9789147149599

Bildning och didaktik i yrkesutbildning

ruhi tyson

ISBN 978-91-47-14959-9

©2024 Ruhi Tyson och Liber AB

Förläggare: Marika von der Lancken

Projektledare: Louise Westin

Redaktör: Jenny Fornell Hjelm, Jenny Lindblad

Form och omslag: Catharina Ekström

Produktionsledare: Lars Wallin

Illustratör: Jonny Hallberg

Första upplagan 1

Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina, 2024

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden.

BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Innehåll

8. y rkespraktiker och praktisk kunskap 132

Högplatåer och träskmarker 132

Att fastna på högplatåerna 133

Praktisk kunskap 136

Erfarenhet, övning och reflektion 137

Ovanligt lyckade exempel 138

Exempel och berättelser som uttryck för praktisk kunskap 140

Tyst kunskap 141

Begreppet yrkespraktik 143

Vad är en praktik? 144

Att bli invigd i en praktik 145

Synliggörande och utveckling av yrkespraktiker 147

Tre arenor för yrkesutbildning 149

9. Forskning och systematiskt dokumentationsarbete 152

Vetenskaplig grund 152

Vad är pedagogisk forskning? 153

Forskningens praktik 156

Systematiskt dokumentationsarbete 156

e pilog: underV isningskonst, yrkesbildning och berättelser 158

Idén om undervisning som konst 158 Yrkesbildning, berättelser och fantasi 159

d idaktiska principer: en öV ersikt 163

r e F erenser

Förord

Direkt efter gymnasiet gick jag min första yrkesutbildning som lärling, avlade ett traditionellt gesällprov och blev handbokbindare. Få saker i mitt liv har, på så många olika sätt, varit lika bildande och berikande som den utbildningen! Den har format min personlighet och bidragit med insikter, erfarenheter och färdigheter jag haft användning för också i helt oväntade sammanhang. Varför och hur är svårt att svara på i korthet, det är därför en bok som denna behövs. Yrkesutbildningar bär på en nästan hemlig potential till bildningserfarenheter och dessa behöver beskrivas!

Den här boken handlar om hur vi kan skapa yrkesutbildningsformer och yrkesundervisning som både betonar bildningspotentialen i yrket, främjar utvecklingen av klokhet och viljan till hög kvalitet samt att alla ska känna sig välkomna och uppskattade. Boken vänder sig främst till lärare och handledare1 men även till de som fattar beslut om utbildningarnas utformning och förutsättningar. Det är tyvärr alltför lätt att utbildningsformer som är djupt berikande för många deltagare organiseras bort. Det kan ske genom politiska beslut eller intern omorganisering på en arbetsplats, ofta med målet att bli mer (kostnads-)effektiva, men enbart utifrån mått som är kvantitativa. Man glömmer då att meningsfullhet och andra kvalitativa värden i ett yrke är grundläggande. Utan dem är yrket inte människovärdigt och inte heller en praktik som tjänar andra eller tar ansvar för de konsekvenser yrkesutövandet har i världen, inte minst för miljön. En lärare som bara ska undervisa så mycket som möjligt, en sjuksköterska som ska tillbringa så kort tid som möjligt med varje patient för att hinna med så många det bara går, eller en snickare som ska bygga möbler snabbare och snabbare riskerar att tappa det som ger kvalitet. Det innebär förstås inte att antalet lektioner/patienter/möbler är helt irrelevant, bara att det inte borde vara viktigast.

1 Fortsättningsvis står det oftast bara ”lärare” eftersom texten blir onödigt svårläst om det ständigt ska poängteras att det rör sig om lärare, handledare och alla andra med ett undervisande uppdrag. På samma sätt kommer det oftast att stå ”elev” oavsett ålder, istället för deltagare/lärling/ student.

Boken utgår så mycket som möjligt från exempel hämtade ur verkligheten. Exemplen är tänkta som ett sätt att fördjupa och förankra den annars ganska abstrakta diskussionen kring bildning och didaktik. Praktisk skicklighet uppnås till stor del genom det man tar del av och upplever genom olika fall, exempel och berättelser (se till exempel Schön 1983, Tyson 2017) och boken är tänkt att avspegla detta – både för att öka förståelsen och för att ge ett exempel på hur själva yrkesundervisningen kan gestaltas.

En person som kommer att återkomma genom boken är min gamla bokbindar-, förgyllar- och gravyrmästare Wolfgang, född 1935, vars berättelser om sin egen yrkesutbildning innehåller en skatt av bildningserfarenheter (se Tyson 2015a). I samtal med andra yrkeskunniga genom åren –plåtslagare, undersköterskor, snickare, kockar, frisörer, barnskötare, svetsare, florister och många andra – har jag ofta fått höra liknande skildringar av hur bildningsrika deras yrkesutbildningar och yrkesliv har varit (se till exempel Tyson 2017). Men jag har också fått höra berättelser om yrkesutbildningar som varit oinspirerande, begränsande och ibland bärare av en kultur som uteslutit genom att vara exempelvis sexistisk eller rasistisk.

Yrkesutbildningarna ger oss kunnande och skicklighet. Men samtidigt ger de oss så mycket mer av klokhet, insikt och mognad – i en mångfald som är central i sig. Denna bok kan inte erbjuda mer än en inledande uppmuntran till fördjupning i varje enskilt yrkessammanhang. Förhoppningsvis kan den också tillhandahålla de verktyg som behövs, i form av begrepp, för att underlätta en fortsatt pedagogisk utveckling och forskning inom området yrkesbildning.

