Undervisa i skönli eratur
med boksamtalet i fokus
Olle Nordberg (red.)
Kim Bergvall
Sofia Flink
Erika Jansson
David Karlsson
Undervisa i skönlitteratur med boksamtalet
i fokus
Olle Nordberg (red.)
Kim Bergvall Sofia Flink
Erika Jansson
David Karlsson
Innehåll
Förord 4
1. Välkommen till litteraturens underbara värld! 7
2. Om litteratursamtal och vetenskaplig grund 17
3. Alla läser! Världens största bokcirkel för barn och unga? 33
4. Att lära sig och utvecklas av det som inte kan vara sant 39
5. Svala förväntningar och heta stolar 65
6. Knutna nävar och öppna samtal 89
7. Läsa Tranströmer i årskurs 7, det går väl inte? 107
8. Generella slutsatser – och en framåtblick 127
9. Praktiska tips och råd 145
Litteratur 164
Förord
Den här boken är skriven med den tydliga ambitionen att sammanföra de två storheterna vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i förhållande till skolans litteraturundervisning. Ungas litteraturläsning är ett engagerande och omdebatterat ämne som många har åsikter om, tyvärr inte sällan utan grund i vare sig det ena eller det andra. Därför finns goda anledningar att ställa frågor som:
– Vad vet vi egentligen om vad som fungerar och hur vet vi det?
– Hur kan vi lärare i klassrummen få elever att växa som litteraturläsare och tänkande människor i det dagliga skolarbetet? Är det i själva verket samma sak?
– Är framtiden ljus eller hopplös för litteraturläsningen bland barn och unga i den digitala tiden?
Dessa frågor ska vi diskutera och försöka svara på från flera olika perspektiv genom boken. Men låt mig redan här i förordet säga att det är mycket ljus och hoppfullhet som framträder i mötet mellan forskning och praktik.
Sedan 2019 har ett omfattande skönlitterärt läsprojekt – Alla läser! – pågått genom ett samarbete mellan Uppsala universitet och en mellansvensk kommun. Som forskningsledare för Alla läser! hade jag under 2024 en särskilt utvald lärargrupp knuten till projektet. De fyra lärarna har alla deltagit i projektet i sin lärarroll under flera år, och tillsammans har vi därigenom kunnat fördjupa de praktiska perspektiven i relation till vad svensk forskning visat när det gäller litteratursamtal och skönlitteraturläsning i skolan i allmänhet, och förstås i synnerhet i förhållande till Alla läser!projektet.
Lärargruppen och jag har gemensamt skrivit den här boken för att svensklärare, lärarstudenter och andra intresserade verkligen ska få upp ögonen för den enorma potential som finns i en litteraturundervisning
Förord
med litteratursamtalen i centrum. Vi har strävat efter att det hela ska vara lättillgängligt, intresseväckande och inbjudande, och hoppas att vi har lyckats med det!
Med önskan om en inspirerande och lärorik läsning, Olle Nordberg
Välkommen till litteraturens underbara värld!
1. Välkommen till litteraturens
underbara värld!
av Olle Nordberg
Den som pratar meD svensklärare märker snart att de nästan alltid och nästan direkt kommer in på något spännande samtal de haft med sina elever om någon skönlitterär text de läst tillsammans. Litteratursamtalet, som kanske har ägt rum samma dag eller dagen innan, har liksom stannat kvar på något sätt och lärarna är fortfarande uppfyllda av det. Det kan glimta till i ögonen när de berättar om hur eleverna tagit olika perspektiv, levt sig in, blivit berörda och upprörda, tolkat och sett saker i texterna som de själva inte tänkt på, dykt ner i detaljer och funderat över de stora tematiska linjerna i förhållande till den värld som omger dem, argumenterat för olika uppfattningar och så vidare. Just här finns svenskämnets själ, dess pulserande hjärta av liv, av lärande och utveckling.
