5-BUSSEN
5-BUSSEN
Staffan Rodebrand
Fantasi-FàžŁàžrlaget
© Staffan Rodebrand ISBN 978-91-981602-1-5 Utgiven av Fantasi-Förlaget Omslagsdesign Staffan Rodebrand Tryck: ScandBook, Falun, 2014
Carpe diem Att hitta nuet Àr svÄrt, det fordrar kraft och vilja Att inse detta Àr mÄlet, nÀr tankarna pÄ dÄ och sen förvillar Nu, och bara nu, Àr vi hÀr
Boken tillĂ€gnas min son Martin Med Aspbergers syndrom, och en insikt om att manualen inte var skriven för honom, gav han upp bara 24 Ă„r gammal. Han hade tveklöst gillat boken âŠ
Förord Bröd och skĂ„despel. Det ena verkligheten, det andra för att glömma verkligheten. Tusen variationer pĂ„ temat, men Ă€ndĂ„ bara variationer. Men det rĂ€cker inte riktigt för oss och det finns mĂ„nga som letar efter nĂ„got mer, söker i utkanterna, testar. HĂ€r samlas allt frĂ„n olika religioner, sjĂ€lavandring, ockultism, till parallella vĂ€rldar och science fiction. En ickevĂ€rld, men med potential att stĂ€lla vĂ„r tillvaro pĂ„ huvudet om nĂ„got visar sig vara sant. Vad hĂ€nder om vi faktiskt hittar nĂ„got utanför vĂ„r fattningsförmĂ„ga? Vi förnekar eller tolkar det pĂ„ olika sĂ€tt, skyler över, gömmer undan och förbjuder. Hopar sig bevisen kommer vi att slĂ„ss om första tjing. Kunskap Ă€r makt! Men för vem och till vad? Ăr det skillnad mellan religioner, raser och olika intelligens, eller Ă€r dumheten och ondskan konstant?
Kapitel 1 âHĂ€nger de pĂ„?â Linda kikar i backspegeln samtidigt som hon krĂ€nger pĂ„ sig bilbĂ€ltet och fumlar med mobilen. âJodĂ„, inga problem, jag tar det lugnt innan vi hunnit ut pĂ„ motorvĂ€gen.â Linda knappar ivĂ€g ett sms samtidigt som de svĂ€nger upp pĂ„ Ălandsleden. Den vita Volvon som hyrfirman levererat alldeles utanför flygentrĂ©n ligger ett hundratal meter bakom dem. Snacka om VIP-service, tĂ€nker Janne. Hyrkillarna stod och lyfte in bagaget och överlĂ€mnade bilen med motorn igĂ„ng, ingen som helst koll av körkort eller andra papper. Ăr detta Kalmar? âOkej Janne, dags för lite info. Jag antar att du inte fĂ„tt veta sĂ„ mycket Ă€n?â Linda plockar fram en bunt papper som hon trycker ner i handskfacket. âDet dĂ€r Ă€r deras officiella personakter frĂ„n CIA. Jag misstĂ€nker att de Ă€r friserade, men du fĂ„r i alla fall veta vad vi har att göra med. SĂ€kert Ă€r de mindre riktiga Ă€n din officiella akt som de har, men so what? Ska förstĂ„s förstöras nĂ€r du lĂ€st dem. Innan du börjar frĂ„ga en massa, tvĂ„ viktiga saker: Först och frĂ€mst, jag vet inte mer Ă€n dig och jag kör med öppna kort. Och det hĂ€r Ă€r högprioriterat, de Ă€r inga dussinagenter vi har att göra med. Dessutom var de sex stycken som kom till Stockholm med samma plan, de hĂ€r tre i Volvon för vidare fĂ€rd till Kalmar, medan de andra tre drog in till amerikanska ambassaden. Jag ville sĂ€tta span pĂ„ dem, men det avslogs. SĂ„ om de Ă€r kvar i Stockholm eller kommer
