påSpöketSvartö Slott
Ann-Sofie Jeppson
Till våra barn och barnbarn
Tack till
Språket har Jeanette Palm granskat. Och hon är också en av initiativtagarna till berättelsen.
Flera pedagoger har läst manus och lämnat synpunkter.
Tack Margareta Holgersson, Maths Holgersson och Kerstin Lundberg.
Till boken finns en lärarhandledning för den som vill använda den i sin undervisning.
Följ med till spökets Svartö …
Det är inte säkert att någon i släkten Dunder någonsin satt sin fot i tornrummet på Svartö slott. Eller? Och slott förresten, för länge, länge sedan var det en bastant borg.
Det är lika höljt i dunkel om så många kända svenskar verkligen hälsat på och ätit överdådiga middagar i slottets pampiga matsal. Men att spöket finns på slottet fortfarande och kan berätta allt för oss det är ett som är alldeles säkert.
Var ligger den lilla staden Svartösund med sina pittoreska trähus, undrar du nog. Svaret är i Mellansverige vid den stora sjön Kaskaren där sommarsolen dalar över fyrtornet Grunden. Här finns en gammal hamn och en badplats med härlig sandstrand. Genom staden ringlar sig en å med mjuka gräskanter och kväkande änder. Gatorna är små och trånga mellan de färgglada trähusen. Nästan alla gator och gränder mynnar ut i det lilla kullerstenstorget. Men försök inte leta upp staden på kartan, det är ingen idé. Tänk dig dit istället …
Vi som skrivit ner spökets berättelse gillar historia och spännande berättelser. Ibland flyter det där ihop rätt så rejält men sist i boken finns en liten faktadel. Det som står där är alldeles sant.
Kapitel 1
Sommarlov
”August, August! Kolla vad jag har hittat!”
Hilma kommer springande i full fart ner mot strandpromenaden, medan hon viftar med armen i luften åt killen som sitter på den gamla stenmuren. Han tittar upp från sin mobil, stryker den långa luggen ur ögonen och ler glatt.
”Vad?” undrar han och sträcker på sig.
Hilma slänger sig flämtande ner bredvid sin bästa kompis. Hon släpper ut en lycklig suck, pustar och sticker fram sin öppna hand under näsan på August.
”Hur fin är inte den, då?”
I Hilmas hand ligger en guldring med krumelurer som snirklar sig runt en glittrande grön ädelsten, som en megastor smaragd. Hon sätter den försiktigt på sitt långfinger.
”Wow!” utbrister August. ”Var hittade du den? Ser dyr ut. Måste ju vara värd hur mycket som helst.”
”Den är mormors, den låg i hennes fina gamla smyckeskrin.”
”Fick du verkligen ta den?”
Hilma ser med ens skuldmedveten ut och slår ner blicken.
”Hon vet inte att jag tog den … inte mamma heller.”
August spärrar upp ögonen. Det är inte första gången han får bromsa Hilmas påhitt och tilltag.
”Men, ge dig. Då måste du lämna tillbaka den. Tänk om du tappar den?”
”Mmm, det är nog bäst”, suckar Hilma.
Stranden ligger i det närmaste öde framför dem. Ingen annan verkar vara ute denna kvalmiga julikväll.
Vågorna kluckar trivsamt mot bryggorna och solen är på väg att sjunka vid horisonten. Det har varit ännu en klibbig och varm dag. Åskan hänger i luften.
Det känns onekligen som om det drar ihop sig till oväder.
Hilma håller åter upp handen med ringen och tittar beundrande på den.
Just då blinkar det till i det övergivna tornet borta vid Svartö slott. Strålen letar sig fram till ringen och får stenen att lysa upp en tiondels sekund, som ett gnistrande grönt fyrverkeri.
”Såg du?” säger August upphetsat. ”Det blinkade ute i borgtornet.”
”Ja, som en laser, och det gnistrade till i ringen!”
”Tror du att det bara var slumpen?” undrar August och rynkar ögonbrynen.
”Ingen aning, men det måste vi ta reda på!”
Hilma reser snabbt på sig och pekar bort mot slottet.
”Kom!” säger hon och börjar gå. ”Kom, då …”
August traskar på strax bakom henne. Varför har hon så bråttom jämt, tänker han.
Plötslig sveper ett bländande starkt ljussken in över stranden. Hilma tvärstannar och August dunsar in i hennes rygg. Av en ren reflex tar de tag i varandras armar och kramar hårt. Båda spärrar upp ögonen och gapar. De ser ett slags glödande boll fara fram och tillbaka uppe i luften och snabbt försvinna bakom tornet.
Lukten av något bränt slår emot dem.
Det blinkar på nytt i tornets fönster.
Hilma har utan lov lånat mormors dyrbara ring. När hon visar den för sin kompis August kommer ett plötsligt åskoväder och i borgen ser de en spöklik gestalt. Samtidigt försvinner ringen i en dundrande klotblixt.
När de letar efter den stöter de på den mystiska gestalten igen. Spöket skrämmer men berättar också spännande historier om allt som hänt på Svartö slott, om skatten som sägs fi nnas gömd någonstans. Och om alla berömda personer som varit där.
Hilma och August förflyttas i tid och rum och råkar ut för skurkar, stölder och kaos i både nutid och dåtid. Men ringen är fortfarande borta och snart kommer mormor hem igen …
Ska de hinna hitta den? Och hur blir det med skatten?