9789144156583 by Smakprov Media AB

DYSKALKYLI – definition, diagnos och intervention

särskilt stöd ämnesprov formelbok

specifik SUM

muntlig matematik

stödinsats

åtgärd

energi

definition DYSKALKYLI intervention

screening addition subtraktion

diagnos

hjälpmedel

tester

forskning

räknesvårighet

variation didaktiken arbetsminne

Ingemar Karlsson Carola Selerup Andersson Emmy Olsson Martina Östergren

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44979 ISBN 978-91-44-15658-3 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2023 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Stefan Andersson Omslagslayout: Carina Blomdell Printed by Interak, Poland 2023

Innehåll

Förord 9 Författarpresentation 11 1 Introduktion 13 Ingemar Karlsson Syftet med boken 13 Bokens uppläggning 14 Matematiksvårigheter 16 Nytt konsensusdokument 17 2 Nor mal var iation 19 Ingemar Karlsson Normalfördelningen 19 Medelstaundersökningen 21 Elever med svag teoretisk begåvning 22 Elever med särskild begåvning 23 Särskilt undervisningsbehov i matematik 24 3 Specifik r äknesvår ighet 27 Ingemar Karlsson Defektologiskt synsätt 27 Räknestörning 28 Medicinska och neurologiska förklaringsmodeller 29

Innehåll

Developmental dyscalculia (DD) 32 Elever med specifik SUM 33 Förekomst av dyskalkyli 34 4 Utbildningsvetensk apliga för k lar ingar 37 Ingemar Karlsson Skolverkets analys 37 Didaktikens roll 38 Känslors påverkan på elevernas matematikresultat 39 Bristande undervisning 42 Arbetsminnet 42 Vad säger eleverna? 44 5 Forskning om dysk alk yli 47 Ingemar Karlsson Tidig forskning om räknestörning 47 Neuropsykologisk forskning och pedagogiken 48 Forskning kring orsaker till dyskalkyli 50 Ärftlig disposition 52 Summering av dyskalkylibegreppet 53 6 Vem är Emmy? 57 Ingemar Karlsson & Emmy Olsson Emmys bakgrund 57 Emmys grundskoletid 60 Emmy som gymnasieelev 62 7 Stödinsatser 67 Ingemar Karlsson & Martina Östergren Särskilt stöd 67 Elevers rätt till särskilt stöd 67 Åtgärdsprogram 68

Innehåll

Extra anpassningar 69 Särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång 69 Inkludering 70 8 Emmys studer andeassistent Carola r edovisar sitt ar bete 79 Carola Selerup Andersson Assistenten berättar om hjälpen till Emmy 79 9 Att diagnostiser a dysk alk yli 87 Ingemar Karlsson Ämnesprov, tester och screening 87 Diagnos 88 Sällsynta diagnoser 89 Behandling 90 Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) 91 Stockholms läns landsting 93 Region Skåne 94 10 Pedagogisk a åtgär der 95 Ingemar Karlsson Konsensusrapporten: intervention 95 Evidens 96 Interventionstriangeln 98 Modell för intensivundervisning 100 Strukturerat arbetssätt 100 Undantagsbestämmelsen 101 11 Hur Emmy har ar betat med sina pedgoger 103 Emmy Olsson, Carola Selerup Andersson & Martina Östergren Hjälpmedel 103 Formelbok 104

Innehåll

Tallinjer 111 Visuell kompensation 112 Röda pricken 115 Babakus 118 Tiobasmaterial 127 Miniräknare 131 Whiteboard 132 Faktoriseringstabellen 133 Gradskivan 135 Skrivhjälp 138 12 Muntlig matematik 141 Emmy Olsson, Carola Selerup Andersson & Martina Östergren Pedagogisk lotsning 141 Sånger och ramsor 146 Energibesparing 156 Tala och skriva siffror 157 13 Emmys matematisk a utveck ling 159 Emmy Olsson, Carola Selerup Andersson & Martina Östergren Framgångsfaktorer 159 Enskild undervisning 160 Extra resurs 161 Snabb återkoppling 161 Prestigelöst samarbete 162 Epilog 165 Referenser 167 Sakregister 173

