Det här är en bearbetad version av Pojkarna. Boken ingår i Viljas serie Snabbläst.
www.viljaforlag.se
OMSLAG: SOFIA SCHEUTZ DESIGN
N
. SN och blir pojkar.
.
På nätterna dricker de nektar från en blomma
BB L Ä ST
som håller sig för sig själva.
E
V
På dagarna är Kim, Bella och Momo flickor
A
RSIO
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se
TL
Ä ST
N E
X
.
.
I VÅ
Lättlästnivå: X-Large Lix: 19
L ÄT
Titel: Pojkarna Författare: Jessica Schiefauer Omslag: Sofia Scheutz Design Boken är en bearbetad version av Pojkarna, utgiven på Bonnier Carlsen 2011. Bearbetning: Tomas Dömstedt, 2019 © 2019 Jessica Schiefauer och Vilja förlag Första upplagan 2019
LARG
ISBN 978-91-7723-703-7 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är fritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Bearbetad av Tomas Dรถmstedt
I den här boken lär du känna: Kim, som boken handlar om, och som är den som berättar historien. Hon beskriver sig själv som smal och tanig med för stort huvud. Bella (Mack), som hade ett eget växthus där hon odlade blommor. I skolan var hon blyg och tyst, men i växthuset blev hon självsäker och pratade. Momo, som alltid var full av energi och kreativitet. Hon formade, klippte, vikte och sydde alla möjliga material till figurer och föremål. Tony, ledaren som alla vill vara kompis med.
Hรถken, Tonys fรถljeslagare.
Vilja-bÜcker av Jessica Schiefauer När hundarna kommer Pojkarna
Jag vill berätta en historia. Men den är inte för alla. Den är för dem som vill se det märkliga, det underbara. Om du är blind för sådant är den här berättelsen inte för dig. Men om du kan se sådant ska du lyssna noga.
5
1 Plötsligt ringer det. Jag stannar och lyssnar. Det har inte hörts ett ljud från den gamla telefonen så länge jag har bott här. Jag lyfter sakta luren. – Kim? Är det du? Jag blundar och ser Bellas ansikte framför mig. Hennes röst låter äldre, men jag känner igen den. – Ja. Det är jag. – Äntligen. Vad jag har letat! säger hon. 7
– Det var länge sedan, är det enda jag kommer på att säga. – Ja, det var det, säger hon och skrattar. – Vad vill du? säger jag. – Att du kommer. Du måste, du är skyldig oss det, säger Bella. Momo är redan på väg. Så lägger hon på. Jag vill ha mer av Bellas röst, men den finns inte där längre. Det känns som en evighet sedan jag såg dem. Jag vet inget om hur deras liv har varit. Bella är kanske en kurvig ung kvinna med kloka ögon. Momo är nog en mörk och stark skönhet. Eller är det bara vad jag önskar? 8
Kanske har livet varit hårt mot dem. Kanske har de trötta ansikten, trots att de ännu är unga. De har vuxit upp, vuxit ifrån mig. Men vi har vår historia tillsammans. Du är skyldig oss det, sa Bella. Jag packar lite mat i en kasse. Sedan startar jag bilen och kör norrut.
9
12
2 Vi fyllde fjorton den våren, Bella, Momo och jag. Vi höll oss för oss själva. När det var sommar satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. Vi levde mitt bland alla blommor och det fick mig att glömma att jag var Kim. Att jag hade en kropp som växte och ändrade form. Min kropp var som en dräkt som klibbade och kliade, men jag kunde inte ta av den. 13
Vi gömde oss i växthuset för att slippa bli vuxna. Men vi visste att en dag måste vi sluta leka. Måste göra som andra gjorde, lära oss dricka, röka, kyssas. Lära oss gå med på att pojkarna tog på oss med sina händer. Överallt såg vi samma sak, modellerna som visade hur man ska vara som kvinna. Men vi ville inte, Bella, Momo och jag. Vi vägrade! Så vi sökte tröst hos jorden, blommorna och insekterna.
14