Lärarassistentens handbok
Heléne Lind Wallerstedt 2
vårdnadshavare, bonusmorsa och extrapappa
6. Hur den svenska skolan blev den skola vi har i dag 105
Den svenska skolan i ett historiskt perspektiv
Delade meningar – religiösa skolor, läromedel, läxor och betyg
– om hur människan blir människa
Föds vi ”programmerade” eller formas vi av miljön?
7. Skolformer, läroplaner och betygsskalor
8. Så styrs skolan
9. Elevhälsa och elever i behov av stöd
– funktioner och arbetssätt
1. Att arbeta med barn och ungdomar
I det här kapitlet beskrivs vad som är typiskt för barn och ungdomar i olika åldrar. Det redogörs också för vilka förmågor du behöver öva på för att kunna leda en klass och hur grupper fungerar tillsammans. Avslutningsvis följer ett avsnitt om olika yrkesgrupper i skolan.
Att arbeta som pedagog
Du har gjort ett aktivt val att börja arbeta inom skolan. Kanske har du börjat på en tjänst som lärarassistent, pedagog, resurs eller elevassistent. Det varierar vad man på olika skolor kallar den som inte är anställd som lärare.
Oavsett vilken titel du har så är ditt uppdrag att arbeta med barn och ungdomar. De yngsta som går i grundskolan är 6 år och de äldsta är 16 år. På gymnasiet är eleverna mellan 16 och 19 år, på folkhögskolan är dina elever unga vuxna.
En sexåring har sina behov och önskemål och en sextonåring helt andra. Därför är det bra om du kan något om den åldersgrupp du ska arbeta med. Alla sexåringar eller sextonåringar är självklart inte likadana, men det finns vissa generella drag som gör att man kan förmoda hur de reagerar och beter sig. Du behöver bara se dig omkring för att hitta bevis på att vi människor är olika. Dina vänner kan inte buntas ihop och sägas vara typiska för sin ålder. Men under barndomen finns drag eller beteenden som många jämnåriga i olika åldersgrupper har.
Pedagogiska resurser i skolan
I boken används tre olika begrepp när det handlar om skolpersonal som inte är lärare, fritidspedagoger eller administrativ personal:
• Elevassistent – arbetar som stöd till en eller flera elever. Det finns ingen formell utbildning, men många elevassistenter är barnskötare.
• Resurspedagog – arbetar i klass eller inom fritidsverksamhet som extra stöd och resurs. Det finns ingen formell utbildning.
• Lärarassistent – arbetar som stöd till lärare inom undervisningen i skolan eller på fritidshem. Har formell utbildning som lärarassistent.
Kort om skolbarns utveckling
Förskoleklass 6 år
Sexåringar har lämnat småbarnsstadiet och utvecklas i olika sociala sammanhang. De arbetar gärna med uppgifter där de ska hitta former och färger och tycker till exempel om att lägga pussel. De börjar så smått kunna hitta lösningar på egen hand när det uppstår mindre konflikter med andra barn och kan leka i grupp.
Lågstadiet 7–10 år
Barn på lågstadiet utvecklas inte lika intensivt som de gjorde de första sex åren. Hjärnan mognar och de kan koncentrera sig längre stunder och ha viss kontroll över sina impulser.
Typiska lågstadieelever lär sig att läsa och kan berätta om vad som händer och vad som har hänt, även om det tar tid och kan vara ganska omständligt. De börjar förstå hur världen är uppbyggd och kan också se proportioner. De ritade huvudfotingarna ersätts av mer människoliknande kroppar med armar och ben. De är nyfikna på omvärlden och kan vara utan vuxna korta stunder. Lågstadieelever vill bli tagna på allvar och är gärna med i elevråd och vill komma till tals.
16
Mellanstadiet 10–13 år
Barn på mellanstadiet börjar utvecklas mer kroppsligt. En del flickor kommer in i puberteten redan som tioåringar, för andra dröjer det ytterligare några år. Så i samma klass kan det finnas elever, oftast flickor, som ser ut och uppför sig som tonåringar, och elever, oftast pojkar, som verkar vara kvar på lågstadiet.
Mellanstadieelever kan arbeta mer självständigt, men de behöver också tryggheten i att ha vuxna som förebilder och ledare. På mellanstadiet läser man för att lära sig nya saker, förmågan att läsa har blivit automatiserad för de flesta. Att samla och sortera saker är typiskt för mellanstadieelever. De är också medvetna om varför det finns regler och kan vara riktiga poliser för att få alla att följa dem. På mellanstadiet hittar vi livliga förespråkare för att inte gå mot röd gubbe eller slänga tomburkar i naturen. Samtidigt är de nyfikna och kan fortfarande vara känslomässigt barnsliga.
Högstadiet 13–16 år
De flesta elever går igenom puberteten under högstadiet. Det kan vara en stormig period då de ska testa gränser i sina försök att ta reda på vilka de är. De växer ofta både på längden och på bredden och sömnbehovet är stort. Många blir medvetna om vilken sexuell läggning de har och är nyfikna på vad det innebär. Hjärnan är så utvecklad att de nu kan tänka i abstrakta termer, resonera och argumentera. Elever i senare delen av tonåren börjar bli vuxna och vill fatta egna beslut. Det blir lätt konflikter med vuxna som vill ge goda råd och förhindra misstag. De ser ofta världen i svart eller vitt och att det är antingen eller.
