9789147018451

NYBiologi A

omslag.qxd

09 02 11

13.07

Sida 1

med naturkunskap

A

I serien ingår: Biologi A med Naturkunskap A Lärarhandledning till Biologi A med Naturkunskap A Biologi B

Best nr 47-01845-1 Tryck nr 47-01845-1-03

BIOLOGI med naturkunskap

A

L I B E R

BIOLOGI med naturkunskap A

Biologi A med Naturkunskap A innehåller det som kursplanerna föreskriver i respektive kurs. Den kan användas på gymnasiet, komvux och naturvetenskapligt basår.

Med den här boken kan Biologi A och Naturkunskap A integreras, ett arbetssätt som vi vet att många väljer. Det är även möjligt att använda boken när eleverna läser kurserna var för sig. Då är man hjälpt av att de sidor som i första hand är Naturkunskap A, är markerade i innehållsförteckningen.

Karlsson Krigsman Molander Wickman

BIOLOGI

Karlsson Krigsman Molander Wickman

Karlsson titel i viii 06 05 02 08.44 Sida 1

BIOLOGI med naturkunskap

A

L I B E R

Karlsson Krigsman Molander Wickman

Till läsaren

Karlsson titel i viii 06 05 02 08.44 Sida 1

Denna lärobok är avsedd för A-kursen i Biologi och A-kursen i Naturkunskap.

Samordningen har varit naturlig eftersom kursen i naturkunskap har en stark inriktning mot ekologi och hållbar utveckling, ämnen som också ska behandlas i biologikursen. För att underlätta för dig i stoffurvalet, har de delar som med fördel hör hemma i naturkunskap A markerats med rosa färg i innehållsförteckningen.

En grundläggande tanke som följt denna bok genom åren har varit att erbjuda en resonerande text med syfte att skapa inte bara teoretisk förståelse utan också insikter i hur kunskaperna kommer till användning. Varje större avsnitt har en inledande översikt och många exempel som levandegör resonemangen ges i den löpande texten. I slutet finns sammanfattande frågor och en begreppskarta. Evolution och miljöfrågor utgör en samlande röd tråd genom boken.

Med denna nya upplaga har boken fått en mer överblickbar layout, som bör underlätta läsningen. Språket i boken har också gjorts klarare och mer lättläst.

Innehållet har uppdaterats och en rad illustrationer har förbättrats eller bytts ut. Stora delar har också omstrukturerats och fått idéhistoriska fördjupningar, som till exempel kapitlet Evolution. Det tidigare kapitlet Miljövård har moderniserats och har följdriktigt fått den nya rubriken Hållbar utveckling.

De inledande översikterna till varje kapitel har gjorts kortare och mer intresseväckande. Som en service finns dessutom svaren på frågorna till varje större avsnitt tillgängliga på Internetadressen www.liber.se/gymnasiebiologi. Längst bak finns en ordlista. Till boken hör numera också en lärarhandledning. Avsikten har varit att skapa en modern bok som är lätt att läsa och förstå, samtidigt som den är gedigen innehållsmässigt sett.

Kapitlen Cellens byggnad, Cellens genetik och Genteknik har skrivits av Janne Karlsson och Per-Olof Wickman gemensamt, Introduktion, Ekologi, Evolution och Individens genetik av Per-Olof Wickman, Hållbar utveckling av Thomas Krigsman, Etologi och beteendeekologi av Bengt-Olov Molander och De levande organismerna av Janne Karlsson. Vi har granskat och bearbetat texten tillsammans och har därför ett gemensamt ansvar för bokens innehåll. Avsnittet om universums uppkomst i kapitlet Evolution har skrivits av Karl Göran Karlsson.

Tre av oss, Janne Karlsson, Bengt-Olov Molander och Per-Olof Wickman har också skrivit Biologi B, som är den andra läroboken i serien.

Författarna

I

Karlsson titel i viii 06 05 02 08.44 Sida 2

II

Karlsson titel i viii 06 05 02 08.44 Sida 3

V

Ekologi 1

Cellens genetik 143

Organismen och miljön 3 Kretslopp och flöden 13 Ekosystem på land 23 Sjöar som ekosystem 38 Myrar som ekosystem 46 Ekosystem i havet 49 Populationsekologi 58 Samhällsekologi 64

Nukleinsyrornas byggnad 145 Kromosomer består av DNA och proteiner 146 Generna uttrycks 148 Generna ärvs 154 Virus är proteinklädda nukleinsyror 160 Hur vet man att DNA bär på arvet? 162

Hållbar utveckling 69

Individens genetik 167

Energi 79 Luften 84 Försurningen 94 Vattnet 102 Övergödningen 105 Miljögifter 113 Konsumtion 121 Avfall 123 Biologisk mångfald 125

En historisk tillbakablick 168 Monogena egenskaper 170 Polygena egenskaper 180 Ärftliga sjukdomar 181 Arvet och miljön 185

Cellens byggnad 139

Genteknik 189

Proteiner 140 Två huvudtyper av celler

Grundläggande gentekniska metoder 190 Vad använder man gentekniken till? 196 Genteknik och etik 203

141

Avsnitten med denna färg tillhör Naturkunskap A

Innehåll

Introduktion

Karlsson titel i viii 06 05 02 08.45 Sida 4

Evolution 207 Hur organismerna grupperas och får namn 209 Universums och livets historia 210 Kartläggning av evolutionen 222 Evolutionens orsaker 226 Ekologi och evolution 233

Etologi och beteendeekologi 237 Naturligt urval 239 Klassisk etologi 243 Beteendeekologi 254

De levande organismerna 271 Domän Eubakterier – ”vanliga bakterier” 275 Domän Arkéer – arkebakterier 278 Domän Eukaryoter 279

Ordlista Register

IV

304 307

Introduktion

Karlsson titel i viii 06 05 02 08.45 Sida 5

Vad är biologi?

Biologi är vetenskapen om de levande organismerna. Till organismerna hör alla levande varelser som djur, växter, svampar och bakterier. En viktig uppgift för biologerna är att beskriva hur de levande varelserna ser ut och fungerar. De undersöker också hur olika saker påverkar dem. På så sätt försöker de kartlägga orsakerna till varför organismerna fungerar på ett eller annat sätt. Bara om man förstår orsakerna bakom går det att förutsäga vad som händer om något ändras. I jordbruket vet man till exempel hur olika gödningsämnen kan få grödor att växa bättre. Tack vare forskning om orsakerna till olika sjukdomar vet vi idag också en hel del om hur vi kan bota dem.

I biologi är sambanden ofta invecklade, och det går inte alltid att säkert avgöra orsakerna bakom de samband som man hittar. En ständigt diskuterad fråga är bland annat sambandet mellan mat och hälsa. Är det till exempel så att mängden fett påverkar risken att få bröstcancer?

Av etiska skäl kan man naturligtvis inte göra ett experiment där man ger människor olika mat och se vad som händer med deras hälsa. Istället

Kvinnan på bilden torkar alger för att undersöka hur de skulle kunna användas som livsmedel.

får man undersöka vad människor normalt äter i sin vardag och jämföra det med hur deras hälsa utvecklats. En sådan studie visas i figuren på nästa sida. Som synes är dödsfall i bröstcancer vanligare i länder där man äter mer fett. Men problemet med att tolka ett sådant samband är att det finns en massa andra saker som skiljer länderna åt. Kan det vara så att i länder där man äter mycket fett, så rör sig människor också mindre? Kanske är det istället hur mycket människor rör sig, som bestämmer risken för bröstcancer? För att veta säkert måste forskare i biologi vara påhittiga och inte nöja sig med svaret från en enda undersökning.

Forskningen i biologi strävar efter att på ett säkrare och exaktare sätt kunna förutsäga vad som händer med människor och andra organismer om något ändras. Men eftersom sambanden i naturen ofta är så invecklade, kan det kräva stor möda eller till och med ibland vara omöjligt att alltid säkert förutsäga vad som kommer att hända. Många av de samband som vi berättar om i den här boken är välkända och säkra, men vi beskriver också sådana som är mer osäkra.

V

Karlsson titel i viii 06 05 02 08.45 Sida 6

Antal dödsfall per 100 000 Holland Storbritannien Danmark Canada Nya Zeland Schweiz USA Irland Belgien Australien Sverige Tyskland Österrike Norge Frankrike Italien Tjeckien Finland Ungern Portugal

25

20

15

10

5

Polen Hong Kong Chile Bulgarien Spanien Venezuela Rumänien Grekland Panama f d Jugoslavien Colombia Puerto Rico Mexico Filippinerna Japan Taiwan Sri Lanka Thailand El Salvador 0

20

40

60

80

100

120

140

160

180

Totalt fettintag

Sambandet mellan antalet dödsfall i bröstcancer och totala fettintaget per person i olika länder.

VI

Man kan tycka att en lärobok i biologi bara ska handla om det som man verkligen vet.

För varför ska man lära sig sådant som man ännu inte riktigt vet? Men att lära sig biologi handlar inte bara om att lära sig så kallade säkra fakta. Det handlar också om att förstå vad som är viktiga biologiska frågor och att själv lära sig att avgöra hur bra kunskaper det går att ha inom olika områden. Hur säkert är till exempel det som skrivs i tidningarna om hoten mot miljön?

