SPECIALPEDAGOGIK i förskolans systematik och
praktik
Anna Samsioe och Pernilla Unevik
SPECIALPEDAGOGIK
i förskolans systematik och praktik
Anna Samsioe och Pernilla Unevik
© 2025 Författarna och Gothia Kompetens AB
ISBN 978-91-7741-520-6
Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia
Kompetens AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Verket får inte användas för analys av text och data, till exempel för att utveckla AI-system och -tjänster eller för att skapa nytt material såsom texter, bilder, filmer och ljud.
Redaktör: Linnéa Isheden
Omslag och grafisk form: Anna Hild
Första upplagan, första tryckningen
Tryck: ADverts, Lettland 2025
Gothia Kompetens
Box 22543, 104 22 Stockholm
Kundservice 08-462 26 70 info@gothiakompetens.se www.gothiakompetens.se
Gothia Kompetens erbjuder verksamhetsnära kompetensutveckling baserad på forskning och erfarenhet. Kompetensutveckling med både hjärta och hjärna som får dig, dina kollegor och organisationen att växa. För en bättre dag på jobbet.
Genom att återvinna denna bok bidrar du till papperets kretslopp. Lägg boken i pappersinsamlingen så blir det till nya böcker.
INNEHÅLL
FÖRORD
Vi som har skrivit den här boken är två specialpedagoger som arbetar som strategiska kvalitetsutvecklare i Österåkers kommun. Vi har gått från att arbet a mestadels med individuella ärenden till att ägna oss åt mer strategiska utvecklingsinsatser i nära samarbete med skolchefer och rektorer i förskola, både i den kommun vi är verksamma i och i samverkan med andra kommuner. Den här boken är ett resultat av ett omfattande arbete där vi har granskat och utvecklat våra tidigare tankar med hjälp av andra och med stöd av litteratur och forskning. Under resans gång har vi också samlat på oss tankar och erfarenheter som vi vill dela med oss av.
En av våra drivkrafter har varit att reda ut specialpedagogens roll som vi har sett kan variera stort mellan olika förskolor, kommuner och regioner. Vi hoppas att den här boken kan bidra till att tydliggöra specialpedagogens funktion och betydelse så att kompetensen kan användas och tillvaratas för att förbättra förskolans verksamhet. Vår förhoppning är också att boken ska väcka tankar och funderingar hos dig som läsare och att den ska vara givande och inspirerande i ditt eget arbete. Genom att förstå och möta barns individuella behov kan vi lägga grunden för livslångt lärande och välmående. Vi hoppas vidare att du som läsare kommer att känna dig stärkt i din förmåga att leda processer och driva utveckling och att du blir motiverad att fortsätta detta viktiga arbete.
I det här sammanhanget vill vi tacka våra familjer som så tålmodigt har stöttat oss under skrivprocessen. Tack också till er rektorer som har delat med er av era framgångsfaktorer i det strategiska arbetet kring att skapa en inkluderande och stödjande lärmiljö för alla barn. Och tack till alla kollegor som har hejat på oss och stöttat under arbetets gång.
Slutligen tack till dig för att du tar dig tid att läsa den här boken.
Vi hoppas att den blir en värdefull resurs för dig i ditt arbete.
Anna Samsioe och Pernilla Unevik Åkersberga i augusti 2025
1.
INLEDNING
Förskolans uppdrag har utvecklats i takt med samhällets förändring med ökade krav på både kunskap och samverkan. I en tid där lärande och hälsa hänger tätt samman behöver barnhälsoarbete förstås i ljuset av livslångt lärande, hållbar utveckling och de utmaningar som förskolan ställs inför i dag. Den här inledningen presenterar några viktiga utgångspunkter som ligger till grund för resten av bokens innehåll.