Stockholm, april 2024

Ruhi Tyson

Praktiska grunder

Bokens första del består av sex kapitel. I kapitel 1 introduceras bokens huvudteman – yrkesbildning och yrkesdidaktik – tillsammans med grundläggande begrepp som yrke, bildning, didaktik och pedagogik. Därefter går diskussionen över till det centrala i en yrkesutbildning: själva undervisningen och övandet.

I kapitel 2 presenteras en genomgång av grundläggande yrkesdidaktik, en inledande diskussion kring viktiga didaktiska reflektionsfrågor och undervisningsmetodens betydelse.

Kapitel 3 fokuserar på yrkesdidaktikens centrala aspekt: design av uppgifter och hur detta kan förstås ur ett bildningsperspektiv. Resonemanget förs genom en rad utförliga exempel. Konsten att motivera elever som en avgörande del i lärarskickligheten diskuteras också.

I kapitel 4 vänds uppmärksamheten mot en annan avgörande del i all didaktik: lärarens interaktion och kommunikation med eleven. Detta diskuteras ingående, både utifrån principer om god kommunikation och genom exempel på kreativ konflikthantering. Begreppet praktisk klokhet som ett övergripande perspektiv på temat introduceras också.

I kapitel 5 fördjupas och nyanseras begreppet yrkesbildning och dess relation till centrala yrkesutbildningsfrågor som formandet av en yrkesidentitet och deltagandet i en yrkespraktik. Inledningsvis görs en kort historisk genomgång och därefter presenteras en rad exempel som på olika sätt synliggör bildningsinslag i yrkesutbildningar.

I kapitel 6 diskuteras frågan om inkludering och anpassningar i yrkesundervisning. Frågor om miljöns betydelse i bred bemärkelse, undervisningens bidrag till stärkt självkänsla och olika sorters exkludering lyfts för reflektion med hjälp av exempel.

Vad är en yrkesutbildning?

En yrkesutbildning är så mycket mer än att lära sig något specifikt konkret som att installera fläktar, reparera kakelugnar, baka surdegsbröd, lägga om sår, smida knivar, permanenta hår, komponera begravningsbuketter, arrangera skyltfönster, hålla sångsamling med barn eller blanda drinkar. Att bemästra och behärska ett yrke omfattar en komplicerad samling färdigheter, förmågor och kunskaper, men även att förstå en yrkeskultur, vilka värderingar som gäller inom yrket, yrkets historia och etik. Vissa hantverksyrken har tusenåriga anor, andra yrkesområden, som exempelvis programmering, är knappt några årtionden gamla. Vissa yrken är främst inriktade på att arbeta med fysiska material, medan andra har mest med sociala interaktioner att göra. En del arbetar med levande växter eller djur, andra med metall eller papper. Vissa yrken tar många år att lära sig medan andra går fortare att bli skicklig i. En yrkesutbildning behöver i sitt utformande även ta hänsyn till var och för vem den utförs. För en yrkeslärare är det skillnad mellan att undervisa elever på gymnasiet, lärlingar på en arbetsplats eller vuxna på exempelvis komvux.

Yrkesutbildningars potential

Givet den stora variationen mellan olika yrken kan man undra om det finns något man kan säga beträffande yrkesdidaktik2 och pedagogik som är någorlunda relevant i allmänhet. Svaret är definitivt ja! Det bästa sättet att illustrera detta och samtidigt lägga grunden för så gott som hela bokens innehåll är att börja med ett ganska utförligt exempel.

2 I det följande kommer uttrycken yrkesdidaktik, bildningsdidaktik och yrkesbildningsdidaktik att användas växelvis och mestadels synonymt, även om yrkesdidaktik som begrepp omfattar mer än enbart en bildningsorienterad form av yrkesundervisning.

Grand Hôtel

En yrkeslärarstudent berättade för några år sedan i en skriftlig uppgift om sin tid i skolan, hur hon som fjortonåring ofta inte förstod vitsen med det de lärde sig.

Multiplikationstabellen var som en myrstack, helt utan logik. För mig var det bara nummer i rutor som bildade en summa. Varför då tänkte jag, kan man inte använda en miniräknare?

Hon skrev att de praktiska ämnena fungerade men att gymnasiet i övrigt var vidrigt och att hon blev så stressad att hon som sjuttonåring blev inlagd en vecka för magsår. Det var mycket skolk men inte på grund av någon sorts lathet, utan snarare på grund av brist på meningsfullhet.

Här får vi ta del av en upplevelse som många elever i skolan har och som kan sammanfattas i en utbredd känsla av meningslöshet. Pedagogik handlar i stora drag om att hitta olika vägar för att skapa en känsla av meningsfullhet. Detta är inte begränsat till undervisning eller pedagogiska handlingar, och den meningsfullhet som kan uppstå är möjlig i alla sammanhang.

