Issuu

Innehåll

Inledning 9

Tomas axelson, maria essunger, michael nausner och susanne WigorTs Yngvesson

del i

KulTur – KonsT – Teologi

1. Kristen teologi och Guds transcendens 23 Thomas eKsTrand

2. Kroppar, bilder 37 Kristusgestaltningar i Solveig von Schoultz lyrik carola envall

3. Materialiserad teologi 55 Ordlek och existentiellt ansvar i Etty Hillesums dagböcker och brev maria essunger

4. Et in Arcadia Ego 73 Konsten och vetenskapen i katedralen laura hellsTen

5. Schizofrena teologier och gudsbilder 91 niKlas nenzén

6. Från katekespsalm till lovpsalm 109 Gudsbilder och teologi i de svenska psalmböckerna 1695–1986

susanne WigorTs Yngvesson

del ii naTur – KlimaT – apoKalYpTiK

7. Hopplöshetens teologi i klimatkrisens tid 127 hannah harTell

8. Om språkets betydelse för våra gudsuppfattningar 139 lina langbY

9. Panenteismens transformerande kraft 153 oliver li

10. Gud i skapelsen 169 (O)föränderlighet och ömsesidig delaktighet michael nausner

11. Om tid, vatten och blå teologi 187 carola nordbäcK

12. Skapelsetrons återkomst? 203 peder Thalén del iii religion – KonfliKT – dialog

13. Muslimer på vita duken 221 Från fientliga stereotyper till nyfikenhet och nyansrikedom Tomas axelson

14. Står Gud på de svagas sida? 239 Islamiska gudsbilder mohammad fazlhashemi

15. Barmhärtig försoning och förlåtelsens val 255 ulrica friTzson

16. Gud och skapelsen 269

Katherine Sondereggers teologiska metod och gudslära

sTefan lindholm

17. Gud i marginalen 283

Internationella pentekostala erfarenheter av Gud

KaTarina WesTerlund del iv poliTiK – Kön – exegeTiK

18. Gudsbilder och polarisering i teologisk debatt 299

crisTina grenholm och maria södling

19. ”Gammaltestamentliga” gudsbilder i mediedebatt –kvinnohatare, nazist och homofob 315 hanna liljefors

20. Den stigmatiserade Jesus 331

En tröstande medvandrare för offer för sexuellt våld? fredriK porTin

21. Utsatt och upprättad 343

Om teologisk samtidighet och människans relation till synd och trauma

KaTja sTroeven

22. Om Gud som vrålar i födslovåndor 357

carina sundberg

23. Gudsbilder och Guds verkan 373 linn marie TonsTad

Inledning

Tomas Axelson, Maria Essunger, Michael Nausner och Susanne Wigorts Yngvesson

Gud är världens poet. alfred norTh WhiTehead

Människan har genom alla tider närmat sig det transcendenta, inte bara med hjälp av sitt förstånd utan genom att använda sig av alla sinnen. Bildliga och metaforiska föreställningar om det gudomliga är därför en omistlig del av religionshistoria och teologi. Att dessa föreställningar genomgår en kontinuerlig förändring är en logisk konsekvens av att de utvecklas i föränderliga sammanhang.

När Gustaf Aulén populariserade själva uttrycket gudsbild i den svenska kontexten skapade han en motvikt till en ensidig betoning av gudstanken och inspirerade teologin att vidga blicken, att röra sig bortom de filosofiska diskussionerna kring Guds existens och den kristna lärans rationalitet.1 För honom återspeglas den kristna gudsbilden i ”det kristusdrama, där Gud går i närkamp

1 Jfr Bergmann, Sigurd, 2015, ”’Guds-bilden’ – God’s Imagination Into the World. Rereading Gustaf Aulén in the Drama of Environmental Change” (opublicerat manuskript), s. 1.

med tillvarons destruktiva makter”.2 En dynamisk gudsbild växer fram där inför läsarens inre öga. Den bottnar i två centrala aspekter i kristendomens historia som har präglat västlig kultur genom seklerna: människan som Guds avbild (1 Mos 1:27) och Guds människoblivande, inkarnationen (Joh 1:14). Samtidigt som skillnaden mellan Gud och människa upprätthålls, visar sig här en ömsesidighet mellan det gudomliga och det mänskliga, mellan skapare och skapelser: Gud avbildas i det skapade och människan kallas i sin tur att bli en Guds bild.