Förskolans roll i det livslånga lärandet
Förskolan är det första steget i barnets utbildning och spelar en central roll i att skapa förutsättningar för livslångt lärande. De tidiga barndomsåren, från födseln och upp till femårsåldern, präglas av en oerhört snabb utveckling. Barnet går från att uppt äcka världen genom sina sinnen till att förstå samband, uttrycka tankar, visa omsorg och delt a i lek och samspel. Under denna period är barnet särskilt mottagligt för att ta till sig ny kunskap och nya färdigheter. Lärandet sker ofta spontant och med stor lätthet, men det förutsätter att barnet befinner sig i en miljö som stimulerar, utmanar och stöttar.
Eftersom barn tillbringar en stor del av sin vakna tid i förskolan är det avgörande att miljön som erbjuds, såväl den fysiska och den pedagogiska som den sociala, är trygg, tillgänglig och anpassad
efter alla barns behov och förutsättningar. Redan vid ett års ålder möter många barn förskolan och från tvåårsåldern vistas nästan alla barn där. Från forskning vet vi att de två första levnadsåren har stor betydelse för senare utveckling – det är då hjärnans tillväxt sker som snabbast. Det är en kritisk period för all utveckling av motorik, sinnen, språk och sociala färdigheter (läs mer om detta i Hagdahl & Unevik, 2023). Här spelar pedagogernas kompetens, förhållningssätt och samarbete stor roll. När lärmiljön utformas medvetet och omsorgsfullt kan varje barn oavsett utvecklingst akt få det stöd som krävs för att växa och lära på sitt eget sätt.
Genom att kombinera omsorg, utveckling och lärande ska förskolan bidra med en trygg miljö där barns individuella behov och erfarenheter möts. Förskolan ska även främja ett nära samarbete med hemmen och sträva efter att ge varje barn möjlighet att utvecklas rikt och mångsidigt. Att främja barns hälsa och lärande i förskolan är därför inte bara en pedagogisk uppgift. Det är ett långsiktigt samhällsprojekt. De erfarenheter och färdigheter som barn tillägnar sig under dessa tidiga år ger förutsättningar för fortsatt lärande genom hela livet.
Förskolans läroplan betonar även att utbildningen ska vara likvärdig för alla barn oavsett förutsättningar eller behov. Förskolan kan därför ha stor betydelse för hälsa, utveckling och lärande i ett barns liv. Forskning visar just att barn som har gått i förskola har ett försprång i sin utveckling jämfört med barn som inte har gjort det. Samtidigt är det tydligt att detta försprång framför allt gäller när förskolan håller hög kvalitet. Det är alltså inte enbart närvaro i förskolan som automatiskt leder till utveckling och lärande. Kvaliteten på verksamheten är av stor betydelse. Enligt en forskningsöversikt från Forte (2023) har högkvalit ativa förskolor särskilt stor betydelse för barns sociala, kognitiva och språkliga utveckling liksom för det psykiska välbefinnandet.
Inte minst barn från socioekonomiskt utsatta miljöer och resurssvaga hem gynnas av en högkvalitativ förskola. Dessa barn har ofta ökad risk för ohälsa, men förskolan har potential att verka socialt utjämnande genom att erbjuda kompensatoriskt stöd och en trygg lärandemiljö som främjar likvärdighet (Persson, 2012).
Vad kännetecknar då en högkvalitativ förskola som främjar barns psykiska hälsa, utveckling och lärande? Enligt Forte (2023, s. 2) är det en förskola som
• ”främjar alla barns engagemang i lekar, undervisning och dagliga rutiner
• fokuserar både på enskilda barns och barngruppens behov
• uppmärksammar riskfaktorer samt barns svårigheter och behov av särskilt stöd tidigt
• ger särskilt stöd till barn så snart det behövs
• tar vara på barns uppfattningar och erfarenheter
• samverkar med vårdnadshavare, barnhälsovård, skolan samt habilitering, resursteam och socialtjänst
• säkerställer att personalen har adekvat utbildning och får kontinuerlig fortbildning
• utvärderar och förbättrar verksamheten genom att reflektera över hur alla barns delaktighet och engagemang i förskolans aktiviteter underlättas”.