10
att dyka upp hĂ€rnere har jag ingen aning om. Men vad segt det gĂ„r ⊠det hĂ€r Ă€r ju som pĂ„ Essingeleden.â Köerna kryper fram för att övergĂ„ till enfiligt, eviga reparationsarbeten, det Ă€r den tiden pĂ„ dagen dĂ„ det kan köra ihop sig. âDet blir bĂ€ttre nĂ€r vi kommer över pĂ„ Ălandâ, sĂ€ger Janne. âVar du klar? Okej, första frĂ„gan: Varför jag? De har lĂ€st min mapp sĂ€ger du. NĂ€r gjorde de det?â Volvon lĂ€gger sig tĂ€tt bakom dem just innan filerna gĂ„r ihop till en. De Ă€r tydligen vana vid köer. Linda blĂ€ddrar pĂ„ mobilen. Inte min generation, inser Janne. Men pigg och alert verkar hon, med en positiv utstrĂ„lning utan minsta attityd eller tjafs. Det hĂ€r kommer att bli bra, tĂ€nker han och slappnar av i förarsĂ€tet. âDen sjunde april, för nĂ€stan fem veckor sen, fick vi en första förfrĂ„gan och dĂ„ var ditt namn redan med. De motiverade det med att du Ă€r hemmastadd pĂ„ Ăland, hittar överallt, kĂ€nner befolkningen, att du jobbat med missing people pĂ„ ön, och att du sjĂ€lv tidigare varit internationell agent och pratar flytande engelska.â âOkej, men det egentliga syftet dĂ„? Vad har de hĂ€r och göra?â Linda tittar över axeln och ser att Volvon följer med pĂ„ avfarten mot MörbylĂ„nga och Ottenby. Hon suckar knappt hörbart och sĂ€ger med en liten grimas: âOm vi Ă€r snĂ€lla kanske vi fĂ„r veta nĂ„got i morgon. Den officiella versionen gĂ€ller fortfarande och jag försökte frĂ„ga pĂ„ planet ner, men fick bara beskedet att de vill ta det lugnt idag efter flighterna frĂ„n Virginia. Vi ska fĂ„ en genomgĂ„ng nĂ€r de kommit i ordning. De har hyrt ett extra rum pĂ„ pensionatet för att ha som arbetsrum och vi har bestĂ€mt möte dĂ€r vid klockan tio i morgon.â 11
Framme i Vickleby vinkar de av jĂ€nkarna och vĂ€nder tillbaka norrut. Linda hoppar av vid alvarkanten i Kalkstad dĂ€r hennes förĂ€ldrar har en liten malmstuga. âNu Ă€r det vĂ„rstĂ€dning som gĂ€ller, morsan ska ner till flygarehelgen. Ska bli skönt med lite praktiskt jobb! HĂ€mtar du vid halv tio?â Det hade varit en omtumlande dag för Janne. Ăven om inte mycket hĂ€nt kĂ€ndes det som nĂ„got tagit en ny vĂ€ndning. Inte förrĂ€n i förrgĂ„r kom frĂ„gan, eller kanske snarare ordern, om att hoppa in och jobba pĂ„ sista semesterdagen. Det var lika bra. Hela fem veckors ledighet var nĂ€stan för mycket och beordrad övertid gav klirr i kassan. Men veckorna hade verkligen suttit fint. Först en mĂ„nads fiske pĂ„ Florida Keys, och sen hem till öringsfisket och vĂ„rbruket pĂ„ villatomten. StrĂ„lande solsken nĂ€stan hela tiden. Konstig förestĂ€llning vid flygplatsen förresten: Tre CIA-agenter och en SĂPO-tjej som alla sĂ„g ut som vanliga svenskar, medan Janne, den lokale snuten, sĂ„g ut som vĂ€rsta agenten: SolbrĂ€nd, mörk kavaj och solglasögon. OmvĂ€nda vĂ€rlden. Dagen började i triumf