9789144154671

Lek en bok

Drama och gemensam läsning för

språkutveckling och estetiskt engagemang

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus

Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44689

ISBN 978-91-44-15467-1

Upplaga 1:1

©Författarna och Studentlitteratur 2024 studentlitteratur.se

Studentlitteratur AB, Lund

Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted/Lyth & Co

Ombrytning inlaga: Catharina Grahn/ProduGrafia

Formgivning omslag: Francisco Ortega

Omslagsbild: Shutterstock

Författarfoto: Maria Brunzell

Printed by Latgales Druka, Latvia 2024

INNEHÅLL

5. Ledarskapet

73

Etablera gruppen – ett dramakontrakt 74 Tydliga överenskommelser 75

Flexibilitet och lyhördhet 76

Delaktighet och barnens egna känslor 76 Att växla ledarstilar 77

Pedagogens två parallella processer 78

Ledarens rolltagande – en pedagogisk möjlighet 79

Att våga ta steget – träna dig i högläsning 79

6. Nu sätter vi i gång! 83

Planering och sikte på genomförande

och älgbrorsorna

Monster och spöken på äventyr – att utgå från en bild

Lillebror och Nalle – presentation av högläsningsbok

i världshavet – möte med valarna

9. Möten med boklekare

10. Barnet, boken, dramat och du

Varför leka en bok?

I det här inledande kapitlet vill vi lägga ut en stadig matta att stå på, vävd i olika färger och texturer som utgör argument och perspektiv som varit viktiga för oss i utformandet av Lek en bok. Här ingår historia, definitioner av begrepp samt koppling till läroplan och forskning. Som varp för väven har vi dels en tydlig värdegrund som berör barns rätt att uttrycka sig, att känna och att uppleva, dels vår övertygelse om kreativitetens betydelse för människor och samhälle. Vi beskriver också grundläggande vad Lek en bok är och hur konceptet fungerar språkutvecklande. Nu kör vi!

Lars Strannegård och Emma Stenström skriver i boken Kreativt kapital (2013) om hur avgörande kreativitet och innovationsförmåga är som kompetenser för tillväxt och utveckling i samhället. Strannegård återkommer till frågan om kreativitet, både i praktisk handling utifrån sin roll som rektor för Handelshögskolan när han inför obligatorisk läsning av skönlitteratur på kurserna och i boken Kunskap som känns: En lovsång till att lära sig något nytt. I Strannegårds bildningsideal samspelar tanke, själ och kropp, med en aktivering av både hjärta och hjärna där rum och sinnen har betydelse. ”Utbildning ska betraktas som en upplevelse. Inte som ett ’event’ utan som en händelsekedja som rör om i själen”, påpekar Strannegård (2021, s. 16). Som dramapedagog är det lätt att känna igen sig i en sådan beskrivning av en lärandeprocess. Varje dag träffar vi individer och grupper som med både kropp,

ansiktsuttryck och tal berättar att något händer i mötet och kommunikationen med andra deltagare, att de engageras, att de skapar och att de lär sig.

Lev Vygotskij (1995) skriver om leken som fantasi i handling. Vilken poetisk och ändå konkret definition! Till detta vill vi lägga dramapedagogikens grundläggande tanke om förståelse i handling. Barn förstår genom att göra – med hela kroppen och med alla sinnen. I konceptet Lek en bok finns möjlighet till att barnet kan tillgodogöra sig ett antal kompetenser. Dessa benämner vi lekkompetens, språklig kompetens, narrativ kompetens, kreativitet, spatial förmåga och social kompetens.

Lek en bok är ett lustfyllt sätt att uppleva, utforska och tillgodogöra sig innehållet i en bok och samtidigt få en rejäl skjuts i språkutvecklingen. Lek en bok väcker nyfikenhet på en berättelse och dess karaktärer, alternativa handlingsmöjligheter och andra deltagares sätt att tolka och kommunicera. Tillsammans med andra får barnet nya erfarenheter som processas, delas och sammanfogas med tidigare erfarenheter till ny kunskap och förståelse. I Lek en bok blir barnet en aktiv, kreativ deltagare som får möjlighet att gå in i och utforska nya världar, påverka dessa, vända och vrida på saker och ting och i det upptäcka nya perspektiv. Genom att gå in i olika roller får barnet ett inifrånperspektiv på tankar, känslor och handlingar, vilket utvecklar empati men även kritiskt tänkande. Det dramapedagogiska perspektivet erbjuder dessutom ett demokratiskt arbetssätt som bidrar till individers och gruppers sociala kompetens.

