DÖDSSKUGGANS DAL
Ur Byrånför ovanliga händelsers arkiv4
Dödsskuggans dal
HÅKAN BORG
©Håkan Borg 2024
Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm, Sverige
Tryck: BoD– Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
Omslag:Linda Axelsson
ISBN:978-91-8057-845-5
Prolog
Jaydenvaknade någraminuter eftermidnatt. Någontingvar fel menhan kunde inte försittliv förstå vad. Försiktigtpetadehan på sinfru ochviskade:
– Alanis,ärduvaken?
Alanis mumlade djupt inne isin kudde.
– Vad? Vadärdet?Jag försökersova.
Honfrästesurtsamtidigt somhon rulladeinsig itäcket ochvände siginmot väggen.
Jaydensatte sigförsiktigtupp ochlyssnadespänt.Nuvar dethelt tyst.Han kunde ha svurit på atthan hörtgetternabräka alldeles nyss. De illaluktande kräken brukade aldrig väsnas på natten men något hade tydligen fått dematt blioroliga. HanpetadepåAlanis igen.
– Lyssna, hör du inte?
Alanis Lyftepåhuvudetoch lyssnadeyrvaket innanhon muttrade något om attgetternavar hans uppgiftatt skötaoch atthon skulle upptidigti morgon. Medensur grymtningdroghon åt sigtäcket ochtryckte kuddenöverhuvudet. Hansuckade ochslängde benen över sängkanten, vaddet än varsåvar hantvungenatt kollaupp
det. Hansåg medenavundsjuk minpåsin fru somredan hade somnat om.
Deraslilla gård lågi slutet på Caminovägenoch bortomJaydens betesmarkertog skogenöver. Puerto Rico är inte jättestort menön är mereller mindretäcktavregnskog. Något hanvetat redansom liten varatt om inte getterna betade av markerna skulle snart regnskogenkomma krypande ochsluka de småöppna plättarna somomgav gården.Han stoppade fötterna isinaslitnatofflor och slängde en minstlikaslitenmorgonrocköverryggen.
Månenlyste frånenklarhimmeloch spredett blekt, spöklikt ljus över marken.Han skulle åtminstone kunna gå ut till getterna utan attsnubbla.Tyststängde handörrenbakom sigför attintestöra sin fru.Stående på verandanspanade hanuti mörkretför attsei vilken riktning getterna sprungit. Hanville fördöd ochpinainte behöva irra runt ochletaefter dem. Nattenvar insekternastid och hanhadeintetagit på signågot myggmedel.Efter ettpar steg var haninnesluteni ettmolnavblodsugande myggor.Irriteradoch ivrigt viftande försöktehan lyssna genom detnukonstanta surrandet. Ettknaksom från något somrörde siginne ibuskagen visade honom åt rätt håll.Getternaverkade inte gått allt förlångt. Vadhan inte kunde förstå varvarförkräkenhadevarit tvungna att
vandraini skogennär detvar mörkt. Normaltbrukade de hållasig utepådeöppna fälten,men inte inatt. Nejdå, naturligtvis varde tvungna attsmita in idjungeln mittinatten. Småsvärande över djuren tassadehan in iträdens skuggor.Markenblevsvart som tjära under trädkronornaoch hanhadesvårt attsevar hansatte fötterna. Medförsiktigttrevande steg hasade hanlängreoch längre in iskogens skuggande mörker.
Någonstans framför sighörde hanett brummande ljud. Med förvånad minstannade hanoch lade huvudetpåsned. Myggorna surrade runt hans öron ochgjordedet svårtatt höra.Han försökte låta bliatt störas av de fördömda blodsugarnaoch lyssnadeigen.
Prasseli lövverken ochett tydligtbrummande,nästanvibrerande ljud. Hanlyfte på ettpar grenar föratt försöka se in imörkret men ingentingsyntes. Svisch,knak, ochsåbrummandetigen. Det verkadesom om ljudetflyttat sigenbra bitpåbaranågon sekund.
Vadi hela friden vardet förnågot?Med en något tveksamrörelse böjdehan signer ochtog upp en grov gren frånmarken. Medett rejält greppomsittnya,omännågot primitiva, vapenfortsatte han vaksamtframåt. Vaddet än varsom brummade så lätdet som något mekaniskt, eller? Hanvar inte helt säkermen inte kundedet vara ettdjursom lätsåkonstigt. Svisch,knak, ljudetförflyttade sig igen.Jaydenångradebittert atthan inte tagitmed sigenficklampa.
