9789171266118

När Björn åker till Paris för att assistera Monsieur Alexandre vid haute couturevisningarna håller salongen på Sibyllegatan stängt. Kunderna får ge sig till tåls.

SCHAMPOGOSSEN FRÅN LIDKÖPING SOM

ERÖVRAR VÄRLDEN

Björn Axén går med liv och lust in för sitt första jobb som schampogosse i Lidköping. Året är 1953. Han löddrar schampo, viker handdukar, sopar hår och räcker nålar som ingen annan – och bestämmer sig tidigt för att bli bäst. Han arbetar energiskt och målmedvetet. Alltid lika nyfiken, lyhörd och charmig. Så småningom vidgar han sina vyer. Han flyttar först till Stockholm, sedan vidare till Paris och ser strategiskt till att ta avstamp hos tidens giganter inom frisöryrket – mästaren Oscar Gustafsson i Stockholm och Paris megastjärna Monsieur Alexandre. Ett par ojämförliga legender som tar honom under sitt beskydd. De stödjer unge herr Axén i hans ambitioner, inviger honom i frisörkonstens hantverk på högsta internationella nivå och anförtror honom världens tjusigaste klientel.

Herr Gustafsson och Monsieur Alexandre hade i sin tur båda två i sin ungdom lärt sig yrkets hemligheter hos den store Monsieur Antoine – det tidiga nittonhundratalets mest omsusade frisörstjärna. Koafförernas koafför som tog fram saxen och drastiskt klippte kvinnornas hår kort, för första gången i historien. Genom förslagenhet, list och yrkespassion kom dessa tre prominenta föregångares historia att flätas samman med Björn Axéns DNA. Frisören som tog glamouren till Sverige på 1960 -talet och grundade ett hårimperium i världsklass som skulle överleva honom själv och bli Nordens ledande.

Björn Åke Axén föddes den 28 mars 1938 i Lidköping. Pappa John drev stadens sporthandel och mamma Anna-Brita skötte markservicen. Det sportades en hel del i familjen Axén och det sågs som en självklarhet att äldste sonen så småningom skulle ta över pappas butik. Men Björn hade andra planer. Han hade, från det att han var liten, följt med mamma till hårfrisörskan. Liksom många andra kvinnor under 1940 - och 1950 -talen gick hon regelbundet till

De många fotografier som Björn lämnat efter sig vittnar om en man som var mån om sitt yttre och som redan från starten var medveten om vikten av att dokumentera sin resa i livet.

Monsieur Alexandre skapade hennes konstfulla bröllopsfrisyr. Han blir känd för sina eleganta chinjonger och anlitas snart av många av efterkrigstidens tongivande haute couture-hus som Dior, Balmain, Balenciaga, Chanel och Givenchy. Senare även Courrèges och Yves Saint Laurent.

Monsieur Alexandre öppnade sin första omtalade salong 1952 på förnäma gatan rue du Faubourg Saint-Honoré tillsammans med frisörsystrarna Maria och Rosy Carita. År 1957 flyttar han ut och inviger en helt egen salong, på samma gata, under namnet Alexandre de Paris. Logotypen, en sfinx, är ritad av konstnären Jean Cocteau. Det var också vännen Cocteau som hade uppmuntrat Monsieur Alexandre att börja skissa sina frisyridéer. Han presenterar sina idéskisser för modeskaparna inför visningar och för distingerade privatkunder. De blir en del av hans världsberömda signaturstil och en metod som även adepten Björn skulle få mycket stor glädje av när han många år senare anlitas som drottning Silvias frisör. Enligt Björn var Monsieur Alexandre en ”oerhört dynamisk herre. Generös med sin kunskap, men också yrkesmässigt mycket fordrande.” Det var otvivelaktigt han som kom att betyda allra mest för Björns personliga utveckling.

Monsieur Alexandre lär Björn konsten att skissa frisyrförslag. Dessa skisser från sent 1960 -tal har Alexandre skapat inför haute couture-visningar i Paris där Björn assisterade.

BJÖRN AXÉN

”Av alla de kvinnor jag friserat kan jag inte tänka mig att det finns någon som är mer perfekt än rikets första dam, ingen i hela världen.”

Porträttet av drottning Silvia pryder sin plats i salongen på Sibyllegatan. Björn vinnlägger sig alltid om att behandla alla sina kunder som kungligheter, men han hymlar inte om att Sveriges drottning har en särskild plats i hans hjärta.

KRONPRINSARNA –EN DYNAMISK DUO UTAN LIKE

Begravningen av Björn Axén hålls den 15 juli 1993 i en fullsatt Kungsholms kyrka i närheten av hans bostad. En vit kista dekorerad med röda rosor och vita liljor omges av ett hav av blommor och kransar. Ceremonin är klassisk och elegant, helt i Björns smak. Bland begravningsgästerna, som sakta defilerar runt kistan för ett sista farväl, finns släkt, vänner, medarbetare, frisörkolleger, stamkunder och många av de välkända ansikten som genom åren figurerat sida vid sida med Björn i damtidningarnas mingelreportage. Närmast sörjande är Björns lillebror Tore med hustru och barn. Prinsessan Christina med make representerar hovet. Utanför kyrkan har flera hundra nyfikna åskådare samlats för att hedra hårkonstens superstjärna. Pressuppbådet är enormt. En fotograf tar sig till och med upp i en lyftkran för att kika in i Björns takvåning där goda vännen Vanja Befrits har ordnat en stämningsfull minnesstund efter begravningen. Det serveras torr sherry och kanapéer. Björn Axéns konstnärlige ledare Peter Hägelstam håller minnestal och tröstar sig själv och gästerna med att: ”Sorgen är vår, Björn är det inte synd om, han är redan i full gång och krusar änglahår.”

