TANKAR HOS TRE GENERATIONER KVINNOR
En personligberättelse

Till min dotter Helene
©2024 Tone Ahlborg
Förlag: BoD– BooksonDemand, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt,Tyskland
ISBN:978-91-8057-861-5
TANKAR HOSTRE GENERATIONER KVINNOR
Del1
Signe
Trondheim1927
Åh,vad denhär zinkbaljan ärtungatt tömma! Attjag skabehöva slitasåhär medtvätt ochstädningoch även matlagningen,när inte husanärhär!Jag fårjumindrehjälp ihushållet nu närbarnen är större.Fastbarnenhjälper inte till,utomAstrid, somnuär14år. Detärroligtatt jagfåttendotterockså ochtre finasöner.Men det blir ettväldigt spring medallatrappor ivårtstora hus. Egentligen skajag ju inte klaga…
Jaghar detjubra,men detärnågot somskaveroch detäratt jag inte fickägnamin tidåtforskningen.Jag varjugudbevars den första kvinnani Sverigesom fickdoktorsgrad ifysik för20årsen!
Då varjag 29 år ochsom 25 åringvar jagamanuenshos Svante Arrhenius, somfick nobelpriseti kemi ettårsenare, 1903.Jag hjälptehonom medmatematiska problem, integrationeroch han uppskattademig verkligen. Jagfick representera Sverigepåen naturforskningskongress, därEinsteindeltog, fast jagvar så ung ochdessutomkvinna!
Undervisning hardet ju blivit en deloch dettyckerjag är väldigt inspirerande,men detretar migatt Sigvaldska läggabeslagpå mitt arvode ochjag skabehövabehonom om hushållspengar!Jag undervisar till ochmed barnen ochhusan iköket om till exempel sambandetmellantemperaturoch koaguleringavägg,hur äggula
ocholivoljabildaremulsion till majonnäs ochhur smör är en emulsion av vatten ifett, bara föratt detärsåroligt!
Anställd vidhögskolakan jagintehellerbli varken iSverige eller här iNorge,eftersomjag är kvinna,men jaghar deltagit iendel forskningsprojektoch varitmed ochpubliceratett antalartiklar, mest inäringsfysiologimed fokuspåenzymer,vitaminer och fettsyroroch ikemiihopmed Sigvald, somjuärprofessor ikemi gudbevars!
Ja,vigifte ossju1907, Sigvaldoch jag. Hanblevdocenti biokemi vidStockholmshögskolaredan 1904,entjusigung norrman!
(Jag fickjugeupp mitt finaefternamn Störtebecker,som ju betyder”störta bägaren” ochhärstammarfrånmin förfader,den häftigeKlaus Störtebecker,som varpirat underHansatiden. Han plundradeskepp iÖstersjön,var fruktadoch grym ochseglade på sitt skeppRödedjävulen. Menhan gavavsinarikedomar till de fattigaoch hanhademånga fruaroch barn runt Östersjöns stränder,alla ovetandesomvarandra, berättas det! Till slut blev han infångad ochhalshuggen –det var1401utanför Hamburgs rådhus.Det berättas ocksåatt de av hans mänsom hansprang förbiutanhuvud blev benådade!Det tror jagintepå, menkanske vardet så attdesom hans huvudrullade förbi, blev benådade.
Usch ja –vad vetjag –men jaghar nogliteavhansmod ochstyrka iallafall!)
Straxefter giftermåletflyttade vi till Oslo ochsamma år somAstrid föddes,1913flyttade vi sentillTrondheim,tillden nyöppnade Norges Tekniska högskola,som blev Sigvalds ochsenareävenmin nyaarbetsplats.Förresten fickjag ju faktiskt en medalj förraåret, i egenskap av attvaraden första kvinnansom blev invald som
medlem i”DetKongligeNorskeVidenskabersSelskab”! Det kändes bra!
Trondheim1928
Förraveckanhände detsom inte fickhända!Pojkarnaskötkråkor medsinasalongsgevärhär utanförhuset ochstackarsTorePatrick blev träffad av ettskott!Det träffadei enakindenoch gick snett nertillhalskotan ochini ryggmärgen.Nuliggerhan förlamad här på hospitalet ochdevet inte om hankommeratt överleva...! Det är så förskräckligt– hanärjubara17åroch mitt isin gymnasieutbildning,påväg attbli självständig ochsåduktigpå fotbollsom hanär. Hurska detgå?
Nu hardet gått en månadavovisshetoch oro. Mendetroratt han överlever, fast förlamad på enasidan kommerhan attvaralänge ochhasvårt attgåsen.Han är dessutom inkontinent, så närhan kommer hemmåste hanskötassom en bebis. Fast detkommer attgåöverhar de sagt.
Tidengår fort –nuärdet flera månadertillbakasom Tore Patrickär hemmaoch detgår saktabättre. Detvar jobbigtför honomnär jag fickbytablöja på honom. Detmåste ha käntshemsktatt hansom varpåväg attbli vuxenoch förberedde sigpåatt lämnamig plötsligtblevsom ettbarnigen. Hanhar faktiskt regredieratoch backat tillbaka iutvecklingen, blivit somett stortbarn…