Utmaningar och behov i dagens förskola
Skollagen (SFS 2010:800) stadfäster alla barns rätt till utbildning. Såväl skollagen och förskolans läroplan (Lpfö 18 rev. 25, Skolverket, 2025a) som barnkonventionen som också är lag (SFS 2018:1197) betonar vikten av att kompensera för olikheter och främja barns välbefinnande.
Alla barn har olika förutsättningar och vissa behöver ledning, extra stimulans och särskilt stöd för att lyckas. Forskning visar att en betydande andel barn i förskolan är i behov av särskilt stöd och att detta behov oft a är relaterat till psykiska, emotionella och sociala svårigheter.
I en sammanställning av aktuell forskning beskriver förskolepersonal att upp till vart fjärde barn kan ha behov som kräver särskilt stöd i vardagen. Förskollärare vittnar också om en förändring över tid där de jämfört med tidigare decennier i allt högre grad möter barn i yngre åldrar som uppvisar tecken på psykisk ohälsa (Skolinspektionen, 2017).
Parallellt med ökad synlighet av psykisk ohälsa bland de yngre lyfter Riksförbundet Attention (2024) i en rapport fram att antalet barn med neuropsykiatriska diagnoser såsom adhd och autism har ökat de senaste åren. I rapporten vittnar många vårdnadshavare till barn med npf (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) även om bristande stöd och kunskap i förskolan för att möta deras barns behov. De menar att det behövs ökad kunskap kring enskilda barns behov och att det ofta i nuläget hänger på enskilda pedagogers kunskap eller vårdnadshavares eget driv för att få sitt barns behov tillgodosedda. Förskolans pedagoger ger en likvärdig bild – de upplever också att det är svårt att ge barnen det stöd de behöver samt att det saknas kunskapsstöd (Lindberg & Nilsson, 2021).
Denna utveckling st äller ökade krav på förskolans förmåga att möta barns varierande behov och att skapa en trygg och anpassad miljö för deras utveckling. Även om det inte finns tillgång till specialpedagogiskt stöd vill vi framhäva vikten av att arbeta och utveckla barnhälsa i förskolan.
I förskolans läroplan framhålls att verksamheten särskilt ska uppmärksamma barn som kan vara i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Men vad innebär detta i praktiken? Och var går gränsen mellan det stöd som alla barn behöver för sin utveckling och det särskilda stöd som några barn anses behöva?
En utmaning i arbetet är att förskolornas tolkning och tilllämpning av begreppen extra anpassning och särskilt stöd varierar beroende på organisatoriska förutsättningar samt gruppens behov. Faktorer som personaltäthet, kompetens och resurser påverkar hur stödet utformas och vilka barn som anses vara i behov av det. Detta innebär att samma insats kan betraktas som grundläggande verksamhet i en förskola och som särskilt stöd i en annan.
Tidiga insatser, behov av tydligare ansvar och samverkan
Hur ser det då ut i förskolan kring kompetensutveckling, organisatoriska förutsättningar såsom personaltäthet och resurser? Det finns inget tydligt lagst adgat kring stödfunktioner så som det står framskrivet i skollagen kring elevhälsa i skolan. Förskolan innefattas alltså inte av barnhälsa på det sätt som skolan innefattas av elevhälsa. Inför ant agandet av den nuvarande skollagen överlämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag på en ny skollag.
Regeringen förklarade här att förskolan inte omfatt as av elevhälsa och att det påverkar hur stödfunktioner organiseras:
Utgångspunkten är att alla barn som behöver det ska få särskilt stöd. Dagens lagstiftning reglerar inte vem som ansvarar för att särskilt stöd i förskolan ges. För att uppnå likvärdighet mellan de olika skolformerna bör det därför regleras vem som har ansvaret för att barn ges det stöd de behöver i förskolan. Regeringen anser att bedömningen av vilka insatser som är lämpliga ska göras av förskolans ledning, tillsammans med personalen, och alltid i samråd med barnets vårdnadshavare. Förskolechefen får härigenom ett ansvar som motsvarar rektorns ansvar i skolan. Prop. 2009/10:165, s. 349–350
Ansvaret för att säkerställa att barn i behov av särskilt stöd får rätt förutsättningar i förskolan bör vila på förskolans ledning och främst på rektorn. Rektorn har ett komplext uppdrag att fördela resurser och säkerställa att varje barn får det stöd hen behöver samt ombesörja kompetensutveckling till pedagoger. Pedagogerna har i sin tur en central roll i att utforma en verksamhet som både utmanar och stöttar barnen så att de kan tillgodogöra sig utbildningen.
