9789152630549 by Smakprov Media AB

och rit tar sin utgångspunkt i att gudstjänsten till Gud, till medmänniskan och till mig själv. Medmänniskan förstås som de människor som firar gudstjänst tillsammans. Tillsammans har gudstjänstfirarna klokhet och erfarenhet att bygga gudstjänst för dem som samlas just där. För att kunna förnya gudstjänsten måste vi sätta ord på det vi upplever. Annars är vi utläm nade till ett planlöst prövande av goda idéer. Boken tar stöd i forskningen kring riter och beskriver hur de fungerar, och vad det har för betydelse för gudstjänstförnyelsen. Vi ser i vilka sammanhang riter växer fram och hur de kan tolkas på olika nivåer, liksom att det finns olika typer av symboler som används på helt olika sätt. Genom att lära känna gudstjänsten som rit, kan vi hantera de olika ”rituella strategier” som vi

Om gudstjänsten som relation och rit

är en gestaltning av livets tre grundrelationer:

MÄNSKLIG GUDSTJÄNST

Mänsklig gudstjänst – om gudstjänsten som relation

redan i dag omedvetet använder. I boken lyfts fyra centrala områden fram: att skapa mänsklig värme i gudstjänsten, att bryta och att återupprätta barnens plats i gudstjänsten. Martin Modéus är stiftsadjunkt för gudstjänst utveckling i Stockholms stift.

Martin Modéus

stelheten, att arbeta med delaktighetsstrukturer

MÄNSKLIG GUDSTJÄNST Om gudstjänsten som relation och rit Martin Modéus

MÄNSKLIG GUDSTJÄNST Om gudstjänsten som relation och rit

o Martin Modéus

Ring the bells that still can ring Forget your perfect offering There is a crack in everything That’s how the light gets in Leonard Cohen

Prästmötesavhandling till Stockholms stifts prästmöte 2005

Prästmötesavhandling för Stockholms stift © Martin Modéus, respektive rättsinnehavare och Verbum Förlag omslagsbild: Efter ikonmålningen Treenigheten i Gamla testamentet av Andrej Rubljov illustration: Maria Mannberg formgivning omslag och inlaga: Åsa Ulfvebrand Typsnitt: Berling Nova Tryck:Publit, Stockholm isbn 978-91-526-3054-9 Första upplagan, tredje tryckningen Verbum Förlag AB, Box 22543, 104 22 Stockholm Tfn 08-743 65 00, info@verbum.se, www.verbum.se

Innehåll författarens Förord 1. Introduktion 15

DEL 1. ATT FÅ SYN PÅ GUDSTJÄNSTEN Inledning till del 1

2 Relationer på riktigt

23 Är gudstjänsten nödvändig? 23 Gudstjänsten som relationsgestaltning 26 Relationer till Gud, till min medmänniska och till mig själv 26 Leka himmel på jorden? 30 Gestaltning – relationerna tar form 31 Sätta gudstjänsten på prov 35 Sammanfattning 39

3. En rit bland andra riter

41 Riten som grundläggande behov 42 Den rituella instinkten 42 Den rituella situationen 45 Kulturella problemområden som gör riten nödvändig 49 Kulturens gränser 49 Tid och förändring 51 Relationer 54 Fruktbarhet 56 Vad riten gör med oss 57 Causa, ritens djupaste orsak 57 Fokusering och definiering 59 Exempel: Hur människor uppfattar en begravningsakt 65 Ritens livssammanhang 65 Naturens cykel 66 Livscykeln 67

Bekräftelse 68 Återupprättelse 69 Kriser 69 Invigningar 72 Tunga och lätta causae 72 Lust att gå i kyrkan? 76 Sammanfattning 88

4. Högmässan som livsrytm och relationsbygge Kyrka, församling, individ. Om gudstjänstens vi Majestätisk kyrka möter privat andakt 91 Kyrka, församling, individ 95 Rum för relation och livsrytm 99 Gudstjänstens vi 100 De som samlas 107 Bedjande-och-sökande 107 Vad innebär ”gudstjänsten i centrum”? 115 Högmässans uppdrag 120 Enheten som mångfaldstecken 120 Begreppet högmässa 124 Ordo och det svenska gudstjänstlivet 126 Sammanfattning 137

