9789147152100

Mattias Karlsson Jakten på skolan

ISBN 978-91-47-15210-0

© 2024 Mattias Karlsson och Liber AB

Förläggare: Mattias Nykvist, Kirsi Terimaa Bengtsson

Projektledare: Helena Hammarqvist

Redaktör: Christina Lilja Druse

Formgivning inlaga och omslag: Filip Rensfelt

Illustrationer: Filip Rensfelt

Första upplagan

1

Repro: Integra Software Services, Indien

Tryck: People Printing, Kina 2024

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/ förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm

Kundservice: 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Innehåll

Kapitel 6: Kommissionen som fälldes på en dag

Kapitel 8:

Förord

Skolan är en ständigt aktuell fråga, liksom hur den kan förändras till det bättre. Men oavsett vilka framtida skolreformer som kommer att genomföras sätter de inte på något sätt punkt för skolans utveckling. Skolan är på ett sätt alltid i förändring.

I nuläget finns det däremot ett växande och direkt nödvändigt behov av en rejäl omstöpning av den svenska skolan, i alla fall om man menar allvar med att den ska ge alla elever likvärdiga möjligheter att lyckas med sin skolgång.

Som det är i dag ökar skillnaderna i kunskaper och färdigheter mellan elever, och mellan skolor, och har gjort så under en längre tid. Detta kan förvisso bero på en ökad ojämlikhet i samhället i stort, men oavsett det faktumet måste skolan verka i motsatt riktning. Tyvärr bidrar inte skolsystemet till likvärdighet, och en orsak till det kan vara att det saknas en övergripande tanke och idé om skolans syfte.

Syftet med skolan uttrycks förvisso genom de lagar och regler som styr skolans verksamhet. Lärarkåren är väl medveten om både vikten av sitt uppdrag och varför den behövs. Och ute i landets klassrum arbetar en hängiven profession med att ge nästa generation den kunskap, bildning och fostran som de behöver för framtiden.

Lämnar vi klassrummet och tar oss utanför dess väggar råder det däremot vitt skilda uppfattningar om meningen med skolan, eller i vissa fall en nästan slentrianmässig inställning till skolans betydelse. Den här boken är ett försök att skingra den aningslöshet som kan finnas utanför klassrummet genom att teckna en bild av varför skolan finns till. Men på vägen till detta mål behövs en beskrivning av sakernas tillstånd, av vad som inte står rätt till med skolan. Jag menar att det allt som oftast saknas en medvetenhet om vart den svenska skolan är på väg – mot förfallet.

Förord 5

Den här boken beskriver dagens skolsystem för att visa hur snett skolan har hamnat, och att det finns andra drivkrafter som starkt påverkar skolans förutsättningar och syfte än det som borde vara det övergripande målet för all skolverksamhet: att bilda och utbilda framtidens samhällsmedborgare. Boken beskriver också aktuell skoldebatt, i vilken man kan skönja olika uppfattningar om skolans syfte och mål. Den beskriver även de politiska låsningar som präglat riksdagen under lång tid när det gäller att genomföra avgörande skolreformer, utifrån vilka man också kan dra slutsatsen att det saknas en gemensam vision för skolan. I avslutningskapitlet presenteras en teori om vad som är meningen med skolan.

Med den här boken vill jag uppmuntra läsarna att fundera på skolans mening, och att sedan agera för en gemensam vision om skolan. Kan vi enas om varför skolan finns, öppnas möjligheten för en förändring av skolsystemet – genom beslut i Sveriges riksdag. Verklig förändring av den svenska skolan kräver uthållighet, politisk samling och inte minst framtidstro.

Detta är jakten på skolan – och denna bok är bara början.

Mattias Karlsson

Halmstad, mars 2024

Författaren

Mattias Karlsson är politisk redaktör på den oberoende liberala tidningen Hallandsposten. Han har varit opinionsbildare i nästan 15 år på flera liberala dagstidningar, och under den här tiden kontinuerligt bevakat kommunal och nationell skolpolitik. Karlsson är uppvuxen i en lärarfamilj, och skolan har därför varit ständigt närvarande i hans liv. Ett återkommande tema i Mattias Karlssons opinionsbildning är att dagens skolsystem driver fram allt större skillnader mellan skolor och mellan elever, och att det krävs reformer på nationell nivå för en mer likvärdig skola.