För yrkeslärarstudenten uppstod denna ”vändning” i samband med att hon ordnade en lärlingsplats på Grand Hôtel. Hon skriver:

När jag för första gången klev in genom Grand Hôtels lobby så var det ren magi. Det var en magisk känsla. Guld, färger, sorlet, vackra människor, historia. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Här var det den gamla skolan inom restaurang, rejält med disciplin. Vita rockar, guldknappar och händerna knäppta bakom den raka ryggen. Jag var livrädd, men överlycklig, för första gången på länge. Det var som en ny dörr öppnades i min värld. Det rörde på sig, det hände saker hela tiden, det skramlade och lät. Det var levande. Jag slapp sitta still och jag kutade med glädje fram och tillbaka med min serveringsvagn mellan kök och restaurang. ”Hämta det i kylen.” ”Hämta kaffeskedar i salongen.” ”Skynda dig och hämta.” ”Spring och hämta.” ” Tempo, nu är det bråttom!”

Och som jag sprang, jag satte förmodligen sprintrekord i de gamla hotellkorridorerna. Och jag fick beröm. Jag var snabb. Jag ville jobba hårt med kroppen, långa pass och jag gnällde aldrig. Här kom respekt in i mitt liv. Och tacka för det. Jag den lilla jobbiga tonåringen fick en helt ny identitet. Där och då grundlades min yrkesstolthet. Och min eviga kärlek till restaurangbranschen.

Här ser vi mycket av det som lyftes inledningsvis om potentialen i vad ett yrke är, utöver enskilda färdigheter som till exempel insikt och mognad. Det framgår också att det är färdigheterna som på olika sätt ”bär” allt det andra. Det som beskrivs är på många sätt den stora yrkespedagogiska gåtan: Hur kan vi skapa ett sammanhang som talar till en person? Alla kommer förstås inte att känna som berättaren gjorde om de får en lärlingsplats på Grand Hôtel, men betoningen på det magiska är förmodligen universell. Detsamma gäller gåtan – särskilt när vi möter elever, lärlingar eller deltagare som inte verkar intressera sig för något alls, någonsin. Det handlar fundamentalt sett om att hitta fram till ett sammanhang i den egna livsberättelsen, eller, med andra ord, att uppleva yrkesbildning. Hon berättar vidare:

Jag sög åt mig som en svamp – besticken i rätt ordning, servetterna vikta i båtar, menyerna, hälsa, tacka och vara artig, allt ska vara i perfektion. Man kunde få rejält med verbalt stryk om man inte gjorde som man blev tillsagd. Det var aldrig suckar och blickar utan här fick jag en logisk tillrättavisning direkt – Nej, gör om, pröva igen. Jag förstår idag risken med att ta in en ung människa, hotellet måste ta hänsyn till att servicenivån bibehålls.

När det helt plötsligt var något som intresserade mig så var jag som en öppen bok. Jag lärde mig viner trots att jag var för ung för att få servera alkohol, vilka lagar och regler som gällde. Miljön var historisk med gamla anor och det ledde till att jag blev historiskt intresserad. Under de två åren som jag var kvar, lärde jag mig allt från grunden: disken, hur husfrun jobbar, kallt och varmt kök, terminologi, rumsservice, växeln, reception, integritet för gästerna, tystnadsplikten. Jag utvecklade tidigt en kännedom kring service, det goda värdskapet – konsten att få människor att känna sig välkomna och inkluderade. Min styrka genom arbetslivet har varit min fingertoppskänsla att kunna läsa av människor och deras beteende.

Mitt gamla slitna arbetsbetyg från Grand Hôtel, det med guldstämpeln, väger fortfarande tungt. Tyngre än betygen från mina andra arbetsplatser. Det väger flera ton om man jämför med mitt avgångsbetyg från gymnasiet.

Här visar skildringen på hur en yrkesutbildning kan vidga intellektuella horisonter och samtidigt bidra till mer empatiska och viljemässiga förmågor. Kanske viktigast av allt är att dessa vidgade horisonter och utvecklade förmågor är delar av praktikantens hela biografi, de växer och utvecklas vidare genom livet. Sedan går skildringen vidare till en beskrivning av hur en studie- och yrkesbakgrund som denna bidrar i det pedagogiska bemötandet av en praktikant:

För cirka sex år sen dök det upp en ung tjej från gymnasiet för praktik i baren. Hon delgav mig ganska snabbt att hon minsann inte var där för att jobba. Nej då, hon ville bara få pappret underskrivet och slippa bli av med studiebidraget från CSN. Scenariot är inte ovanligt men tyvärr har elever med den inställningen hamnat hos fel handledare för i den här branschen är man prestigelös, man tar i där det behövs. Att inte kunna är en sak men att inte vilja är en annan. Jag delgav henne att jag inte var intresserad av att ha henne i min bar om hon inte tänkte ta i och lära sig. Man har alltid ett alternativ i livet: Jag accepterar eller jag accepterar inte. Enkelt. Man är ung, man kanske har svårt att underkasta sig att det finns chefer och att det finns skrivna och oskrivna regler på en arbetsplats. Vänligt men bestämt så sa jag: – Om du ska vara i min bar så måste du arbeta, annars kommer det inte att fungera och i så fall får du gå. Utan påskrivet papper.

