9789187263170

Svensk idéhistoria forntid medeltid renässans

David Dunér

Historiska media

Historiska Media Bantorget 3 222 29 Lund

historiskamedia.se info@historiskamedia.se

© Historiska Media och David Dunér 2022 Formgivning av omslag och inlaga: Johan Laserna Bildredigering: David Laserna Omslagsbild: Olaus Magnus, Carta marina (1572).

Kungliga biblioteket Tryck: GPS Group, Slovenien 2022 Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 isbn 978-91-87263-17-0

Innehåll Inledning

9

jorden Inre landskap

19

Att lära sig av varandra

26

Materiens förvandlingar

30

Växterna och jorden

33

Metallernas speglingar

37

Att leva tillsammans

42

Förgänglighetens monument

49

Det besjälade universum

53

Tankebilder

62

Solens färd

71

tecknet Runornas viskningar

81

Myten om världen

92

Blodröda solnedgångar

94

Gudar och slagskämpar

100

I åldrarnas morgon

103

Midgård och utgård

105

Tidens slut

115

Vägen bortom skogen

121

Tingens och tankarnas mötesplatser

127

Den som fjärran varit

135

Vintermörker och frusna vatten

141

Domen över död man

145

Mimers brunn

154

Andens och själens resa

159

Döden och ödet

163

himlen Redskap för tanken

171

Träklossar, kalvskinn och fjädrar

178

Att få ett fint diplom

184

Leva som man lär

187

Guds rike på jorden

200

Själens rike

204

Det öververkliga

217

Cederns märg till malörtens öken

221

Biblioteket med gångar som förgrenar sig

227

De sju fria konsterna

233

Den barmhärtige samariten

241

Förnimmelser av det heliga

256

Den gudomliga kärleken

262

Trons skepp över dödens hav

265

Himmelska uppenbarelser

270

Förändrade förbindelser

285

Ofta händer det som ont är

288

Stadens idé

294

Samhällsvarelsen

300

Den hungriga lusen biter fåret

305

Att bruka jorden i sitt anletes svett

308

Världsbilder i tanken

311

Världen ur ingenting

321

Att fånga tidens flykt

330

Minnets levnadskonst

344

En ö i Nordanhavet

348

ordet Mångfaldigade tankar

356

Universitetet vid världens ände

363

Ordets förkunnelse

370

Läran om de två regementena

373

Att övertyga de tvivlande

380

Bekännelser

387

Tankens förebilder

392

Att lära sig tänka

396

Den machiavelliska intelligensen

413

Sändebud från forntiden

420

Kartans vita fläckar

435

De nordiska folken

445

Det som växer ur jorden

449

Liv och lidande

462

I universums centrum

472

Det ovan såsom det nedan

478

Tecken i skyn

482

Förutsägelser om framtiden

493

Epilog

501

Tidslinje

506

Litteratur och bildkällor

514

Tack

532

Personregister

533

inledning

D­

e första tankarna kom vandrande över tundran. När inlands­isen sakta drog sig norrut, bredde magra fjällhedar och glesa busk­ artade björkskogar ut sig över den blottlagda stenmarken. I spåren efter de rastlösa vildrenarnas årstidsvandringar följde en tänkande ­varelse som kunde reflektera över sin egen tillvaro, sätta sig in i andras tankar och föreställa sig förflutna och framtida händelser. Om vi mötte dessa första människor skulle vi genast känna igen dem, omedelbart uppfatta dem lika oss själva. Vi skulle kunna avläsa något av deras ansiktsuttryck och kroppsspråk, liksom förstå att bakom dessa blickar, handlingar och röster fanns en tänkande människa. Vi skulle känna att vi båda hade något gemensamt, att vi delade vissa grundläggande mänskliga förmågor, känslor, erfarenheter och livsbehov.

De människor som vandrade norrut efter iskanten för 15 000 år sedan hade i allt väsentligt samma tankeförmågor som vi. De kunde göra detalje­ rade observationer av naturen, och genom att generalisera och dra slutsatser utifrån vad de observerade kunde de göra förutsägelser och pröva hypoteser. Med hjälp av analogier och metaforer bildade de abstrakta idéer och resonemang. De skapade och använde sig av föremål som förstärkte kroppens förmåga, exempelvis spjut och handyxor, vilket förutsatte en koordination mellan handen och ögat, en förmåga att planera och föreställa sig en på förhand given form och kommande förutsedda behov.

