9789152639580

GRIFTETAL

red. cecilia nyberg

GRIFTETAL

GRIFTETAL

red. cecilia nyberg

© 2024 Författarna och Verbum AB

Omslag: Anna Larsson Design

Sättning: Aina Larsson/Sättaren

Tryck: Dimograf, Polen 2024

ISBN 978-91-526-3958-0

Verbum AB

Box 22543, 104 22 Stockholm

Tel 08-743 65 00

www.verbum.se

I Svenska kyrkans handbok framgår att prästen ska skriva ett griftetal till begravningsgudstjänsten. Men handen på hjärtat – har du tid? Utgår du från ett bibelord? Genomsyras orden av hoppet om ett liv efter detta? Eller blir det lite för ofta en berättelse om den avlidna, som du trots allt inte kände …?

Så inleddes brevet som jag våren 2023 skickade till nio präster i Svenska kyrkan, med frågan om de ville vara med och skriva en bok med exemplifierande griftetal till inspiration och fördjupning.

Den här boken hade funnits inom mig under lång tid. Den hade grott i åratal. De senaste åren hade jag letat efter en bok som var fylld med goda griftetal och tips, som jag kunde plocka fram till inspiration. I olika forum såg jag hur en sådan bok efterfrågades. Nu var tiden mogen – det var dags att sätta igång och skriva den. Initialt var fokuset på att skriva griftetalstips, men jag tror och hoppas att det har blivit en hel ”verktygslåda” med griftetal.

Den här boken är tänkt att kunna vara både en inspiration och ett stöd. Som präster i Sverige på 2020-talet kan vi ibland behöva förklara vad vår uppgift i begravningsgudstjänsten är och vad ett griftetal kan vara:

Griftetalet som gärna utformas med ett personligt tilltal till de anhöriga, där prästen inkluderar något om den avlidna, hens liv och gärning.

Griftetalet som i begravningsgudstjänsten är ett budskap om det eviga livet och det kristna hoppet inför döden.

Griftetalet som förhoppningsvis kan ge tröst och tolka de mänskliga levnadsvillkoren utifrån tron på Jesu Kristi uppståndelse.

Griftetalet som är att se som ett själavårdande tal till dem som deltar i begravningsgudstjänsten.

Prästerna i boken kommer från norr till söder i vårt avlånga land och delar med sig av såväl gamla som nya erfarenheter. De har författat tre griftetal vardera utifrån givna rubriker, och i ingressen beskriver de den situation de utgått från och det bibelord de valt. Rubrikerna är till viss del valda för att belysa de dödsfall och omständigheter som inte inträffar så ofta och som därför kan vara en särskild utmaning. Prästerna har också bidragit med råd och reflektioner utifrån sina erfarenheter av griftetal och begravningsgudstjänster. Dessa sammanfattas i det sista kapitlet, Pastoral omsorg.

Ny inspiration kan alltid behövas, så låt oss hjälpas åt med det. Från bokens griftetal kan du plocka som du vill, det är fritt att använda. Det finns personlig karakteristik, ett eller flera bibelord, ibland en bön och en psalm, och du kan använda delarna till att forma ett personligt tilltal för den situation som du befinner dig i. Det är viktigt att betona att alla situationer, namn och platser är fiktiva. Förhoppningen är att denna bok ska kunna bidra med uppslag till fler griftetal och kanske öppna för fördjupande samtal om griftetalens utveckling i modern tid.

Ett stort tack till er präster som medverkar i boken. Tack för era unika förmågor och er generositet i att vilja dela med er.

I de sista dagarna innan manus till denna bok lämnas in avlider min tant Aina 100 år gammal. Denna bok tillägnas henne.

Till hopp.