Kapitel 1 Zombieskolan och striden om skolpengen

Det är en fasansfull varelse. Med sin tomma blick och sin djuriska instinkt att kannibalisera på det som är levande kan den skrämma vettet ur vem som helst. Det handlar om zombien. Som väl är finns den inte på riktigt. Men ska man beskriva en konkursad friskolekoncern som långt efter att dess skolor lagts ned börjar kräva in pengar från kommuner i Sverige ligger zombien nära till hands som liknelse. Detta är inget påhitt, zombieskolan fanns på riktigt och lyckades också med sitt uppsåt att dra in miljontals kronor till en friskolekoncern som inte längre existerade, och som när den var en verksamhet på många sätt var ett skämt vad gäller hur man bedriver en skolverksamhet. Det handlar om JB Education, mer känt som John Bauer-gymnasiet. En skräckhistoria kan börja på ett högst vardagligt sätt, och utan en föraning om vad som väntar. För Halmstads kommun började denna hemska historia med ett brev daterat den 24 april 2017 från en advokatbyrå i Stockholm (Advokatfirman Carler, personlig kommunikation, 25 april 2017). Brevet innehåller förvisso ett krav på att pengar ska betalas ut till advokatfirman, men med tanke på orsaken lät det helt osannolikt

att kommunen skulle behöva betala motsvarande de cirka tre miljoner kronor som krävdes. Advokatfirman Carler ville nämligen ha pengar till konkursboet efter friskolekoncernen

JB Education, som fyra år tidigare snabbt och olustigt hade kastat in handduken och avvecklat hela sin skolverksamhet i Sverige. Nu krävde konkursboet, genom advokatfirman, ersättning i efterhand för att JB Education under åren 2010 till 2013 fått en för liten skolpeng av kommunen för sina elever på

John Bauers gymnasieskola i Halmstad. Enligt vad som framgick av brevet till Halmstads kommun hade advokatfirman kommit fram till att under de aktuella åren hade budgeten för

Halmstads gymnasier och vuxenskolor gått med underskott. Detta underskott hade de kommunala gymnasieskolorna fått kompensation för, vilket omvänt innebar att den på förhand beräknade och utbetalade skolpengen till JB-gymnasiet i Halmstad varit för låg. Avsändaren konstaterade också att någon ersättning för dessa underskott inte hade betalats ut till vare sig konkursbolaget eller konkursboet1. Nu krävdes därför Halmstads kommun på en retroaktiv höjning av skolpengen – av ett konkursbo. Det vill säga att pengar skulle gå till en skola som inte längre fanns, till elever som inte längre existerade. Det hela lät helt absurt, och var troligen inget som skrämde tjänstemännen på utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningen i Halmstads kommun – då.

Så här inleds alltså berättelsen om zombieskolan John Bauer, som kom att hemsöka Halmstads kommun under flera år, och med en oviss utgång. Går det egentligen att besegra en zombieskola? Vad kostar det att kämpa? Och vad finns det för mening med att pengar som ska gå till dagens elever går till en skola som inte längre finns?

1) Det nämnda konkursbolaget samt konkursboet består egentligen av fyra separata bolag respektive juridiska personer: JB Education AB, JB Gymnasiet Norr AB, JB Gymnasiet Mitt AB samt JB Gymnasiet Syd AB. Eftersom de fyra konkursbona har samma krav, och för en tydligare redogörelse i boken, refereras genomgående till ”konkursbolaget” och ”konkursboet”. Ett konkursbo uppkommer genom ett konkursbeslut, och därmed skapas också en ny juridisk person. Ett konkursbolag refererar till det tidigare verksamma bolaget.