5. Systemfel i gudstjänsten

139 Mänsklig likformighet 141 Den fallna skapelsens parentes 142 Överhetsgestaltningen 148 Anonymitet som värde 151 En intellektualiserad symbolanvändning 153 Stelhet och avsaknad av mänsklig värme 156 Fysiskt tvång 157 Ensidig musik 160 Scenperspektivet 163 Perfektionism 166 Prestationsberoende 168 Församlingens handlingsförlamning 170 Sammanfattning 171

6. Konturerna av ett förnyat gudstjänstliv I en upplevelse börjar allt 174 Gudstjänstens anda 177 Mänsklig värme – om välkomnande, gästfrihet och hemkänsla 178 Inkluderande – mångkulturell på djupet 181 Tilliten – en smak av evangelium 183 Gudstjänstens form 185 Delaktighet – att få plats 186 Igenkännandets glädje 200 Självbärande liturgi – farväl till prestationerna Förändring eller förnyelse 207 Gudstjänstbilder 209 Den första nattvarden 210 Havet 211 Katedralen 212 Hemmet 213 Sammanfattning 215

DEL 2. ATT FÅ SYN PÅ RITEN Inledning till del 2

219

7. Tolka rit och läsa gudstjänst

221

Ritens tre tolkningsnivåer 222 Ideologinivån 222 Användningsnivån 224 Strukturnivån 226 Nivåkollisioner 231 Min läsning och din läsning 236 Högmässans ideologiska motivkretsar Att använda gudstjänsten 239 Skeendet under ytan 241 Sammanfattning 243

8. Symboler är inte symboliska Hur symboler fungerar 248 Definierande symboler 251

247

236

173

205

Legitimerande symboler 252 Markerande symboler 256 Det symboliska överskottet 257 Högmässans symbolspråk 260 Sammanfattning 266

9. Ritens framväxt: Ritualiseringsprocessen

267 Ritualiseringens dynamik 268 Att göra något avvikande – den rituella grundstrategin Rituella strategier – förhållningssätt som skapar helhetsintryck 276 Musik och kropp i riten 278 Musikens kraft 279 Kroppslighet 280 Sammanfattning 284

10. Ritens framväxt: Rituella strategier Avskilja och helga 288 Fixering 292 Formalisering 295 Förberedelser 299 Klassifikation 301 Symbolisk gestaltning 309 Ålderdomlighet 314 Otydlighet 317 Instruktion 320 Markering 322 Länkning 325 Dokumentation 330 Motbilder 332 Repetition 333 Antistruktur 337 Kombinationen skapar helheten Sammanfattning 343

341

287

273

DEL 3. BYGGA GUDSTJÄNST Inledning till del 3

345

11. Anda – om den mänskliga gudstjänsten Sammanfattning

347

350

12. Liturgi – om överbryggning och strukturbalans 351 Strukturbalans: samspelet mellan strukturen och antistrukturen 352 Överbryggning: framåt och bakåt i samspel 356 Sammanfattning 359

13. Form – om gudstjänstgrupper och relationsbygge 361

14.

Delaktighetsstrukturer som relationsskapare Gudstjänstgrupper 365 Arbetsformen 367 Gudstjänstgruppen och systemfelen 370 Den öppna gemenskapen 372 Maktfördelning 373 Organisationsstruktur 376 Välkomnande 378 Sammanfattning 381

362

FOKUS – om barnens plats i högmässan

383

Barnens roll 384 Barn i det svenska rituella systemet 385 Barnens plats i högmässans världsbild 387 Den dubbla överheten 390 Barnet i högmässans centrum 392 Barnen som antistruktur 393 När barnen skall uppträda 395 Delaktighet är att ge 396 Att hitta barnen i högmässan 398 Sammanfattning 402

