I serien Böckerna om Betty finns följande böcker:
Räkna hjärtslag (2021)
Värma händer (2022)
Käraste vänner (2023)
Älskade Betty (2024)
Historiska Media
Bantorget 3 222 29 Lund
historiskamedia.se info@historiskamedia.se
Copyright © Historiska Media och Katarina Widholm 2025
Grafisk form: Miroslav Šokčić
Redaktör: Mia Öhrn
Första tryckningen
Tryck: Livonia Print, Lettland 2025
ISBN: 978-91-8050-699-1
RÄKNA HJÄRTSLAG
Du håller nu i din hand Bettys bästa. En bok med recept, tips och tankar kring mat, hushåll och den tid Betty levde i. Den är inspirerad av beskrivningarna av Bettys små tryckta receptutgåvor i bokserien. Dock är det här en alldeles speciell och egen bok med lite annat innehåll än i hennes.
Möjligheten att jag skulle göra en bok av det här slaget har aldrig någonsin i livet föresvävat mig, men under arbetet med böckerna om Betty upptäckte jag hur centralt allt som kretsar kring mat är för mig. All den kunskap jag samlade på mig under researchen inför böckerna om Betty, alla arkivsök, allt jag läst och de intervjuer jag gjort med den äldre generationen kändes med ens värdefullt att dela med mig av.
För det känns viktigare än någonsin att bevara den här kunskapen, inte minst sådant som handlar om hur man lever billigt och motverkar resursslöseri.
Därför kom det för mig att göra den här boken.
Det är lätt att inbilla sig att vi som lever nu är de enda som verkligen kan något. Så är det förstås inte. Vår livsstil motverkar ibland våra goda intentioner. Vad hjälper det att köpa ekologiskt och nyttigt om vi samtidigt – på grund av bristande planering och kunskap – ratar viss mat, kastar mat eller inte litar på vår egen förmåga att bedöma vad som är bra mat?
Jag hoppas att du tänker till och slutar att skratta åt mat från förr, och att du förstår att mat är mode precis som så mycket annat. Man måste verkligen inte bara äta det senaste matmodet.
Kom ihåg att det som aldrig varit modernt inte heller kan bli omodernt, liksom att det som betraktas som självklart nu kommer att skrattas åt om några år.
Jag vill med den här boken tipsa om lite bortglömda rätter, om nya sätt att tänka kring mat och kanske väcka gamla matminnen. Jag har självsvåldigt valt recept och rätter som betytt mycket för mig och som förekommer i böckerna om Betty. Det speglar mina smakpreferenser väl, men ger också en bild av vår mathistoria.
Samtidigt vill jag sprida matlagningslust, ge mod att våga prova något okänt och lära oss alla att lita på att vi verkligen kan laga mat. Att vi slutar köpa smaklösa filébitar av kyckling och lax, och istället vågar testa hel fisk och kött med ben. Att vi slutar tro att all matlagning måste följa ett färdigt recept.
Du kan inte veta hur en råvara eller maträtt är förrän du smakat den ordentligt. Ett par gånger. Och vad den kallas eller hur den ser ut har inte ett dugg med smaken att göra. Så lova mig – inga fördomar. Kom ihåg hur många gånger du testade att dricka kaffe eller öl innan du på riktigt tyckte om det …
Recept är till för inspiration. Man måste verkligen inte följa dem slaviskt eller rusa ut och handla om något saknas. Använd det du har hemma i skåpen, lär dig att tänka på alternativ. Med viss reservation för bakning eftersom bakning är mer kemi. Men med lite träning fixar du det också.
Smaka gärna på maten medan du lagar den! Kr ydda och salta allt eftersom. L ita absolut inte på angivna mängder i recept. Känn istället efter hur just du tycker att maten ska smaka.
Själv tycker jag att mat med mejeribetonade såser och smaker bäst passar ihop med vitpeppar. Likaså äggrätter och fisk. Kött- och grönsaksrätter
däremot kryddar jag helst med svartpeppar eller kanske cayennedito eller chili. Kryddpeppar är en annan av mina favoriter, men den tillhör egentligen familjen myrtenväxter och ger en helt annan smak än peppar.
Godast tycker jag att det blir med nymald peppar ur kvarn, men det funkar faktiskt också med färdigmald på burk om man förvarar den mörkt och väl tillsluten. Släng absolut inte kryddor för att de har ”gått ut”. Smaka istället och utvärdera, kanske måste du bara använda en aning mer än om kr yddan varit färsk.