på skolan

Hård brevväxling om retroaktiv ersättning

I slutet av brevet från Advokatfirman Carler (personlig kommunikation, 25 april 2017) framkommer att Peter Eriksson, konkursboets ombud, förväntar sig ett svar senast den 8 maj 2017. Halmstads kommuns svar på kravet från konkursboet är daterat till den 5 maj, och där motsätter man sig ”begäran om retroaktiv kompensation avseende bidrag till fristående skolor”. Kommunens motivering, författad av Henric Andersson, ekonomichef på utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningen, är kort och gott att den aktuella verksamheten har tagit med sig underskotten ”mellan åren och ingen avskrivning av underskott görs i enlighet med Halmstads kommuns ekonomistyrningsprinciper” (personlig kommunikation, 5 maj 2017). Det här innebar i praktiken att de kommunala gymnasieskolorna inte hade fått något extra tillskott som kompensation för underskotten, utan att underskotten hade behövt ”sparas in” från den tilldelade skolpengen de följande åren. Därav skulle heller inte JB Education ha rätt till någon extra ersättning.

Här kan man tycka att det kunde ha tagit slut, men en zombieskola ger sig inte så lätt. Där det finns pengar att hämta växer advokatfirmans profit – och den omättliga zombiens hunger.

Vad som sedan följer från maj över sommaren till augusti 2017 är en utväxling av mejl och skrivelser mellan konkursboet och företrädare för Halmstads kommun. De rör specifika frågor om budgetavvikelser, och det framgår att advokatfirman tidigare har fått uppgifter som skiljer sig från dem som kommunen nu uppger. Skriftväxlingen mynnar ut i att ombudet för konkursboet, Peter Eriksson från Advokatfirman Carler, i början av augusti begär att kommunen ska fatta ett ”formellt beslut” om konkursboets begäran om retroaktiv kompensation (personlig kommunikation, 9 augusti 2017).

Kapitel 1: Zombieskolan och striden om skolpengen 11

Detta besvaras av Henric Andersson, som vidhåller kommunens tidigare uppfattning och ställningstagande samt att Halmstads kommun inte är skyldig att fatta ett beslut utifrån konkursboets begäran (personlig kommunikation, 22 augusti 2017).

Nu höjs tonläget rejält, för Peter Eriksson skriver i sitt svar att kommunen är skyldig att fatta ett ”formligt beslut” med hänvisning till regeln att ”en ansökan om en förmån åt sökande själv medför anhängighetsverkan” (Advokatfirman Carler, personlig kommunikation, 25 augusti 2017). På ren svenska kan detta översättas med att kommunen måste fatta ett beslut och svara skriftligt.

Den 11 september 2017 kommer så kommunens utförliga beslut, författat av Henric Andersson (Halmstads kommun, personlig kommunikation). Kontentan är att begäran om retroaktiv kompensation avslås. Som huvudskäl anförs att ”[i]nga ytterligare resurser har tillskjutits den kommunala verksamheten som skulle kunna generera en kompensationsskyldighet för Halmstads kommun” (s. 1). Och i likhet med vad som framgått vid tidigare skriftväxling hävdas att kommunens gymnasieskolor tagit med sig underskotten till följande budgetår. ”Det har således inneburit en minskning av resurser (minskat grundbelopp) motsvarande underskottet för den kommunala gymnasieskolan som den behövt spara in kommande år” (s. 1). Därmed har kommunens gymnasieskolor inte fått en extra resurstilldelning. Kommunens beslut är alltså övertydligt: konkursboet har inte rätt till retroaktiv ersättning. Kommunens beslut avslutas med en så kallad besvärshänvisning, det vill säga vart man ska vända sig om man vill överklaga beslutet. En överklagan ska göras till Förvaltningsrätten i  Göteborg inom tre veckor, men själva skrivelsen ska dock skickas via utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningen i Halmstad.