Slutord

403

litteraturlista

405

INTRODUKTION

• Alice: Snälla, kan du säga mig vilken väg jag bör ta härifrån. Katten: Det beror ganska mycket på vart du vill komma. Alice: Jag bryr mig inte så mycket om vart … Katten: Då spelar det ingen roll vilken väg du tar. Alice: … så länge jag kommer någonstans … Lewis Carroll, Alice i Underlandet

•

Vad var det egentligen som hände i gudstjänsten i dag? Trots allt arbete och alla förhoppningar blev intrycket ett helt annat än det vi förväntade oss. Kanske satt vi i bänken och undrade varför de ansvariga gjorde som de gjorde. Varför ändrade de på sådant som faktiskt varit bra? Eller motsatt: Varför ser de inte att allt detta gamla, underliga, stöter bort människor? Eller ännu värre: varför gör de inte något åt detta, när de faktiskt vet att det inte fungerar? Alla som går i kyrkan har nog undrat någon gång varför gudstjänsten blev som den blev. För länge sedan läste jag en intervju med en ung man som beklagade sig över Svenska kyrkans gudstjänster. En kommentar fäste sig i mitt minne: ”Det är konstigt med gudstjänsterna. Alla vet att de är tråkiga, men ändå lyckas kyrkan inte göra något åt det.” Hur kan det vara så svårt att lösa ett problem som vi är så överens om? Det är svårt att lösa problemet, men ännu märkligare är att det är så svårt att förklara varför det är så svårt. I detta perspektiv är gudstjänstförnyelsen en resa utan mål. 15

introduktion

Någonstans kan nog många känna igen sig i denna djupa suck. Vi försöker, men så fort vi samtalar om gudstjänst på litet djupare nivå blir samtalet svåröverskådligt. Det finns så många perspektiv att det ibland verkar omöjligt att nå varandra. Ett viktigt mål för denna bok är att sortera begreppen, så att vi kan tala med varandra om gudstjänsten. Därför kommer den att kretsa kring tre frågor: Vad är en gudstjänst? Vilka är ”vi” som firar gudstjänst? Hur fungerar en gudstjänst? Det är dock inte säkert att sorteringen kommer att göra det enklare att arbeta med gudstjänsten. Men jag tror åtminstone att det kommer att framgå tydligare varför det är så svårt. I bokens titel finns det som jag tror är en sammanfattning av gudstjänstförnyelsens kärna. Det handlar om att lära oss att vara människor i gudstjänsten, och om att göra gudstjänsten mänsklig. För att detta skall vara möjligt måste relation och rit mötas, så att bådadera kommer till sin rätt. Att det finns rituella drag i gudstjänsten är nog ganska tydligt, men just den rituella och ceremoniella sidan kan ibland vara kontroversiell. Konstiga kläder och högtidligt uppträdande är stötande för somliga men attraktivt för andra. I boken kommer dock en viktig utgångspunkt att vara just detta att gudstjänsten är en rit. Om det stämmer att gudstjänsten är en rit, så måste ritens ”lagar” ha betydelse för hur gudstjänsten fungerar. Genom att utforska dem kan vi alltså komma en bit på väg att förstå vad gudstjänsten gör med oss och hur vi skall arbeta med den. Vikten av att se och kunna sätta namn på de rituella mekanismerna visar sig när vi försöker förstå och kommunicera våra gudstjänsterfarenheter med varandra. En stor del av gudstjänstförnyelsen i dag tror jag nämligen stupar på att vi talar förbi varandra. När vi till exempel talar om stillheten i gudstjänsten tänk er somliga på tråkighet medan andra tänker på helighet. Detta är bara en av många punkter där vi måste mötas för att kunna 16