Historik

Kopplingen mellan gemensam läsning och drama är en del av dramaämnets historia i Sverige. Barnbibliotekarien Elsa Olenius utvecklade under 1930-talet ett koncept för sagoberättande och dramatiserade högläsningsstunder på Stockholms stadsbibliotek vid Medborgarplatsen. Verksamheten växte och 1943 startade

1. Var F ör le K a en bo K ?

Olenius en barnteaterverksamhet med namnet ” Vår teater”. Här bidrog en viss Astrid Lindgren med pjäser specialskrivna för unga aktörer, och teaterverksamheten knoppade av sig i flertalet stadsdelar. Teaterverksamheten finns kvar än i dag och är numera en del av Kulturskolan Stockholm. 1947 åkte Olenius till USA på en studieresa och kunde efter den introducera creative drama, skapande drama, i Sverige och Norden. Bakom skapande dramatik stod den amerikanske pedagogen Winifred Ward, som kan sägas vara en del av den progressiva pedagogiska rörelsen under 1930-talet. Ward arbetade främst med drama i skolan och utgick från en helhetssyn på barnet. I denna fanns en tanke om att utbildning bör röra hela människan i syfte att utveckla demokratiska medborgare. Ledarens uppgift i skapande drama var att åstadkomma ett tryggt klimat, utan kritik och krav, där barnen vågade och kände frihet att uttrycka sig kreativt. Idéer och gestaltningar skulle vara resultatet av barnens egna idéer, tankar och uttryck och inte den vuxnes bild av vad som är rätt, vackert eller intressant. Med Wards egna ord bör drama vara ”a spontaneous activity full of adventure and discovery” (Ward, 1957, s. 10). Det är en definition som flertalet av oss som arbetar med drama känner igen oss i och arbetar efter.

Men tillbaka till Sverige, Elsa Olenius, Vår teater och de dramatiserade högläsningsstunderna på biblioteket. Oftast använde sig Olenius av folksagor som hon kunde utantill och till vilka hon bjöd in barnen att illustrera med kropp, röst och uttryck. Det kunde vara att göra ljudillustrationer i form av fågelläten till en skogsscen eller pröva konkreta handlingar som att hjälpa Askungen att putsa spisen. Oavsett metod var språket och barnens rätt att uppleva ”ordens magi” det viktigaste för Olenius, och syftet med arbetet var alltid att inspirera till läsning. Arbetsprocessen blev en cirkelgång där sagan först berättades, sedan illustrerades av barnen i pantomimlek och i nästa steg dramatiserades genom improvisation samt i en förlängning kanske blev till en teaterproduktion med barn på scen och barn i publiken. Teaterproduktionen skulle i sin tur stimulera till läsning (Lindvåg, 1988).

1. Var F ör le K a en bo K ? 15

När Olenius med tiden utvecklade den dramatiserade högläsningen, utmynnade den i en form som vi i dag till stora delar känner igen i dramapedagogiken. Barnen kunde få göra förberedande så kallade basövningar för att öka koncentrationen och kreativiteten, till exempel avslappningsövningar. Lek, rytmik och rörelse bidrog till medvetenhet om kroppen och rummet samt fungerade gruppstärkande. Sinnesövningar och improvisationer runt olika känslor bidrog till att öva uttryck.

Olenius menade att det var viktigt att kunna sagan utantill för att öka kommunikationen och samspelet med barnen. När vi leker en bok kan det göras i Olenius anda med sagoberättande utantill och klassiska berättelser som grund lika väl som högläsning och gemensam läsning av samtida bilderböcker. Det viktiga för oss är att barnet, aktiviteten och gestaltandet står i centrum, vare sig det handlar om illustrationer och enkla improvisationer utifrån innehållet eller ett dynamiskt utforskande av berättelsens teman. Därför kommer vi i den här boken att främst fokusera på de första stegen i Olenius process: berättandet och läsandet, leken, improvisationen och utforskandet och i samband med det även olika basövningar för koncentration och kreativitet. Vi kommer inte att beröra det som handlar om att producera en teaterpjäs, även om det är ett både intressant, givande och roligt område att ägna sig åt och inspireras av.

