9789180809504

Page 1


ISKUGGAN AV LEGENDER

Ur ByrÄnför ovanligahÀndelsers arkiv5

Iskugganav legender

HÅKANBORG

©HÄkan Borg 2025

Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 11442Stockholm, Sverige, bod@bod.se

Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland

ISBN:978-91-8080-950-4

Prolog

Skotska höglÀndernaÄr1946

Somenliten ekorre satt hanuppflugeni dengamla ekens lummiga grönska. MedbultandehjÀrtavÀntade hanivrigt pÄ attnattenskulleinfinna sig. Detvar svÄrtatt troatt ÀnkanskulleharÀttnunÀr hansÄg ut över hedens böljande grÀs.Ett förlupetfÄr betade lugnt etthundratal meterfrÄn hans utkiksplatsmen iövrigtvar hedentom.Han hade hört historiernasÄmÄnga gÄngeroch nu villehan se om den gamlakvinnan talade sanning.Nerei byns lillapub brukade ÀnkanLewyneberÀtta om Àlvornasdansuppe pÄ dimmornas hed. Trevor hade lyssnat medfladdrandeöron ochstora ögon nÀrhon mÄlande beskrevhur de ljuva nymfernabildade virvlari dimtÀcket överhedens vidstrÀckta landskap. Nu nÀrhan fyllt tolv Är hade han slutligen bestÀmtsig föratt hanvar gammal nogför att vÄga sigupp till detförbjudna omrÄdet. Cykeln hade han gömtnerevid vÀgenbakom denskylt somtaladeomatt det varförbjudet attlÀmna vÀgbanan.TydligenhademilitÀren redanunder förra kriget anvÀnt hedensom testomrÄde för olikatyper av bomber.Han varinteheltsÀker men misstÀnkteatt de anvÀnt omrÄdetför sammaÀndamÄl Àven nu underdet hÀrkriget. Skyltennerevid vÀgenpÄstodatt detvar livsfarligtatt nÀrmasig platsenmen gamlabomber borde vÀlvaraförstörda viddet hÀrlaget?Det speladehur

somhelst ingenroll, hanskulleintegĂ„utpĂ„heden.NĂ€r hanklĂ€ttratenstund pĂ„ densmala stigen hade hanganska snartpasseratenandra ochmycketĂ€ldre förbudsskylt. PĂ„ denrostigaplĂ„tskivanstoddet ”Förbjudetatt passera dennapunkti enlighetmed 1914 Ă„rsbeslut. MilitĂ€rt omrĂ„de”.

Kanske beroddedet pĂ„ hans iver atthinna framinnan skymningeneller ocksĂ„pĂ„hansokunnighet om urgamla sprĂ„k. UnderklĂ€ttringen passeradehan nĂ€mligen flerarader medstenarsom Ă€ven de varnadeför farornasom lurade högreupp.Desista varskrivna irunskrift ochhadeför lĂ€nge sedanvĂ€lt. Denunge Trevor mĂ€rkte deminteens.Nu anvĂ€nde handeflata stenarna somtrappsteg utan attför ett ögonblickreflekteraöveratt de varöversĂ„llade av konstiga tecken.GummanhadeĂ„tminstonehaftrĂ€ttnĂ€r honsagtatt detstodenurgammaleki kanten av heden. En kĂ€nsla av lĂ€ttnad genomforhonom nĂ€rden knotigaekenkom inom synhĂ„ll. ÄnkanhadenĂ€mligenmed bestĂ€mdhet hĂ€vdat att manvar tvungenatt vara högt över marken nĂ€rnattenföll.

” Du mĂ„stevarasĂ„högtupp attdeintekan nĂ„ dig annarskommerĂ€lvorna lockaner digi underjordennĂ€r morgonen gryr”, brukade honsĂ€gamed en bister rynkarakt överpannan.

