Förord
Livet Àr inte enkelt. Det kan gÄ sönder. Vi mÀnniskor kan ofta pÄverka vÄra liv, men de flesta av oss drabbas nÄgon gÄng av en situation dÀr vi ingenting kan göra, nÄgot som kan skaka om oss i grunden. Handfallna inför orÀttvisor, sjukdom eller sorg övermannas vi dÄ inte sÀllan av starka kÀnslor som gör det svÄrt för oss att se vÀgen framÄt.
MÀnniskor som gÄtt före oss vittnar om att det som ofta hjÀlpt dem genom mörkret har varit att fÄ sÀtta ord pÄ kÀnslorna i ett samtal med en annan mÀnniska. För ord befriar. Ord riktade till en annan person vidgar perspektiven. NÀr nÄgon lyssnar till min livsberÀttelse kÀnner jag mig mindre ensam. Denna typ av samtal kallas i kyrkan för sjÀlavÄrdssamtal och den som vill berÀtta kallas konfident, ett begrepp som ocksÄ fortsÀttningsvis anvÀnds i boken oavsett var eller av vem samtalet förs.
För samtal om livet bedrivs av alla som Àr verksamma i kyrkan. OcksÄ smÄprat med kyrkogÄrdsarbetare vid graven, dialoger som pedagoger för med stökiga konfirmander, diakonernas pratstund vid köksbord med ensamma Àldre Àr exempel pÄ sjÀlavÄrdssamtal, inte bara prÀstens biktsamtal bakom stÀngda dörrar. Om alla vi
under Ärens lopp kunnat förmedla i kurser och utbildningspass.
Nu har det blivit dags att samla dem i en bok som jag hoppas kan vara till hjÀlp för alla er som vill eller redan lyssnar i kyrkan.
kallas de alla sjĂ€lavĂ„rdssamtal â för de handlar om mĂ€nniskans djupaste lĂ€ngtan efter mening i livet.
I tystnaden vÀcks den nya tanken
Det viktigaste verktyget för dig som arbetar i kyrkan Àr alltsÄ inte kloka rÄd eller ens kloka frÄgor utan tystnad. I tystnaden lÄter du konfidenten tÀnka och kÀnna efter. Om en mÀnniska ska kunna upptÀcka nÄgot nytt inom sig behövs tid och tystnad. VÄga dÀrför vara tyst nÀr du stÀllt en frÄga, och vÄga vara tyst efter att konfidenten sagt nÄgot. Ofta kommer nÀmligen en fortsÀttning, inte sÀllan i flera steg med mÄnga pauser.
Som kristna tÀnker vi att Kristus finns i varje mÀnniskas hjÀrta.
Det som hÀnder nÀr du lyssnar och stÀller nÄgon frÄga Àr att personen börjar blicka inÄt, upptÀcker att allt inte Àr lika mörkt.
DÄ sÀger vi i kyrkan att Kristus framtrÀder och blir synlig. Det Àr i den stunden som den som talar sjÀlv börjar se livet med andra ögon och kan hitta en ny energi inuti sig sjÀlv. Det Àr inte du som ska ge hoppet och energin, dem mÄste personen hitta sjÀlv.
Men det Àr dina frÄgor och ditt lyssnande som gör detta möjligt.
TÀnk alltsÄ pÄ att alla de exempel pÄ dialoger som presenteras i denna bok i verkligheten inte Àr snabba replikskiften utan snarare trevande samtal, dÀr Äterkommande pauser med tystnad hjÀlper samtalen framÄt eller fÄr dem att Àndra riktning. MÄlet Àr inte att fyra av ett antal frÄgor för att snabbt bli klar. IstÀllet ska dina frÄgor bromsa upp tanken och undersöka ögonblicket i vilket samtalet utspelar sig.
Du kommer att mÀrka att fantasi Àr en Äterkommande ingre-
diens i mÄnga av de samtalstekniker boken beskriver. MÀnniskan kan genom fantasin pröva att besöka olika verkligheter och upptÀcka vad som dÄ hÀnder i henne. GÄng efter gÄng beskriver boken hur det Àr som om en film lÄngsamt startar i konfidenten nÀr frÄgorna fungerar pÄ ett hjÀlpande sÀtt. Filmen handlar om det som skett för mycket lÀnge sedan eller en timme tidigare.