Det går en vecka, och ett utförligt överklagande från Advokatfirman Carler skickas in. Det hamnar på villovägar och går först

på skolan

till förvaltningsrätten, för att sedan därifrån skickas till Halmstads kommun, som därefter formellt skickar det tillbaka till Förvaltningsrätten i Göteborg. Först den 27 oktober 2017 har överklagandet hamnat rätt hos förvaltningsrätten. Av överklagandet framgår tydligt och klart själva yrkandet:

man vill att förvaltningsrätten ska skicka tillbaka målet till Halmstads kommun för en ny handläggning och ett nytt beslut om att betala ut retroaktiv ersättning till konkursboet. Återigen hävdar advokatfirman att kommunens gymnasieskolor har gått med underskott, och detta varje år från 2010 till 2012, samt ackumulerat under åren 2010 till 2013. Och underskotten har inte ”hämtats in”, vilket indirekt innebär att de kommunala gymnasieskolorna har fått en extra tilldelning av resurser. Av detta resonemang följer att zombieskolan anser sig ha rätt till en retroaktiv höjning av skolpengen. Avslutningsvis kommer så det specifika yrkandet: ”Kompensationen ska motsvara följande belopp per elev och år: År 2010, 1434 kr per elev. År 2011, 4224 kr per elev. År 2012, 4 269 kr per elev” (Förvaltningsrätten i Göteborg, 2017-10-27, s. 4). Med tanke på hur många elever som John Bauers gymnasieskola hade i Halmstad under den aktuella perioden motsvarar detta krav tre miljoner kronor, som man vill att Halmstads kommun ska betala ut till konkursboet.

Skolpengens skenbara rättvisa

För att förstå vad som låg till grund för zombieskolans krav på retroaktiv ersättning behöver man känna till bakgrunden till den så kallade skolpengen, hur den tillkom och hur den fungerar.

Sedan friskolereformens genomförande 1992 (Prop. 1991/ 1992: 95) gäller att de fristående skolorna har rätt till offentlig finansiering av sin verksamhet. Denna ersättning till friskolorna betalas ut av kommunerna och baseras på hur mycket resurser som de kommunala skolorna får. Till en början baserades den så

Kapitel 1: Zombieskolan och striden om skolpengen 13

kallade skolpengen på att den skulle vara 85 procent av den genomsnittskostnad som en kommun hade för sina elever.

Den andelen kom att höjas till 100 procent 1997, då de fristående skolorna fick full finansiering av sin verksamhet genom en politisk uppgörelse mellan Socialdemokraterna (S) och

Miljöpartiet (MP). Det är från och med detta riksdagsbeslut (Prop. 1995/96:200) som det går att se en kraftig ökning av nya friskoleetableringar i Sverige. Sedan slutet av 1990-talet har alltså de fristående skolorna rätt till lika ersättning för sina elever som de kommunala skolorna har för sina elever. Det finns vissa justeringar som en kommun kan göra i fördelningen av skolans resurser, bland annat genom ett tilläggsanslag till skolor med en hög andel elever med större behov. Men utgångspunkten är ändå att den genomsnittliga kostnad som den kommunala skolan har för en elev bestämmer skolpengens storlek, och att de fristående skolorna med elever från denna hemkommun har rätt till samma nivå på skolpeng. I sammanhanget är det också viktigt att veta att skolpengen bestäms på förhand, när budgeten för de kommunala skolorna är beslutad. De fristående skolorna får sedan denna fasta skolpeng utbetald månadsvis, och baserat på hur många elever en skola har.

Skulle en kommun under året skjuta till mer resurser till de egna skolorna behöver man också justera upp skolpengen, så att de fristående skolorna får ta del av motsvarande höjning för sina elever. Det omvända gäller däremot inte; gör de kommunala skolorna överskott behöver friskolorna inte betala tillbaka den minskade skolpengen som överskottet indirekt innebär för de kommunala skolorna.

Vad advokatfirman, som nyss framgått, nu hävdade var alltså att Halmstads gymnasieskolor under fyra år, 2010–2013, hade gått med underskott och att skolpengen till John Bauers gymnasium därmed borde ha blivit högre. I kravet från zombieskolan fanns en uppställning över hur stor skillnaden mellan den utbetalade skolpengen till JB-gymnasiet i Halmstad och den ”faktiska” skolpengen i de kommunala skolorna hade

Jakten på skolan

varit per elev och per år. Det var alltså denna skillnad som Advokatfirman Carler yrkade på att få utbetald av Halmstads kommun – för att i sin tur täcka de skulder som konkursboet hade (Förvaltningsrätten i Göteborg, 2017-10-27).

Utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningen i Halmstad hävdade, som tidigare nämnts, å andra sidan att underskotten de aktuella åren inte hade blivit kompenserade, utan att skolorna hade fått hämta hem dem de följande åren.

I november 2017 hade så Förvaltningsrätten i Göteborg börjat behandla överklagandet från Advokatfirman Carler (2017-10-27). När kravet från konkursboet efter JB-koncernen nu har nått en domstol kommer också den första rapporteringen i den lokala morgontidningen Hallandsposten (Welin, 2017). I nyhetsartikeln redogörs för tvisten mellan Halmstads kommun och konkursboet. Från Advokatfirman Carlers sida uttalar sig konkursförvaltaren Mats Emthén. Han menar att friskolor enligt likhetsprincipen ska ha lika mycket i ersättning per elev som de skolor som drivs i kommunal regi: ”Vi har gjort en utredning, baserad på uppgifter som hämtats från Halmstads kommun. Den visar att kommunens kostnader per elev har varit högre än vad man betalat ut till friskolorna” (Welin, 2017).

I sin överklagan (Förvaltningsrätten i Göteborg, 2017-10-27) hänvisar konkursboet också till en tidigare dom i Kammarrätten i Jönköping (2015-02-02), där en friskola fick rätt till retroaktiv kompensation efter att den kommunala gymnasieskolan gått med underskott. För Hallandsposten (Welin, 2017) uppger Emthén vidare att den utredning som advokatfirman har låtit göra visar att det finns ett femtiotal kommuner som är skyldiga konkursboet pengar, men att man bara har riktat krav mot ett tiotal kommuner där det handlar om höga belopp. Några kommuner har valt att betala, medan andra inte har fattat beslut ännu. Bland de kommuner som vägrat att betala finns Malmö, Växjö och Västerås, och så då Halmstad. ”Det totala belopp som vi anser har undanhållits är en bit över 30

Kapitel 1: Zombieskolan och striden om skolpengen 15

miljoner kronor. I Halmstads fall räknar vi med att det handlar om omkring 3 miljoner”, säger Emthén till Hallandsposten (Welin, 2017).

I artikeln intervjuas även Henric Andersson från Halmstads kommuns utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltning. Han säger att man har låtit revisionsfirman PricewaterhouseCoopers (PwC) granska kommunens resursfördelningsmodell, och att revisionsfirman har gjort bedömningen att kommunens sätt att arbeta uppfyller kraven på en rättvis fördelning.

De två parterna intar alltså liknande positioner som tidigare. I slutet av november svarar Halmstads kommun i ett yttrande till Förvaltningsrätten i Göteborg (2017-11-29) på konkursboets överklagande (2017-10-27). I kommunens svar framkommer som väntat att man vill att förvaltningsrätten inte ska bifalla överklagandet. Utöver det menar kommunens företrädare Henric Andersson att konkursboet räknat fel för åren 2012 och 2013, och att det då inte förekom något underskott. För de andra två åren, 2010 och 2011, då gymnasieskolan hade gått med underskott, menar kommunen att de kommunala skolorna inte hade fått extra resurser, och att konkursboet därmed inte ska få någon kompensation.

Zombieskolan slår tillbaka med full kraft i sitt följande yttrande i ärendet. I yttrandet som är daterat den 11 december 2017 menar Advokatfirman Carlers ombud Peter Eriksson att kommunen inte har kunnat visa att det skett en separat resultatöverföring för enbart den kommunala gymnasieverksamheten (Förvaltningsrätten i Göteborg, 2017-12-18).

