9789147149322

Socialarbetare behöver använda flera kunskapskällor för att ge rätt stöd till socialt utsatta personer. I Evidens och kunskap för socialt arbete diskuteras hur olika kunskapsformer — evidens, erfarenhet och klienters perspektiv — väger in i socialt arbete och vad de betyder för professionens uppdrag.

Boken nyanserar kunskapsdiskussionen och kopplar den till socialarbetarens praktiska verklighet. Författarna belyser bland annat:

• Evidens i socialt arbete — möjligheter och utmaningar.

• Standardisering och bedömning i forskning och praktik.

• Att tolka och använda forskning — effektstudier och systema-

Boken riktar sig till studenter på socionomprogrammet, yrkesverksamma socialarbetare, beslutsfattare och verksamhetsutvecklare som vill fördjupa sig i kunskapsfrågor inom socialt arbete.

Huvudredaktör är Alexander Björk, socionom och filosofie doktor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Medförfattare är Einar Øverbye, professor vid Institutionen för samhällsvetenskap, Oslo Metropolitan University (OsloMet), samt Mats Ekendahl, Patrik Karlsson, Tommy Lindström och Ulla-Karin Schön — samtliga socionomer och professorer verksamma vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

Best.nr 47-14932-2

Alexander Björk (red.)

tiska översikter.

Ett • bredare perspektiv på kunskap — ideologi, erfarenheter och klientens roll.

Kunskap och organisation — professionellt socialt arbete • bortom evidensbaserad praktik (EBP).

Evidens och kunskap för socialt arbete

Hur skapas kunskap i socialt arbete? Och hur används den i praktiken?

Evidens och kunskap för socialt arbete

Tryck.nr 47-14932-2

Alexander Björk (red.)

Evidens och kunskap för socialt arbete

Alexander Björk (red.)

Liber

Innehåll Förord 7 Författarpresentationer 9 Inledning 11 Kunskap för att motivera val och genomförande av interventioner 14 Olika former av kunskap 15 Diskussionen om EBP 17 Olika definitioner av EBP 18 Kunskapssyn i EBP 20 EBP:s implikationer för praktiken 21 Debatt om EBP mellan akademin och statliga aktörer 22 Bokens utgångspunkter 23 En mer nyanserad diskussion om kunskap i socialt arbete 23 Alternativ till EBP 24 Tydligare koppling till det sociala arbetets praktik 25 Bokens disposition 26 Referenser 29

Del 1: ­ Evidens i genomlysning 33 1. Evidens som kunskapskälla 34 Alexander Björk

Evidens inom utredning 35 Evidens för interventioner 37 Att studera interventioners effekter 40 Experimentella studier 41 Observationsstudier 44 Att sammanställa effektstudier 47 Väga samman resultat med ord och siffror 50 Evidenshierarkier – att rangordna studiedesigner 52 Evidensbaserade riktlinjer för policy och praktik 53 Avslutande reflektioner 55 Referenser 56

3

Innehåll

2. Utmaningar i att producera evidens i socialt arbete 58 Alexander Björk

Generella utmaningar med evidens som kunskapskälla 59 Särskilda utmaningar inom socialt arbete 61 Etikutmaningen 61 Komplexitetsutmaningen 63 Avslutande reflektioner 73 Referenser 75

3. Evidens och standardisering av forskning och praktik 77

Alexander Björk

Evidens, standardisering och professionell expertis 78 Evidens och standardisering i socialt arbete 80 Utredning och bedömning 80 Intervention 82 Fördelar med standardisering i praktiken 85 Fördelar med standardisering av utredning 85 Fördelar med standardisering av interventioner 87 Nackdelar med standardisering 88 Avslutande reflektioner 91 Referenser 94

4. Bedömningsinstrument, risk och evidens 97

Tommy Lundström

Evidensbaserad praktik, riskbedömning och förväntningar från omgivningen 98 Riskbedömning och vetenskap 100 Riskbedömningsinstrument i praktiken 105 Etik, lagstiftning och bedömningsinstrument 107 Avslutande reflektioner 109 Referenser 111

5. Läsa och förstå effektstudier och systematiska översikter 114

Patrik Karlsson

Randomiserade kontrollerade studier och effektutvärderingar 115 Population, intervention, kontroll och utfall 116 Population 117 Intervention 118 Kontroll 119 Utfall 121

4

Innehåll

Effektmått, effektstorlekar och statistisk signifikans 124 Standardiserade medelvärdesskillnader 124 Relativa risker och oddskvoter 126 Statistisk signifikans 129 Konfidensintervall 131 Avslutande reflektioner 133 Referenser 133

Del 2: Ett bredare perspektiv på kunskap 137 6. Evidens och ideologi 138

Mats Ekendahl

Makt och disciplinering 140 Medicin ”skapar” sjuka människor 141 Opioidbruk blir ett medicinskt problem 143 Heroinbehandling för heroinproblem 144 Utbyggnad av läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende 146 Opioidbrukares syn på läkemedelsassisterad behandling 148 Psykologi ”skapar” rationella människor 150 Avslutande reflektioner 154 Referenser 157

7. Evidens och erfarenhetskunskap 159

Einar Øverbye

Skillnaden mellan forsknings- och erfarenhetskunskap 160 Erfarenhetskunskapens styrkor 161 Uppövning av färdigheter 162 Individuell och kollektiv uppövning av färdigheter 164 Erfarenhetskunskapens svagheter 167 Förstärkning av feluppfattningar 168 Effekter av självpresentation, relation och kontext (gemensamma faktorer) 173 Den forskningsbaserade kunskapens svagheter 178 Hantera osäkerhet 179 Bli forskare på sin egen praktik 180 Integrering av kunskap och färdigheter 181 Avslutande reflektioner 183 Referenser 184

5

Innehåll

8. Evidens och klienten som kunskapskälla 186 Ulla-Karin Schön

Klienten som kunskapskälla 187 Klientens kunskap i evidensmodellen 188 Aktörskap och delaktighet 191 Om kunskapsrättvisa och makt 193 Shiers delaktighetsmodell 197 Skapa förutsättningar för kunskapsutbyte 203 Avslutande reflektioner 205 Referenser 207

9. Kunskap och organisation 210

Alexander Björk

Kunskapsideal 211 Kunskapsideal och organisatoriska regler och resurser 213 Ett mer relevant och flexibelt organisatoriskt stöd 217 Organisation som plats för kunskapsproduktion 220 Kvantitativ uppföljning av klienter 220 Organisatoriskt lärande 225 Avslutande reflektioner 230 Referenser 233

10. Kunskap efter EBP? Mot ett professionellt socialt arbete 235

Alexander Björk

Från EBP till professionalitet 236 Kopplingen mellan forskning och praktik 237 Behovet av grundforskning om sociala problem 239 Fördjupad kunskap om interventioners effekter 242 ”Använda” forskningskunskap 246 Professionell bedömning 246 Situation (S) och handling (H) 248 Norm (N) 250 Väga samman kunskaper – osäkerheter och situationsberoende 252 Avslutande reflektioner 256 Referenser 259

Register 261

6

Förord Den här boken är en produkt av lika delar forskning och undervisning. I min avhandling från 2016 om evidensbaserad praktik (EBP) inom socialtjänsten väcktes en insikt om att kunskap och kunskapsanvändning inte behöver betraktas som något abstrakt vetenskapsfilosofiskt eller tekniskt metodologiskt. Det kan i stället ses som produkter av ganska konkreta aktiviteter som forskare och socialarbetare ägnar sig åt i sitt vardagliga arbete.

Dessa insikter förhöll sig dock till en början på en teoretisk nivå.

Genom min undervisning på socionomprogrammet har jag tvingats översätta dessa teoretiska insikter till en praktisk nivå (socionomstudenter nöjer sig inte med teori!). Jag har behövt fundera över vilka av mina och andras insikter som är viktigast att lyfta fram för det praktiska sociala arbetet. Det har också varit en fråga om hur de teoretiska insikterna bäst ska förmedlas.

Studenternas frågor har tvingat mig att sätta mig in i deras perspektiv och att hitta enklare sätt att förklara och illustrera svåra frågor.