En lärobok som bara handlade om det man säkert vet skulle ge en falsk bild av att man redan vet allt. I forskningen finns många spännande men också livsavgörande utmaningar kvar. Ingen vet idag säkert hur det första livet på jorden uppstod eller vad som styr utvecklingen av ett foster. Det finns också förhoppningar om att man i framtiden ska kunna göra vaccin mot sjukdomar som AIDS och malaria. Biologisk forskning behövs också för att få kunskaper som kan hjälpa till med att säkra tillgången på mat i världen.

Introduktion

Organismer består av celler De organismer som biologin handlar om har en hel del gemensamt. En tidig upptäckt var att de alla är uppbyggda av celler. En del är encelliga och består av en enda cell. Dit hör mikroskopiska organismer som bakterier och amöbor. Andra organismer är flercelliga och består av mängder av sammanhängande celler, som tillsammans bildar en enda organism. Hit hör växter, svampar och djur.

Ett gränsfall mellan liv och död är virus.

Till skillnad från andra organismer består virus inte av celler. En del vill därför inte kalla dem för organismer. Hur det än är med den saken, så kan virus, precis som de organismer som består av celler, föröka sig och skaffa avkomma. Något som förenar allt liv inklusive virus är deras förmåga att göra kopior av sig själva. En cell förökar sig genom att dela sig i två dotterceller. Människor föder människor och virus ger upphov till nya virus.

Alla celler är uppbyggda efter i stort sett samma mönster, även om de kan se mycket olika ut. En cell är en behållare, som är omgiven av en tunn hinna, ett cellmembran. Inuti cellen finns förutom vatten också en mängd olika små strukturer, som sköter olika uppgifter.

Cellen är till stor del uppbyggd av organiska föreningar, det vill säga kemiska föreningar med kedjor av kolatomer. Exempel på organiska föreningar är proteiner, fetter och kolhydrater. I cellen sker hela tiden olika kemiska reaktioner som behövs för att cellen ska fungera. Dessa kemiska reaktioner kallas för cellens ämnesomsättning. När du i ekologin läser om hur djur och växter omvandlar olika ämnen, till exempel i fotosyntesen, så kan det vara bra att veta att de här kemiska reaktionerna sker i alla de miljontals små celler som bygger upp de flercelliga organismerna.

1Karlsson_titel_I VIII.qxd

09 02 11

13.02

Sida 7

Från molekyl till samhälle I biologi är det stora och lilla beroende av varandra. För att förstå biologi kommer du att studera allt från organismernas minsta organiska föreningar till hela samhällen av arter som skogar och ängar.

En studie av hur de organiska föreningarnas molekyler fungerar hjälper dig att förstå hur cellerna fungerar. Cellerna bildar sedan hos flercelliga organismer vävnader. En vävnad är en samling celler som ser ut på ett typiskt sätt och har en viss funktion. Hos oss människor bildar till exempel muskelceller gemensamt en muskelvävnad, som kan dra sig samman och få en muskel att spänna sig. Olika vävnader bildar sedan organ, som också har särskilda funktioner. Ett visst organ som till exempel hjärtat innehåller många olika vävnader som muskelvävnad, som får hjärtat att slå. Hjärtat innehåller också bindväv, som håller samman hjärtmuskeln. Tillsammans sköter dessa vävnader hjärtats uppgifter att pumpa blod. En viss typ av vävnad finns ofta i flera olika organ. Muskelvävnad finns förutom i hjärtat bland annat i tarmarnas väggar och i kroppens muskler.

Organen bildar tillsammans en organism, som är nästa steg i den biologiska storlekstrappan.

Om vi fortsätter mot allt större biologiska enheter, så grupperar biologerna sedan organismerna i populationer och arter. Arter består av grupper av individer som inte har så mycket kontakt med varandra. Abborrar i två olika sjöar har inte så stora möjligheter att träffas, trots att de hör till samma art. Sådana åtskiljda grupper av en art brukar man kalla populationer. En viss art kännetecknas av att den normalt bara kan få avkomma med samma art.

Slutligen, när vi når den största grupperingen inom biologi, talar vi om samhällen. Samtliga populationer av alla olika arter som lever på en plats, brukar man kalla för ett organismsamhälle eller helt enkelt ett samhälle. Ett samhälle kan vara en skog med alla växter, djur och andra organismer som finns där. I figuren intill kan du göra en resa från de minsta till de största beståndsdelarna, som biologerna studerar i en skog.

a

b

ledningsvävnad vävnad för fotosyntes hudskikt

c kloroplast

vätskefylld blåsa

d

cellvägg H2C CH

CH3 CH2CH3

H3C

N

N Mg

H3C

N

N CH3

CH2 CH2 COOCH3 O O C O CH2 CH C CH3 CH2 CH2 CH2 CH CH3 CH2 CH2 CH2 CH CH3 CH2 CH2 CH2 CH CH3 CH3

En skog (a) är ett samhälle med populationer av olika arter av djur och växter. En sådan population är till exempel alla tallarna i skogen. Varje enskild tall är en organism som har olika organ som sköter olika funktioner. Barren sköter fotosyntesen medan kottarna bildar frön som sköter förökningen (b). Organen består i sin tur av olika vävnader. I bild (c) visas ett tallbarr i genomskärning med några av dess viktigaste vävnader.

Ledningsvävnaden sköter transporten av olika ämnen i barret. Alla vävnader består av celler. Just i vävnaden för fotosyntes finns celler som innehåller kloroplaster. I bild (d) visas en sådan cell i genomskärning. I kloroplasterna finns klorofyllmolekyler (e) som hjälper till vid fotosyntesen. Klorofyllmolekyler finns i alla gröna växter med fotosyntes, men de är bara en av de tusentals olika sorters organiska molekyler som växtcellen innehåller. Organiska molekyler är de minsta beståndsdelarna som är typiska för levande varelser.

Introduktion e

VII

Karlsson titel i viii 06 05 02 08.45 Sida 8

Bokens innehåll och uppbyggnad Denna bok, Biologi A med naturkunskap A, handlar om ekologi, miljövård, evolution, djurens beteenden och genetik. Sist i boken finns en genomgång av hur alla olika typer av organismer är byggda, hur de lever och är släkt. I Biologi B behandlas cellens, människans och växtens biologi.

Som du kommer att upptäcka redan i första kapitlet om ekologi, är det viktigt att hålla reda på om egenskaperna, som det talas om, finns hos molekyler, celler, organismer, populationer, samhällen eller hela ekosystem. Samtidigt är det viktigt att förstå hur det som händer i det lilla och det stora hänger ihop. Vad cellerna gör påverkar till exempel hela organismen, eftersom den består av i stort sett bara celler.

Varje större avsnitt inleds med en översikt av det som kommer att behandlas mer i

Begreppskarta

består av

VIII

Rutor

Förbindelselinjer

innehåller

med

Begrepp

Förbindelseord

är oftast

talar om

Substantiv

Sambanden

Introduktion

detalj, senare i avsnittet. I den inledande översikten beskrivs också vad som är syftet med avsnittet och vilka frågor som det behandlar.

Meningen är att du ska få en idé om det som följer och vad som kan vara särskilt viktigt.

I själva avsnittet berättar vi sedan utförligt hur man kan resonera för att förstå det som behandlades i den inledande översikten. Vi ger också många olika exempel för att ge en uppfattning om hur resonemangen kan användas på det som verkligen finns och händer i organismerna och i naturen.

De viktiga termer som behandlas i ett visst avsnitt visas med kursiv stil. Första gången termen används ger vi också en förklaring av vad termen betyder. För att göra det lättare för dig, finns viktiga termer dessutom samlade i en ordlista längst bak.

Varje avsnitt avslutas med frågor. Det exakta svaret på frågorna finns inte alltid i texten.

Meningen är att du ska kunna öva dig att använda avsnittets resonemang på andra än bokens exempel. Men som hjälp finns svaren på Internetadressen www.liber.se/gymnasiebiologi Som en sammanfattning avslutas också avsnitten med en begreppskarta. Den beskriver schematiskt hur de viktigaste begreppen i avsnittet hör ihop. Ett exempel på en enkel begreppskarta finns till vänster. Den visar just de begrepp som är viktiga för att kunna läsa en begreppskarta. I rutorna finns själva begreppen, som oftast är substantiv. Förbindelselinjerna visar vilka begrepp som hör samman. På linjerna finns förbindelseord, som närmare talar om på vilket sätt begreppen hör ihop. En begreppskarta läser du vanligtvis uppifrån och nedåt. Men ibland finns förbindelselinjer också i andra riktningar. En begreppskarta kan se ut på många sätt. Du kan själv försöka göra en begreppskarta, innan du läser den som finns i boken. Det är en bra övning, för att lära sig hur begreppen hänger ihop.

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.37 Sida 1

Ekologi

1

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.37 Sida 2

Vad handlar ekologi om?

Ekologi handlar om samspelet mellan organismerna och den omgivande miljön. Ekologer försöker förstå hur miljön påverkar hur vanliga arter är, var de finns någonstans och varför de ser ut eller fungerar på ett visst sätt. Typiska ekologiska frågor är: Hur kan man hindra utfiskning? Varför uppträder skadedjur bara vissa år?

Syftet med det här kapitlet är att du ska kunna ställa ekologiska frågor och kunna besvara dem med förklaringar som bygger på samspelet mellan organismerna och miljön.

Vad menas med miljön?

Miljön är organismernas omgivning. Den innefattar både den levande och icke levande miljön.