De lärde sig också av varandra. De kunde sätta sig in i andra människors tankar, göra sig föreställningar om andra medvetanden och vad andra känner och tänker, och därigenom hantera komplexa sociala relationer.

Genom att sluta sig till andra tänkande varelsers motiv och önskningar, kunde de förstå deras handlingar och beteenden och se ett orsakssamband mellan en viss handling och den verkan den får. De hade ett språk med 9

10

Inledning

vilket de kunde uttrycka vad de hade inom sig, och överföra erfarenheter, kunskaper och berättelser från släktled till släktled. Med språket kunde de också tala om det som inte fanns, det som inte var här och nu. Alla dessa tankeförmågor har människor haft i hundratusentals år.

Samtidigt skulle vi uppleva dem som ytterst främmande. Deras språk, kunskaper och berättelser skulle inte genast vara tillgängliga för oss, och på motsvarande sätt skulle inte våra tankar och uppfattningar om världen vara begripliga för dem. Vi skulle befinna oss i olika tankevärldar. Den värld vi nu befinner oss i är på många sätt en helt annan än deras, inte bara i materiellt hänseende – ett landskap som förändrats till oigenkännlighet, med annorlunda bostäder och avancerad teknik – utan också vad gäller tankelivet, förståelsen av naturen, samhället och människan. Att vi tänker annorlunda i dag beror knappast på någon plötslig genetisk muta­ tion i den mänskliga arvsmassan. Den mänskliga hjärnan har inte förändrats nämnvärt sedan istiden. Men ändå ser vi en förändrad värld omkring oss. Något har ju uppenbarligen hänt mellan det att den paleolitiska jäga­ ren knackade flinta och den postmoderna människan gav sig in i en virtuell, digital värld. En förklaring kan vara förändrade livsbetingelser, som till exempel klimatförändringar eller naturkatastrofer, eller att vi äter och klär oss annorlunda. En annan kan vara politiska förändringar, kungliga befallningar och krigiska gränsförflyttningar. Men dessa förklaringar är otillräckliga för att helt fånga skiftningarna i det mänskliga tänkandet.

Förklaringen till att vi i dag tänker som vi gör har snarare sin förutsättning i kulturella förändringar som ytterst handlar om hur människan använt sin förmåga att tolka och förmedla kunskaper och erfarenheter från gene­ ration till generation.

Vi lever inte i ett tidlöst nu. Nuet består av minnen av det förflutna och förväntningar om det kommande. Vi tror att vi tänker nya tankar, att vi kommit på något nytt, men det gör vi sällan. Det går inte en dag, knappast en timme, utan att vi tänker tankar som har sin förutsättning i åtskilliga generationer av människor före oss och deras funderingar, erfarenheter, deras samtal och tankeutbyten. På samma sätt kommer våra egna minnen och erfarenheter, genom kultur och olika sätt att förvara och förmedla dem, leva vidare i andra människors tankar. Utan kultur och historia är vi inte människor. Den här boken handlar om tänkandets historia under 15 000 år, det vill säga endast en bråkdel av mänsklighetens historia, i ett litet undanskymt hörn av världen som på senare tid kommit att kallas

Inledning

11

Sverige. Den handlar om hur människor genom årtusendena har överfört tankar om verkligheten, som utmynnar i vilka vi är och hur vi tänker som vi gör i dag, varifrån detta tänkande kommer – om människan som histo­ risk varelse.

Tänkandets historia i vid mening omfattar alla tankar som tänkts av alla människor i alla samhällen i alla tider. Det är en ytterst ringa del av allt detta tänkande som vi har kunskap om och som vi någonsin kan få kunskap om. I denna översikt över svensk idéhistoria kommer endast några få bevarade tankefragment skrapas fram ur tiden, vilka kan ge flyktiga glimtar av förflutna tankevärldar, vad människor fann viktigt och vad som uppehöll deras tankar. Vad tänkte de på när de stilla väntade på att renarna skulle vada över isälven eller när de förundrade blickade upp mot stjärnorna på natthimlen? Vad tänkte de när de kurade bakom fornborgarnas kalla stenmurar, när de hörde kyrkklockorna slå i fjärran, när de reste genom levande landskap, över främmande hav och mötte andra människor och andra sätt att leva? När de satt med en bok uppslagen framför sig och såg ut genom fönstret? Eller när de var alldeles ensamma med sina tankar i mörkret?

