Villaliv EPISODER från V
CLAES TJÄDER
Episoder från villaliv
ClaesTjäder
Episoder från villaliv
©Claes Tjäder 2024
Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm,Sverige
Tryck: BoD–Books on Demand,Norderstedt,Tyskland
ISBN:978-91-8097-354-0
På väghem
Ebbahar varitpå utflykt ochdet finns sååå mycket att berättaför mammaEva.
–Mamma,frökenberättade om olikaträdoch så fick vi känna medhandenpåmossa,vet du mammaatt det finns olikaslags mossa?
–Mmmm,frökenkan säkert mycket meränjag.
–Mamma,frökenberättade attväxternabehöver regn.
–Kom detnågot regn på er?
–Baraenstund.
–Älsklingsgumman,vad varbäst?
Ebba sätter signer.Hon skrattar ochsåplockar hon uppenliten sten.
–Mamma,visåg en jättestormyrstackoch så sågvi skalbaggar.
–Nihannmed mycket,det verkar ha varitenunderbar utflykt.
–Duförstår mammajag är jättetrött nu ochbehöver vila.
Evaböjer signer.
–Dåstannar vi härenstund föratt hämtakrafter.
De blir sittande.Ebbaläggersig nerpårygg. Närögonlocken ramlat nernågra gånger lyfter Evaupp Ebba, håller hennekvari famnen ochpussarhenne på båda kinderna.
–Min storaälskling.
NärEva sätter nerEbbai sittvagnen kvicknar hontill.
–Mamma,soppanvifick idag på utflykten varjättegod.Kan inte du göra dennästa gång pappao du ojag åker på utflykt?
5
–Det är klart, jagska frågafrökenomreceptet. Nu närdupratarommat blir jagsåhungrig.Det är bäst vi taross hemnusåvihinnergöramat tillspappa kommer hem, detblirväl bra?
–Mmmmm
Evaoch Johantrivs tillsammans, somandra parälskar de medvarandra. Ebba är ettresultatavderas kärlek.
–Det vore kulmed syskon till Ebba,eller hur? sägerEva.
–Heltmed.Behöver vi flyttadå?
–Duärsåsnabb,för snabb–vartskulleviflytta?
–Det finns säkert mångabra ställen. Bostadsannonsernager nytt bränsle.
–Äääummm vadsäger du älskling,ska vi typkolla om detfinnsnågon bostad somverkarschysst?
–Mmmmmintejusti dag, älskling.Vihar liksom redanenheltokbostadmed fintlägeoch vi hargrannar somärbådebra ochsköna åååEbbahar typflerakompisar. Komövertillmin säng,vihar alltid ivärlden,det är söndag morgon. Ebba soverfortfarande,nuhar vi ett magiskttillfälle bara vi två.
Just söndagar harblivitendag då mångagår på visningar.Snacket om bostäder förs på jobbet ochi vänkretsen. Då hörs allt möjligt.
–Ärdet hållbart attbodär vi bor?
–Har ni funderat på attflytta?
–Jo, men…
–Vartvillniflytta?
–Äääääumm,vet faktiskt inte….
–Det måstevaratyp nåtbättre……
–Johan,det är välinget felpåvaresig lägenheten,grannarnaeller läget, härärnytto fräschto trivselnärhög.
6
–Älsklingen, om vi inte kollar vadandra görärdet inte risk föratt vi missar nåttåg då?
–Det därtuggetfår du noghålla tillbaka,det är jättemycket värt attEbbahar så finakompisaroch attvi kännersåmånga häri området. Föratt vi skaflytta krävs någotsom slår detvihar nu.
–Gör alla somvi?
–Vet du meränjag?Har du hört talasom någrasom flyttat,eller?
–Intedirektliksom, menungefär så härsaenkompis på jobbet.Frihetatt väljavar manvillboärnågot bra ochfint,men friheten harett pris somkan kallas osäkerhet, ingensäger öppet attman är ängslig– detlåter inte så positivt.Och positivdet är ettmåste idag.
–Bättrekan du älsklingen min.
Efterenfredagskvällmed grannariträfflokalen går de till sängs.
–Eva,hörde du nu ikväll attdet är flera somgår och funderar på sitt boende?
–Jovisst gjorde jagdet,men är detpåriktigt?Det vet varken du ellerjag.Ingen av dembor ju särskilt dåligt ellertrångt, tvärtomfaktiskt.
–Ärdet risken föratt manska missanågot gött,som Olle sa ikväll,som skrämmer?Ingen vill iefterhand upptäckaatt manintefattade attdet varlägeatt göra något åt boendet.
Efterenkortgodnattpuss undertäcketslårögonlocken igen.
Följdenavkvällen blir attEva ochJohan börjar följa vadsom händer på bofronten.
