han och är helt underbar. Att vara skötare är nästan det finaste man kan vara i ett stall. Bara hästägare är finare. Det enda som är tråkigt är att hon måste dela Sigge med elaka Lotta. Kommer hon aldrig att slippa Lotta? Det här är en lättläst bearbetning av Klaras vintersorg, den andra boken i den populära serien av
s a R a Kl r-
Pia Hagmar Klaras vinteRsoRg
Klara har blivit skötare åt en häst i stallet. Sigge heter
vinte
soRg
Pia Hagmar.
Pia r Hagma – en möjlighet för alla
9 789175 677620
Nypon förlag
Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Klaras vintersorg Författare: Pia Hagmar Bearbetning: Ann Lewenhaupt Omslag: Sanna Sporrong Boken är en bearbetad version av Klaras vintersorg, först utgiven av B. Wahlströms Bokförlag 1999, 2010 © 2017 Pia Hagmar och Nypon förlag AB Första upplagan 2017 Sidantal: 122 Lix: 16 Lättlästnivå: Från 9 år. ISBN 978 91 7567 762 0 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Pia Hagmar
Klaras vintersorg Bearbetning: Ann Lewenhaupt Omslag: Sanna Sporrong
Nypon fรถrlag
I den här boken finns bland annat: Klara, som boken handlar om Klaras mamma och pappa Elisabeth, pappans nya fru Lasse, som äger huset där Klara och hennes mamma bor Tobbe och Lisa, Lasses barn Anna, Klaras kompis Maggan, ridlärare Lotta, en tjej som går på ridskolan
4
1
Snön ligger som ett vitt täcke över kullen. Under en stor ek står en flock hästar. Helt stilla står de. De är spända och nyfikna. Mamma och jag går ur bilen. Vi njuter av det vi ser. Det är som en bild i en saga. Då frustar en av hästarna. Den slänger med huvudet och hela flocken rusar rakt mot oss. Manarna flyger och hovarna rör knappt vid marken. Så stannar ledaren precis framför oss. Det är Mumrik, som alltid brukar gå först på de vuxnas lektioner. Nu ser han ut som en vildhäst. 5
Våra blickar möts. Sedan vänder han och galopperar iväg. De andra följer med. Hela flocken galopperar utmed staketet, över en kulle och bort på andra sidan. Det dova ljudet av hovar blir svagare. – Åh, så fint Klara, viskar mamma. Min mamma har många fel. Som att hon själv hatar att städa, men ändå tjatar på mig för att jag ska göra det. Och så retar hon sig på pappa och hans nya fru Elisabeth. Men hon är inte en sådan som tycker att hästar är läskiga djur, och det är jag glad för. Mamma betalar gärna mina ridlektioner. Ibland hyr hon hästar på ridskolan så att vi kan rida ut ihop. Jag känner ingen annan som har en mamma som kan rida. 6
När hon var ung tävlade hon, men när jag var liten red hon bara ibland. – Jag hade fullt upp med att vara en perfekt fru, säger hon med den där elaka rösten som hon har när hon pratar om pappa. Hon kan inte förlåta honom för att han blev kär i Elisabeth och flyttade. Det var hemskt. Det hände när jag precis hade fyllt tio år. Först bråkade mamma och pappa länge. Jag vaknade varje natt av deras gräl. Sedan flyttade pappa, och då grät mamma varje natt. Men hon borde ha glömt det där nu, precis som jag har gjort. När jag började på ridskolan i höstas började mamma rida igen. Hon tycker att det är lika roligt som jag gör. 7
Nu har jag inte ridit på mer än en vecka. Men jag är på ridskolan varannan dag ändå för att sköta om Sigge. Vi hoppar in i bilen igen och kör till ridskolan. Hästarna står vid grinden och väntar på sin mat. Några hästar går i hagen bredvid, och längst bort för sig själv står Sigge. Hans lugg hänger ner över de busiga ögonen, svansen är lång och släpar i snön. När jag ropar lyfter han på huvudet och spetsar öronen. Men först när jag viftar med en morot kommer han till mig. Han knaprar i sig moroten och buffar sedan på mig efter mer. Jag kliar honom i pannan. Det tycker han om. Jag kan nästan inte tro att det är sant att jag är skötare åt honom. 8
Jag som bara har ridit i ett halvår och fortfarande är nybörjare. Varje häst har minst två skötare. Det är bra, för det skulle vara jobbigt att åka hit varje dag. För ett halvår sedan fick mamma ett nytt jobb här och då flyttade vi hit, precis innan skolan började i höstas. Vi bor i ett stort, rött hus som liknar en gammal skola. Det är Lasses hus. Han är också skild. När hans fru och barn flyttade delade han upp huset i två lägenheter. Den ena hyr han ut till oss. Nu tror jag att mamma och Lasse är kära i varandra för jag har sett dem kyssas en gång. Men mamma har inte sagt något om det, och jag vågar inte fråga.