Månens blekaljusnådde inte nerunderträdenoch hankände rädslankomma krypande ju längrefråndemånbelysta betesmarkernahan kom.När hantog nästastegtrampadehan på något mjukt. Förskräckt hoppade hanbakåt menstöttegenastmot något annatoch föll.Han fann sigplötsligtliggande bredviden varm djurkropp. Runt honomlåg ytterligareett paravhansgetter. Derassvartaögon stirrade tomt ut inattenoch ibröstkorgen gapade tresmå hål. Hanfamlade förskräcktefter sin cigarettändare.Med darrandehänderfickhan på tredje försöketliv iden lillalågan.Runt honomlåg fleralivlösa djurkroppar.
Försiktigt lyftehan denfladdrande lilla låganöverhuvudet, marken vartäcktavdöda getter.Hansblickföljdeoförstående radenmed döda djur fram till buskagens svarta ridå.Det rasslade nu även till ibuskarnabakom honom ochdet brummande ljudet blev genast kraftigare.Vad detänvar förhemskaodjur somdödat hans getter så vardefler. Hanhadehörtdet märkligabrummandet framför sigoch nu hade hanett av odjurenbakom sigockså.Med panikslagenblick vred hanförsiktigtpåhuvudet. Iskenetfrånden lilla lågansåg hannågot hanförst inte förstod. En skugglikvarelse utan någon riktig siluettdök plötsligtupp iljuset. Utan förvarning upphörde detbrummande ljudet ochurden suddiga fläcken uppenbarade sigenvederstygglig varelse. Ettgrått ödlelikt odjur
medvad somsåg ut somvingarpåryggen. Uppe på dess breda huvud spretade en radojämnataggar. Varelsen fixerade honom medstora svarta ögon. Ögonblicketsenareöppnade densin käft ochspottadeutnågot somJaydenförst trodde varett ben. Den grova knölpåken somhan nysshållitframför sigrycktes ur hans greppoch försvann in ivarelsens käft.Jaydenväntade inte föratt se vadvarelsenhadeför avsikt attanvända dentill, hansprang.
Detfinns många olikaskälför en människaatt springa,man kan vara sentillbusseneller bara ha bråttomtillnågot somför tillfället ansesvaraviktigt.Endel springer till ochmed föratt de tycker att detärroligt. Jaydenspranginteavnågon av de anledningarna. Hansprangi vild panikoch föratt försöka rädda sitt liv.Inteför atthan visstevad hanflydde ifrånmen isamma ögonblick som hantappade knölpåkenhadehan börjatspringa.Bakom honom började varelsen attbrummaoch förvandlades återigen till en konturlösskugga.Med galenblick rusade Jaydenutimånljuset ochvidaremot huset.Han hade inte en aningomvad detvar han sett ellerens om detvar på riktigt. Kanske vardet bara en fruktansvärdmardröm.Vad detvar speladeegentligeningen roll, dethadeskrämthonomfrånvettet. Hanskrek förtvivlat samtidigt somhansföttersmattrade motmarkeni en rasande fart.Avståndet mellan skogens kant ochboningshusetvar normalt sett bara en
litenkortbit mennuverkade detsom om huset flyttade sigbort frånhonom.Sålångt somdet varnumellanhuset ochskogenhade detaldrigtidigarevarit.Plötsligt fladdradeförst en skugga förbi honom ochögonblicketsenareytterligareen. Närhan bara hade femtonmeter kvarupptäckte hanatt vägentilltryggheten var blockeradavtvå av de brummandeskuggorna.Han stannade tvärt ochförstod slutligenatt haninteskulle klarasig.Han skulle komma attdöpåprecissamma sätt somsinagetter. Om ett ögonblickskullehan ocksåligga på marken medtom blickoch tre hålibröstet.Först slutadeett av monstren attbrummaoch förvandlas till en vidrig ödlelik varelse, sedandet andra. Han blundade hårt ochväntade på detoundvikliga slutet.
– Vadi hela friden håller du på med? Skaduväcka hela grannskapet?
Alanis ilskna röst skar likt en kniv genom nattens mörker.
Varelserna vände sigblixtsnabbt om ochväste hest närde bländadesavficklampans sken.När Jaydenslutligen vågade öppna ögonenvar allt över. Monstren somspärrat hans vägvar inte längrekvar. De hade så fort ljuset från ficklampan träffatdem börjatbrummaoch sedanbaraförsvunnit. Detfanns inte ettspår kvar,endast lite damm somvirvladei luften därdetidigarestått.
