Berndt Sehlstedt Mäster och trädgårdskvinnorna
Uppropet på Adelsnäs Trädgårdsskola hade gått bra för den långe Gustav Klingberg. Föreståndare Rosenberg hade hållit en längre introduktionsföreläsning. Eleverna hade sedan installerat sig på sina rum i skolbyggnaden på Västantorp vid den vackra Bysjön strax utanför tätorten Åtvidaberg. Årskurs 1926–1928 till vilken Gustav nu tillhörde, skulle precis som tidigare årskullar få möta Trädgårdsskolans grundare och skolstyrelseordförande, baron Theodor Adelswärd.
Det var på lördagsmorgonen under elevernas introduktionsvecka som baronen anlände i en stor Mercedes-Benz rattad av privatchaufför i uniform och ridstövlar. Resan hade inte varit lång. Baron Adelswärd bodde med sin familj i det stora slottet Adelsnäs på andra sidan Bysjön. Från Trädgårdsskolan på Västantorp utanför Åtvidabergs samhälle kunde man skymta den grå slottsfasaden mitt över vattnet. Fågelvägen kunde det väl vara knappt en kilometer dit.
Theodor Adelswärd var ingen okänd person för Gustav. Han hade hört en hel del om honom hemma i Askersund. Pastor Berg som var politiskt frisinnad, liksom många andra missionsförbundare, brukade tala i de mest beundrande ordalag om ”baronen”. Dels hade Adelswärd, strax före världskriget, varit finansminister i liberalen Karl Staaffs regering. En regering som beskylldes av kung Gustav V för att vara antimilitaristisk och just därför stöddes av en samvetsöm vapenvägrare som pastor Berg. Dels för att ”baronen” med framsynthet och socialt ansvarstagande byggt mönstersamhället Åtvidaberg med dess välkända industrier för kontorsmöbler, arbetarbostäder som löneförmån, en småskalig och luftig stadsplan med skolor, sjukvård, badinrättning, bryggeri och mejeri och mycket mer. Dessutom hade han ekonomiskt stöttat folkrörelserna i samhället. Bygget av Åtvidabergs missionskyrka hade möjliggjorts genom baronens generösa bistånd.
Stjernsunds slott ligger vid sjön Alsen. Foto: Jonas Gylling.
Augusta Cassel, matriarken på Stjernsund. Foto: Kungliga Vitterhetsakademien.
kapitel 7
Undervisningen vid Trädgårdsskolan var kostnadsfri. Husrum och mat stod också skolan för. Eleverna hade i sin tur förpliktelser gentemot Baroniet, Adelswärds egendom. Skötseln av den stora parken kring slottet Adelsnäs liksom dess trädgård, på andra sidan Bysjön från Trädgårdsskolan räknat, föll på trädgårdseleverna. Dessutom stod de till tjänst för anläggningsarbeten och skötsel av Åtvidabergs Trädgårdsstads egnahemstomter.
Konkurrensen om elevplatserna på Västantorp trädgårdsmästarskola var hård. Endast tio elever togs in varje år till den tvååriga kursen. Kurserna överlappade varandra. Den äldre kursen befann sig under utbildning samtidigt med den yngre kursen under ett år. Augusta Cassels rekommendationsbrev till baron Adelswärd tillsammans med Gustavs egen ansökan hade resulterat i en eftertraktad elevplats och han tillhörde nu årskurs 1926–1928. Parallellt fanns de äldre eleverna ur kursen 1925–1927 på skolan. Vissa lektioner var gemensamma för de båda kurserna. Gustav uppskattade dessa sammanhållna lektioner och praktiska övningar. Då samlades hela tjugo elever i lektionssalen vilka undervisades av trädgårdsskolans lärare. Skolchefen Karl Rosengren och hans lärarkollega, agronomen Gösta Alfvén, undervisade i många ämnen: jordarts- och gödsellära, trädgårds- och parkanläggningskonst, blomsterodling på fritt land och under glas, blomsterodling på kalljord, fruktkännedom, dränering, men även i välskrivning, matematik, bokhålleri och affärskorrespondens.
Gustav uppskattade skolhuset på Västantorp. Han blev glad varje gång han fick träda in till dagens lektioner genom den ståtliga skolentrén som omramades av sina utskurna och målade dekorationer. De föreställde kraftiga, stiliserade solrosor i krukor. Ingen kunde
missa att man trädde in i en trädgårdsskola. Var det dessutom gemensam lektion med den äldre årskursen så fanns Anna Malke bland eleverna. Anna var söt på ett annorlunda vis. Hennes mörka hår var kortklippt och luggen ramade fint in hennes nätta och runda ansikte med de bruna lite vemodiga ögonen. Dessutom var hon klädd i långbyxor. Varken kort hår eller långbyxor var tillåtet för flickorna han kände i Askersund. Där gällde Margaretaflätor eller knut i nacken och kjol – även vid trädgårdsarbete. Hade inte hans mor uttryckt sig nedlåtande om flickor som klippt sitt hår kort? ”Det är bara dåliga flickor som klipper sig och shinglar håret”, hade hon visst sagt.
