9789177412533 by Smakprov Media AB

EVA LYBERG

Eva Lyberg är leg. psykolog, leg. barn- och ungdomspsykoterapeut med vidareutbildning i traumabehandling och har specialiserat sig på utvecklingspsykologi, samspel och anknytning. Hon är certifierad i anknytningsintervjun Working Model of the Child Interview och observationsmetoden Alarm Distress Baby Scale.

Anknytning och samspel i barnhälsovården EVA LYDBERG

Den nyblivna föräldern står inför en hisnande uppgift. Frågorna är många och stora och föräldern behöver stöd för att utveckla självförtroende i föräldraskapet. Men vad behöver föräldrar veta och förstå om sitt barn och vad behöver du som bhv -sjuksköterska veta för att kunna ge den support de behöver? Med utgångspunkt i anknytningsteori och modern utvecklingspsykologi kommer den här boken hjälpa dig att bättre förstå hur samspel, anknytning och barns utveckling hänger ihop. De teoretiska delarna varvas med exempel från vardagliga möten i barnhälsovården. Du kommer få ett antal anknytningsstödjande nycklar att använda för att hjälpa föräldrar att få anknytningen och samspelet med barnet att fungera bra. Sist i boken presenteras psykologens perspektiv på vanliga frågor från föräldrar samt nycklar för hur du som profession kan ta hand om dig själv. Boken vänder sig till sjuksköterskor och läkare inom barnhälsovården, även inom barn- eller neonatalsjukvård, barnmorskor på barnmorskemottagning, förlossningsklinik, bb och amningsmottagning. Även till psykologer, socionomer och handledare för personalgrupper som möter barn och familjer.

Anknytning och samspel i barnhälsovården

ISBN 9789177412533

9 789177 412533

77412533.1.1_Omslag.indd 1

2021-04-07 07:24

EVA LYBERG

Anknytning och samspel i barnhälsovården

77412533.1.1_Inlaga.indd 3

2021-04-07 07:17

Innehåll Inledning 6 Om boken 8 Nycklar till vad anknytning är 13 Den viktiga anknytningen 13 Vad är anknytningssystemet? 14 Anknytningssystemets två lägen: utforskande och trygghetssökande 15 Anknytningsmönster hos barn 18 Tryggt anknytningsmönster 20 Otryggt undvikande anknytningsmönster 21 Otryggt ambivalent anknytningsmönster 24 Desorganiserat anknytningsmönster 26 Anknytning till flera personer 28 Anknytning och temperament 30 Anknytningsmönster hos vuxna 32 Vad är omvårdnadssystemet? 36 Den sociala hjärnans utveckling 45 Hur barnet utvecklas genom samspel 48 Hur missförstånd i samspelet hjälper barnet att växa 50 Samspelets spiraler 54 Nycklar för att förstå utmaningar för barnets anknytning 59 Relationen i fokus 59 Barnet är högkänsligt 62 Barnet är socialt tillbakadraget 66 Barnet är försiktigt och blir lätt oroligt 70 Föräldern är deprimerad 72

77412533.1.1_Inlaga.indd 4

2021-04-07 07:17

Föräldern är väldigt orolig 78 Föräldern är traumatiserad 83 Nycklar till hur du på bhv kan stödja anknytningsrelationen 93 Varje relation är en ny relation 93 Samtal med föräldrar 94 Anknytningsstödjande förhållningssätt 99 Reflekterande förmåga eller mentalisering 101 Att föräldern känner till utvecklingsperiodernas utmaningar 106 Att observera barnet med föräldern 109 Att föräldern förstår hur bebisar pratar 114 Att väcka förälderns nyfikenhet på sitt barn 120 Praktisera mjuka övergångar 121 Nyckel: Tillräckligt bra förälder, bättre än perfekt 125 Våga vara och kunna växa i osäkerhet 126 Motivera att söka psykologstöd 127 Psykologens perspektiv på vanliga föräldrafrågor 131 Hur ska jag få min bebis att sluta skrika? 131 Hur ska jag få min bebis att sova hela natten? 132 Hur påverkas anknytningen av att jag mår dåligt? 134 Blir anknytningen bättre om jag ammar? 135 Dina egna nycklar 137 Vad behöver du? 137 Litteratur 140