inne pĂ„ polishuset pĂ„ morgonen. VĂ€lkomsthĂ€lsningar, ryggdunkningar och gratulationer till förra helgens vinst i havsöringscupen pĂ„ Ăland. BĂ„de individuellt och lag! Och sĂ„ förstĂ„s en massa gliringar. Mest om Facebookbilderna pĂ„ fĂ„ngsterna i Florida: SĂ„Ă„Ă„ stora var vĂ€l inte fiskarna? Med Photoshop kan man göra mycket ⊠Men ocksĂ„ nĂ„got om kvinnokarl, tur i lottningen och tumme med chefen? Det senare fick sin förklaring sĂ„ smĂ„ningom nĂ€r det visade sig att mĂ„nga hade anmĂ€lt sig frivilligt till ett visst uppdrag. Att guida ett gĂ€ng amerikaner pĂ„ Ăland och inte minst den medföljande SĂPO-agenten. Ingen mindre Ă€n Linda Hed, hela poliskĂ„rens okrönta sexsymbol. 12
Sen segade dagen pĂ„ med allmĂ€nt policymöte innan det var dags för audiens inne hos polischefen. Nils StĂ„hl Ă€r omtyckt och folklig och ser inte ut som en person som har sĂ„ mycket att sĂ€ga till om. Han Ă€r oförarglig och vĂ€nlig. Men Bredberg var dĂ€r ocksĂ„, tuffingen frĂ„n insatsstyrkan. Absoluta motsatsen till StĂ„hl. Att StĂ„hl inte skulle gĂ„ direkt pĂ„ Ă€mnet var ju klart, men att han ville ha reda pĂ„ alla detaljer om öringsfisket var ovĂ€ntat. Jo, laxöringen var en av de största som dragits upp under alla havsöringscuper och platsen var hemlig. Men mot polisiĂ€rt tysthetslöfte kom det Ă€ndĂ„ fram att det var pĂ„ nordvĂ€stra sidan, en bit söder om Ăleklinta. Man tar sig dit via grinden till himlen. Jo, det verkar faktiskt sĂ„. Ăland lutar mot öster och kör man vĂ€sterut stiger marken sakta uppĂ„t. Högst uppe pĂ„ landborgskanten ser man en grind och bakom denna bara himmel. VĂ€l genom grinden sĂ„ fortsĂ€tter vĂ€gen ner för slĂ€nten mot stranden. NĂ€r Bredberg började skruva pĂ„ sig och titta pĂ„ klockan kom StĂ„hl Ă€ntligen till saken. âJaha, Jan Svensson, du har tur du, nĂ€stan som att vinna pĂ„ Lotto. Av drygt trettio aspiranter, de flesta frivilliga, har du tilldelats ett uppdrag som Ă€r krĂ€vande och kĂ€nsligt pĂ„ samma gĂ„ng. Som du nog har hört har vi lottat om vem som skulle fĂ„ nöjet. Du börjar i eftermiddag med att ta emot fyra personer pĂ„ flyget. Inte vilka som helst, tre agenter frĂ„n CIA och en frĂ„n SĂPO. Du kommer att vara med dem under Ă„tminstone en vecka ute pĂ„ Ăland som deras lokale guide och hjĂ€lpreda. FrĂ„gor?â âEh ⊠jo. Vem fĂ„r jag detaljerna av och vem ska jag rapportera till? Och bara för att jag Ă€r nyfiken, hur kom det sig att jag fanns med bland aspiranterna nĂ€r jag var pĂ„ semester?â StĂ„hl verkade ha svĂ„rt att hĂ„lla sig för skratt medan Bredberg 13