introduktion

gå vidare. Och när vi ser något som fungerar bra i en gudstjänst, eller själva får något att fungera bra i vår egen gudstjänst så saknar vi ord för att beskriva vad det egentligen var som fungerade. Därmed saknar vi möjlighet att förmedla detta till andra. I det konkreta arbetet är vi då utlämnade till ett ganska planlöst provande av tips och idéer. I dag har vi i princip bara ett liturgihistoriskt språk för att beskriva hur gudstjänsten är uppbyggd, och ett teologiskt språk för vad gudstjänsten symboliserar. Men det vi egentligen behöver är ett rituellt språk för att beskriva vad som händer i gudstjänsten. Samma problem gäller egentligen musiken, där det saknas en terminologi för att beskriva hur musiken fungerar i gudstjänsten. Många olika faktorer – jag kommer längre fram att kalla dem för rituella strategier – samverkar vid gestaltningen av en specifik rit, till exempel gudstjänsten. De är lätt igenkännbara var för sig, men de har inga namn. Ett syfte med boken är därför att klargöra, och framför allt att sätta namn på det som alla redan upplever. Dessa etiketter är inte till för sin egen skull utan kan tjäna som redskap för att beskriva vad som händer i gudstjänst en. Med hjälp av rit-terminologi kan vi tydliggöra de mekanismer som bygger rit och se hur helheten formas av hur de samverkar. Jag hoppas att en del av de termer som jag tar med från den antropologiska ritualforskningen och min egen forskning skall kunna vara till nytta.1 Kanske det rituella språk som jag kommer att föreslå också går att använda om musiken. Mina förslag är arbetsförslag och jag inbjuder andra att diskutera och utveckla dem.

Min forskning om riter och ritualisering finns presenterad i doktorsavhandlingen Sacrifice and symbol. Biblical shelamim in a ritual perspective (Almqvist och Wiksell. Stockholm 2005). Boken är en presentation av en analysmetod för att förstå vad specifika riter har för syfte och ärende, och en tillämpning av detta på det så kallade gemenskapsoffret (hebr: shelamim) i Gamla testamentet. 1

introduktion

En kort översikt kan ge hjälp att få grepp om bokens uppläggning och budskap. Innehållet är samlat i tre avdelningar, där den första heter Att få syn på gudstjänsten. Syftet med den är att beskriva de möjligheter och problem som finns i gudstjänsten i dag. Framför allt handlar den om människorna i gudstjänst en, om vad vi använder gudstjänsten till, om vilka ”vi” som firar gudstjänst är, om vad gudstjänsten gör med oss när vi firar den, och om de grunder på vilka jag tror att gudstjänstförnyelsen skulle kunna byggas. Någon historisk avdelning finns inte i boken. Kunskap om liturgihistoria finns i rikt mått på andra håll, och jag hänvisar därför dit.2 Det rituella betraktelsesättet renodlas i den andra avdelningen, Att få syn på riten, där syftet är att beskriva hur viktiga rituella mekanismer är aktiva i gudstjänsten. Genom att tydliggöra dem och se hur de samverkar kan vi få en ökad förståelse för hur liturgin kan gestaltas för att skapa levande gudstjänster. En stor del av denna avdelning syftar till att sätta ord på det vi redan gör och som vi redan känner i ryggmärgen. Den tredje och sista avdelningen heter Bygga gudstjänst. Den är inte en praktisk handledning, men pekar ut fyra huvudområden att arbeta med. Det gemensamma för dessa är att de antingen är bearbetade sedan tidigare i församlingar med växande gudstjänstliv och därmed har visat sig fungera, eller att de så uppenbart överensstämmer med bokens slutsatser att de bör utforskas vidare. Boken är en sorts berättelse, eller rättare sagt flera berättelser, om hur man kan läsa och uppfatta gudstjänsten. Det finns naturligtvis många fler sätt att betrakta sammanhangen. Tillvaron är så rik att det sociala och andliga pussel som utgör gudstjänsten På svenska finns till exempel Martling (1992), samt kortare sammanfattningar av nutida tendenser i liturgiutvecklingen i Krook (1987:144-154) och Harling (1994a:11-23). Mer omfattande är Jones m. fl. (1992). 2