Den icke levande miljön är klimatet, marken, luften och vattnet. När ekologerna studerar den icke levande miljön mäter de olika abiotiska faktorer. De kan vara kemiska faktorer eller fysikaliska faktorer. Kemiska faktorer är olika kemiska ämnen. Hit räknas bland annat pH och mängden närsalter i marken. Fysikaliska faktorer har med energitillgången och klimatet att göra. Exempel är temperatur och solljus.

Den levande miljön beskrivs med hjälp av biotiska faktorer. När man studerar de biotiska faktorerna så försöker man förstå hur organismerna påverkar varandra, det vill säga hur de är miljö för varandra. Många djur äter till exempel växter, och en del växter behöver bin eller fjärilar som pollinerar deras blommor.

De olika miljöfaktorerna samspelar med varandra. Det är därför viktigt att studera både abiotiska och biotiska faktorer tillsammans. Hur bra en växt trivs kan till exempel bero både på hur mycket daggmaskar det finns (en biotisk faktor) och på hur mycket det regnar (en abiotisk, fysikalisk faktor).

Hur förändras organismerna av miljön?

abiotisk = icke levande biotisk = levande evolution lat evolutio = upprullande, utveckling

2

Organismerna förändras på olika sätt av miljön. För att se vad det kan betyda kan vi se närmare på ett vanligt träd som tallen. En tall som får mycket närsalter och vatten blir större än en tall som inte får det. Sådana förändringar där enskilda individer förändras av miljön kallas individuella förändringar. De sker under en individs livstid.

Förändringar kan också betyda att hela populationer förändras genom att de blir vanligare eller ovanligare. Tallen kan till exempelvis bli sällsyntare därför att granen blir vanligare och konkurrerar ut tallen. Sådana förändringar kallar man ekologiska förändringar.

Ofta måste man studera en art under flera generationer för att se ekologiska förändringar.

Slutligen kan miljön gynna uppkomsten av helt nya egenskaper som inte har funnits hos en art tidigare. I en framtid kanske ett torrare klimat gör så att tallen utvecklar tjockare barr, som skyddar den bättre mot uttorkning. Sådana förändringar kallas evolution, och de tar ofta mycket längre tid än ekologiska förändringar.

Ekologer studerar framförallt ekologiska förändringar. Men eftersom miljön påverkar organismerna genom individuella förändringar och genom evolutionen, så måste ekologerna ta hänsyn till och studera sådana förändringar också. Ofta är det individuella förändringar som gör att ekologiska förändringar sker. Mindre regn kan göra att tallen får färre frön. Det kan i sin tur få tallen att bli sällsyntare. Det här kapitlet handlar främst om individuella och ekologiska förändringar. Hur miljön ger upphov till evolution av organismerna behandlas särskilt i kapitlet Evolution.

Ekologi

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.37 Sida 3

Organismen och miljön Inledande översikt

Organismernas egenskaper har anpassats till sin miljö.

Under evolutionen har organismerna anpassats på olika sätt till de krav miljön ställer på dem. Bilden visar de olika sätt som framfoten har utvecklats på hos däggdjuren. a) bäver, b) schimpans c) människa

Varje art har formats under en lång tids evolution. Under årmiljoner har dess egenskaper och behov anpassats till en viss miljö. Organismer kan därför inte finnas var som helst. En växt från Afrikas regnskogar kan inte leva i Sverige, och en fisk dör på land. Kunskaper om organismernas behov gör det lättare att förstå hur miljön kan påverka hur vanliga de är. Att ta reda på vilka behov en utrotningshotad art har, kan till exempel vara ett första steg för att rädda den.

Alla organismer behöver materia och energi. Materia, det vill säga atomer av olika grundämnen, behöver organismerna till de organiska föreningar som deras celler består av.

Energi behöver de för att bilda nya organiska föreningar, för att transportera ämnen i kroppen, och för att röra och förflytta sig. Men även om alla organismer behöver materia och energi, så har de olika sätt att skaffa sig det.

Förutom tillgång på materia och energi, kräver organismer också att en rad andra abiotiska och biotiska faktorer för att leva. En fisk kan behöva en viss salthalt i vattnet och en blomväxt någon speciell insekt för att sprida sina pollen.

I det här avsnittet besvaras frågor om vad organismerna behöver för att klara sig, alltså för att överleva, växa och fortplanta sig. Syftet är att du ska få grundläggande kunskaper om just detta. Vi börjar med organismernas behov av energi och materia.

Ekologi

3

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.37 Sida 4

Behovet av energi och kolföreningar Behovet av kol och energi hänger ihop. Det beror på att organismerna behöver energi för att bygga upp stora organiska föreningar ur små kolföreningar. En del av denna energi lagras samtidigt i de stora organiska föreningarna som bildas. Lite förenklat kan man säga att ju mer kolatomer en förening innehåller, desto mer energi finns lagrad i den.

De stora organiska föreningarna innehåller därför mer energi än de små kolföreningarna. När stora organiska föreningar bryts ner i mindre, frigörs energi. Den frigjorda energin kan organismen använda till sina olika behov.

C6H12O6 + 6 O2 → 6 CO2 + 6 H2O + energi socker + syre → koldioxid + vatten + energi

Kemisk reaktion för cellandningen.

6 CO2 + 6 H2O + ljusenergi → C6H12O6 + koldioxid + vatten + ljusenergi → socker +

Kemisk reaktion för fotosyntesen.

4

Ekologi

6 O2 syre

Men organismen behöver inte stora organiska föreningar bara för att lagra och sedan vid behov utvinna energi. De behövs också för att bygga upp själva organismen.

Det är just därför som behovet av kol och energi hänger nära samman.

Hur får organismen kol och energi?

Fotosyntesen Alla organismer behöver grundämnet kol till sina organiska föreningar. De gröna växterna får sina kolatomer från koldioxiden i luften. Av koldioxid och vatten bildar växten sedan syre och socker. Detta sker i bladen och växtens andra gröna delar. För denna kemiska reaktion krävs energi. Växten tar energin från solljuset och hela reaktionen kallas därför för fotosyntes. En del av energin från solljuset lagrar växten i sockermolekylerna.

Syret som bildas i fotosyntesen, avges till luften. Sockret, däremot, behåller växten och använder för att bygga upp ännu större organiska föreningar, bland annat cellulosa, stärkelse och fett. Cellulosa ingår i växtcellernas väggar och bildar den ved som ger växten stadga. Fett och stärkelse använder växten för att lagra energi.

Det är inte bara växter som har fotosyntes, det har även alger och blågröna bakterier. Alla de här organismerna innehåller det gröna färgämnet klorofyll som fångar in energin i solljuset, med vars hjälp de kan omvandla koldioxid och vatten till socker.

Gemensamt för växter, alger och blågröna bakterier är alltså att de kan bilda organiska föreningar, som socker, ur oorganiska föreningar som koldioxid och vatten. Sådana organismer kallas autotrofer. Eftersom de använder just fotosyntesen för detta, kallas de för fotoautotrofer.

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.37 Sida 5

Cellandningen Djur, svampar och de flesta bakterier kan inte utnyttja koldioxid som näring. De måste äta organiska föreningar från levande eller döda organismer för att skaffa sig materia och energi. Sådana organismer kallas heterotrofer.

Att organiska föreningar innehåller energi blir uppenbart när ved brinner, alltså när cellulosa reagerar med syre och bildar koldioxid och vatten. En hel del av den energi som funnits bunden i cellulosan frigörs då som värme. Liknande kemiska reaktioner ger heterotroferna energi från de organiska ämnen de äter. I deras celler förbränns de organiska föreningarna tillsammans med syre till koldioxid och vatten. Denna reaktion kallas cellandning. Alla organismer med cellandning behöver syre, annars dör de.

En stor del av den energi som frigörs vid andningen bildar värme. Den värmer organismen ett tag, för att sedan försvinna till omgivningen. Men all energi omvandlas inte till värme, utan en del används för att bygga upp nya organiska föreningar eller för andra energikrävande processer, som att röra sig.

Fotoautotrofer har både fotosyntes och cellandning Även fotoautotrofernas celler andas ständigt. Hos dem finns nämligen både fotosyntes och andning. Vid cellandningen använder fotoautotroferna en del av de sockermolekyler som de bildade vid fotosyntesen.

Genom cellandningen skaffar sig växterna den energi de behöver för att transportera ämnen och för att bilda andra ämnen som de behöver än socker. Växterna kan bara använda energin i solljuset för att tillverka sockermolekyler.

Kompensationspunkten Cellandningen påverkas inte av ljuset. Fotosyntesen avtar däremot med minskad ljusstyrka och därför sker ingen fotosyntes på

natten. Andningen tär då på de upplagrade energirika föreningar som växten bildat under dagen. Föreningar som stärkelse och fetter kan nämligen omvandlas till sockermolekyler igen och användas i cellandningen. Men också på dagen kan ljuset vara så svagt att fotosyntesen bildar färre sockermolekyler än vad som behövs i cellandningen.

Den ljusstyrka där fotosyntesen bildar precis så mycket sockermolekyler som används av andningen kallas kompensationspunkten. Under kompensationspunkten tär en växt på sina förråd av sockermolekyler i form av stärkelse eller fett, och dör till slut. Över denna punkt bildar fotosyntesen ett överskott, som växten kan lagra som stärkelse och fett. Skogsväxter, som harsyra, har lägre kompensationspunkt än växter på öppna marker. De klarar sig därför bättre i den skuggiga skogen.

fotosyntes grek phos = ljus, synthesis = sammanställning klorofyll grek chloros = grön, phyllon = blad autotrofer grek autos = själv, trofe = näring heterotrof grek heteros = annan, olika

Organismernas behov av andra grundämnen Förutom kol behöver organismerna även en rad andra grundämnen, som ingår i de föreningar som bygger upp dem.

