Annika Thor
Maria Jรถnsson
Det var kväll när hon kom. Alla stjärnorna var tända och snön runt huset lyste i månskenet. Men skogen var mörk och alldeles tyst.
Hon knackade på dörren. En gång och en gång till. Men ingen öppnade.
Den Gråa satt i fåtöljen vid brasan och tittade på lågorna som hoppade och dansade. Det var varmt och ensamt och skönt. Ingen skulle komma och störa.
När det knackade för tredje gången reste hon sig och gick ut i farstun. – Vem är det? frågade hon genom den stängda dörren. – Det är jag, sa en röst därute. Den Gråa visste inte vem Jag var, men hon öppnade i alla fall dörren på glänt. På trappan stod en liten flicka. Hon var ensam. Stjärnorna blinkade och månen var vit. – Får jag komma in? sa flickan. Bättre att hon går någon annanstans, tänkte Den Gråa. Ändå öppnade hon dörren och släppte in flickan. – Du får värma dig vid elden, sa hon. Sen får du gå igen. Jag är inte van vid besök. Flickan såg ännu mindre ut när hon hade fått av sig jackan. Den Gråa funderade en stund.