77412533.1.1_Inlaga.indd 5

2021-04-07 07:17

Inledning vissa minnen är som runor i ens minnesbok. Som BVC-besöket jag är på med mitt första barn. Gabriel är 3 månader. Sköterskan Ann-Christine vänder och vrider på honom på skötbordet. Lägger honom på mage. Han lyfter huvudet och ser på oss. AnnChristine vänder sig mot mig och ler sitt största leende: ”Eva, vad fin han är! Och vad han kan!” Där och då kände jag mig som den bästa och stoltaste mamman i hela världen! Helt övertygad om att just min lilla son var en extraordinärt fin och fantastisk bebis. Långt senare trillade en pollett ner och jag tänkte att kanske sa hon just så och på just det sättet till alla mammor. Men det spelar ingen roll. Det minnet är fortfarande ett av mina starkaste som nybliven mamma! Jag växte så, där och då. Det var så betydelsefullt att just hon, med sin vana blick, sa just så till mig. Jag tänker ofta att bebisar är som små nyutslagna människoplantor. Som precis som andra små plantor kan utvecklas till sin fulla potential om de får det de behöver av värme, näring och skydd. Precis som andra plantor är också människoplantor både lika och olika. Det finns sådant som alla små behöver, på ungefär samma sätt. Och det finns variationer. Precis som en del växtplantor behöver en solig och öppen plats för att frodas, medan andra trivs bättre i fuktig skugga, är också bebisar individer med olika behov. Att vara förälder handlar om att kliva in i uppgiften av att förstå vad just den här lilla plantan behöver för att må bra, växa och nå sin fulla potential. För en del föräldrar är det så lätt och självklart. För andra är det en så stor utmaning. Hur väl föräldern lyckas med sin uppgift är grunden för hur

77412533.1.1_Inlaga.indd 6

2021-04-07 07:17

barnet kommer att utvecklas. Det är samspelet i anknytningsrelationen mellan föräldern och det lilla barnet som är växtbetingelserna för alla områden i barnets utveckling. Föräldra–barnrelationen kommer att påverka hur barnet utvecklar sitt språk, lär sig att prata och uttrycka sig • känner sig trygg i och med sin kropp, vågar springa, leka, utforska kroppens möjligheter • kan umgås med andra, barn och vuxna, på ett socialt välfungerande sätt • känner in och kan uttrycka sin egen vilja och sina egna behov • kan lyssna på andra, ta in deras behov och vara flexibel, kunna samarbeta • klarar av känslomässiga motgångar, kan lugna sig själv när hen blir rädd • har tillit till att andra kan stötta och trösta när hen blir ledsen • vill dela med sig när hen blir glad • utvecklar sin självkänsla, tron på sig själv som värdefull och viktig • blir grundat i känslan av ”jag kan, jag är viktig, andra tycker om mig”.

77412533.1.1_Inlaga.indd 7

2021-04-07 07:17

Nycklar för att förstå utmaningar för barnets anknytning RELATIONEN I FOKUS när ed tronick och hans team analyserade föräldra–barnsamspel i Still Face-experimentet upptäckte de att vissa föräldra– barnpar hade problem med att reparera efter missförstånd. Det de såg var följande: • En del föräldrar verkade upptagna med egna problem och gjorde inte så många försök att reparera missförstånd i samspelet med barnet. • En del föräldrar verkade mer oroliga och blev i det så följsamma mot barnet att det nästan inte blev utrymme för missförstånd att hända över huvud taget. • En del föräldrar var så aktiva i samspelet genom att de till exempel konstant rörde vid barnet fast hen puttade bort förälderns hand. • När bebisarna inte erbjöds tillräckligt med möjligheter att reparera minskade deras försök att återfå kontakt med sin förälder efter ett avbrott (som i Still Face-experimentet).