Bakterier och svampar kan få de här grundämnena genom att ta upp olika ämnen och joner som finns lösta i markvattnet eller i de vattensamlingar som de lever i. Varje art är specialiserad på att använda vissa föreningar och joner. En särskild förmåga finns hos några bakterier, som kan skaffa sig kväveatomer från kvävgasen som finns i luften. Hit hör bland annat de kvävefixerande blågröna bakterierna.

Djur får de ämnen som de behöver genom att äta och dricka. Ofta behöver djuren ämnena i en särskild form. En del djur äter bara kött, andra äter bara bestämda växter. Vissa djur måste dricka mycket vatten, medan andra klarar sig med mycket små mängder.

Ekologi

5

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.37 Sida 6

CO2

Växternas behov

Växten får koldioxid och syre från luften.

Alla andra ämnen tar dock växten upp med rötterna. Växterna kan bara ta upp vatten och lösta joner genom rötterna. Det här betyder att växterna fyller hela sitt behov av materia med ämnena koldioxid, syre och vatten samt med lösta joner.

De lösta joner som växterna tar upp, kallas med ett gemensamt namn för närsalter.

Hit hör framförallt joner som nitrat, ammonium, fosfat, järn, kalium, magnesium och sulfat. Saknas något av dessa närsalter får växten problem att klara sig.

Nitrat- och ammoniumjoner innehåller kväve. Kväve ingår i mängder av organiska föreningar hos alla organismer. Det finns bland annat i proteiner. Genom fosfatjonerna skaffar växterna sig fosfor. Fosfor behövs till många beståndsdelar i cellen, bland annat i cellmembranen och DNA. Brist på magnesium, som ingår i klorofyll, leder till att den gröna färgen försvinner från bladen och att plantan växer långsammare. Brist på närsalter begränsar ofta tillväxten i naturen.

Jordbrukare tillför därför konstgödsel med bland annat nitrat, fosfat och kalium för att öka avkastningen.

För höga halter av lösta salter kan också vara ett problem för växterna. Vid havsstränder med hög salthalt i marken lever speciella arter. Bara de med rötter som aktivt förhindrar upptagning av salter klarar sig.

De olika miljöfaktorerna i marken hänger nära samman. Brist på vatten leder till uttorkning. Växternas celler består till stor del av vatten och skadas om vattenhalten förändras alltför mycket. Men en hel del växter tål ganska kraftig uttorkning. Bladen hos många träd klarar att förlora vatten motsvarande en tredjedel av vikten. Flera lavar och mossor klarar fullständig uttorkning. Vattnet transporterar också upp närsalter i växten, vilket gör att vattenbrist även

6

Ekologi

solenergi

närsalter bl a NO3–, NH4+, SO42–, PO43–, Fe2+, Mg2+, K+

H2O

Växtens behov. En växt kan tillverka alla organiska föreningar den behöver ur solenergi och olika oorganiska ämnen. Kol till socker hämtas från koldioxid ur luften.

Alla andra grundämnen hämtas från närsalter lösta i vatten, som tas upp av rötterna ur marken. Bara någon procent av växtens vikt kommer från närsalterna och själva jorden. Det mesta är omvandlad koldioxid och vatten. Syre visas inte i bilden. Syre används inte för att bygga upp ämnen i växten, utan bara för att förbränna socker vid cellandningen.

ger brist på närsalter. Mängden vatten i marken påverkar dessutom rötternas möjlighet att andas. Syre löser sig sämre i vatten än i luft. Därför kan vattendränkta rötter få syrebrist som hämmar tillväxten.

Surhetsgraden i marken påverkar växten, men bara mycket låga och höga värden (under pH 4 och över pH 8) är direkt skadliga. Men surhetsgraden når sällan så extrema värden i naturen. Viktigare är att det finns ett samband mellan pH och mängden närsalter i marken (sidan 28).

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.37 Sida 7

Nisch En arts behov kallas dess ekologiska nisch.

Nischen talar om vad en art behöver för att överleva, växa och fortplanta sig. Den beskriver när arten trivs bäst, men också vad arten överhuvudtaget tål. En fullständig beskrivning skulle innehålla artens alla krav på biotiska och abiotiska faktorer. Men i praktiken är detta ofta ointressant. Istället försöker man finna de faktorer i artens nisch som är viktiga för att förstå ett visst problem, till exempel vad som begränsar artens utbredning eller vilka faktorer som kan ha gjort en art mer sällsynt (sidan 56).

De naturtyper där en arts nisch finns kallas artens habitat. Ett habitat är en plats.

Nischen är däremot en beskrivning av artens behov av abiotiska och biotiska faktorer. Giraffens habitat är savannen, medan giraffens nisch bland annat är dess behov av föda och ett särskilt klimat.

Toleransområde och optimal temperatur för snöskyttesvampen. Snöskyttesvampen är en skadegörare i tallplanteringar. Den påminner ytligt om mögel.

Den angriper tallbarr som under vintern har legat under snötäcket. Efter snösmältningen blir barren rödbruna. Svampen växer snabbast vid de temperaturer som råder under våren.

Snöskyttesvampens krav har studerats noga för att förbättra bekämpningen. tillväxt (mm/dag) 40 30 20 10 0 -5

0

+5

+10

+15 +20 +25 temperatur (°C)

Ekologi

7

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.37 Sida 8

habitat lat habitare = bebo optimal lat optimus = bäst

Vikt (kg) Kroppsyta (m2) Kroppsyta/vikt (m2/ kg) Energibehov (W) Energibehov/vikt (W/kg) Kroppstemperatur (°C)

8

Vissa arter kräver mycket speciella faktorer för att kunna leva, andra har ett bredare register. I Antarktis finns isfisken, som bara överlever mellan cirka minus två och plus två grader. Rudan, som finns i Sverige, klarar temperaturer mellan noll och fyrtio grader. Dessa olika grader av specialisering förklaras utifrån de naturliga variationer i temperatur, som förekommer i respektive arts habitat. I haven vid Antarktis är temperaturen i genomsnitt minus 1,8 grader och varierar bara några tiondels grader. I de små gölar där rudan lever, kan skillnaderna i temperatur mellan sommar och vinter bli mycket stora. Även arter med ett brett toleransområde fungerar bäst vid vissa speciella omständigheter. Man säger att sådana omständigheter är optimala. Snöskyttesvampen växer bäst vid femton grader, även om den också kan trivas vid temperaturer över och under denna.

Allmänt gäller regeln att en art inte kan vara bäst på allting. Detta är en viktig princip, som förklarar varför olika arter lever i olika miljöer. Ett exempel kan visa varför. Över ett fält går en stig. På stigen växer groblad. Det är en seg och platt växt, tätt tryckt intill marken. Bredvid stigen växer höga smala växter som konkurrerar om ljuset.

Dessa kan inte leva på stigen eftersom de inte

Jämnvarma Växelvarma vanlig smaragdnäbbmus ko ödla

Mississippialligator

0,008 0,004 0,5 0,5 65 39

50 1,3 0,03 2 0,04 20

Ekologi

270 3 0,01 270 1 39

0,03 0,01 0,3 0,004 0,15 20

tål att bli nertrampade. Groblad får å andra sidan inte tillräckligt med ljus bredvid stigen.

När omständigheterna avviker kraftigt från de optimala kan de i längden vara skadliga för organismen. Sådana omständigheter sägs ge upphov till stress. Numera orsakar människans utsläpp skadligt höga koncentrationer av vissa ämnen i miljön, som vätejoner via surt regn (sidan 94). Andra ämnen, som normalt inte förekommer i naturen, kan vara giftiga i mycket låga koncentrationer. Hit hör till exempel dioxiner (sidan 119). Här är det meningslöst att tala om ett optimalt värde, eftersom organismen inte har något behov av dessa ämnen.

Djurens värmebalans Som vi har sett spelar temperaturen en viktig roll för om en organism ska trivas eller inte. Bland djuren är balansen mellan temperaturen i omgivningen och kroppstemperaturen särskilt intressant.

Mäter man kroppstemperaturen hos en talgoxe eller en älg, spelar det ingen roll om det är skugga eller sol, sommar eller vinter, den är ändå densamma. Fåglar och däggdjur är jämnvarma, vilket betyder att de har en jämn kroppstemperatur, som inte påverkas av omgivningen. De flesta däggdjur har en kroppstemperatur på ungefär 37 grader.

Djurens storlek och sätt att värma sig påverkar deras energibehov. Data från fyra djur som har hållits inomhus vid 20 grader. Ett jämnvarmt djur måste hålla sig varmt och använder mycket mer energi räknat per kroppsvikt än ett växelvarmt djur. Det jämnvarma djuret måste därför äta betydligt mer (energibehovet). Dessutom behöver stora jämnvarma djur relativt sett mindre energi än små jämnvarma. Alligatorns totala energibehov är av dessa båda skäl bara fyra gånger större än näbbmusens, trots att alligatorn väger 6 000 gånger mer.

