9789152634479

9

789152 634479

Hans-Erik Nordin

ISBN 978-91-526-3447-9

Mötas i ögonhöjd

H

u r f i n n e r v i modet att våga dela våra personliga erfarenheter av tro? Och vilka är våra grundläggande berättelser, de som bär våra liv?

Boken Mötas i ögonhöjd handlar om vikten av en friare samtalskultur och dialog i Svenska kyrkan. Biskop Hans-Erik Nordin delar med sig av personliga erfarenheter av samtalets betydelse i den egna uppväxten, men också dess betydelse i tjänsten som biskop i Strängnäs stift, som församlingspräst samt erfarenheter från folkbildning och forskning.

Mötas i ögonhöjd s a m ta l e t o m t ro o c h l i v Hans-Erik Nordin

MÖTAS I ÖGONHÖJD

© Hans-Erik Nordin, Strängnäs stift och Verbum AB Omslag & grafisk form: Anna Hild Foto: Magnus Aronsson (s. 17, 29, 39, 47, 58–59, 66 samt omslaget.

Samtliga bilder är beskurna.)

Miriam Arrebäck (s.82–83) Illustration: Ronny Andersen (s. 53).

Tryck: Balto Print, Litauen, 2014 ISBN 978-91-526-3447-9 Verbum AB Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 www.verbum.se

MÖTAS I ÖGONHÖJD S A M TA L E T O M T RO O C H L I V HANS-ERIK NORDIN

Till mina kusiner, Lars och Birgitta

INNEHÅLL

INLEDNING 9 HON SOM Ö PPNA D E UPP FÖR LI V O CH HO PP 13 Ikon, inte idol Om gemenskap, tradition och berättelse Trons relevans Själavård Den lilla gruppen Samtalet inom en organisation

TID FÖR SAMTA L Öppenhet – kännetecken för vår kyrka?

Samtalets möjligheter och begränsningar Att möta sig själv och Gud Distans och närhet

15 18 20 21 23 24

26 27 30 31 34

P LATS FÖR PERS O NLI G ERFA RENH E T

36

Att skilja på pronomina Privat och personligt Den personliga erfarenhetens betydelse Berättelsernas betydelse Den stora berättelsen

37 38 40 41 43

AVGÖRANDE TROS VI TTNEN Tro som experiment Skatten i ett lerkärl Som en vågrörelse

ATT VÅGA SA MTA LET OM TRO Samtal om tro i styrelse, ledning och församling Samtal med människor av annan tro Inspiration och motivation till samtal

SAM TALET I OFFENTLI G HETEN – OM TRO O CH VÄ RD ERI NG A R Ett sekulärt samhälle eller ett dialogens samhälle Kyrkans roll Reaktioner på kyrkans offentlighet En utmaning

45 46 52 56

63 65 68 70

75 76 78 80 84

INLEDNING

I

n g e n mä nni ska överlever utan relation till en annan människa. Jag behöver ett du för att bli till. Vi människor har förmågan att kommunicera via språket och kan därmed uttrycka åsikter, känslor och vår egen vilja. Vi är med andra ord kommunicerande varelser med möjlighet att samtala. Det finns många ord i svenskan som börjar med prefixet »sam«.Vi samtalar, samverkar och samarbetar.

Allt detta ut­trycker gemenskap och ömsesidigt beroende.

Uttrycket »ensam är stark« är det få som vill stå för. Men alltför många lever i praktiken efter den devisen och inser inte faran med denna livshållning.Vi behöver samspela med andra och leva i öppen kommunikation med andra. Den som i vår kultur inte vill värna samtalet får svårigheter.

Denna bok är ingen introduktion i samtalets konst eller en handbok i samtalsmetodik. Det finns andra som är bättre skickade för den uppgiften. Mina synpunkter om samtalets betydelse bygger på erfarenheter av att under snart ett

9

decennium ha verkat som biskop, samt ytterligare tre decenniers erfarenheter som församlingspräst, arbete med folkbildning och akademisk utbildning. Dessa erfarenheter och ett intresse för pedagogisk reflektion har präglat mig.