Cecilia Nyberg

Stockholm i adventstid 2023

Arbetsplatsolycka

Ola Fornling

Ivan gick bort vid 45 års ålder i en arbetsplatsolycka. Han arbetade som byggnadsarbetare och klämdes i en maskin. Han lämnade efter sig fru och tre barn. Hans mamma är också i kyrkan, men pappan finns inte med i bilden sedan lång tid tillbaka. Ivan var en social person med stort kontaktnät, och kyrkan är fylld med släktingar, kollegor, vänner och bekanta.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Johannesevangeliet 1:5

Vi har samlats här i kyrkan för att ta avsked av Ivan. Det känns onaturligt och märkligt att ta in de orden och vad de betyder. Han lämnade oss mitt i steget, mitt i sin gärning. Tomrummet och overklighetskänslan som finns kvar hos oss kan inga fromma ord ändra på. Inte heller kan fromma ord radera ilskan, frågorna, uppgivenheten och saknaden. Allt det som finns i er måste få rymmas här i kyrkan idag. Och kyrkans rum är bärkraftigt – mellan dessa väggar finns en historia av människors erfarenheter som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Samtidigt behöver vi ha ett fokus på vad vi ska göra just här och nu.

När en olycka drabbar en människa är det många processer i

gång samtidigt. Det finns praktiska frågor som behöver lösas och undersökas, det finns inre processer som behöver sin tid och sina verktyg. Allt det som sker behöver sitt fokus och sitt rum. På samma sätt behöver begravningsgudstjänsten ha sitt fokus och sitt rum. Vårt fokus idag är det liv som blev. Ivans liv och hur det, som en gåva av Gud, tog sig uttryck här på jorden, får vara fokus för vår uppmärksamhet.

Det första ordet som spontant kom upp när vi talade om honom var uttrycket levnadsglad. Ni vittnade om att det fanns en livslust och en energi i hans personlighet, som han använde till att försöka förbättra saker. Det kunde röra sig om praktiska förbättringar hemma, som när han skapade ett nytt bevattningssystem till trädgården, men det tog sig också uttryck i att han ville att människor runt honom skulle få bättre villkor. Jag har förstått på mamma Elisabeth att detta drag fanns med honom sedan barnsben.

Familjen var hans prioritet. Den som startade i och med att ni –Ivan och Anna, sa ja till varandra i den här kyrkan vid er vigsel 2004. Och sedan utökades den med barnen Sofia, Sandra och Viktor. Även på arbetet realiserades som sagt hans förbättringsvilja, inte minst genom hans fackliga engagemang. I umgänget med vänner var han ofta initiativtagare till diverse resor och upptåg. Ni har vittnat om att det fanns en glädje kring hans personlighet.

Det bibelord som jag valt att utgå ifrån idag är hämtat från evangelisten Johannes: Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. I Bibeln och i kyrkan används ljus och liv sida vid sida. Ljuset är det första som blir till när Gud skapar kosmos. Jesus benämner sig själv som världens ljus.

Så tänker jag att ljuset idag får stå för livslusten, förändringsviljan och kraften hos Ivan. Han har kommit hem till den Gud som gav honom livet. Någon gång ska vi alla göra den resan. Men det han gav under sitt liv kan döden inte radera. Mörkret kan inte övervinna det, eftersom det han gav till er nu lever vidare i er och genom er.

Jag sa inledningsvis att vårt fokus idag är det liv som blev. Nu får vi stillna en stund och tänka på hur livet med Ivan såg ut.

Vi får överlämna allt det som finns i rummet i Guds händer, medvetna om att det Ivan gav genom sitt liv inte har försvunnit.

I överlämnandet finns också en bön om att vi ska förvalta hans livsfrukt på bästa sätt i kommande dagar och år.

Ensam utan anhöriga

Anders Göranzon

Rolf blev 58 år. Han arbetade som tjänsteman på en av samhällets industrier, och hans död upptäcktes när han inte kom till sin arbetsplats en morgon. Rolf hade inga anhöriga. Han deltog regelbundet i gudstjänstlivet i församlingen, och till begravningen kommer några daglediga församlingsbor, ett par medlemmar från Lions samt ett antal arbetskamrater.

Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.

Första Petrusbrevet 1:13

Rolf är död. Det märktes framför allt när han inte fanns på plats i sitt arbetsrum en måndagsmorgon för några veckor sedan. Hans plats stod bokstavligen tom. Men han har lämnat ett tomrum efter sig på fler sätt. Även på den plats här i vårt kyrkorum där Rolf brukade sitta kommer han vara saknad.