Tänkandets historia handlar om hur människor på olika sätt försökt förstå sig själva och sin omvärld. Den berör inte endast vad de tänkte, utan också hur, och vad som gjorde det möjligt. Det är en historia om människor och deras tankeskapelser, vad som föranledde deras undran, varför de började reflektera över verkligheten, föreställa sig det osynliga och skriva alla dessa böcker och svårtolkade texter. Vad var det för problem eller utmaningar i deras livsmiljö som fick dem att tänka, fundera, grubbla?

Människan har genom historien ställt ett stort antal frågor om tillvaron.

Varför är världen som den är? Vad hände före oss? Vilka framtider finns?

Hur ska vi organisera samlevnaden med andra? Vilka mål ska vi sträva mot? Vad är gott och ont, sant och falskt? Hur kan vi nå kunskap? Vad är en människa? Vem är jag? I grunden kan dessa frågor sammanfattas i tre övergripande utmaningar som tänkandet ställts inför: att förstå och skapa sig föreställningar om naturen, samhället och människan.

Den första utmaningen, vilken kan sägas vara den mest grundläggande, var att förstå det som låg utanför människorna själva, det vill säga den som har att göra med tankar om och försök att förstå naturen, den förnimbara fysiska världen, universum, jorden, materien, naturfenomenen, andra levande varelser, växter och djur. Naturvetenskaperna, ­matematiken,

12

Inledning

medicinen och teknologin är människans försök att tränga in i naturens mysterier och förklara världen omkring henne. Den andra utmaningen handlade om att förstå andra medvetanden, att det finns andra som en själv som har tankar, känslor, intentioner och motiv. Det är kärnan i de frågor som rör människors föreställningar och idéer om samhället, det vill säga hur man ska förstå den sociala miljö i vilken man lever. Det gäller idéer om hur man ordnar samexistensen med andra och hur man ska organisera det politiska styret, fördela makt, skapa samarbete, undvika konflikter, hur man bör behandla sin nästa, vilka etiska spelregler som ska följas, vad som är rätt och fel, och att skilja gott från ont. De politiska ideologierna, religionerna, rättslärorna, de ekonomiska teorierna försöker besvara dessa frågor. Den tredje utmaningen för tänkandet, den kanske allra mest svårfångade, var att förstå sig själv – människan. Människor har grubblat över sin egen existens och vad det är att vara människa, funderat över sitt tänkande och sina känslor, kontemplerat själen, livet och döden.

De humanistiska vetenskaperna, konsten, teologin, filosofin och psykologin har på skiftande sätt givit svar på dessa och liknande frågor.

Denna svenska idéhistoria ger sig in i människors tankar och idéer om naturen, samhället och människan. De svar som människor har givit på de frågor de ställt sig genom historien är beroende av i vilken tid de levde, i vilket sammanhang de verkade, var de bodde, vilka de mötte, vilka texter de läste. Det enda sättet att i grunden förstå de historiska människornas idéer är att placera in dem i tid och rum, att se dem i sitt sammanhang, kontexten. Den här boken ämnar ge förklaringar till och en förståelse för hur och varför människor tänkte som de gjorde i sitt historiska sammanhang, vid en viss tidpunkt och inom ett visst område som var deras livsvärld.

Det mänskliga tänkandet är ett resultat av historia, av förändring över tid. En idé, en tanke är formad av den tid i vilken den tänktes. Till skillnad från tidigare översikter över svensk idéhistoria betraktas här idéernas historia i det långa perspektivet, i mänsklighetens ”djupa historia”. Idéhistorien har ofta skrivits som om endast de idéer som skrivits ner i texter är de som existerat. Svensk idéhistoria har därför tidigare alltid tagit sin början i medeltiden, då man först i egentlig mening kan börja tala om en lärd, skriftlig kultur. Men, kan man invända, visst måste människor ha haft tankar och idéer även dessförinnan. Det förflutnas tankar går också att återfinna som ordlösa erfarenheter i själva tingen, i föremål och bilder,

Inledning

13

bevarade i landskapet. I denna svenska idéhistoria utsträcks idéernas histo­ ria till tiden före kristendomens införande, ner till de första människorna vid den smältande isranden.