77412533.1.1_Inlaga.indd 59

2021-04-07 07:17

Ofta behövs dock ingen mikroanalys av ett samspel för att upptäcka en obalans. Du får ibland den där magkänslan av att samspelet mellan förälder och barn inte flyter på så bra. Det är inte alltid lätt att se om obalansen kommer av att det är barnet, föräldern eller båda som har svårigheter. Till exempel är ett autistiskt barn ofta socialt undvikande, otydligt i sina signaler och extra känsligt för sinnesintryck. I dessa fall kan föräldern känna sig avvisad, orolig över varför ”anknytningen inte funkar” och varför det är så svårt att förstå barnets signaler när alla säger att det ska gå lättare och lättare. Barnets undvikande beteende kan göra att föräldern känner sig otillräcklig, särskilt om det är det första barnet. Det kan göra att föräldern också drar sig tillbaka från kontakt med barnet. Det du ser är en förälder och ett barn som verkar lite känslomässigt avstängda från varandra, inte har så mycket ögonkontakt eller ett samspel som flyter på bra. Men ungefär så här kan det också se ut om en förälder har varit deprimerad ett tag och knappt orkat samspela med sitt barn. Om barnet dessutom sällan har träffat andra personer som varit mer aktiva i samspelet, kan hen ha valt att själv dra sig inåt, som i en egen depressivitet. Om föräldradepression är orsaken till barnets undvikande beteende är det ganska troligt att barnet kommer att bli mer aktivt i samspelet när föräldern mår bättre. En annan situation är när du ser ett barn som är väldigt aktivt, visar starka känslor och är svår att trösta och lugna. Är det ett barn som har en överaktivitetsproblematik, som senare kommer att bli en adhd-diagnos? Eller beror det på att barnet inte blir tillräckligt bra omhändertaget av sin förälder? Eller har hen blivit traumatiserad, av bråk och våld i familjen, sjukhusvistelse eller något annat trauma? Även om det utifrån ser ut som att det är barnet som har problem – med sömn, ätande, skrikande, svårt i kontakt med andra – så behöver du ha föräldra–barnrelationen i fokus. Det betyder

77412533.1.1_Inlaga.indd 60

2021-04-07 07:17

inte att barnets problem är förälderns fel; ibland är sårbarheten helt hos barnet. Men det är ändå föräldrarna som är barnets närmaste miljö och de behöver stöd i att förstå hur de kan hjälpa sitt barn. Som en förälder sa: ”Det är inte mitt fel att det inte flyter på så bra mellan mitt barn och mig. Jag gör så gott jag kan. Men det är mitt ansvar att göra vad jag kan för att det ska funka bättre.” Så hur kan du göra när du ser att det är negativa spiraler, en obalans i samspelet? Ja, det beror förstås på vad obalanserna beror på. Börja med att lita på din magkänsla och ta din oro på allvar. Nästa steg är att förstå mer om orsaken. En del föräldrar behöver din hjälp att navigera i oron kring sitt barn. Ibland räcker det med att normalisera så att föräldern kan se och möta sitt barns unika personlighet så bra som möjligt. Eller påminna föräldern om att barn har dagar och faser när de är mer utmanande och ”svårföräldrade”, de så kallade utvecklingsperioderna (läs mer på s. 106). När du har en hypotes huruvida problemets kärna främst ligger hos barnet eller hos föräldern kan du lättare se vilket stöd familjen bäst behöver. Som du läst tidigare i boken kan orsakerna till att det blir obalans i samspelet vara många. De vanligaste är • temperamentsfaktorer hos barnet • psykisk ohälsa hos föräldrar. Jag kommer nu att gå igenom några av dem, väl medveten om att det finns mycket annat som också påverkar samspelet. Du kommer också att få förslag på hur du kan stödja föräldrarna i samspel med barnet.