Alanis varförst rasandepåhonomför atthan skrikitsom en galningute iskogenmen närhon såghansskräckslagna min
tystnade hon. Alanis visste attävenomJaydenintevar någon hjälte så varhan heller inte någon fegis. Vaddet än varhan mött utei skogensåmåste dethavarit någotfruktansvärt. Honhjälpte honom in ihuset medenoroligrynka mellanögonen. Han stappladeinefter henneoch låstenoga dörreninnanhan vacklade framtillbarskåpet ochryckteåtsig romflaskan.Med ett ansiktsuttryck somomhan mött självastedjävulen såghan med uppspärrade ögon på sinfru.Ett darrande fingerpekadeförst stumt motskogeninnanhan medenröstsom lätsom om denkom från andrasidan graven förklarade:
– De är döda,allihop. Getterna är döda ochdet var vampyrskuggor somdödade dem.
Närhan sedanringdetillden lokala polisen vägradedeförst atttro honom.Med tankepåhur uppjagad ochsvamlande hanlät vardet kanske inte så konstigt.Alaniströttnade så småningom på hans hackande ochstammande ochtog helt sonika telefonenurhans hand. Närhon talatmed denvakthavande polisen en lång stund hade hanslutligen gått medpåatt skicka en bil. Polisenhade naturligtvis inte förstått vaddet varsom hänt ochdet skulle de nog helleraldriggöra.
Tretimmarsenarekom en tröttpolismantillgårdenför atttareda på vadsom hänt.Det togintemånga minuter innanden sömnige
mannenvar klarvaken. Runt hans fötterlåg ettsjuttiotaldöda getter. Samtliga vartömda på blod ochallihop hade trehål i bröstkorgen. Jaydenvägrade attgåi närheten av skogensådet var Alanis somvisadepolisen till platsen.
Honstodbakom denuniformsklädda mannenoch kunde tydligtse hurhan tappade allfärgi ansiktet,tilloch medmannens nacke blev blek.Med darrande händerdroghan upp sinkomradiooch begärdeinsamtligaenheter. Hanvar övertygadomatt djävulens självhadebesöktden lillaskogsdungen.
Förstkom ettantal polisbilar ochefter ettpar timmar rulladeäven tvålastbilar in på gården.Flakenvar fullaavsoldateroch ienav takluckorna stod en officeroch sågviktigut. Tydligen tog myndigheternaJaydens berättelse på allvar.
Chef föroperationenblevöverste RobertoZanto.Han varen officersom vägradetro någontingallsinnanhan blivit överbevisad.När Jaydenstammande ochytterst motvilligt blivit tvungenatt berättaomsinaupplevelser hade översten högdraget rynkatpånäsan.
– Svarta monstersom förvandlades till skuggor?Ärdusäker på attdeintebaragickupp irök?
Jaydenryckteuppgivet på axlarna, hanvar inte säkerpånågonting längre. Ynkligtpep han: – Kanske gick de upp irök, jagvet inte säkert.
– Nåväl, vi skagöravårtbästa föratt hitta dina monster. Mina mänkommeratt genomsöka hela denfördömdaskogen. Finns det ochnågon, ellernågot somgömmersig därkommerviatt hitta dem.
Dettog fyra dagarinnan överstenblåsteavsökandet. Detmesta av skogens buskaroch träd varnusönderkörda av de tunga fordonen ochlåg likt grön överkokt spagetti på marken.Hanssoldaterhade inte hittatnågra monster. De hade förvisso hittat en märkligsak meni överstens ögon vardet bara bevispåatt detfanns galna människor sombesökteden härdelen av djungeln.Hadenågra av denuppjagade bondens fantasimonsterfunnits iskogenskulle hans soldater ha hittat spår efterdem.Men somsagt, detvar en sakde funnitsom överstenhadesvårt attförklara.
På denandradagenssökande hade en av soldaterna funnit en liten grotta.Dehadeintelagtmärke till dennär de åktutpåmorgonen mennär de båda lastbilarnapasseratplatsen någragångerhade växtlighetensom tidigare täcktgrottans mynning maltsner till slask. Sökgruppenhadeförmodligen ändå missatden om inte en
av lastbilsförarnablivitkissnödig.När hanmed en tvärnitstannat bilen, vilket fick soldaterna på flaket attsvära,och hoppatner från hyttentog hannågra steg in blandbuskarna. Förarenvar en något pryd manoch villeinteblottasig infördefortfarande ilsket svärande männen uppe på flaket.Han fördeundanett parstora ormbunksblad ochhajadetill. Bakomden tunna lövridån syntes en smal öppningi berget.Kanskehadehan struntat iden lilla öppningenomdet inte varitför denfruktansvärda stanken. Han gick inte in självmen beordradeett paravgrabbarnapåflaketatt undersöka saken. De sågmissmodigtpåhonomnär de kände stankenmen drog upp sina halsdukar övermunneninnandegick in.Den smalaöppningenvidgadesenbit in ochblevtillett större hålrum.Enmärklig synmötte demdär inne.Golvetvar täcktavett decimetertjocktlager slem ochi denillaluktande sörjan stod en mängd identiska stenar uppställda imärkligamönster. De båda soldaterna backadeförsiktigtut, nogamed attinteröranågonting.