Eftersom förskolan inte innefattas av barnhälsa är det upp till varje kommun och huvudman att bygga en organisation med stödfunktioner kring tidiga insatser för barn i behov av stöd. Det gör att det finns stora skillnader när det gäller specialpedagogens roll i förskolan samt vilka andra stödfunktioner som finns att tillgå. Det finns forskning som påvisar vikten av tidiga insatser för utveckling, lärande och hälsa för barn samt att insatserna i dag ofta tenderar att komma i ett senare skede, först när barnen börjar i skolan (Forte, 2023).
Den socialtjänstlag som gäller från och med 1 juli 2025 markerar en skärpt syn på vikten av tidiga insatser och samverkan för att förbättra livssituationen för barn i utsatthet. Förskolans roll förstärks som en central aktör i det förebyggande arbetet och som en bro mellan barn, familj och socialtjänst. Detta innebär att förskolan får ett ännu viktigare uppdrag att tidigt identifiera barn som kan vara i behov av stöd (SKR, 2025).
Förskolans pedagoger har daglig kontakt med barn och deras vårdnadshavare och är därför ofta de första som kan uppmärksamma tecken på till exempel:
• brister i barnets omsorgssituation
• psykisk ohälsa hos barnet eller familjemedlemmar
• svårigheter kopplade till socioekonomisk utsatthet eller integration.
Lagen betonar vikten av att förskolan och socialtjänsten arbetar tillsammans för att ge rätt stöd tidigt, innan problemen förvärras. Det ska bli lättare att få stöd och socialtjänsten ska arbeta för tidiga insikter och tidiga insatser (SKR, 2025).
Specialpedagogens roll i en komplex verklighet
Att tillgången till specialpedagoger i förskolan varierar stort mellan kommuner innebär att det specialpedagogiska arbetet påverkas. Skillnader i resursfördelning och stödstrukturer kan göra det svårt att behålla en jämngod tillgång till specialpedagogiska insatser.
Vissa kommuner har utvecklat team och välutvecklade stödfunktioner medan andra saknar dessa resurser eller tydliga riktlinjer. Dessa olikheter skapar utmaningar för förskolor att möta alla barns behov på ett likvärdigt sätt.
Det råder ofta även delade uppfattningar om hur det specialpedagogiska arbetet bör utformas – trots att det specialpedagogiska uppdraget inte är något som ska formas fritt av varje enskild specialpedagog, rektor eller förskola. I st ället är det styrdokumenten som ska ge riktning och en gemensam grund för hur kompetensen ska tillvaratas och utvecklas.
Vi anser att specialpedagogen bör vara en nyckelperson i förskolan, inte bara som stöd för barn i behov av särskilt stöd utan också som en drivande kraft i det övergripande utvecklingsarbetet. Med en djupgående kompetens inom ledning av utvecklingsarbete och specialpedagogiska insatser kan specialpedagogen vara en avgörande resurs för att stärka förskolans förmåga att möta barns varierande behov.
Specialpedagogen fungerar som en professionell samtalspartner, kvalificerad handledare och strategisk rådgivare för både förskol-
lärare och rektorer. Genom att bidra med ett helhetsperspektiv kan specialpedagogen hjälpa förskolan att identifiera och systematiskt arbeta med att förstärka skyddande och främjande faktorer för barns engagemang, lärande och hälsa.