Teologiska eller religionsvetenskapliga försök att närma sig dessa urgamla mysterier berikas därför av att ägna uppmärksamhet åt det visuellas och materiellas betydelse i talet om Gud. På så vis kan de övervinna det som Sigurd Bergmann kallat för ”ikonofobi” och ”logocentrism”, dvs. ett tänkande som överordnar ord i rädsla för bildens makt.3 Att ägna en antologi åt gudsbilder betyder att ta de estetiska och materiella uttrycken för gudstron på allvar.

Författarna till denna antologi är också medvetna om att det alltid finns en risk med gudsbilder. Gudsbilder kan användas för att manipulera och underkasta. De behöver till sin natur vara provisoriska för att inte skymma eller till och med försöka ersätta gudomen själv. Samtidigt är skapandet av gudsbilder något som verkar vara en antropologisk konstant i mänsklighetens historia, och detta skapande har betydelse för världens sammanhållning.

Gudsbilder kan förändra världen. Det har mänskligheten erfarit genom historien och erfar fortfarande. Det finns flera anledningar att fundera över vad det innebär.

”Vad föreställer vi oss att gudsbilder gör? Hur bedömer vi en gudsbild och hur upplever vi dess kraft? Hur tror vi att en gudsbild kan verka i världen? Vad tänker vi att vi gör när vi skapar gudsbilder?”

2 Citerad i Bergmann 2015, s. 3.

3 Bergmann 2015, s. 4.

Dessa frågor från den norsk-amerikanska teologen Linn Marie Tonstad inledde konferensen ”Gudsbilder i förändring” i oktober 2022. Frågorna öppnar för en vidare akademisk, kyrklig och samhällelig betydelse av gudsbilder och gudsföreställningar. Utifrån dessa komplexa iakttagelser inleddes flera samtal, som delvis nu föreligger i denna antologi. I konferensen deltog akademiker från främst svenska religionsvetenskapliga och teologiska lärosäten samt Åbo akademi, vilket främjade syftet med ett mångfaldigt samtal. Värdar var Svenska kyrkans enhet för forskning och analys tillsammans med Teologiska institutionen vid Uppsala universitet. Syftet med forskningskonferensen formulerades med följande ord:

Vad är en gudsbild? Vad är föränderlighet? Vad ryms i ordkonstellationen ”gudsbilder i förändring”? Vår pluralistiska samhällsbild, som kännetecknas av samtida religiös-politisk och kulturell mångfald – och dess koppling till historia och tradition – innebär såväl möjligheter som utmaningar. Oavsett om människor tror eller inte tror på något större än sig själva spelar religion roll i allas våra liv, i dess många former gör den avtryck i vår vardag på skilda arenor: i ekonomin, konsten, juridiken, vården och politiken. En central del av religion och teologi handlar om hur vi förstår och relaterar till en gudomlig dimension av verkligheten, men också hur vi lever våra liv, tillsammans med andra oavsett tro. Gudsbilder – konstruktiva och destruktiva – hör intimt samman med frågor som rör vad det är att vara människa, hur vi värderar handlingar och situationer samt hur vi hanterar konflikter och kriser. Förändring aktualiserar tankar kring klimathot, världens orättvisor, livets förgänglighet, upprättelse och hopp. Upplevelsen av att stå vid undergångens rand är inte ny, så frågan är hur vi kan tänka, leva, skriva och verka för det gemensamma goda i vår egen turbulenta och medialiserade tid?