–Ett alternativ kandet vara attvid sidanomlägen-
7
hetenskaffasig ettfritidshus? undrar en arbetskamrat till Johan.
–Nikanskeska prövaenkolonilott? sägerEvasföräldrar, Lotten ochTorsten.
–Hmmmmm, detvar någotnytt.
–Dåbehöver ni inte bindaerför storautgifteroch kolonilotten är en lagomutmaningnär manhar barn.
En artikelilokaltidningenväckerEvasintresse. En lapp imatbutikenaviserarenledig kolonilott.Eva blir ståendeframför anslagstavlanoch närdet inte står någon annankundinärhetenriver honner hela lappen,inte bara en litenremsa medtelefonnumret,det gäller att exkluderaeventuellakonkurrenter.
–Jag sågerannonsi matbutiken.
Eftertelefonsamtalet:– Johan, nu harvichansen,kolonilotten ligger inte långtbort, skavipröva?
–Ärdet verkligenrättsak föross?
–Tveka inte nu älsklingen.
–Ok, mendet är välintesäkertatt denärledig fortfarande?
–Fint, då ringer jagJohanna ochArvid ochfrågarom de hänger med.
Stridsom familjen heter, består av fyra personer,är ocksåpositivatilltanken. Evaringertillbakatillden familj somsatte upplappenoch anmälerintresse.
Någondag senare fårman besked,Eva kontaktarJohanna: –styrelsen ikolonilottsföreningen harsagtsaja till våransökan,det är en ganska stor plättjord, ordföranden sa attdet är en av de störstalotternasom vi ska ta hand om,men detingår ingenkolonistuga.
–Man kan inte få allt.
8
NärJohan kommer hemfrånsin löprunda fårhan beskedet.
–Älsklingen, nu är detklart,vifår ta över kolonilotten införnästa säsong.
–Mmmmm,det gjorde du braälsklingen, du kan verkligenvaradristig närdet gäller.
–Omdet inte funkar fårvisägaupp kolonilotten,men varför skulle vi inte klaradet?
9
Denstora drömmen
KolonilottenliggeriTraneberg inte långtifrån lägenheten. Undertiden de bott ilägenhetenhar de nöjt sig medatt på sommaren ha någravälfyllda blomlådorpå balkongensom spriderhemkänsla.Villman ha en större uppgiftför de förhoppningsfulla grönafingrarnasom bara väntar på attbli nerstoppadei någotsom liknar odlingar –då krävsenegenplätt medjord– detärdet somväntarnu.
–Johan nu är siktet inställt på nästasäsong, älsklingen, då kommer vi odla grönsakeroch fruktatt drygaut köpematenmed. Vadsäger du om det?
–Dåfår vi medandra ordbörja kollainTV-program somOdlingsdags ochtidningar förGröna fingrar och Kolonilottsägare.Syrranhar ju sinkåk sedanmånga år, honhar en massaerfarenhetsom vi kanhämta hem.
Familjen StridbeståravJohanna ochArvid samt barnenMikaeloch Elin.När de båda familjerna sätter sig tillsammansoch börjar planeraser manbarafördelar medatt barnen inte är äldre.
–Nuärvårabarnformbara, de är iden åldern då de vill vara tillsammansmed oss.
Uppgifternafördelas.
–Johan du fåriuppdrag atthandlasmå ochstora spadar,krattor ochhandskar.
–Kan vi inte odla hallon somär så gott,säger Mikael.
–Jaoch jordgubbar tycker jag, sägerEbba.
–Omdet är läge attlägga fram önskningar vill jag bara berättaatt Arvidoch jagvillsatsa på örter, vadär en måltid utan färska örter, inflikarJohanna.
10
–Hållerverkligenmed,när jagväxte uppså hade min mammaenegenodlingsom honälskade.Hennesörter och sallader varalltidsåfräscha,nuvilljag gärnakunna bjuda mammaoch minmosterpå någotlikagott, sägerEva.
–Vad sägs om attkalla vårkolonilottför Denstora drömmen?
–Ja, roparbarnenmed högröst.
Ettkittväxer fram mellan familjerna,man lagarmat tillsammansoch skapar en gemenskapruntmiddagsbordet. Familjerna gårrunttillandra koloniområdenoch hämtar inspiration. Detblirflerasvängar till biblioteket ochenträdgårdskurs undervintern.
–Nuärvirejälttaggade.
–Framför migser jagmagiska skördetider, sägerEva.
Första gången alla sjugår till kolonilotten ibörjanav vårensitteralltjämtsmå lappar medreklamkvarpåspadaroch hackor.Barnenbär på sina egna småspadar. Såvälsmå somstora harnya arbetshandskar.Johan och Arvidhar klättupp siginyinköpta hantverksbyxor med vadderingarför knäna.