77412533.1.1_Inlaga.indd 61

2021-04-07 07:17

ATT OBSERVERA BARNET MED FÖRÄLDERN Eftersom bebisar är så olika redan från start behöver den nyblivna föräldern lära känna just sitt barn så bra som möjligt. Bebisen vill berätta om sig själv, vad hen tycker om och inte tycker om, vill och behöver och kommer att göra det – utan talat språk men med en fantastisk medfödd förmåga att prata med kroppsspråk. Föräldern behöver lära sig att lyssna på sitt barn genom att titta och försöka förstå vad barnet vill säga. Att det fungerar hyfsat bra är helt nödvändigt för barnets utveckling på så många områden. När du lyssnar på vad någon vill säga med sitt kroppsspråk är flera av dina sinnen aktiva. Massor av information kommer förstås via synen, att du tittar på den du vill lyssna på. Mycket kommer också via hörseln. Hur någon låter ger dig värdefull information om hur hen mår just nu. Är du fysiskt nära den andra så kommer även känseln att berätta för dig. Som när du genom att hålla en bebis i din famn kan veta om hen är avslappnad eller spänd även om du blundar. För att lyssna på och läsa av sitt barns kroppsspråk behöver en förälder vara uppmärksam på information som kommer in via hens sinnen. Ha uppmärksamheten utåt, mot barnet, och inåt, i sig själv för att lyssna på den information som kommer in. En del är inte så vältränade på det, som föräldrar med undvikande anknytningsmönster. Andra kan rätt väl men sviktar just nu, som när en förälder är deprimerad, traumatiserad eller väldigt trött. Oavsett vad det beror på att föräldern har svårt att läsa av sitt barn finns en fantastiskt bra och lättanvänd nyckel du kan använda för att stödja föräldern att bättre förstå sin bebis. Nyckeln är att du observerar barnet tillsammans med föräldern.

109

77412533.1.1_Inlaga.indd 109

2021-04-07 07:17

Max Tio dagar gamla Max och hans nyblivna förstagångsföräldrar har hembesök från BVC. Jasmin har träffat många nyblivna föräldrar och vet att det alltid är nytt och osäkert i början. Ibland lite extra mycket, som med Max föräldrar. De är så unga och har båda haft ett ganska tufft liv fram till nu. Utan att veta så mycket har Jasmin en intuitiv känsla av att ingen av dem blivit så bra föräldrade själva. Mitt i osäkerheten ser hon hur mycket de båda vill vara så bra föräldrar som möjligt till Max. De vet bara inte hur de ska göra. Max ligger på skötbordet. Jasmin har med inspiration från observationsmetoden NBO [se nedan] tagit med sig en röd boll. Nu tar hon fram den och håller den några decimeter framför Max ansikte. Han tittar. När hon sedan flyttar bollen långsamt, först åt höger, sedan åt vänster, följer Max intresserat med. Max föräldrar ser fascinerat på. Hon förklarar att nyfödda inte ser på så långt håll men just det här avståndet är perfekt. Hon bekräftar hur intresserad och nyfiken Max är. Jasmin lägger nu undan bollen och håller i stället sitt ansikte framför Max på samma avstånd. Hon småpratar med honom och Max tittar med stora ögon och är helt stilla. Samtidigt förklarar hon för föräldrarna att hon pratar ”bebisspråk” med honom eftersom det är så mycket lättare att få en bebis uppmärksamhet när man pratar så. Hon säger också att det hjälper Max att hon samtidigt är lugn och lite långsam i sina rörelser och prat. Att nervsystem smittar, så när hon är lugn hjälper hon Max att bli lugn. Sedan ber hon Max mamma ställa sig vid sidan om och börja småprata samtidigt. Max har nu två människor som pratar med honom och ganska snart visar han vem han föredrar. Han vänder huvudet mot mamman som blir både glad och rörd. Hon gör sedan samma sak med pappan. Han ställer sig en bit vid sidan om och kallar på Max. När han gör det ser han hur Max

110

77412533.1.1_Inlaga.indd 110

2021-04-07 07:17

vrider huvudet mot honom. Redan nu reagerar Max på sin pappas röst till pappans stora förvåning eftersom han trodde att Max bara var intresserad av sin mamma. Pappan ser glad och stolt ut och Jasmin passar på att bekräfta: ”Ser du? Han känner igen din röst från tiden i magen!” Efter en liten stund vänder han bort blicken och huvudet. Jasmin frågar vad föräldrarna tänker om att han gjorde så. De ser frågande på varandra och hon förklarar då att när han vänder bort huvudet är det för att han inte orkar med att vara i kontakt längre. När Max föräldrar förstår att han gör det för att han behöver tanka upp energi igen, inte för att han inte tycker om att titta på dem, förstår de att när han gör så är det bara att vänta en stund tills han orkar igen.