Trots detta vittnar många specialpedagoger om att deras kompetens inte alltid tillvaratas optimalt. Deras roll reduceras ibland till att fokusera på enskilda barn snarare än att också leda det utvecklingsarbete som stärker hela organisationens förmåga att möta barns behov. Detta begränsar möjligheten att nyttja den specialpedagogiska kompetensen fullt ut i hela förskolans organisation, särskilt i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. För att specialpedagogens kompetens ska få genomslag krävs ett tydligt samarbete mellan rektorer, förskollärare och specialpedagoger.
Om boken och dess begrepp, perspektiv och upplägg
Barn utvecklas olika. En del följer en relativt jämn utvecklingskurva där färdigheter inom exempelvis språk, motorik och socialt samspel utvecklas i en t akt som ligger nära vad som är typiskt för barn i samma ålder. Andra barn utvecklas snabbare inom vissa områden och långsammare inom andra eller med en variation som kan skift a över tid.
Förskolan behöver därför rymma en mångfald av sätt att lära och utvecklas på. Det ställer krav på pedagogernas lyhördhet, kunskap och förmåga att skapa flexibla miljöer som möter både barngruppen som helhet och varje enskilt barns individuella behov. I detta arbete är den pedagogiska skickligheten som innefattar att kunna se, tolka och anpassa helt avgörande för att alla barn ska få möjlighet att lyckas i sitt lärande.
I denna bok används termen ”barn i behov av särskilt stöd” som ett samlingsbegrepp för de barn som behöver resurser eller åtgärder utöver det som förskolan normalt erbjuder. Det handlar inte bara om barn med formella diagnoser eller funktionsnedsättningar som ger rätt till extra stöd utan också om en stor grupp barn med andra typer av behov. I en studie som Björck-Åkesson beskriver (2014) hade cirka 20 procent av barnen i förskolan behov av särskilt stöd. Av dessa visade en närmare beskrivning att endast ungefär fyra procent av barnen hade funktionsnedsättningar såsom autism, cp-skada och Downs syndrom. Behov av särskilt stöd kan bottna i allt från svårigheter med tal, språk eller kommunikation och utmaningar i samspelet med andra barn till svårigheter med uppmärksamhet och koncentration. Nyanlända barn som kan ha ett annat modersmål än svenska eller erfarenheter av traumatiska händelser är också en viktig grupp (Björck-Åkesson, 2014).
Behov av stöd är oft a temporära. Vissa barn kan behöva extra hjälp under en begränsad period medan andra kan ha återkommande behov av stöd vid olika tillfällen i livet. Tidiga insatser är som redan nämnts grundläggande för att ge barn bästa möjliga förutsättningar att utvecklas och lyckas.
Ett centralt perspektiv i denna bok är att se barn i svårigheter snarare än barn med svårigheter. Vi utgår från det relationella perspektivet där ansvaret för att undanröja hinder och möta barns behov ligger på förskolan, inte på barnet. Dett a kräver strukturer för samarbete där specialpedagogen inte enbart ses som en resurs för enskilda barn utan också som en nyckelperson i utvecklingen av verksamheten som helhet.
För att förskolan ska kunna möta alla barns behov krävs insatser på flera nivåer. Det handlar om att förbättra sociala, fysiska och pedagogiska lärmiljöer, stärka pedagogernas kompetens och skapa strukturer för långsiktigt och förebyggande arbete. Agenda 2030
(FN, 2015) lyfter fram vikten av utbildningsmiljöer som är trygga, inkluderande och ändamålsenliga för alla barn. Detta mål bör också vara en ledstjärna för Sveriges förskola.
Syftet med denna bok är därför att synliggöra hur det specialpedagogiska arbetet i förskolan kan organiseras, genomföras och följas upp på ett systematiskt och hållbart sätt. Vi vill ge stöd i hur vi genom medvetna strukturer, tydliga processer och ett gemensamt förhållningssätt kan bekräfta att det specialpedagogiska perspektivet genomsyrar hela verksamheten.
