Issuu

Riggad spelplan

Första utgåvan

Nalle Windahl

Förlag: BoD ·Books on Demand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm,Sverige,bod@bod.se

Tryck: Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland

ISBN: 978-91-8097-193-5

Till Elin, finastedu.

Tack till Saga

föralla tankaroch idéer vi harbollat.

Tack till Gusten

föratt du så ofta harlegat bredvidmig ochhållitmig sällskap närjag harskrivit,och föratt du (oftast) låtit bliatt gå på tangenterna.

Tack tillKaffebryggaren

fördin tålmodiga leverans av dryck.

En vanlig morgon

En vanlig dagpåkontoret,skulle mankunna tänka sig. Mendet skulle blinågot annatänenheltvanligdag.I alla fall förFrank.

Hemma hade allt varitsom vanligt.

Vaknainnan klockanringer. Väntatills denslår05:00. Sträcka ut handenoch stänga av den. Klivaupp, rätta till kudde ochtäcke, lägga på överkastet.Styra kosanmot badrummetför morgonens förstabadrumsbestyr. Senköket.Frammed ettglasvattentill vitaminerna. Fyllakaffebryggaren medvattentill femkoppar,men sparaenlitenskvätt vatten ibottenavkannan. Mäta upp femmått kaffe.Idag är dettisdag, så av vardagskaffet, inte helgkaffet.

Använda detsparade vattnet föratt fuktakaffebönorna ochlåta demdra i30sekunderinnan detärdags attslå igång kaffebryggaren.Timer på klockan. Detsägs öppna upp bönorna och få dematt utsöndramer smak.När larmet ringer, trycka på knappenoch starta kaffebryggaren.

Ta vitaminernaoch vattnet medan kaffet rinnerner,titta ut genom fönstret på fåglarna iträdetutanför.Idag verkar detbaravara skatorna somärhär.Inga duvor,inga kråkor.

Efteratt kaffebryggaren har dragitsin sistarosslande hostningoch klargjortatt vattentanken är tomärdet 5minutersväntan på attallt vattenska ha runnitner.Timer på klockan. Ta fram matlådan ur frysen.Bre mackan ochlägga iburken. Hällaupp nötteri en burk. Tömma diskstället. Fram medenburktill. Ta fram keso från kylen.

Ta fram burken medchiafrö.Taframburkenmed linfrö.Tafram burken medsolrosfrö.Taframensked tillkeson. Ta fram frysta hallonoch blåbär ur frysen.Hälla upp keso iburken. Lägga skeden ihögerdiskho. Lägga på chiafröpåkeson. Lägga på linfrö. Lägga på solrosfrö. Ställa tillbakafröburkarnai skafferiet.Hälla på

hallon. Hälla på blåbär.Stoppa tillbakabären ifrysen. Ställa kesoburken bredvidmatlådan ochmackburken.Väntainlarmet.

Stänga larmet ochhälla upp morgonens förstakopp kaffe.Sittavid köksbordetoch smutta på dentills dentar slut.Hälla upp denandra koppenoch gå in till vardagsrummet ochsitta isoffanoch smutta på denandrakoppentills denärslut. Hällaupp tredje koppenkaffe ochhälla ut densista lilla slatteni vänsterdiskho. Skölja diskhon så attallt kaffe har försvunnit.

Morgonens sistakaffe hemma undertiden sakerförbereds.Fram medrenakallingar.Strumpor.Envit t-shirt. Idag är dettisdag, det vartvätt iSöndags,den vartorri går kväll, så idag hängerdet sex t-shirts på de sjugalgarna fört-shirts. Flytta tandborsten från laddplatseni sovrummettill vasken ibadrummet. Ta fram tandkrämenfrånbadrumsskåpet. Gå till linneskåpet. Ta fram en handduk.Idag är dettisdag. Detvar tvättisöndags,igår varden torr,det liggersex vita handdukar på hyllan. Lägga dennya handduken på vaskkanten bredvidduschen.Tillbakatillköket. Dricka upp densista slurken kaffe ochställaner koppeni höger diskho. Lägga iproppen. Fyllapåmed varmtvatten. Hälla i diskmedelundervattenstrålen så attdet börjarlöddra. Fylla på medvarmt vattensådet täcker alldiski diskhon. Stänga vattnet, flytta över kranentillvänsterdiskho. Vridapåkallvattnet.Skölja av vasken meddet sistaavvarmvattnet ochnär kallvattnet kommer, sätta iproppen. Fyllalikamycket vatteni vänsterdiskhosom i höger. Stänga av kallvattnet. Ta nerdiskborsten från kroken,ta koppenfråndet varmavattnet.Diska.Skölja koppeni detkalla vattnet.Ställa koppeni diskstället. Sendiska allt annat idiskhon, menbesticken sist.Sköljavarje saki kallvatteninnan denställs i diskstället. Släppa ut vattnetfrånbåda hoarna samtidigt. Konstig känsla medenvarmhand ochenkall. Torkaurhoarna medtrasan, sentorka av diskbänken på båda sidor,köksbordetoch spisen Hänga upp trasan på tork.