Jag har under mina tjugo år som svensklärare i gymnasieskolan och de snart femton åren på universitetet och inom svensklärarutbildningen gång på gång fått uppleva precis detta. Ofta har jag slagits av och förundrats över de möjligheter till personlighetsutveckling och lärande som framträder i detta enkla upplägg: att samlas kring en dikt, novell eller roman som alla inblandade har läst och engagerat sig i, och prata om den utifrån elevernas eller studenternas egna tankar om texten. Från den självklara formeln kan med fördel all litteraturundervisning i skolan utgå.
Men även om processen ovan framstår som just enkel och självklar bygger en framgångsrik undervisning med litteratursamtalen i centrum på högst medvetna beslut hos läraren och på elevernas delaktighet och engagemang. För att det som beskrivs ovan om och om igen ska kunna inträffa i ett klassrum krävs att en lång rad faktorer vägs in.
Den här boken handlar i stor utsträckning om hur man, rent konkret, kan planera och genomföra litteratursamtal, och lärarens val av metod är förstås en viktig sak här. Men, inga metoder kan väljas utan en grundsyn på vad skönlitteratur är och vilken roll den kan ha i elevernas utveckling. Den här grundsynen är något som formas och omformas under ett helt yrkesliv, och kan ses som en pågående utveckling i samspel med alla faktorer som påverkar en lärares val. Hurfrågan är en del i detta men kan aldrig stå för sig själv, utan hänger ihop med andra frågor såsom varför? när? vem? och vad? Den litteraturdidaktiska grundsynen är alltså vad läraren både utgår ifrån och aktivt relaterar till i utformandet av en litteraturundervisning som passar allra bäst för just den klassen som hen undervisar. Metoden ska alltid väljas överlagt och aktivt utifrån en medveten grundposition och i samspel med den klass man har framför sig. Detta utesluter inte att man kan testa något nytt, metoder som man inte använt förut och så vidare – tvärtom! Det ska vi lärare göra hela tiden och inspirera varandra. Men, efteråt följer den där reflekterande processen igen. Hur blev det? Hur gör vi nästa gång? Hur kan vi bygga vidare på allt det som väcktes hos eleverna? Dessa tankar blir nya stenar i byggandet av grundsynen.
Denna utveckling, att dialogiskt och reflekterande bygga en litteraturdidaktisk grundsyn, är alltså en viktig del av att vara litteraturlärare – och utgör samtidigt plattformen från vilken alla metodval görs. Det ska vi hålla i minnet.
Den här boken kombinerar forskningsperspektiv och lärares erfarenheter på ett unikt sätt. Ambitionen är att grundligt och på ett inspirerande sätt förklara och illustrera hur en litteraturundervisning med litteratursamtalet i centrum praktiskt kan utformas på vetenskaplig grund och utifrån beprövad erfarenhet. 8
Det speciella med skönlitteraturen
Det allra första som du som svensklärare behöver tänka på och påminna dig själv om är det speciella med skönlitteraturen. Den skiljer sig helt och hållet från nästan allt annat som eleverna läser under en skoldag genom att den är påhittad, fiktionell, med ett användbart begrepp. Och den är estetiskt, eller om man så vill konstnärligt, skriven. Det är alltså inte fakta. Det är inte en fråga om kunskapsinhämtning eller överföring av ett på förhand givet innehåll. Det är inte möjligt att ta ut det viktigaste och sammanfatta innehållet på det sätt som man kan göra med vilken fakta eller nyhetstext som helst enligt ett redan fastlagt svar.
Denna förutsättning är inte en svaghet utan litteraturundervisningens allra största styrka, och den styrkan är en superkraft för alla människors lärande och personlighetsutveckling. Glöm aldrig det!
Så, vari består då denna superkraft? Och varför är det så viktigt och märkvärdigt med påhittade berättelser och dikter som kräver tolkning?