Hon ställde sig i ett hörn inne vid disken. Hon stod och stampade. I ögonvrån såg jag de där unga benen som ville springa. – Vi får se hur länge dom där benen kan stå still därinne, tänkte jag. Hon blängde surt på mig. Det var en stor after work på kvällen som skulle förberedas och jag hade inte tid med att lägga fokus på en trumpen tonåring. Jag hade däremot behövt hennes hjälp. Jag var ensam i baren och hade mycket att förbereda. Till slut backade hon ut från disken, kanske var hon bara uttråkad, kanske blev det myrkryp i benen. Hon fick enkla uppgifter som att hämta charktallrikar i kallköket, hämta krossad is och hämta chips som skulle hällas upp i skålar samt barlådorna som skulle fyllas på. När hon gick vid åtta så såg jag att hon var ganska nöjd. Hon kom tillbaka dagen efter och jag kunde förnimma att ett visst intresse hade väckts. Hon var ganska tuff i sin personlighet och hon tog för sig. En egenskap som är fantastisk vid arbete i bar. Under de veckor hon praktiserade med mig så utvecklades hon. Frågorna haglade om öltillverkning: Vad skiljer en IPA från en lager? Vad är alkohol egentligen? Samma tjej som stod och tjurade, plockade nu glatt upp varor inne i kylen. Jag såg också i ”min backspegel” att hon stod och läste på de olika flaskorna medan hon plockade. Där inne i kylen stod min ”missnöjda praktikant” och sög åt sig kunskap med hjälp av sin egen ”verktygslåda”. Vid ett tillfälle hade hon sin mobil framme. Jag sa till henne att hon inte skulle ha sin mobil framme på arbetstid, oavsett om det var inne i kylen. Hon visade. Hon hade tagit fram Systembolagets hemsida och googlade fram ölsorterna som vi hade i sortimentet. Hon jämförde etiketten på flaskan, sökte fram den och sparade ner bilder samt produktbeskrivningen lokalt för att kunna läsa mer hemma på kvällen. Vid slutet av praktiken hade hon god kännedom om sortimentet och hon kunde svara på gästernas olika frågor.

Jag lyckades med att överföra en liten del av hantverket och servicetänkandet, men kanske mest min egen yrkesstolthet. Samma tjej är idag en vuxen ung kvinna och studerar till food and beverage manager i Kanada. Hon är också en av de skickligaste bartenders jag känner till. Hon har inte lärt sig av mig så det tar jag absolut ingen cred för men jag lyckades med samma sak som Grand Hôtel lyckades med för mig 1980 och det är att väcka ett intresse, att all grundad yrkesskicklighet kommer med ett genuint intresse oavsett bransch.

Exemplet är valt eftersom det så tydligt illustrerar vad en yrkesutbildning kan betyda i en persons liv. Denna meningsfullhet som praktikanterna upplever på Grand Hôtel och i baren är samtidigt inget som sker automatiskt. En annan person hade kanske reagerat helt annorlunda. Kanske bara gått därifrån, eller gjort allt men utan någon vidare entusiasm. Yrkesutbildningarnas bildningsvärde ligger i hur kunskaper, förmågor och färdigheter flödar samman till en meningsfull helhet. Innebörden av begreppet förmåga kan kanske enklast beskrivas i kontrast till färdigheter. Att ha en färdighet handlar om sådant som att kunna montera en motor, sätta en kateter eller baka ett bröd – färdigheter är yrkesspecifika. Förmågor handlar om exempelvis fantasi, empati och analytisk kapacitet. Precis som med färdigheter kan vi öva oss i att utveckla dessa förmågor. Det är en pågående debatt om i vilken utsträckning de är generella eller knutna till bestämda sammanhang – det vill säga om en person som har rik fantasi i relation till att skriva romaner också har det i relation till att exempelvis lösa konflikter. Det står alltså klart från exemplet ovan att en avgörande del av yrkesutbildningars bildningsvärde rör vilka förmågor som övas. Yrkesläraren visar sig också, genom sin karaktär och sin klokhet, vara en viktig representant för yrkeskulturen och därmed någon som förkroppsligar den möjliga yrkesbildningen för praktikanten.

Målet med denna bok kan nu beskrivas mer exakt, mot bakgrund av berättelsen om Grand Hôtel: att utforska och synliggöra vad yrkesutbildningar har att erbjuda när man utöver färdigheter också tar med sådant som utvecklingen av förmågor, introduktionen till en yrkeskultur, karaktärsutveckling, utvecklingen av praktisk klokhet och så vidare. Målet är också att diskutera hur yrkesutbildningar på ett mer medvetet och systematiskt sätt kan organiseras och hur undervisning kan bedrivas för att erbjuda meningsfullhet. Centralt är att den ska bidra till elevers och lärares välbefinnande, precis som att praktikanten i exemplet får en intensivt fördjupad upplevelse av meningsfullhet och växande. Målet med boken är, sett ur detta perspektiv,

att uppmuntra alla yrkeslärare och handledare till att dels se varje deltagare som en ”gåta att lösa”, dels förmedla ökad kunskap och verktyg som triggar fantasin för hur man ska kunna komma närmare gåtans lösning.

Innan vi går vidare för att se närmare på några grundläggande yrkesdidaktiska frågor behöver begreppen pedagogik, didaktik och bildning få lite mer innehåll.

Pedagogik och didaktik inom yrkesutbildning

Vad är skillnaden på begreppen pedagogik och didaktik? Det kan man utan vidare skriva en hel avhandling om. I denna bok är didaktik framför allt direkt kopplat till undervisning, medan pedagogik är ett mer generellt begrepp som är kopplat till utveckling – i synnerhet utveckling som vi upplever som meningsfull, oavsett om den sker i skolan, i arbetet eller i familjelivet.