Förankrat i dessa insikter och erfarenheter lyfter den här boken fram ett mer praktiskt perspektiv på kunskap och kunskapsanvändning inom socialt arbete, och tonar ner de värsta vetenskapsfilosofiska och metodtekniska excesserna. Det är ett perspektiv som hittills saknats bland läroböcker om kunskap i socialt arbete. Grunden i detta perspektiv reflekteras i bokens titel Evidens och kunskap för socialt arbete. Det handlar alltså inte om kunskap i största allmänhet, utan om kunskap som har konkret relevans för det praktiska sociala arbetet.

Boken vänder sig huvudsakligen till studenter på socionomprogrammet och praktiskt verksamma socialarbetare. Men även politiker, beslutsfattare på olika nivåer och verksamhetsutvecklare som vill ta del av ett mer praktiskt perspektiv på kunskap 7

Förord

och kunskapsanvändning i socialt arbete kan ha behållning av boken.

Arbetet med boken och vägen dit har varit beroende av många människor. Jag vill börja med att tacka alla kollegor i ”evidenskursen” som varit en bärande del av de erfarenheter som format denna bok: Stefan Wiklund, Marie Sallnäs, Tommy Lundström, Emelie Shanks, David Pålsson, Patrik Karlsson och Karin Heimdahl Vepsä. Som huvudredaktör vill jag också tacka de författare som bidragit med varsitt kapitel i denna bok: Mats Ekendahl, Patrik Karlsson, Tommy Lundström, Ulla-Karin Schön och Einar Øverbye. Tack för ett exemplariskt samarbete! Ni har gjort mitt redaktörsarbete mycket smärtfritt. Utöver författarna i denna bok är det ett antal kollegor som läst och gett synpunkter på mina kapitelutkast. Tack Åke Bergmark, Anders Molander, David Pålsson och Morten Sager för kloka och omsorgsfulla kommentarer! Tack slutligen till Libers förläggare Helena Ekholm och content specialist Elisabeth Åman som tålmodigt väntat på utkast och bidragit till att förbättra boken.

Alexander Björk Stockholm, april 2025

8

Författarpresentationer Alexander Björk (red.) är socionom och fil.dr i socialt arbete, verksam som universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Han forskar om kunskapsutveckling och kunskapsanvändning inom socialtjänsten och har undervisat om evidens och kunskap i socialt arbete i över 10 år.

Mats Ekendahl är socionom och verksam som professor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Hans forskning kretsar kring hur substansbruk problematiseras och hanteras i den svenska välfärdsstaten. Studierna täcker bland annat relationen mellan policy och praktik, diskursiva konflikter samt brukarperspektiv på interventioner.

Patrik Karlsson är socionom och professor i socialt arbete.

Han är verksam vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Karlsson har i över 20 års tid bedrivit forskning om substansanvändning och olika insatser i förhållande till detta, och han har under lång tid haft ett intresse för evidensbaserad praktik.

Tommy Lundström är professor i socialt arbete vid Stockholms universitet. Han har forskat om social barnavård, det sociala arbetets historia och privatisering av välfärdstjänster. Han har även skrivit om kunskapsanvändning i socialtjänsten och evidensbaserat socialt arbete.

Ulla-Karin Schön är socionom och verksam som professor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Hennes forskningsintresse ligger inom området psykisk ohälsa samt funktionshinder, särskilt individers möj9

Författarpresentationer

ligheter till delaktighet och kunskapsrättvisa i samhällslivet, i mötet med socialtjänst och hälso- och sjukvård, samt i socionomutbildningen.

Einar Øverbye är professor vid Institutt for socialfag, Oslo Metropolitan University (OsloMet). Øverbye har publicerat cirka hundra artiklar, bokkapitel, rapporter och böcker inom välfärdspolitikens område. Hans senaste bok är Erfaring, evidens og faglig skjønn – kunnskapsgrunnlaget for faglig skjønn i profesjonsfag.

10

Inledning Alexander Björk

Den här boken handlar om kunskap och kunskapsanvändning i socialt arbete. Det övergripande syftet med boken är att tydligare koppla frågan om kunskap till socialarbetarens konkreta praktik.

En central poäng i boken, som också reflekteras i dess titel Evidens och kunskap för socialt arbete, är att frågor om kunskap måste ställas i relation till det sociala arbetets särskilda professio­ nella uppgift. Vad behövs kunskapen för? Vilka uppgifter ska kunskaperna hjälpa socialarbetare att lösa?

När kunskap diskuteras i socialt arbete har fokus ofta hamnat på forskningsmetoder och abstrakta vetenskapsfilosofiska resonemang, medan mer praktiska aspekter av kunskap och kunskapsanvändning har hamnat i skymundan. I den här boken placeras diskussionen om kunskap i högre utsträckning i socialarbetarens sammanhang. När vi gör det hamnar fokus på kunskap som medel för att hjälpa socialarbetaren att lösa vissa uppgifter.

Men vad är egentligen socialarbetarens huvudsakliga uppgift? Socialt arbete är mycket brett och rymmer många olika arbetsuppgifter, och det är svårt att hitta en allmänt accepterad och entydig definition av vad som är dess uppgift. Som en utgångspunkt för diskussionerna i denna bok görs ändå ett försök att definiera socialt arbete. Förslaget är att: socialt arbete är en profession som syftar till att förebygga, lindra och åtgärda sociala

11

Inledning

problem1. Det är en förenklad definition som i sin tur rymmer många svåra avgränsningar och definitioner. Förenklingen har en viktig funktion såtillvida att den kan bidra till en samlande utgångspunkt för diskussionen om kunskap i och för socialt arbete. Frågan om kunskap och kunskapsanvändning får härmed en riktning och konkretion – kunskap i socialt arbete måste sättas i relation till detta mål.

I den här boken kommer vi inte att gå igenom alla historiska perspektiv och detaljer i definitionen av socialt arbete och sociala problem, då det finns utmärkta läroböcker ägnade enbart åt detta (t.ex. Meeuwisse m.fl., 2024; Meeuwisse & Swärd, 2013).

Däremot finns det några punkter som måste beröras kortfattat.

Definitionen ovan lyfter fram ett professionellt objekt: sociala problem, och en professionell uppgift: att förebygga, lindra och åtgärda sociala problem.

Vi börjar med det professionella objektet: sociala problem.

Vi kommer inte att definiera det en gång för alla, men vi kan peka på några viktiga poänger. Att ett problem är socialt betyder, för det första, att det inte enbart är ett individuellt problem.

Det rör sig om problem som på olika sätt handlar om hur individer samspelar med samhället. Det kan vara problem som har sina orsaker i samhället, eller individer som orsakar problem för samhället. För det andra rymmer definitionen av sociala problem alltid ett moraliskt ställningstagande. I en väl citerad definition beskriver sociologerna Merton och Nisbet (1976, s. 40) sociala problem som ”den uppfattade skillnaden mellan hur det 1 Varianter av denna definition har funnits i ämnesbeskrivningar för professurer i socialt arbete (se Brante, 2003, s. 144–147). Denna definition kan jämföras med den betydligt oftare citerade globala definitionen av socialt arbete där målet beskrivs vara att verka för: ”social förändring och utveckling, social sammanhållning, skydd och stöd för utsatta, empowerment och frigörelse av människors resurser” (Akademikerförbundet SSR, u.å.). Den globala definitionen är mer positivt formulerad, men fördelen med den föreslagna definitionen är att den i detta sammanhang erbjuder en större tydlighet och konkretion.

12

Inledning

är och hur folk anser att det borde vara”. Det finns med andra ord inga objektiva kriterier, utan det handlar om avvikelser från det som vid en viss tidpunkt och plats anses vara normalt. Det leder oss till en tredje poäng som handlar om att de människor som socialarbetare kommer i kontakt med har egna upplevelser och erfarenheter av sociala problem som kan stämma överens med eller skilja sig från de allmänt vedertagna sociala normerna. Till skillnad från till exempel läkare som arbetar med problem som i stor utsträckning ligger bortom individens egna uppfattningar, arbetar socialarbetare med problem som individen har egna erfarenheter av och kunskaper om.