För att svara på det kan vi till att börja med att gå tillbaka till en av de allra mest inflytelserika tänkare och lärare som någonsin funnits, nämligen Aristoteles. Han var som du säkert vet en mycket systematisk och på många sätt naturvetenskapligt inriktad filosof. Men trots sina stora faktakunskaper om precis allt möjligt höll han fram just fiktionen och engagemanget i starka fiktionsberättelser som det som har allra störst potential för lärande och personlighetsutveckling. I sin berömda skrift Om poetiken formulerar han det så att just den konstnärliga och fiktionella förutsättningen i de tragedier han så gärna såg på teatern inte bara möjliggör, utan är själva förutsättningen för en verkligt stark inlevelse och ett äkta engagemang. Tragedierna, menade Aristoteles, är så skickligt skrivna och sammanvävda att publiken upplever att det gripande som händer på scenen skulle kunna hända också i verkligheten. Som omtumlad och känslomässigt starkt påverkad åskådare till exempelvis Medea eller Kung Oidipus bearbetas tankarna inom en på ett sätt som gör att man relaterar sin upplevelse till omvärlden, till egna och andras beslut och dilemman, till allmängiltiga känslor och till sig själv på ett nytt sätt. Detta, menar Aristoteles, gör att man inte riktigt
1. Välkommen till litteraturens underbara värld! 9
är samma person när man kommer ut på andra sidan sitt drabbande möte med den påhittade berättelsen. (Det är det här tillståndet efteråt som Aristoteles kallat Katharsis.)
En riktigt stark litteraturupplevelse kan alltså förändra din världsbild och dig som person, och den kan sitta i väldigt länge. Det låter kanske dramatiskt, men tänk efter. Nog har du någon gång känt något liknande efter att ha läst en riktigt berörande bok eller dikt, eller kanske efter att ha sett en stark film. Du ser saker med nya, eller i alla fall andra ögon efter något sådant. Du har lärt dig något om det mänskliga, om ”hur det är på riktigt” som många elever uttryckt det i mina forskningsstudier, genom det påhittade. Jag ska komma tillbaka till det här i kapitel 3.
En hyllning till inlevelsen
Huvudnyckeln till den här processen är alltid inlevelsen, och detta ska vi också placera in bland de saker en litteraturlärare aldrig får glömma bort att betona: den inlevelsefulla läsningen. Ganska ofta, eller nästan alltid, pratas eller skrivs det om läsförståelse som om inlevelse och läsförståelse vore samma sak. Det är det inte. Vi kan lätt förstå att det är skillnad mellan att läsa en skönlitterär text och en faktatext. Det förstnämnda, som kallas estetisk läsning, kräver något annat än det som inom forskningen benämns efferent läsning. På samma sätt är skillnaden stor när det kommer till vilken läsförståelse som krävs för respektive texttyp. Det är inte samma sak att förstå ett faktainnehåll som att tolka en dikt. Det är inte samma sorts läsförståelse som används för att läsa en bruksanvisning som för att läsa en novell. Så håll isär detta på ett medvetet sätt och prata med eleverna om det också. Många av de sextonåringar jag mötte i gymnasiet tycktes inte ha reflekterat över den här skillnaden under sina tio första år i skolan. Det kunde vi dock snabbt ändra på med ett medvetet litteraturdidaktiskt arbete, och lika snabbt började också eleverna uppskatta den litterära textens symboliska uttryckssätt och alla möjligheter till tolkning och samtal som kunde växa fram utifrån den.
10 1. Välkommen till litteraturens underbara värld!
Min upplevelse är att den inlevelsefulla läsningen ofta hamnar i bakvattnet i skolan, även bland de yngsta eleverna. Det är ett enormt misstag! Inom hela det litteraturvetenskapliga området, inte minst litteraturundervisningen, är inlevelse den allra viktigaste förutsättningen för allt vidare arbete med texten. Den skönlitterära förutsättningen, som Aristoteles lyfte fram enligt ovan, har nämligen den nästan magiska effekten att den som läser estetiskt kan leva sig in i alla möjliga och omöjliga karaktärer och situationer i fiktionsvärldarna, inte bara sådana situationer som man själv har upplevt eller känner igen. Tvärtom kan en inlevelse och identifikation vara precis lika stark i en karaktär som är helt olik en själv i en helt annan tidsålder. Inlevelsefulla läsare kan ändå förstå den personen ”inifrån dess egen hjärna”, som en elev uttryckte det i en av mina forskningsstudier.