Nu,duscha. Av medkallingarna ochner itvättmaskinen. Kollapå klockan. 05:27. Draför draperiet.Ner medduschslangenoch rikta motväggen. Sätta igång duschen ochväntapådet varmavattnet. Uppmed duschen ochbli helt blöt.Tatvålenfråntvålkoppenpå vasken.Tvätta underarmarna medtvålen. Skrevet. Skölja av tvålen ochlägga tillbakaden itvålkoppenpåvasken. Schampo ihåret. Skölja av.Stå en stund underduschstrålarna. Stänga vattnet. Kolla på klockan. 05:31. Fyra minuter.Som vanligt. Öppna draperiet.Ta tandborsteoch sätta på tandkräm. Ställa tillbakatandkrämeni skåpet. Sträcka sigutoch skölja tandborsthuvudetunderkranen, utan attblöta nerhandduken somliggerpåvaskkanten.Borsta tändernai tvåminuter medan duschvattnetdroppar av kroppen. Spotta ut tandkrämsskummetoch skölja nerdet utan attblöta ner handduken.Skölja av tandborsten utan attblöta nerhandduken. Lägga tandborsten på vasken.Tahandduken.Torka hela kroppen. Torkaavvasken.Lägga handduken itvättmaskinen.I dag är det tisdag. Imorgon är dettvättdags igen.Påmed kläderna. Kolla så attnycklarna ochplånboken liggerkvari vänsterframficka.Snabb sniff ikoftans armhålor så attdet inte luktar svett. Idag är det tisdag. Denhar använtsendag. Denluktarintesvett. Ikväll skaden läggas itvättmaskineni vilket fall somhelst.

Läsdags.Tillbakatill soffan. Kolla på klockan. 05:43. 17 minuters läsning. Sendags attsätta fart igen.Startar timerpåklockan. Läsa tills timernringer. Packaväskan. Nermed matlådan nederst. Sen kesoburken.Överstmackburken. På medskornaoch kepsen. Vänta in klockan. 06:04, dags attgå. Ut genom dörren, låsa.Känna på dörren så attden är låst.11stegner tillförstatrappavsatsen.13 steg nertill förstavåningsplanet. 11 steg nertillentrédörren. Ut. Till busshållplatsen.Framme. Klockanär06:22. 14 minuter.Som vanligt. 8minuter tillsbussenska gå. Samma folk somvanligtsom väntar på bussen. Nejförresten.Intehörlurskillen.Han är inte här än.Kanske har försovitsig?Nej.Det är tisdag idag. Då brukar han inte vara här.Tisdag. Just det. Alla somska vara här är här.Ingen somintebrukarvarahär är här.AC/DC-tjejenhar nytt nagellack.