introduktion

går att lägga på många olika sätt.3 Mycket är därför personligt, och skall brytas mot andras personliga intryck av gudstjänsten. Ytterligare några begränsningar vill jag peka på, för att förenkla för läsaren. Den första är att detta inte är en praktisk bok med tips om hur man kan göra gudstjänsten bättre. Snarare är syftet att ge perspektiv på gudstjänsten. Gudstjänstförnyelse är ett långsamt och långsiktigt arbete, och det finns helt enkelt inga genvägar. Däremot försöker jag genom hela boken visa hur man kan använda de perspektiv som boken ger, för att på lång sikt nå förnyelse. Och då är det gudstjänstlivet, inte de enskilda gudstjänsterna, som står i fokus. För det andra är boken naturligtvis tänkt att läsas rakt igenom, men den skall också sedan kunna fungera som handbok. Detta gör att vissa resonemang återkommer på flera ställen. Sammanhangen skall kunna vara begripliga också för den som väljer att återvända till ett enskilt kapitel. Framför allt finns ett stort antal korshänvisningar, för att man i efterhand skall kunna hitta tillbaka till förklaringar av centrala begrepp och resonemang. Alla kapitel avslutas med en sammanfattning, som också går att läsa löpande som en generell sammanfattning av boken. Av detta skäl finns bara en mindre sammanfattning i slutet. För det tredje vill jag lyfta fram en begränsning i temats omfattning. Denna bok handlar om gudstjänsten, och med detta menar jag söndagens huvudgudstjänst. När termen ”gudstjänst” används är det alltså denna som avses, inte gudstjänster i allmänhet. Mycket finns att säga om fenomenet gudstjänst i ett vidare perspektiv, men dessa begränsningar är satta för att materialet skall bli hanterbart. Den fjärde begränsningen handlar om möjligheten att exemplifiera. För att visa vad jag menar kommer jag att ta en hel del exempel från svenskt gudstjänstliv. Detta är dock inte helt enkelt, eftersom vi har olika uppfattningar om hur ett sådant liv 3

Jfr Asplund (1970:41-44)

introduktion

ser ut, utifrån våra olika erfarenheter. Ofta kommer jag därför att hänvisa till ”den traditionella gudstjänsten”, som någon sorts schablonbild att jämföra med. Eftersom våra gudstjänsterfarenheter skiljer sig, så går det knappast att vara mer precis än så. När man analyserat gudstjänsten som en rit bland andra riter kan det ibland kännas tomt: Var det bara detta? Vart har heligheten i gudstjänsten tagit vägen? Var det bara rituell teknik alltsammans? Kanske kommer läsaren att drabbas av den känslan någon gång. Men sanningen är den motsatta, enligt min uppfattning. Riten är en Guds gåva för att hjälpa människan att möta sig själv, sina medmänniskor och Gud. Genom riterna skapar vi fysiska och mentala rum, där vi kan ta plats i dessa livets grundrelationer. När vi förstår och bemästrar ritens funktion kan vi därför hjälpa varandra till äkta möten och undvika att oavsiktligt använda rituella mekanismer som förtrycker människor. Gudstjänsten är en fantastisk rit, och jag hoppas kunna förmedla att jag tror att både gudstjänsten, församlingen och kyrkan har en framtid.