Att en sådan upplevelse i sig själv är utvecklande är en självklarhet.
Men den kan tas ännu längre genom samtal om det lästa i former där den egna läsupplevelsen får möta andras och därigenom förtydligas, förklaras, fördjupas, ifrågasättas och omstöpas. Det är det som vi kallar litteratursamtal, och det är den sortens samtal som vi som skrivit den här boken menar bör utgöra centrum för skolans litteraturundervisning. Om jag fick bestämma skulle sådana samtal gärna få vara centrum för all svenskundervisning över huvud taget.
Att se sig själv som litteraturläsare
Jag har genom åren träffat många elever som inte sett sig själva som läsare i generell mening, och absolut inte som skönlitterära läsare. En gemensam nämnare för dessa ungdomar är att de inte gjorde någon skillnad på sakprosaläsning och litteraturläsning, och de kunde inte ge mig några argument för att läsa skönlitterära berättelser eller poesi när jag frågade dem. Det var inte några provokativa eller nedlåtande svar som gavs på min fråga, vilket är viktigt att påpeka, det var bara så att de inte hittade något att säga. Min analys av det här är att dessa elever gått genom hela grundskolan utan att den inlevelsefulla och meningsskapande
1. Välkommen till litteraturens underbara värld! 11
läsningen lyfts fram som värdefull, och det är en sorglig sak. De verkade aldrig ha fått uppleva den magi som uppstår när man som läsare tar sig in i en fiktionsvärld och tillsammans med texten skapar meningen i den. De tycktes än mindre ha fått möjlighet att möta andra i öppna och inlyssnande samtal om den egna läsupplevelsen. Min gissning är att deras skolläsning genomgående hade varit nyttoinriktad och handlat om avkodande, om att förstå svåra ord och ta ut den viktigaste informationen. Den hade varit efferent, kort sagt. Med den sortens läsning blir skönlitteratur meningslös, och det är inget konstigt med det. Om vi däremot ägnar oss åt estetisk läsning av litteraturen, och själva reflekterar över vårt meningsskapande och sedan samtalar om våra upplevelser, då händer det grejer. Det är väl känt bland både lärare och forskare. I min undervisning har jag därför arbetat för att eleverna ska få syn på sin egen tolkningsförmåga och så att säga upptäcka sig själva som litteraturläsare. Ofta har de fått läsa poesi, eller till och med bara enstaka ord, som de fått tolka och fundera kring enskilt och i skrift för att sedan prata om det med en klasskamrat. De har då ofta märkt att kamraten tolkat det lästa på ett helt annorlunda sätt. Eleverna har skapat mening i det lästa, och det fungerar ofta extra bra just på korta dikter som liksom kräver tolkning. Ett exempel kan vara dikten ”Horoskop” av Bruno K. Öijer:
hon minns det så tydligt knastret i snön när en ambulans stannar för grönt ljus
Den har jag återkommande projicerat på whiteboarden i klassrum fyllda av ovana litteraturläsare med svagt självförtroende, som en slags introduktion. Gärna efter att ha haft inledande övningar där eleverna fått beskriva sig själva på ett symboliskt sätt (till exempel som en växt). Påfallande ofta uppstår då diskussioner som är litterära i den meningen att eleverna tolkar, lyssnar, omprövar och sammanfattar sina intryck. På så sätt tas ett första steg mot det som jag kallar för litterär identitet.