NÀrhimlenfÀrgadesrosaoch solendoldesbakom bergen steg dimmanupp ur hedens svarta mylla.Den lade sigsom etttÀcke sÄ lÄngt somTrevorkunde se.FÄglarnatystnadei samma stund sommÄnen steg uppurhavet ifjÀrran.Det

varprecisi detögonblicketsom hansĂ„g denförstavirveln. Medblossande kinder ochhĂ„ret pĂ„ Ă€nda följdehan varjeny virvel medblicken.Det varprecissom Ă€nkanhade förklaratdet.Ävenvarningen om attdet kunde vara farligt hade visatsig stĂ€mma.Han hade nĂ€stan ramlat ur trĂ€det nĂ€r hansĂ„g hurflera virvlarnĂ€rmatsig denplats dĂ€rfĂ„ret tidigarebefunnitsig.Ett desperat brĂ€kande somövergicki ettkortskrik antydde attnĂ„got dramatiskt hade hĂ€nt. Älvorna hade kanske fĂ„ngatdjuretoch tagitdet medsig det nĂ€rdedrogsig tillbaka neri underjorden. Hanrös till av obehagmen frĂ„nsin platsuppei trĂ€det kundehan dock tryggt fortsĂ€tta attnjuta av virvlarnas dans.För en kort sekund funderadehan pĂ„ attsmyga neroch hĂ€lsapĂ„nĂ„gon av de magiskadansarna. Kanske varĂ€lvornasunderjordiska rike en fantastiskplats dĂ€rallavar lyckliga ochlevde i överflöd? Detfanns dockett kanske medi resonemanget ochdet vardet somfickhonom attsitta kvar.

NÀrsolen Äter visade sighadehan klÀttrat neroch förundrat sett ut överheden.Nuvar dentom ochalltsom rördesig vargrÀsetsom böljade iden lÀttabrisen. DentidigaresÄ tÀta dimmanhadeskingrats av solens vÀrmande strÄlaroch varnuheltförsvunnen. Av fÄretsyntesintesÄmycketsom ettspÄr. Dethadevarit en magisk upplevelse attsehur dimmanvirvlat runt idansen. Detendahan inte varriktigt nöjdmed varatt Àlvorna inte hade visatsig utan endast fÄtt dimmanatt följa medi derasmÀrkligadans. Hantycktesig förvisso ha sett en hand somhastigt strÀcktesupp ur

dimmanundernattens första timmarmen detkunde inte stÀmma.I hans fantasiskulleenÀlvahasmala ochvackra hÀnder. DenTrevortycktesig ha sett hade varitstor, slemmigoch klumpig. Hanskakade av sigsinatvivel.

Dimmanhadeförmodligen förvrÀngt dethela. NÀrhan i framtiden berÀttadeomvad hansettskulledet hur som helsthavarit en smal ochvackerhand.

1. Nordensmörka skogar

Gubbenvar helt makalös. Somenljudlös vind drog han framgenom skogenutanatt minsta ljud hördes.Jan Junior sÄgmed förundranpÄsin morfar nÀrdenne sökteav marken framför dem. Janden Àldremumlade nÄgot försig sjÀlvinnanhan vÀnde sigtillsittunga barnbarn.

– Vi förföljerden inte lĂ€ngre Ă€n sĂ„ hĂ€r. Denrackaren har passeratbĂ€cken ochfortsattupp ibergen. Medtanke pĂ„ att solenĂ€rpĂ„vĂ€g uppkommerden snartatt rullaihopsig för attsova.VipassarpĂ„att slĂ„lĂ€ger hĂ€rdĂ€r vi harfriskt vattenoch plan mark.

HanstrÀcktepÄsig sÄ attdet knakadei ryggen.Den kraftfulla bÄgenvar redanavstrÀngadoch förpassadner i sinvÀska.NufickÀvenJuniorstrÀnga av sinbÄgeoch sÀtta nersin packning.

Ynglingensatte sigtungt ochkliadesig undernÀsan samtidigtsom hanmed en frÄgande blicksÄg pÄ denÀldre mannen.

– Kommer denatt kommatillbakaellerĂ„tervĂ€nderden upp istorskogen nu?

– DenförsvinnerintesĂ„lĂ€nge detfinns hönskvarnerei byn.Det Ă€r mycket sannoliktatt denkommeratt komma tillbakamen just nu befinner densig dĂ€rden hörhemma.

Etthasselbackstrollutgör ingenomedelbar fara om det befinnersig uppe iskogen. Du ochjag kommer inte att följa efterden lÀngre. Vi soverhÀr ochkollarspÄreni kvÀll.

FortsÀtterden uppi skogenkan vi vÀndaoch gÄ hem. Junior sneglade uppmot granskogen ochsÄg litefundersam ut.Han tvekadeenlÄngstund innanhan slutligenöppnade munnen:

– DetĂ€rvĂ€ldigt lĂ„ngttillstugan. Finnsdet ingen busshĂ„llplats inĂ€rheten?