Vi som är här idag är på ett sätt Rolfs anhöriga. Han hade inga nära släktingar. Men han hade oss. På olika sätt saknar vi honom.

Därför är vi samlade här i kyrkan, där våra olika känslor ryms. Här får vi ta avsked och vila i Guds nåd.

Jag förstod i samtal med Rolf att han flyttat ganska mycket. Inte för att han hade vantrivts utan för att han var nyfiken till sin natur. Att komma till en ny ort var en utmaning och gav spänning i livet. Det är nu tre år sedan Rolf flyttade hit till vårt samhälle.

Ni som varit arbetskamrater har berättat om Rolfs ansvarskänsla och noggrannhet. Lugnt och metodiskt tog han sig an olika utmaningar och fanns ofta till hands när det dök upp frågetecken kring administrativa rutiner. En trygg person att vända sig till.

Några av er som är här idag representerar Lions, där Rolf var en engagerad medlem. Det var en gemenskap som han fann glädje i oavsett var någonstans han bodde i vuxen ålder. Även ni har berättat om Rolf som en person som gärna tog ansvar.

Ganska direkt efter flytten hit började Rolf också delta regelbundet i vårt gudstjänstliv. Det är nog inte många söndagar som han inte har suttit på sin plats både här i kyrkorummet och vid något bord i församlingssalen vid kyrkkaffet. Gudstjänsten var för Rolf, som för så många, en rastplats där han fick vila i Guds nåd. En plats att hämta kraft inför en ny arbetsvecka.

Rolfs död kom oväntat och plötsligt. I samtal med flera av er har jag uppfattat en sorg inte bara över att Rolf är död utan också över att han behövde dö ensam i sin lägenhet. Då är det en tröst att vila i tron på att ingen enda är övergiven av Gud.

I Första Petrusbrevet läser vi: Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.

Ja, så är våra liv. Inte minst Rolf var van att bryta upp. De flesta gånger, när han sökte ett nytt arbete och bekantade sig med en ny ort, var det helt frivilligt. Men när det gäller döden vet vi inget om när det är dags att bryta upp. Det tillhör människolivets förutsättningar att vi inte vet när det tar slut. Men vi får sätta vårt hopp till att Gud finns hos varje människa. När Gud blev människa i Jesus var det för att komma nära sin skapelse och därmed även nära oss

människor. Och den närheten finns där både under våra liv och i vår död.

Det är också vår tro och vårt hopp att den närheten fortsätter genom döden till fortsatt liv på ett sätt som vi inte kan föreställa oss. Därför får vi nu överlämna Rolf i Guds barmhärtiga händer.

I Svenska kyrkan hålls över 60 000 begravningsgudstjänster varje år. Det gör griftetalet till en av de vanligaste texterna att skriva för många präster. Så de flesta har skrivit åtskilliga – men kanske inte hört så många utöver sina egna.

Griftetalsboken tar utgångspunkt i en längtan efter inspiration och stöd i griftetalsskrivandet. Här finns trettio griftetal att läsa och hitta idéer i. Griftetalen är skrivna utifrån fiktiva livsöden och spänner över väntade och plötsliga dödsfall, korta och långa livsberättelser, rasande sorg och stilla tacksamhet, stark tro och vacklande tvivel, stark gemenskap och tyst ensamhet.

I ett avslutande kapitel har Cecilia Nyberg också sammanfattat tankar och erfarenheter från de medverkande prästerna. Det är konkreta tips inför att skriva griftetal men också reflektioner om att möta förväntningar från de anhöriga, förbereda sig inför en begravningsgudstjänst och hantera de egna reaktionerna.

Boken kan läsas som inspiration och stöd i det egna griftetalsskrivandet, men också gärna användas för samtal och övning i utbildning och fortbildning.

medverkande:

Ola Fornling, Anders Göranzon, Karin Härjegård, Göran Lundstedt, Anna Norrby, Cecilia Nyberg, Kim Rehnman, Lisa Axelsson Runeborg, Eskil Selander och Hanna Stark.

ISBN 978-91-526-3958-0

ISBN 978-91-526-3958-0