Det mänskliga tänkandet befinner sig i världen, inte i någon tidlös, översinnlig idévärld. Ofrånkomlig är frågan om var och i vilken miljö en tanke tänktes. För att kunna tänka måste människan ha en värld: en hjärna, en kropp, luft och vatten, ting och föremål, andra levande varelser och inte minst medmänniskor att samtala och utbyta tankar med. Utan världen svälter tänkandet ihjäl i obarmhärtig ensamhet. Idéer utan en kontext är obegripliga och utan mening. Geografin med sina berg, skogar, vattenleder och städer är inte en ovidkommande kuliss framför vilken historien utspelar sig. Tankar och minnen läggs ut i världen, i landskapet, i bilder, texter och föremål, och de hanteras med pennor, böcker, kalendrar, kartor och datamaskiner som externa minnesbanker och tankeprocessorer. Tänkandet finns således inte endast i huvudet, utan i världen. Idéhistorien är på så sätt delvis en historia om tankarnas materialitet, från de till synes stumma arkeologiska fynden, över medeltida handskrifter och boktryckar­ konstens inkunabler, till nya förmedlingstekniker som fotografi, radion, televisionen, och vidare in i den digitala cyberrymden. I och med att tankar och minnen finns bevarade i föremål, bilder, texter, böcker, brev, nedplitade på lappar eller ristade på stenar, kan vi ta del av andra människors förnimmelser av världen trots att deras röster för länge sedan avklingat och deras hjärnor förmultnat till jord. Den här boken består av egna och andras tankar, tolkningar, hugskott och minnen som inte längre finns i några cerebrala vävnader, utan endast som trycksvärta på cellulosa. Idé­ historikern ägnar sig åt dessa förflutna tankevärldar, återupplivar de dödas tankar ur tomheten och glömskan, och ger dem nytt liv.

Men vad är svensk idéhistoria? Till en början kan man säga att det i egentlig mening inte finns några ”svenska” idéer. Idéerna går över gränser och genom tullar utan pass och är i någon bemärkelse kosmopolitiska, utan hemortsrätt. Samtidigt formas de och får sina särskilda uttryck i vissa specifika miljöer. De första stenåldersjägarna kom till ett land med smältande isar, ett tunt lager jord, krypande växter och springande vild­ renar. Men Sverige fanns inte. Den idén skulle dröja ännu många tusen år innan den väcktes. För Sverige är inte ett land, utan just en idé. Det är en föreställd geografi, det vill säga omfattar vissa föreställningar förknippade med ett visst stycke land bestående av jord, berg, skogar, sjöar, floder

14

Inledning

och kuster, som dess invånare har kommit överens om att kalla för ”Sverige”. Dess inbyggare har vidare förknippat denna landmassa med särskilda egenskaper, samhällsinstitutioner och lagar, stakat ut dess gränser och satt in den i en historisk berättelse om ett land som inte finns. Människors utgångspunkt i världen, den förnimbara omgivningen som de upplevde och levde i, det som var verkligheten för dem, kan kallas för deras livsvärld. Den värld de uppfattade omkring sig ingick vidare i ett större sammanhang, i ett system av sinsemellan beroende platser: kontinenten, världen, universum. Därför är en svensk idéhistoria nödvändigtvis också en global historia.

Världen påverkar tänkandet, och omvänt, tänkandet förändrar världen.

Just detta samspel mellan tänkandet och världen är något av kärnan i denna bok, det vill säga hur människors idéer och föreställningar formas av den omgivning i vilken de rör sig, och hur de med nya idéer och föreställningar i sin tur förändrar och omskapar sin fysiska och sociala miljö.

De omgivande förhållandena och livsförutsättningarna har inneburit ­stora utmaningar för det mänskliga tänkandet. Människans framgång som art bland andra livsformer på vår jord ligger mycket i hennes mentala flexibilitet i mötet med en föränderlig värld, det vill säga formbar­ heten, förmågan till förändring och anpassning, variationen av tankar och kulturella uttrycksformer och handlingsmönster. Hon har förmågan att förändra sitt beteende och sina tankar, till och med förändra själva livsvärlden där hon bor. Hennes tänkande hjälper henne med andra ord att anpassa sig till förändringar i omgivningen, men förändrar också världen så att den blir lättare att leva i. Tänkandet gör världen mer hanterbar och begripligare, men också större, märkligare och förunderligare. Med sina tankar motstår människan förgängelsen och skapar något som överlever henne själv.

