Karlsson Ekologi
001 068 06 05 02 09.37 Sida 5
Cellandningen Djur, svampar och de flesta bakterier kan inte utnyttja koldioxid som näring. De måste äta organiska föreningar från levande eller döda organismer för att skaffa sig materia och energi. Sådana organismer kallas heterotrofer. Att organiska föreningar innehåller energi blir uppenbart när ved brinner, alltså när cellulosa reagerar med syre och bildar koldioxid och vatten. En hel del av den energi som funnits bunden i cellulosan frigörs då som värme. Liknande kemiska reaktioner ger heterotroferna energi från de organiska ämnen de äter. I deras celler förbränns de organiska föreningarna tillsammans med syre till koldioxid och vatten. Denna reaktion kallas cellandning. Alla organismer med cellandning behöver syre, annars dör de. En stor del av den energi som frigörs vid andningen bildar värme. Den värmer organismen ett tag, för att sedan försvinna till omgivningen. Men all energi omvandlas inte till värme, utan en del används för att bygga upp nya organiska föreningar eller för andra energikrävande processer, som att röra sig.
Fotoautotrofer har både fotosyntes och cellandning Även fotoautotrofernas celler andas ständigt. Hos dem finns nämligen både fotosyntes och andning. Vid cellandningen använder fotoautotroferna en del av de sockermolekyler som de bildade vid fotosyntesen. Genom cellandningen skaffar sig växterna den energi de behöver för att transportera ämnen och för att bilda andra ämnen som de behöver än socker. Växterna kan bara använda energin i solljuset för att tillverka sockermolekyler.
Kompensationspunkten Cellandningen påverkas inte av ljuset. Fotosyntesen avtar däremot med minskad ljusstyrka och därför sker ingen fotosyntes på
natten. Andningen tär då på de upplagrade energirika föreningar som växten bildat under dagen. Föreningar som stärkelse och fetter kan nämligen omvandlas till sockermolekyler igen och användas i cellandningen. Men också på dagen kan ljuset vara så svagt att fotosyntesen bildar färre sockermolekyler än vad som behövs i cellandningen. Den ljusstyrka där fotosyntesen bildar precis så mycket sockermolekyler som används av andningen kallas kompensationspunkten. Under kompensationspunkten tär en växt på sina förråd av sockermolekyler i form av stärkelse eller fett, och dör till slut. Över denna punkt bildar fotosyntesen ett överskott, som växten kan lagra som stärkelse och fett. Skogsväxter, som harsyra, har lägre kompensationspunkt än växter på öppna marker. De klarar sig därför bättre i den skuggiga skogen.
fotosyntes grek phos = ljus, synthesis = sammanställning klorofyll grek chloros = grön, phyllon = blad autotrofer grek autos = själv, trofe = näring heterotrof grek heteros = annan, olika
Organismernas behov av andra grundämnen Förutom kol behöver organismerna även en rad andra grundämnen, som ingår i de föreningar som bygger upp dem. Bakterier och svampar kan få de här grundämnena genom att ta upp olika ämnen och joner som finns lösta i markvattnet eller i de vattensamlingar som de lever i. Varje art är specialiserad på att använda vissa föreningar och joner. En särskild förmåga finns hos några bakterier, som kan skaffa sig kväveatomer från kvävgasen som finns i luften. Hit hör bland annat de kvävefixerande blågröna bakterierna. Djur får de ämnen som de behöver genom att äta och dricka. Ofta behöver djuren ämnena i en särskild form. En del djur äter bara kött, andra äter bara bestämda växter. Vissa djur måste dricka mycket vatten, medan andra klarar sig med mycket små mängder.
Ekologi
5