Njut av känslan när du lyckats laga något du själv hittat på av det du hade i kylskåpet och skafferiet istället för att gå ut och handla efter ett recept. Klappa dig på axeln och gratulera dig till ett riktigt resurssnålt beteende i sann Betty-anda. Varje gång du inte hivar i väg något i soporna är du både en klimathjälte och en riktigt sparsam Betty-husmor. Gör du det till en vana kommer du på köpet att lära dig laga otroligt mycket god mat och du har alltid något ätbart hemma – trots att du inte hunnit handla.
Så sammanfattningsvis:
• Använd det du har hemma.
• Se recept som inspiration, inte som måsten.
• Smaka, smaka, smaka medan du lagar.
• Våga prova helt nya råvaror och smaker.
• Inga matfördomar!
Med all värme från mig och Betty
Hälsingland i maj 2025
Katarina Widholm
1937–1938. Här möter vi den 17-åriga Betty som lämnar sin hemstad Hudiksvall för att bli hembiträde i en doktorsfamilj på Östermalm i Stockholm.
”Jag tar lingon till gröten och till ägget lite salt …” Han såg sig om och hon bleknade när hon insåg att hon glömt att koka ägget.
”Förlåt, jag glömde! Jag ska genast …” Ivrigt for hon i väg till skafferiet och sökte efter ägg. Det var svårt att leta i ett skafferi man inte visste något om. Betty lade på minnet att hon måste gå igenom vad som fanns och hur mycket som fanns om hon skulle kunna sköta hushållet ordentligt. Men hon fann en korg med många bruna ägg i. Hon tog ett ur korgen och fick äggkastrullen på spisen i ett huj. Hon svalde hårt för att inte börja gråta. Tänk att hon skulle glömma det första hon gjorde.
Doktorn log och kliade hunden under tiden han betraktade henne.
”Så farligt var det väl inte? Jag kan ta lite kaffe under tiden. Och ägget vill jag gärna ha löskokt.”
Hon funderade hur i all världen hon skulle kunna hålla reda på tiden på ägget? Hemma på Bagargatan brukade mamma säga att det där måste man ha en känsla för. Hur länge skulle ägget koka för att doktorn skulle kalla det löskokt? Hon gick till skafferiet och blundade. Då gick det att räkna hjärtslagen, de brukade vara
ungefär ett slag i sekunden. Hon visst att det gick sextio sekunder på en minut och ett löskokt ägg behövde ungefär fyra minuter för att bli klart. Nu kokade det och hon räknade tyst för sig själv i dunklet medan hon betraktade torrvarorna på hyllan. Ganska snart måste hon köpa mjöl såg hon och kaffe och kanske även ...
”Betty? Var blev hon av?”
Det fattades en stund innan ägget var klart men det var förstås bara att stiga fram när doktorn ropade.
”Här! Jag räknar hjärtslag.”
Han såg upp från tidningen med ett leende:
”Vad gör hon, sa hon?
Hon skämdes lite och skyndade sig fram och drog av kastrullen och fick ägget i kallvatten.
”Äsch, jag visste inte riktigt hur länge ägget … jag brukar tänka att hjärtslag är som en sekund. Och det går lättare att hålla reda på tiden då … alltså jag …”
Förvirrat sökte hon i skåpen efter en äggkopp tills doktorn själv reste sig och tog ned en från serveringsskåpet.
Salt fick hon ändå på bordet och hon passade på att fylla på kaffekoppen när han satte sig och knackade hål på ägget. Han log fundersamt mot henne.
”Betty är begåvad och påhittig. Men nog vore det väl enklare med ett timglas? Tills hon lärt sig? Jag ska se om jag hittar något på mottagningen. Lite kortare koktid kanske till i morgon?” Hon rodnade men tänkte att det ändå var något slags beröm.”