Barns rätt till känslor och upplevelser

Teaterregissören och dramatikern Suzanne Osten har i flertalet uppsättningar, texter och intervjuer framhållit barns perspektiv på världen och barns rätt till upplevelser av många olika slag. Detta kan ibland gå emot vuxnas uppfattningar om vad som är rätt eller lämpligt innehåll för barn att ta del av. Föreställningen Medeas barn på Unga Klara 1975 i regi av Osten fick stark kritik för att den skildrade ämnet skilsmässa för en barnpublik. Pjäsen har sedan dess satts upp ett flertal gånger på olika scener men förorsakar

16

1. Var F ör le K a en bo K ?

fortfarande reaktioner hos vuxna. Så skedde till exempel i Örebro

2015 där skolor ställde in teaterbesök efter att föräldrar ”larmat” om att barnen blivit ledsna och rädda i samband med föreställningen. Regissören Michael Cocke kommenterade:

Om en vuxen person blir berörd och tårögd på teatern tycker vi inte att det är konstigt. Men om samma sak händer med ett barn är det farligt? Visst väcker pjäsen känslor – men det är inget farligt. Det är betydligt farligare att stänga in känslorna.

(Nerikes Allehanda, 2015)

Vi menar att barnet i och genom konstnärliga upplevelser och skapande ska få möta olika genrer, uttryck, teman och känslor. En berättelse behöver inte alltid sluta lyckligt, och handlingen kan få vara tragisk, komisk, läskig, sorglig, romantisk eller för den delen burlesk och absurd. Det är kanske ingen slump att det finns ett flertal bilderböcker för barn i förskoleåldern som behandlar ämnet bajs. Tänk vad kul att få läsa om och vidga sina föreställningar om något som är helt vardagligt och på samma gång lite tabubelagt! Samtidigt ska vi inte tro att alla treåringar alltid och hela tiden vill ägna sin intellektuella och visuella uppmärksamhet åt fekalier. Vi behöver inte tvinga in barnet i ämnen eller känslor som de för tillfället inte intresserar sig eller är mottagliga för. Men hur ska man veta vad som är ett lämpligt ämne? En nyckel är att vara lyhörd inför barnet, att vara nära och intressera sig för barnets livsvärld, att observera barnet och relatera i handlingar och småprat till det ena och det andra. För den som arbetar i förskola och skola är det här en självklarhet, och pedagoger och barnskötare vet oftast vad barnet behöver och är moget för. Däremot är det bra att vara öppen för att barnet kan överraska och ta språng av olika slag, både fysiska och mentala. Barnet kan ju inte heller veta allt som är möjligt att upptäcka, och därför behövs den vuxne för att vidga världen för barnet och peka på nya upplevelser.

Fördelen med att använda drama som grundläggande metod

1. Var F ör le K a en bo K ? 17

är den följsamhet och lyhördhet i relation till barnet och barngruppen som kan leda till ett utforskande av oändliga möjligheter. Exempelvis kan vi tillsammans pröva olika slut på sagan utifrån vad barnen önskar. Vi kan spola tillbaka handlingen, börja om från början, byta roller och perspektiv. På så sätt kan vi utgå från barnets behov, tankar och känslor just där och då. För oss är det att ha ett barnperspektiv i praktiken.

Lek, dramatisk lek, drama och teater

När vi undervisar i drama i förskollärar- och lärarutbildning brukar vi prata om aktiviteter och begrepp som definierar drama men också särskiljer det från annat närbesläktat. Här ingår lek, fantasilek/rollek, drama och teater. Lek kan innebära ensamlek eller lek i grupp; den kan vara styrd av pedagoger eller fri. Leken har i sig inga pedagogiska mål utan är sin egen belöning. Däremot fungerar leken utvecklande för barnet, och en pedagog kan initiera lekar som har pedagogiska syften. Med fantasilek eller rollek (vilket också kan benämnas dramatisk lek) menar vi en specifik typ av lek där barnen intar roller och går in och agerar i en fantasivärld. Fantasilek är inte primärt styrd av den vuxne, utan sker oftast på initiativ av barnen. Den vuxne kan stödja eller stärka rolleken med att till exempel agera kund i affären, patient hos doktorn, publik på konsert eller familjemedlem under en picknick. Ett annat sätt att stödja är att tillhandahålla material för miljöer eller lämpliga kostymer för de olika rollerna. I likhet med fantasilek handlar också drama om kreativitet, fantasi, rolltagande och utforskande av fiktiva världar. I drama har däremot den vuxne stort ansvar såsom ledare av dramaprocessen och den som har sikte på pedagogiska mål. I drama finns en grupp i samspel, en ledare, ett fiktivt innehåll och pedagogiska syften (Lepp, 1998). Ibland benämner vi det även dramalek eller dramaäventyr.