Didaktik har sedan länge definierats som läran om undervisningens innehåll (vad ) och form (hur) tillsammans med frågan om vem den riktar sig till (elever, lärlingar, praktikanter, ungdomar eller vuxna och så vidare). Ofta kopplar man också på ett varför, som handlar om skälet till att man gör som man gör, eller varför eleven bör kunna det. ”Varför?” kan ibland tappas bort i yrkesutbildningssammanhang eftersom det gärna framstår som givet att vi lär ut exempelvis snickarfärdigheter till någon som ska snickra. Men redan valet av vilka färdigheter som ska prioriteras i utbildningen, hur de ska läras ut, och när, kräver att vi funderar på vilken sorts snickare vi vill utbilda. Är det kloka, omsorgsfulla och engagerade snickare? Alltså bildade hantverkare. Sofi Gerber skriver exempelvis i Vem väver kejsarens nya kläder?:

Två timmermän uttrycker sig så här om sina erfarenheter från den vanliga byggbranschen:

"Om du går på ett stort bygge i Stockholm, så är en timmerman ju en sån som bygger betongformar och sånt.”

"Jag anser inte att man kan kalla sig snickare idag, utan man är gipsmontör. Man monterar gipsskivor till förbannelse. Från halv sju till halv fem på eftermiddan. Jag höll på med det ett par år och sen fick jag nog. Sedan dess har jag hållit på med trä, smide, ja riktiga grejer om man säger så."

I de delar av byggbranschen som är organiserade som en industri, finns det inget utrymme för ett allomfattande hantverkskunnande.

Gerber i Winbladh & b en G tsson 2003, s. 72f

Här blir det tydligt att olika föreställningar om ett yrke, olika organisatoriska förutsättningar med mera, har inflytande på hur vi tänker kring utbildningens varför.

Begreppet pedagogik handlar i denna bok främst om ett förhållningssätt till utvecklingsmöjligheter. I exemplet från Grand Hôtel intar berättaren en pedagogisk relation till sin praktikant. Den är inte didaktisk eftersom den inte handlar om någon mer direkt undervisning och som handledare är hon först och främst yrkesperson snarare än lärare.

Pedagogik handlar alltså mer allmänt om att göra utveckling meningsfull för en människa, oavsett sammanhang, medan didaktik handlar om lärarens specifika yrkeskunnande som lärare. I exemplet är den pedagogiska inställningen ganska återhållsam; handledaren observerar, förtydligar, ställer vissa krav, skapar en miljö. Mycket av det pedagogiska sker kanske framför allt i samspelet mellan praktikanten och miljön på Grand Hôtel, och detta är en av yrkesutbildningarnas stora styrkor: miljön är ofta mer pedagogiskt aktiv än läraren/handledaren. Verkstäder, kök, ateljéer, vårdinrättningar och trädgårdar erbjuder alla en sorts meningsfullhet som inte återfinns i ett klassrum. Detta eftersom klassrummets funktion främst är undervisning. De andra miljöerna bidrar till att skapa meningsfullhet genom de handlingar och aktiviteter som utförs där – dels genom att de resulterar i konkreta produkter eller tjänster, dels genom att man gör något för andra.

I berättelsen om Grand Hôtel går det inte att urskilja om handledaren gjort något särskilt för att miljön ska bli mer pedagogiskt effektiv än en genomsnittlig barmiljö. I samma stund en sådan justering görs sker övergången till en mer didaktiskt orienterad reflektion. Hur kan exempelvis en verkstad organiseras för att maximera lärande, insikt, växande och meningsfullhet? Dessa är långt ifrån uppenbara frågor och precis den sortens utmaningar som yrkesutbildningar står inför.

I denna bok är pedagogiken central, alltså vikten av att skapa en meningsfull relation till ett yrke och mellan yrket och den egna livsberättelsen. Ett sätt att tala om denna meningsfullhet är genom begreppet bildning.

Bildning – ett brett begrepp

Det händer att man hör att bildning betyder ungefär samma sak som att man har läst väldigt mycket, och det stämmer ibland. Men det finns också många människor som läst en massa men inte beter sig det minsta bildat, snarare tvärtom: arrogant och egoistiskt. Min gamla lärare i smide, Turid, som har mycket svår dyslexi och därför inte läst så mycket i sitt liv, är en av de mest bildade personer jag känner. Åtminstone om man med ”bildad” tänker att det rör sig om en djupt klok, medkännande och insiktsfull person. Eventuellt skulle man kunna uttrycka detta i termer av att formell utbildning inte automatiskt medför bildning och omvänt, att bildning är något även en formellt outbildad person kan besitta. Utbildning kan alltså, i detta sammanhang, förstås som en formell fråga – det vill säga något man gör som leder till examen från skola, högskola eller ett yrkessammanhang. Målet med den här boken är att visa på hur utbildning kan organiseras och genomföras så att den, i så stor utsträckning som möjligt, även bidrar till olika bildningsprocesser.