9
– Har du lust att rida i dag, Klara? säger mamma. Maggan har en häst som behöver ridas, och du får gärna ta ut Sigge. Vilken fråga! Jag vill ju alltid rida. Sigge har redan grimman på sig och han är ren. Men jag ryktar honom ändå en stund innan jag sätter på honom sadel och träns. Mamma står och väntar på stallplanen med sin häst när vi kommer ut. Hon slösar minsann inte tid på att rykta. Jag har allt sett hur hon bara vispar av hästarna lite med en rotborste. Jag lyckas ta mig upp i sadeln direkt. Det är svårt, för Sigge vägrar att stå still. Inte ens när jag sitter i sadeln kan jag få honom att stå still. Han trampar hit och dit, full av energi. Maggan, som har hand om hästarna och ridhuset, står i stalldörren och vinkar när vi rider iväg. 10
– Ta det lugnt! säger hon. Sigge är ännu piggare än vanligt. Ingen har ridit honom på hela veckan. – Ingen fara, ropar mamma. Det är lätt för henne att säga. Hennes häst lufsar lugnt framåt, men Sigge är otålig. Trots att stigen är smal försöker han komma förbi mammas häst. Jag drar i tyglarna för att hålla honom på plats. Jag kan inte slappna av alls, utan flätar in fingrarna i hans långa man. Då har jag något att hålla mig i om han rusar iväg. Rätt snart blir Sigge svettig på halsen av allt skuttande. Mamma ser hur jag kämpar med honom. – Han hetsar upp sig, säger hon. Klarar du av honom? Jag nickar, men jag är inte ett dugg säker. Det kan jag inte visa mamma. Då kanske hon vänder tillbaka till stallet. 11
Och jag vill rida, trots att det pirrar nervöst i magen. Om jag nu ska lära mig att rida ordentligt måste jag träna. Det finns inget annat sätt. – Han måste springa av sig, säger mamma. Det finns ett bra fält här borta. Vågar du galoppera? Då blir jag rädd. Visst har jag galopperat med Sigge förut, men aldrig när han har varit så här vild. Tänk om han kastar av mig och rusar hem till stallet? Men mamma verkar inte oroa sig. När vi kommer fram till fältet travar mamma sakta utmed ena kanten. Jag följer efter och låter Sigge springa med nosen tätt bakom mammas häst för att han inte ska kunna ta sig förbi. – Nu galopperar vi! ropar mamma och styr sin häst mot mitten. 12
När den sätter fart får Sigge fnatt. Han hoppar rätt upp i luften och sliter tyglarna ur mina händer. Sedan kör han ner huvudet mellan frambenen och sparkar bakut. Jag hinner inte bli rädd för jag har fullt upp med att hålla mig kvar på Sigges rygg. Då upptäcker han att mamma har hunnit minst femtio meter bort. Han galopperar snabbt och jag sätter mig med en duns i sadeln. Tyglarna fladdrar och jag är rädd för att Sigge ska trassla in sig i dem. Jag måste luta mig fram mot hans öron för att nå dem. När jag äntligen får tag i tyglarna är Sigge redan ikapp mammas häst. Han galopperar – ja, han flyger fram över fältet.
13
Mamma vänder sig om och skrattar. Hennes kinder är röda och ögonen lyser. – Visst är det kul? Ska vi ta ett varv till? ropar hon. Hon har tydligen inte sett Sigge. Så ökar hon farten ännu mer. När hennes stora häst sträcker ut har inte Sigge en chans att hänga med, men han försöker. Jag står upp i stigbyglarna och det känns som om vi flyger. Nu är jag inte rädd längre. Vi skrittar hem genom skogen. Nu är Sigge lugn och jag gungar fram på hans rygg och njuter. Det är helt tyst i skogen. Snö ligger på trädens grenar och på marken syns fotspår av olika djur. När vi kommer till stallet har det börjat bli mörkt. 14
Sigge dyker ner med huvudet i höet som väntar på honom i hans spilta. Hela han är blöt av svett. Jag hämtar halm och torkar honom så torr jag kan. Sedan lägger jag på honom en filt. Plötsligt står Lotta i gången och ser på mig. Lotta är Sigges andra skötare. Hon är ett år äldre än jag. När jag blev skötare var hon elak mot mig. Hon ville ha Sigge för sig själv, och inte dela honom med mig. Hon var riktigt dum. Nu för tiden är det bättre, men kompisar är vi inte. Jag försöker glömma att Lotta finns, så gott det nu går. Jag vill inte heller dela Sigge med någon annan. Nu står hon här, trots att det är min dag att sköta Sigge. Det retar mig. – Vad vill du? undrar jag. 15
– Inget. Jag råkade bara komma förbi, säger Lotta och står kvar. Men jag tror henne inte. Jag vet att hon vill något. Lotta går in i spiltan, lyfter på filten och klappar Sigge på korset. Säkert gör hon det bara för att kolla att jag har torkat av honom. – Jag ska kanske få en egen häst, säger hon.
16
I serien om Klara: Klaras drรถm Klaras vintersorg