Denna nyckel hjälper föräldern att lyssna in och förstå sin bebis vilket gör att föräldern kommer att känna större tillit till sig själv. Den är också ett bra sätt att stärka relationen mellan dig och föräldern. En av dem som varmt förespråkar och rekommenderar barnobservation tillsammans med föräldrar är barnläkaren t. b. Brazelton. Han och efterföljare till honom har utvecklat flera metoder, till exempel nbas (Neonatal Behavioral Assessment Scale) och nbo (Newborn Behavioral Observation system). Ytterligare en Brazelton-inspirerad observationsmetod är nidcap (Neonatal Individualized Developmental Care and Assessment Program), som används på neonatalvårdsavdelningar. För föräldrar till för tidigt födda barn är det förstås alldeles extra svårt att läsa av barnet eftersom den lilla har så små egna resurser att kommunicera med. Studier visar att föräldrar som fått vara med om att observera sitt nyfödda barn blir mer lyhörda för barnets signaler och be-

111

77412533.1.1_Inlaga.indd 111

2021-04-07 07:17

teende, och fortsätter att vara det under barnets hela första levnadsår. Detta ger förstås en bra grund för samspelet mellan bebis och förälder och för att anknytningen ska bli trygg. Att använda en av de här strukturerade och beforskade metoderna för att göra en barnobservation med föräldrar är förstås ett bra sätt. Men även utan utbildning eller metod kan du göra barnobservation tillsammans med föräldern under ett bvc-besök. Här är förslag på hur du konkret kan göra. • Börja med att motivera föräldrarna. Det kan du göra genom att lyfta fram hur olika barn är och att de redan från första levnadsdagen visar vad de tycker om och inte tycker om genom sitt beteende. Genom att observera hur barnet beter sig blir det därför så mycket lättare för föräldern att förstå sitt barn. Det gör ju föräldern förstås redan spontant, men genom observationen är det som att ni använder ett förstoringsglas för att titta riktigt nära och noga på hur barnet berättar om sig självt. • Bestäm plats och situation. Skötbordet är en bra plats. Situationen kan variera. Det kan vara ett blöjbyte. En stunds lek och småprat mellan dig och bebisen där föräldern får observera. Sedan kan ni växla plats. Eller så ställer ni er bara och tittar tysta en liten stund på bebisen och väntar för att se om hen själv tar initiativ till kontakt och samspel. • Undersök vad föräldrarna undrar över. Börja med att fråga om föräldern undrar över något när det gäller sitt barn. Om föräldern inte kommer på något kan du ge förslag på frågor och berätta om vanliga saker nyblivna föräldrar brukar fundera över, till exempel: Hur bra kan mitt barn se? Känner barnet igen min röst? Vilken stimulans behöver