Även om bildningsfilosofin har mycket att säga som är viktigt rörande bildning (se Sjöström & Tyson 2022 för en översikt), så är den begränsad av att nästan uteslutande ha skrivits av manliga, vita akademiker. Den har vuxit fram ur deras upplevelser av vad som varit ovanligt meningsfullt och berikande i just deras liv. Frågar man hantverkare, undersköterskor och andra yrkesverksamma om vad som varit ovanligt meningsfullt och berikande i deras liv får man delvis andra svar. Därför är det extra viktigt att vidga bildningsfilosofin så att alla ges utrymme att berätta om det som berikat dem.

Yrkesbildning

Yrkesbildningen står i porten till (eller i begynnelsen av) människobildning.

Kerschensteiner 1904, s. 50, författarens översättnin G

En första väg till att förstå vad bildning handlar om är att själv reflektera över vad som varit ovanligt meningsfullt och berikande, gett aha-upplevelser eller lett till att man blivit en aning klokare i livet. De berättelser som kommer ur en sådan reflektion beskriver bildningsprocesser. Genom att koncentrera sig mer specifikt på sin egen yrkesutbildning och sitt eget yrkesliv får man fatt i det jag skulle kalla för yrkesbildning, det mest centrala begreppet i denna bok.

Ibland kan ett begrepp eller ord hjälpa en att plötsligt se världen på ett nytt och mer nyanserat sätt. Yrkestermer är bra exempel på detta. Varje yrke behöver sina ord för verktyg, arbetsprocesser med mera. Ord som korsstygn, langettstygn och kaststygn, för att ta några exempel ur sömnadens värld, gör att vi kan se saker i ett praktiskt sammanhang som annars hade förblivit dolda eller mycket mer diffusa. Förhoppningsvis kan begreppet yrkesbildning fylla en liknande funktion inom yrkesundervisningen, genom att sådant som sker i undervisningen plötsligt framträder tydligare, eller att det blir möjligt att sätta ord på upplevelser som tidigare var svåra att tala om. Begreppet hjälper helt enkelt till att identifiera och utveckla de undervisningsinslag som leder till bildning. Förhoppningsvis kan det också bidra till bättre förutsättningar att både förstå och argumentera för yrkesutbildningarnas enorma värde i samhället.

Om bildning alltså är något mer än att bara vara beläst, och istället innebär att man reflekterar mer allmänt över vad som varit ovanligt meningsfullt och berikande i livet, blir kopplingen mellan begreppen bildning, pedagogik och meningsfullhet tydlig. Bildning är det som uppstår i oss när lärande och utveckling blir intensivt pedagogiska – precis det som handledaren beskriver för sin egen del i det inledande exemplet. Hon tar steget in på Grand Hôtel och liksom grips av en intensivt meningsfull upplevelse. Den tar sig också uttryck i typiska bildningserfarenheter. Hon får aha-upplevelser i relation till ett bredare och djupare kunskapsinnehåll.

Det som i skolan framstod som lösryckt ur ett sammanhang och omöjligt att förstå poängen med blir i arbetet infogat i en större helhet.

Kunskapsbildning

Neurologen Peter Gärdenfors (2010) menar att bildning är det mönster som vi bygger upp av våra faktakunskaper och som består även när enskilda delar av kunskaperna glömts bort. Vad dessa mönster gör är att skapa ett sammanhang som kunskaperna infogas i. Ett tecken på denna sorts förståelse eller bildning är att man kan använda sin kunskap för att lösa nya och andra problem än de man hittills konfronterats med. Då har kunskapen, menar Gärdenfors, blivit produktiv. Ur ett yrkesperspektiv faller sig detta naturligt eftersom all historia, matematik, språklighet med mera på olika sätt hänger ihop med yrkesutövandet – något som också träder fram i Grand Hôtel-exemplet. Inom bildningsfilosofin och bildningstraditionen kallas detta område ofta kunskapsbildning, alltså det som gör våra kunskaper meningsfulla.

Ett bra exempel på kunskapsbildning kommer från den bokbindarmästare, Wolfgang, som omnämndes i inledningen då han berättar om sin utbildning i Stuttgart i Sydtyskland på 1950-talet (se utförligt i Tyson 2015a). Han beskriver bland annat hur han fick lära sig allt som hade att göra med att lägga guldsnitt – bladguldet som exempelvis biblar är förgyllda med på sidornas kanter, det som inom grafiska yrken kallas ”snittar”. Wolfgang hade en lärare som han beskriver som en bastant tvåmetersman från Württembergische Bibelanstalt, vars smeknamn var Lange-Otto (långe Otto). Han lärde dem inte bara den komplicerade tekniken bakom ett klassiskt guldsnitt utan även hur de skulle tillverka sina egna verktyg (i och med att det är svårt att köpa så specialiserade verktyg). De talade också om träslaget som brädorna och pressarna var gjorda i, vitbok, och han tog med dem ut i skogen för att se de faktiska träden. De fick undervisning i guldsnitt som kulturyttring och dess bevarande effekt på boken (det vill säga hur det skyddar sidorna från damm och angrepp) och gjorde utflykter inom områden som exempelvis fysik där Lange-Otto frågade lärlingarna om de visste varför kyrktupparna var förgyllda, varpå en diskussion följde om åska och risken för blixtnedslag.

