9789152600757 by Smakprov Media AB

Två sanningar och ett uppdrag

Fredrik Beverhjelm

Två sanningar och ett uppdrag

Reflektioner kring att vara ung och ledare

Verbum AB

Box 225 43, 104 22 Stockholm

08-743 65 00

verbum.se

Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet

Eventuella övriga rättigheter/upphovsmän/copyright

Omslag: Eva Lindberg

Inlaga: Aina Larsson/Sättaren

Första upplagan, första tryckningen

Tryck: Print Best, Estland 2025

ISBN 978-91-526-0075-7

Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Lägg hela boken i pappersinsamlingen, så blir den till nya pappersprodukter. Ett alternativ är att ge boken vidare till någon annan som vill läsa den.

INNEHÅLL

del 2. GUDS SANNING

ALLRA FÖRST

Sanningar och spänningsfält

Jag var en längtande 20-årig före detta ostpackare som av en händelse började på Vadstena folkhögskola. Jag skulle gå turismlinjen, men visste egentligen inte varför. Året där blev avgörande för resten av mitt liv. Här upptäckte jag en miljö för hela människan, som då också klokt nog var skolans slogan.

Med öppna armar tog Christer, Irma, Ingemar och alla de andra i personalen emot oss elever. De lät oss komma med allt vad vi var och bar på. Här kunde sanningar verkligen få mötas. Inget var hotande eller omöjligt. Allt jag var och tänkte blev till ett bidrag både till miljön och till min egen mognad och utbildning. Denna fantastiska attityd gjorde att jag kunde växa och finna en riktning som steg för steg kom att leda mig framåt.

Vad var det då som hände? Jag tror att det var det som Tomas Tranströmer skriver i dikten ”Preludier II”.

Två sanningar närmar sig varann.

En kommer inifrån, en kommer utifrån.

Och där de möts har man en chans att få se sig själv.

Jag vet inte när den här dikten dök upp för första gången i mitt liv. Jag vet inte hur många gånger och sammanhang jag använt den i mitt personliga liv och i mitt kyrkliga uppdrag som präst och ideell. Jag har läst den här dikten, lyssnat på den, använt den i predikningar och andakter. Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att reflektera kring den. Den har otroligt mycket att säga om vad det är att vara människa med alla de djup som ryms inom oss. Den talar om sanningar, ett ord många kyrkliga sammanhang håller högt och samtidigt också utmanas av. Vad är sanning? Finns det en yttersta sanning, sanningen med stort S? Vad är min sanning? Vad är Guds sanning? Hur hänger allt ihop?

Att vara människa är att leva i ett spänningsfält mellan sanningar – den egna sanningen och bilden av hur allt hänger ihop och omgivningens, i form av kyrka, samhälle, familj och andra människors bilder av tillvaron. Att leva är att hantera det spänningsfältet, att låta sanningar mötas så att en hel bild träder fram. För det är nog just så att vi behöver alla sanningar som finns i och kring våra liv för att bli hela. En del närmar sig utifrån genom andra människor, samhälle och teknik, medan andra sanningar finns djupt inom oss själva. Det är

inom oss som det stora mysteriet ryms – mötet med Gud, Jesus, Anden och mötet med allt det som är vår historia och våra livsberättelser.

Det känns som att det är extra tufft att vara ung människa i dag. Det är mycket som sker omkring oss som gör att det kanske känns både skrämmande och sårbart i allt det vardagliga av bussresor, lektioner, sociala medier och tiden ensam hemma. Forskning visar på att ungdomar mår sämre för varje år som går, inte så konstigt med tanke på vad sociala medier gör med oss och hur världen omkring oss ser ut. Vi behöver hitta sätt att för oss själva hantera våra liv på ett sätt som ger oss kraft och mod i stället för att flyta med i en ström som kanske leder oss länge och längre ort från oss själva och allt det gör att vi mår bra.

Vi behöver en vardag där vi ser på oss själva och varandra som människor och inte som statistik eller problem som ska lösas. Vi behöver samtala med oss själva, Gud och varandra på ett ärligt sätt. Vi behöver samtal som börjar där vi är och om hur vi känner, tänker och mår.

Boken är indelad i tre delar:

• Människans sanning

• Guds sanning

• Uppdraget

I varje del finns olika spaningar:

Spaning: Insidan

Spaning: Världen

Spaning: Gud

Spaning: Kyrkan

Spaning: Metoder

Boken är till för dig som är ung i kyrkan och som undrar hur ditt eget liv hänger ihop med det som händer i kyrkan och världen. Det är inte minst en bok för dig som är ung ledare och möter andra unga eller barn i kyrkans sfär – i del 3 vänder jag mig särskilt till dig.

Spana och fundera

Med de korta reflektionerna vill jag försöka hjälpa dig att förstå ditt liv och världen omkring dig, men också växa som människa.

Jag vill spana efter sanningarna som finns i vardagen och hjälpa dig att fundera på djupet över vad det är att vara människa.