Tänkandets historia i Sverige berättar också om de omständigheter som förändrade förutsättningarna för tänkandet. Uppkomsten av nya redskap och nya sätt att organisera, förmedla och hantera tankar och erfarenheter kom i hög grad att påverka skapandet av nya idéer och sätt att förstå världen. Dels handlar det om olika tankeredskap med vilka människor kan förvara och förmedla idéer, tankar och kunskaper utanför sina huvuden, såsom ting, bilder, tecken, skrifter, tryck, brev, tidskrifter och datorer.

Dels om olika sätt att organisera lärande och tankeutbyte mellan männi­ skor, till exempel i klostermiljöer, på universitet, i akademier eller inom

Inledning

15

folkrörelser. Lägerelden, tinget, kyrkbacken, klostergångarna, föreläsningssalarna och andra miljöer där människors vägar korsas är platser för tankarnas möte. Men det som ytterst gör idéhistoria möjligt är den mänskliga förmågan att sätta sig in i andras tänkande, att vi kan se världen genom andra ögon, förstå eller åtminstone få en förnimmelse av andras känslor, tankar, intentioner och drömmar. Denna svenska idéhistoria handlar om tankens vindlande väg genom tid och rum, om människors grubblande, undran, tvivel och bergsäkerhet, visshet och ovisshet, minne och glömska – om det mänskliga tänkandet format av sin historia.

Jorden stenålder bronsålder förromersk järnålder äldre romersk järnålder 13 000 f.kr. – 200 e.kr.

E

n grupp människor vaknade en morgon och fann att matför­ rådet började ta slut. De gjorde sig i ordning att bryta upp och bege sig vidare för att söka upp en ny plats där de kunde leva ännu n ­ ågra dagar. De äldre som varit med förr visste vad de skulle söka efter, någon av dem hade kanske tidigare företagit en vandring i dessa trakter, kände igen landskapets formationer, mindes goda fiskeställen och jaktmarker.

Men med stigande oro blandad med stilla förhoppning kom de nu till okända, aldrig tidigare sedda landskap, utan människor, utan minnen, utan berättelser, befolkade av främmande djur och krafter. Det fanns dock tecken i landskapet som kunde ge dem ledtrådar. De började vandra i dessa öde marker och sökte efter platser med varierad vegetation för insamling av ätbara växter, frukter och bär, och med spår av andra levande djur. De gick upp på höjder med milsvida utsikter över landskapet för att spana efter djur mot horisonten. De försökte finna klart, rinnande vatten när solen stod som högst på himlen och middagshettan dallrade i luften.

När solen var på väg ner och de kände tröttheten efter en lång dags vandring sökte de en trygg plats att slå läger, nära vatten och med utkik mot faror. De lyssnade till vinden och somnade i den kalla natten. En ny dag grydde, och de vaknade till ett liv som fortgått på liknande sätt i tusentals generationer.

inre landskap När isen började smälta för 17 000 år sedan blottlades ett landskap av morän, rullstensåsar, sjöar, tundra och karga arktiska havsstränder. Först isfritt blev Skåne omkring 14000 f.Kr. Två årtusenden senare hade isranden förflyttat sig i höjd med Vänern och Vättern. Först omkring 6500 f.Kr. var hela landet isfritt. För 13 000–12 600 år sedan torrlades en landremsa som förband Skandinaviska halvön med kontinenten. Denna landbrygga underlättade för människors tankar att röra sig vidare norrut. Men ­tankarna 19

20

Jorden

kom inte bara inflyttande söderifrån. I slutet av istiden skedde också en invandring norr­ifrån, längs den norska nordkusten, västerifrån in mot Jämtland, och öster­ifrån runt Bottenviken. Den äldsta stenålders­boplatsen i norra Sverige är omkring 10 600 år gammal. Den ligger i A ­ areavaara vid Muonioälven i Norr­botten och etablerades kort efter att inlandsisen hade dragit sig tillbaka i denna del av landet. Då det ännu saknades landför­ bindelse med södra ­Sverige måste dessa första norrländs­ka inbyggare ha kommit från norr eller öster.

De tidiga människorna tycks ha haft preferenser för specifika natur­mil­ jöer. Det var landskap med öppna platser och låg vegetation, grässlätter med buskage och träddungar, med fria vyer åtminstone åt ett väderstreck.