I min yrkesroll som präst har jag lett studiegrupper av olika slag för fördjupning i trons värld. Undervisning är en viktig del av prästens arbete och har gett mig berikande erfaren­ heter. I den mer professionella undervisningen av blivande kyrkoarbetare har jag fått se vad som händer både intellektuellt och emotionellt i unga människors liv. I uppgiften som biskop har samtalet varit centralt vid visitationer och i sättet att driva stiftsarbetet. Men jag har också erfarenheter av samtalets begränsningar och egna tillkortakommanden.

Det är en konst att veta när det är tid att lyssna och när det är tid att tala. Båda delarna behövs i ett levande samtal. För mycket av det ena skämmer allt. Hur balansen ska vara, avgörs med hjälp av klok bedömningsförmåga i den konkreta situationen.

Utifrån denna personliga bakgrund vill jag bidra med reflektioner om samtalets betydelse i mellanmänskliga relationer och dess betydelse för att kunna formulera sin tro.

Likaså vill jag betona vikten av det offentliga samtalet om tro och värderingar.

Min ambition är att du som slår följe med mig i mina reflektioner ska få möjlighet att pröva din syn på dig själv, 10

pröva dina och våra gemensamma värderingar men framför allt vandra in i trons värld. Jag hoppas att du som läsare ska kunna föra ett inre samtal med mig längs dessa vägar och följa mig på trons stigar för att pröva, kanske protestera, men förhoppningsvis inte vara likgiltig.

Inte minst vill jag komma till tals med dig som är aktiv i kyrkans sammanhang och van att röra dig i den miljön.

Min förhoppning är att du ska fråga dig själv i vad mån dina erfarenheter får bli till nytta och hur du själv tänker om samtalets betydelse. Ställ också frågan i vilken utsträckning din församlings miljö präglas av öppenhet för samtal i största allmänhet och för samtal om tro och liv i synnerhet.

Jag menar att samtalet är fundamentalt i nära relationer, mellan generationer, i samhällslivet liksom i kyrkans liv. I vår kyrkas sätt att fungera finns alltför mycket av ett producentkonsumentperspektiv som riskerar att bli förmyndaraktigt och enkelriktat. Det goda samtalet skapar kommunikation och kan lösa upp knutar men även vara opinionsbildande. I ett friskt och öppet demokratiskt samhälle bör olika röster få komma till tals. Demokrati kan inte bara förstås som representativ demokrati. Samtalet och rätten att stå upp för sina uppfattningar hör samman i ett sunt församlings- och samhällsliv.

11

HON SOM ÖPPNADE UPP FÖR LIV OCH HOPP

J

ag vä x t e u p p som ensambarn, men i nära relation till mina kusiners familj. Jag minns hur de kunde sucka över mitt behov att ställa frågor och försöka få svar på det jag inte begrep. Det är fullt förståeligt att det ibland blev tröttande för tonåringar att höra den åtskilligt yngre kusinen som pockande ville ha svar på än det ena, än det andra.

Ibland blev svaren från den äldre generationen ganska svävande, åtminstone i praktiska frågor. Den som har kunskapen i sina händer har svårt att förmedla exakta svar. På mina frågor som krävde ett exakt svar blev svaret ofta »gör på ett ungefär«. Innebörden av detta är svår­översatt, men kan möjligen översättas till: »Pröva själv!« Det var ett något irriterande svar för den som ville ha konkreta besked, men som å andra sidan gav utrymme för egen fantasi. Denna bok kan ses som ett försök att pröva sig fram på egen hand, utan att referera till en diger litteraturlista. Jag skriver mest utifrån egen erfarenhet.

Varför berättar jag detta om mig själv? Jag tror att vi vin

13

ner på att ge glimtar av egna erfarenheter och dela med oss av något personligt. Vi gör tankeutflykter till vårt eget liv när andra berättar om sig själva. Det är positivt under förutsättning att vi håller skillnaden mellan dig och mig vid liv. Vi lever skilda liv. Var och en är unik, också i relation till livet och Gud. Varför vi tillmäter något stor betydelse i våra liv bottnar ofta i personliga erfarenheter. Så är det säkerligen också när jag nu försöker formulera mig om varför samtalet är viktigt.