Sedan har vi den professionella uppgiften: att förebygga, lindra eller åtgärda sociala problem. För att utföra denna uppgift använder socialarbetaren interventioner. I sin mest övergripande betydelse är en intervention ett ingripande av något slag.

Socialarbetare ingriper med olika typer av insatser i samhället eller i individers liv för att påverka – förebygga, lindra eller åtgärda – sociala problem.

Att förebygga sociala problem innebär att sätta in interventioner som motverkar uppkomsten av sociala problem. Det kan handla om alltifrån att tidigt fånga upp unga som behöver stöd till att skapa goda sociala och materiella förutsättningar i samhället som minskar risken för att individer utvecklar sociala problem.

Att åtgärda sociala problem handlar om att lösa problem när de redan uppstått. Åtgärder kan ta sig uttryck som bland annat socialt och materiellt stöd, olika former av dygnsvård eller samtalsbehandling. Socialt och materiellt stöd, till exempel boendestöd och ekonomiskt bistånd, kan sättas in för att tillförsäkra en skälig levnadsnivå eller för att skapa förutsättningar för individen att ta sig ur sociala problem. Samtalsbehandling syftar till att stärka och hjälpa personer att hantera social utsatthet eller att förändra sin situation. Inom dygnsvård kan själva interventio13

Inledning

nen sägas bestå av ett byte av hela eller delar av en klients sociala system. Genom att klienten tas från ett skadligt sammanhang är ambitionen att skapa bättre förutsättningar för hens fortsatta utveckling.

I vissa situationer är det inte möjligt att direkt lösa ett socialt problem och då kan det handla om att lindra uttrycken av sociala problem, till exempel genom att skydda utsatta personer eller kontrollera personer som anses utgöra ett problem för omgivningen. Skydd handlar om att ge stöd till personer som lever i utsatta miljöer, till exempel barn som far illa och vuxna som utsätts för våld, ofta genom att flytta dem till säkrare förhållanden.

Kontroll kan handla om att ge institutionsvård till kriminella ungdomar eller vuxna som har allvarliga problem med alkohol eller droger, för att tillförsäkra att de inte utsätter omgivningen för skada. Inom denna typ av vård finns ofta även en åtgärdande ambition genom olika former av samtalsbehandlingar och stöd för att försöka få ungdomen att överge en kriminell livsstil eller den vuxna att förändra sin användning av alkohol och droger.

Detta illustrerar att begreppen förebygga, lindra och åtgärda ofta är överlappande och att en och samma intervention kan ha flera olika syften.

Kunskap för att motivera val och genomförande av interventioner För socialarbetaren finns det ofta flera möjliga interventioner som kan användas för att förebygga, lindra eller åtgärda sociala problem. När interventioner genomförs dyker det ofta upp problem som kan hanteras på flera olika sätt. Socialarbetare ska i sådana situationer välja de handlingar som mest sannolikt bidrar till önskade resultat – och för att veta det krävs kunskap.

För att bedriva ett gott socialt arbete krävs med andra ord att val och genomförande av interventioner motiveras med kunskap.

Professioner definieras ofta som yrken som bygger på en särskild kunskap (Grimen, 2008) eller den högsta kunskapen inom 14

Inledning

ett område (Brante, 2014). För att bedriva ett professionellt socialt arbete är kunskap om vad som orsakar sociala problem och hur de ska förebyggas och åtgärdas alltså en central komponent.

Att arbetet baseras på kunskap är också vad samhället förväntar sig av socialt arbete som profession. En central del i förslaget på en ny socialtjänstlag är att stärka kravet på att socialtjänstens arbete ska vara kunskapsbaserat. Förslaget på ny lagtext är: ”Verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet” (SOU 2020:47). Socialarbetaren agerar på samhällets uppdrag, för medborgarnas och samhällets bästa, och det är ett kostsamt uppdrag som ofta finansieras av skattemedel. Det är därför rimligt att ställa krav på att samhällets resurser ska användas på ett klokt sätt med stöd i kunskap.

Frågan om kunskap i socialt arbete rymmer också en viktig etisk aspekt. Klienter befinner sig ofta i en utsatt position och socialarbetares beslut får ibland en avgörande betydelse för deras välmående. Att i det läget fatta beslut som inte grundar sig på den bästa och mest relevanta kunskapen vore oetiskt. Det skulle också bryta mot det sociala arbetets egna professionella etik eftersom det riskerar att göra så att den professionella uppgiften inte fullgörs, det vill säga att interventionen inte leder till att förebygga, lindra eller åtgärda sociala problem.

Olika former av kunskap Hittills har vi fokuserat på kunskap i singularis och inte gjort någon distinktion mellan olika former av kunskap. I den här boken fokuserar vi på vad som kan kallas handlingsrelevant kunskap (Øverbye, 2023, s. 7), det vill säga kunskap som kan användas för att avgöra hur socialarbetaren bäst går tillväga för att förebygga, lindra och åtgärda sociala problem.

Handlingsrelevant kunskap kan delas in på olika sätt. Ett vanligt sätt är att skilja mellan erfarenhetskunskap och forskningskunskap. I vårt dagliga liv får vi kunskap om omvärlden 15

Inledning

genom våra personliga erfarenheter. Socialarbetare får också erfarenhetskunskaper genom sitt dagliga arbete. De handskas ständigt med en mängd olika situationer, vilket ger dem erfarenheter som kan hjälpa dem att hantera nya, liknande situationer.

Erfarenheter är också en god källa till kunskap när det gäller att lära sig att utföra något i praktiken, till exempel att genomföra samtal. Dessutom har klienter har erfarenhetskunskaper som är viktiga att ta hänsyn till i socialt arbete. Det kan handla om erfarenheter av att leva i fattigdom, med funktionsnedsättning eller med alkohol- och andra drogproblem. Det kan också handla om erfarenheter av att vara föremål för sociala insatser.

Till skillnad från erfarenhetskunskap som förvärvas mer eller mindre spontant är forskningskunskap en mer systematisk inhämtning och tolkning av information. Vetenskaplig kunskap bygger på metodregler som kan möjliggöra en säkrare form av kunskap, till exempel genom att undvika de vanliga fällor som vi ofta faller i när vi drar slutsatser från våra vardagliga erfarenheter. Ibland delas kunskap upp i kunskap-att och kunskap-hur. Genom forskning kan vi få vetenskaplig kunskap om att en intervention är effektiv för att åtgärda ett socialt problem. Men för att genomföra interventionen räcker det inte med kunskap-att, vi måste också ha kunskap om hur den faktiskt ska användas. För detta krävs praktisk övning, det vill säga erfarenhetskunskap.

I den här boken fokuserar vi på olika typer av handlingsrelevant forsknings- och erfarenhetskunskap. Vi menar att socialarbetare behöver flera olika kunskaper för att kunna genomföra ett gott professionellt arbete. Vi menar också att det är viktigt att känna till att olika kunskapskällor fyller olika funktioner och är förenade med olika styrkor och svagheter. Utöver detta kommer vi också att lyfta fram ideologi och organisation som är viktiga aspekter som påverkar hur kunskap produceras, värderas och används i socialt arbete. Vår avsikt med den här boken är inte att ge detaljerade anvisningar för hur kunskap ska användas i 16

Inledning

praktiken; socialt arbete är alldeles för varierande för det. Däremot hoppas vi kunna förse läsaren med en kommenterad karta gällande olika kunskapskällor, deras styrkor och svagheter samt deras förutsättningar och möjliga plats i det praktiska sociala arbetet. Vår förhoppning är att denna karta kan bidra till ett gott professionellt socialt arbete där olika kunskaper vägs samman på ett självständigt och ändamålsenligt sätt.

Men innan vi går vidare måste vi adressera elefanten i rummet: evidensbaserad praktik (EBP). EBP är en viktig bakgrund för frågan om kunskap i socialt arbete, och således för den här boken. Därför följer här en kort beskrivning av EBP och hur den har diskuterats i forskning och av statliga aktörer i Sverige.

Efter detta följer en beskrivning av bokens utgångspunkter och inledningen avslutas sedan med en kort beskrivning av bokens kapitel.