Hur barn och ungdomar utvecklas är en hel vetenskap. Det som beskrivs ovan är mycket kortfattat, och faktorer som kan påverka en människas utveckling tas inte upp. Ofta talar vi om att man både ärver egenskaper och att man utifrån sin uppväxtmiljö utvecklar egenskaper. Alla är vi en blandning av arv och miljö. Kriser och upplevda trauma-
tiska händelser påverkar hur en människa formas. Sjukdom och annan yttre påverkan bidrar också till utvecklingen.
Hur du agerar när du arbetar gör skillnad för de barn och ungdomar som du möter. Om du strävar efter att ge eleverna goda förutsättningar för att lära sig och utvecklas, stärker du deras självkänsla. De utvecklar en positiv känsla av att vara kompetenta. Om du bemöter eleverna med negativa förväntningar och inte stöttar dem i deras utveckling kan de utveckla en känsla av att vara mindre värda. Skolan kan och ska stödja eleverna i att få en realistisk självbild och en känsla av att de duger. När det är befogat ska de alltså få både beröm och konstruktiv kritik. Elever som har svårigheter och som inte får stöd upplever ofta att de är mindre värda.
Ledarskap i klassrummet
Bilden av läraren som den som leder och undervisar en klass har förändrats. För hundra år sedan satt eleverna i sina bänkar och lyssnade och arbetade under tystnad. I dag ser det annorlunda ut. Läraren inleder ofta lektionen och sedan arbetar eleverna på flera olika sätt, många gånger tillsammans.
Oavsett vilken bild vi har av lärarens roll i klassrummet så är den vuxne en mycket viktig person för hur gruppen ska arbeta och fungera. Är lärarens ledarskap för svagt blir stämningen snabbt rörig och stökig. Är ledarskapet för auktoritärt kan stämningen bli negativ och orolig.
För de allra flesta av oss är förmågan att leda andra något vi måste öva på för att behärska, även om en del kan kliva in i ett klassrum och direkt ta på sig ledarrollen på ett positivt sätt.
Ett sätt att utveckla sitt ledarskap är att läsa litteratur om hur man blir en bra ledare. Det finns mängder med böcker och teorier som beskriver vad ett gott ledarskap är. Men det handlar inte bara om teori och att i teorin veta hur man gör. Den kände amerikanske pedagogen John Deweys teori (se kapitel 6) är sammanfattad i uttrycket ”learning by doing”. Det innebär att man lär sig medan man gör något och att det måste finnas en nytta med det man ska lära sig. I det här sammanhanget handlar det om att lära sig leda en grupp eller en klass genom att öva, det räcker inte bara att läsa om hur man kan göra.
När vi övar vissa förmågor, till exempel hoppar längd eller spelar fiol, kan vi göra det i vår ensamhet, och det är bara vi själva som känner till alla övertramp och hör alla falska toner. Ingen annan ser eller hör, och vi behöver inte höra kritik som kan svida.
När du arbetar i skolans värld så övar du inför publik. Det betyder att många ser och bedömer det du gör, hela tiden. Och alla har inte förståelse för att du är ny på arbetet. Den elevgrupp du möter har i sin tur informella ledare – en eller ett par elever som är tongivande och ledande. Om de är negativt inställda till skolan, undervisning och till nya personer krävs det vissa strategier för att lyckas. Är de informella ledarna positiva och vill att undervisningen ska fungera, är det lättare.
Innan du träffar en elevgrupp för första gången är det bra att veta en del om gruppen, både hur den fungerar som grupp och hur enskilda elever fungerar. Det blir då enklare att förbereda dig innan du träffar eleverna. Du kan till exempel ställa dessa frågor till en lärare som känner gruppen:
• Hur ser gruppens historia ut? Är gruppen ny? Har de haft många lärarbyten?
• Fungerar gruppen bra i alla situationer?
• I vilka situationer kan det gå snett?
• Vilka elever är ledare i gruppen? Är de positivt eller negativt inställda till skolan?
Att arbeta med barn, ungdomar och unga vuxna betyder att du måste kunna leda en grupp och axla det ansvar som krävs i olika situationer.
Därför är det så viktigt att få möjlighet att öva och träna under ledning och handledning. Det gäller inte bara under praktiken, VFU, under utbildningen. Duktiga pedagoger vet att man aldrig blir färdig som ledare, det är en förmåga som kan utvecklas och förfinas under hela livet.
Att leda andra – vilka förmågor behövs?
Vilka är de viktigaste förmågorna vi behöver ha för att kunna leda andra? Svaret är att det beror på situationen. I vissa stunder kan det
krävas ett auktoritärt ledarskap, till exempel i situationer när gruppen måste lyssna utan att ifrågasätta. Det kan vara situationer då det finns en överhängande fara, en brand eller annan nödsituation, och vi måste leda gruppen ut ur den. Det är sällan situationerna är så akuta, men det är bra att öva på dem. Så även om en brandövning kan kännas meningslös så är den viktig på flera sätt. Dels för att du som ledare för gruppen ska kunna se hur du själv och gruppen reagerar. Dels för att det är bra att öva på att leda gruppen i ett skarpt läge. Tillsammans kan man sedan dra lärdom av det man varit med om.
Men en auktoritär ledarstil fungerar däremot inte i vardagen, när man ska arbeta tillsammans. Då är det ofta egenskaper som att vara tydlig, flexibel, lyssnande och empatisk som värderas högst.
Tydlighet
Att vara tydlig är en förmåga som är svår att definiera. Det handlar inte om att prata högt eller skriva instruktioner på tavlan, även om det kan ingå. Att vara tydlig är att visa vad du vill med gruppen, bland annat ska du vara väl förberedd. Vad ska en lektion eller ett moment handla om och varför behöver det göras på ett visst sätt? Målet kan vara så enkelt som att eleverna ska läsa ett kapitel i en bok eller skriva ett prov. Eftersom ett sådant mål kräver lugn och ro behöver du få klassen att bli stilla så att alla kan koncentrera sig. Då behöver du i förväg skriva ner vilka instruktioner eleverna behöver och förbereda med rätt material för att undvika onödigt spring.