112

77412533.1.1_Inlaga.indd 112

2021-04-07 07:17

mitt barn för att utvecklas bra? Hur vet jag när hon är hungrig? Hur mycket behöver han sova? Är det något fel på min bebis om hon gråter mycket? • Väck förälderns nyfikenhet på barnets beteende genom att ställa frågor: Hur visar hon att hon vill få kontakt? Hur visar han att han är trött och behöver tanka upp med egentid? Hur tror du att hon känner sig just nu? Om han hade språk och ord, vad tror du han skulle tänka just nu? • Hjälp föräldern att reflektera över sitt barn. Observationen hjälper föräldern att börja tänka om och reflektera över vad barnet kan tänkas känna, uppleva och vill uttrycka. Du kan också reflektera högt genom att dela med dig av dina tankar om barnet och dina funderingar över förälderns tankar och känslor. Hur känns det i dig, just nu? Vad tänker du när hon gör så? Du ser så glad ut när han ler mot dig! Det finns inget rätt eller fel, inget dömande här utan det är ett upptäckande, där ni tillsammans observerar och reflekterar över barnet. När ni gör det blir föräldern bättre på att reflektera över sitt barn, vilket är en av de viktigaste förmågor en förälder behöver för att barnet ska kunna utveckla en trygg anknytning. • Stöd föräldern att fortsätta använda observation för att bättre lära känna sitt barn. Observationen är ett så bra tillfälle att prata om hur barnet är som person. Hur barnet gör till exempel för att somna och vakna. Hur barnet visar att hen är hungrig och hur hen äter. I stället för att ge de generella råd och tips föräldern frågar om så har ni fokus på just den här unika bebisen och att förstå hen bättre. Det hjälper föräldern att kalibrera in föräldrakompassen mot sitt barn.

113

77412533.1.1_Inlaga.indd 113

2021-04-07 07:17

• Var en trygg bas åt föräldern. Under observationen finns du där vid förälderns sida och skapar en känsla av trygghet i rummet. Det är viktigt eftersom det här är en sårbar plats, särskilt om föräldern är osäker på sig själv. Kanske oroar hen sig över att du ska se något som inte alls är bra, med barnet eller med hen själv. • Föräldern och du samarbetar. Föräldrarna och du samarbetar i observationen för att förstå mer om den här lilla nya människan, vem hen är, tycker om och inte tycker om och hur hen visar det. Du bidrar med din kunskap och erfarenhet av små barn. Föräldern är den som vet mest om just sitt barn. Båda era bidrag är viktiga. Ni behöver inte tycka, tolka eller komma fram till samma resultat utan om ni tolkar vad bebisen gör på olika sätt så kan det bli ett intressant samtal mellan er. Vinsten av en gemensam observation är att föräldern blir mer nyfiken på och mer lyhörd för sitt barn vilket stärker anknytningen. Bonusen blir att du ser och kan kommentera vad föräldern gör som stödjer barnet. När du gör det känner sig föräldern sedd och bekräftad vilket är något många föräldrar får alldeles för lite av. Så dina bekräftande kommentarer blir som näringslösning rakt i in i föräldrasystemet.

ATT FÖRÄLDERN FÖRSTÅR HUR BEBISAR PRATAR Att observera barnet med föräldern är en nyckel som öppnar upp nyfikenheten och hjälper föräldern att lyssna mer lyhört. Men vad är det egentligen barnet vill säga? Om en nybliven förälder skulle gå en språkkurs för att lära sig bebisspråk, hur ser grundkursen ut? För oss som är vana vid att möta och tolka bebisar går det som på autopilot vad vi tittar efter och hur vi tolkar och bedö-

114

77412533.1.1_Inlaga.indd 114

2021-04-07 07:17

mer det vi ser. Men den nyblivna föräldern kan behöva veta mer konkret vad hen ska titta efter och hur hen ska tolka. Först kan det vara bra att ha grunderna i generellt bebisspråk. Här är mina förslag på vad du kan hjälpa föräldern att bli mer uppmärksam på när bebisen pratar.

Riktning När barnet vänder sig mot något är hen intresserad och vill utforska. När barnet vänder sig bort från något vill hen undvika, troligen på grund av att hen är överstimulerad, orolig, rädd eller trött. Det här kan vara tydligt och lätt att se, som när barnet med hela sin kropp visar vad hen vill och med ett ansiktsuttryck som talar sitt tydliga språk. Ibland är det mer subtilt, en skiftning i hudtonen, en avslappnad hand som plötsligt börjar knyta sig, en förändring i andningen. Prova gärna med en röd boll som du visar framför barnets ansikte och sedan rör sida till sida. Då ser föräldern hur barnet vänder sig efter bollen som verkar intressant. En skallra eller annan leksak som intresserar barnet fungerar också. Du kan också föreslå att föräldern ställer sig på en sida och du på den andra och så kallar ni båda på barnet. Se hur barnet vänder sig mot det som intresserar hen mest, vilket brukar vara förälderns röst. Föreslå föräldern att vara uppmärksam på när barnet är öppet och söker kontakt och då prova att själv vara öppen och aktiv i kontakten. Prata, möta blicken, leka. Om barnet vänder sig bort, prova att vara lugn och avvakta, låt barnet visa när hen är redo för kontakt igen. En del föräldrar behöver påminnas om att alla bebisar behöver återhämta sig ibland från intryck från omgivningen och att rikta sig bort är ett bra sätt att göra det på.