Det sägs ofta att religionsvetenskap och teologi är marginaliserade ämnen i vår svenska sekulariserade kultur. Konferenser av detta slag visar dock att det finns ett behov av att gemensamt reflektera kring de politiska, kulturella, filosofiska, historiska och vetenskapliga anspråk som hör samman med gudsbilder. Ett av tecknen på det var behovet av att överhuvudtaget samtala om vad det verkligen innebär att göra anspråk på en gudsbild – eller rentav anspråk på Gud. Samtalen handlade då inte huvudsakligen om vad sådana anspråk betyder vid akademiska lärosäten utan om deras konsekvenser för hela samhället, för människor och allt levande. Gudsbilders betydelse belystes alltså inte bara för akademin och dess teoretiska anspråk utan för oss alla som lever idag. Det handlar om vårt vardagliga liv tillsammans och om hur våra gudsbilder bidrar till eller hindrar det goda i tillvaron. Gudsbilders betydelse för vår psykologiska, sociala, ekologiska och religiösa tillvaro löper som en röd tråd genom bidragen till denna antologi, och det blir tydligt att föreställningar om det metafysiska genomsyrar vår vardag. I direkt parallellitet med konferensens struktur samsas våra texter under följande rubriker: 1) Kultur – Konst – Teologi, 2) Natur – Klimat – Apokalyptik, 3) Religion – Konflikt – Dialog samt 4) Politik – Kön – Exegetik. Genom de olika kapitlen och bidragen tvinnas flera trådar samman, som handlar om värderingar och omvärderingar av etablerade gudsbilder. Det handlar också om en kritisk och existentiell angelägenhet att bereda väg för förändringar av gudsbilder så att de kan bli levande, komplexa och tilltalande tolkningsredskap för vår tid. För den som läser dessa texter kan resultatet bli en förändring i den egna teologiska utblicken på världen eller i den egna självförståelsen. Det finns en intensitet i brottningen med frågorna som visar att temat gudsbilder i förändring skapar respons hos läsaren. Med bevarad respekt för det mångfaldiga tilltalet finns identifierbara kristalliseringspunkter i flera kapitelbidrag. En kristalliseringspunkt är kritiken mot antropocentriska gudsbilder till förmån för kosmocentriska gudsbilder. Särskilt angeläget blir

detta i klimatdebattens kölvatten och en föreställd kritisk fas för mänskligheten. En annan kristalliseringspunkt är språket och ordens makt för att tolka det gudomliga, genom historien och i vår samtid.

Flera bidrag brottas med klassiska teistiska gudsbilder med en genomtänkt kritik mot patriarkala, hierarkiska och triumfatoriska metaforer, som till exempel bilden av Gud som kung. Några författare söker efter alternativa metaforiska bilder för människans relation till skapelsens Gud, bilder som uttrycker en ömsesidig levande helhet: den djupa brunnen, vattnets källflöden, havets oändlighet, föderskans kraftfullhet och sårbarhet eller en dragqueens kreativitet.

Ett särskilt spår i antologin utgörs av tankar om en framväxande panenteistisk gudsbild. Är den en fruktbar ekologisk och teologisk väg framåt? Att detta spår adresserar en förnimbar zeitgeist om människans klimatansvar och klimatångest fick en av redaktörerna erfara. I läsningen av bidragen som berörde processteologiska och kosmocentriska gudsbilder förändrades hens uppfattning av vad som pågick en dag vid sommarens insjövik.

Framåt kvällen kom gräsänderna inflygande utifrån storsjön som de brukade göra varje kväll. De landade mjukt och simmade in i den skyddande viken och lade sig tillrätta i vassen. Solen gick ner bakom skogen och sommarvinden susade i björklöven. Plötsligt förändrades vardagligheten. Det var inte längre Guds skapade varelsers olika rörelser: änder, vind och björklöv i skymningen. Här uppstod en förnimmelse av en pågående kommunikation med Gud själv, inte som ett abstrakt transcendent varande, utan som en immanent och faktisk rörelse i stunden, en påtaglig verklighet i ögonblicket, en visitation.