Efter varje enskild spaning ber jag dig att lägga ner boken, fundera och be. Läs och reflektera kring livets, trons och lärjungaskapets väg och dela gärna dina tankar med andra.

Reflektera över hur det du läst relaterar till ditt eget liv, helt enkelt för att det är nödvändigt för att kunna skapa relationer

med din omvärld, andra, Gud och dig själv. Så, läs, fundera, samtala och be – det är upplägget – allt för att sanningar ska kunna mötas.

För livets skull ska sanningen bli synlig.

Svenska Psalmboken 788

Lund juni 2025

Fredrik Beverhjelm

DEL 1 MÄNNISKANS SANNING

Om längtan efter sanning, mening, hopp och att må bra

Spaning: Insidan

Fullständigt unika och samtidigt lika

När jag känner mig orolig, stressad eller inte är nöjd med livet just nu tänker jag alltid på min morfar Bertil. Han föddes 1918 och växte upp i Nässjö i Småland. Hans uppväxt var i ett Sverige som på många sätt var annorlunda än i dag. Jag vet att han aldrig kände sig stressad trots att han arbetade jämt, tog hand om barn, bil, lägenhet och sommarhus. Han bekymrade sig aldrig heller över vad andra gjorde, för han var så upptagen med det som fanns i och omkring hans eget liv och värld. Han behövde inga stora uttryck, avtryck eller omtumlande upplevelser. Inga långa resor eller fräsiga bilder i något socialt mediaforum som ändå inte existerade på den tiden. Han var nöjd med en värld som på många sätt var avsevärt mindre och enklare än vår värld i dag. Det var en värld som han behärskade och förstod. Morfar var fullt ut närvarande i det liv som var hans. Aldrig att jag kände att han inte hade tid eller att han var stressad över

något. Han levde på ett sätt som jag i dag önskar att jag hade mer del av. Han var givetvis en människa av sin tid. En människa som blöder och längtar som vi i dag, men jag uppfattade honom som nöjd. Hans liv var inte komplicerat. Han visste vad som förväntades av honom och vad han själv stod i olika frågor. Enkelhet – verkar det som – gjorde något gott med honom. Han hade inga romantiska bilder om självförverkligande eller ambitioner som skulle göra honom till en influencer eller framgångsrik instagrammare. Om det var bättre eller sämre på den tiden går nog inte att svara på, men på många sätt så hade han ett enklare liv. Frågan är om det finns visdomar att ta med sig från den tiden.

Du och jag, vi är människor. Vi bärs upp av 206 ben, 600 muskler, ett hjärta som pumpar runt 5 liter blod i våra kroppar och en vikt består som av 60 procent vatten. Vi föddes en gång och en annan gång ska vi dö. Däremellan får vi vara med om oerhört mycket, härligt som svårt och hemskt. Vi äter våra chips, väntar på tåg och bussar, laddar telefoner, knaprar morötter och längtar efter kärlek. Vi är alla fullständigt unika, ingen annan i världshistorien har varit just du och jag. Vi har gener och kroppar som blöder och en insida som svider och längtar. Fullständigt unika och samtidigt lika.

Ibland undrar jag hur komplicerat vi egentligen vill göra livet, eller snarare hur vi tvingas komplicera till det. En stor skillnad som jag upplever i dag från när jag var tonåring är att det i dag talas oerhört mycket om vårt mående och vårt då-

liga mående. Tyvärr berättar undersökningar att vi också mår psykiskt sämre i dag. Det är mycket vi ska hantera och det är mycket vi ska vara. Det finns höga förväntningar skapade via alla möjliga kanaler som vi börja längta till eller efter. Att vara människa är och har alltid varit en brottning, utmaningen är och har alltid varit hur vi hanterar det och vilket stöd vi får.

Samma osynliga frågor ställs medvetet och omedvetet om och om igen: Vad är en människa? Vad behöver vi? Vad är en människas sanning? Vad är ett gott liv? Varför finns ondskan?

Kanske varierar våra svar på de stora frågorna över tid, kanske gör de det inte. Oavsett, som människa kommer vi aldrig ifrån att fundera på djupet kring vår existens och vad vår mening och sanning här på jorden kan vara.

Att leva är en gåva och att vara kristen är ett uppdrag. Ett uppdrag gentemot oss själva, varandra, skapelsen och Gud.

Vi är oerhört enkla och komplicerade på samma gång. Vi är komplexa varelser som bär med oss en uppsättning gener från våra föräldrar och vi påverkas av den miljö, den värld vi lever i. Mitt i allt detta skapar vi oss sanningar, bilder av livet och hur vi vill leva det.

Reflektion

• Vad är typiskt för oss människor?

• Vad behöver du för att leva ett gott liv?

• Vad är din sanning, din mening med ditt liv?

• Lever du ditt liv på det sätt som du verkligen vill?

• Vad kan det betyda att det också är ett uppdrag att vara människa?

Bön

Gud, hjälp mig att vara nära det som är mitt liv. Hjälp mig att möta det goda med glädje och inte gå undan från det svåra.