3 Specifik r äknesvårighet Ingemar Karlsson

I detta kapitel kommer jag att redovisa det defektologiska synsättet, det vill säga hur vi belyser matematiksvårigheter ur ett medicinskt eller neurof ysiologiskt perspektiv. Specifika svårigheter enbart i ämnet matematik kan innebära att elevernas låga prestationer har en biologisk grund. Det finns dessvärre inom forskningen ingen konsensus kring hur en inlärningsstörning i matematik på biologisk grund ska definieras.

Defektologiskt synsätt Under 1930-talet började man anse att svårigheter i matematik berodde på defekter hos de berörda eleverna (Linnanmäki, 2002). Synsättet att förklara svårigheter med avvikelser hos den enskilda eleven har sedan dess utvecklats så att man i dag utför avancerade neurologiska undersökningar och förklarar elevers matematiksvårigheter utifrån de avvikande undersökningsresultat man kan påvisa. I sin översikt av orsaker till matematiksvårigheter lyfte Linnanmäki (2002) särskilt fram låg psykisk energi och ansträngningsförmåga. En stark ångest i samband med matematikstudier samt dåliga arbetsvanor fanns också med i symtombilden. Dessutom angav Linnanmäki känslomässiga störningar som orsak till svårigheter i matematik. Men är det matematiksvårigheter som gör att matematiken känns hopplös för vissa elever? Frågan ställdes av Linnanmäki

3 Specifik r äk nesvår ighet

(2002), som i sin studie analyserade hur sambanden mellan dessa faktorer utvecklades hos svensk- och finskspråkiga elever i årskurserna 2, 5 och 8. Syftet med studien var att studera hur självuppfattning och matematikprestationer utvecklas hos elever i grundskolan under en treårsperiod. Resultatet visar att bland elever som är lågpresterande i matematik är det klart fler som har en negativ självuppfattning än bland de som är medel- eller högpresterande. Matematikprestationerna och självuppfattningen korrelerar starkt, speciellt i de högre årskurserna. Därmed inverkar matematikundervisningen både direkt och indirekt på utvecklingen av elevernas prestationer.

Räknestörning Är det fråga om en störning handlar det om något som faller utanför den naturliga variationen. Det bör betonas att detta är en fråga som inte hör till utbildningsvetenskapen utan ligger inom den medicinska domänen. Inom specialpedagogiken har man av tradition använt begreppet specifika inlärningssvårigheter. En elev som presterar mycket under det förväntade med hänsyn till begåvning kan falla under denna kategori. Ett försök att ange prevalensen för denna grupp redovisas nedan. Vanligtvis används begreppet utvecklingsdyskalkyli (develop mental dyscalculia, DD) för att beteckna en specifik räknestörning och för det mesta används bara ordet dyskalkyli. Det finns genetiska, neurobiologiska och epidemiologiska belägg för att dyskalkyli är en förändring eller defekt i hjärnans funktion, enligt Shalev (2004). Det är viktigt att orientera sig i denna forskning om dyskalkylibegreppet för att få en bättre insikt om i hur stor utsträckning den forskningen är förenlig med, eller lämnar utrymme för, utbildningsvetenskapliga förklaringar.