Om du ska göra en utflykt med en grupp är det mycket viktigt att du har skaffat dig all nödvändig information: Hur och när åker eller går vi? Varför ska vi besöka platsen eller göra just den här aktiviteten? Vad händer om en kollega blir sjuk? Har jag med pengar och biljetter? Och har eleverna fått den information de behöver?
När du är trygg i att veta vad du ska göra och varför, ifrågasätter gruppen inte ditt ledarskap. I takt med att du arbetar och skaffar dig mer erfarenhet minskar tiden som behövs för att förbereda dig. Du ”vet” hur du ska organisera ett moment i undervisningen, ”kan” olika rutiner och ”känner” på dig vad som kan hända.
Flexibilitet
Den som är väl förberedd kan också vara mer flexibel. Det låter kanske motsägelsefullt men om du har en tydlig plan så är det lättare att göra avsteg från den. Har du kontroll över situationen blir det oförutsedda och oplanerade inte ett hot utan en möjlighet.
Är du däremot oförberedd kan oförutsedda händelser bli mycket stressande. Du förlorar kontrollen och biter dig fast vid det som verkar vara den enklaste lösningen eftersom du inte har någon överblick. Då har du inte heller förmåga att se andra alternativa lösningar på situationen.
Att förbereda dig noga gör dig lugn och trygg, känslor som du förmedlar till dina elever. De litar på dig och följer dina instruktioner eftersom du har koll på läget.
Förmåga att lyssna
Att vara en god lyssnare är en viktig förmåga för den som vill leda andra. Då handlar det inte bara om att lyssna på det som sägs utan också om att kunna lyssna efter det som inte sägs rent ut. Det finns några enkla knep som är bra att kunna.
Ställ frågor men besvara dem inte själv. Använd dig av så kallade öppna frågor som börjar med hur, vad eller när. Våga vänta på nästa mening, ta inte ordet från någon. Om någon vill prata med dig så kanske det som kommer sist är det viktigaste. Inledningen kan vara ett sätt att bara skapa kontakt. Titta på ansiktsuttryck, minspel och kroppsspråk. Ofta avslöjar vi mer om vad vi känner med våra rörelser eller vårt sätt att sitta än med ord.
Hur mycket man kan avläsa av kroppsspråk och minspel är en omstridd fråga. Det finns de som menar att det vi säger bara är 20 procent av budskapet och att resten förmedlas via röst, minspel och kropp. Oavsett fördelning är det viktigt att också se hur en människa agerar under ett samtal och att vara lyhörd inför att hen kanske säger en sak men visar något helt annat med sitt kroppsspråk.
4. Yrkesetiska principer, tystnadsplikt och sekretess
I det här kapitlet beskrivs yrkesetiska principer som lärarnas fackliga organisationer har tagit fram. Dessutom förs ett resonemang om skillnaden mellan ett professionellt förhållningssätt och ett privat. Avslutningsvis redogörs för olika begrepp som tystnadsplikt, sekretess och orosanmälan.
Det till synes enkla kan ibland vara svårt. I arbetet med barn och ungdomar ställs man inför många olika situationer varje dag. Rätt hanterat kan det bidra till en positiv arbetsmiljö för elever och kollegor, fel hanterat uppstår konflikter och otrygghet.
Etik i skolan
I många yrken inom vård, omsorg och skola har etiska principer arbetats fram för dem som arbetar inom professionen. Reglerna och råden är inga lagar och det finns inga direkta påföljder för den som inte följer dem. De är däremot viktiga som stöd och rättesnören i arbete med människor. Ofta uppstår situationer eller händelser som är svåra att hantera. Även om man vill göra rätt kan brist på erfarenhet eller stöd göra att man agerar fel.
Än så länge finns inga yrkesetiska principer som är skrivna direkt för lärarassistenter. Däremot har fackförbundet Sveriges Lärare sådana
för lärare.4 Alla yrkesgrupper som arbetar på en skola har nytta av dem och kan använda dem som underlag för diskussioner och som stöd när det händer något oväntat.
De yrkesetiska principerna beskriver hur vi ska agera som vuxna på en skola. För att kunna använda dem behöver vi fundera över och diskutera vad de betyder i praktiken. Tillsammans kan vi komma överens om hur vi ska arbeta så att alla är medvetna om vilka problem som kan uppstå och hur vi ska agera utifrån dessa råd. Vi kan också formulera hur vi ska arbeta för att främja en trygg arbetsmiljö.
Grundläggande för de etiska principerna är att eleven ska vara i centrum. Arbetet ska utgå ifrån elevens behov, möjligheter och önskemål. Det betyder inte att det är eleven som styr vad som ska göras. En elev kan inte bestämma till exempel vilka ämnen eleven ska läsa eller vilka mål eleven ska ha i olika ämnen. Att vara tydlig med vad skolan ska bestämma kan vara svårt ibland. Vårdnadshavare som är mycket dominanta vill ha sin vilja igenom. Då gäller det att förklara spelregler och förutsättningar.
Eleven ska mötas både som enskild individ och som en del av en grupp. Det finns en svårighet att balansera elevens individuella behov och gruppens behov. Många konflikter uppstår just när du som lärarassistent ska få både enskilda elever och gruppen som helhet att fungera. I de yrkesetiska principerna finns några krav som är viktiga att tänka på även för lärarassistenter:
• Att ta ansvar för att eleverna lär sig. Även om det är läraren som ansvarar för undervisningen kommer du att arbeta med elever när de ska lära sig. Ställer du enkla frågor om vad lektionen handlade om och vad eleverna kommer ihåg får du en snabb koll på om de har hängt med.