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.38 Sida 9

utvecklingstid

Hos fåglar är den något över 40 grader. Alla andra djur är växelvarma. Hos ett växelvarmt djur ändras kroppstemperaturen med temperaturen i omgivningen.

Fåglar och däggdjur kan hålla en hög och jämn kroppstemperatur därför att deras förbränning bildar mycket värme. Ju mindre ett jämnvarmt djur är, desto mindre värme producerar det. Samtidigt förlorar det lilla djuret sin värme fortare, därför att det har en större yta i förhållande till sin volym. Resultatet blir att små jämnvarma djur måste producera stora mängder energi för att hålla sig varma. Små däggdjur och fåglar äter därför mer och har mycket högre förbränning i förhållande till sin kroppsvikt än stora jämnvarma djur, trots att de har samma kroppstemperatur.

Växelvarma djur behöver inte värma upp sig med hjälp av sin förbränning. De äter därför mycket mindre än de jämnvarma djuren. Växelvarma djur kan höja kroppstemperaturen med hjälp av solen. I skuggan har husflugan samma temperatur som luften.

Men sätter den sig i solen istället, kan den höja sin temperatur med ända upp till femton grader över lufttemperaturen. Solen är en viktig värmekälla för växelvarma djur.

I ett landskap kan klimatet ändras på bara några meter eller till och med på ännu mindre avstånd. Man säger att mikroklimatet ändras. På det öppna, solbelysta fältet är det varmare nära marken än högre upp i vegetationen.

Många växelvarma djur utnyttjar skillnader i mikroklimat för att hjälpligt påverka sin temperatur. Kalla dagar flyger till exempel många dagfjärilar bara i lä längs soliga skogskanter. Musklerna kräver nämligen en temperatur runt 30 grader för att kunna röra vingarna tillräckligt snabbt för flygning. På blåsiga, öppna marker, eller i skuggan, skulle en fjäril snabbt kylas av och bli oförmögen att flyga.

40

30

20

10

0 10

20

30

40 temperatur (°C)

Temperaturen påverkar utvecklingshastigheten hos växelvarma djur. Bland växelvarma djur går ofta utvecklingen från ägg till vuxen snabbare ju varmare det är. Husflugans utveckling tar fem gånger så lång tid vid 15 som vid 30 grader. Men djur klarar inte av att bli hur varma som helst. Det finns en optimal temperatur. Blir kroppstemperaturen för hög skadas cellerna.

Detta märks hos husflugan på att utvecklingen blir allt långsammare när temperaturen stiger över 30 grader.

Blir det varmare än 40 grader dör larverna.

Mikroklimatet påverkar också hur fort växelvarma djur växer. Ju varmare det är desto fortare blir de fullvuxna. Men alltför höga temperaturer är skadliga och många djur uppsöker då skugga.

Växelvarma djur som sköldpaddor solar för att höja kroppstemperaturen.

Ekologi

9

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.38 Sida 10

vuxna ålars födoområde

Miljön förändras

lekområde

Miljön för en organism är aldrig konstant längre tider. Många organismer byter miljö som en naturlig del av sin livscykel. Fiskar kan vandra till speciella vatten, där leken sker. De mörtar som lever i Östersjöns brackvatten vandrar på våren upp i sötvatten i bäckar och åar för att leka. I lekvattnet tillbringar ofta fiskarnas yngel sin första tid innan de sedan vandrar tillbaka. Ännu mer dramatiska är miljöförändringarna för groddjur och insekter, till exempel myggor, där larverna lever i vatten medan de vuxna djuren lever på land.

Ålens vandringar. Ålen leker i Sargassohavet. De nykläckta ynglen vandrar sedan med havsströmmarna till våra breddgrader.

Vid sex till sju års ålder är de redo att vandra tillbaka.

När miljön ändras, flyttar ökengräshoppan. I tropiska och subtropiska delar av världen finns vandringsgräshoppor.

En art är ökengräshoppan som det står skrivet om i Bibeln. Ökengräshoppan finns i de regnfattiga delarna av Afrika, men flyttar från torra områden till områden med regn. Svärmarna av flyttande gräshoppor kan bli så stora att de förmörkar himlen. De största svärmarna kan täcka hundratals kvadratkilometer. Ökengräshoppan äter dagligen en mängd som motsvarar ungefär den egna vikten. En stor svärm äter upp det mesta av växtligheten där den far fram och kan förstöra skördar för tusentals människor. Forskning om vandringsgräshoppor har idag gjort det möjligt att i viss mån kontrollera dem, och stora svärmar är därför ovanligare nu än förr. Man kan idag i viss mån förutsäga när svärmar ska utvecklas och bekämpa dem innan de blir för stora.

10

Ekologi

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.42 Sida 11

sv

al

t

Miljövillkoren i ett bestämt område förfladdermöss. Andra arter fortsätter att vara ändras också. Vissa villkor förändras cykliskt aktiva eller flyttar till gästvänligare trakter. med en viss rytm under dygnet eller året.

Det är mest fåglar som flyttar, men det Förändringar kan också ske i en viss riktförekommer också bland en del däggdjur. ning och över längre tidsperioder, som när Renen rör sig till exempel mellan sommarett hygge växer igen. Slutligen kan föränbetet i fjällen och vinterbetet i skogen neddringar inträffa utan något som helst mönanför. ster. Det kan vara stormar, skogsbränder eller giftutsläpp. Individer av en art har egenskaper som hjälper dem att överleva Äggflotte vissa förändringar, medan andra förändringar leder till att arten försvinner tillfälligt eller varaktigt från området.

Som ett exempel på hur organismerna puppa larv Ägg klarar miljöförändringar kan vi se närmare på hur de överlever vintern. På våra breddgrader är vintern för de flesta djur och växvuxen ter en period då tillväxt och förökning upp- suger insekt hör. Många organismer använder förän- blod dringar i dagarnas längd eller i temperaturen som signaler på att vintern närmar sig.

Organismernas hormonsystem påverkas av sommar, parning lång dag eller varmt vår dessa signaler, och de börjar förbereda sig r för vintern. De kan behöva bygga upp ett le el ag d näringsförråd, uppsöka vinterkvarter eller honor i t kor vintervila omvandlas till ett särskilt stadium. Många organismer utvecklar en större tolerans mot Livscykeln hos den vanliga stickmyggan. Bara befruklåga temperaturer än annars under året. tade honor övervintrar. När de kommer fram på våren suger de blod och lägger sedan sina ägg på ytan av minFör landlevande växter är vintern en dre vattensamlingar. Där lever sedan larverna av mikrotorrperiod, då vattnet i marken fryser. Vinorganismer och förmultnande organiska ämnen. Mygtern tillbringar de därför i vila, med förråd gorna avgör med hjälp av dagarnas längd och temperaturen vilken årstid det är, och om de ska föröka sig direkt av näring som hjälper dem att skjuta nya eller gå i vintervila. Normalt hinner den vanliga stickskott kommande vår. Fleråriga (perenna) myggan med ett par generationer under sommaren. växter övervintrar som plantor. Ettåriga (annuella) växter övervintrar som frön. Även många djur tillbringar vintern i vila. Bland växelvarma djur sjunker förbränningen med temperaturen, och all aktivitet upphör vid en viss temperatur. Insekter har ofta ett för arten typiskt stadium som de övervintrar i. Bland getingar övervintrar bara befruktade honor, medan de flesta gräshoppor övervintrar som ägg. Det finns också insekter som flyttar längre sträckor. Även vissa jämnvarma djur tillbringar vintern i vila, till exempel igelkotten och

Ekologi

11

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.42 Sida 12

FRÅGOR 1 Förklara vad som menas med a) abiotiska och biotiska faktorer b) kompensationspunkt c) nisch d) habitat e) optimal f ) stress g) mikroklimat 2 Vilken betydelse har vatten, pH och mängden närsalter i marken för växten?

3 Ge exempel på autotrofer och heterotrofer. a) Hur får deras celler energi? b) Hur får deras celler materia? c) Vad använder deras celler energi och materia till?

4 Hur påverkar kroppsstorleken ett jämnvarmt djurs värmebalans?

5 Varför behöver inte ett växelvarmt djur äta lika mycket som ett jämnvarmt djur som väger lika mycket?

6 Ge exempel på hur växter och djur har anpassat sig till miljöns förändringar under året.

SAMMANFATTNING

nisch som är en beskrivning av

organismens krav som utgörs av

materia (atomer)

andra omständigheter

som tas från

närsalter

CO2 + H2O

organiska föreningar

pH

kvävgas

energi som tas från

ljus (fotosyntes)

12

Ekologi

organiska föreningar

värme från omgivning

salthalt

syrehalt

andra organismers hjälp

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.42 Sida 13

Kretslopp och flöden Inledande översikt Ibland studerar ekologer samspelet mellan hela samhällen och den icke levande miljön.

Samhället tillsammans med den icke levande miljön kallas för ett ekosystem. Ekosystem är alltså samhällen som en skog eller en sjö, inräknat inte bara organismerna utan också den abiotiska miljön.

I det här avsnittet ska vi titta närmare på hur energin och materien rör sig genom ett ekosystem som helhet. Här behandlas hur energin från solen fångas upp av växterna och långsamt omvandlas av de olika organismerna. Det behandlar också hur några viktiga grundämnen bildar kretslopp i ekosystemen.