försökte dĂ€mpa munterheten med en mer Ă€n vanligt bister uppsyn. Detta fick StĂ„hl pĂ„ Ă€nnu bĂ€ttre humör och sĂ„ kom förklaringen: âDeltagarna var klassade, eller seedade som man sĂ€ger. Det fanns vissa krav pĂ„ den som skulle ha uppdraget. Du hade en passande profil och fick tio poĂ€ng.â âJaha, och de andra fick lĂ€gre poĂ€ng dĂ„?â Stort skratt. Bredberg sĂ„g om möjligt Ă€nnu mer besvĂ€rad ut. StĂ„hl förklarade vidare. âFaktiskt fick de inga poĂ€ng alls. Det var uppgjort pĂ„ förhand. Men det hela hade lĂ€ckt ut pĂ„ nĂ„got vis och uppdraget verkade som en enkel grej som kunde fixas av vem som helst i huset. För att hĂ„lla locket pĂ„ fingerade vi ett lotteri, dĂ€r vi sa att deltagarna var seedade beroende pĂ„ om de kunde Ăland och talade bra engelska. Hela den hĂ€r ovanliga charaden kom till för vi har blivit tillsagda att hĂ„lla en lĂ„g profil. Det Ă€r inget mĂ€rkvĂ€rdigt eller spĂ€nnande med det hĂ€r besöket. De Ă€r bara kollegor frĂ„n over there som besöker platser i Europa för att studera och samla erfarenheter om hur vi hanterar problem med plundring. I staterna har de problem med folk som olagligt samlar och köper historiska artefakter och tar hem skyddade djur och vĂ€xter frĂ„n naturreservat. Det Ă€r den officiella versionen. HĂ€r i huset Ă€r det bara Bredberg och jag, och nu ocksĂ„ du, som vet att det ligger mer bakom besöket. Och inte ens vi vet Ă€nnu vad det handlar om, annat Ă€n att de tror att vi kan ha ett, som de sĂ€ger, kontaminerat omrĂ„de pĂ„ Ăland. NĂ„got förgiftat stĂ€lle som kan vara förklaringen till att personer försvunnit, en plats som kanske fortfarande utgör ett hot för allmĂ€nheten. Det Ă€r dĂ€r du kommer in, du höll ju i utredningen om de försvunna fĂ„gelskĂ„darna hĂ€rom Ă„ret. Du fĂ„r plocka fram det Ă€rendet igen, och sen fĂ„r du fler detaljer frĂ„n Linda Hed och 14
agenterna frĂ„n CIA. Du rapporterar endast till mig, total sekretess i övrigt, och behöver du hjĂ€lp och backup vĂ€nder du dig bara till Bredberg, ingen annan. HĂ€mta ut en civil bil som du behĂ„ller under hela uppdraget och det första du ska göra Ă€r att möta gruppen pĂ„ flyget. Se till att se prydlig ut! De ska mötas med stil och effektivitet. Vi vill inte bli klassade som lantisar.â Bredberg sa inte ett ord under mötet. Visserligen Ă€r han en megatuff norrlĂ€nning, men inte ett endaste litet âjooâ undslapp honom. Förmodligen var han förbannad pĂ„ lottningsjippot. Han tyckte nog att det skulle vara tufft att fĂ„ jobba ihop med sjĂ€lvaste CIA och ungtupparna i hans grupp var sĂ€kert de som anmĂ€lt sig frivilligt. Men det lĂ€r knappast behövas nĂ„gon backup dĂ€rifrĂ„n. Finns det nĂ„got âkontamineratâ omrĂ„de Ă€r det bara avspĂ€rrning och sanering som gĂ€ller. Mötet vid flygplatsen gick snabbt och smidigt. En kort presentation och handskakning medan de vĂ€ntade pĂ„ vĂ€skorna, snacka om övervikt! De verkade vara trevliga typer. John, Tim och Carol. John var riktigt lĂ„ng, uppenbarligen chefen och hjĂ€rnan i gruppen, Tim var kortare, yngre och vĂ€ltrĂ€nad, musklerna i gruppen. Och Carol, ojoj, om nu Linda var en snygging sĂ„ lĂ„g hon i lĂ€ hĂ€r. Mörk