Panenteismens tankefigur och dess transformativa kraft illustrerades i detta ögonblick. Upplevelsen vid sommarsjön fick hjälp av en tolkningsram som förmådde uttrycka något av en upplevd

sanning och en ömsesidighet i det vardagligt nära, i en dialogens relation till tillvaron som totalitet.

Teologiska bilder förändras, någonting pågår. Det kommer till exempel till uttryck i denna bok när islamisk ekoteologi med perspektiv på en pågående miljö- och klimatkris uppmärksammas. Också här är den dialogiska relationen mellan allt skapat och vår verklighet i fokus.

Kultur, konst, poesi och teologi kan i samverkan – och motverkan – med varandra få oss att se och förhålla oss till tillvaron på ett delvis förändrat eller helt nytt sätt. Skilda konstnärliga uttryck kan bidra med explicita bilder och suggestiva metaforer för vad det är att vara människa tillsammans med andra i den verklighet vi delar. Men de kan också fungera som kritiska ögon och kreativa lösningar på stelnade förståelser som hållit oss fångna för länge. I denna antologi artikuleras detta bland annat genom djupdykningar i och tvärvetenskapliga perspektiv på gudsbilder i poesin, kroppslighet och kristusförståelser, materialiserad och schizofren teologi, psalmsång, katedraler och vetenskap. Antologins texter bjuder läsaren på en samtidsteologisk och religionsvetenskaplig forskningsfront – gudsbilder i förändring.

I det följande ges korta sammanfattningar av antologins tjugotre kapitel under de fyra tematiska rubrikerna.

Kultur – Konst – Teologi

Thomas Ekstrand analyserar i sin text ”Kristen teologi och Guds transcendens” argumentet att Gud står på de svagas och förtrycktas sida. Utifrån James M. Gustafson problematiseras påståendet och Ekstrand menar att teologin kan rymma alltför vidlyftiga utsagor om Gud. Han efterlyser därför teologisk ödmjukhet med öppning för tillit till uppenbarelsen.

I ”Kroppar, bilder – Kristusgestaltningar i Solveig von Schoultz lyrik” tar sig Carola Envall an dikter av lyrikern Solveig von Schoultz (1907–1996). I centrum står två dikter, ”Förbrytaren”

och ”Ljuset”, som i sin tur tolkar 1500-talskonstnären Matthias Grünewalds målningar från klosterkyrkan i Isenheim. Med hjälp av dikter som kommenterar konst frilägger Envall förskjutningar i olika tiders förståelse av kroppslighet och Kristusuppfattningar.

Maria Essunger beskriver och analyserar i sitt kapitel ”Materialiserad teologi – ordlek och existensiellt ansvar i Etty Hillesums dagböcker och brev” en radikal gudsbild som växer fram efter läsning av Hillesums vittneslitteratur, texter som vittnar om en svag Gud som ”behöver människans omsorg för att verka”. Det är i Hillesums medmänsklighet mitt i det mänskliga helvetet som Gud bor och gror. En materialiserad teologi träder fram där Gud är en självklar aspekt i det mänskliga livet.

I kapitlet ”Et in Arcadia Ego – konsten och vetenskapen i katedralen” diskuterar Laura Hellsten bildkonstens plats i kyrkorummet. Bildkonstens möjlighet att samspela med katedralens unika rumslighet analyseras utifrån ett projekt som ägde rum i Åbo domkyrka 2021. Hellsten fördjupar förståelsen av det kyrkliga rummets särskildhet som laddat för både konstnärer och teologer, med kapacitet att ge kontakt med livets lidande och människans förståelse av livets skönhet och skörhet.