Kunskap om hur ekosystemen fungerar som helhet behövs eftersom organismerna är så beroende av varandra och av den abiotiska miljön. Om till exempel en skogsägare vill förstå hur mycket närsalter som finns tillgängliga för träden, så behövs kunskaper om hur ämnena i närsalterna cirkulerar mellan organismerna, vattnet, luften och marken. Kunskaper om hur ämnena rör sig i ekosystemet har hjälpt oss att förstå också hur olika utsläpp påverkar ekosystemen.

Vad händer till exempel med alla ämnen som kommer från bilavgaser?

I det här avsnittet får du först en allmän översikt av hur materia och energi rör sig genom ekosystemen och sedan får du möjlighet att se närmare på enskilda delar av dessa flöden och kretslopp.

Hur materia och energi rör sig i ett ekosystem Som exempel på hur energi och materia rör sig i ett ekosystem kan vi titta på hur det kan se ut i en skog. Näringsbasen på land, alltså det som alla organismer lever på, direkt eller indirekt, är framförallt de gröna växterna.

Med hjälp av fotosyntesen omvandlar de koldioxid och vatten till organiska föreningar. En del av de organiska föreningarna blir tillväxt.

På en ek bildas till exempel nya skott och rötter, och stammen ökar i omkrets. Andra organiska föreningar blir på nytt koldioxid och vatten vid växternas cellandning.

Olika djur lever sedan av växterna. På eken lever larverna av en fjäril som kallas ekvecklaren. Precis som eken använder ekvecklarna näringen från bladen både till att växa och till cellandning. Ekvecklarna blir i sin tur uppätna av lövsångare.

Det finns också nedbrytare som lever på lämningar som avföring och vissna löv. Även dessa organiska föreningar har först bildats vid fotosyntesen. Precis som andra organismer, använder nedbrytarna de organiska föreningarna för att växa och till cellandningen.

Den koldioxid som bildas av organismerna vid cellandningen blir åter tillgänglig för växterna och kan bindas i nya organiska föreningar. På detta sätt ingår koldioxiden i ett kretslopp.

Förutom koldioxid och vatten tar växterna också upp närsalter. Även närsalterna binds i de organiska föreningarna. När djuren och nedbrytarna äter, bryter de ner en del av de organiska föreningarna till närsalter igen och avger dem sedan på olika sätt. Djur förlorar närsalter med urinen. Särskilt effektiva är nedbrytare som svampar och bakterier på att omvandla organiska föreningar till närsalter.

På så sätt blir ämnen som kväve, fosfor och kalium åter tillgängliga för växterna. Dessa ämnen ingår alltså precis som koldioxid i ett ständigt kretslopp.

Ekologi

13

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.43 Sida 14

Energins flöde Producenter och konsumenter solenergi CO2

närsalter

kemiskt bunden energi värmeenergi materia

Hur energi och materia rör sig mellan organismerna.

Bara materien ingår i ett kretslopp. Koldioxid och närsalter binds av växterna i organiska föreningar. Vid cellandningen avges koldioxiden igen, som då kan tas upp av växterna. Närsalter frigörs när svampar och bakterier bryter ner de organiska föreningarna i döda lämningar av organismerna. På så sätt blir också närsalterna tillgängliga för växterna igen. Växterna omvandlar solenergi till kemisk energi, som binder samman atomerna i de stora organiska molekylerna. När dessa molekyler bryts ner, frigörs energi i form av värme. Denna energiform kan inte växterna använda för att bilda nya organiska föreningar.

Till skillnad från materien ingår inte energin i något kretslopp. Energin i solljuset omvandlas vid cellandningen till värme.

Den värmen kan inte växterna använda för att bilda nya organiska föreningar. Vi ska börja med att titta närmare på hur energin flödar genom organismerna på detta enkelriktade sätt.

14

Ekologi

Energin i en organism finns bunden i dess organiska föreningar. Därför brukar man studera energins väg genom att följa just de organiska föreningarna. De organiska föreningarna tillförs ekosystemet genom fotosyntesen och lämnar det genom cellandningen.

Eftersom det är fotoautotroferna som tillför ett samhälle energi, kallas de gemensamt för producenter. Den mängd solenergi de fångar in och binder i organiska föreningar kallas bruttoprimärproduktionen. En del av dessa organiska föreningar förbränner producenterna själva i sin cellandning. Det som sedan är kvar kallas nettoprimärproduktionen, eller helt enkelt primärproduktionen.

Denna energi finns i de organiska föreningar som bildar själva växten. Den binds i tillväxt av nya celler i blad, skott, stam och rötter. Heterotrofer som djur, svampar och bakterier får del av primärproduktionen när de äter, eller på annat sätt tar in näring.

Det mest korrekta sättet att definiera primärproduktionen är “den energi som binds på en plats under en viss tid”. Men energi är besvärligt att mäta. Därför brukar man istället använda förändringen i torrvikt (biomassa) per tidsenhet. Den totala primärproduktionen på jorden har uppskattats till ca 170 miljarder ton torrvikt per år. Minst två tredjedelar av detta produceras av de gröna växterna på land och resten av framförallt planktonalger i havet. Planktonalger är små, i vattnet svävande, mikroskopiska alger (sidan 38).

Primärproduktionen på olika platser varierar. Den är större ju snabbare växter eller alger växer. På vintern är den noll i en svensk skog, eftersom växterna inte växer.

Primärproduktionen på en plats begränsas alltså av de omständigheter som påverkar hur snabbt växter växer, till exempel värme och tillgången på vatten.

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.43 Sida 15

Växtätare (herbivorer), som huvudsakligen är olika slags djur, lever på primärproduktionen. De blir i sin tur uppätna av rovdjur (karnivorer), som i sin tur blir uppätna av andra rovdjur. Växtätarna och rovdjuren, som lever av producenterna, kallas konsumenter. Tillsammans utgör en sådan här serie av organismer en näringskedja. Den beskriver hur energin flödar från solljuset, via de gröna autotroferna och vidare genom olika konsumenter. Varje länk i denna kedja bildar en trofinivå. Men i praktiken hör en art sällan entydigt hemma på en viss trofinivå. De flesta arter äter istället föda som hör hemma på olika trofinivåer. I naturen är enkla näringskedjor sällsynta – en mer komplicerad näringsväv ligger närmare sanningen.

konsument

skräntärna

konsument strömming

konsument hinnkräfta

producent planktonalg

En näringskedja från Östersjön.

rovdjur hoppkräfta

rovdjur pilmask

rovdjur öronmanet

växtätare hinnkräfta

allätare hoppkräfta

växtplankton

En näringsväv från Östersjön.

På samma sätt som man kan tala om producenternas produktion, så kan man säga att konsumenternas tillväxt är deras produktion. Primärproduktionen sätter gränsen för hur stor produktionen av konsumenter kan vara. Det är därför inte förvånande att ekosystem med hög primärproduktion, som regnskogar och korallrev, också har hög produktion av konsumenter.

På varje trofinivå sker förluster som gör att allt mindre mängd energi och kol blir tillgänglig för nästa trofinivå. Det finns tre skäl till detta. För det första dör många organismer innan de blir uppätna. För det andra finns det ämnen som djuren inte kan spjälka i sina tarmar. Människor kan inte spjälka cellulosa. Sådana ämnen förloras som avföring.

För det tredje så förbränner organismerna en del av de ämnen som de äter i cellandningen.

Dessa organiska ämnen går förlorade som koldioxid och värme. Totalt brukar man säga att mer än 90 procent av energin går förlorad på varje trofinivå. Inte mer än tio procent av all tillväxt på en trofinivå omvandlas alltså till tillväxt på trofinivån ovanför. Det här innebär att produktionen blir allt lägre för varje trofinivå. Därför finns det sällan mer än fem trofinivåer i naturen.

Ekologi

herbivor lat herba = planta, ört, voro = slukar, sväljer karnivor lat caro = kött trofinivå lat trofe = näring

15

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.43 Sida 16

10%

Näring som tas upp av djurplanktons celler Planktonalger som blir uppätna av djurplankton

a

30%

Energi som genom Näring som avges blir cellandning koldioxid och vatten vid som värme cellandningen

b

20%

De delar av planktonalger som inte kan smältas, utan avgår som avföring

c

40%

Planktonalger som dör innan de blir uppätna av djurplankton

40%

60%

100%

Bara tio procent av tillväxten i planktonalger omvandlas till djurplankton. Resten går förlorat därför att a) planktonalger dör innan de blir uppätna, b) djurplankton kan inte ta upp all näring som finns i planktonalgerna, utan en del blir avföring, och c) en del av näringen som djurplankton tar upp blir koldioxid och vatten i cellandningen.

barrskog rovdjur 0,02 g/m2

Rovdjur

växtätare 0,4 g/m2

Djurplankton

Planktonalger

En näringspyramid.

Den sammanlagda vikten (biomassan) hos organismerna på de olika trofinivåerna i ett visst samhälle kan visas med en näringspyramid.

Ytorna visar biomassan på tre olika trofinivåer i ett ekosystem i havet.

På varje trofinivå sjunker biomassan med 90 procent. Det visas med ytor som minskar i motsvarande mån.

16

gröna växter 14 kg/m2

Ekologi

Näringspyramid i en svensk barrskog. I den svenska barrskogen består en stor del av producenternas vikt av ved, som bara äts till mycket liten del av växtätarna. Det mesta utnyttjas av nedbrytarna, som äter veden när träden har dött. Detta förklarar varför konsumenterna utgör en så liten del av den levande vikten jämfört med producenterna. I havet äts det mesta av primärproduktionen upp av konsumenterna. (För att konsumenternas relativt lilla biomassa fortfarande ska synas i den här figuren, visas biomassan här som volym istället för som yta.)