Vännerna Peter Hägelstam och Johan Hellström hade tre veckor tidigare tillbringat midsommarhelgen tillsammans med modeskaparen Lars Wallin i Johans föräldrahem i Jakobsberg. Vägen dit kantades av löpsedlar med rubriker om Björn Axéns död. Det blev ett dämpat midsommarfirande. Det är obegripligt för Peter och Johan att deras högt skattade mentor och kungen av frisörer är borta. Fem dagar senare får en bedrövad och vilsen Johan ett telefonsamtal som kommer att förändra hans liv. Björns advokat frågar om han sitter

Johan och Peter tar vid där Björn lämnade. Tillsammans bestämmer de sig för att förvalta och förädla den legendariske grundarens visioner.

Salongen invigs med en stor fest för trehundra gäster. Kändispressen är på plats för att rapportera. Johan och Peter står en trappa upp och hälsar en strid ström av välkända ansikten välkomna. Gästerna bjuds på champagne, nymodigheten sushibuffé och en spektakulär hår- och modeshow.

Inredningen är utformad i samarbete med Johans före detta kollega på After Dark, dragshowartisten Lasse Flinckman. Det är elegant och sobert med mörka träslag, blågrått kakel och transparenta tygridåer i spektrets alla färger, samt en golvmatta som är förvillande lik en gammal ekparkett. Möblemanget kommer delvis från Johans föräldrahem. Atmosfären beskrivs som avspänd och lyxig.

Mot slutet av 1990 -talet inser Johan och Peter att Björn Axén har åldrats i takt med kundkretsen. Salongen är numera så gott som uteslutande förknippad med societet och kungligheter. Det är de tjusiga damerna som dominerar. Johan kallar de tre mest frekventa stamkunderna för ”Bermudatriangeln” – tre kvinnor med höga krav som har stående tider inbokade ett par gånger i veckan. Det unga trendiga klientelet, som hängde på salongen tio år tidigare, har mer eller mindre försvunnit. Det behövs en nystart.

Johan och Peter vill föryngra bilden av företaget, mixa upp kundkretsen och bli mindre damiga. Inspiration till förändringsprocessen hämtar de från modeindustrin där anrika men insomnade modehus har börjat återuppväckas på löpande band. Modeskaparen Tom Fords uppmärksammade förflyttning av italienska lyxvarumärket Gucci från tant till trend blir en förebild. Det är dags för

Björn Axén att förnyas – att bli som ett modehus för hår. Blåhåriga damer från den välbärgade stadsdelen Östermalm kommer att omhuldas även framöver, men Johan och Peter vill mer med Björn Axén.

Vändpunkten kommer vid millennieskiftet. Det visade sig vara lättare sagt än gjort att skapa en ny varumärkesidentitet, och ännu svårare att skapa en ny företagskultur. Johan och Peter bestämmer sig för att kalla in hjälp. De anlitar varumärkeskonsulterna Mats Wallin och Olle Nyblad som hösten 1999 samlar alla anställda till en workshop för att formulera vägen framåt. Visionen som tas fram är minst sagt ambitiös: Björn Axén ska bli ”en av världens ledande salonger”.

För att nå målet vill Johan och Peter skapa en miljö som får unga frisörstjärnor att vilja stanna kvar i företaget och kunderna att

Imagebild med temat Tsarinna, 2008 . Modell Carolina Danielsson.

MÄSTAREN OCH HANS LÄRJUNGAR

Björn var, som han själv uttryckte det, ”fruktansvärt glad i sitt yrke”. Han levde och andades frisörarbetet tjugofyra timmar om dygnet. Han hade tidigt bestämt sig för att bli bäst – och tummade aldrig på ambitionen att ständigt ligga i framkant. En skribent beskriver den högpresterande frisören som ”en arbetsmyra med energi ända ut i hårtopparna”.

I sin bok Hår från 1975 noterar Björn att

”en frisör som inte förnyar sig, utan genom

åren håller samma stil, ofta orsakar sin salongs

undergång”. Själv ser han alltid nyfiket till att hålla sig uppdaterad. Han läser allt, ser allt, reser mycket och han delar gärna med sig av det nya. Han var själv upplärd av de bästa: Oscar

Gustafsson i Stockholm och Monsieur

Alexandre i Paris. Av herr Gustafsson hade han lärt sig vikten av att alltid sätta kunden

i centrum. Från Alexandre de Paris fick han med sig en unik känsla för glamour och

grunderna till de konstfulla uppsättningar som kom att bli hans signatur. När han själv blir etablerad brinner han för att föra sina

kunskaper vidare till nästa generation.

En lärlingsplats hos Björn är hett

eftertraktad. I salongen på NK omges han

av ett myller av unga talanger som vill lära

sig hantverket av den erfarne och skicklige

I HENNES MAJESTÄTS TYSTA TJÄNST

Björn Axén var känd som en öppen och pratsam person. Alltid med glimten i ögat och med ett mycket väl utvecklat sinne för PR.

Han ställde mer än gärna upp på intervjuer om allt från senaste Parisnytt till hemma

hos-reportage. Men när drottningen kom på tal blev han tyst. Pressen tröttnade aldrig på att ställa frågor om hennes konstfulla hårupp -

sättningar och gnistrande diadem. Björn

yppade dock aldrig ett ord om drottningen –