Niklas Nenzén prövar och analyserar i sin text ”Schizofrena teologier och gudsbilder” hur konkreta bilder påverkar gudsföreställningar. Diskussionen kombineras med specifika kristillstånd som psykos och magiskt tänkande. Teologins perspektiv relateras till psykoanalytiska teoretiker och konstnärers erfarenheter av magiskt tänkande. Det är bilden som är begynnelsen snarare än ordet.

Bokens första del avslutas med Susanne Wigorts Yngvessons kapitel ”Från katekespsalm till lovpsalm – gudsbilder och teologi i de svenska psalmböckerna 1695–1986”. Där uppmärksammar hon hur psalmer förhåller sig till gudsbilder samt hur de i sin teologiska relevans förändras över tid. Texten bidrar med en översiktlig analys som visar på tendenser som kan synliggöra

generella principer för gudsbilder i Svenska kyrkans fyra officiella psalmböcker.

Natur – Klimat – Apokalyptik

Bokens andra del inleds med Hannah Hartells kapitel ”Hopplöshetens teologi i klimatkrisens tid”, där hon diskuterar frågan om vilka teologiska resurser vi har för att bemöta en ung generation som inte känner hopp inför framtiden. Hartells analys, med utgångspunkt i klimatångestens funktion och en definition av hopplöshet, mynnar ut i förslag till teologiska resurser för att bemöta känslor av hopplöshet orsakad av klimatångest.

Lina Langby slår an en filosofisk ton i sitt kapitel ”Om språkets betydelse för våra gudsuppfattningar”. Hon analyserar utifrån ett feministiskt religionsfilosofiskt perspektiv hur språk påverkar vår uppfattning av verkligheten och Gud. Langby förespråkar, i stället för en klassisk teistisk, en panenteistisk gudsuppfattning, som enligt henne har potential att bidra till en verklighet där kärlek och relationalitet realiseras, snarare än hierarkisk dominans och förtryck.

Även Oliver Li tar sig an panenteismen i sitt kapitel ”Panenteismens transformerande kraft”, som granskar panenteismen utifrån ett religionsfilosofiskt perspektiv. I samspråk med MaryJane Rubenstein diskuterar han invändningar mot föreställningen att Gud är i allt och att allt är i Gud och försvarar till sist denna paradox, som han förstår på ett analogt snarare än ontologiskt sätt. Panenteismen, menar Li, har en transformerande kraft och tillhandahåller verktyg för att bemöta vår tids utmaningar.

I kapitlet ”Gud i skapelsen – (o)föränderlighet och ömsesidig delaktighet” lyfter Michael Nausner fram en pågående teologisk och filosofisk omvärdering av relationen mellan Gud som skapare och skapelsen. Nausners analys mjukar upp en traditionell motsatsställning mellan kristen teologi och föreställningarna om en besjälad natur. Han visar hur ett andligt (samiskt) synsätt och

kristen processteologi kan mötas i en panenteistisk animistisk andlighet, i synen på en levande skapelse som ett sakrament som bär Gud själv.

Carola Nordbäck utgår i sitt kapitel ”Om tid, vatten och blå teologi” från den globala vattenkrisen och frågar sig hur teologin kan bidra till ett nytänkande vad gäller relationen människa–vatten. I vår tidsepok antropocen behövs, menar Nordbäck, en ny förståelse av denna relation som förankrad i urminnes tider – djuptid – och en blå teologi enligt vilken Gud själv är delaktig i vattnets oupphörliga nyskapande.

Relationen mellan Gud och skapelsen behandlas även i Peder Thaléns kapitel ”Skapelseteologins återkomst?”. Thalén undrar om det vid sidan om den vetenskapliga världsbilden finns en möjlighet för skapelsetrons överlevnad. Som ett komplement till en spekulativ eller ontologisk skapelsetro lyfter Thalén fram en relationell skapelsetro. För att ett språkligt rum för en sådan efter-teologisk skapelsetro ska uppstå behöver den vara förankrad i det levda livet och grunda sig i relationell kunskap om Gud och skapelsen, en kunskap som alltid är färskvara.