Några ord om bokens upplägg: I nästa kapitel, kapitel 2, introduceras tre centrala kunskapsområden som utgör grunden för ett förebyggande och inkluderande barnhälsoarbete och i kapitel 3 presenterar vi en struktur som stödjer reflektion kring den specialpedagogiska kompetensen – ett verktyg som kan användas för analys, utveckling och systematisering i det vardagliga arbetet.
I kapitel 4 lyfter vi fram framgångsfaktorer i ett välfungerande barnhälsoarbete där samspelet mellan olika professioner och organisatoriska förutsättningar skapar möjligheter för barns hälsa, lärande och utveckling. Kapitel 5 fördjupar hur kvalitet i förskolan kan förstås och utvecklas systematiskt med särskild betoning på det specialpedagogiska perspektivet.
Vidare introducerar kapitel 6 en modell för processkompetens som ger strukturerad vägledning i förändringsarbete – användbar för både specialpedagoger och andra yrkesroller som leder eller deltar i utvecklingsarbete inom förskolan. I kapitel 7 utforskar vi samtalets roll i barnhälsoarbetet och hur olika former av samtal kan användas för att främja utveckling, delaktighet och samförstånd.
I kapitel 8 presenterar vi några vetenskapligt grundade modeller som kan fungera som stöd i ett långsiktigt och hållbart utvecklingsarbete. Kapitel 9 fokuserar på frågor om samverkan, hur olika nivåer i barnets omgivning påverkar varandra samt hur förskolan
kan samverka med externa aktörer för att skapa en helhet kring barnets behov.
Boken avslutas med kapitel 10 där både bedömning och dokumentation diskuteras utifrån hur de kan bidra till att stärka kvaliteten i arbetet, tydliggöra ansvarsfördelning och skapa kontinuitet i stödet till barnet. Till detta kapitel hör även ett antal bilagor med stödmaterial som kan användas praktiskt i verksamheten.
Med utgångspunkt i både beprövad erfarenhet och forskning vill vi sammanfattningsvis visa hur förskolan kan åstadkomma en tydlig struktur för det specialpedagogiska arbetet där rutiner, arbetssätt, processer, pedagogiska strategier och samverkan utformas så att barns olika behov möts kontinuerligt och systematiskt. Det specialpedagogiska perspektivet ska inte vara ett tillägg när något ”inte fungerar” ut an en integrerad del av verksamhetens vardag och utveckling.
Med specialpedagogiska processer menas här arbetssätt som främjar tidig upptäckt, kartläggning av behov, anpassningar, uppföljning och samverkan både inom arbetslaget och med vårdnadshavare och andra aktörer. Det handlar om att möjliggöra en verksamhet där barn i behov av stöd inte först behöver ”identifieras” för att få rätt förutsättningar utan att lärmiljön redan från början utformas för att vara flexibel, tillgänglig och hälsofrämjande för alla.
Vi har skrivit boken till dig som vill utveckla din förskolas arbete med att bygga en likvärdig och inkluderande förskola där det specialpedagogiska arbetet blir en naturlig och gemensam del av det pedagogiska uppdraget. Som vi inledningsvis har beskrivit ser förutsättningarna olika ut kring tillgången till specialpedagogiskt stöd. Därför rikt ar denna bok sig till dig som är förskollärare och önskar mer kunskap kring ämnet, till dig som rektor som önskar mer fördjupning i hur du kan bygga en organisation som möjliggör en
inkluderande och tillgänglig utbildning och till dig som specialpedagog som vill ha stöd, inspiration och kunskap i hur du blir en naturlig del i förskolans strategiska arbete.
2.
HELA FÖRSKOLANPERSPEKTIVET
För att kunna möta barns behov krävs att hela förskolan arbetar tillsammans. Det handlar inte om att enskilda individer ska bära ansvaret utan om att bygga ett gemensamt förhållningssätt, en gemensam kunskapsbas och en lärmiljö där alla barn får förutsättningar att lyckas. I detta kapitel introducerar vi tre kunskapsområden som är centrala för ett förebyggande och inkluderande barnhälsoarbete.