115

77412533.1.1_Inlaga.indd 115

2021-04-07 07:17

Ögonkontakt Om förlossningen gick bra och den nyfödda bebisen mådde bra kan föräldern ha varit med om det fantastiska i att möta sin alldeles nyfödda bebis blick den allra första timmen. Den blicken och det mötet öppnar ofta föräldrahjärtat och väcker nyfikenhet och förundran. ”Där är du ju! Åh, vad jag vill lära känna dig!” Har förlossningen varit jobbig och kanske följts av en mamma–barnseparation kan första mötet ha känts på helt andra sätt, kanske avstängt, overkligt. Oavsett vilket så har det friska, nyfödda barnet redan fullt utvecklad förmåga att möta en blick. Till och med det alldeles för tidigt födda barnet kan, om hen känner sig trygg och inte blir överstimulerad på andra sätt, hålla en aktiv närvarande ögonkontakt med sin förälder. Alla föräldrar vet inte att barnet inte ser så bra de första månaderna och kan behöva att du visar konkret hur nära de behöver vara för att bebisen ska se tillräckligt. Ögonkontakt är ett av våra starkaste sätt att visa om vi är öppna för kontakt eller inte. Den lilla orkar inte så mycket eller så länge. När det inte finns energi kvar att vara i kontakt med andra vänds blicken bort. Föräldern kan behöva påminnas om att den undvikande blicken beror på att barnet behöver checka in med sig självt.

Kroppsposition och muskeltonus En avslappnad, mjuk kropp med händer och ben mot mitten av kroppen visar att bebisen är redo för samspel och kontakt eller är på väg att somna eller vakna, medan en spänd kropp med armar och ben sträckta utåt, eller en kropp som darrar eller skakar, visar att barnet är oroligt och stressat. I det läget kan barnet inte ge något svarsleende och är helt ointresserat av samspel. Först behöver kroppen och nervsystemet lugnas ner.

116

77412533.1.1_Inlaga.indd 116

2021-04-07 07:17

När bebisen är stressad så kan det förstås vara stressande också för föräldern. Barnets oroliga nervsystem påverkar förälderns, som att stressen smittar. Det kan vara bra för föräldern att veta hur hen kan hjälpa barnets nervsystem att bli lugnare. Ett sätt är att hjälpa barnet att samla ihop ben och armar mot mitten. Från sträckt och spänd till hopsamlad och hållen. Eftersom tillståndet i nervsystemet smittar även från förälder till barn kan föräldern påminnas om att göra det som går för att själv vara lugn och samlad först – som syrgasmasken i flyget, först reglera sitt eget system så gott det går och sedan blir det lättare att hjälpa barnet att bli lugnt. För tidigt födda barn behöver oftare stöd med det här än fullgångna bebisar.

Rösten Redan den nyfödda använder sin egen röst och är intresserad av att lyssna på andras. Lättast är det för bebisen att lyssna på det som kallas barnriktat tal, det som ibland kallas motherese. En del föräldrar tänker att det är bra för barnet att man ”pratar på riktigt” från början. Men forskning visar att det inte är så. Bebisen reagerar mer på höga frekvenser, upprepningar och överdriven mimik. Vi ändrar hur vi rör oss. Tonläget. Vilka ord vi använder. Höjningen av röstläget en oktav. De lite överdrivna ansiktsrörelserna. Ansiktet nära barnets. För många kommer det helt naturligt att vi gör på ett annat sätt när vi pratar med en bebis än med en vuxen eller ett äldre barn. För dem som har lite svårare för det här kan du föreslå att börja leka med sin egen röst, till exempel genom att härma bebisens röst och ljud. Att sjunga för barnet är ett fantastiskt sätt att använda rösten! Föräldrar som inte är vana eller bekväma med det kan få förslaget

117

77412533.1.1_Inlaga.indd 117

2021-04-07 07:17

att lära sig en eller två barnvisor och sedan köra på dem, till exempel när blöjan ska bytas. Bebisen kommer att älska det!