Landskap där det fanns vatten inom synhåll, tecken på förekomst av djuroch fågelliv, samt en variationsrik vegetation med blommor, bär och frukter. De äldsta fynden av lägerplatser i Sverige, bortåt 14 000 år gamla – som runt Finjasjön vid Hässleholm, Glumslövs backar vid Öresund och Segeåmynningen vid Malmö – ligger på sandiga backar nära vatten med utsikt över vad som då var ett glesbevuxet tundralandskap. Därifrån kunde de säsongsvandrande jägarna blicka ut över stora renhjordar strövande i tusental mellan sommar- och vinterbetena. Dessa människor lämnade spår efter sig i landskapet. De äldsta fynden av flintredskap i Skåne dateras till omkring 12500–11500 f.Kr. Benrester av vilt vittnar om jakt och fiske. Det viktigaste bytet var renen. Stora mängder av slaktade renar har hittats i Skåne, bland annat i Hässleberga utanför Lund.

De första jägarna och samlarna i denna nordliga del av världen strövade omkring, slog sig ner under korta perioder för säsongsbetonad jakt och fiske, utvidgade sina territorier, anpassade sig till de mest skiftande landskap och ekologiska förutsättningar. De levde ett liv som följde årstiderna, djurens vandringar och växternas cykler. Undantagsvis kunde de stanna till en längre tid på särskilt gynnsamma platser. Först under preboreal tid för 11 700–10 700 år sedan, då björkar, asp och tall börjat bilda blandskogar, kom grupper att bosätta sig mer permanent i Skåne. På grund av klimatförändringar övergick man från renjakt till skogsjakt och kustjakt.

I Bohuslän har arkeologer funnit bosättningar där människorna varit utsatta för kalla arktiska vindar och kalvande isberg. Där levde man av fiske och säljakt i ishavet. Särskilt kuster, sjöar och vattendrag erbjöd god tillgång till fisk, skaldjur och sjöfågel. Under mesolitikum (mellanstenåldern, 9000–4000 f.Kr.) valde man främst boplatser vid sjöstränder, längs åar,

Inre landskap

21

nära igenväxande sjöar eller vid kusten, det vill säga platser med närhet till vatten och som låg på gränsen mellan olika ekologiska zoner, som mellan sjö och skog.

Vad dessa människor tänkte på när de satt vid sin lägereld och blickade ut över landskapet har försvunnit i intet. Förutsättningarna för att komma åt deras tankar kan tyckas vara ringa. Några skriftliga källor finns inte.

Först långt, långt senare skulle skriftspråket möjliggöra bevarandet och förmedlandet av föreställningar och idéer. Ändå bär själva landskapet, tingen och stenarna spår av tankar från det förflutna. De skriftlösa männi­ skornas erfarenheter och syn på världen finns i föremålen, inristade i sten som bilder och tecken, i allt det som den materiella kulturen har lämnat efter sig.

De sökte inte bara en plats, något att äta eller någonstans att sova. De sökte efter kunskap. Att överleva i denna sällan gästvänliga miljö förutsatte kunskaper om omvärlden, krävde att man skaffade sig en inre tankekarta över landskapet, över vilka växter som var ätliga, hur man kände igen dem, var och hur de växte, vilka djur som kunde jagas, var de fanns, hur de rörde sig och hur man fångade dem, och var man kunde finna friskt vatten. De första människorna behövde veta hur man inrättade en lämplig plats för natten, gjorde upp eld och lagade sig en stärkande måltid, hur man tillverkade redskap av sten, ben och trä, och hur man beredde skinn och gjorde kläder. De avläste tecken som förebådade regn och oväder. De var tvungna att anpassa sig till årstidernas växlingar, veta hur man förberedde sig för vintern och kunde parera förändringar i landskapet och klimatet för att undvika svält och död. De måste också ha kunskap om hur man skulle ta hand om sina medmänniskor vid sjukdom och skador, hur man frambringade liv, och inte minst hur man skulle hålla sina barn vid liv och lära dem vad de behövde veta.

Allt detta byggde på beprövade erfarenheter, minnen av tidigare lyckade jakter, goda fiskafängen, rikliga bärmarker, och på vad som närmast kan kallas en sorts kunskap om sakförhållanden och om vissa mönster i verkligheten. Detta förutsatte inte bara ett mycket gott minne, utan också iakttagelseförmåga, att med skärpta sinnen lägga märke till rörelser och förändringar, minsta ljud och betydelsebärande skiftning i omgivningen.

Genom observationer och erfarenheter upptäckte de återkommande mönster, att det fanns en viss regelbundenhet i naturen, upprepningar som årstiderna, växternas, djurens och människornas födelse, tillväxt och