9789178135264

Min brorsa har en ny kompis som heter Robban. När de dundrar in i hallen efter skolan är jag redan hemma och äter smörgås.

Det låter som om de ramlar genom rummen och efter några sekunder står Robban i dörren till köket.

– Tja! säger han.

Brorsan går raka vägen till kylskåpet utan att säga någonting. Jag säger hej, men jag vet inte om det hörs.

Rasmus och Robban hamnade i samma klass när de började sjuan. Då blev de kompisar.

De slår i skåpluckor, brer mackor och spiller

oboypulver på golvet. Sedan knuffar de varandra

7

uppför trappan till övervåningen och Robban säger med sur vuxenröst till brorsan:

– Rasmus, nu lugnar du ner dig.

– Det där är inte roligt, Robert, säger brorsan med samma stränga gnällröst.

– Nä, nu får du skärpa dig, säger Robban.

– Jag blir faktiskt besviken på dig, säger brorsan.

Och så skrattar de så mycket att de knappt tar sig uppför sista trappsteget. De slår igen dörren till brorsans rum och sätter på musik som dunkar genom golvet ner till mig. Jag hör deras röster, men inte vad de säger. Jag äter upp min macka.

Mamma och pappa kommer hem med matkassar och jobbväskor och rynkor i pannorna.

Men de blir glada när de ser mig och för att det är fredag.

8

– Hej, gubben, säger mamma.

Hon kallar mig det, trots att hon är fyrtioett år äldre än jag. Jag heter Jim, är åtta år och ingen gubbe, men hon säger att det är ett smeknamn, att hon säger så för att hon älskar mig. Det är svårt att förstå varför man vill kalla någon gubbe för det, men jag tror henne ändå.

– Du har väl inte ätit sylt igen? säger mamma och stryker bort något jag har på hakan med tummen.

Robban ska sova över och jag får vara med dem en stund om jag hämtar godis och dricka.

Robban gör plats åt mig bredvid sig. Han håller fram sin godispåse mot mig utan att sluta titta på skärmen. Sedan börjar han förklara spelet. Jag lär mig jättemycket. Till slut säger

brorsan:

10