Del 1

ATT FÅ SYN PÅ GUDSTJÄNSTEN

INLEDNING TILL DEL 1 Gudstjänsten är ett undflyende fenomen. En brokig blandning av teologi, erfarenheter, drömmar och fördomar samverkar till att skapa en bild som inte är lätt att fånga. När vi skall arbeta med gudstjänstförnyelse visar det sig kanske att vi i praktiken har helt olika gudstjänstbilder som styr oss. Om vi inte är överens om vad gudstjänsten är i nuet, hur skall vi då kunna enas kring visionerna? Jag vill understryka att bokens ärende är att behandla söndagens huvudgudstjänst. Mycket av det som står här är direkt til�lämpbart också i andra gudstjänster, men eftersom huvudgudstjänsten har en särskild uppgift i församlingens gudstjänstliv ligger fokus på den. Den första delen av boken, är ett försök att kartlägga detta underliga fenomen som vi kallar gudstjänst. Först (kapitel 2) handlar det om vad som är den inre kärnan i en gudstjänst, och därefter (kapitel 3) om vad de rituella dragen i gudstjänsten har för bakgrund och betydelse. Dessa två perspektiv förs sedan samman (kapitel 4) i en diskussion om vilka principer som skulle kunna ligga till grund för en gudstjänst som tog slutsatserna från dessa två kapitel på allvar. Därefter följer en kritisk analys av gudstjänsten som den ser ut i dag (kapitel 5), med ett försök att ringa in dess bärande problem. Jag kallar dem systemfel, för att betona att detta är fel som inte har med tillfälliga missgrepp eller med prästernas 21

och musikernas kompetens att göra, utan problem som finns inbyggda i själva sättet att tänka och fira gudstjänst. Innan vi klart identifierat problemen blir det svårt att göra något åt dem. På dessa grunder bygger det sista kapitlet (kapitel 6) i denna första del, som är ett försök att teckna konturerna av en förnyad gudstjänst.

2 RELATIONER PÅ RIKTIGT

Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. /… / Du skall älska din nästa som dig själv. Matt 22:37, 39

Är gudstjänsten nödvändig? Somliga hävdar det. Samtidigt är det inte lätt att ringa in vad vi egentligen menar med gudstjänst. Och vad är centrum i företeelsen gudstjänst? Detta kapitel börjar i frågan om gudstjänsten är nödvändig, men flyttar fokus till att söka efter det nödvändiga i gudstjänst en, alltså det som är omistligt för att gudstjänsten skall vara fullödig. Tanken är att förnyelse inte innebär att hitta något nytt utan att hitta det som är centralt och använda det som orienteringspunkt. Som en organiserande princip för jag fram det dubbla kärleksbudet, vilket leder till att se gudstjänsten i första hand som en relationsgestaltning i flera dimensioner.

ÄR GUDSTJÄNSTEN NÖDVÄNDIG? … låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed … (Hebr 10:25, 1917 års översättning). Detta var ord 23

del 1. att få syn på gudstjänsten

som jag under min uppväxt ofta mötte i bibelstudier och samtal. Att fira gudstjänst är nödvändigt, var tolkningen. Men varför? Gudstjänsten står högt i kurs i kyrkan och det är sällan kontroversiellt att betona att den är viktig. Ändå tvekar nog många när man speglar föreställningen om gudstjänstens centrala betydelse i sin egen gudstjänsterfarenhet. Steget från att se gudstjänsten som viktig till att se den som nödvändig är långt, inte minst eftersom den som påstår att den är nödvändig inte bara vill säga något om sig själv utan också om andra. Gudstjänsten kan dessutom inte vara nödvändig i absolut bemärkelse. Man kan ju vara kristen utan att delta i gudstjänster. Argumentet framför andra brukar vara att det är i gudstjänst en som församlingen blir församling och att allt som vår tro innehåller finns där. Men om församlingen inte blir församling mer än i formell bemärkelse – de flesta kyrkotillhöriga är ju inte där – och om gudstjänstens gudsbild och människosyn väcker min upprorskänsla, är gudstjänsten fortfarande nödvändig då? Är det kanske för kyrkan som den är nödvändig? Eller för prästen, eftersom det är i gudstjänsten som prästens egen identitet blir tydligast, och det är där som prästen kan ha överblick och kontroll över ”hjorden”? Bibliska texter som argumenterar för gudstjänstdeltagande är sällsynta, men det är inte svårt att finna hänvisningar till att Jesus är i synagogan eller går upp till templet och till att den första församlingen är samlad till gemensam uppbyggelse och bön.1 Att härifrån dra linjen till en svensk högmässa är dock inte självklart, och nödvändigheten att fira gudstjänst innebär naturligtvis inte att det är just 1986 års högmässoordning som ger gestalt åt denna nödvändiga gudstjänst. Ändå skär sig faktiskt ofta diskussionerna just här. Den som hävdar gudstjänstens nödvändighet kan sätta en parentes kring den normalsvenska 1

Luk 4:16; Apg 2:41-42; 3:1; 5:12; 1 Kor 14:26.

