Nathalie Isaksson
Högt upp i himlen bland molnen
där molngubbarna bor, bodde en gång en liten gubbe vid namn
Sixten.
Han såg inte speciell ut alls. Där fanns inget i hans yttre som var särskilt iögonfallande. Varken öron, näsa, ögon eller mun drog blickar till sig, inte heller armar och ben. Sixten såg vanlig ut, inte tråkig och inte heller spännande utan helt vanlig. Han var varken lång eller kort, tjock eller smal.
Till det yttre var han som vem som helst men inombords där själen bor var Sixten en nytänkande förebild, en hjälte som skulle leda den grå massan rakt igenom regnbågen och ut i ett färgsprakande lyckorus. Tyckte han själv i alla fall. Och enligt sig själv om sig själv hade Sixten alltid rätt, även när han hade fel.
Till det yttre är Sixten som vem som helst men inombords där själen bor är han en nytänkande förebild, en hjälte som ska leda den grå massan rakt genom regnbågen och ut i ett färgsprakande lyckorus. Tycker han själv i alla fall. Och enligt sig själv om sig själv har Sixten alltid rätt, även när han har fel.