• Att stödja elevernas personliga utveckling. I situationer, både i och utanför klassrummet, ska man som vuxen vara närvarande och hjälpa eleverna att hantera händelser, till exempel konflikter mellan elever. Genom att diskutera och ge dem möjlighet att själva reflektera över
4 Sveriges Lärare: folder Lärares yrkesetik (2023).
4. YrkesetiskA principer, tYstnAdsplikt och sekretess
sitt beteende växer de. Ibland krävs tillrättavisningar som är rimliga i förhållande till det som eleven gör eller säger.
• Att alltid möta eleverna med respekt och skydda dem från kränkningar. Det innebär bland annat att möta varje elev som individ och att inte bara se dem som en grupp. Till exempel är inte kollektiva bestraffningar tillåtna: om en elev stör kan du inte visa ut en hel grupp. Man ska också värna om elevernas integritet och inte utsätta dem för situationer där de kan fara illa.
• Att aldrig diskriminera någon med avseende på kön, sexuell identitet, etnisk, politisk, religiös tillhörighet eller social och kulturell bakgrund eller på grund av förmåga eller prestation. Det är en självklarhet för de flesta människor att behandla alla lika. Men ändå är det viktigt att kontinuerligt diskutera vad det innebär och kritiskt granska det vi gör och säger. Hur tilltalar vi pojkar och flickor? Vilka traditioner har vi och kan alla vara med utan att känna sig obekväma? Utgår vi ifrån att alla elever har en viss bakgrund och familjesituation?
• Att aldrig sprida information om en enskild elev eller en grupp till andra. Naturligtvis får vi och ska vi prata med våra kollegor, med skolledningen och med dem som arbetar i elevhälsoteamet. I andra sammanhang ska vi däremot vara försiktiga och inte berätta öppet om händelser eller elever för utomstående, inte ens för människor vi litar på.
Det finns också ytterligare punkter i de yrkesetiska råden som kan gälla för lärarassistenter:
• Att arbeta utifrån vetenskapliga teorier och beprövad erfarenhet. Det låter svårare än vad det är. Att läsa aktuella böcker och artiklar som handlar om lärande och vad forskare har kommit fram till kan ge nya tankar att omvandla i vardagen. Skolverkets webbplats5 har mycket information och även på lärarfackets webbplats hittar du information och artiklar om forskning och lärande.
• Att ta ansvar för att utveckla din kompetens. Ett sätt är att läsa tidningar
5 Se www.skolverket.se och www.skolverket.se/skolutveckling
och böcker. Ett annat sätt är att vid medarbetarsamtal önska och föreslå kurser och fortbildningar som du vill delta i.
• Att ta ansvar, inte bara för ATT eleverna lär sig utan också för VAD de lär sig. Det är kanske självklart, men ofta behövs både granskning och övervakning av material som eleverna tar del av för att se att det överensstämmer med skolans värdegrund och styrdokument. Det gäller också under diskussioner, både på lektioner och på raster. Vilka åsikter kommer fram och hur kan du arbeta för skolans gemensamma värderingar?
• Att aktivt motarbeta tendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna. På skolan gäller samma lagar och regler för eleverna och för dig som gäller för vuxna på andra arbetsplatser. Att kritiskt granska vad som händer och hur arbetsmiljön är samt agera och rapportera vid risker ingår i uppdraget för all personal på skolan.
• Att respektera alla yrkesgruppers kompetens, deras uppdrag och ansvar. Alla olika funktioner: lärare, assistenter, elevhälsoteam, administration samt skolledning, vaktmästeri, lokalvård och skolrestaurang bidrar till att skolan är trygg och säker och att eleverna får god undervisning och omsorg. Genom att visa respekt för alla visar vi också eleverna att oavsett vilken funktion en person har så bidrar alla till en välfungerande skola.
• Att vid behov anlita annan sakkunskap för att hjälpa eleverna. Om det behövs ska även andra funktioner som kan finnas utanför skolan användas för att hjälpa elever. Socialtjänsten, polisen eller andra myndigheter kan bidra till att eleven får rätt stöd.
Det händer att vuxna kränker elever, medvetet eller omedvetet. I de yrkesetiska principerna står det att vi ska ingripa om en kollega uppträder kränkande mot en elev. Men hur ser det ut i praktiken? Det behövs återkommande diskussioner i arbetslaget om vad vi förväntas göra om vi ser en situation där en kollega agerar kränkande. Men det går också att diskutera hur vi agerar förebyggande. Vad gör jag när jag märker att en situation mellan en vuxen och en elev börjar spåra ur? Vad kan jag göra för att lugna stämningen? Och hur ska jag själv tänka för att inte provoceras och hamna i konflikter där ingen vinner och alla förlorar?
4. YrkesetiskA principer, tYstnAdsplikt och sekretess
De yrkesetiska principerna är inte svåra att läsa och förstå. Det som är svårt är att enas om hur vi ska tolka dem och vad de betyder i vardagen när något händer. Vad betyder ordet respekt för dig och för dina kollegor? Vad innebär det att vi ska ingripa om någon uppträder kränkande mot en elev? Vad menas med att engagera sig i skolans utveckling?
Om frågor som rör de etiska principerna i arbetslaget regelbundet diskuteras kan vi undvika konflikter om vad som ska göras i olika situationer. De diskussionerna utgår då inte ifrån skolans styrdokument eller likabehandlingsplanen, utan ifrån hur vi ska arbeta som lärare och lärarassistent. Här finns inga skillnader mellan funktionerna lärare, lärarassistent, fritidspedagog och elevassistent.