Anna Malke var som flicka unik på Västantorp. I den massivt manliga dominansen bland eleverna väckte förstås en kvinna uppmärksamhet. Det ryktades att det var baron Adelswärds hustru, friherrinnan Louise Adelswärd, som övertalat sin man att vika en plats till Anna.
Gustav brukade under lektionerna sitta snett bakom Anna. Han hade då möjlighet att titta på henne i smyg. Ibland kunde han drömma sig bort. Fantisera om hur det kunde vara att hålla armen om henne. Ge henne en kyss på kinden. Var det bara han som såg henne på det här viset? Av hans manliga klasskamrater hade de flesta, till skillnad från honom, fästmör på hemorten. En och annan var redan förlovad. Kamraten han delade rum med var en flitig brevskrivare hem till fästmön i Kisa. Kunde det vara förklaringen till att de flesta tycktes se Anna som en elev bland andra elever?
Kunskapsmässigt tillhörde Anna det övre skiktet. Det märktes att hon hade läshuvud. Kombinerat med ett gott handlag med det praktiska i växthus, drivbänkar och friland, skulle hon bli en utomordentlig trädgårdsmästare. Med goda förkunskaper och fallenhet för trädgårdsarbete satte hon sig i respekt bland sina kurskamrater – och lärarna. I övrigt var hon mycket en gåta. Hon var frimodig och talför under lektioner och praktiska övningar. Men däremellan registrerade hon mer än deltog.
Gustav hade gjort sina trevande försök till kontakt. Han berättade lite om arbetet på Stjernsund och om Augusta Cassel. Han tyckte att han fick viss respons. Vid middagsbordet då de, mer av en slump, hamnat bredvid varandra, hade hon faktiskt öppnat samtalet med att fråga om vad han tyckte om Västergötland.
Vad visste han om Västergötland? Han som aldrig varit där. Men Anna kunde berätta. Hon var född och uppväxt i Fullösa socken strax norr om Götene. Dotter till ett lantbrukarpar som drev jordbruk på Kinnekulle. Där hade hon lärt sig uppskatta landskapets rika flora. Anna hade också en sjuårig utbildning från Skara högre flickskola.
– Då kan du utom västgötska både tyska och engelska, försökte Gustav skoja till det.
Men han ångrade snabbt sin kommentar. Anna var ingen man skojade med på det sättet. Han försökte därför snabbt neutralisera det sagda.
– Min högsta önskan har alltid varit att kunna tala och förstå utrikiska språk. Här på skolan är det på sätt och vis latinet som gäller. Tänk så många latinska namn på växter vi lär oss. Synd att inte tyska står på schemat. Om jag behärskade tyska skulle jag vilja praktisera på någon stor handelsträdgård i Tyskland.
Han tyckte om att se på Anna under lektionerna, sitta med henne vid matbordet, ligga utsträckt någon meter från henne på gräsmattan och småprata efter ett ansträngande rensningspass i växthusen. Han var nog på väg att bli kär på riktigt.
Adelsnäs med slott och park var makarna Theodor och Louise Adelswärds gemensamma projekt. Foto: Berndt Sehlstedt.
Trädgårdsskolan Västantorp står kvar i orubbat skick men är i dag golf- restaurang. Arkitektens idé om solrosor kring entrén var en påminnelse om husets funktion. Foto: Berndt Sehlstedt.
8
Herrcyklarna som lånades ut av Trädgårdsskolan var utrustade med två kraftiga pakethållare, en fram och en bak. Anpassade för planteringslådor och redskap, som behövdes när eleverna ryckte ut till villaträdgårdarna i Åtvidaberg.
Ett par veckor på senvåren avbröts undervisningen på skolan och eleverna tilldelades uppgifter främst i Åtvidabergs trädgårdsstad. För det mesta handlade det om nyanläggningar av villaträdgårdar och inte minst trädbeskärning. Eleverna arbetade två och två. En elev från den äldre kursen och en från den yngre. När skolföreståndaren frågat om det fanns önskemål om vem man ville arbeta tillsammans med hade Gustav tagit mod till sig.
– Jag arbetar gärna tillsammans med Anna Malke, hörde han sig säga.
–Och hur är det med fröken Malke? Är hon villig att arbeta med Klingberg? frågade föreståndaren.
Tystnaden som uppstod i lektionssalen kändes som en evighet. De övriga eleverna vände sina blickar mot Anna. Skulle hon svara med tystnad? Men så kom till sist det förlösande: – Klart jag vill arbeta med Klingberg.
Åtvidaberg var både en sjudande industriort och en idyll. Gustav och Anna pratade om det medan de cyklade mot dagens första villaträdgård. På vägen passerade de ”Villan”, byggnaden som varit baron Adelswärds hem innan slottet Adelsnäs byggdes för sju år sedan på andra sidan Bysjön. Nu var ”Villan” tjänstebostad för direktör Elof Ericsson i Åtvidabergs Industrier.