12
1. Välkommen till litteraturens underbara värld!
Att få eleverna att se sig själva som tolkande och litteraturläsande personer kan låta som stora ord. Men jag menar att det är dit vi lärare behöver sträva, och det behöver inte alls vara någon stor eller svår sak att glänta på den dörren för eleverna. De går dessutom ofta glatt in genom den när de fått känna på hur det kan vara att samtala om tolkningar och om att saker i texter kan uppfattas olika – och att det är det som gör det spännande.
Den litterära texten har av litteraturprofessorn Torsten Pettersson kallats för ”böjlig”, och det är ett bra begrepp. Flera tolkningar kan ha stöd i texten samtidigt och den ena behöver inte säga emot den andra. När eleverna greppar det här blir de också nyfikna på vad de andra kommer att säga om texten. Snart vässar de, redan under sin egen läsning, sina tankar inför de stundande samtalen. Den litterära identiteten, att se sig själv som en litteraturläsare, innebär också att man ser värdet i det som diskussioner och samtal leder till i form av nya perspektiv och kunskap om både sig själv och världen, så som det beskrivs i läroplanen. Ofta kan elever som kommit igång på det här sättet utan problem berätta vad litteraturläsning ge. Framför allt brukar de då nämna ”att tänka själv” som en sammanfattning av hela den meningsskapande processen som litteraturläsning innebär. Det är en bra sammanfattning, som eleverna inte sällan sätter i relation till annan skolkunskap som de kan uppfatta som mekanisk och där alla svar redan är givna på förhand. Så kan det aldrig vara inom litteraturen, och det vet alla elever – och lärare! – som ser sig själva som litteraturläsare.
Som Louise Rosenblatt så kärnfullt har sammanfattat det: ”Ingen annan kan läsa en dikt åt dig.” Läsupplevelsen kan du inte få från någon annan, den måste växa fram inne i dig. Där kan inte AI hjälpa till, inte heller att någon annan sammanfattar. Du behöver helt enkelt skapa meningen själv – och tillsammans med andra som läst och tänkt kring samma sak. Här har litteraturen ytterligare en ”USP” som står sig stark även i den digitala konkurrensen. Jag har hävdat ibland att om en elev en gång haft en stark läsupplevelse är segern vunnen. Väldigt ofta så är litteratursamtalen, och det öppna, nyfikna och dialogiska klassrummet där elevernas tankar är i centrum, vägen dit. 1. Välkommen
Bokens upplägg
Litteratursamtal – eller boksamtal, som kanske är det ord som används mest i lärarnas vardag – är ryggraden i den här boken. De första kapitlen lyfter olika perspektiv på litteratursamtal och ger en kortare introduktion till den forskning som genomförts i Sverige de senaste femton åren. De rymmer även en sammanfattning av projektet Alla läser! som är utgångspunkt för både forskningsperspektiven och lärarerfarenheterna i boken. På så sätt får läsaren både en allmän bild av litteratursamtalsforskningen i Sverige (i kapitel 2) och en mer specifik sådan om det som rör det aktuella projektet (i kapitel 3).
Kapitel 3 sammanfattar kortfattat både tidigare resultat i projektet och de förutsättningar som gäller för de lärarskrivna kapitel som följer.
Kapitel 4–7 är skrivna av fyra lärare som deltagit i projektet under 2022–2024: Kim Bergvall, Erika Jansson, Sofia Flink och David Karlsson. Här beskriver de utförligt, inifrån sina klassrum, arbetet med de litterära genrer som är vanligast i skolan: novell, roman och poesi. Vi får följa hur lärarna tänker och reflekterar inför, under och efter sin undervisning och likaså hur eleverna diskuterar de lästa texterna och utvecklas under de veckor som projektet pågår. Vi får även exempel på hur arbetet tas vidare från litteratursamtalen till andra områden såsom eget skrivande, muntliga framträdanden, debatter och rollspel. Varje lärarkapitel avslutas med en kortfattat sammanfattning av framgångsfaktorer i punktform – formulerade som praktiska råd.