Proffsig, personlig eller privat – vad är skillnaden?
När vi arbetar med barn och ungdomar måste vi skapa goda relationer. En god relation är grunden för att bli en viktig person som hjälper och stöttar eleverna i deras utveckling och lärande. Förtroenden vi får från elever om hur de mår och tänker kan lämna avtryck och vara svåra att lägga åt sidan när vi går hem från vårt arbete.
Det händer ibland att engagemanget blir så starkt att gränserna mellan profession och person suddas ut. Visst kan ett stort och omfattande engagemang vara bra för en enskild elev. Men vi måste vara medvetna om vilka risker som finns när vi blandar ihop rollen som lärarassistent och rollen som medmänniska.
Ett sätt att förstå skillnaderna är att definiera de olika begreppen professionell, personlig och privat:
Ett professionellt förhållningssätt är när vi arbetar utifrån ett tydligt uppdrag som lärarassistent och vet var fokus ska ligga. En professionell relation mellan skolpersonal och elev utgår ifrån att det är den vuxne som tar ansvar för att relationen fungerar bra och stödjer eleven i skolarbetet. En proffsig lärarassistent kan sätta gränser och skilja mellan vad som ingår i uppdraget och vad som ligger utanför.
Att vara professionell betyder att vi kan skilja på vem som har det övergripande ansvaret för eleven, det vill säga vårdnadshavare, och
vem som har ansvar för elevens vardag på skolan, det vill säga skolans personal. Om det uppstår konflikter måste vi som personal ha en högre toleransnivå än vad elev och vårdnadshavare behöver ha. Att vara professionell innebär att vi kan skilja på sak och person och att vi inte ger igen för något vi uppfattat som kränkande. Men det betyder inte att du som lärarassistent ska stå ut med vad som helst.
Det är svårt att sätta gränser när vi tror att barn och ungdomar far illa. Att veta att en elev varje dag går hem till missbruk och misär väcker känslor som är mycket starka. Det är ändå inte skolans uppdrag att ordna det som inte fungerar hemma. Skolan ska kompensera för brister hemma genom att ordna det som hemmet inte kan stå för men som ändå ingår i skolans uppdrag. Det kan handla om att ringa till en elev på morgonen och påminna om att det är dags att ge sig i väg. Skolan kan erbjuda frukost till elever som inte äter frukost hemma och läxhjälp med pedagoger i anslutning till skoldagen för den som har svårt att läsa läxor hemma.
När vi möter människor i olika funktioner så märker vi skillnad i hur de utför sitt arbete. Många människor har en naturlig förmåga att skapa goda och positiva relationer utan att det egentligen märks. Ett positivt bemötande, ett leende och en hjälpande hand gör att vi lättare slappnar av och känner oss trygga. Motsatsen, när den vi möter på en arbetsplats inte hälsar eller snäser, gör att vi känner oss ovälkomna och olustiga.
Möter du en banktjänsteman som berättar om sina egna bekymmer med pengar och barn blir du säkert konfunderad. En bussförare som tar mikrofonen och upplyser passagerarna om att hens chef är usel och att hen inte vill arbeta som bussförare skapar säkert en konstig stämning i bussen. Om man som vårdnadshavare får höra att skolan fungerar dåligt och att rektorn är okunnig, ökar inte förtroendet för dig som medarbetare, snarare tvärtom.
Att vara personlig betyder att du visar vem du är som medmänniska. Att i rätt sammanhang berätta om personliga förhållanden och intressen gör att elev och förälder får en mer sammansatt bild av dig. Enkla och okomplicerade saker, till exempel en bild på din katt som du visar en elev, kan skapa en grund att bygga en stark relation på.
YrkesetiskA principer, tYstnAdsplikt och sekretess
Att visa känslor är inte förbjudet. Däremot är det tveksamt att öppet visa sin ilska, irritation, tårar eller att skratta hysteriskt, eftersom elever och föräldrar kan tolka känslorna på ett helt annat sätt än som avses. Att vara personlig kan också innebära att du använder dig av dina egna erfarenheter i samspel med andra.
Vad som hänt dig i olika situationer som du har varit med om ska du inte berätta om, då går du över gränsen och blir privat. Riskerna med att bli privat är att de som du arbetar för slutar att se dig som professionell och i stället ser dig som en kompis. Om och när du sedan fattar ett beslut som de inte håller med om blir det svårare att genomföra det du tror på. Förväntningarna på dig som vän att ”fixa” det som inte fungerar blir mycket starkare än om du har en viss distans. Berättar du saker som är privata, och det gäller även på sociala medier, kan de spridas till andra som inte behöver veta detta om dig. Vill du kommunicera med elever och föräldrar på sociala medier kan du skapa särskilda konton där de kan vara med, men var ändå mycket noga med vad du lägger ut.
Det kan också vara svårt att hålla distansen om du bor och arbetar på en liten ort eller på landsbygden. Grannarnas barn kanske går i samma klasser som du arbetar i, och dina egna barn kanske spelar i samma fotbollsklubb som eleverna du arbetar med. Då är det extra viktigt att visa att du har olika roller och att du inte blandar ihop dem.
Att vara både proffsig och personlig är något vi behöver öva på.
Det är lätt att göra misstag. Vi kanske berättar lite för mycket om oss själva om vårdnadshavarna verkar trevliga. Eller så är vi kyliga och avståndstagande om vi tror att hemmet har en negativ inställning till skolan. Med ökad erfarenhet blir det lättare att vara både personlig och proffsig och att avgöra var gränserna går.