Adelswärds tankar och idéer om ett bra och trivsamt boende inkluderade både innerummet och uterummet. Därför utgjorde hemmet,
vare sig det var baronens villa med stor trädgård eller de anställdas egnahem med täppa, ritade av landets främsta arkitekter och trädgårdsmästare, en viktig del av människans livskvalitet.
Hela Åtvidaberg var ursprungligen en stolt vision, till stora delar förverkligad, i baronens huvud. Konceptet handlade om att industrin koncentrerades till samhällets centrala delar, därefter kom serviceanläggningar med butiker, badhus, skolor och offentliga anläggningar och utanför det trädgårdsstaden med egnahem och trädgårdar.
Anna som bar långbyxor hade inga problem att cykla herrcykel med sluten ram. Visst tittade en och annan åtvidabergare lite extra när den byxklädda, kortklippta, kvinnan på herrcykel passerade förbi. Gustav måste erkänna att han fylldes av någon sorts beundran. Den målmedvetenhet, den oräddhet och den säkerhet som Anna utstrålade hade han önskat att han själv fått lite mer av.
Gustav och Anna stannade utanför den adress på Adelsnäsvägen de blivit tilldelad. I den röda villan med vitmålade knutar och fönsteromfattningar bodde kassör Jansson med familj. Att vara kassör i företaget Nya AB Åtvidabergs Industrier var en tung och ansvarsfull post. Jansson var direktör Ericssons närmaste man. Nu var det inte kassören som mötte på farstukvisten utan den hemmavarande hustrun. Hon var glad och tacksam för hjälpen familjen kunde få från Trädgårdsskolan.
I trädgården fanns mest äppel- och päronträd. Men också ett och annat plommonträd. Anna föreslog att lämna plommonträden därhän denna gång. Eftersom, som hon berättade för fru Jansson, plommonträden kan ha svårt att läka och de blöder mycket sav.
– Vi avstår från beskärning denna gång. Då får plommonträden tid att ostört växa till och sätta frukt, förklarade Anna medan Gustav var i färd med att resa stegen mot ett av päronträden.
Trädbeskärningen tog sin grundliga tid. Gustav och Anna hade med sig matsäck från köket i Västantorp som de med god aptit åt
under ett av äppelträden. En timme senare tittade fru Jansson ut och undrade om det skulle smaka gott med en kopp kaffe.
Kunde de med sina fläckiga arbetskläder verkligen stiga in? Men fru Jansson stod på sig och menade att hon måste på något sätt få återgälda deras arbete i familjens trädgård. Snart satt Gustav och Anna vid det dukade kaffebordet i villans matsal. Ensamma, för frun i huset, hon höll sig i köket. Hon tittade in då och då med kaffepannan och frågade om brödet och kakorna smakade bra och bjöd på både påtår och tretår.
Anna lyfte kaffekoppen men ställde plötsligt tillbaka den. Precis som att hon i just den stunden kommit på något viktigt att säga.
– Hur tänker du på tiden efter Trädgårdsskolan? Åker du tillbaka till Stjernsund?
En fråga Gustav absolut inte tänkt skulle komma här och nu. Mitt i trädbeskärningen. Men kanske var det den trevliga hemmamiljön i kassör Janssons matsal som inspirerade. Han hade själv slagits av hur fint det måste vara att ha ett eget arbete och ett eget hem med trädgård att njuta av efter en ansträngande arbetsdag.
– Jag åker nog inte tillbaka till Stjernsund, svarade han. Det finns handelsträdgårdar i Norrköping och Jönköping. Och du Anna, hur tänker du?
Han såg Annas bekymrade rynka i pannan. Hon var söt oberoende av känsloläge, tänkte han.
– Du har ju ett år kvar på skolan. Du har tid att fundera. Och du är pojke.
Så berättade Anna hur hon drömt om att med sina kunskaper kunna påverka människors välbefinnande. Oavsett ställning i samhället och oavsett ekonomiska resurser. Hon tyckte om baronens initiativ i Åtvidaberg med dess mänskliga stadsplan. Här fanns plats för verkstäder, föreningsliv och egnahemsboende, allt inneslutet i en stark känsla för naturens, parkernas och trädgårdarnas goda inverkan på invånarna.
– Jag kan ibland drömma om att få arbeta som stadsträdgårdsmästare. Att verkligen få vara med och förändra och förbättra. Ge stadsmänniskor värdefulla uterum. I Malmö finns Kungsparken, Slottsparken och Pildammsparken som gröna lungor i staden. Även mindre städer behöver året-runtparker. Så många spännande uppgifter det måste finnas för en drivande stadsträdgårdsmästare. Men kan en kvinna bli mäster?
– Du, Gustav, du är given som mäster. För dig finns det hur många möjligheter som helst. Du är inte bara duktig inom ditt skrå, du är också man.
Gustav hann inte säga vad han tänkt säga för nu kom fru Jansson in i rummet. Gustav och Anna tackade för sig och fortsatte arbetet i trädgården. På cykelfärden hem till Västantorp blev det inte mycket sagt.