Reaktionenblevöverraskande hÀftig nÀrmorfarsnodde runt ochgapadesom en fisk.

– Buss,vill du Ă„kabussnĂ€r detbaraĂ€rendagsmarschtill stugan? NĂ€rdin mamma vari dinĂ„lder kundevigĂ„i en veckaför attkomma ditviskulle. Sedantog detenvecka till föratt komma hemigen.

JanmuttradeirriteratnÀr hanplockadeupp matenursin packning.

– DetĂ€ringetfel medatt röra pĂ„ sig. Folk iallmĂ€nhet borde göra detliteoftarei stĂ€lletför atthĂ„lla pĂ„ meden massa konstigheter. Bara en sĂ„dandĂ€r saksom att mĂ€nniskor nu förtiden skaenvisas medatt flyga. Vi borde inte ensförsöka osspĂ„nĂ„got sĂ„dant.FaktumĂ€ratt detvar precisdet jagsadetilldedĂ€r tokiga bröderna.Vad vardet de hette nu? Hm,jajustdet,brödernaRĂ€tt. SĂ„ vardet. Junior kundeintelĂ„tabli attletrots atthan kĂ€ndesig

skamsen. Visst hade detvarit pinsamtatt blikalladlat (morfarhadeintesagtprecissĂ„men detvar förmodligen vadhan menat) menmorfars flygrĂ€dsla varlegendarisk.En av vĂ€rldens modigastetrolljĂ€gare, ochhan varlivrĂ€dd för attflyga.Den skamsnakĂ€nslan gled dock av Junior som smör ienhet pannanĂ€r hanslutligen insĂ„gvad detvar morfarprecishadesagt. Ögonen vidgades lĂ„ngsamt och munnen blev till en förvĂ„nad cirkel.Det togengod stund innanhan klaradeavatt stĂ€lla denganskauppenbara frĂ„gan:

– VĂ€ntaett tag, menardubrödernaWright?Deriktiga brödernaWright?

JanvÀnde sigförvÄnatomoch tycktestÀnka efter.

– Jo just det, Wright.TĂ€nkteintepĂ„att detvar nĂ€rjag var iUSA förförstagĂ„ngen. Jo naturligtvis hettedeWright.

Tokiga stollarsom medhjÀlp av nÄgratunna pinnaroch en rulle tygförsöktebygga en maskin somskullekunna flyga. RiktigagalningarbÄdatvÄ.DetroddepÄfullasteallvaratt mÀnniskansframtid lÄgi luften.

Janskakade tankfullt pÄ huvudetinnan hanmuttradeför sig sjÀlv:

– VilkadĂ„rar detfinns ivĂ€rlden.

Junior tÀnkteför ettögonblickprotesteramen insÄgganska snabbt attdet inte skulle löna sig. Bröderna Wright hade kanske inte varitriktigt sÄ tokiga sommorfaransÄg.De

hade ju trotsallt lyckatsmed sina experiment ochpÄsÄsÀtt blivit de första attflyga medenmotordriven maskin.Nu vissteJunior attmorfarinteansÄg attflygmaskinervar nÄgonbra uppfinning sÄ hanbet ihop.NÄgon gÄng skulle handockförsöka fÄ höra historienomvad somhÀnde den dÀrgÄngendÄmorfartrÀffadebrödernaWright.

NÀrgryningen fick himlen attglöda sovJan djupt. Junior samladetystihop sina sakeroch tassadeförsiktigtöver bÀcken.Han tÀnkte minsannvisaatt hanintevar lat.

Morfarskulle nog blirejÀltförvÄnadnÀr hanfickredapÄ attJunior pÄ egen hand spÄrat uppoch dödat hasselbackaren. SpÄren varsvÄra atttydai densteniga terrÀngenmen Junior hittade de fÄ tecken somfanns och liktenblodhundsmöghan saktaefter odjuret. Detvar precissom Janhadesagt, en hasselbackareutgjordeinte nÄgot överhÀngande hotför en vuxenmÀnniska. Föratt vara en artavstentrollsfamiljen vardei detnÀrmaste harmlösa.Visst hÀnde detatt de glufsade isig en mÀnniska dÄ ochdÄmen dÄ handlade detnÀstanalltidomsmÄ barn.