Nu hardet gått etthalvåroch Tore Patricktränarsig attgå. Han kommer alltid atthalta ochvänster benärmkt smalareänhöger.
Fotbollenfår hanövergenu, menhan haråterupptagit sina studier
iallafall. Jagärgladatt hanlever!Men hanär personlighetsförändrad,hanssjälvförtroende är borta…
Trondheim1929
Nu ettårefter olyckanverkarhan ha ettbehov av attkompensera sinhälta.Han harupptäcktatt hankan charma kvinnoroch fast han bara är 18 år,såhar hanredan förförtnågra av sina klasskamrater. Jagärliteoroad över detta. Menhan kommer att kunna slutföra gymnasietoch fårtroligentoppbetyg.Han harju sagt atthan vill läsa medicinsen.Det vore så roligt –det hade jag ju självendrömatt göra menblevavråddavmin faratt göra det somkvinna!TorePatrick ochSigvald bråkar ofta ochnuhar Tore Patricksagtatt hanflyttartillOsloi höst,för attläsamedicin,och då blir detjulugnare.Sen harhan sagt atthan skallbyta efternamnfrånSchmidt-Nielsen till Störtebecker!Det harjag inget emot alls!
Trondheim1930
Detärlitetomtnu, närTorePatrick variti Oslo så länge. Men Astrid är nu 17 år ochKnutär15och Klas,vår äldste är ocksåtill stor glädje!Han är ju 21 år menbor kvar här, eftersom hanhar tillgång till ettkemilaboratorium, somSigvald inrett iuthuset i trädgården.Han görmånga experiment ochblirnog en bra forskare!Han är dessutom en duktig idrottsman.Såviärlitestolta över våra barn!
Nu vardet juloch Tore Patrickvar hemmaunder ferien –allavar samladeoch vi hade så trevligt...Men så händedetta förskräckliga somintehellerfick hända– en gång till –fastvärre!Klasvar i laboratoriet hela dagenoch höll på medsinaexperiment, vi skulle äta, menKlaskom inte in till middagen.Jag gick ut föratt hämta honomoch därlåg hanpågolvet, nästan lite rosig, menheltutan puls ochnästanlitestel…Detvar förskräckligt– jagskrek!Sigvald ochdeandra komspringande. Sigvaldöppnade fönstret direkt ochsläppteinliteluft. Jagtrorhan förstodvad dethandladeom–nämligenkolmonoxidförgiftning –men hurkunde dethända?? Var inte ventilationen ordnad somvihadebestämt?Klashölljupå medenBunsenbrännareoch då vardet ju viktigtmed insläppav syre.Det varjukallt ute, vardet kanske därför hanintehade öppnat fönstret?Frågornaärmånga,som vi kanske aldrig kanfå svar på…Detta är iallafallheltoförlåtligt attdet hände…
Vi gårhär paralyserade somi transefter denhär förfärliga olyckan. Detärtur attAstridordnarsåvifår matpåbordetoch atthon pysslaromoss andra. Även Knut harplötsligt börjat ta ansvar och blivit ettbra stöd föross alla.Han vill läsa biologioch bliforskare ocksåsäger han, trotsdet somhänt! Dethar gått någraveckoroch Tore Patrickärsen igår tillbaka iOslo.
Trondheim1931
Nu är detjul igen,men julenkänns aldrig sominnanolyckan med Klas…Nuhar vi ju bara tvåbarnkvarboendes här. Mendemåste få stöd föratt orka avslutaskolan. Detärtur attSigvald ochjag har lite intressant forskningatt fördjupa ossi ochskrivaom. Detkan
skingratankarna, närdetränger sigpå. Hurvar detnu– jagmåste vara modigoch stark, sommin förfader!! Fast inte grym utan snäll!
Föratt sammansatta: Jaghar ju en heldel attglädjas åt ochför det mestatrorjag barnen kännermin kärlek ochmin glädje ilivet!

HÄRÄRJAG 1940– 62 ÅR GAMMAL
Närjag varyngre varmitthår helt svartoch mina ögonbryn likaså. Rosiga rundakinderhadejag ochögonenvar,och är fortfarande, intensivtmörkblå.
Brita
Resarö 1924
Detärsåhärligt härpåResarö! Vi harsåkul –badar jättemycket Ka,Kerstin ochjag.Pappa harensegelbåt, somjag somäräldst fårfölja medpå. Ofta tarviden lilla ekan ochåkeruttillenö och badarallihop.Nästanvarje dagärvipåsjönoch en delavvåra vännerfår följamed!Helavintern är vi ju istan, så somrarna blir så viktigaför oss. Jagälskarsommarlov!

BADTUR ISKÄRGÅRDEN
MinsysterKasitterframför pappaoch Kerstinlitesuddiglängstframtill höger. Jagsitterprecisbakom henne ochhar flätor. De andraärgoda vänner till oss.


Detta är en personlig dokumentation av tre generationer kvinnors liv och tankar somexempel på patriarkatets förändring över tidunder 1900-taleti Norden.