i stĂ€llet för blond. Och vilket leende! Tappade nog koncentrationen dĂ€r, minns inte riktigt vad hon hade för funktion i gruppen ⊠Visst tusan, akterna ligger ju i bilen! Och toppmatch i spanska ligan pĂ„ teven. Personakterna fĂ„r bli kvĂ€llslektyr. *** Linda stĂ„r och vĂ€ntar utanför grinden, ledigt klĂ€dd som för att vandra pĂ„ alvaret. Tur att han tagit med ombyten i bilen för olika situationer. âHar du hört göken?â flinar hon. âDen har ropat som en 15
galning hela morgonen, sĂ€kert precis kommit. Gud vad skönt det Ă€r nĂ€r vĂ€dret Ă€r som idag. Allting doftar ⊠jord, grĂ€s, blommor. FĂ„glarna sjunger och bina surrar. Vad bra ni har det hĂ€rnere. Slippa all stress och lukten frĂ„n asfalt och avgaser.â Framme vid pensionatet Ă€r det tomt. Helt tomt. Men Volvon Ă€r kvar. Ingen i receptionen ⊠var Ă€r alla? Till slut dyker en kvinna upp och berĂ€ttar att de amerikanska gĂ€sterna gett sig i vĂ€g upp till alvaret. âMen de kommer nog snart. Ta en kopp kaffe och slĂ„ er ner i trĂ€dgĂ„rden sĂ„ lĂ€nge.â âDe har nog inte stĂ€llt om klockorna Ă€nnu, jetlag och sĂ„nt dĂ€râ, sĂ€ger Linda och mumsar pĂ„ ett kex med ost och marmelad. âSmaskigt det hĂ€r. Havtornsmarmelad, Ă€r inte det frĂ„n sĂ„na dĂ€r buskar med olika kön? Hanbuskar och honbuskar. Ăr inte din son botanist?â âNĂ€, blommor Ă€r inte hans grejâ, svarar Janne. âKristoffer Ă€r lite av varje, men du tĂ€nker nog pĂ„ ornitolog. Han Ă€r just nu nere vid Ottenby och gĂ„r pĂ„ nĂ„gon ringmĂ€rkarkurs, tror jag. Det Ă€r inte lĂ€tt att hĂ„lla koll pĂ„ allt han gör. Mest arbetslös. Skoltrött och tjugo Ă„r, svĂ„rt nĂ€r man inte vet vad man vill. Mitt största, och faktiskt enda, riktiga bekymmer nu för tiden. Och du dĂ„, bor du ocksĂ„ kvar hemma?â Linda skrattar till. âNĂ€hĂ€du. Det Ă€r faktiskt inte alla yngre som hĂ„ller fast i navelstrĂ€ngen tills de Ă€r halvvĂ€gs till pensionen. Egen tvĂ„a intill Tranebergsbron. Bara tio minuter till jobbet med T-banan frĂ„n Kristineberg. Eller samma tid med cykeln nĂ€r vĂ€dret Ă€r bra. Skitdyrt förstĂ„s. Men slipper man lĂ€gga pengar pĂ„ bil, fixar det sig i alla fall. Men, va fan âŠâ Linda stirrar pĂ„ nĂ„gon pĂ„ andra sidan trĂ€dgĂ„rden, nĂ„gon som rör sig ute pĂ„ vĂ€gen. âJanne, kan du smita ut diskret den vĂ€g vi kom in och gĂ„ runt Ă„t vĂ€nster? Se om du kan fĂ„ syn pĂ„ en ljushĂ„rig kille i brun 16
kavaj. Du fĂ„r inte visa dig, men försök memorera hur han ser ut. Jag ska skicka ett sms under tiden.