Diskussionen om EBP De senaste två decennierna har frågan om kunskap i socialt arbete helt dominerats av diskussionen om evidensbaserad praktik (EBP). EBP har sitt ursprung inom det medicinska området och har fått enorm spridning över världen och till de flesta professionella områden, däribland socialt arbete. Inom EBP betonas att utredningar och beslut om interventioner ska vara baserade på evidens. Begreppet evidens kan kopplas till engelskans evidence (bevis eller belägg). Det innebär ett större fokus på att utredningsmetoder ska ha bevisat god kvalitet och att de insatser som klienterna får ska vara bevisat effektiva, eller åtminstone inte skadliga. Evidens som kunskapskälla bygger på ett kvantitativt kunskapsideal där det är kvantitativa och experimentella forskningsmetoder som bäst anses kunna bidra till övertygande bevis.

17

Inledning

Även om denna ambition kan låta lovvärd och oproblematisk vid en första anblick har EBP varit föremål för intensiva diskussioner. I den här genomgången fokuseras på diskussioner om 1) hur EBP ska definieras, 2) kunskapssyn, 3) implikationer för praktiken och 4) debatt mellan akademin och statliga aktörer.

Olika definitioner av EBP Som det ofta blir med inflytelserika begrepp har EBP fyllts med olika betydelser. När EBP har diskuterats har det inte alltid funnits en medvetenhet om detta, vilket ibland förstärkt oenigheten om dess relevans för socialt arbete. I många sammanhang har EBP en positiv värdeladdning, vilket gör att många vill påstå att de arbetar evidensbaserat, trots att deras arbetssätt inte alltid har särskilt mycket att göra med hur det definierats.

Två modeller av EBP Den ursprungliga modellen av EBP, såsom den formulerades inom medicinen av David Sackett och kollegor (2000), brukar kallas kritisk granskning. Inom denna modell lyfts evidens fram tillsammans med två andra kunskapskällor: professionell expertis och klientens preferenser. I en senare uppdatering av kritisk granskning lyfts ytterligare en kunskapskälla fram: ”klientens situation och kontextuella omständigheter” (Haynes m.fl., 2002). Detta lyftes fram eftersom det lokala sammanhanget spelar roll för vilka interventioner klienten kan få. En liten kommun kan till exempel ha svårt att erbjuda en klient ett brett utbud med evidensbaserade insatser. I den nya modellen lyfts dessutom den professionella expertisen fram som en övergripande kunskapskälla. Argumentet för detta är att de professionella måste använda sin expertis för att bedöma och väga samman de övriga kunskapskällorna.

Till kritisk granskning hör också fem steg där socialarbetaren utifrån klientens specifika problem ska

18

▶

Inledning

1) formulera undersökningsbara frågor på basis av information om klienten och/eller andra relevanta faktorer 2) leta upp bästa möjliga kunskapsunderlag (evidens) med relevans för frågorna 3) kritiskt granska kunskapsunderlaget (evidensen) med avseende på validitet, betydelse (i form av evidensens styrka) och användbarhet i praktiken 4) tillämpa den evidensbaserade kunskapen i praktiken, med hänsyn till professionell expertis, klientens preferenser och klientens situation och kontextuella omständigheter 5) utvärdera effekterna av interventionen och värdera hur man kan förbättra tillämpningen enligt steg 1 till 4 i framtiden (Sackett m.fl., 2000).

Den andra modellen, riktlinjemodellen, föreslogs som en alternativ modell för EBP mot bakgrund av de svårigheter som visades med att genomföra kritisk granskning i praktiken (Guyatt m.fl., 2000; Rosen & Proctor, 2003). I stället för att socialarbetarna själva ska sammanställa evidens i varje ärende är det experter som ansvarar för detta i riktlinjemodellen. Utifrån evidensläget ger de generella rekommendationer för vilka utredningsmetoder och interventioner som bör användas och inte.

I Sverige är det Socialstyrelsen som ansvarar för att utfärda riktlinjer inom socialtjänstens område. Arbetet organiseras av Socialstyrelsen men genomförs huvudsakligen av inbjudna experter, oftast forskare inom området, men ibland även praktiker och representanter för berörda klientgrupper.

Ett tydligt exempel på förvirringen kring definitionen av EBP är artikeln ”Will the real evidence-based practice please stand up?” av Aaron Shlonsky och Leonard Gibbs (2004) som är amerikanska forskare i socialt arbete. Artikeln börjar med att konstatera att EBP håller på att bli ett slagord för allt som görs med klienter och som på något sätt kan kopplas till empirisk forskning. Deras

19

Inledning

hållning, i likhet med många andra amerikanska forskare i socialt arbete (se Drisko & Grady, 2015; 2019), är att föra fram kritisk granskning som den rätta definitionen av EBP. Det är dock långt ifrån alla som håller med om att detta bör vara den rätta definitionen av EBP och många pekar på de praktiska svårigheterna att genomföra kritisk granskning i praktiken (Björk, 2019; Bergmark m.fl., 2011; Rosen & Proctor, 2003).

Kunskapssyn i EBP Den kanske mest centrala diskussionen om EBP har handlat om kunskapssyn. Konflikterna som uppstått kan delvis förstås i ljuset av en mångårig strid mellan hermeneutik och positivism samt mellan kvalitativa och kvantitativa metoders värde inom samhällsvetenskapen (Bohlin & Sager, 2011). Medan positivism betonar mätning och objektiva fakta betonar hermeneutik tolkning och förståelse. Kopplat till evidensbegreppet finns en evidenshierarki (se kapitel 1, s. 52–53) som rankar forskningsdesigner utifrån hur väl de kan mäta interventioners effekter. Högst upp i denna hierarki återfinns kvantitativa experiment och längs ner finns expertutlåtanden. Kvalitativa studier brukar vanligtvis inte nämnas i sådana hierarkier.

Medan förespråkare menar att de högt rankade forskningsdesignerna kan bidra till att identifiera de mest effektiva interventionerna (Gambrill, 1999; Gibbs & Gambrill, 2002; Sundell m.fl., 2011), har kritiker påtalat att detta innebär en positivistisk kunskapssyn som är främmande för det sociala arbetet. En av de tydligaste kritikerna, Stephen Webb, menar att kunskapssynen inom EBP kan vara relevant vad det gäller vissa medicinska problem, men inte vad det gäller sociala problem. Sociala problem är beroende av hur socialarbetare uppfattar dem och deras arbete kräver därför ett stort mått av reflektion och tolkning för att veta hur problemen ska hanteras (Webb, 2001). Liknande kritik har handlat om att evidenshierarkin nedprioriterar klienters 20

Inledning

och socialarbetares erfarenhetskunskaper (Petersén & Olsson, 2015).

En intressant detalj är att mycket kritik mot EBP riktas specifikt mot evidenshierarkin och evidens som kunskapskälla. Denna typ av kritik är dock inte så träffsäker vad det gäller kritisk granskning som lyfter fram evidens som en av fyra kunskapskällor (se faktaruta ovan) som ska integreras i det praktiska arbetet.

Diskussionen om kunskapssynen inom EBP har till synes passerat sin kulmen men debatter uppstår fortfarande. Replikskiftet mellan Eileen Gambrill och redaktörerna för den vetenskapliga tidskriften British Journal of Social Work är ett särskilt intressant exempel som visar att de etablerade positionerna inte verkar ha ändrats nämnvärt (se Gambrill, 2019; Holloway & Golightley, 2019).

EBP:s implikationer för praktiken Förespråkare menar att EBP kan bidra till att socialarbetare i högre utsträckning baserar sitt arbete på tillförlitlig kunskap, och inte på auktoritet och egna åsikter (Gambrill, 1999; Sundell m.fl., 2011). Kritiker menar dock att ju högre metodologiska krav som ställs på evidens, desto mindre relevant blir den för det praktiska sociala arbetet. Utredningsmetoder och interventioner som har stöd i evidens är ofta standardiserade, vilket riskerar att begränsa socialarbetares handlingsutrymme och möjlighet att agera utifrån klienters specifika problem och behov (Petersén & Olsson, 2015).