I stället hävdar ombudet att det kan ske ett så kallat ”dolt” resurstillskott genom att över- och underskott kan ta ut varandra för budgetposten som omfattar hela gymnasiesektorn i Halmstad, och inte enbart de kommunala gymnasieskolorna. Slutsatsen av detta resonemang är att kommunen inte har ”visat att den kommunala gymnasieverksamheten har fått bära konsekvenserna av underskotten för de aktuella åren”.

Därefter hänvisas återigen till rättsfallet från Kammarrätten

Jakten på skolan

Det är även intressant att notera att konkursboet inledde sitt krav på Halmstads kommun knappt fyra år efter att JB-koncernen gick i konkurs, varför det går att dra slutsatsen att konkursbolaget har väntat ut tiden. Enligt rättsfallet från Kammarrätten i Jönköping (2015-02-02) behöver det nämligen gå minst tre år innan man kan avgöra om ett underskott kan räknas som ett tillskott eller inte i den kommunala budgeten.

Zombieskolan vinner första ronden

Resonemangen från de två parterna rymmer olika sätt att se på skolan och dess finansiering. Den kommunala skolbudgeten innehåller många olika delar, och därför kan ett underskott på en budgetpost täckas av ett överskott från en annan del av budgeten. För kommunen i det stora hela är detta inte så avgörande, eftersom allt handlar om kommunala medel.

Problemet uppstår när man får in andra utförare av välfärden, vilka finansieras med offentliga medel, i det här fallet skolverksamhet. Kommunen står som ensam finansiär av en skola för alla elever hemmahörande i kommunen. Kommunen driver också vanligtvis en stor del av skolorna i kommunen, samtidigt som det finns andra utförare, fristående skolor, med följden att det finns en blandning av olika huvudmän. Det lagstiftningen säger är att barn har rätt till en likvärdig skola oavsett huvudman, och detta förutsätter att kommunala och fristående skolor ges likvärdiga ekonomiska förutsättningar för att bedriva skolverksamheten. Slutsatsen av detta är att

Kapitel 1: Zombieskolan och striden om skolpengen 17 i Jönköping (2015-02-02), där det slås fast att om det har gått mer än tre år sedan ett underskott uppstod har det i praktiken fungerat som ett tillskott i till exempel en skolbudget. Detta är också kanske det mest bärande argumentet för att konkursboet ska ha rätt till retroaktiv ersättning av Halmstads kommun; det är kommunen som måste bevisa att de kommunala gymnasieskolornas underskott också har inneburit krav på besparingar de följande åren.

bidrag till friskolor måste grundas på samma villkor som kommunen tillämpar när den fördelar resurser till sina egna skolverksamheter. Kan en kommun inte visa att detta har skett, ja då uppstår så klart problem, eftersom man inte kan jämföra äpplen med päron.

Grundkonflikten mellan Halmstads kommun och Advokatfirman Carler består i att kommunen hävdar att skolorna tvingats hämta hem sina underskott medan ombudet för JB:s konkursbo menar att kommunen har skjutit till mer pengar och därmed reglerat underskotten de aktuella åren. För att förtydliga denna konflikt så uppstår ett underskott i skolbudgeten när de kommunala skolorna har använt mer pengar än de tilldelats per elev. Beroende på hur en kommun hanterar detta underskott blir utfallet olika. Tvingas skolorna att ta med sig underskottet till nästa år, och därmed inleda det nya budgetåret på minus, ska inte friskolorna kompenseras för att de kommunala skolorna använt mer pengar. Om skolornas underskott i stället regleras till kommande år, läs att kommunen skjuter till mer resurser, ska detta extra tillskott betalas ut till friskolorna retroaktivt. En kommun har också rätt att balansera ett underskott mellan flera år, antingen genom att kvitta överskott mot underskott, eller genom att skolverksamheterna som sagt tvingas hämta hem underskottet inom tre år enligt, som tidigare nämnts, en dom i Kammarrätten i Jönköping (2015-02-02). För att vara extra tydlig har friskolorna rätt till en höjd skolpeng om de kommunala skolorna använt mer resurser än de tilldelats per elev, men inte om en nämnd går med underskott för att man till exempel haft fler elever än man beräknat. Det är på så sätt skillnad på olika typer av underskott. Advokatfirman Carlers yttrande till Förvaltningsrätten i Göteborg den 18 december 2017 avslutar replikskiftet mellan de två parterna. Det ska sedan dröja fram till den 22 augusti 2018 innan förvaltningsrätten kommer med sitt avgörande och domen faller. Utfallet blir att förvaltningsrätten upphäver kommunens beslut och skickar tillbaka ärendet till