Religion – Konflikt – Dialog

Bokens tredje del inleds med Tomas Axelsons text ”Muslimer på vita duken – från fientliga stereotyper till nyfikenhet och nyansrikedom”, i vilken han granskar skildringar av muslimer på film. Vid sidan om en kritisk analys av gängse stereotyper i många filmer lyfts också sådana filmer fram där den muslimska världen träder fram i större nyansrikedom och där Guds barmhärtighet som en av islams starkaste föreställningar om Gud får plats.

Därefter skildrar Mohammad Fazlhashemi ett muslimskt teologiskt perspektiv i sitt kapitel ”Står Gud på de svagas sida? Islamiska gudsbilder”, som också relaterar till Ekstrands frågeställning i bokens första kapitel. Fazlhashemi går igenom Guds olika namn och attribut i den islamiska trosläran. Med ett

idéhistoriskt och teologiskt grepp diskuterar han framträdande bilder av Gud som den ende, allsmäktige, rättvise skaparen och domaren jämte andra bilder, som den kärleksfulle, förlåtande, barmhärtige och skyddande vännen. De senare står i fokus och lyfts fram som bevis för att Gud står på den svaga människans sida.

Barmhärtighet står sedan även i fokus för Ulrica Fritzsons bidrag ”Barmhärtig försoning och förlåtelsens val”. Fritzson behandlar sambandet mellan förlåtelse och försoning. Hon undersöker om förväntan på förlåtelse hämmar försoning och menar att begreppet barmhärtighet kan bidra till lösningar när förlåtelsens väg inte är framkomlig.

Stefan Lindholm undersöker i sitt kapitel ”Gud och skapelsen – Katherine Sondereggers teologiska metod och gudslära” den amerikanska teologen Katherine Sondereggers dogmatiska teologi med utgångspunkt i Guds attribut och de gudomliga personerna. Gud och världen är kompatibla, menar Sonderegger. Genom en kritisk analys granskas hennes teologiska metodologi och gudslära, som sedan också kontrasteras mot den amerikanska teologen Kathryn Tanners tänkande.

Katarina Westerlund utgår i sitt bidrag ”Gud i marginalen –internationella pentekostala erfarenheter av Gud” från svenskt empiriskt material. Studien fokuserar på migrerade pingstvänners gudsföreställningar och erfarenheter av levd religion i två församlingar i Stockholm. En slutsats som visas är att Gud som levande verklighet kolliderar med svensk sekulär normalitet.

Politik – Kön – Exegetik

Antologins fjärde och sista del inleds av kapitlet ”Gudsbilder och polarisering i teologisk debatt”, skrivet av Cristina Grenholm och Maria Södling. Där diskuterar de gudsbilder och framställningar av Gud utifrån 1900-talsteologerna Lydia Wahlström, Jeanna Oterdahl, Carter Heyward och Elizabeth Johnson, inbördes olika

men med ett gemensamt förhållningssätt till teologins funktion och syfte. Med hjälp av begrepp som anknytning, relevans och autenticitet problematiserar skribenterna en viss typ av teologikritik i relation till kristen tradition.

Hanna Liljefors lyfter sedan i sin text ”’Gammaltestamentliga’ gudsbilder i mediedebatt – kvinnohatare, nazist och homofob” fram på vilket sätt olika gudsbilder gestaltas i svensk offentlig debatt. Hon går igenom tre debatter i svensk press från perioden 1985 till 2017 och beskriver på vilket sätt en singulär och negativ gammaltestamentlig gudsbild i hebreiska bibeln etableras och ställs i kontrast mot en nytestamentlig positiv gudsbild.