Imitation Redan från början är att imitera ett sätt för barnet att umgås med andra. En del föräldrar behöver en demonstration för att förstå och fascineras över hur bebisen tittar och sedan provar att göra själv. Att föräldern leker med sitt eget ansikte och gör olika saker med det är så spännande för den lilla och kan kännas bekräftande och belönande för föräldern. Du kan behöva påminna föräldern om att barnet behöver vara öppen för kontakt för att kunna imitera. Att titta efter tecken på det som att bebisen är mjuk och avslappnad i kroppen, vänder sig mot föräldern och visar att hen har energi och ork för den leken, just nu.

Vakenhetstillstånd Att bebisen växlar mellan att sova och vara vaken är lätt att se, men det finns ju fler tillstånd. En av de viktigaste uppgifterna en nybliven förälder har är att lära sig att känna igen dessa tillstånd hos sitt barn för att sedan lära sig hur hen kan hjälpa barnet att växla från ett tillstånd till ett annat. Föräldern behöver först känna till vakenhetsgraderna: djupsömn, drömsömn, dåsig, lugn vakenhet, aktiv alert vakenhet och gråt. Nästa steg blir att nyfiket börja titta på hur barnet beter sig i de här olika tillstånden. Det handlar förstås också om att hitta vägar att hjälpa barnet med växlandet. Här kan föräldern behöva veta att en del bebisar av sig själva rör sig mjukt från ett tillstånd till ett annat medan det för andra är tvära kast och behövs mer hjälp. Hur kan föräldern

118

77412533.1.1_Inlaga.indd 118

2021-04-07 07:17

hjälpa sitt övertrötta, kinkiga barn att somna? Eller att gå från dåsig till lugn vakenhet, vilket är det tillstånd där bebisen är som mest öppen för kontakt? I det här utforskandet kommer föräldern att lära känna sitt barns temperament.

Habituering När ett nytt intryck, eller stimulus, kommer mot oss reagerar hjärnan på det: en ny doft, ett nytt ljud, något som trycker mot huden. Men efter en stund har hjärnan vant sig och det nya får inte längre så mycket uppmärksamhet. Det här är en viktig funktion i nervsystemet som kallas habituering vilket finns på plats redan hos den lilla nyfödda och det är något du kan uppmuntra föräldern att vara nyfiken på och titta efter. Hur gör bebisen när något nytt händer? Hur visar hen att hen vant sig vid det nya? Poängen är att se att bebisen kan vänja sig vid ett ljud, ljus eller något annat intryck och inte längre bli lika påverkad eller störd av dem. Med vissa undantag förstås! En del intryck ska vi inte vänja oss vid utan ta oss bort ifrån. Precis som alla andra är också bebisar olika i hur snabbt de habituerar. Vissa går det lätt för medan andra behöver längre tid på sig. En uppmärksam förälder lär känna sitt barns temperament och personlighet genom att se när och hur barnet habituerar.

Självreglering Ja, att reglera sig själv kan till och med en nyfödd göra, även om i liten skala och med ett väldigt omoget system. Men föräldern kan behöva veta att tumsugning är något barnet gör för att lugna sig självt och att det är en tillgång, inte ett tecken på att föräldern gör något fel.

119

77412533.1.1_Inlaga.indd 119

2021-04-07 07:17

EVA LYBERG

Anknytning och samspel i barnhälsovården EVA LYDBERG

Anknytning och samspel i barnhälsovården

ISBN 9789177412533

9 789177 412533

77412533.1.1_Omslag.indd 1

2021-04-07 07:24