Jakten på skolan

Halmstads kommun. Därmed ska kravet från JB-koncernens konkursbo prövas på nytt av kommunen. Förvaltningsrätten säger dock inget om hur stor kompensationen ska vara, bara att kommunen ska göra en ny handläggning av kravet på retroaktiv kompensation från konkursboet. Förvaltningsrätten konstaterar i domen att om en kommun tillåter ett underskott i en kommunal skolverksamhet måste fristående skolor kompenseras i motsvarande grad. Detta för att uppnå principen om likvärdiga ekonomiska villkor för kommunala och fristående skolor.

I en artikel i Hallandsposten (Welin, 2018) uttalar sig Henric Andersson om domen, och han håller inte med förvaltningsrätten om att kommunen har tillåtit underskott: ”Som det står i vårt yrkande har den kommunala gymnasieskolan tagit med sitt underskott vidare till nästa budgetår och tvingats spara in det. På grund av det har det inte genomförts någon extra resurstilldelning till den kommunala verksamheten.”

Det framgår också i artikeln att i stället för att överklaga förvaltningsrättens dom till nästa instans, kammarrätten, väljer kommunen att rätta sig efter domen från förvaltningsrätten, det vill säga att på nytt pröva kravet från konkursboet i en ny handläggning. Det kan därmed tyckas att zombieskolan har vunnit mot kommunen, frågan är bara hur mycket pengar som konkursboet kan casha in.

Senare på hösten kommer det något överraskande beskedet – ingenting. I kommunens nya handläggning av ärendet kommer kommunen fram till exakt samma slutsats som tidigare i ärendet – zombieskolans begäran om retroaktiv kompensation avslås (Halmstads kommun, personlig kommunikation, 22 november 2018). Som tidigare menar kommunen att det inte har tillförts några ytterligare resurser i den kommunala verksamheten, och därför har heller inte konkursboet rätt till mer pengar. Den enda avgörande skillnaden mot den tidigare processen är att kommunens företrädare Henric  Andersson nu också hänvisar till att

Kapitel 1: Zombieskolan och striden om skolpengen 19

utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden står bakom beslutet. Det är en tydlig markering av att politikerna i nämnden står bakom förvaltningens beslut.

Fortsatt kamp mot zombieskolan

Som ett brev på posten kommer svaret från konkursboet – ett andra överklagande till Förvaltningsrätten i Göteborg. Detta överklagande är daterat till den 19 december 2018, och där framkommer att konkursboet yrkar på att förvaltningsrätten ”slutligen återförvisar målet till Kommunen för ny handläggning” (s. 2). Annars är det i stort sett samma överklagande som tidigare, med liknande resonemang om varför konkursboet har rätt till retroaktiv ersättning. Det enda nya av betydelse i detta överklagande är att man vill att förvaltningsrätten även ska avgöra hur mycket ersättning per elev som kommunen ska betala om överklagandet skulle gå igenom.

Det som nu följer från i mitten av december 2018 och framåt i nio månader är ett stort antal yrkanden som staplas på varandra från de två parterna. Detta kan närmast liknas vid ett envig mellan kommunen och John Bauer-gymnasiets konkursbo – där det är ovisst vem som ska gå segrande ur tvisten.