Det finns naturligtvis några avgörande erfarenheter som format mig. Inte minst erfarenheten och känslan av att växa upp i en lite annorlunda familj. Så kändes det när jag på 50-talet växte upp utan syskon och med bara pappa sedan min mamma dött. Vi uppfyllde inte den dåtida normen för vad som räknades som en familj. Trots det hade jag så mycket att vara glad över. Vi var i alla fall en familj och jag levde i en god far och son-relation. Men jag vet också något om vad som händer i en ung människas liv när denna lilla enhet märks av sjukdom. Och jag vet något om att som barn stå ensam, och vad det innebär när familjen hotas. Kanske just därför vet jag också något om tacksamhet, när det fanns en annan närstående familj, som kom att få stor betydelse i mitt liv. Jag vet också något om vad det innebär att som ton­åring förlora hemmet, när min far dog. Det är klart att jag då hade ett stort behov av att samtala. Vem finns till hands och vem har kompetens att stå vid en sådan tonårings sida?

14

Jag minns ännu hennes varma blick och hur det kändes att slutas in i hennes famn. Det var många år sedan. Jag talar inte om min första kärlek utan om min gamla faster. Det är snart trettio år sedan hon dog, mätt och trött av livet.

Under min uppväxt har jag nog knappast delat så många tankar med någon annan. Hon är för mig ett exempel på en människa som genom samtal öppnar upp för liv och hopp.

Det var hon som fanns där när mitt liv drastiskt förändrades. En helt vanlig människa, utan utbildning men med stor medmänsklig kompetens.

Ikon, inte idol Jag växte upp i en liten by vid den ångermanländska kusten.

Denna lilla by på ett 70-tal invånare var på många sätt en idyll.

Men skulle jag börja berätta om det stilla livet där, så skulle min berättelse kryddas av mustiga historier med grovkornig humor liksom av berättelser om tragedier, sjukdom och ond bråd död. Människorna där kunde tyngda av idogt arbete ändå ge sig tid att stanna upp, ta en paus och ge utrymme för samtal.

När skuggorna tidigt föll över mitt liv, då fanns hon där, min faster, min fars syster, grannen uppe i backen på andra sidan vägen, hon som drömt yrkesdrömmar men blev bondhustru. Vad är det jag särskilt minns av henne? Jag minns hennes värme och brist på moralism. Likaså kommer jag

15

16

Presenningsikon, Mats Hermansson

ihåg hennes generositet mot människor, även om hon kunde sucka över sin pratglade man som vid de mest olämpliga tillfällen bjöd in folk på kaffe och samtal. Och henne förmåga att lyssna. Ofta kom den väl till pass för tonårspojken där han satt på en egenhändigt snickrad pall i ladugården medan hon satt på sin slitna pall och mjölkade. Jag talade. Hon mjölkade och lyssnade. Det är godheten och förmågan till lyssnande som jag minns, och som satte avtryck.

Jag har vid något tillfälle fått frågan om jag har eller har haft någon idol. Jag har funderat, men inte kommit på någon. Visserligen minns jag från ungdomstiden idrottsstjärnor som var mina idoler. Men jag uppfattade att frågan var ställd utifrån ett vidare perspektiv, om jag hade en idol som betytt något för mitt sätt att leva, en förebild. Jag kan erinra mig några människor som varit avgörande för mitt liv. Men jag har alltid i minnet återkommit till min gamla faster. Inte för att hon var idol i någon populär mening, utan därför att hon så djupt berört mig. Det har gett mig en så underbar grubbelfråga: Varifrån kommer det goda? Hon var inte min idol, men fungerade snarare som ikon. En ikon visar bortom sig själv och öppnar perspektiv. Hennes godhet pekade utöver henne själv mot godhetens källa. Troligen utan att jag reflekterade över det. Inte var hon ikon för att våra samtal rörde sig om tro. Jag var nog lite avvaktande inför sådana samtalsämnen. Utan därför att hon var den hon var.

17

9

789152 634479

Hans-Erik Nordin

ISBN 978-91-526-3447-9

Mötas i ögonhöjd

H

u r f i n n e r v i modet att våga dela våra personliga erfarenheter av tro? Och vilka är våra grundläggande berättelser, de som bär våra liv?

Boken Mötas i ögonhöjd handlar om vikten av en friare samtalskultur och dialog i Svenska kyrkan. Biskop Hans-Erik Nordin delar med sig av personliga erfarenheter av samtalets betydelse i den egna uppväxten, men också dess betydelse i tjänsten som biskop i Strängnäs stift, som församlingspräst samt erfarenheter från folkbildning och forskning.

Mötas i ögonhöjd s a m ta l e t o m t ro o c h l i v Hans-Erik Nordin