VARGFLICKAN 8
PARADISÖN
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 47756
ISBN 978-91-8077-634-9
Upplaga 1:1
© För den svenska utgåvan Nypon förlag 2025
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Box 141, 221 00 Lund
Titel: Vargflickan – Paradisön
Originalets titel: Welcome to Paradise: Wolf Girl 8
Utgiven av Allen & Unwin 2022
Författare: Anh Do
Illustratör: Lachlan Creagh
Text copyright © Anh Do, 2022
By arrangement with Writers House, New York and Ia Atterholm Agency, Sweden.
Översättning: Carina Gabrielsson Edling 2025
Tryckt av Dimograf, Polen 2025
PARADISÖN
Illustrationer av Lachlan Creagh Översättning: Carina Gabrielsson Edling
INNEHÅLL
1
MONSTER I VATTNET
Vi var omringade av krokodiler. Tyst gled de genom vattnet mot vår kanot, och jag försökte
att inte få panik. Jag spanade åt alla håll och lyfte paddeln för att kunna slå till om någon kom närmare.
Överallt syntes ilskna ögon, knotiga ryggar och piskande svansar.
En av krokodilerna dök upp bredvid kanoten. Den öppnade käkarna och visade sina vassa tänder. Jag slog till den med paddeln så hårt jag kunde.
SMACK!
Krokodilen stängde munnen, men verkade inte skadad.
Kom inte hit! skällde hundarna. Håll er undan, hemska vattenödlor! Backa, stick, försvinn!
Men krokodilerna blev inte rädda för hundarna. De kom bara närmare.
Jag tog fram slungan och sköt iväg en sten. Den träffade en krokodil rakt i huvudet, men djuret märkte det inte ens.
Det var som att bli attackerad av en fiende med rustning.
– Håll er borta från kanterna! skrek jag till hundarna.
Kanoten gungade när flocken trängde ihop sig i mitten.
Jag letade desperat igenom våra ryggsäckar. Fanns det något vi kunde använda?
Jag fick syn på officer Evans ryggsäck som jag hade tagit med från lastbilen. Snabbt öppnade jag den.
Överst låg en klase bananer. De skulle nog inte göra krokodilerna nöjda.
Jag grävde vidare och hittade en skrivbok och några pennor som jag kastade iväg.
Krokodilkäftar slog igen precis vid mitt huvud och jag hoppade till. Runt hela kanoten dök bestarna upp ur vattnet. De tänkte äta upp oss! Jag var orolig för de större hundarna, särskilt Morgonsol. Hon var för stor för att krypa ihop i mitten av kanoten. Krokodilerna kunde lätt nå henne.
! UGG
H ! UGG
! UGG
Allt mer desperat letade jag bland Evans saker. Han måste väl ha ett vapen?
Mina fingrar slöts runt något hårt och kallt.
Jag drog ut det och stirrade på det.
Det var något slags låda i metall med ett konstigt uttag. Bärbar laddare, stod det.
Den kanske var för att ladda Getingarnas vapen?
Ner med dig, Piraten! skällde Nosen.
Jag tittade upp och såg att Piraten sprang längs kanotens ena kant.
Jag ska skydda Morgonsol! gläfste Piraten.
Voff!
Kanoten gungade vilt när en krokodil dunsade in i den. Piraten vinglade till och var nära att falla överbord.
– Piraten, kom tillbaka hit! ropade jag. Nu! Oroa dig inte för mig! skällde Piraten och hoppade upp på fören. Jag har varit på sjön sedan jag var liten valp!
L K N O K !
Just då smällde kanoten in i en sten, och fören for upp i luften. Piraten gled över kanten och plumsade i vattnet. Nu såg han inte lika kaxig ut längre.
– Piraten! skrek jag.
Brutus var närmast. Snabbt som blixten lutade han sig ut efter Piraten.
De andra hundarna skällde så högt de kunde för att hålla krokodilerna borta.
Här borta! skällde Morgonsol. Titta på mig!
Kom hit! skällde Nosen.
Vattenödlor, nu tar jag er! gläfste Mini.
Piraten paddlade mot Brutus. Samtidigt kom krokodilerna allt närmare.
Brutus sträckte sig ut så långt han kunde. Han högg tag i Piratens halsband och drog upp honom.
Piratens sparkande tassar klarade sig precis ifrån att bli krokodilmat!