Energiförlusterna betyder att den sammanlagda vikten av organismerna sjunker för varje trofinivå uppåt i näringskedjorna.

Hur biomassan mellan olika organismer på olika trofinivåer fördelar sig i ett ekosystem brukar man visa med en näringspyramid.

Energiförlusterna används ofta som argument för att vi människor ska äta mat på en så låg trofinivå som möjligt. Med enbart vegetabilisk mat skulle man teoretiskt sett kunna föda tio gånger fler människor än med kött. Men detta resonemang grundas på vissa förenklingar. Bland annat förutsätter det att människan kan leva på det som djuren äter eller att vi kan använda djurens habitat som åkrar. Det senare gäller inte vilda djur i skogen eller fiskar i havet.

Förr användes ofta sämre, näringsfattiga marker till boskapen och de bördigare till odling av grödor. De näringsfattiga dög inte att odla matväxter på. Numera är detta inte alltid fallet och många köttdjur får hö från bördiga marker eller får högvärdiga proteiner från djur i födan. När nu detta sker, så är det sant att vi skulle kunna föda fler människor om maten togs från växtriket på den lägre trofinivån.

Nedbrytarnas roll i ekosystemet De organiska ämnen som förloras på olika trofinivåer i form av döda organismer eller som avföring, blir föda för nedbrytare. En död fisk vid stranden äts upp av andra fiskar, strandkrabbor, snäckor och bakterier.

En komocka på land blir mat åt skalbaggar, flugor, bakterier och svampar.

Luften på land är fylld av svamp- och bakteriesporer, som utvecklas när de träffar på lämplig föda. Bakterier och svampar är ofta specialiserade på bestämda organiska ämnen. Ved innehåller ämnena cellulosa och lignin (vedämne). Vissa svampar, till exempel fnösktickan, använder framför allt lignin. De får veden att bli vit och

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.43 Sida 17

Nedbrytarna i marken. I jorden finns en mängd organismer som lever på döda lämningar av växter och djur. Många av de viktigaste nedbrytarna är mycket små (se förstoring i vänstra rutan). Hoppstjärtar (1), hornkvalster (2), många ringmaskar (3) och rundmaskar (4) är bara några millimeter. De lever i porer i jorden som bildas av större grävande djur, som daggmaskar (5). Runt kornen i jorden finns en soppa bestående av en tunn vattenfilm med organiska rester.

Här lever ännu mindre organismer (se ytterligare förstoring i högra rutan), till exempel bakterier (6) och mycel (trådar som svampar bildar under marken) (7), båda viktiga grupper som gör närsalter tillgängliga för växterna. Också små encelliga djur finns. Gisseldjuret (en flagellat) (8) lever på organiska lämningar, medan amöbor (9) och toffeldjur (10) lever på bakterier.

porös, så kallad vitröta. Arter som rottickan använder istället framförallt cellulosa. Det kvarlämnade ligninet ger veden en brun färg och angreppet brukar kallas brunröta.

Svampar och bakterier, som fungerar som nedbrytare, finns i många fall redan på de levande organismerna och kan vara skadliga om organismen försvagas. Skador på barken av träd gör det möjligt för svampsporer att gro och bilda mycel som ger röta i veden.

Snabb nedbrytning gör att växterna får god tillgång på närsalter. Detta gynnar primärproduktionen. Nedbrytningshastigheten stimuleras av syre liksom lagom mycket

vatten och värme. I södra Sverige är nedbrytningen snabbare än i Norrland, mycket på grund av att det är varmare söderut.

I miljöer där nedbrytningen går långsamt kan döda organiska rester samlas. Det är vanligt i vattendränkta miljöer, som sumpmarker och sjöbottnar med dålig luftväxling. Syrebristen dödar alla nedbrytare bland djuren, liksom de svampar och bakterier som behöver syre. Här finns istället så kallade anaeroba bakterier, som klarar sig utan syre. Dessa bryter inte ner organiska ämnen fullständigt (sidan 277). Det här är alltså platser där kretsloppet har brutits på ett naturligt sätt.

Ekologi

anaerob grek an = icke, aer = luft, bios = liv

17

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.43 Sida 18

I sumpmarker bildar de anaeroba bakterierna metan (CH4). Det är en gas, som till slut hamnar i luften. Tillsammans med koldioxid och vattenånga bidrar metan till växthuseffekten (sidan 87). I sumpmarker ansamlas ofullständigt nedbrutna växtlämningar i form av torv. På sjöbottnar samlas dy och gyttja. Under årmiljoner kan sådana organiska lämningar omvandlas till de fossila bränslena kol, olja och naturgas.

Kolets kretslopp Kolets kretslopp. Rutorna anger vilka olika former kol framförallt finns som.

De gröna pilarna visar hur kol naturligt omvandlas från en form till en annan.

Siffrorna anger respektive process:

Kol finns i naturen mest som koldioxid (CO2), vätekarbonat (HCO3–), kalk (CaCO3) och i de organiska föreningar som har bildats av levande organismer. Det finns också i form av rent kol i berget. Det pågår en ständig omvandling av kol från en form till en annan.

(1) Fotosyntesen (2) Cellandningen (3) Ofullständig nedbryt ning i syrefattiga miljöer (4) Vulkanutbrott (5) Kemisk omvandling i vatten (6) Kemisk omvandling i vatten.

Kalk (CACO3)

Vätekarbonat (HCO3–)

De röda pilarna visar hur människan tillför koldioxid till luften genom att förbränna ved (2) och fossila bränslen (4).

Kol Olja Naturgas Torv

Koldioxid (CO2)

18

Ekologi

Organiska föreningar i organismer

Koldioxid finns i luften (drygt 0,03 volymprocent). Det finns också löst i vatten.

I havet finns det ungefär femtio gånger mer koldioxid än i luften. Koldioxid rör sig lätt med luften och vattnet från ett ekosystem till ett annat. Det rör sig också lätt mellan luft och vatten. I vatten kan koldioxid omvandlas till vätekarbonat. Vätekarbonat omvandlas lätt till koldioxid igen.

När organismerna andas bildas koldioxid som kommer ut i luften och vattnet. Vulkanutbrott kan också bidra med koldioxid till luften eller vattnet. På land får luften koldioxid även från skogsbränder. Fotosyntesen binder åter koldioxiden i organiska föreningar. Men en del rester av döda organismer bryts aldrig ner fullständigt till koldioxid. Istället omvandlas de till olika ofullständigt nedbrutna organiska föreningar som torv, olja, naturgas och metan eller till stenkol. En stor del av dessa föreningar lagras i marken och används som fossila bränslen.

Kalk (kalciumkarbonat) finns i berggrunden och löst i vatten. Kalk ingår också i skelett och skal hos många djur, som ryggradsdjur, musslor och koraller. Kolet i kalk kommer från den koldioxid och vätekarbonat som finns löst i vattnet. Skalen från döda djur kan under årmiljoner samlas i sådana mängder på havsbotten att kalksten bildas. På detta sätt kan koldioxid omvandlas till kalksten.

Totalt sett så binds på jorden normalt ungefär samma mängd koldioxid genom fotosyntesen, som frigörs genom cellandningen. Men under de senaste hundra åren har halten koldioxid i luften ökat. En viktig bidragande orsak verkar vara de stora mängder kol och olja som människan förbränner.

En ökad halt koldioxid tycks ha ökat temperaturen på jorden och bidragit till att den så kallade växthuseffekten har ökat (sidan 85).

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.43 Sida 19

Kvävgas (N2)

Kvävets kretslopp Kväve finns i naturen främst som kvävgas, gasformiga kväveoxider, nitrat, ammonium och i organiska föreningar. Det pågår en ständig omvandling av kväve från en form till en annan.

Kvävet cirkulerar på platsen

Det mesta av kvävet cirkulerar på platsen och växlar mellan att vara bundet i organiska ämnen och att finnas i form av nitratoch ammoniumjoner.

I jorden finns lösta kvävesalter i form av nitrater och ammonium. Autotrofa växter, alger och bakterier kan ta upp dem direkt och bilda proteiner och andra kväverika organiska föreningar. Dessa äts sedan av heterotrofer som djur, svampar och vissa bakterier. Framförallt svampar och bakterier omvandlar åter de organiska föreningarna till ammonium och nitrat. På så sätt blir kvävet tillgängligt för växter och alger igen.

I syrerika och inte alltför sura marker trivs nitrifikationsbakterier. De oxiderar ammonium till nitrat. Eftersom de flesta växter föredrar nitrat framför ammonium, har växterna lättare att ta upp kväve i sådana marker.

Kväve kommer från luften

I berget finns nästan inga kväveföreningar.

Luften däremot, består till största delen av kvävgas. Det kväveförråd av nitrat och ammonium som finns i jorden härstammar alltså ursprungligen från kvävgas i luften.

Kvävgasen i luften kan omvandlas till nitrater vid åskväder och föras till marken med regnet. Luftens kvävgas kan också fångas upp och omvandlas till ammonium av en del bakterier. Denna process kallas kvävefixering. Kvävefixerande organismer bygger upp kväveförrådet i marken. Genom kvävefixeringen tillförs marken långsamt nitratoch ammoniumjoner.