Två andra vanliga invändningar kommer från en kritisk tradition av social arbete. Den ena invändningen handlar om att evidensbaserade instrument och manualer ofta är individinriktade och inte tar hänsyn till strukturella aspekter av sociala problem. Den andra invändningen handlar om att sådana instrument och manualer ofta innehåller moraliska antaganden om till exempel vad som är ett socialt problem. Sammantaget 21

Inledning

kan detta hindra socialarbetare från att kritiskt reflektera kring de strukturella och moraliska dimensionerna av sitt klientarbete (Herz, 2022).

Debatt om EBP mellan akademin och statliga aktörer I Sverige har statliga aktörer haft en mycket aktiv roll i att förespråka EBP i socialt arbete, vilket ibland har gått på kollisionskurs med forskare och lärare i socialt arbete. I en första fas, mellan cirka 1999 och 2016, hade Socialstyrelsen2 en central roll vad gäller lanseringen av EBP. Officiellt anslöt sig Socialstyrelsen, och gör det än i dag (se SOU 2020:47), till en definition av EBP i linje med kritisk granskning. Samtidigt har argument och praktiska åtgärder huvudsakligen riktat in sig på betydelsen av experimentell design och effekterna av specifika insatser (Sundell m.fl., 2011), det vill säga något som snarare ligger i linje med en riktlinjemodell.

Socialstyrelsens sätt att driva evidensfrågan har stundom mött hård kritik från forskare i socialt arbete som beskrivit det som ett toppstyrt projekt, som en ”radikalisering” av evidensprogrammet (Bergmark m.fl., 2012) och som en inskränkning av det sociala arbetets forskning och praktik (Jacobsson & Meeuwisse, 2020). Den centrala poängen är att den skarpa betoningen på experimentell och kvantitativ forskningsdesign, manualbaserade behandlingsprogram, standardiserade bedömningsinstrument, innebär en överdriven detaljstyrning som bortser från det sociala arbetets komplexitet.

Efter år 2016 går det att urskilja en ny fas i det statliga arbetet med att främja användningen av evidens. Här finns en bredare satsning på vad som brukar kallas kunskapsstyrning (Dellgran, 2 Mer specifikt handlar det om två enheter som var tätt sammankopplade med Socialstyrelsen: först Centrum för utvärdering i socialt arbete (CUS), sedan Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS).

22

Inledning

2018) och ett minskat fokus på EBP som begrepp. I detta arbete ingår fler aktörer utöver Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och regioner (SKR). Till exempel fick Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), som tidigare bara riktat sig mot hälso- och sjukvården, år 2015 även ansvar för socialtjänstens område. Deras uppdrag är att göra oberoende utvärderingar av metoder, något som huvudsakligen inbegriper sammanställning av systematiska översikter av effektstudier.

Ytterligare aktörer som är inblandade i kunskapsstyrningen är Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som styr via kontroll och tillsyn, samt forskningsråd som styr genom att utlysa särskilda forskningsmedel inom prioriterade områden såsom utvärdering av metoder och praktiknära forskning.

Jämfört med tidigare top–down-styrning är denna form av kunskapsstyrning något mjukare och inbegriper mer dialog mellan praktik och styrande aktörer (Denvall m.fl., 2022). Det går dock att urskilja en fortsatt stark betoning på evidens som kunskapskälla.

Bokens utgångspunkter En mer nyanserad diskussion om kunskap i socialt arbete Den här boken kommer in i ett intressant skede i evidensdiskussionens utveckling. Nu har det bitvis mycket uppskruvade tonläget sänkts. När debattens vågor gick som högst fanns inget utrymme för nyansering. De som uttryckte kritik mot EBP stämplades som ovetenskapliga flummare, medan de som uttryckte stöd för idén anklagades för att vara evidensfundamentalister. När dammet nu har lagt sig finns kanske mer utrymme för det som är den här bokens huvudsyfte – att presentera en nyanserad diskussion om evidens och andra typer av kunskap i socialt arbete. Även om diskussionen om EBP inte alltid har varit konstruktiv finns det mycket att lära från både förespråkare och kritiker.

Debatten har varit tämligen svart–vit; antingen har man talat för 23

Inledning

evidens som en överlägsen kunskapskälla, eller så har man argumenterat mot evidens och för andra kunskapskällor. I den här boken är hållningen att den ena kunskapskällan inte behöver utesluta den andra. Socialarbetare behöver flera kunskapskällor och det behövs en mer balanserad diskussion om olika kunskapers styrkor och svagheter. Den här diskussionen måste också föras i relation till det sociala arbetets professionella uppgift och de särskilda problem som socialarbetare hanterar.

Alternativ till EBP I den här boken kommer vi inte att utgå ifrån EBP som ett mål för det sociala arbetet. Det finns åtminstone två skäl till detta: 1) praktiska problem att införa EBP och 2) terminologiska problem.

Det finns i dag mycket empirisk forskning om EBP i socialt arbete. Vi vet till exempel att EBP inte var så lätt att införa som många kanske hade hoppats – inte bara i Sverige. Det har visat sig vara svårt att producera evidens i socialt arbete enligt de högst uppsatta kriterierna, eftersom det inte är helt självklart hur evidens ska tolkas och omsättas i praktik (se t.ex. Bergmark & Lundström, 2011; Sundell, 2012). Det har också visat sig vara svårt att implementera EBP, både i betydelsen kritisk granskning och i betydelsen att använda evidensbaserade bedömningsmetoder och interventioner (Gray m.fl., 2012; Björk, 2016; Hasson & von Thiele Schwarz, 2017; Johansson, 2019). Detta är i sig ett starkt skäl till att försöka hitta en ny färdriktning.

Det andra skälet är av terminologisk karaktär. Som vi sett finns oenighet kring vad EBP egentligen är. Det har gjorts försök att reda ut oklarheter kring begreppet, men detta har inte resulterat i några större framgångar. Att fortsätta prata om EBP som ett ideal för socialt arbete öppnar därför upp både för fortsatta oklarheter och konflikter. Bättre då, menar vi, att försöka

24

Inledning

hitta andra sätt att diskutera kunskap och kunskapsanvändning i socialt arbete.

I stället för EBP har den här boken ett bredare perspektiv på olika kunskaper som socialarbetare behöver i sitt arbete. Det här möjliggör – hoppas vi – en friare och mer kritisk reflektion kring olika kunskaper i socialt arbete – snarare än ett påbud att följa en specifik normativ EBP-modell.

Tydligare koppling till det sociala arbetets praktik Behovet av en tydligare koppling till det sociala arbetets praktik återknyter för det första till kapitlets inledande poäng, nämligen att frågan om kunskap måste sättas i relation till det sociala arbetets professionella objekt och uppgift. Kritiker som Stephen Webb har en poäng när de påpekar att kunskapssynen inom EBP inte är helt relevant för socialt arbete. Allt socialt arbete ingår sociala sammanhang som har avgörande betydelse för hur arbetet genomförs och vilka effekter det har. Sociala problem formas av en mängd olika sociala faktorer, från en övergripande samhällsnivå till de omedelbara sammanhang som omger individen. Vidare är sociala problem, liksom de interventioner som används för att åtgärda, lindra och lösa dem, beroende av hur de uppfattas – av både socialarbetare och klienter. Detta har ofta setts som skäl för att avfärda evidens som kunskapskälla i socialt arbete. I den här boken medges att detta är försvårande omständigheter, men vi menar att det inte är skäl för att överge försöken att få kunskap om interventioners effekter och att använda denna kunskap i praktiken. Poängen är att utvecklingen och användningen av kunskap måste anpassas till det sociala arbetets specifika förutsättningar.

För det andra handlar denna poäng om att i större utsträckning fokusera på de konkreta sammanhang där kunskapen används. Diskussionen om EBP har ofta fokuserat på forskningsmetod och design, och debatten har förts på en hög ab25

Inledning

straktionsnivå. Vi menar att det saknas en lärobok som på ett tydligt sätt kopplar diskussionen om kunskap till socialarbetarens konkreta praktik. Detta är något som vi försökt göra i denna bok. Frågor om forskningsmetod och -design är dock oundvikliga. I de fall det måste beröras är vår ambition att undvika onödigt statistiskt fackspråk och att tydliggöra på vilka sätt olika metodologiska frågor har betydelse för socialarbetarens praktik.