Lange-Otto intar en pedagogisk hållning till sin uppgift att undervisa lärlingarna om guldsnittstillverkning. Han använder denna färdighetsträning för att vidga deras förståelse i alla riktningar han kan komma på. En process som, åtminstone för Wolfgang, var så bildande att han mindes det 60 år senare. Med Gärdenfors ord kan man säga att Lange-Otto försöker att överallt infoga det lärlingarna ska förstå i bredare mönster, att ge dem ett sammanhang för vad som utan vidare också hade kunnat vara en snävare träning i färdigheten att lägga guldsnitt. Man behöver ju inte veta något om kulturhistoria eller trädet vitbok och hur det växer för själva arbetet. Men arbetet erbjuder utflykter som dessa.

Erbjuder är också ordet som karakteriserar bildningsprocesser. Vi kan aldrig tvinga någon till en bildningserfarenhet. Det hänger delvis ihop med det som handledaren beskriver när hon kliver in på Grand Hôtel och upplever en miljö som för henne blir livsavgörande. I henne uppstår en bildningsprocess. Grand Hôtel bjuder in till den. Många andra skulle kanske uppleva något liknande men inte lika intensivt, ytterligare andra inget mer än ett jobb. En del skulle kunna uppleva samma miljö som fientlig av olika skäl och därför känna intensiv meningslöshet istället. Därför är mångfald och inkludering helt avgörande frågor i bildningsorienterade sammanhang. Vi kan inte veta vilka bildningserbjudanden som den

enskilda eleven nappar på och behöver därför maximera variationen. Vi kan inte heller så enkelt veta vad som riskerar att få någon att känna sig utesluten vilket gör att det är särskilt viktigt att reflektera kring hur välkomnade alla känner sig i ett sammanhang. Det är också så att vissa uppgifter, vissa upplägg och sätt att närma sig ett innehåll av erfarenhet har visat sig vara ovanligt rika på meningsfullhet för ovanligt många (exempelvis guldsnitt inom bokbinderiet). Den bildningsdidaktiska uppgiften är att så systematiskt som möjligt utforma yrkesutbildningar så att de maximerar bildningspotentialen i det eleverna behöver göra.

Bildning, biografi och yrkesutbildning

Att bildningsprocessen hänger ihop med människans liv och biografi har nu berörts upprepade gånger och det är värt att säga något mer om det. Redan på 1700-talet kom bildningsfilosofer som Wolfgang von Goethe att tänka i dessa banor. På den tiden resulterade det framför allt i vad man kallade för bildningsromaner. Goethe skrev en av de mest kända, Wilhelm Meister, som i två delar skildrar Meisters ”lärlingsår” respektive ”gesällvandringsår”. Bildningsromanernas fokus är på den enskildes biografi och hur den utvecklas under en period i livet. Det verkar dock inte som om någon på 1700-talet kom på att man också kunde fråga riktiga människor om hur de upplevde meningsfullhet i det verkliga livet. Denna koppling till reella erfarenheter ser ut att ha dröjt till helt nyligen. Men insikten att bildningsprocessen egentligen är identisk med det som format oss i livet är några hundra år gammal (och, om man byter ut bildning mot exempelvis ett ord som vishet, mycket äldre). De flesta som skrivit om bildning hittills har haft en yrkesbakgrund som akademiker – främst inom filosofi och humaniora. Den bildningsfilosofi de utvecklat utgår från deras egen yrkesbildning men är formulerad som om den vore helt allmängiltig. Detta är viktigt att komma ihåg i yrkesutbildnings- och yrkessammanhang. Yrkesbildningsperspektivet ger oss alltså även en värdefull korrigering av den ensidighet som uppstått kring bildningsbegreppet genom århundradena. Tyvärr lever denna ensidighet kvar i vår kultur och bidrar till en missaktning av vad yrkesutbildningar kan tillföra. Uppdelningen mellan akademiska (bildningsrika) yrken och icke-akademiska (bildningsfattiga) yrken leder till att båda sidor utarmas.

Eftersom bildningsprocesser är så nära förbundna med biografin är det pedagogiska perspektivet viktigt. Vår biografi är i mångt och mycket den berättelse vi berättar om oss själva – vår livsberättelse. Bildning och berättelser är därför nära förbundna. En berättelse skapar också sammanhang för kunskaper och bidrar till den sorts förståelse som Gärdenfors är inne på när han skriver om mönster. Det går därför inte att överskatta berättelsernas roll i undervisningen, både lärarens berättande och elevernas. Man kan exempelvis be eleverna berätta muntligt och skriftligt om den meningsfullhet de upplever i livet och i arbetet eller om en ahaupplevelse de nyligen haft.

En annan del i det pedagogiska perspektivet på bildningsprocesser och berättande är deras hälsofrämjande karaktär. Det är idag allmänt känt att känslan av meningsfullhet är en viktig faktor för vår hälsa. Redan själva erbjudandet att berätta något, oavsett vad, har visat sig hälsofrämjande (Pennabaker & Seagal 1999). Det är framför allt Aron Antonovsky (1991) som i sina studier kopplat känslan av meningsfullhet till hälsa. Han kallade det ”känsla av sammanhang” (KASAM), och menade att meningsfullhet tillsammans med hanterbarhet och begriplighet är centrala faktorer för att vi ska kunna hantera stress (läs mer i avsnittet om motivation). Yrkesbildning handlar alltså även om att främja elevernas hälsa och välbefinnande.