â Det gĂ„r att hĂ„lla sig intill huset och fĂ„ skydd av en gles hĂ€ck mot vĂ€gen. Killen med kavajen Ă€r pĂ„ vĂ€g mot en parkeringsplats pĂ„ andra sidan vĂ€gen, men Janne har ingen möjlighet att ta sig dit utan att synas. I stĂ€llet fĂ„r han runda byggnaden till vĂ€nster, ta ett jĂ€ttesprĂ„ng över en hĂ€ck in i trĂ€dgĂ„rden pĂ„ andra sidan och snabbt dyka genom de taggiga buskarna till nĂ€sta hĂ€ck. NĂ€r han bara Ă€r ett par meter ifrĂ„n parkeringen drar en bil ivĂ€g med en rivstart. Han hinner inte se registreringsskyltarna, men det Ă€r tvĂ„ personer i bilen. Kavajnissen och en till. Och bĂ„da nunorna syns riktigt bra. âFan, dĂ€r gick den skjortan. Förbannade buskar ⊠â Han gĂ„r direkt till bilen och byter skjorta, och sen genom pensionatet till trĂ€dgĂ„rden dĂ€r Linda sitter och stirrar pĂ„ mobilen. âFick du se honom? Kolla hĂ€r, visst var det den hĂ€r killen?â Linda hĂ„ller upp mobilen. Janne stirrar pĂ„ ett nyanlĂ€nt mms. âMm, samma snubbe. NĂ„gon du kĂ€nner?â âJa, dĂ„ vet vi detâ, sĂ€ger Linda. âEn av de tre andra agenterna som stannade i Stockholm. Förmodligen Ă€r de hĂ€r alla tre. Skumt, skumt, skumt! HĂ„ller du inte med? Vad Ă€r det du grunnar pĂ„?â Det rör sig inne i byggnaden och Janne ser att deras amerikaner Ă€r i antĂ„gande. âVi ska nog hĂ„lla tyst om det hĂ€r.â Janne döljer en liten fingerpekning sĂ„ att Linda ser att de Ă€r pĂ„ vĂ€g. âDet Ă€r faktiskt Ă€nnu skummare. Det var en annan person i bilen och honom har jag sett förut. För en mĂ„nad sen pĂ„ en fiskebĂ„t utanför Long Key i Florida.â Carol stormar fram med hela charmpaketet. Hon ursĂ€ktar sig med att de blivit helt betagna av alvaret med alla blommor 17
och att tiden runnit ivĂ€g. John tar över och sĂ€ger att de Ă€nnu inte har fĂ„tt ordning pĂ„ alla prylar för att ge oss en ordentlig genomgĂ„ng. âMer tid behövs, men eftersom vĂ€dret Ă€r bra idag och vi Ă€ndĂ„ mĂ„ste fĂ„ en kĂ€nsla för omrĂ„det, vore det toppen om vi kunde starta med en rundtur nu pĂ„ direkten.â TvĂ„ bilar varav det blir Janne och Tim i den första. De bestĂ€mmer sig att stanna vid alla stĂ€llen dĂ€r man kan fĂ„ ordentlig utsikt över alvaret. Och sĂ„ förstĂ„s vid fornminnen och reservat. Det blir en riktig höjdardag. KanonvĂ€der och trevligt sĂ€llskap. Janne delar bil med Tim och tycker om honom direkt. Inte bara muskler dĂ€r, utan en sprudlande nyfikenhet som hos en sjuĂ„ring, och massor av humor. Gruppen kör hela alvaret runt mellan borgar och skeppssĂ€ttningar, utsiktspunkter och naturreservat. Till och med en vandring nĂ„gra kilometer ut pĂ„ gamla banvallen mellan PenĂ„sa och SkĂ€rlöv. Mitt pĂ„ alvaret. Lunch pĂ„ golfrestaurangen i Grönhögen och fika i GĂ„rdby. Onkel Sam betalar. Hur trevligt som helst. Tillbaka i Vickleby sent mot kvĂ€llen tackar John för en absolutely fantastic day och lovar att Janne och Linda inte ska hĂ„llas pĂ„ strĂ€ckbĂ€nken mycket lĂ€ngre. I morgon blir det korten pĂ„ bordet. Dessutom förvĂ€ntar han sig en redogörelse över missing people. BĂ„de sĂ€kra fall och sĂ„na som bara möjligtvis kan sĂ€ttas i samband med Ăland. Framme i Kalkstad undrar Linda om hon fĂ„r bjuda pĂ„ mat. âBara nĂ„got enkelt. Pasta, skinksĂ„s, en öl och vitlöksbröd. Om du inte har nĂ„got annat för dig?â âVisst, tackâ, svarar Janne. âHar ju ingen hemma och det Ă€r aldrig kul att Ă€ta ensam. Om du inte misstycker passar jag pĂ„ och lĂ€ser personakterna.â 18