Bokens disposition Bokens kapitel är indelade i två delar. I den första delen (kapitel 1–5) ges en introduktion och genomlysning av evidens som kunskapskälla i socialt arbete. I den andra delen av boken (kapitel 6–10) presenteras ett bredare perspektiv på kunskap med relevans för det sociala arbetets professionella uppgift: dels introduceras andra typer av kunskap, dels diskuteras ideologiska och organisatoriska aspekter av kunskapsanvändning och -utveckling.

Den första delen av boken inleds med kapitel 1 där Alexander Björk ger en grundläggande introduktion till evidensbegreppet: forskningsdesigner och sammanställningar av evidens. Evidens kan ibland uppfattas som svårt och abstrakt av socialarbetare och studenter. En ambition med kapitlet är att undvika onödiga statistiska termer och att tydligare koppla evidensbegreppet till socialarbetarens vardag. I kapitel 2 av Alexander Björk förs en fördjupande diskussion om utmaningar i att producera evidens i relation till det sociala arbetets professionella objekt och uppgift. En strävan efter att arbeta evidensbaserat är ofta förknippad med standardisering, av både forskning och praktik. Detta brukar ofta diskuteras på ett ensidigt sätt, med fokus antingen på det positiva eller på det negativa. I kapitel 3 ger Alexander Björk en bakgrund till dessa frågor och nyanserar diskussionen om

26

Inledning

vad standardisering kan tillföra men också vilka begränsningar den kan ha i det sociala arbetets praktik.

Diskussionen om EBP har fört med sig ett ökat fokus på att använda standardiserade riskbedömningsinstrument för att bedöma klienters risker att utveckla problem och behov av insatser. I kapitel 4 diskuterar Tommy Lundström sådana instrument: tankegångarna bakom dem, vad de kan tillföra och vad de kan innebära för socialarbetarnas utredningsarbete och professionella bedömningar.

Evidens produceras i olika typer av effektstudier, vilka också kan sammanställas på ett systematiskt sätt i så kallade systematiska översikter. Att kunna läsa och förstå effektstudier och systematiska översikter är en förutsättning för att kunna omsätta evidens i praktiken. I kapitel 5 ger Patrik Karlsson en vägvisning i evidenslitteraturens bitvis snåriga skog. Syftet med kapitlet är att hjälpa socialarbetare att ta till sig det mest väsentliga innehållet i studierna, och att kunna identifiera styrkor och svagheter i dessa.

Den andra delen av boken inleds med kapitel 6 där Mats Ekendahl diskuterar evidens i relation till ideologiska frågor.

Diskussionen om EBP präglas av idén att klienter ska få de mest effektiva interventionerna för sina problem. Men vad som de facto utgör ett socialt problem som samhället ska hantera eller hur det ska hanteras är emellertid inte självklart. Det är en fråga som påverkas av ideologiska övertygelser. I kapitlet vänder Mats Ekendahl på resonemanget. I stället för att undersöka hur väl interventioner svarar mot de problem de försöker åtgärda, undersöker han vilka politiska, moraliska och ideologiska förståelser av sociala problem som olika evidensbaserade interventioner bygger på.

I diskussionen om EBP har evidens och erfarenhetskunskap ofta satts emot varandra. I kapitel 7 argumenterar Einar Øverbye för att det är nödvändigt att skilja mellan ”kunskap” i bety27

Inledning

delsen förmåga att genomföra något i praktiken, och ”kunskap” i betydelsen att veta vad som är orsaker till ett problem och vilka konsekvenser olika åtgärder har. Den första formen av kunskap är en typ av färdighet, den andra en typ av insikt, och båda behövs för att genomföra ett gott socialt arbete.

Inom EBP lyfts klienten ofta fram som en viktig kunskapskälla. Denna kunskapskälla är dock underutvecklad inom evidenslitteraturen och det har visat sig vara svårt att uppvärdera klientens kunskap i praktiken, särskilt i relation till evidens som kunskapskälla. I kapitel 8 diskuterar Ulla-Karin Schön klienten som kunskapskälla med stöd i begreppen epistemisk orättvisa och Harry Shiers delaktighetstrappa.

I de föregående kapitlen har olika typer av kunskap diskuterats. I kapitel 9 argumenterar Alexander Björk för att användning av kunskap också måste sättas i ett organisatoriskt sammanhang. I kapitlet diskuteras dels hur organisationen påverkar socialarbetarens möjligheter att använda olika kunskaper i sitt arbete, dels hur organisationen kan fungera som en plats för intern kunskapsproduktion.

I det tionde och sista kapitlet knyter Alexander Björk ihop bokens kapitel och blickar framåt. Kapitlet är ett försök att skissa på ett alternativ till EBP som övergripande modell för kunskapsanvändning i socialt arbete. I den första delen av kapitlet diskuteras kopplingen mellan forskning och praktik och behovet av en fördjupad förståelse av interventioners effekter i socialt arbete. I den andra delen föreslås en modell för professionell bedömning som kan ge socialarbetare en förståelse för hur olika kunskaper kan integreras i beslut om interventioner, genomförande av interventioner och uppföljning.

28

Inledning

Referenser Akademikerförbundet SSR. (u.å.). Global definition av professionen socialt arbete.

Bergmark, A., Bergmark, Å. & Lundström, T. (2011). Evidensbaserat socialt arbete. Teori, kritik, praktik. Natur & Kultur.

Bergmark, A., Bergmark, Å. & Lundström, T. (2012). The mismatch between the map and the terrain – evidence-based social work in Sweden. European Journal of Social Work, 15(4), 598–609.

Bergmark, A. & Lundström, T. (2011). Socialstyrelsen, dronten och den evidensbaserade praktiken. Socialvetenskaplig tidskrift, 3.

Björk, A. (2016). Evidence-based practice behind the scenes: How evidence in social work is used and produced. (Avhandl.) Stockholms universitet.

Björk, A. (2019). Reconsidering critical appraisal in social work: Choice, care and organization in real-time treatment decisions. Nordic Social Work Research, 9(1), 42–54.

Bohlin, I. & Sager, M. (red.) (2011). Evidensens många ansikten: Evidensbaserad praktik i praktiken. Arkiv.

Brante, T. (2003). Konsolideringen av nya vetenskapliga fält. Exemplet forskning i socialt arbete. I: Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet (Vol. Högskoleverkets rapportserie 2003: 16R, s. 135–197).

Brante, T. (2014). Den professionella logiken: Hur vetenskap och praktik förenas i det moderna kunskapssamhället. Liber.

Dellgran, P. (2018). Forskningens roll i den statliga kunskapsstyrningens tid. I: M. Dahlstedt & P. Lalander (red.), Manifest. För ett socialt arbete i tiden. Studentlitteratur.

Denvall, V., Nordesjö, K. & Johansson, K. (2022). Metagoverning social work knowledge structures. Nordic Social Work Research, 12(5), 808–822.

Drisko, J.W. & Grady, M.D. (2015). Evidence-based practice in social work: A contemporary perspective. Clinical Social Work Journal, 43(3), 274–282.

Drisko, J.W. & Grady, M.D. (2019). Evidence-based practice in clinical social work. Springer.

Gambrill, E. (1999). Evidence-based practice: An alternative to authority-based practice. Families in Society. The Journal of Contemporary Human Services, 80(4), 341–350.

Gambrill, E. (2019). The promotion of avoidable ignorance in the British Journal of Social Work. Research on Social Work Practice, 29(4), 455–469.

29

Inledning

Gibbs, L. & Gambrill, E. (2002). Evidence-based practice: Counterarguments to objections. Research on Social Work Practice, 12(3), 452–476.

Gray, M., Joy, E., Plath, D. & Webb, S.A. (2012). Implementing evidence-based practice: A review of the empirical research literature.

Research on Social Work Practice, 23(2), 157–166.

Grimen, H. (2008). Profesjon og kunnskap. I: A. Molander & L.I. Terum (red.), Profesjonsstudier. Universitetsforlaget, s. 71–86.

Guyatt, G.H., Meade, M., Jaeschke, R., Cook, D. & Haynes, R. (2000).