Ytterligare en intressant konsekvens av bildningens biografiska förankring är att många bildningserfarenheter inte upplevs som bildande i stunden. Ibland krävs det flera år innan man kan se tillbaka på något och uppleva det som berikande. Detta komplicerar undervisningen en del eftersom det gäller att någorlunda väl kunna skilja mellan när deltagare på allvar inte berikas av en uppgift eller ett innehåll, och när de upplever att de inte gör det, men sannolikt kommer att ändra sig med tiden.

En annan konsekvens är också att så gott som allt har en bildningspotential – inte enbart konst, litteratur, resor och liknande. Att ta körkort kan exempelvis vara en stor bildningserfarenhet för en del. Kanske genom den frihetskänsla som uppstår, kanske genom att processen varit mycket svår med flera kuggade uppkörningar där upplevelsen av att uthärda detta blir till förstärkt självsäkerhet. En viktig uppgift inom yrkesbildningsdidaktiken är just att försöka beskriva de bildningsmöjligheter som finns inom olika yrkessammanhang, eftersom det är i sådana skildringar vi får fatt i ett yrkes möjlighet att verkligen berika en människas liv. Kanske kan också ett sådant material med tiden bli något man kan ge elever på högstadiet för att komplettera det direkta mötet med ett yrke, genom exempelvis prao.

Register

anpassning 97

begreppskvadrat 123 begreppstriad 123 bevisföring anekdotisk 138

bildning

estetisk 23, 105, 108 existentiell 23 kunskaps- 19 moralisk 23 omdömes- 103 praktisk 23 yrkes- 18

bildningserbjudande 20, 36, 40, 42 bildningsinslag 23, 41, 44 bildningsprocess 18, 20, 36, 43, 137

Bildungsgangdidaktik 84 didaktik

kritisk-konstruktiv 119 didaktisk strategi 29 estetisk bildning 105 exkludering diskriminerande 108 existentiell 108 funktionell 108 fantasi 15, 39, 60, 72, 101, 140, 158 didaktisk 65 moralisk 65, 96 pedagogisk 65, 96 situationsorienterad 73

filosofi pedagogisk 154 forskning fronetisk 154 färdighet 15 föredömlighet hantverksmässig 144 förmåga 15 handlingskompetens 47 hantverksstöd 102, 107 heuristik 32

Hiberniaskolan 40, 84, 89, 125

inkludering 20, 31, 34, 96, 97, 108 interna värden 144 jag-budskap 63

KASAM 22, 58 kompetens 127 kontextualisering 120 kritisk-konstruktiv didaktik 119 kunskap implicit 141 tyst 141

kunskapsbildning 19 kunskapspraktik 143

legitimt perifert deltagande 31 lågaffektivt bemötande 60, 62

marginalperspektiv 97 miljö autentisk 146 moralisk fantasi 65 motivation 27, 31, 53, 58, 98, 99 inre 145 yttre 145 multimodal undervisning 122 mångfald 20, 44, 93, 102, 150 mänsklig 101 non-violent communication 60, 62, 63 observationsspråk 63 omdöme praktiskt 48 omdömesbildning 103 omdömesförmåga 47 pedagogisk taktfullhet 60 perspektiv etisk-politiska 120 praktisk-estetiska 120 salutogent 58 polariteter 122 praktikens teori 134 praktisk klokhet 48, 60, 64, 75, 139 process bildnings- 20 relationskompetens 60 representationer visuella 32 sinnesmodaliteter 122 spegling 63 tema

kunskapsbildnings- 47 teori deskriptiv 117 normativ 117 transferförmåga 128 tyst kunskap 141 undervisning explicit 32 multimodal 122, 123 undervisningskonstdidaktik 117, 129 undervisningskonstverk 65 undervisningssituation expressionistisk 122 impressionistisk 122 undervisningsstycke 129 universell design för lärande (UDL) 108 varseblivningsförmåga 47 yrkesbildning 18 yrkesetik 50, 52, 57, 88, 121 yrkesidentitet 50 yrkespraktik 57, 88, 132, 143, 144, 149 yrkesstolthet 12, 52, 162 yrkesuppgift 41, 42, 48, 58

Bildning och didaktik i yrkesutbildning ger en grundlig och praktisk introduktion till yrkesdidaktik. Boken vänder sig till såväl blivande som verksamma yrkeslärare samt till beslutsfattare och andra som på olika sätt är delaktiga i att utforma svenska yrkesutbildningar. I boken står yrkesbildningen i centrum. I den framhålls hur mycket mer som vore möjligt om bildningspotentialen i yrkesutbildningar verkligen fick träda fram. Med hjälp av ett stort antal berättelser och exempel från yrkesundervisning och yrkesarbete diskuteras hur undervisning och uppgiftsdesign kan bli särskilt kunskapsrik, meningsfull, motiverande och inkluderande. Frågor om lärarens interaktion och kommunikation med eleverna, en central del av yrkesdidaktiken, behandlas också ingående. Boken lyfter yrkesutbildningarnas avgörande betydelse och värde både för individ och samhälle. Den visar även hur yrkesundervisning är en konst som på överraskande och djupgående sätt kan bidra till ett meningsfullt liv.

ruhi tyson har en bakgrund som bokbindare, förgyllare och slöjdlärare. Han är också docent i pedagogik och forskar om bildning, berättande, praktisk kunskap och yrkesdidaktik.