Honhar aldrig haftorange innan. Tanten har glömtdra för dragkedjanpåväskanigen. Turden liggeri henneskorgi rullatorn. Jeansmannenhar inte kaffekoppenidag. Då skahan handlakaffe på Pressbyrån när han går av.Bussenkommer. Klockanär06:30, bussenäri tid.Vanligaplatsen ledig. Reservplatsenockså.Men den behövsinteidag.Enannan dag kanske. Bussen åker.Stannar där denbrukar. Samma människor somvanligtsom hoppar på ochav. Allt är somdet brukar.Det är bra. Tryggt.Behagligt. Inga överraskningar.Den vanligaruttenklarasavpåden vanligatiden. Nästan. Kliver av bussen07:12, en minut senareänvanligt. Nu 12 minuterspromenadtillkontoret.Hoppas inte Erik har kommit.Han är en rövhatt. Om detgår attfådiplomi attvarastörighade han haft hedersdiplomet. Troligen flera faktiskt.Trorintehan menar något illa,han är barafödd sån. Störig.Inga konstighetergenom säkerhetskontrollen.Och först tillskrivborden.Suckoch pust, ja skrivborden. Vilket hittepåmed öppetkontorslandskap, detvar bättrenär detvar småkontorsrum. Pennan liggerfel.SäkertBettan somlånat denigen. Honhar iallafallsinne nog attlämna tillbaka. Inte somnågraavdeandrasom baratar.Rätta till pennan, nu liggerden somden ska, symmetriskt motkanterna på skrivbordshörnan. Lika långt avstånd till båda kanterna. Lika långt avstånd till suddet. Lika långt avstånd till linjalen. Lika långt avstånd till häftapparaten.Nej förresten, häftapparaten skaflyttas lite närmare kanten ochaningenlängreifrån linjalen. Så. Nu är det bra. Som detska vara. Tryggt.Nukaffe.

Frankgicksom vanligtmot kaffemaskineni personalrummetpå polisstationen, togenren kopp ur skåpet.Diskade av denunder kranen.Torkade denmed trepappershanddukar. Togtrasan, torkade av maskinen,tryckte sedantre gångerpåplustecknetför kaffestyrka, fast detbaravar tvåstegtill maxstyrka, sattekoppen på plats, trycktepåknappenför svartkaffe.Först en gång föratt starta den, senengångtillnär denmaltbönorna,inteför attdet behövdes, detskulle bara vara så…Undertiden kaffet rann neri koppengickhan tillbakamed trasan ochsköljdeden,först under

varmtvatten, senunderkallt, kramadeurden ordentligtoch hängde denpåkranen, eftersom detbaravar en ensamdiskho utan avgränsare.Innanhan hann ta koppenigenhörde hanJakobs röst ljuda genom köket. Jakob. Chefen.

“Frank, braatt du är här, likatidigtsom vanligt. Kandukomma in till migenstund är du snäll. Klockan8.00prick.”

Detvar ingenfråga,det varingetsom krävde ettsvar, ochJakob väntadesig ingetsvarhelleroch hade redanlämnatpersonalrummet innanFrank hade haft chansatt svara. Inte föratt dethadevarit troligtatt Frankhadesvaratävenomdet förväntadesett svar. Möjligen bara en nickning. Meningetmer.Frank föll in isinaegna tankarpåvägen tillbakatill skrivbordet.

Möte på Jakobs kontor.Klockan8.00. Detärintesom vanligt. Det är oväntat.Klockanär07.38, 22 minuter kvar. 22 minuter.Jag hinnerintestartaupp ochöppna allt somvanligt. Tvåminuter tillbakatill skrivbordet. Starta datornoch börja dricka kaffet.Sen är det17minuter kvar.Logga in ochkolla mailen kanske? Menom därliggernågot jagbehöver hanterapåengång? Nej, inte mailen. Kanske öppna upp…

“Franke-mannen! Du är tidigsom vanligt! Tycker detser ut som linjalen liggerlitesnett idag!Ska jaghjälpadig rättatill den?”

Åh nej, Erik.Rövhatt. Inte värd mina ord. Ellertankar.Varför läggerjag enstid på atthanågon åsiktomhonom?

“God morgon Frank! Godmorgon Erik!” Bettankom in medsin vanligapappersmugg medenkaneldoftande kaffelatte.

“God morgon Bettan!”,Frank återgäldadehälsningenoch återgick sedantill skärmenoch funderingarnaomhur minutrarnainnan mötetbästskullespenderas, medanErikfortsatte medsin jargong.

“DuBettan, tycker du inte attFrankensteinslinjalliggerlite snett idag?Kan jagfålånaenavdig så kanjag hjälpa honom mäta och rätta till?”

“Äh, slutaErik. Bara låthonom vara.” Bettanhadeentrött underton iröstennär hon svaradebakom avskärmningarnafrånsittskrivbord mittemotFranks.