I det som hÀnt upptÀcker konfidenten ofta liv, inte nödvÀndigtvis glÀdje men nÄgot som burit pÄ en mening. Livet var pÄ riktigt i det dÀr minnet. DÄ vÀcks hoppet om att ocksÄ framtiden kan innehÄlla sÄdana ögonblick av liv. Samtal om sorg och förtvivlan behöver det förflutnas liv för att kunna öppna sig mot en morgondag dÀr samma liv kan vÀnta. Det Àr konfidenten sjÀlv som fyller filmen med innehÄll och bestÀmmer hur den ska pÄverka morgondagen. Din uppgift Àr att sÀtta igÄng filmen och se till att den börjar rulla och helst gÄr över till fÀrgfilm.
Diskretion eller tystnadsplikt
HÀr behöver ocksÄ nÄgra ord sÀgas om hur vi som Àr verksamma i kyrkan ska hantera det vi hör. PrÀster och diakoner har en formell tystnadsplikt, vilket inte andra medarbetare har. Men ocksÄ kyrkogÄrdsarbetare, kyrkvÀrdar och ideella, pedagoger eller personer som arbetar pÄ kansliet behöver hantera det de hör med varsamhet. NÀr nÄgon berÀttar nÄgot personligt, vare sig det handlar om kÀnslor eller hÀndelser, Àr det information som inte ska spridas till andra. Det sÀgs just till dig i ett visst ögonblick och det ska stanna dÀr. Diskretion betyder att du Àr extra vaksam över sÄdant som du impulsivt kÀnner att du vill berÀtta för andra. Om du tÀnker
livet. (Du kan ocksÄ köra ner i det andra diket genom att helt identifiera dig med konfidentens kÀnslor och livssituation och bekrÀfta att livet Àr exakt sÄ som konfidenten beskriver det. Inte heller dÄ Àr du till sÀrskild hjÀlp.)
SĂ„ vad Ă€r dĂ„ din uppgift om du nu inte kan hjĂ€lpa genom att göra eller kĂ€nna? Jo, du kan som undrande lyssnare stötta honom eller henne att sortera bland allt som kommer fram i samtalet âskilja stort frĂ„n smĂ„tt, fĂ„ syn pĂ„ det som Ă€r möjligt, blicka bakĂ„t och framĂ„t eller stanna kvar i nuet. MĂ„nga gĂ„nger kommer nĂ€mligen konfidenten med en hel rad problem som rör sig mellan kĂ€nslor, hĂ€ndelser i det förflutna eller i framtiden, oro för den egna kroppen och tankar kring föremĂ„l som sommarstugor eller fotoalbum. DĂ„ kan du behöva sĂ€ga nĂ„got i denna stil:
âNĂ€r jag lyssnar till dig hör jag att du Ă€r orolig för ditt knĂ€ som gör alltmer ont och för din bror som inte har ringt pĂ„ flera dagar, men jag hör ocksĂ„ att du talar mycket om det dĂ€r mötet om tvĂ„ veckor som verkar stressa dig, och flera gĂ„nger har du dessutom Ă„terkommit till ditt kylskĂ„p som du Ă€r rĂ€dd hĂ„ller pĂ„ att gĂ„ sönder. Det Ă€r mĂ„nga olika saker att grubbla över.â
âJa, mitt liv Ă€r verkligen en enda röra just nu.â
âMen du, lĂ„t oss tĂ€nka oss att vi lĂ€gger ut dina problem hĂ€r pĂ„ mattan, en sak i varje hörn. DĂ€r borta lĂ€gger vi ditt knĂ€ och dĂ€r din bror och hĂ€r i det hĂ€r hörnet lĂ€gger vi mötet och i det sista hörnet kylskĂ„pet. Ser du detta framför dig?