Linda ger Janne en förebrĂ„ende blick. âHar du inte gjort det Ă€nnu? Och akterna har legat i bilen hela tiden? De skulle ju förstöras!â âVisst, men vadĂ„? Det Ă€r lördag och jag har ju egentligen fortfarande semester. Dessutom tĂ€nkte jag att det kunde vara kul att försöka bilda sig en egen uppfattning först. Och sen se vad man har missat.â Personakterna blir samtalsĂ€mnet under middagen. Att John har högsta rang och varit lĂ€nge i gamet stĂ€mde. Tim med musklerna har som vĂ€ntat militĂ€r utbildning, till och med i Navy SEAL nĂ„gra Ă„r, innan han handplockats till CIA. Men Carol ⊠inte bara skönhet och charm dĂ€r inte. Hon har massor av fina examina och specialistutbildningar, Ă€r kommunikationsexpert och specialist pĂ„ data och internet. Hon Ă€r absolut inte bara en medföljande sekreterare, utan förmodligen den skarpaste hjĂ€rnan i gruppen. âVar inte du en Navy SEAL en gĂ„ng i tiden? â undrar Linda. âDet gĂ„r ju en del snack i korridorerna, men mycket Ă€r förstĂ„s bara prat. Historierna blir vĂ€l ocksĂ„ bĂ€ttre med Ă„ren ⊠â Jaha, dĂ€r kom det. En klump i halsen och det stramar till i pannan. Att det fortfarande Ă€r sĂ„ svĂ„rt. Carpe diem, njut av dagen. Glöm gĂ„rdagen ⊠svĂ„rt, svĂ„rt. âNĂ€, inte direkt, men jag var över och var med pĂ„ en del trĂ€ning. Fick till och med den tvivelaktiga Ă€ran att delta i deras Hell Week. Tuffa tag! DĂ„ hade jag redan plockats bort frĂ„n fĂ€lttjĂ€nst och ledningen hade fĂ„tt för sig att jag skulle utbildas till instruktör. Skickades runt för att fĂ„ erfarenheter frĂ„n diverse andra trĂ€ningsarenor. Men det funkade inte. Agnes hade gĂ„tt bort i cancer och jag var ensam med en grabb som skulle börja i andra klass. Jag var alldeles för labil och förbannad pĂ„ allt. Blev nog egentligen hemskickad frĂ„n Kalifornien. För tuff och vĂ„ldsam. 19
Vi hade byggt upp hela vĂ„r vĂ€rld kring FĂ€rjestaden. Agnes var slĂ€kt med halva södra Ăland och de flesta i den andra halvan kĂ€nde hon via jobbet, hemtjĂ€nsten. Kristoffer visste inget annat Ă€n Ăland och jobbet jag erbjöds som instruktör skulle innebĂ€ra flytt tillbaka till mitt ursprung i Stockholm. Att jobba som fĂ€ltagent med utgĂ„ngspunkt frĂ„n Ăland hade lĂ€nge fungerat bra. Det var uppdrag i utlandet som varvades med rĂ€tt lĂ„nga ledigheter. UngefĂ€r som en sjöman. NĂ€, Stockholm skulle inte fungera, det blev att trappa ner. Utredare inom polisen pĂ„ landsortsnivĂ„, ensampappa och klippkort hos psykdoktorn.â âLedsen för att jag tog upp det dĂ€r med Navy SEALâ, sĂ€ger Linda, nĂ€r de hjĂ€lps Ă„t med disken. âDet var ju sĂ„ lĂ€nge sen, men jag förstĂ„r att det sitter hĂ„rt. Vi hoppar till nutid i stĂ€llet. Du kĂ€nde igen den andra personen i bilen i Vickleby sa du. FrĂ„n Florida?