Practitioners of evidence-based care. Not all clinicians need to appraise evidence from scratch but all need some skills. British Medical Journal, 320(7240), 954–955.

Hasson, H. & Thiele Schwarz, von, U.V. (2017). Användbar evidens: om följsamhet och anpassningar. Natur & Kultur.

Haynes, R.B., Devereaux, P.J. & Guyatt, G.H. (2002). Physicians’ and patients’ choices in evidence-based practice. British Medical Journal, 324(7350), 1350.

Herz, M. (red.) (2022). Kritiskt socialt arbete (2 uppl.). Liber.

Holloway, M. & Golightley, M. (2019). The promotion of avoidable ignorance in the British Journal of Social Work (Gambrill, 2018): A very short reply. Research on Social Work Practice, 29(4), 470–472.

Jacobsson, K. & Meeuwisse, A. (2020). “State governing of knowledge” – constraining social work research and practice. European Journal of Social Work, 23(2), 277–289.

Johansson, K. (2019). Evidence-based social service in Sweden: A long and winding road from policy to local practice. Evidence & Policy, 15(1), 85–102.

Meeuwisse, A. & Swärd, H. (red.) (2013). Perspektiv på sociala problem (2. uppl.). Natur & Kultur.

Meeuwisse, A., Swärd, H., Sunesson, S. & Knutagård, M. (red.) (2024).

Socialt arbete: En grundbok (4 uppl.). Natur & Kultur.

Merton, R.K. & Nisbet, R.A. (red.) (1976). Contemporary social problems (4 uppl.). Harcourt Brace Jovanovich.

Petersén, A.C. & Olsson, J-I. (2015). Calling evidence-based practice into question: Acknowledging phronetic knowledge in social work. British Journal of Social Work, 45(5), 1581–1597.

Rosen, A. & Proctor, E. (2003). Developing practice guidelines for social work intervention: Issues, methods and research agenda. Columbia University Press.

Sackett, D., Strauss, S., Richardson, W. m.fl. (2000). Evidence-based medicine: How to practice and teach EBM. Churchill and Livingstone.

30

Inledning

Shlonsky, A. & Gibbs, L. (2004). Will the real evidence-based practice please stand up? Teaching the process of evidence-based practice to the helping professions. Brief Treatment & Crisis Intervention, 4(2), 137–153.

SOU 2020:47. Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag. Slutbetänkande av Utredningen Framtidens socialtjänst.

Sundell, K., Soydan, H., Tengvald, K. & Anttila, S. (2011). From opinion-based to evidence-based social work: The Swedish case. Research on Social Work Practice, 20(6), 714–722.

Sundell, K. (2012). Debatt: Både insats och relation spelar roll. Socialvetenskaplig tidskrift, 19(1), 50–52.

Webb, S.A. (2001). Some considerations on the validity of evidence-based practice in social work. British Journal of Social Work, 31(1), 57–79. Øverbye, E. (2023). Erfaring, evidens och fagligt skjönn. Abstrakt Förlag.

31

Register Symboler χ2-test 129 χ2-värde 129 A absolut effekt 44, 70 adaptivt lärande 226 Addiction severity index (ASI) 93, 97 aktiv kontrollgrupp 121 ANOVA (analysis of variance) 129 användning av forskning 246 auktoritetsbaserad praktik 78 B Barns behov i centrum (BBIC) 81 bedömning 79, 80 bedömningsinstrument 82, 97 bevisad effekt 39 biomakt 140 blindning 120 Bostad först 62 brukarmedverkan 150, 193 brukarperspektiv 150 C Cochrane 50 Cohen’s d 125, 126 Common assessment framework (CAF) 89 Cronbach’s alfa 123 customer advocacy 191

D delaktighet 191 delat beslutsfattande 190 demokrati och mänskliga rättigheter 192 disciplinering 140 Drontens dom 70 dubbelblinda experiment 69 dubbeldokumentation 223 dygnsvård 13, 38–39, 53, 62–63, 73, 102 E EBP 17 alternativ till 24 definitioner 18 implikationer 21 kunskapssyn 20 modeller 18, 190 effekt 124 effektivitet 139, 236 effektmått 124, 125, 127 effektstorlek 124 effektstudie 40, 124 före- och efterstudie 41 sammanställa 47 effektstudier 114 empati 173 empowerment 190 enkelt orsakssamband 64 epistemisk orättvisa 193, 201 erfarenhetsbaserad kunskap 186, 194

261

Register

erfarenhetsbaserad observation 172 erfarenhetskunskap 15, 159, 161, 180 svagheter 167 etik 107 etikutmaningen 61 etiska svårigheter 62 etiskt argument 183 etiskt förhållningssätt 183 evidens 17, 77, 159 genomsnittliga effekter 59 utredning 35 evidensbaserade riktlinjer 53 evidensbaserad praktik (EBP) 17, 61, 235 evidenshierarki 20–21, 50, 52–53, 55, 79, 115, 189, 236, 243, 245 evidensmodell (EBP) 188 exklusionskriterier 117 experimentell studie 41 experiment- och kontrollgrupp 145 extern validitet 60, 117 F faktorer gemensamma 68 kontextuella 71 fallrapport 47 falskt negativ 104, 105 falskt positiv 104 fasta svarsalternativ 82 felkällor 180 feluppfattning 167, 168 forskning syfte 238

262

forskning och praktik 237 koppling 237 forskningsbaserad kunskap 159, 163 forskningskunskap 15, 240 handledning 162 forskningsmetod 243 FREDA-farlighetsbedömning 86, 97 funktionell dumhet 89 f-värde 129 färdighet 160, 162, 163 övning 162 färdighetsträning 165 gruppbaserad 165 individuell 165 fördefinierade frågor 82 förebyggande intervention 37, 38, 65, 73 förmåga 160 förväntanseffekt 175 G gemensamma faktorer 68, 173 effekt 173 klientfaktorer 173 relationsfaktorer 173 generativt lärande 226 generell metodfaktor 174 genomsnittlig effekt 59 governmentality 140 Grading of recommendations, assessment, development and evaluation (GRADE) 54 grundforskning 239 H handledning 163 handling 248

Register

handlingsutrymme 204 hantverkskunskap 163 Hedges g 125 hierarki 140 I ideologier 140 inaktiv kontrollgrupp 121 individualitet 141 individual placement and support (IPS) 87 individuell övning 164 informell kategorisering 176 inklusionskriterier 117 inlärning 164 inlärning genom att pröva 164 insikt 160 instrumentanvändning 110 integrera kunskap 163 intern validitet 60, 117 intervention 13, 35, 82, 118, 138, 142, 242 effekt 40, 242 förebyggande 37 individens upplevelse 141 intuition 168, 175 K klientdelaktighet 190 klienten som kunskapskälla 241 klienters erfarenhetskunskap 171 klientexpertis 188 klientfaktorer 69 klientkunskap 187, 205 klientperspektiv 186, 193 knowing how 161, 165 knowing that 161, 165 kodsystem 83

kognitiv beteendeterapi (KBT) 150 kohortstudie 45 kollektiv läroprocess 164 kombinera kunskapskällor 181 komplexitetsutmaningen 63 komplext orsakssamband 64 konfidensintervall 131 konfirmeringsbias 86, 176 konsekvenser 159 konsekvenser av professionellt handlande 179 konsumentperspektiv 191 kontextberoende 77 kontextuella faktorer 71 kontroll 14, 119, 146 kontrollerade experiment 139 kontrollerad studie 180 kontrollgrupp 43 aktiv 121 inaktiv 121 kristillstånd 169 kritisk granskning 18, 138, 212, 214 kunskap erfarenhetsbaserad 186 förmåga 160 handlingsrelevant 15 insikt 160 kunskap-att 16 kunskap-hur 16 kunskapsideal 211 kunskapskälla 58, 187 kunskapsorättvisa 193, 196 kunskapsrättvisa 193 kunskapsstyrning statlig 212 kunskapssubjekt 195