3 Specifik r äk nesvår ighet

Medicinska och neurologiska förklaringsmodeller Forskningen har hittills inte har kunnat ge någon entydig avgränsning av termen dyskalkyli. Begreppet har reserverats för en neurobiologiskt baserad avvikelse som kan leda till ett dåligt utvecklat talbegrepp. Ännu har forskningen inte kunnat komma åt den neurofysiologiska grunden för dyskalkyli, som därmed inte är ett väldefinierat fenomen. Även svårigheten med att avgränsa dyskalkyli från icke-dyskalkyli medför att det är svårt att fastställa prevalensen för detta begrepp. Den medicinska förklaringsmodellen har använts för att definiera olika avvikelser i undervisningssammanhang. Diagnosbeteckningar för neurofysiologiska skolsvårigheter har fått ett allt större utrymme. Stödinsatser i skolan är i allt högre grad relaterade till svårigheter som skolpersonal bedömer som beteende- eller sociala problem snarare än egentliga inlärningssvårigheter. Medicinska förklaringsmodeller får en ökad betydelse därför att åtgärdsplanering beträffande elever med skolsvårigheter skapar ett behov av förklaringar som ger legitimitet. Ur den officiella diagnosmanualen Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem, ICD-10 (International classification of diseases-10), kan följande hämtas angående Specifik räknesvårighet: Avser en specifik försämring av matematiska färdigheter som inte kan skyllas på psykisk utvecklingsstörning eller bristfällig skolgång. Räknesvårigheterna innefattar bristande förmåga att behärska basala räknefärdigheter såsom addition, subtraktion, multiplikation och division snarare än de mer abstrakta matematiska färdigheter som krävs i algebra, trigonometri, geometri och komplexa beräkningar. (Socialstyrelsen, 2010)

3 Specifik r äk nesvår ighet

Manualen är deskriptiv (beskrivande) och ateoretisk, det vill säga den gör inget ställningstagande till orsaken till sjukdomen. I Sverige används ICD-10 inom hälso- och sjukvården. Bakgrunden till elevernas matematiksvårigheter står att finna i en avgränsad funktions enhet i hjärnan, som är specialiserad för den enkla antalsuppfattningen. Denna enhet, förmodligen intraparietala sulcus (IPS), kan ha en defekt som medför en förändrad funktion (Klingberg, 2011). I den senaste versionen av den amerikanska manualen DSM-5 (American Psychiatric Association, 2013), har olika slag av inlärningsstörningar förts samman till en kategori som kallas specifik inlärningsstörning. Denna avser bristande skolfärdigheter som har funnits mer än sex månader, trots en genomförd intervention riktad mot just dessa färdigheter. Det nya kravet på intervention i DSM-5 gör att knappast någon diagnos som är ställd i Sverige enligt tidigare manualer uppfyller diagnoskriterierna, skriver Engström (2015). Diagnostiska kriterier för matematik är bland annat: A 5. Difficulties mastering number sense, number facts, or calculation (e.g., has poor understanding of numbers, their magnitude, and relationships; counts on fingers to add single-digit numbers instead of recalling the math fact as peers do; gets lost in the midst of arithmetic computation and may switch procedures). A 6. Difficulties with mathematical reasoning (e.g. has severe difficulty applying mathematical concepts, facts, or procedures to solve quantitative problems). (APA, 2013, s. 66–67)

Diagnosen dyskalkyli bör endast ställas om eleven uppvisar en matematisk prestation under genomsnittet när den ses i samband med testfynd, klinisk undersökning och vidare psykosocial bedömning. Behandlingen bör initieras tidigt i grundskolan och utföras av utbil-

3 Specifik r äk nesvår ighet

dade specialister i en individuell miljö. Symtom på samsjuklighet och störningar bör också uppmärksammas. Observera att elever med dyskalkyli löper förhöjd risk att även ha dyslexi.

Nytt konsensusdokument Twenty societies and associations under the leadership of the German Society of Child and Adolescent Psychiatry, Psychosomatics and Psychotherapy har skapat världens första evidensbaserade diagnos för dyskalkyli. Den är den enda i sitt slag och presenterar en konsensusbaserad framställning, vilket innebär att rapporten redogör för vad forskningen är överens om när det gäller dyskalkyli. Tydliga tecken på dyskalkyli innebär att eleven har svårt att under förskoleåren utveckla begreppen antal och kvantitet samt en ihållande svårighet med skolmatematiken och en familjär klustring av dyskalkyli. Diagnosen dyskalkyli omfattar, som tidigare har betonats, inte bara obligatoriska psykometriska (aritmetiska) tester, utan också en klinisk undersökning, noggrann anamnestagning och ytterligare psykosocial bedömning. Typiska drag för dyskalkyli är enligt konsensusrapporten: • Svårigheter att bearbeta siffror och mängder med start i förskoleåren. − Kopplingen mellan ett tal (t.ex. 2) och den kvantitet det representerar (t.ex. 2 äpplen) görs endast med svårighet. − Relationen mellan antal och kvantiteter (två äpplen och ett äpple = 2 + 1) är otillräckligt förstådd. − Påföljande svårigheter att räkna, jämföra två tal eller kvantiteter, snabb bedömning och namngivning av små kvantiteter.