Vad du som läsare får med dig i detta kapitel
För dig som specialpedagog: En introduktion till tre centrala kunskapsområden som kan ligga till grund för utveckling och stöd på flera nivåer i förskolans organisation.
För dig som pedagog: Hur tillgänglighetsarbete, hälsofrämjande insatser och lärmiljöer hänger samman och vad det betyder i din vardag.
För dig som rektor: Hur du i linje med nationella målsättningar och kvalitetssystem kan leda och organisera verksamheten utifrån ett hela förskolan-perspektiv.
Tre viktiga kunskapsområden
I förskolans läroplan betonas att utbildningen i förskolan ska utgå från en helhetssyn på barnen och deras behov där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Det lyfts fram att det är rektorns ansvar att se till att förskolan har en tillgänglig lärmiljö som är formad så att alla barn får det stöd och de utmaningar de behöver.
Förskolan ska även följa, dokumentera och analysera alla barns lärande och utvärdera den pedagogiska verksamheten.
Vad är det då vi behöver ha kunskap om för att kunna möta barnens behov? Det finns inget enkelt svar här för det är en komplex fråga. Eftersom varje barn är unikt krävs olika kunskapsområden för att vi ska kunna möta enskilda individers behov. Vi har ändå valt ut tre områden som hjälper oss att få ett helhetsperspektiv:
• Tillgängligt lärande: För det första bör det finnas grundläggande kunskap kring att skapa lärmiljöer som möjliggör inkludering och delaktighet. Genom att arbeta systematiskt och kontinuerligt med tillgängligt lärande i förskolan kan vi utveckla en pedagogisk verksamhet som gynnar alla barn.
• Främjande, förebyggande och åtgärdande: För det andra bör vi inte enbart arbeta med akuta utryckningar som så lätt kan bli fallet när det handlar om barn i behov av särskilt stöd. Alla som arbetar i verksamheten behöver ha samsyn när det gäller främjande och förebyggande insatser.
• Risk- och friskfaktorer: För det tredje – för att en förskola som ger alla barn omsorg, utveckling och lärande ska komma till stånd behöver vi kunskap om vad som gynnar hälsa och lärande respektive vad som kan leda till ohälsa. Det vill säga det behövs kunskap om vad vi ska göra mer av, alltså skyddsfaktorer eller friskfaktorer, och vad det finns för riskfaktorer, hur vi ska kompensera för dessa samt stötta barn och vårdnadshavare.
Hur kan vi bygga en hållbar bas i förskolan så att alla barn kan delta i undervisningen och utvecklas och lära utifrån sina förutsättningar och behov?
Den här boken tar avstamp i att specialpedagogik kan vara en bärande del av hela förskolans utvecklingsarbete.
Utifrån gedigen yrkeserfarenhet och forskning synliggör författarna hur arbetet kan organiseras, genomföras och följas upp på ett systematiskt och hållbart vis. Genom medvetna strukturer, tydliga processer och ett gemensamt förhållningssätt kan det specialpedagogiska perspektivet genomsyra hela verksamheten – inte som en avskild funktion i åtgärdande syfte utan som en integrerad del av det främjande och förebyggande arbetet. Boken vänder sig till förskollärare, specialpedagoger och rektorer som vill förstå hur specialpedagogik kan bidra till en mer tillgänglig, inkluderande, likvärdig och långsiktigt fungerande förskola. Den ger redskap för att upptäcka behov, skapa samsyn och hitta lösningar med barnen i centrum. Även om det inte finns en specialpedagog knuten till förskolan är hela arbetslaget viktiga aktörer i detta arbete.
Anna Samsioe och Pernilla Unevik är båda specialpedagoger och förskollärare och arbetar som strategiska kvalitetsutvecklare i Österåkers kommun. Med boken hoppas de kunna lyfta fram specialpedagogikens funktion och betydelse så att kompetensen bättre kan tillvaratas i förskolans verksamhet.
ISBN 9789177415206