Alla tarioch sjungerhelavägen från hemmet till kolonilottsområdet närman tarsig fram på smågatorna tidigt på lördagsmorgonen. Vädret bjuder på en kall morgon medblå himmel ochsolsken.
–Nuärvirejältladdade förendag medutomhusarbete,konstaterar Arvid.
–Ingaproblem vi harkassarmed matoch dryckför attvaraborta en helarbetsdag,säger Johan.
–Har ni sett så roadebarnenärden härmorgonen, jag tror vi harenunderbardag ochodlingssäsong framför oss, sägerJohanna.
11
Detverkarsom attintebarabarnenär taggade, säger Evasmåskrattande ochpekar på Arvidoch Johan.
Johannagör tummen upp.
Efterensväng runt hörnet vidett flerfamiljshusser allesamman detefterlängtade koloniområdet.
–Vem är snabbast?
Alla börjar springaför fullt.
–Jaaaaaaavar först, hörs detfrånallatre barnen.
Välframmeblirdet mycket hälsande på andraglada ochförväntansfulla kolonilottsägare.
–Välkomnatillennyodlingssäsong,hörsmånga gånger denhär morgonen.
–Vad roligt attnihar barnen meder, detuppskattar jagverkligen, sägerordföranden.
–Vivar så sugnaför tvåveckorsedan så vi kundeinte väntautanvikände osstvungna attgåhit ochfika trots attdet lågsnö här, menvikunde inte göra så mycket, sägerett äldrepar.
–Har ni varitodlarelänge?
–Fyrtioexårblirdet iår.
–Tänkatt manintetagit dethär klivet förut, säger Johanna.
–Skönt attviäntligengjordeslagi saken, lägger Eva till ochkramarsamtidigt Johans hand lite extra.
Barnen gårruntoch pratar medandra odlare.
–Vitänkerodlahallonoch jordgubbar.
–Vad roligt,nukan ni inte se det, menvihar faktiskt både hallonbuskar ochjordgubbsplantorpåvår kolonilott,berättarenäldre kvinna somheter Kerstin.
Första dagenlöper på utan storaåthävor,man bekantar sigmed plättenoch synarjordenliteextra.Den första
12
–Vihar fria händer attplanteradet somvisjälvatänkt ut undervintern,konstaterar Johannaoch Eva. Mendet finns annathär ilivet än kolonilotten.
–Mamma,måste vi grävaijordennu på lördag,Klara ochVeronicaska gå på biooch sedanska manäta på restaurang,kan inte Mikael,Elinoch jagfåfölja med dem? Klaras mammahar sagt attvifår följamed?Kan vi inte det, snälla snälla mamma? sägerEbba.
–Ok, mendåfår du inte vara medoch beslutaomvar potatisenoch morötterna skaplanteras.
–Tackmamma,vimåste få ha lite kulockså.
Beslutet välsignasmed en high five.
En fredagskväll samlas familjerna somstårbakom Den storadrömmen runt matbordethemma hosfamiljen Strid. Barnen somnar ochsåfortsätterman atttaför sig av vinetoch ostbrickan.
–Visst blir mantrött av allt arbete medkolonilotten ochvisst tardet mycket tid, mendet är gudomligtatt upptäcka hurbra manmår av friskluft, konstaterarJohanna.
–Johan soversådjupt nu förtiden så hanhör inte när detärdagsatt gå uppoch göra frukostpåsöndagen, sägerEva ochtittarpåsin Johansamtidigt somhon kramarhanden.
–Ajjjjjjjjjjj,har ni sett mina blåsor?Dessutomkan jag berättaatt jagkänneravryggensäger Johanoch visar uppsinarödahänder.
13 helgen följsavandra helger.För varjegångkänns avståndetkortare.Man hinner knappt sjunga meränen sång förrän manärframme. Börjar detinteockså bli märkbart ljusareoch varmarepå eftermiddagen?
Arvidnickarigenkännande.
–Barnenhar denhär vårenfåttsåhärligt mycket färg helt naturligt, inflikarJohanna.
Efterkolonilottenkommerman hempå lördag eftermiddag,Johan är helt slut,Eva är full av energi.
–Älsklingenviborde sagt attviställer in imorgon, jagkännerdet ihelakroppen,ska jagkontaktaArvid ochJohanna på en gång,såfår vi sova ut rejält imorgon?
–Johan,vikan inte blitveksamma nu,nuärdet bara attköra, dethär kommer gå bra.
Någratimmarsenareväntarennydag.
–Ajjjjjj,älsklingjag kanintekomma uppursängen, detgör så förbaskatont iryggen.
–Älsklingendufår ta smärtlindrande tabletter, du är inte denförstasom fått ryggont.