3 Specifik r äk nesvår ighet

• Det är svårt att bestämma positionen för ett tal på tallinjen. • Svårigheter med grundläggande aritmetiska operationer och med ytterligare matematiska uppgifter. − Beräkningsregler förstås inte eftersom den underliggande förståelsen av siffror och kvantiteter saknas eller är otillräckligt utvecklad (17 + 14 = 1 + 1 och 7 + 4 = 13 eller 211). − Underskott i hämtning av matematiska fakta (t.ex. multi plikationstabellen). Svaren på enkla räkneproblem kan återkallas direkt från minnet, i stället för att behöva beräknas på nytt varje gång.

Developmental dyscalculia (DD) Uttrycket developmental dyscalculia (DD introducerades av professor Košč, en pionjär inom forskningsfältet dyskalkyli, som i sitt hemland Tjeckoslovakien utförde studier om elever med låga matematik prestationer och hur man skulle kunna ge dem anpassad undervisning (Košč, 1974). För att kunna publicera sina testundersökningar på slovak iska skolelever måste han enligt den dåvarande regimen använda en defektologisk modell och nyttjade därför enligt Magne (2006) begreppet developmental dyscalculia (DD). Termen indikerar att dyskalkyli är utvecklingsbar i bemärkelsen att problemet kan uppstå och utvecklas efter hand, men att det även går att minska svårigheternas omfattning med pedagogiska åtgärder. Magne har kritiserat termen developmental dyscalculia (DD) och lanserar, som poängterats ovan, det icke defektorienterade uttrycket särskilt undervisningsbehov i matematik (SUM). En elev har generellt sett en inlärningssvårighet när eleven har behov av särskild utbildningshjälp för att nå de betygskriterierna för matematikundervisningen som framställs i läroplanen. Om prestationerna är nedsatta

3 Specifik r äk nesvår ighet

endast i ämnet matematik, kan detta betecknas som specifikt särskilt utbildningsbehov (specifik SUM). Den israeliska forskaren Ruth S. Shalev (2004) lyfter fram i en artikel i Journal of Child Neurology att dyskalkyli är en särskild inlärningssvårighet som berör förvärvandet av aritmetiska kunskaper. Hon hävdar att det finns genetiska, neurobiologiska och epidemio logiska bevis som indikerar att dyskalkyli är en defekt i hjärnans funktion. I rapporten framkommer inte vilket stöd författaren har för att kunna dra dessa slutsatser. Intressant är emellertid att hon inte utesluter att brister i undervisningen och deprimerande skolmiljö kan finnas med som orsaker.

Elever med specifik SUM Dyskalkyli kan definieras som svårigheter att förvärva grundläggande aritmetiska färdigheter som inte förklaras av låg intelligens eller otillräcklig skolgång (Kaufmann & von Aster, 2012). Dyskalkyli innebär en allvarlig försämring av inlärningen av grundläggande numeriska eller aritmetiska färdigheter hos en elev vars intellektuella kapacitet och skolgång i övrigt är tillräcklig. Om vi tillämpar denna definition på resultatet när det gäller andelen elever med specifik SUM i min avhandling (Karlsson, 2019), finner vi följande. Andelen elever i årskurs 9 som har betyget F endast i matematik och som presterar normalt i andra ämnen (specifik SUM-elever) var 0,4 procent. Mitt resultat sammanfaller med de frekvenser som tidigare har tagits fram av Olof Magne som har utfört en omfattande forskningsverksamhet inom fältet låga prestationer i matematik (Engström, 2016). I Medelstaundersökningen gjordes ett försök att uppskatta an delen elever med en räknestörning. Man gjorde bedömningen att det kunde handla om högst 0,5 procent av eleverna. Det förekommer olika uppgifter i forskningslitteraturen om hur många elever som