Hur vi undviker att bli privata och hamna i otydliga relationer är något som bör diskuteras i arbetslaget. Med fejkade exempel eller exempel tagna ur den egna vardagen kan vi vrida och vända på problem och resonera oss fram till ”rätt” agerande.
I vissa lägen behöver vi också markera om någon är på väg att gå över gränsen. Ser vi att en kollega gör saker för elever som ligger utanför skolans uppdrag är det viktigt att agera. Det kan vara svårt när
6. Hur den svenska skolan blev
den skola vi har i dag
Det här kapitlet handlar om hur man organiserat utbildning i Sverige från 1800 och fram till nu. Det handlar också om ämnet pedagogik och förklarar begreppen metodik och didaktik. I kapitlet berörs även några ”heta” pedagogiska frågor som ständigt diskuteras i skolans värld. Det finns också korta presentationer av några kända pedagoger, vars namn ofta nämns när man talar om undervisning.
Den svenska skolan i ett historiskt perspektiv
1800 tal – skolplikt och folkskola
Frågan om vilket syfte skolan skulle ha diskuterades livligt under 1800-talet. Skulle den bara lära ut baskunskaper? Det fanns en stark oro för att för mycket utbildning skulle väcka och förmedla idéer som kunde vara skadliga. Om alla kunde läsa skulle kanske idéer om ett mer demokratiskt samhälle där alla skulle vara med och bestämma spridas. Det bästa var kanske att fortsätta ge den stora massan så lite kunskap som möjligt?
Eller skulle skolan ge en bredare utbildning och skulle även flickor få gå i skola? Man kunde se nyttan av att befolkningen hade kunskap och förmågor att sköta sina liv och sitt arbete. För i de snabbt växande städerna drev många barn och ungdomar runt vind för våg och sågs som ett hot mot den allmänna ordningen.
Den senare inriktningen segrade och folkskolestadgan år 1842 tvingade alla socknar11 i Sverige att inrätta en folkskola med en utbildad lärare. Det tog några år innan allt var på plats, men i slutet av 1800-talet gick nästan alla barn i skola åtminstone några år. Att skolan var obligatorisk var svårt för många föräldrar att acceptera. På landsbygden behövdes barnen i jordbruket, och de barn som bodde i städerna bidrog med pengar till familjens försörjning genom att arbeta.
I takt med att vuxnas löner steg så blev chanserna större att även barn och ungdomar i fattiga familjer fick gå i skolan.
Det var läraren som helt styrde undervisningen utifrån gällande statliga lagar och förordningar. Skolhusen byggdes ofta efter samma modell med ett eller två klassrum och en tjänstebostad åt läraren eller lärarinnan. Lärarna var anställda av staten och hade hög status i samhället. Obligatoriska ämnen var läsinlärning, kristendomskunskap och räkning. Senare tillkom slöjd, musik och historia. Aga var tillåtet och förbjöds först år 1958.
Att undervisningen höll viss kvalitet kontrollerades av statliga inspektörer som regelbundet genomförde inspektioner och lyssnade på hur lärarna genomförde sina lektioner och hur eleverna uppförde sig. Kyrkans inflytande över skolan var långt in på 1900-talet mycket stort. Det var först i slutet på 1960-talet som morgonbönen med psalmsång och bön togs bort. Ämnet kristendomskunskap breddades och blev så småningom ämnet religionskunskap. Numera är undervisningen konfessionslös, det vill säga den får inte utgå ifrån en viss religion eller trosuppfattning.
1900 tal – skolan ska utveckla samhället
Under 1900-talets första hälft gick de flesta sex år i folkskola och sedan direkt ut i arbetslivet. En mycket liten del gick på realskola (som förberedde för gymnasiet) och ännu färre fortsatte på gymnasium och universitet. Det genomfördes inte några stora förändringar, vilket inte
11 Socken är en beteckning på ett geografiskt område, ofta med flera byar och en kyrka. Socknarna är föregångare till våra församlingar och kommuner.
var så konstigt med tanke på de två världskrigen och depressionen på 1930-talet.
Men nya idéer sipprade in till Sverige, framför allt från USA och Storbritannien, och långsamt växte kraven på förändring och reformer.
När röster så småningom höjdes för att reformera utbildningssystemet på 1940-talet ledde det till en livlig debatt mellan de politiska partierna. Socialdemokraterna ville se skolan som ett socialt kitt, något som skulle minska de socioekonomiska klyftorna; underklass och överklass skulle blandas och även flickor och pojkar skulle blandas och gå i samma klass. Högerpartierna ville ha en skola där eleverna även fortsättningsvis delades upp som tidigare.
Under 1950-talet inleddes försök med en så kallad enhetsskola, föregångaren till vår nuvarande grundskola. Skolplikten förlängdes och blev nioårig. Men högstadiet var inte lika för alla. Eleven kunde välja mellan enklare och svårare kurser i engelska och matematik. Även i moderna språk fanns svårare och enklare alternativ. Inför årskurs 9 valde eleverna en gymnasieförberedande inriktning eller en yrkesförberedande inriktning, till exempel hushålls-praktisk och teknisk-praktisk.
Den stora bristen på utbildad arbetskraft under 1960-talet gjorde att det krävdes ytterligare reformer. Grundskolan blev mer teoretisk och skulle vara lika för alla. Först senare i livet, när man var 16 år, skulle man välja inriktning och yrke.
I de läroplaner som infördes på 1960-talet och framåt blev elevens egen insats för att lära sig allt viktigare. Katederundervisningen, där läraren berättar och eleverna lyssnar, fick bildligt talat stå i skamvrån och grupparbete stod högt i kurs. Gamla metoder blev omoderna.