Om du nu tittar hÀr uppifrÄn pÄ de olika hörnen, vilket av
dem tycker du ger dig mest oro just nu? Och vilket tĂ€nker du Ă€r lite mindre allvarligt?â
âVĂ€rst Ă€r det med kylskĂ„pet för jag har verkligen inte pengar till ett nytt. Minst farligt Ă€r nog min bror för han brukar slarva med att ringa.â
âĂr det nĂ„got av hörnen du skulle kunna göra nĂ„got Ă„t sĂ„ att du inte behöver lĂ€gga sĂ„ mycket oro dĂ€r?â
âJag skulle ju kunna gĂ„ till doktorn med mitt knĂ€. DĂ„ fĂ„r jag Ă„tminstone reda pĂ„ om det Ă€r nĂ„got allvarligt.â
âSĂ„ fint. Du kan gĂ„ till doktorn och behöver inte oroa dig sĂ„ mycket för din bror. KylskĂ„pet och pengarna dĂ€remot Ă€r ett problem. DĂ„ har vi mötet kvar. Hur tĂ€nker du kring det?â
PÄ detta enkla sÀtt kan problemen avdramatiseras, rangordnas och benas upp i det som gÄr att ÄtgÀrda och sÄdant som faktiskt Àr problem. Om konfidenten fortsÀtter att ge uttryck för kÀnslor och oro för sÄdant som skulle kunna hÀnda finns ocksÄ en annan frÄga som kan vara till hjÀlp för att sortera bland alla olika rÀdslor:
âDitt liv verkar vara riktigt skrĂ€mmande. Men du, nĂ€r du berĂ€ttar om allt detta hemska undrar jag: Vad Ă€r du mest rĂ€dd för?â
Genom att en sak lyfts upp som vÀrst förvandlas med automatik de andra till mindre farliga. Detta hjÀlper dig att bÀttre förstÄ vad samtalet behöver kretsa kring och kunna hjÀlpa konfidenten att fokusera mer tydligt pÄ en frÄga och inte behöva kastas runt i en strid ström av olika risker och faror.
Om det du hör Àr dramatiskt och svÄrt kÀnner du kanske att du inte alls vet hur du ska agera eller vad du ska sÀga. DÄ kan det vara lockande att hÀnvisa personen till experter: gÄ till psykakuten, boka en tid hos en psykolog, söka upp prÀsten nÀsta vecka, ringa till stödlinjen eller gÄ till församlingens sopplunch. Var uppmÀrksam pÄ dig sjÀlv nÀr du kÀnner denna maktlöshet, för det Àr nu konfidenten behöver stöd. Samtalet som kan ge stöd Àr det samtal som just pÄgÄr mellan er.
För det Àr i detta ögonblick du kan göra skillnad. Och du kan göra mycket sÄ lÀnge du Àr medveten om hur maktlös du Àr. Det Àr detta som Àr paradoxen i sjÀlavÄrden. SÄ nÀr du inte har en aning om vad du ska sÀga, sitt kvar ÀndÄ. Och fortsÀtt att fÀsta din blick pÄ konfidenten som talar. Det Àr dÄ du gör som mest nytta! För ofta Àr det dina ögon och inte dina ord som förmedlar hoppet.
Vad hÀnder inuti sjÀlavÄrdaren?
PrÀster och diakoner som ofta sitter i samtal fÄr höra saker som kan vara vÀldigt svÄra att hantera. DÀrför Àr det viktigt att dessa tvÄ grupper regelbundet gÄr i det som kallas handledning för att fÄ möjlighet att sÀtta ord pÄ sÄdant som vÀckts i dem under samtalen. Handledningen handlar inte om att ÄterberÀtta det som konfidenten sagt utan att ge utrymme för det som hÀnde i diakonen och prÀsten. Först i handledningen vÄgar kanske orden yttras:
âą âJag kĂ€nde mig sĂ„ misslyckad.â
âą âJag upptĂ€ckte att jag satt och började bli lite förĂ€lskad.â
âą âJag insĂ„g att jag började bli en förĂ€lder som ville ta upp konfidenten i knĂ€et.â
âą âJag blev sĂ„ irriterad av att höra personen stĂ€ndigt upprepa samma ramsa.â
âą âJag borde ha ringt honom eller henne dagen dĂ€rpĂ„. DĂ„ hade jag kunnat förhindra det som sedan hĂ€nde.â
Om du som varken Àr prÀst eller diakon kÀnner att samtalet du haft vÀckt tankar och kÀnslor i dig som du inte riktigt kan slÀppa behöver kanske ocksÄ du gÄ i handledning. Risken Àr annars att du börjar tala om det vid lunchbordet eller under fikapausen.
Om du Àr bekvÀm med att tala med nÄgon av prÀsterna dÀr du arbetar kan du göra det. Betona dÄ redan i inledningen att detta Àr ett sjÀlavÄrdssamtal och att allt som nu sÀgs ligger under tystnadsplikten och att det bara handlar om det som rör sig inom dig, inte att du ska ÄterberÀtta det som nÄgon sagt till dig. DÄ blir det enklare för prÀsten att förstÄ vad du vill. Om du inte kÀnner dig bekvÀm med att samtala med en kollega dÀr du arbetar kan du kanske ta kontakt med nÄgon i grannförsamlingen.