3 Specifik r äk nesvår ighet

kan omfattas av den medicinska diagnosen dyskalkyli. Det finns anledning att ifrågasätta de uppgifter som föreligger kring prevalensuppskattningar avseende förekomst av dyskalkyli eftersom såväl elever med dyskalkyli som specifik SUM-elever endast har problem med matematiken. Dessutom visar resultaten från min doktorsstudie (Karlsson, 2019) att de dominerande förklaringarna till låga prestationer i matematik står att finna inom den utbildningsvetenskapliga sektorn. En stor del av eleverna med låga resultat har inte någon neurof ysiologisk orsak till de låga prestationerna. Detta är ett intressant och betydelsefullt resultat av mina studier.

Förekomst av dyskalkyli I forskningslitteraturen föreligger det en oenighet kring hur låga prestationer i matematik ska definieras. Strävan att betrakta elever med matematikproblem som en förhållandevis enhetlig grupp visar sig vara felaktig enligt Sjöberg (2006). Det finns inom forskningen ingen konsensus kring hur en inlärningsstörning i matematik på biologisk grund ska definieras (Engström, 2008). Förklaringar till elevers matematikproblem kan inte primärt sökas ur ett medicinskt perspektiv. Allvarliga, ihållande svårigheter att utföra aritmetiska beräkningar leder till markant funktionsnedsättning i skolan, på arbetet och i vardagen och ökar risken för samtidiga psykiska störningar. Bevisen bakom olika metoder för att diagnostisera och behandla detta tillstånd är oklara. Konsensusrapporten (Haberstroh & Schulte-Körne, 2019) redovisar att 3–7 procent av alla barn, ungdomar och vuxna lider av dyskalkyli. På grund av svårigheter att ta fram en enhetlig definition av begreppet dyskalkyli finns det även olika uppgifter om hur vanligt förekommande det är bland elever. Szücs och Goswami (2013) redovisar sjutton studier som anger att det kan vara mellan 1,3 och 10,3

3 Specifik r äk nesvår ighet

procent av alla elever som är drabbade av dyskalkyli. De flesta av dessa studier anger en förekomst av dyskalkyli på mellan 5 och 6 procent av eleverna, och man har inte funnit någon skillnad mellan könen. Den stora variationen i procenttal innebär att det är svårt att jämföra experimentella resultat mellan olika studier om dyskalkyli. Enligt Dowker (2005) beror variationen i förekomst på att forskarna använder olika typer av såväl intelligens- som matematiktester. Vidare varierar mätningarna när det gäller graden av svårigheter samt om dessa är bestående. Generellt verkar de angivna siffrorna vara höga med tanke på att svenska undersökningar, Magne (2006) samt Karlsson (2019), visar att andelen av elever som inte når godkänt enbart i ämnet matematik ligger under en procent. Dessa elever presterar normalt i övriga ämnen och kan därmed falla in under den definition som oftast används för dyskalkyli och som innebär att eleven har normal intelligens. Praktisk erfarenhet visar att det är en stor variation i bedömningen av hur elever klarar av talfakta och numerisk räkning. Detta faktum medför att det finns olika undergrupper av dyskalkyli enligt Kaufmann och von Aster (2012). De anger också att ungefär 5 procent av eleverna i grundskolan är drabbade av dyskalkyli. Price och Ansari (2013) anger att ungefär 3–6 procent av alla individer omfattas av dyskalkyli. Som de själva säger ska detta betraktas som en mycket ungefärlig siffra. Det finns, enligt Price och Ansari (2013), en påfallande brist på konsekvens i de mätningar som görs för att få fram andelen elever som har dyskalkyli. Butterworth, Varma & Laurillard (2011) definierar dyskalkyli som en avvikelse i förmågan att lära sig matematik och uppskattar att dyskalkyli har en förekomst av 5–7 procent hos eleverna. Forskarna hänvisar till neurofysiologiska och genetiska studier som antyder att dyskalkyli är ett sammanfattande syndrom som återspeglar en allvarligt nedsatt förmåga att lära aritmetik och talfakta. Det är anmärkningsvärt att