Amen.

Den anpassningsbara människan

Vi satt en tidig morgon på mitt arbetsrum och drack en kopp kaffe. Min kollega och jag pratade en bra stund om hur vi kan tydligare känna tacksamhet och glädje för det vi har och inte bara köra på. Vi kom fram till, tyvärr, att detta med att känna tacksamhet är mycket lättare sagt än gjort. Vi anpassar oss oerhört fort utifrån det som är just nu.

Han sa: ”Det är som jag och min gamla migrän. Varje vecka ställde den till det för mig och det var superjobbigt, men nu när den är borta tänker jag inte alls på att det funnits. När ett så stort problem äntligen blir löst, borde betyda att jag varje dag känner enorm tacksamhet och glädje, men i stället försvinner det bort och jag tänker inte alls på det. Det är nästan som att migrän aldrig funnits.”

Några utmärkande drag för oss människor är vårt abstrakta tänkande, förmågan att kunna se sambanden mellanorsak och konsekvenser, förmågan att förstå och tolka språk och symboler, vårt medvetande om oss själva samt vår anpassningsförmåga.

Det är helt fantastiskt! Våra kroppar har anpassat sig genom ett par miljoner år av evolution och vi fortsätter i dag att anpassa oss i vår vardag.

Vi vänjer oss oerhört fort vid olika tillstånd och hur vi känner kring dem. Har vi haft ont länge är det lätt att vi lever så intensivt i smärtan att vi efter ett tag inte ens reflekterar kring den eller möjligheten att den kan gå över. Och tvärtom, när smärtan plötsligt försvinner är det nästan som att vi omedelbart

glömmer hur vi hade det innan. Vår anpassningsförmåga är både en fin och knepig gåva. Den gör gott och den gör ibland mindre gott.

Även i allt det vardagliga behöver vi anpassa oss – efter hur familj, fritid, arbete och skola ser ut, efter vad vänner gör och fotbollsklubben fungerar, hur kyrkan är och hur kristen tro uttrycks. Överallt behöver vi anpassa oss efter regler och osynliga normer. Vi måste hela tiden ha ett vakande öga på varför och hur vi anpassar oss, för ibland ska vi inte alls göra det, utan tvärtom, stå emot och vägra anpassning. Var gränserna går är inte alltid så lätt att avgöra.

Reflektion

• Hur anpassningsbar är du?

• Finns det situationer där du har lättare att anpassa dig?

• Finns det situationer där det är svårare?

• Finns det tillfällen då du vägrat anpassa dig? Om ja, varför och hur gick det?

Gud, hjälp mig att vara klok i hur jag hanterar mitt liv och det som finns omkring det. Amen.

Bön

Hisspitchen

Jag var nog bara 17 år när jag en gång stod i en hiss och en tjej i min ålder kom in. Jag hade aldrig sett henne förr och hade ingen aning om vem hon var. Men direkt kände jag en anknytning till henne, som om det fanns ett band mellan oss. Min hjärna började genast fundera på vad jag skulle säga på den korta tid som hissfärden skulle ta. Något häftigt, något annorlunda, något smart och unikt som skulle få henne att vilja prata med mig. Jag ville så gärna komma på det rätta, men så stannade hissen och hon steg ur. Hissdörren stängdes och jag stod kvar ensam, fastlåst i mina tankar. Då började hjärnan om: Varför sa du inget? Varför gick du inte efter henne? Varför berättade du inte bara för henne vem du var?

Det är länge sedan nu, men jag minns det som om det var igår. Hade jag gjort annorlunda i dag? Jag vill tro det, men jag är inte alls säker.

Jag kanske skulle ha behövt en hisspitch?

I näringslivet talar man om att företagare behöver ha en så kallad hisspitch – en kort och koncis sammanfattning av det viktigaste de erbjuder eller gör.

Om du själv skulle gå in i en hiss och det kommer en människa som du känner är någon du verkligen vill ta kontakt med. Vad säger du? Vad vill du berätta? Vad är det viktigaste som kan väcka en annan människas nyfikenhet? Tänk dig att du har ungefär en eller ett par meningar beskriva dig själv.

är att leva i ett spänningsfält mellan sanningar: den egna sanningen och omgivningens sanning, till exempel i kyrkan och samhället. Att leva är att hantera det – att låta sanningarna mötas så att en hel bild träder fram.

Den här boken är till för dig som är ung i kyrkan och som undrar hur ditt eget liv hänger ihop med kyrkan och världen. Det är inte minst en bok för dig som har uppdrag som ung ledare och möter andra unga eller barn i kyrkans sfär.

Genom ett 70 -tal korta reflektioner får du här hjälp dig att förstå ditt liv och världen – och samtidigt växa som människa.

FREDRIK BEVERHJELM är stiftsadjunkt i Lunds stift och en flitigt anlitad föredragshållare inom konfirmandoch ungdomsarbete. Han har tidigare skrivit flera böcker, senast Guide till det strategiska konfirmandarbetet.