Hur kommer det sig att Betty – en sjuttonårig träindustriarbetardotter från Hudiksvall utan bildning och till synes utan någon särskild vana är så hej-
dundrande duktig på att laga mat? Fin mat – kalasmat – inte bara vardagsmat. Ja, det kan man förstås undra. Jag tänker att det är en kombination av många olika saker. Det mest avgörande är förstås att hon i två år faktiskt haft plats hos en ensam äldre dam. Vi vet inget om denna ”gamla fru Skoglund” mer än att hon har en våning i Automathuset i Hudiksvall. Eftersom det då var en av de tjusigaste adresserna i stan får man förmoda att fru Skoglund hade det ganska bra ekonomiskt och kunde förvänta sig maträtter av ett helt annat slag än vad som lagades hemma hos familjen Lind i Åvik. Betty blev således bekant med råvaror som hon och hennes mor knappt kände till, än mindre hade råd att köpa. Kanske hade fru Skoglund en stor och generöst tilltagen kokbok som Betty kunde botanisera i? Jag gissar också att Betty läste veckotidningar som redan vid den här tiden innehöll många ”moderna” recept.
Dessutom har Betty redan som liten flicka hjälpt sin mor med såväl matlagning som skötsel av hushållet, så man får anta att hon därifrån kan grunderna. Det senaste året får vi dessutom veta att hon varit ensam ansvarig för hushållningen medan modern arbetat på sågen. Man kan gissa att hon då experimenterade lite med de råvaror hon hade att tillgå?
Sedan är det något med ungdomens oförskräckta sätt att närma sig det okända. Man kan säkert tänka sig att Betty utgick från att hon skulle klara matlagningen utan problem eftersom hon tyckte att hon hade goda kunskaper, och helt enkelt för att folk sa att hon kunde.
Jag minns själv den där känslan som ung när man tänkte att ”eftersom de förutsätter att jag klarar det så klarar jag väl det, då!”. Något som med åren blivit allt svårare att erfara.
Med allt detta i bagaget kommer Betty så till Stockholm. Lite tafatt inför storstaden och allt det nya. Osäker på uppförandekoder och sociala strukturer. Inte riktigt van vid klassamhällets alla finesser och krumbukter.
Men på sin matlagning är hon inte osäker. Hon vet att hon kan och gläds säkert åt att få ägna sig åt alla möjliga nya råvaror, maträtter och butiker.
Så möter hon Viola, en jämlik arbetskamrat som hon kan diskutera såväl kokkonst som arbetsförhållanden med. De byter recept och ger varandra råd, tips och inspiration.
Men så är det också det där speciella med Betty. Den där särskilda talangen för smaker och det lilla extra som inte alla besitter. Som en del tycks ha och andra sakna. K anske är det en medfödd naturbegåvning för smak och matglädje? En sinnlighet kallar doktorn det, och andra i hennes närhet lägger förstås märke till hur hon lyckas ”trolla” med de enklaste råvaror och för vandla dessa till läckraste maträtter.
Jag tror att det faktiskt kan vara så att en del har en särskild begåvning för matlagning.
Den här rätten hittade Betty i en veckotidning och lyckades i Räkna hjärtslag imponera på doktorinnan med den eftersom det var en ”modern” rätt. Kanske tycker du den låter lite märklig, men jag kan försäkra att den är mycket god och går utmärkt att förbereda några timmar innan serveringen. Använd gärna lite större skivor av skinka köpta i delikatessdisken så blir det lättare att rulla ihop strutarna och ännu godare.
4 PORTIONER
12 skivor rökt eller kokt skinka
2 äpplen
cirka 1 dl smörgåsgurka
1 dl vispgrädde
cirka 1 ½ dl majonnäs vitpeppar efter smak
sallad, rädisor och eventuellt persilja till dekor kokt potatis till servering
Skala äpplena, kärna ur dem och skär dem i mycket små tärningar. Låt gurkan rinna av och hacka den. Vispa grädden ganska hårt, men det får inte bli till smör. Blanda äppelbitarna med grädden och rör ner den hackade gurkan och majonnäsen lite i taget tills det binds ihop till en fast röra. Smaka av med vitpeppar.
Lägg en klick av röran i mitten av varje skinkskiva. Rulla ihop till strutar. Lägg upp på ett fat med sallad under. Dekorera gärna med rädisor och persilja. Servera med kokt potatis.
Blomformade rädisor blir fina som dekor och är lätta att göra. Skölj rädisorna och ta bort blasten och den lilla ”svansen”. Skär ett kryss över toppen och sedan ett till kryss däremellan. Skär ner till hälften av rädisan om du vill ha en lite utslagen blomma, och djupare än så om du vill ha en väl utslagen blomma. Lägg rädisorna i kallt vatten i en bunke och låt stå i kylen i minst 3 timmar, men gärna över natten.