Junior hade aldrig hört talasomatt en vuxenblivituppÀten av en hasselbackare.Med tankepÄatt de tillhördesamma familj somstenbitstrolloch bergtrollsÄvar de pÄ dethela tagetofarliga. AttJunior betraktade sigsjÀlv somvuxen var kanske atttai.Han skulle snartfylla 13 Är ochvar Àn sÄ

lÀnge fortfarande ettbarn, Ätminstone iallaandrasögon.

FÄglarna kvittradesom galnaoch solenhaderedan passerat sinhögstapunkt pÄ himlen nÀrJan vaknade. HanstÀckte pÄ sigoch kliade sigfrÄnvarande ihÄret.Det knakade orovÀckande högt nÀrhan gÀspadeoch strÀckte pÄ sig. Nu skulle hankoka lite kaffe ochgörafrukost innanhan vÀckte Junior.Han tognÄgra fÄ steg motbÀckenför atthÀmta vattennÀr hanplötsligtstannade.Vaksamt vÀdradehan i luften ochstirrade över vattnets glittrande yta. MÀnskliga fotspÄrsyntes tydligtigrÀsetpÄandra sidanbÀcken. Han vÀdradei luften igen menvissteredan vadhan skulle se nÀr hanvÀnde sigom. Junior varborta tillsammans medalla sina saker. Pojken hade smitit ivÀg ochatt döma av vittringenhadehan lÀmnat lÀgret förflera timmar sedan.

JanvÀnde sigomigen, spÄren försvann in iden glesa granskogenoch vidare uppmot bergen.Han svalde hÄrt ochbet sigtankfullt iunderlÀppen.Juniorhadefortsatt efterhasselbackaren pÄ egen hand ochdet varnÄgot han Ànnu inte varredoför.Pojkenhadeinteens fÄtt en lÀrlingsplatsoch dÄ hade haninteden kunskapsom behövdesför attgesig pÄ etttroll.Det togbaraett par minuter innanenljudlös gestalti full rustning rusade över bÀcken ochförsvanninmellangranarna.

Junior satt uppflugenpÄenstorsteni vÀntan pÄ attkvÀllen skulle övergÄi natt. Odjurets spÄr hade slutat vidett rejÀlt stenröse vilket medstorsannolikhet betyddeatt nÄgonav stenarna iröset varett sovandetroll.Nuvar detbaraatt vÀntatills detbörjade röra pÄ sigför attsevilketavalla dessa grÄklippblocksom vardet faktiska trollet. Junior hade lÀmnat sinpackning ochbÄgei en litentrÀdklyka innanhan satte signer föratt vÀnta. Historiernaomhur hans mammadödatett kÀrrtroll nÀrhon vari hans Älder ekadei hans huvudoch fick honomatt drömma om egna stordÄd. Hanvar visserligen mycket duktigaremed bÄgen Àn medsvÀrdet menett hasselbackstroll varintei nÀrheten av attvarasÄfarlig somett kÀrrtrollsÄhan skulle nogklara sigbra medbarasvÀrd.Nuvar detÀntligen hans turatt fÄ visa vadhan klaradeav.

Detbörjade somenlÀttvibration underhansfötter. Först förstodhan inte vaddet varsom hÀnde. Dettog dock ingen lÄng stund innanhan insÄgatt hanlyckats medkonststycket attsÀtta sigpÄden enda stenen ihelaröset somfaktisktinte varenriktig sten.Han hade suttit ochvÀntatpÄatt ett sovande trollskulle vaknauppepÄdet somvisadesig vara just ettsovande troll. OdjuretdÀremot hade genast upptÀckt vadsom satt pÄ dess rygg.Det ÀndradeförsiktigtstÀllning föratt inÀsta ögonblickvildsintslÄ ut medsin enalabb.

Junior hann fÄ uppsvÀrdet tillhÀlften innanhelahansvÀrld exploderade ismÀrtaoch förvirring.EnstenhÄrdnÀve trÀffade honom ibröstet ochslungadei vÀghonom somen trasdocka.Hanstill hÀlftendragnasvÀrd forurskidanoch försvann skramlande nerpÄandrasidan av stenhögen.

Junior slog nermed en hÄrd duns nÀrhan,efter vadsom verkadevaraenevighet,trÀffademarken. DenvÄldsamma kollisionenmed packad jord fick honomatt tappaandan.