Nitratjoner (NO3–)

Lustgas (N2O)

Organiska fföreningar

Ammoniumjoner (NH4+)

Kvävets kretslopp, opåverkat av människan. Rutorna anger vilka olika former kväve finns som. De gröna pilarna visar hur kväve naturligt omvandlas från en form till en annan. Siffrorna anger de organismer som sköter processerna: (1) Växter, alger och autotrofa bakterier (2) Heterotrofa bakterier (3) Nitrifikationsbakterier (4) Kvävefixerande bakterier (5) Elektriska urladdningar (blixtar) (6) Denitrifikationsbakterier.

Människan påverkar kvävets kretslopp dels genom att tillföra ammoniumjoner och nitratjoner med konstgödning, dels genom att späda på process (5) med att använda förbränningsmotorer.

Kvävefixering utförs dels av frilevande blågröna bakterier, dels av bakterier som lever ihop med svampar och växter. Klöver och al har knölar på rötterna med kvävefixerande bakterier. Vissa lavar består av en svamp, som lever tillsammans med en kvävefixerande blågrön bakterie. Just lavar är bland de första organismer som invaderar nakna hällar där nästan inget kväve finns. Sådana kvävefixerande organismer måste ha varit bland de första att växa efter istiden, innan kvävesalter hade hunnit anrikats i jorden.

Ekologi

19

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.43 Sida 20

Ett klöverfält. En del av klövern skördas som foder till djuren. Resten plöjs ner i jorden och tjänar som kvävegödsling.

Jordbrukare kan förbättra tillgången på kväve för växterna genom att odla växter med kvävefixerande bakterier. Vanligt är att de använder klöver och lusern. Vid säsongens slut plöjs plantorna ner. Många risfält som har skördats i sekler behöver aldrig gödslas, därför att vattnet är rikt på kvävefixerande blågröna bakterier.

Jorden förlorar kväve

Jorden förlorar också kvävesalter. Vid regn för vattnet med sig en del av närsalterna ner genom marken. En del av dessa hamnar utom räckhåll för växternas rötter. Till slut hamnar närsalterna i grundvattnet och rinner ut i vattendrag, sjöar och hav. Denna utarmning av jorden på närsalter kallas urlakning.

I sumpmarker finns bakterier som omvandlar kvävesalterna i vattnet till kvävgas eller gasformiga kväveoxider (lustgas, N2O). Detta kallas denitrifikation. Gaserna avges till luften. Genom att bevara våtmarker, minskar man alltså mängden kvävesalter som göder sjöar och hav.

20

Ekologi

I marken sker tillförseln och förlusterna av kvävesalter långsamt. På land cirkulerar det mesta av kvävet på platsen, mellan jorden och organismerna. Den mängd som finns tillgänglig för växterna bestäms alltså huvudsakligen av nedbrytningshastigheten.

Men i ett längre tidsperspektiv påverkar flödet in och ut från en plats den mängd kväve som är tillgängligt för växterna. Speciellt nitratjonerna urlakas lätt. Tillgången på närsalter har stor betydelse för vegetationens utseende. Detta tas upp i avsnitten Ekosystem på land och Sjön som ekosystem.

Människans betydelse

Människan påverkar tillförseln och förlusterna av kväve i de flesta miljöer. Skörd av grödor och avverkning av skog gör att nedbrytarna inte kan återföra närsalterna till nästa generation växter. De organiska föreningarna med sitt kväveinnehåll transporteras bort av människan. Det blir därför nödvändigt att gödsla marken, för att inte mängden kvävesalter i jorden ska minska.

Användningen av för stora mängder göd-

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.43 Sida 21

ningsmedel leder till urlakning av kväveföreningar. Detta är en av orsakerna till problemen med övergödning av sjöar och kustnära hav (sidan 105).

I förbränningsmotorer omvandlas luftens kväve till nitrater, precis som vid åskväder. På det här sättet sprids nitrat med luften. Med nederbörden faller nitratet ner på marken. Användningen av förbränningsmotorer gör att mängden kväve på så sätt långsamt ökar både i jorden och i vattnet. Detta nedfall har gynnat vissa växtarter, som hundloka.

Andra ämnens kretslopp Alla närsalter utom kvävesalterna kommer ursprungligen från berggrunden. När markvatten med olika sura ämnen (bland annat löst koldioxid i form av kolsyra) kommer i kontakt med berget, frigörs joner av de olika grundämnen en växt behöver. Detta kallas kemisk vittring. I vanliga bergarter, som gnejs och granit, finns föreningar som kalciumfosfat (mineralet apatit), järndisulfid (svavelkis) och kaliumaluminiumsilikat (fältspat). När dessa vittrar, bildas fosfat-, sulfat- och kaliumjoner, som alla är viktiga närsalter för en växt.

När djuren äter växterna så får de också i sig de här grundämnena. Så småningom frigörs de igen, genom bakteriernas och svamparnas nedbrytning. På det här sättet cirkulerar det mesta av dessa ämnen på en och samma plats. Fast en del urlakas och försvinner ner genom marken.

Genom urlakningen på land får vattnet i sjöar och hav ett tillskott av närsalter. Men vattnet förlorar också närsalter, när döda organismer sjunker till botten och inte bryts ner fullständigt. Detta sker i dåligt syresatta bottnar, där syrebristen hindrar nedbrytande bakterier från att andas. Här lever bara långsamma anaeroba bakterier, som inte bryter ner de organiska ämnena fullständigt.

Syrebrist är inte ovanligt i sjöar och havsvikar. Ofta finns en del av svavlet i syrefattiga bottnar som svavelväte, som känns igen på att det luktar ruttna ägg. Svavelväte är ett gift, och därför har sådana bottnar ett mycket fattigt djurliv, vilket gör att nedbrytningen blir ännu långsammare.

I fossila bränslen finns svavel från en gång ofullständigt nedbrutna organismer.

Vid förbränning av kol och olja bildas gasen svaveldioxid (SO2), som lätt sprids med vindarna. När svaveldioxid blandas med vattendroppar bildas svavelsyra, som faller ner med nederbörden. Detta leder både till försurning och ökade mängder sulfater i marken och vattnet (sidan 94).

Bergarten granit och dess mineral. Bergarten granit innehåller huvudsakligen mineralen kvarts (glansig och grå), fältspat (matt, röd) och glimmer (svart). Dessa mineral innehåller bland annat kalium, magnesium och järn, som är ämnen växterna behöver. De innehåller även kisel och aluminium.

Ekologi

21

Karlsson Ekologi

001 068 06 05 02 09.43 Sida 22

FRÅGOR 1 Ge exempel på en näringskedja och namnge de olika trofinivåerna.

2 a) Förklara varför cirka 90 procent av energin går förlorad mellan varje trofinivå. b) Vilka följder får dessa förluster?

3 Hur påverkar nedbrytningen primärproduktionen?

4 Hur påverkas nedbrytningen av temperatur, vatten och tillgång på syre?

5 a) I vilka olika former finns kol i naturen? b) Hur sker utbytet mellan de olika formerna? c) Hur påverkar människan kolets kretslopp?

6 a) I vilka olika former finns kväve i naturen? b) Hur sker utbytet mellan de olika formerna? c) Hur påverkar människan kvävets kretslopp? d) Hur påverkas mängden kväve på en viss plats?

7 Hur kommer sulfater och fosfater ut i marker och vatten?

SAMMANFATTNING ekosystem sker ett ständigt

flöde av energi

kretslopp av grundämnen

där

där

ljus

oorganiska ämnen omvandlas av

producenter till

premiärproduktion

omvandlas till

och via

värme

näringskedjor i vilka ingår

nedbrytare

22

Ekologi

konsumenter

1Karlsson_titel_I VIII.qxd

09 02 11

12.50

Sida 2

ISBN 978-91-47-01845-1 © 2005 Janne Karlsson, Thomas Krigsman, Bengt-Olov Molander, Per-Olof Wickman och Liber AB Redaktör Cecilia Söderpalm-Berndes Formgivare Ingmar Rudman Bildredaktör Elisabeth Westlund Språkgranskare Lars Melin Illustratörer Karl Jilg, Jan-Olof Sandgren, Cecilia Lorentzson och Björn Magnusson Omslagsfoto Anthony Harrison/Ardea/All Over Press Tredje upplagan 4 Repro Repro 8 AB, Nacka Tryck 1010 Printing, International LTD, Kina 2009 Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommun/universitet.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01, e-post: kundservice.liber@liber.se

NYBiologi A

omslag.qxd

09 02 11

13.07

Sida 1

med naturkunskap

A

I serien ingår: Biologi A med Naturkunskap A Lärarhandledning till Biologi A med Naturkunskap A Biologi B

Best nr 47-01845-1 Tryck nr 47-01845-1-03

BIOLOGI med naturkunskap

A

L I B E R

BIOLOGI med naturkunskap A

Biologi A med Naturkunskap A innehåller det som kursplanerna föreskriver i respektive kurs. Den kan användas på gymnasiet, komvux och naturvetenskapligt basår.

Med den här boken kan Biologi A och Naturkunskap A integreras, ett arbetssätt som vi vet att många väljer. Det är även möjligt att använda boken när eleverna läser kurserna var för sig. Då är man hjälpt av att de sidor som i första hand är Naturkunskap A, är markerade i innehållsförteckningen.

Karlsson Krigsman Molander Wickman

BIOLOGI

Karlsson Krigsman Molander Wickman