I kapitel 8 görs en kort analys av vad det är som lärarna har gjort i sina klassrum som väckt elevernas engagemang och utvecklat deras kunskaper. Detta följs av en sammanställning av några generella hållpunkter för utformandet av litteratursamtal utifrån vad som framträtt i lärarexemplen och i förhållande till aktuell forskning. Som avslutning på kapitel 8 görs en framåtblickande reflektion om litteraturundervisningens stora möjligheter.
Boken avslutas med ett kapitel där vi samlat idéer, metoder och ingångar till hur man kan jobba med skönlitteratur i allmänhet och litteratursamtal i synnerhet. Tanken är att detta kapitel ska fungera som
1. Välkommen till litteraturens underbara värld!
en lättillgänglig idébank, där lärare kan hitta inspiration och konkreta tips. Allra sist finns en litteraturlista som ger tips på vidare läsning och också rymmer referenser till de kapitel som behandlar aktuella forskningsperspektiv.
Välkommen till skönlitteraturens underbara värld!
1. Välkommen till litteraturens underbara värld!
Om litteratursamtal och vetenskaplig grund
2. Om litteratursamtal
och
vetenskaplig grund
av Olle Nordberg
enligt skollagen, första kapitlet, femte paragrafen, ska all undervisning i skolan vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Så vad vet vi då egentligen om litteratursamtal utifrån vetenskaplig forskning? Svaret är: väldigt mycket! Och vilket akademiskt ämne för denna vetenskapliga grund, utöver didaktik, kan vi då luta oss mot när det gäller skolans litteraturundervisning inom ramen för svenskämnet? Jo, litteraturvetenskap.
I arbetet med att utforma styrdokumenten för svenska i allmänhet, och litteraturundervisning i synnerhet, gjordes i samband med läroplanerna 2011 och 2022 tydliga inriktningar mot vad man kan kalla tekniska, eller om man så vill konkret mätbara, aspekter av litteraturläsningen. Detta visade sig tydligast i bedömningskriterierna, som tyvärr riskerar att bli den del av läroplanerna som styr hur undervisningen utformas. I litteraturundervisningens fall fokuseras i bedömningsavsnitten främst begreppskunskaper inom det berättartekniska området. De synnerligen välformulerade skrivningarna om skönlitteraturens stora betydelse för en människas utveckling, som får stort utrymme under den inledande rubriken Svenska – Ämnets syfte, klingar däremot av ju längre in man kommer i texten. Det viktigaste och bästa i ämnesplanerna om litteraturläsning riskerar därför att hastas förbi i den inledande delen, så att tyngdpunkten hamnar på bedömningsavsnittens instrumentella formuleringar, där de personlighetsutvecklande och existentiellt reflekterande dimensionerna har försvunnit.
Att det blivit på det här sättet är väldigt synd, men har sin förklaring i den konkretions och mätbarhetstrend som varit rådande inom
2. Om litteratursamtal och vetenskaplig grund 17
skolvärlden sedan 2011 – som mig veterligt inte lett till någonting positivt över huvud taget gällande elevernas lärande. Jag har i alla fall aldrig träffat en person inom forskarvärlden som inte sågat detta NPMpräglade mätbarhetsfokus vid fotknölarna. Mer stress hos både lärare och elever, sämre resultat, mindre tid till reflektion och samtal, och i värsta fall också mindre tid till skönlitteraturläsning under skoldagen – vilket en del forskningsstudier visar. Allt detta är förödande och går rakt emot alla vetenskapliga resultat om hur en utvecklande litteraturundervisning bäst utformas.
I en sådan utvecklande undervisning har litteratursamtalet en helt given och framskjuten plats, och likaså den reflekterande och tolkande estetiska läsning som varje sådant samtal bör utgå ifrån. Glädjande nog är gymnasiets nya läroplan (Gy25) lite annorlunda skriven och betonar såväl estetisk läsning som kreativt skrivande och litteratursamtal. I grundskolans läroplan finns allt det här också med, men det borde lyftas fram mer och tydligare – och då inte minst litteratursamtalets betydelse. Ett av många skäl till detta är just den vetenskapliga grunden.