HanflÀmtadeför attförsöka fÄ nerden förlupna luften i sina lungor igen.Trollet vÀntadeintepÄatt hanskulle ÄterfÄ kontrollen.Det kastadesig uppoch skakadeursinnigt pÄ siginnandet Äterigen gick till anfall.Juniorlyckade inte enskomma pÄ fötterinnanbestenvar över honom. För andragÄngenpÄenvÀldigt kort tid bjödshan pÄ en vÄldsamomÀnganskakortflygtur.Den hÀrgÄngen smÀlldehan in iett trÀd.Hadehan inte haft rustning pÄ sig hade hanförmodligen inte överlevt denvÄldsamma sammanstötningenmed en bastantgrans strÀva stam.Han varfortfarande vidmedvetandenÀr trolletslutligen lyfte honom ifötternaoch öppnadesin stinkandekÀftför attlÄta honom göra de sedantidigareuppÀtna hönsen sÀllskap.

Janhademed lÀtthetföljt pojkens spÄr.Det varsom om haninteens försökt attdölja dem. Hankunde inte lÄta bli attimponerasavpojkens beslutsamhet ochskrockade för

sigsjÀlv;det kanske vardagsatt lÄta Junior fÄ ta sigansitt första troll? Pojken hade ju faktiskt visatatt hanvar villig attförsöka.Jan drog medvetetner pÄ tempot ochlÀt Junior fÄ litemer tid pÄ sig. Hanbehövde inte vara allt förorolig. Junior vartolvÄroch gammal nogatt ta vara pÄ sigsjÀlv.

Detvar förstnĂ€r hansĂ„g dengömda bĂ„gensom han började bliorolig.EnförstakallkĂ„r drog över ryggraden nĂ€rhan insĂ„gvilket misstag pojken gjort. Junior hade varit dum nogatt lĂ€mnakvarsitt bĂ€stavapen.Ävenom hasselbackare inte tillhörde de farligaste trollensĂ„var det otroligtdumtatt ge detensĂ„dan hĂ€rfördel. Solens blĂ€ndande strĂ„larhadeförsvunnitbakom skogensgrönska ochJan vissteatt odjuret snartskullevakna.Med orolig blicksĂ„g hansig omkringi dettilltagande mörkret. Han ökade takten ochhöllblicken fĂ€st vidmarkendĂ€r pojkens spĂ„r fortfarandesyntes tydligt. NĂ„grasekundersenareflög hanfram. Etthögljutt skrammelavrustningsom trĂ€ffades av nĂ„got hĂ„rt hördesfrĂ„nandra sidanavĂ„sen. Pojken hade hittattrollet ochdet lĂ€tintesom om dethadegĂ„ttsĂ€rskilt bra.

Junior flÀmtade efterluftoch försökte fÄ ordningpÄsina tankarnÀr hanhÀngde ochdingladei bestensena labb. Förtvivlat famladehan eftersin dolk samtidigtsom han

Ientill synes hopplöskamp mot sina lÀrare, och i Àrlighetens namn Àven mot sinmamma, kÀmparJunior för att fÄ en lÀrlingsplats.StÀndigtjÀmförd med, inte bara sin berömda mor,utan Àven sinlegendariskamorfar anses han inte varaduktignog. ByrÄns ledning studerar honom noga dÄ han Àr denförsta elevennÄgonsin som fÄtt vÀxaupp med sina förÀldrar. Man kan utan att

Han Àr baraenung pojkesom tillsammans med sin rufsigaponnyförtvivlat kÀmparför att utföraett uppdrag som varit svÄrt Àven förenriktig trolljÀgare. Kommer han lyckas infria sina högt stÀlldaförvÀntningarna och fÄ ett erkÀnnandeeller mÄste han fortsÀttaatt leva iskuggan överdriva sÀga att de ser honomsom ettexperiment. byrÄns ledning tror. av legender?

Under ett rutinuppdragvid grÀnsentillDoormoor upptÀcker han en flickai nöd.Redanvid den första anblicken blir tolvÄriga Junior förÀlskad. Hanbryterutan att tveka mot mammasförbud och ger sig ut pÄ den förbjudnaheden för att försökarÀdda henne. TyvÀrr kommer han inte att kunna tillgodorÀknasig eventuella framgÄngar ute pÄ heden dÄ han medvetet brutit mot mammasregler.Detta blir börjanpÄett Àventyr som antingen kommer att ge honomdet erkÀnnande han behövereller bli hans död. BÄde hanseget och flickans liv Àr helt beroende av att Junior faktiskt Àr bÀttre Àn vad

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.
9789180809504 by Smakprov Media AB - Issuu