Dettog fram till nästamorgon innanöverstenfickredapåderas upptäckt. Medenmorrningreste hansig ochföste de båda soldaterna framförsig.Det blev ytterligareenresauti dennutill störstadelen sönderkörda djungeln.Överstenhademed en kraftansträngningstått emot denvidriga stankenoch trängt sigini denslemfylldagrottan.Enkortblick på golvethadeövertygat honom om vadhan hade attgöramed.
– Voodoo skainteförekomma imittland. Avlägsna alla stenar ochförbereddem förtransport, frästehan samtidigtsom han sparkade motenavstenarna.
Hanmissade ochsparkadei ställetupp en rejälskvätt av det illaluktande slemmet. Denena av de båda soldaterna hade mindre turänden andraoch varplötsligt översköljd av klegg. Den olycksaligesoldatensåg anklagande på sinöverste medden stinkande geggan rinnandesnerföransiktet. Översten låtsades som om hanintemärkt atthan just kladdatner en av sina män. Meden bister min stirrade hanpåstenformationensom nu börjat krympa inne igrottan.Överstenansåg sigvaraenhandlingens man, ingen skulle kunna använda denhär platsenför sinvidriga avgudadyrkan igen.I sinrapportskrev hanomsinaslutsatser.
”Dåsamtligadjurvar tömdapåblodmen barahade tresmå hål i kroppenmisstänker jagatt onda människor liggerbakom.En grotta somuppvisade tydligatecken på avgudadyrkan fanns i närhetenavplatsen.Min slutsats är attden förbrottetutsatta bondenblivit offerför ettsatanistdåd utfördaavengrupp Voodoodyrkareoch bör därförersättasavstatenför sina förluster. Bilder finns medi dokumenteringensom visarhur grottansåg ut före ochefter avlägsnandetavdestenar somställts iett labyrintmönsterpågolvet. De stod till en tredjedelnedsänkta i
slem somtäcktegrottansgolv. Samtligastenar fraktadesfrån platsenför attintekunnaanvändas föratt återställa grottanav dessa förskräckligamänniskor.”
Precissom hanskrev hade sökgruppen avlägsnatstenarnaoch lastadedem på flaket till sinlastbil. En av soldaterna nämnde förvisso attdet varkonstigt attalla stenar sågprecislikadanaut meningenhörde honom.Vid dettillfälletstank detnämligenvärre än om rövenpåenmagsjuk skunkuppe på flaket.Deandra soldaterna hade alla fulltupp medatt försöka få lite frisk luft.När de passerade hamnen tröttnadeenavmännenoch bultade på bilens tak. Detfickbanne migräckanu, häråktestenarnaav. De dumpade demheltenkelti högenmed stenar somfartygenibland använde sombarlast.Dehär ”stenarna” skulle på så sätt olyckligtvis komma attspridas övervärlden.
Myndigheternai Puerto Rico släpptesåsmåningomendetaljerad rapportomhur satanister hade dödatett antaldjuri distriktet
Mocha. De varfåsom någonsin skulle läsa denmen blanddesmå byarna på ön spredsig en annansanning. Legendenom vampyrerna iMocha fick ettstadigt greppommänniskorna på landsbygden. Polisenoch militärenvar kanske övertygade om att detvar en mänsklig hand bakomdödandetmen folket anadeatt
Mystiska saker börjar hända iendal isödra
Mexikooch byrånbehöverveta vad det beror på.Enkallelse går ut till samtliga trolljägarkontor men då ingen nappar på uppdraget går en personligförfrågan ut istället.Inte heller nu verkarnågon trolljägare intresserad. IUSA harCIA hörttalasom varelsernamen misstardem för utomjordingar.CIA tvekarinte utan skickar in sin specialstyrka för inhämtning av utomjordisk teknologi. En styrka som i huvudsak består av sinnessvaga individer.När en av byråns medlemmar försvinner isamma dal tar sig till sist Janpåsig uppdraget. Inte för attbyrån så önskatutan för att en vän behöver hjälp.Han får dock åka ensam då Lisa är osams medhonom. Hon har upptäckatt han ljugit för henne under fleraår. Som om Jans svek inte vore nog så har även hennes pojkvän Tomslutathör av sig.Allt Lisa nu kan tänkapåärhur han sitter ochkysser en ny flickvän. Det tar ett tag innanLisa slutligen förstår hursaker ligger till ochföljer efter. Frågan är baraomhon är redo förfarorna som luraridödsskuggans dal?