3 Specifik r äk nesvår ighet

ordet ”antyder” används i detta sammanhang, vilket kan visa att det inte finns uppgifter som helt stöder påståendet. Vidare utsträcks procentandelen elever som omfattas av dyskalkyli till 7 procent. Som komplement till redovisningen av förekomst ovan vill jag lyfta fram Fokusrapporten från Stockholms läns landsting (2015). Den redovisar sexton stycken prevalensstudier som visar på en stor spridning med ett medelvärde på 5,4 procent. Eftersom den genomsnittliga förekomsten för de fem studier som använt liknande metod är 4,9 procent, är det rimligt att anta att andelen som drabbas av dyskalkyli är mellan 4 och 5 procent (Stockholms läns landsting, 2015).

Sammanfattning Ännu har forskningen inte kunnat komma åt den neurobiologiska grunden för dyskalkyli, som därmed inte är ett väldefinierat fenomen. Också svårigheten med att avgränsa dyskalkyli från icke-dyskalkyli medför att det är svårt att fastställa hur vanlig denna defekt är. Mellan 3 och 7 procent av alla barn, ungdomar och vuxna anses inom forskningsvärlden ha dyskalkyli. Jag sammanfattar därför situationen som att begreppet dys kalkyli ingalunda framstår som ett väldefinierat och välavgränsat fenomen inom den internationella forskningen. Det kan vara många andra faktorer som ligger till grund för problem med matematiken, exempelvis bristfällig stimulans under barndomen, bristfällig allmän begåvning, uppmärksamhetsstörning, dyslexi, matematikängslan eller oregelbunden närvaro i skolan.

Filosofie doktor Ingemar Karlsson har en bakgrund som matematik lärare, lärarfortbildare och föreläsare i matematikdidaktik. Studerande assistenten Carola Selerup Andersson har tjugo års erfarenhet av att arbeta med elever med olika funktionsvariationer på Riksgymnasiet i Kristianstad. Universitetsstudenten Emmy Olsson blev diagnostiserad med dyskalkyli under sin gymnasietid där Martina Östergren var hennes ansvariga matematiklärare. Specialläraren Martina Östergren har arbetat som matematik och naturkunskapslärare från förskolan upp till gymnasiet och arbetar i skrivande stund på Riksgymnasiet i Kristianstad.

DYSKALKYLI

– definition, diagnos och intervention Syftet med denna bok är att ge en bild av vad begreppet dyskalkyli egentligen omfattar. Ingemar sätter konsensusdokumentet ”The diagnosis and treatment of dyscalculia” (Haberstroh & Schulte-Körne 2019) i fokus för sin framställning. Dokumentet beskriver var forskningen står i dag, och det är dessutom inriktat mot den praktik som verkställer diagnos och behandling av dyskalkyli på vetenskapliga grunder. Det unika med denna bok är också att matematiklärare presenterar en metodik som visar sig vara verksam när det gäller att få en elev med dyskalkyli att bli godkänd i matematik. Eleven Emmy Olsson berättar om sin diagnos dyskalkyli. Matematikläraren Martina Östergren samt studerandeassistenten Carola Selerup Andersson redogör för hur det går till att undervisa Emmy till ett gott resultat med nya, okonventionella metoder. Bokens målgrupp är främst matematiklärare, skolledare och speciallärare.

Art.nr 44979

studentlitteratur.se