Vid litteraturvetenskapliga institutioner världen över bedrivs en bred och varierad forskning om skönlitteratur ur alla möjliga och omöjliga perspektiv. Men en sak förenar alla dessa institutioner och forskningsmiljöer: litteratursamtalet. Eller som det kallas vid akademin: seminariet. När vi tittar på hur dessa seminarier är upplagda följer de samma mönster: deltagarna läser en text noggrant och uppmärksamt samtidigt som de aktivt funderar på saker i texten som skulle vara intressanta att diskutera. Sedan ses man på utsatt tid i en avsedd lokal och har ett litteratursamtal som bygger på de medverkandes egna tankar om texten. På det sättet är den vetenskapliga legitimeringen av skönlitterära boksamtal i skolan direkt och absolut. Det är helt enkelt samma sak som utgör kärnan i det vetenskapliga ämnet. Det här brukar jag påminna mina lärarstudenter om: att ha litteratursamtal är att arbeta med litteratur på vetenskaplig grund.
18
2. Om litteratursamtal och vetenskaplig grund
ISBN 978-91-47-15719-8
© 2025 Olle Nordberg och Liber AB. Text och datautvinning ej tillåten
Förläggare: Helena Hammarqvist
Projektledare: Annika Sandström
Redaktör: Nina Pettersson
Omslagsbild: Shutterstock
Grafisk form: Nette Lövgren
Produktionsledare: Lars Wallin
Första upplagan
1
Repro: Exakta Print AB
Tryck: People Printing, Kina 2025
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden.
BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, till exempel kommuner och universitet.
Intrång i upphovshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.
Liber AB, 113 98 Stockholm
Kundservice: 08–690 90 00 kundservice.liber@liber.se
Detta arbete har genomförts inom ramen för ULF (Utbildning, Lärande, Forskning), praktiknära forskning i samverkan. This work has been conducted within the ULF-agreement (Education and Research in Collaboration) between academia and the school system.
Läsa Tranströmers samlade verk i årskurs sju – går det?
Och hur får man en hel klass mellanstadieelever att engagerat diskutera en roman om krig, miljöfrågor och könsroller?
Det här är en bok om boksamtal i skolan som bygger på både vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Mest av allt handlar den om hur lärare med stöd i båda dessa perspektiv kan visa eleverna vägen in i skönlitteraturens värld.
Inledningsvis ges en lättillgänglig översikt av vad vi vet om boksamtal utifrån aktuell forskning och vilka stora möjligheter som finns att utveckla elever till reflekterande läsare i det arbetssättet. Därefter beskriver fyra verksamma lärare sina erfarenheter utifrån arbetet med olika skönlitterära texter – dikter, noveller, romaner – med elever i mellanstadiet och högstadiet som skett inom det pågående projektet Alla läser! Läsaren får på nära håll följa lärarnas didaktiska reflektioner och metodiska val, hur de planerat och genomfört arbetet i sina respektive klasser, med den gemensamma ambitionen att sätta berättelsen och samtalen i centrum. Allra sist i boken finns en uppsjö av konkreta uppslag för arbete med litteraturläsning i klassrummet samt författarnas bästa tips för att få alla elever med sig.
Olle Nordberg är universitetslektor i litteraturvetenskap, lärarutbildare och docent i svenskämnets didaktik vid Uppsala universitet. Han är forskningsledare för projektet Alla läser! och har också en lång bakgrund som svensklärare i gymnasieskolan. De fyra lärarna Kim Bergvall, Sofia Flink, Erika Jansson och David Karlsson har alla deltagit i projektet Alla läser! De beskriver ett arbete som när det fungerar som bäst låter eleverna utvecklas som både läsare och människor.