2. relationer på riktigt

högmässans svagheter och hålla fram en idealbild, medan den som opponerar sig kan ta fasta på bristerna och avstå från att ta hänsyn till vad som skulle gå att förbättra. För att komma vidare måste vi formulera om frågan till: Vad det är som är nödvändigt i gudstjänsten? Utifrån svaret kan vi gå vidare och se om detta går att förverkliga också i en svensk högmässa. I den tidiga kyrkan växte det fram ett gemensamt gudstjänstliv, som dessutom till sin grundläggande struktur och idé hade avsevärda likheter med vår nutida högmässa (s 126-137).2 Helt klart är alltså att man tidigt ansåg gudstjänsten viktig. Hebreerbrevets författare ger en vink om hur man kan ha tänkt, och här vill jag återvända till citatet som jag hörde under min uppväxt, men läsa orden i sitt sammanhang, och i vår aktuella översättning: Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra … (Hebr 10:23-25). För många svenska gudstjänstfirare säger nog ryggmärgsreaktionen att gudstjänsten handlar om individens relation till Gud. För Hebreerbrevets författare var det självklart att det också handlade om relationen till andra människor. I centrum stod uppmuntran och sporrande av varandra. Om vi dessutom granskar nutida svensk gudstjänstförnyelse kan vi se ytterligare en aspekt, nämligen att gudstjänsten skall vara relevant, i betydelsen att den skall handla om mitt eget liv. Relationen till Gud, till andra människor och till mitt eget liv, här finns tre svagt anade huvudspår av motiveringar för 2

Cabaniss (1989:71).

del 1. att få syn på gudstjänsten

gudstjänst. Här börjar vi i sökandet efter gudstjänstens bärande princip, det som skiljer den från meningsfulla drama, uppbyggliga föredrag, mångdimensionell kommunikation och givande konserter.

GUDSTJÄNSTEN SOM RELATIONSGESTALTNING Relationer till Gud, till min medmänniska och till mig själv Den bärande principen för vad en gudstjänst är kan inte vara väsensskild från den bärande principen för ett gott liv. Framför allt kan de båda principerna under inga omständigheter vara motstridiga. Ibland säger vi att vårt liv skall vara som en gudstjänst, där allt vi gör är till Guds tjänst.3 Men om vi liknar livet vid en gudstjänst går väl parallellen också att dra åt andra hållet? Gudstjänsten är som livet. Som all kristen reflektion kring det goda livet bör analysen av gudstjänstens bärande principer därför börja i det dubbla kärleksbudet, det som Jesus själv lyfter fram som fundamentet för lagen och profeterna. Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. /… / Du skall älska din nästa som dig själv. (Matt 22:37, 39) Jesus pekar ut de tre grundrelationerna, till Gud, till medmänniskan och mig själv, som det sammanhang där det goda livet skall förverkligas.4 På kärlekens ömsesidiga relationer vilar det goda livet. Med öppnare formuleringar kan man uttrycka det som att det handlar om relationen till tillvarons grund (eftersom detta inte förutsätter en förenklad gudsbild), relationen till det som är runt om mig (eftersom naturen och hela skapelsen ingår 3 4

Sv. Ps. 85:2: Vi ber att du /… / låter vårt liv bli en gudstjänst på jorden, en tjänst i bön. Om människans tillblivelse i relation, jfr Buber (1985).

Om gudstjänsten som relation och rit

är en gestaltning av livets tre grundrelationer:

MÄNSKLIG GUDSTJÄNST

Mänsklig gudstjänst – om gudstjänsten som relation

Martin Modéus

stelheten, att arbeta med delaktighetsstrukturer

MÄNSKLIG GUDSTJÄNST Om gudstjänsten som relation och rit Martin Modéus