â âJag tĂ€nkte inte sĂ„ mycket pĂ„ det dĂ„, men som gammal agent Ă€r man omedvetet pĂ„ sin vakt. Jag fick för mig att killen höll mig under uppsikt av nĂ„gon anledning. Kanske kriminell. Men inget hĂ€nde sĂ„ det fick bero. Det var sol, dykning och fiske som gĂ€llde. Jag vet inte sĂ€kert, men det verkar som de kollat upp mig ordentligt. Lite vĂ€l överambitiöst kanske?â Det hörs steg utanför, nĂ„gon harklar sig och knackar försynt pĂ„ dörren. Av gammal vana drar sig Janne Ă„t sidan utom synhĂ„ll för nĂ„gon i dörröppningen och intar position intill yttervĂ€gen. Linda himlar med ögonen Ă„t hans beteende, smilar upp sig och öppnar dörren utan vidare kontroll. âNĂ€ men se Erik! Vad trevligt, stig in! Och fĂ€rska Ă€gg har du med dig ocksĂ„. Tackar!â En svag ladugĂ„rdsdoft smyger in i rummet. Erik, en Ă€ldre man med sĂ€ckiga klĂ€der som uppenbarligen Ă€r nĂ„gon granne frĂ„n byn, nickar mot Janne och strĂ€cker fram handen. âKollegaâ, förklarar Linda och stĂ€ller undan Ă€ggkartongen. 20
âJanne och jag har jobbat hela dagen i fĂ€lt och just summerat dagens övningar.â Erik tar av sig skĂ€rmmössan och kliar sig i huvudet, granskar Janne ingĂ„ende och vĂ€nder sig till Linda: âJo, sĂ„g bilen er utanför. Svart. Men japansk. Och inte samma nummer heller. Det var Hilda som ville att jag skulle titta över och se om allt var bra. SĂ„g att fröken var hĂ€r igĂ„r. Cyklade till byn och handlade pĂ„ kvĂ€llen. Alltid cykel. Hilda sĂ„g en svart bil förut idag. Tysk. Flera gĂ„nger. NĂ€r hon skulle se till hĂ€starna var det en karl inne i din trĂ€dgĂ„rd. Tyska bilen. Skulle se ut som fĂ„gelskĂ„dare. Men fel. Kikaren i fodralet. SĂ„ gör inte skĂ„darna. Gav sig ivĂ€g nĂ€r hon kom nĂ€rmare. Men allt Ă€r bra dĂ„? Ville inte störa. MĂ„ste ivĂ€g och fixa stĂ€ngsel. Mycket jobb nu. Djuren ska slĂ€ppas ut pĂ„ bete. Vi ses.â Grannen Ă€r redan ute vid grinden innan Linda vaknar till och ropar: âTack för att du kom, Erik. Och hĂ€lsa till Hilda. Tacka för Ă€ggen!â Linda stĂ€nger dörren och lutar sig mot vĂ€ggen, tittar en stund upp i taket innan hon spĂ€nner ögonen i Janne. âDet dĂ€r var inget kul. Vad fan Ă€r det hĂ€r? Ăr det CIA som smyger i buskarna? Och pĂ„ vĂ„ran sida ska det vara locket pĂ„ med bara nĂ„gra fĂ„ personer som Ă€r insatta. Ăr alla under bevakning? Nu fĂ„r det vara nog. I morgon skulle vi fĂ„ besked sa de. Och det ska vi minsann ha!â âDet Ă€r nog ingen fara ska du se. I morgon klaras allt upp. Jag drar nu, men du kanske ska lĂ„sa för sĂ€kerhets skull. Förresten, sa inte grannen nĂ„got om rĂ€tt nummer? Kan du kolla i morgon bitti om de tog bilnumret?â Linda vinkar nĂ€r Janne vĂ€nder den japanska bilen och rullar ut mellan husen, vidare genom Skogsby och ner mot Svampgatan. Inga svarta tyska bilar syns till. 21