Hurska jagkunna få något gjorthär medensån rövhattsom avbryter hela tiden? Omöjligt attfåenhel tankekedja formulerad. Nej, förlåt Erik -dukan nog inte hjälpa det, menduärenrövhatt. Ellerförresten,jag bryr miginteomatt säga förlåt till dig… du är en rövhatt, detkan inte jaghjälpa. Jagfår tyckadet.Likamycket somdufår vara en.07.52. Treminuter till,sen är detdags attgå. Tvåminuter till Jakobs dörr. Treminutersmarginal.Det blir bra. Blev inte mycketmer än attbarastartadatorn. Menkaffetärslut.

Kanske gå nu ochfylla på kaffet, mendåblir detbaratvå minuters marginal.Men detkanskefår duga. Ja,fylla på kaffe.Ominte någon redan står vidkaffemaskinen,dåfår jagtadet efteråt.

Frankreste sigoch togsin kaffekopp ochgickmot personalrummet ochefter honom kom Eriksord flygandessom en ovälkommen ljudprojektil.

“Vad nu då,klockan är inte 8.30 än,det är välinteredan dags att fylla på kaffe, Franke-mannen. Detärjualldeles förtidigt! Du är välintesjukellernågot?”

“Sluta nu Erik,baralåt honom vara!” kom Bettans ordsom en lite lindrande vindpustefter…

Bettanärrättgodhjärtad… även om hon ocksåärhögljudd och både sörplarpåsitt kaffe,eller sinvattenflaska… ellerknaprar på sina skorpor,kakor ellernågot godis… Kanske är detnågot med

hennesbihålor somgör attljudenförstärks somi en resonanslåda?

Fast hon serintesåtjockskallig ut…ellernej,förlåtBettan. Du är inte tjockskallig.Barasvårt attförståhur du kantugga så attdet låtersåhögt.Duärsnäll. Jaguppskattardig.Påsättoch vis. Eller jo,det gör jag.

Skit också. Anderssonståroch tarkaffe,men detser ut somatt han snartärklar. Skajag chansa? Detverkarintevaranågon efter honom.Dåblir detkanskebaraenminutsmarginal.Jo, jag chansar.

Frankgickframemotkaffemaskinen,nickade kortmot Andersson, ochställdesig en litenbit bakom föratt vänta. EfterAnderssontog sinkopp gick Frankframemotmaskinen.

Åh nej, denska köra en rengöring. Skit. Detbrukartaenminut.En minutsmarginal. Skajag verkligenvänta?Baraenminut.Det är tight.Men jo,Frank.Öva.Utmana dig. En minutsmarginal är fortfarande en minut innan utsatt tid. Detärdärförmarginalen finns.Jo, kaffe.Tre tryck.Får ståutmed attintehatorkatavden än.Fasti alla fall Anderssonhar tryckt på knapparna. Ochsäkert fler andraockså. Fårsprita händernasen.Två tryck. Detfinns en på bordetpåvägentillJakobs kontor.Jag bör hinna, kanske med 45 sekunders marginal.

Kaffet rann saktaner iFrankskopp, ochomdet ståttnågon bredvid så skulle denna någon inte ha sett deninrestrid sompågicki att väntapåatt kaffet skulle rinna nereller skynda iväg föratt komma i tid. På ytan sågalltlugnt ut.

Handspriten. Check. Känns skönt.Intedoftenförstås.Den är lite välskarp,men händernaärrenaigen. Tack pandeminför den samhälleligahysterinmed tillgänglig handspritöverallt.Ellerkan jagens tycka det? Förmodligen inte.Men jo,det är så.Det varbra Ochvibehövde inte vara så näravarandra. Skönt attslippa skaka hand medfolk. Jo,det varbra.Jag kansakna pandemin. Ellernej,

kanjag verkligen tycka så?Det varjuhemsktmed pandemin. Eller? 07:59. Klarade det. Klockanärinte08:00 än. Väntar lite medatt knacka.Minst 20 sekunderkvar. Kanväntaåtminstone 10. Äh,nuslocknade klockan. Fårpetapåden igen.Så. 12 sekunder kvar, nu kanjag knacka.

InnanFranks dörrhannframtill dörrenför attknackaöppnadesden av en kvinna Frankaldrigsetttidigare. Honvisadehonom in på Jakobs kontor samtidigtsom hans stämma hälsadehonom välkommenin.

“Slå digner Frank” Jakob pekade motdefinarebesöksfåtöljernai bortre ändanavkontoret.Kvinnanhadeuppenbarligen redan ockuperatenavdem medsinagrejer, högaravpapper, en handväska, en kopp kaffe, ellervar dette? Svårtatt se.