I det första yttrandet från kommunen från den 6 februari 2019 (Förvaltningsrätten i Göteborg) bestrider man överklagandet. Därpå följer en lång utläggning om gymnasiebudgeten för respektive år, samt det faktiska utfallet. I yttrandet skriver Henric Andersson, som fortsatt företräder kommunen, att skolpengen till de fristående skolorna beräknas på förhand och baseras på den budget som de kommunala skolorna får inför det kommande budgetåret. Skulle kommunens skolor få ett tillskott under själva budgetåret ska de fristående skolorna få en motsvarande kompensation för det. I yttrandet hänvisar Henric Andersson också till gymnasieförordningen, och varken enligt skollagen eller enligt gymnasieförordningen finns det något

Jakten på skolan

rättsligt stöd för att de fristående skolorna ska få bidrag som bygger på det faktiska utfallet, till exempel att de kommunala skolorna har gjort ett underskott med krav på att ta igen det följande budgetår.

I det andra yttrandet till Förvaltningsrätten i Göteborg från kommunen den 15 mars 2019 hettar det till ordentligt i argumentationen. Henric Andersson skriver att utifrån gällande lagstiftning – på nytt med hänvisning till gymnasieförordningen – ska inte en skolhuvudman ett flertal år efter att den avslutat sin verksamhet ha rätt till retroaktiv ersättning för skolverksamhet, pengar som uttryckligen är vikta åt att ge elever en likvärdig utbildning. Han menar att de som ska ha rätt till bidraget, det vill säga skolpengen, bara borde vara skolhuvudmän som har godkännande från Skolinspektionen att bedriva undervisning, och som dessutom fortfarande är aktiva:

Bidraget ska mer ses som en offentligrättslig ersättning, med syfte att tillse att alla elever ges möjlighet till likvärdig utbildning av hög kvalitet, oavsett huvudman. För det fall kommunen skulle vara skyldig att utge ersättning till konkursbona, skulle syftet med den rättsliga regleringen avseende bidrag för att bedriva undervisning förfelas, då ersättningen inte skulle komma avsedda elever till godo (Förvaltningsrätten i Göteborg, 2019-03-15, s. 2).

Vidare menar Henric Andersson att det inte är meningen att skolans pengar ska gå till ett konkursbos borgenärer, utan de ska användas så att ”elever ges rätt till kvalitativt god undervisning, där godkända och aktiva skolhuvudmän beviljas ersättning för att bedriva utbildning” (Förvaltningsrätten i Göteborg, 2019-03-15, s. 2). För att uttrycka detta i klartext ska de resurser som en kommun lägger på skolan inte gå till en konkursad friskolekoncern som sedan länge avslutat sin verksamhet. Det borde var och en förstå. Men tyvärr inte företrädarna för konkursboet.

Kapitel 1: Zombieskolan och striden om skolpengen 21

”Zombieskolan” låter som en uppdiktad skräckhistoria, men den finns på riktigt. Med sin omättliga hunger försökte zombieskolan roffa åt sig pengar från dagens elever och ge dem till en friskolekoncern som gått i konkurs. Några kommuner betalade; Halmstads kommun gjorde motstånd och ville inte betala pengar till konkursboet. Men går det att besegra en zombieskola?

Den här boken handlar om det på många sätt dysfunktionella skolsystemet i Sverige, som leder till allt större skillnader mellan elever, och mellan skolor. Läsaren får följa kampen mot zombieskolan och ges en inblick i de olika drivkrafter som leder skolan åt fel håll. Boken tecknar den historiska bakgrunden till dagens splittrade skola, som till stor del präglas av 1990-talets skolreformer. Författaren återger även de senaste årens skoldebatt och de försök till förändringar som gjorts.

Landets lärarkår gör en heroisk insats, men lämnar vi klassrummet är det mycket som inte står rätt till. Detta är jakten på skolan, dess syfte och mening.

Boken vänder sig till lärare, lärarstudenter och en samhällsintresserad allmänhet.

Mattias Karlsson är politisk redaktör på oberoende liberala tidningen Hallandsposten. Han har varit opinionsbildare i många år på flera liberala dagstidningar och kontinuerligt bevakat kommunal och nationell skolpolitik.

Ett återkommande tema i Mattias Karlssons opinionsbildning är att dagens skolsystem driver fram en allt större ojämlikhet, och att reformer på nationell nivå krävs för en mer likvärdig skola.