263

Register

kunskapssyn 20 kunskapsutbyte 202 kunskapsvärde 203 kvalitativt förhållningssätt 80 kvalitetsregister 224 kvasiexperiment 42 L legitimitet 148 livskris 169, 170 livsstilsförändring 151 läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO) 142 M makt 140, 203 maktutövning 140 manualisering 83 materiella stödinsatser 39 medelvärde 124 medelvärdesskillnad 125 medicinsk modell 144 medikaliseras 143 mental genväg (heuristik) 172, 176 metaanalys 50, 124 metis 164, 167 metodologisk regel 178 metodtrohet 84, 119 missbedöma 167 misstolka 167, 169 motivational enhancement therapy (MET) 71, 84 motivational interviewing treatment integrity (MITI) 84 motiverande samtal (MI) 41, 49, 70–71, 84, 92, 116, 118, 227 mätinstrument 152

264

N narkotikapolitiskt fält 143 narrativ översikt 50 neoliberala subjekt 141 neoliberalt samhällsklimat 141 individualism 141 konkurrens 141 nollhypotes 130 norm 250 normativt hjälparbete 154 normer 138 O objektivitet 146 objektivt arbetssätt 79 observationsstudie 44 oddskvot 126 omgivning 211 opioidberoende 143 opioider 142 buprenorfin 142 metadon 142 organisation 210 kunskapsideal 213 kunskapsproduktion 220 resurser 213 organisationskultur 228 organisatoriskt lärande 225 organisatoriskt perspektiv 211 organisatoriskt stöd 217 orsaker till problem 159 orsaker till sociala problem 165 orsakssamband 39 osäkerhet 252 P patienter på livstid 143 PICO 124 politik 138

Register

politisk-ideologiska processer 140 population 117 population, intervention, control och outcome (PICO) 116 praktikrelevant kunskap 160 praktisk erfarenhet 162, 168 prediktiv validitet 36 primum non nocere 183 primärstudier 114 problemdefinition 138 producera evidens 58 utmaningar 58 profession 14 professionalitet 236 professionell bedömning 246 professionell expertis 78 professionell färdighet 166 professionell hjälp 170 professionellt objekt 12, 25–26, 58, 61, 63, 73–74, 77, 221, 224, 237, 256–257 professionell triangel 237 professionell uppgift 11–13, 15, 24, 26, 65, 222, 235–237 psykometrisk 123 p-värde 130 R randomiserade kontrollerade studier (RCT) 42, 53, 58, 115, 146, 159, 178, 189, 213 randomisering 115 reflexiv standardisering 93 regler 211 rekommendation 72 relationsfaktorer 69 relationskompetens 162, 165

relativ effekt 44, 70 relativ risk 126 reliabilitet 110 remissyttrande 147 representativitet 146 resultat 142, 164 hälsa 142 kvarstannande 142 social funktion 142 överlevnad 142 resurser 211 riktlinjemodell 19, 138, 212, 215, 217 risk 97 riskbedömning 98 riskkultur 100 risksamhälle 100 riskskillnad 128 riskvärdering 179 rådgivande samtal 174 rättighetsargument 61 S samproduktion 203 samskapande 203 samtalsbehandling 13, 38–39, 63, 65, 68–71, 73, 83–84, 87, 91, 218–219, 245, 255 sant negativa 101 sant positiv 104 SDQ (Strengths and Difficulties Questionnaire) 97 selektion 171 problemorsaker 172 self-advocacy 192 sensitivitet 104 Shiers delaktighetsmodell 197 signifikanstest 130

265

Register

situation 248 situationsberoende 252 situerat lärande 164, 167 självbestämmande 149 självuppfyllande profetia 175, 177 skadereducerande insatser 148 etik 148 evidensläge 148 skalnivå 124, 129 intervall 124 kvot 124 nominal 124 ordinal 124 skenbar oenighet 160 skolbaserade preventionsprogram 66 skydd 14 Sluta skjut 65 snedvridning 47 sociala problem 12–15, 20–21, 25, 27, 35, 37, 39, 41, 58, 63, 73, 77, 91, 162, 165, 221, 236–241, 243, 248, 250–251, 253, 255, 257 forskningskunskap 240 förebygga 13 lindra 14 åtgärda 13 sociala stödinsatser 39 Socialstyrelsen 139 Socialstyrelsens kunskapsstöd 218 Socialstyrelsens metodguide 109 socialt arbete definition 11 global definition 12

266

socialtjänstlag ny lagtext 15 socialt marginaliserade individer 150 specificitet 104 specifika faktorer 68 specifik metodfaktor 174 standardavvikelse 125 standarder användning 93 utformning 91 standardisera arbetssätt 77 samtalsbehandling 83 social stödinsats 83 utredningsmetod, syfte 79 standardiserad medelvärdes­ skillnad 124, 128 standardisering 77 funktioner av 79 fördelar 85 nackdelar 88 reflexiv 93 situerad 92 statistiska samband 107 statistisk signifikans 124, 129 statlig kunskapsstyrning 212 styrningsteknik 140 substansbruksproblem 139 systematisk dokumentation 222 metod 178 observation 181 uppföljning 220, 224 översikt 23, 27, 47–55, 114– 132, 189, 212–213, 218

Register

T terapiform 174 specifik metodfaktor 174 tillgänglighetsheuristik 173 tolkningsorättvisa 195 treatment-as-usual (TAU) 121 trovärdighetsekonomi 196, 202 trovärdighetsunderskott 196 trovärdighetsöverskott 197 t-test 129 tumregel 126, 128 t-värde 129 U undervärdera 171 uppföljning 220 kvantitativ 220 uppföljningsinstrument 224 uppföljningsstatistik 222 ursprunglig förväntning 175 utfall 121 utfallsmått 122 utförarfaktorer 69 utredning 35, 80

V validitet 36, 109 variansanalys 129 vittnesorättvisa 195 vårdideologiskt fält 143 värdering av kunskapskälla 253 Å åderlåtning 165, 170 åsiktsbaserad praktik 78 återfall 151 återfallsprevention (ÅP) 151 behandlingspraktik 151 åtgärd önskat resultat 161 Ö överskatta 174 övervärdera 171

267

Evidens och kunskap för socialt arbete ISBN 978-91-47-14932-2 © 2025 Författarna och Liber AB. Text- och datautvinning ej tillåten.

Förläggare: Helena Ekholm Redaktör: Elisabeth Åman Projektledare: Stefanie Holmsved Thott Produktionsspecialist: Helene Ågren Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Översättning av kapitel 7, Evidens och erfarenhetskunskap: Alexander Björk Foto omslag: Getty Images Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina, 2025

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

2

Socialarbetare behöver använda flera kunskapskällor för att ge rätt stöd till socialt utsatta personer. I Evidens och kunskap för socialt arbete diskuteras hur olika kunskapsformer — evidens, erfarenhet och klienters perspektiv — väger in i socialt arbete och vad de betyder för professionens uppdrag.

Boken nyanserar kunskapsdiskussionen och kopplar den till socialarbetarens praktiska verklighet. Författarna belyser bland annat:

• Evidens i socialt arbete — möjligheter och utmaningar.

• Standardisering och bedömning i forskning och praktik.

• Att tolka och använda forskning — effektstudier och systema-

Boken riktar sig till studenter på socionomprogrammet, yrkesverksamma socialarbetare, beslutsfattare och verksamhetsutvecklare som vill fördjupa sig i kunskapsfrågor inom socialt arbete.

Huvudredaktör är Alexander Björk, socionom och filosofie doktor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Medförfattare är Einar Øverbye, professor vid Institutionen för samhällsvetenskap, Oslo Metropolitan University (OsloMet), samt Mats Ekendahl, Patrik Karlsson, Tommy Lindström och Ulla-Karin Schön — samtliga socionomer och professorer verksamma vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

Best.nr 47-14932-2

Alexander Björk (red.)

tiska översikter.

Ett • bredare perspektiv på kunskap — ideologi, erfarenheter och klientens roll.

Kunskap och organisation — professionellt socialt arbete • bortom evidensbaserad praktik (EBP).

Evidens och kunskap för socialt arbete

Hur skapas kunskap i socialt arbete? Och hur används den i praktiken?

Evidens och kunskap för socialt arbete

Tryck.nr 47-14932-2

Alexander Björk (red.)