“Det härärAnnika från HR.Hon är härför att, ehm, hur skajag säga…um, diskuteraeneventuell utlåning ochett samarbeteöver myndighetsgränser. Ditt namn harkommitupp somenmöjlig kandidat.”

Annika logoch sträckte fram handenmot Frank.

Skit också. Skakahand. Jagmåste väl. MenAnnika på HR.Vihar ingenAnnika på HR.Och vadå samarbete? Över vilkagränser?

Frankgickmed viss tvekan isitt kroppsspråkoch skakadeAnnikas hand, medblickenfästpåhanden, snarareäni hennesansikte eller ögon, ochgicksen,utanatt lyftablickenoch sattesig ifåtöljen mittemotden Annika hade annekterat.

“Ja, somjag sa,Frank är lite fåordig, så du fårursäkta.” Jakobs röst fylldeutrummetoch motade borttystnaden.

“Hej Frank. Jagheter somsagtAnnika.Jag önskarprata lite med dig. Dinprofilärintressantoch jagtrorduskulle vara en lämplig kandidatför etttidsbegränsat uppdrag.Men innanjag kanberätta något om uppdraget behöverjag försäkra migomatt du faktiskt är en lämplig kandidat.”

Franktittade inte upp, utan verkadestudera Annikasskor.Men nickadeför attbekräftaatt hanhörde henne.

“Min första fråga är liteomdinasenaste medarbetarsamtal.Du bytte chef förett tagsen,innandess, underLarsson, så harduhaft en helt fläckfritjänstgöringoch utmärkta resultat idinaanalyser. Läskigtpricksäkra. MenunderJakob här, så hardet inte gått så bra. Dineffektivitethar sjunkitoch resultatenavdinaanalyserärknappt mediokra. Kanduberätta meddinaord ochdinatankarvad detkan bero på?”

Jakobärenidiot somintebegripernågot.Det är idioti attvisitter i ettöppetkontorslandskap. Erik ochBettanärstörmoment. Hurska Jakobkunna bedömavad vi gör när han inte vetvad dethandlar om?Men jo,visst har hon rätt, detgår inte så bralängre. Detär svårtatt hålla fokus.

Franksatttystoch ryckte litelättpåaxlarna.

“Kanskelite svårtatt koncentreramig.Påsista tiden.”

Annika lätFranks ordhänga iluftenenstund ochvände sigsedan motJakob.

“Kan du gå ut en stund. Jagkallarindig igen närjag pratat färdigt medFrank.”

Va?Otippat.Kastarhon ut Jakoburhans egna kontor?Vem är hon egentligen?Det är verkligen en maktyttring. Undrar om han går medpådet.

Jakob satt tyst ochtvekade en liten stund, mensuckade sedandjup ochreste sigutanett ord, lämnadekontoret ochstängde dörrenefter sig.

Franklyfte blickenoch mötteAnnikasögon.

“Jag tror du harett annatsvaratt ge mig. Jagtrorockså attjag vet ganska många sakeromdig somdukanskeintetroratt andravet. Menjag vågartillexempel säga attdunoteradeatt både linjalen, pennanoch häftapparateninteriktigt stod på sina rätta platseridag. Jagvågar påståatt om jagväntatnågra sekundertillmed attöppna dörren, så hade du knackat på.Har jagrätt?”

Franktittade på henne meduppenbarförvåning.

“Jag harockså en annangissning. Kandet vara så attdubörjade leverera sämreresultati dina analyser efterJakob blev chef,men inte föratt just hanblevdin chef,utanför attdet varhan somdrev igenom förändringenatt ni analytiker skulle sitta tillsammans iett öppetkontorslandskap?”

Frankfortsatte atttitta på Annika,saingetmen nickade eftertänksamtför attbekräftadet hon just sagt.

“Dåså, Frank. Jagärgladatt jagfångatdin uppmärksamhet. Föratt vi skakomma vidare behöverjag attdusjälv berättar.Med dina ord. Dina tankar. Ochomdet skafunka,såbehöverduvaraärlig och öppenoch säga precissom detär, precisdet du tycker ochtänker. Jagkommeratt märkaomduhållerigeneller inte sägersom detär. Menjag vill ocksåvaratydlig medatt allt du sägerhär inne,stannar mellan digoch mig. Detäringetsom kommeratt skrivasner,det