Brutus satte ner Piraten i kanoten. Mopsen var genomvåt och chockad.
De där odjuren är värre än hajar! gnällde han.
Du måste vara försiktig! morrade Brutus.
Du måste ha koll på var du …
A H C S R ! K
Vi krockade hårt med en annan sten, och den här gången var det Brutus som flög iväg.
L SK A P !
Mastiffen plumsade i vattnet och lämnade efter sig en stor svallvåg.
Överallt syntes krokodilernas gap.
Brutus kom upp till ytan igen och plaskade vilt med tassarna. Krokodilerna kastade sig efter honom, och han satte fart mot en sten.
Stenen var inte hög nog för att skydda honom, men han hade inget val.
Krokodilerna verkade ana att han var ett lätt byte. De närmade sig snabbt.
Och för att göra allt ännu värre hade vi kommit fram till en fors.
Jag paddlade snabbt för att komma bort från krokodilerna.
Hoppa, Brutus! skällde Morgonsol. Hoppa till oss!
Brutus stirrade på kanoten och darrade.
Snabbt, Brutus! skällde Nosen. Du klarar det!
Jag kan inte! gnydde Brutus och kröp ihop på stenen.
Kanoten gled närmare. Nu var den så nära att han skulle kunna hoppa över. Men han var stel av skräck.
Det här var precis som när vi var i hamnen och skulle hoppa ombord på fartyget. Då hade
Brutus också varit för rädd, men efter ett tag hade han samlat mod. Fast nu hade vi inte tid att vänta!
En krokodil dök upp bredvid Brutus. Den öppnade sin käft.
IIIIIIKKKK!
Då störtdök örnen mot krokodilen och
lockade undan den från Brutus. Den högg efter henne, men missade.
Örnens mod gav Brutus lite extra tid.
Jag sneglade på Evans konstiga låda. Då kom jag ihåg en sak: vatten leder el.
Jag mindes en gång när Kate och jag var små.
Vi satt i badkaret och lyssnade på musik. Kate höll en radio över vattnet när mamma kom in.
– Tappa inte den där! ropade mamma och slet radion från Kate.
Mamma såg livrädd ut när hon stängde av den.
– Varför inte? frågade Kate.
– Det kan vara väldigt farligt om man tappar elektronik i vattnet, sa mamma.
Nu visste jag vad jag skulle göra.
Jag tog upp Evans låda och tryckte på en knapp där det stod Start. En lampa tändes.
Sedan slängde jag lådan i vattnet, mitt bland krokodilerna.
Elektriska blixtar strömmade genom vattnet. Krokodilerna väste argt och kastade sig undan.
Jag styrde kanoten fram till stenen. När
Brutus var tillräckligt nära slog jag armarna runt honom och lyfte honom ombord.
Han föll ihop i kanoten. Skakande tog han sig upp på tassarna och blinkade chockat.
Jag vågade inte, gnällde han.
Men jag hade inte tid att trösta honom. Jag paddlade så fort jag kunde för att komma bort från krokodilerna.
Piraten gick fram och slickade Brutus i ansiktet.
Alla är inte födda att vara på sjön, min modiga vän, sa han. Om det inte vore för dig hade jag varit hund överbord. Eller i magen på något odjur! Tack. Voff.
Brutus verkade må lite bättre.
Vi borde nog alla vara lite försiktiga, grymtade han.
Ja, nu har vi lärt oss en läxa! sa Piraten med tungan dinglande.
Brutus ruskade på sig och lade sedan nosen mot Piraten. Det gjorde mig glad. Det som hade hänt hade fört de två hundarna närmare varandra.
Vara lite försiktig, tänkte jag.
Det var svårt när vattnet forsade fram allt snabbare.
LÄS ALLA DELAR I SERIEN!
Håll
utkik efter Vargflickan 9
Det svartnade för ögonen och dunkade av smärta i handen. Såret såg mycket värre ut nu. Ådrorna runt det var lila, och såret verkade infekterat. Vad hade jag blivit smittad med?
Kims familj är fortfarande försvunnen. Hon och flocken kommer till Paradisön, där det kan finnas spår efter hennes syster. Men ön är inget paradis, utan full av faror. Och dessutom jagar Norra rikets vakter dem.
Plötsligt blir Kim allvarligt sjuk. Hur ska hon överleva i djungeln bland alla farliga vilddjur?
Det här är åttonde delen i serien om Vargflickan och hennes flock.