Eleverna sågs som nyfikna forskare som bara behövde handledning för att nå fram till den kunskap som de ansåg sig behöva. Grammatik, glosövningar och tragglande av multiplikationstabellen ifrågasattes.
Tron på att skolan kunde användas som ett kraftfullt styrmedel för att utveckla samhället i en bestämd riktning var oerhört stark. Antalet privata skolor var mycket litet och i princip alla gick till den skola som låg närmast hemmet. Grundskolan inriktades på att ge förkunskaper till fortsatta studier på gymnasiet.
Pedagogik blev ett självständigt ämne på universiteten på 1950-talet,
och inte som tidigare en del av psykologivetenskapen. I stället för att se kunskap som en enhet som förs över från lärare till elev, började man nu se kunskap som något som varje människa skapar och konstruerar i samspel med omvärlden. Den förändringen innebar att det riktades mer fokus mot den som ska lära sig något och att undervisningen ska stödja och underlätta det egna lärandet. Den här synen kallas konstruktivism och har varit dominerande både i skolan och på lärarutbildningar sedan slutet på 1900-talet.
1990 tal till i dag – kommunalisering, friskolor och resultatstyrning
År 1992 skedde flera stora förändringar som fortfarande diskuteras och ifrågasätts. En förändring var att kommunerna övertog det ekonomiska ansvaret för skolan från staten. De fick också stora möjligheter att organisera sina skolor utifrån lokala förutsättningar. Lärarna blev anställda av kommunerna i stället för av staten, skolinspektörerna försvann och uppföljningen av skolans verksamhet blev kommunernas ansvar. I och med kommunaliseringen släppte staten kontrollen över hur skolorna organiserades och hur man organiserade undervisningen.
De läroplaner som infördes år 1994 för grundskolan och gymnasieskolan bröt med gamla system. Skolan, som tidigare varit mål- och regelstyrd in i minsta detalj, blev nu mål- och resultatstyrd.
Detaljregleringen, med noggranna anvisningar om vad som skulle läras ut, när och hur, försvann. I stället delegerades besluten om hur man skulle nå målen ut till huvudman, kommuner och friskolor. Man kunde alltså lokalt själva bestämma hur man skulle arbeta.
Nu blev det också möjligt att starta friskolor som kunde ägas av privatpersoner eller företag. På bara några år öppnades en mängd grundskolor och gymnasier som konkurrerade med de kommunala skolorna. Införandet av det fria skolvalet är ytterligare en förändring som fått stora konsekvenser. Föräldrar och elever sågs plötsligt som kunder och kunde välja den skola de ansåg vara den bästa.
Timplanen som förut sett exakt likadan ut i alla skolor i hela landet blev nu en rekommendation för hur antalet timmar kunde fördelas
mellan ämnena. Det resulterade i att det snabbt uppstod en mängd profiler inom både grundskola och gymnasiet. Bild och form, teater och musik eller idrott och hälsa var vanliga inriktningar som lockade många elever. Skolorna kunde välja att ge mer tid i vissa ämnen och mindre i andra.
Att ha profiler blev ett sätt att attrahera elever. För även sättet att finansiera skolans verksamhet var nytt. Varje elev fick nu en påse pengar med sig, en så kallad skolpeng. Ju fler elever en skola har, desto mer pengar får den. Det blev på många sätt en ny värld som grundskolan och gymnasiet kastades in i. De flesta som arbetade där var utbildade och tränade i ett system som trots sina brister kändes tryggt och invant. Det tog tid och krävde mycket energi att tänka om och förstå hur de nya sätten skulle hanteras. Undervisningen skulle alltid vara stimulerande och rolig. Att det ibland krävs hårt arbete för att tillägna sig kunskap var inte en idé som 1990-talets föräldrar och elever ville acceptera.
Den här trenden, att inlärning ska vara rolig och inte kräva energi, har på senare år mattats av. Frågan är om inte pendeln nu svänger tillbaka. De friskolor som växer mest är de som ställer höga krav på elevernas motivation, arbetsinsats och närvaro. De har många sökande och får goda resultat. Föräldrar accepterar villkoren och protesterar inte mot läxor och tydliga ordningsregler. Men även de kommunala skolorna arbetar hårt för att höja kvaliteten. Man vill förbättra resultaten och på så vis vara en attraktiv skola för elever och föräldrar.
Skolinspektionen, som startade år 2008, har på senare år flyttat fokus från att bara granska hur skolorna följer lagar och förordningar till att också granska undervisningsmetoder och innehåll. Även det som händer i klassrummen, hur pedagogerna arbetar, granskas och utvärderas. Svenska grundskoleelevers försämrade resultat enligt de så kallade PISA-mätningar som genomförts sedan 2000,12 har medfört att statens styrning över skolan har ökat. Införandet av lärarlegitimation och krav på att vara behörig legitimerad lärare för att få sätta betyg är två exempel på åtgärder från staten för att höja kvaliteten på skolan. De stora reformer som infördes på 1990-talet, kommunaliseringen,
12 Skolverket (2018).
det fria skolvalet och möjligheterna att starta friskolor, har både haft positiva och negativa följder. Möjligheterna att starta och utveckla lokala profiler gjorde att många skolor erbjöd elever att få mer undervisning i ett eller flera ämnen de var intresserade av. Att föräldrarna kunde välja fritt bland skolor gjorde att allt fler lärare och skolledare förstod att man måste ha hög kvalitet på undervisningen för att attrahera elever. Friskolornas framväxt sporrade de kommunala skolorna att arbeta för att höja kvaliteten.