Efterenenkel frukostföljerJohan trotsalltmed till kolonilotten.Det gårintelångstund förrän Johanger upp.
–Jag kanintevarakvar. Kännsmeningslöst,jag behövervila, orkarintegöranåt.
NärEva ochEbbakommerhem ligger Johanutslagen ochsvettig isängen.
–Hur mårdupappa?Villdu veta vadvigjort idag?
–Låt pappavila, du fårgåinpådittrum ochtadet lugntenstund så äter vi middag sen.
Evagår fram ochkysserJohan.
–Hur är detälsklingen?
–Inteallsbra,men detgår förhoppningsvis över.Jag harnågra viktigamöten på jobbet imorgon. Eva, känner attvibehöver ta detlitelugnare medkolonilotten, vi kör förhårt. Tror Arvidhållermed även om hanintesäger dethögtnär Johannahör.
14
–Det är så dags attsägadet nu närvi kommer in på de viktigaveckorna, nu fårduskärpadig minstora älskling, ryggskottgår faktiskt över,vimåste dravår delavlasset.
Efterenvecka medsmärtdämpande medicin, djungelolja ochvärmefiltkännersig Johanredoigennär det närmarsig fredag kväll.
Mångatimmarägnas lördagen åt attförbereda jorden förårets planeradeodlingar.
–Äääuuuuuummmmärdet inte dags förfika?
–Nihar så rätt,kom så sätter vi oss.
–Låt ossfesta på smörgåsarnaoch Monicasberömda bullar.
Monica är Johans syster,hennesbullarfår översvallandeberöm av familjen Strid.
Arvidkränger av sigalltför varmaöverdragskläder undermatrasten.
–Jag harsattpåmig förmycketkläderidag.
–Tänkatt erabarnär så intresserade ochärhär så
flitigt,säger en av veteranernaikoloniföreningen, som slår signer bredvidfamiljerna.
–Joviärockså glattöverraskade.
Framåt eftermiddagenvandrar manhem till lägenhetenmed ettleendepåläpparna. Barnen ligger ochsnusar ibarnvagnarna.
På kvällenringerJohanna.
–Arvid harhög feberoch frossa.Han klädde nogav sigför mycket idag,blevsvett ochnerkyld,han blir inte medimorgon.
JohanringerMonica.
–Tackför bakverken, de uppskattas av alla.
–Hur gårdet medodlandetoch dinrygg?
15
–Med migärdet ok,men nu är Arvidsjuk.
–Jag kommer gärnadit ochhjälper till.
–Gärna förmig.
Evasom sitter bredvidsäger på en gång:–Skärpning Johan. Monica harfullt uppmed sincateringfirma,det härmåste vi kunnaklara själva förjösse namn.
–Monica, detärkanskepassarbättreatt du kommer en annangång.
–Ok.
På släktträffen helgen efterhemma hosFrank,Johans pappa, berättar Ebba om kolonilotten.
–Går detbra?undrarEvasmamma Lotten.
–Jodet är jättekul,vibarnjobbarlikamycketsom mammorna ochpapporna.
–Blirdutrött av allt grävande?
–Intejag menJohan haft ryggskottoch inte kunnat gräva, senvar Arvidsjuk, då fickvibarngörajobbet!
Monica skrattar ochkramarom sinlillebror Johan.
–Ärdet så illa?
–Men vi kan ocksåställaupp,erbjudersig Lotten och Torsten.
–Säg till så kan jagockså bidramed tvåhänder, säger Frank.
–Men snälla ni,det är toppenhyggligt,men vi fixar dethär,nigör så mycket föross ändå,säger Evaoch så lägger hontill; –viärfyraungavuxna medgod fysik ochtre barn,klart attvi klarar detsjälva, ni fårkomma på besökoch smakanär detärdagsatt skörda.
Eftertvå veckorsuppehållnysatsarfamiljernanär de åter igenträffas vidkolonilotten.
–Minahänderär fortfarandeömma, sägerJohan.
16
Envillaägareärglad itvå dagar,den första och den sista! Vännen Adam säger det när Eva och Johan precis köpt en villa. I fortsättningen går han under benämningen ”Typen”.
Med en gnuttahumorskildras det lilla ochdet stora.Kan det varasåatt bo ivilla inte bara handlar omfrihetutan också om att göra som andra? Nästan alla tycks satsa på cykeln som nöje ochtransportmedel. Katten Sixten blir ett omistligttillskott till familjen. Allt är inteHawaii –dåärdet bra medstorasyster Monicasom inte bara levererar catering utan ocksåreser sigsom en tryggklippa itillvaron.
Somvillaägareupptäcker man att hantverkareärett ordsom täcker det mesta.
ClaesTjäderhar skrivit böcker om Europeisk transportpolitik, Välfärdsteknik för äldreoch romanen Roboten Buck.