Fredrik Portin bidrar i sitt kapitel ”Den stigmatiserade Jesus – en tröstande medvandrare för offer för sexuellt våld?” med en närläsning av evangelietexter om Jesus korsfästelse. Portin lyfter fram en tolkning som diskuterats av David Tromb, nämligen att Jesus förmodligen blev utsatt för sexuellt våld. Artikeln innehåller även frågor om hur sådan kunskap kan påverka själavård med personer med liknande erfarenheter.

Det kroppsliga står i fokus också för Katja Stroevens text ”Utsatt och upprättad – om teologisk samtidighet och människans relation till synd och trauma”. Stroeven diskuterar frågor som ställer sårade kroppar i fokus. Vilken gudsbild förmedlas när sönderslagna och lidande kroppar erkänns som teologiska subjekt? Kan luthersk hamartiologi och soteriologi svara på deras behov av befrielse när vi, i en kristen kontext, behandlat syndare som det självklara teologiska subjektet i behov av Jesu Kristi inkarnation och uppståndelse?

Hos Carina Sundberg är det sedan Guds kropp som behandlas när hon i sin text ”Om Gud som vrålar i födslovåndor” lyfter fram Gud som havande (Jesaja 42:14). Den gudsbilden hjälper, menar hon, i klimatkrisens tid att förstå Gud på nytt som samverkande med skapelsen. Sundberg kontrasterar ett linjärt synsätt på frälsningshistoria med en förståelse av Guds kontinuerliga

”samvärkan” med skapelsen. En panenteistisk gudsbild växer fram enligt vilken Gud i sin kärlek själv tar risker.

Kroppen står i centrum även för antologins sista bidrag, av Linn Marie Tonstad, ”Gudsbilder och Guds verkan”. Tonstad kritiserar våra gudsbilder och deras inverkan i världen utifrån ett queerteologiskt perspektiv. Med konstens och språkets hjälp problematiserar hon teologiska frågor som: Vad föreställer vi oss att gudsbilder gör? Hur bedömer vi en gudsbild och hur upplever vi dess kraft? Hur tror vi att en gudsbild kan verka i världen? Vad tänker vi att vi gör när vi skapar gudsbilder?

Det spelar roll hur vi föreställer oss Gud, inte bara för trosgemenskaper utan också för hur människor i största allmänhet gestaltar sina liv på vår sårbara jord. Gudsbilder kan förändra världen. Det har mänskligheten erfarit genom alla tider.

I denna bok reflekterar teologer och religionsvetare över vilka konsekvenser olika föreställningar om Gud har för samhället i stort. Vad föreställer vi oss att gudsbilder gör? Hur utmanar de oss? Vid sidan om bibliska och klassiska teologiska perspektiv görs här djupdykningar i kultur och konst, tro och vetande, kroppslighet och inkarnation, queer- och ekoteologi.

MEDVERKANDE:

Tomas Axelson, Thomas Ekstrand, Carola Envall, Maria Essunger, Mohammad Fazlhashemi, Ulrica Fritzson, Cristina Grenholm, Hanna Hartell, Laura Hellsten, Lina Langby, Oliver Li, Hanna Liljefors, Stefan Lindholm, Michael Nausner, Niklas Nenzén, Carola Nordbäck,

Fredrik Portin, Katja Stroeven, Carina Sundberg, Maria Södling, Peder Thalén, Linn Marie Tonstad, Katarina Westerlund och Susanne Wigorts Yngvesson.

ISBN 978-91-526-3978-8 9 789152 639788

9789152639788

GUDSBILDER I FÖRÄNDRING

TOMAS AXELSON MARIA ESSUNGER

SUSANNE WIGORTS YNGVESSON (red.)

GUDSBILDER I FÖRÄNDRING

TOMAS AXELSON MARIA ESSUNGER

MICHAEL NAUSNER

SUSANNE WIGORTS YNGVESSON (RED.)

GUDSBILDER

I FÖRÄNDRING