De negativa konsekvenserna var flera. Det blev stora skillnader i hur mycket pengar kommunerna avsatte till skolor och fritidsverksamhet.
Kommuner med svag ekonomi kunde inte lägga så stora summor på sina skolor medan andra kunde satsa. Det fria skolvalet bidrog också till en kraftigt ökad segregering, framför allt i storstadsregionerna.
Välutbildade föräldrar är mer aktiva i att välja skola, medan föräldrar med låg utbildning inte lika ofta gör aktiva val.
Vilka nya trender och idéer som kommer att förändra det svenska skolsystemet framöver är svårt att sia om. Att mycket tid och kraft kommer att läggas på att skapa bättre ordning och ökad trygghet för elever och personal är dock helt klart. Det är inte alls omöjligt att pendeln slår tillbaka och att skolans personal får utökade möjligheter att hantera elever som inte följer instruktioner. Ett exempel är att det för bara några år sedan blev möjligt att stänga av en grundskoleelev från undervisningen, något som var otänkbart tidigare.
Hur mycket skolan kommer att digitaliseras har på senare år blivit föremål för en stor debatt. Är det bra att även yngre elever arbetar med skärmar? Ska vi använda sociala medier när vi vet hur svårt det är att sortera sanning från icke-sanning? Varningssignalerna om att barn och ungdomar ägnar för mycket tid åt mobiler och paddor är starka; från att ses som en tillgång så blir IT ett problem. Förbud mot smarta telefoner, begränsningar i tillgång till nätet diskuteras och genomförs i vissa länder. Men också en ökad digitalisering i klassrummen är nödvändig, vilket kräver fortsatt kompetensutveckling av alla pedagoger inom skolan. Det finns många datorer, surfplattor, smartboards och projektorer som inte används i den utsträckning som de skulle kunna och borde användas.
Riktigt var vi landar när det gäller ny teknik är svårt att förutsäga.
Vi har också AI som redan används av många och där skolans personal kanske har svårt att hänga med. En del skolor har redan slutat med att ge eleverna skrivuppgifter i läxa, de använder AI hemma och behöver inte göra uppgiften själva.
Ett annat problem som framför allt grundskolan har att lösa är bristen på behöriga och legitimerade lärare. I vissa ämnen, till exempel NO-ämnen och moderna språk, utbildas inte tillräckligt många nya lärare och sökande till lärarhögskolorna har varit få trots höjda lärarlöner.
Den nya funktionen lärarassistent kan här ses som ett sätt att göra det möjligt för lärare att undervisa mer medan lärarassistenten tar över andra, viktiga arbetsuppgifter.
Delade meningar – religiösa skolor, läromedel, läxor och betyg
Det finns några frågor som ständigt återkommer i debatten kring skolan och hur skolor ska organiseras och arbeta. Vissa blir aldrig lösta, och åsikterna går vitt isär även bland forskare. Du kanske inte vet vad du tycker när du börjar arbeta inom skolans värld, men du kommer säkert möta förespråkare för flera olika läger.
Religiösa skolor
All undervisning i svenska skolor ska vara konfessionslös. Det betyder att ingen religiös inriktning eller tro får påverka undervisningen. Däremot kan skolor ha en viss religiös inriktning utanför lektionstid. Man kan till exempel ha bön eller någon form av gudstjänst före eller efter skoldagen. Den ibland ganska hetsiga debatt som förs om religiösa friskolors rätt att finnas har många bottnar. Kan en skola som tillhör en viss tro vara helt objektiv i sin undervisning? Att förbjuda religiösa skolor, är det ett brott mot religionsfriheten? Har inte föräldrar rätt att bestämma om deras barn ska vara i ett visst religiöst sammanhang utanför själva skoldagen?
Lärarassistentens handbok
Heléne Lind Wallerstedt
Vem gör vad på en skola? Vilka styrdokument och lagar gäller? Vad gör jag om konflikter uppstår? Och vad gör elevhälsan? Listan på det som du som lärarassistent kan behöva känna till är lång och spänner över många områden. Förhoppningen är att den här boken ska vara ett stöd på vägen mot en spännande och givande yrkesroll – och din hjälpreda i yrkesvardagen som kommer.
Lärarassistenten avlastar läraren och kan ha en rad olika uppgifter, allt från administrativt och praktiskt arbete i anslutning till undervisningen, till att vara en extra resurs i klassrummet eller på fritidshemmet. Andra viktiga arbetsuppgifter handlar om att bidra till studiero, trivsel och gemenskap i skolan. I den här boken hittar du det mesta om hur skolan fungerar och får goda råd om bland annat konflikthantering och ledarskap.
Sedan den förra upplagan har mycket hänt i skolan. De nya timplanerna för de olika skolformerna, lagändringar som rör disciplinära åtgärder och nya tankar om hur vi skapar en trygg och säker arbetsmiljö påverkar lärarassistentens arbete. Denna upplaga är därför grundligt reviderad. Diskussioner om det stora antalet barn och ungdomar med diagnoser sätter avtryck i arbetet i klassrummet och innebär nya arbetsuppgifter för alla.
Boken riktar sig till dig som studerar till och arbetar som lärarassistent. Den är också läsvärd för till exempel blivande och yrkesverksamma elevassistenter och resurspedagoger samt andra som vill få en övergripande bild av hur den dagliga verksamheten i skolan fungerar.
Heléne Lind Wallerstedt har över tjugofem års erfarenhet av att arbeta som skolledare. Hon är också utbildad lärare för grundskola och gymnasium. Numera arbetar hon som föreläsare, konsult och författare.
ANDRA UPPLAGAN