Drama är ett mångfacetterat ämne, både estetiskt och pedagogiskt, där agering ligger till grund för individers lärande och

1. Var F ör le K a en bo K ? 18

utveckling. I drama ingår övningar och lekar av olika slag som fungerar gruppstärkande samt utvecklar fantasin och den kommunikativa förmågan. Rum har stor betydelse i drama, såväl det fysiska rummets möjligheter och begränsningar som det mentala rummet hos varje individ, liksom det sociala och fiktiva rummet som skapas i dramat. Som metod i förskola och skola används drama för att skapa en kreativ och aktiverande miljö för lärande baserat på handling.

I den här boken kommer vi att ägna utrymme till en särskild form av drama som kallas processdrama. Det innebär kortfattat att pedagogen utifrån en berättelse, i ett semistrukturerat, improviserat förlopp, ger deltagarna möjlighet att utforska och gestalta roller och teman. Pedagogen kan själv gå in i roll och gestalta karaktärer i syfte att skapa reaktioner och handlingar hos deltagarna samt reflektera temat ur olika perspektiv. I många länder är processdrama ett naturligt inslag i undervisningen.

Slutligen har vi begreppet teater, som är en konstform där agering inför publik är det centrala. Teater och teaterarbete kan användas som en del av den dramapedagogiska processen, men vi väljer ändå att skilja på begreppen drama och teater utifrån den publika aspekten. I förskola och skola kan teater vara något som görs för barnen, till exempel att pedagoger förbereder och genomför en föreställning eller möten med professionell scenkonst. Det kan också vara något som görs med eller av barnen och som visas för de andra barnen eller inbjudna vårdnadshavare. Alla dessa aktiviteter – lek, dramatisk lek, drama och teater – är i sig utvecklande och givande. I den här boken kommer vi främst att ägna oss åt drama, det vill säga en ledarstyrd process, med pedagogiska syften där en grupp i samspel utforskar ett fiktivt innehåll.

1. Var F ör le K a en bo K ? 19

Kombinationen gemensam läsning och processdrama

Att läsa högt för ett barn och att bli läst för av en vuxen är en ömsesidig gåva av gemenskap, trygghet, konstnärlig upplevelse och närvaro. Detta är bra i sig själv, men högläsning har även effekter på barns språkutveckling och kommande läs- och skrivutveckling (Alatalo, 2021; Elwér, 2017). Litteraturen öppnar världar och vidgar tanken, tar upp viktiga teman att ”bokprata” om och ger perspektiv i frågor och underlag för diskussioner. När sedan steget tas från högläsning och reflektion om innehållet till att leka boken, att utforska och gestalta innehållet tillsammans och i det använda både kropp, röst och uttryck händer något ytterligare. Barnet går in i en dimension där det befinner sig i det faktiska, fysiska rummet och samtidigt även i det fiktiva. Sinnen och motorik aktiveras, barnet tar och ger plats och i rolltagandet finns en chans att pröva någon annans perspektiv för en stund. Här finns rika möjligheter till lärande, inte minst vad gäller språkutveckling. Begreppet critical literacy innebär en holistisk syn på språkutveckling som inkluderar språk, kunskap, identitet och demokrati och där olika textformer utforskas och analyseras utifrån perspektiv av klass, genus och etnicitet. Läraren hjälper eleven att ställa kritiska frågor till texten utifrån dessa maktrelationer och hur dessa påverkar läsaren (Lozic, 2014).

Drama och Lek en bok knyter an till critical literacy på flertalet sätt. Öppna frågor ställs till deltagarna för att reflektera innehållet ur olika perspektiv, men i stället för att stanna vid prat och diskussion tar vi med oss hela kroppen in i frågeställningarna. Vi kan prata om hur vi tror att Bo Vilhelm Olsson, i Astrid Lindgrens Mio min Mio, känner sig när han sitter ensam på bänken i Tegnérlunden och plötsligt håller i ett guldäpple. Vilka processer och strukturer är det som lett honom dit och vem har makten över den situation som uppstår? Det som blir den stora skillnaden mellan verbal reflektion och drama är att bokstavligen gå från ord till handling.

1. Var F ör le K a en bo K ?

I dramat kan vi gå in i rollen som Bo Vilhelm och själva sätta oss på bänken i en imaginär Tegnérlund. I denna som-om-värld kan vi utforska vilka känslor som kommer fram och på så sätt få ett inifrånperspektiv på frågan som ställts. Vi får också möjlighet att ur Bo Vilhelms perspektiv, men också som oss själva när vi låtsas att vi är Bo Vilhelm, pröva olika handlingar och alternativ utifrån känslorna.

Som dramapedagoger ser vi också bokens frågeställningar i dimensioner som har att göra med gestaltning och dramaturgi i det drama vi planerar att genomföra. Vi behöver kunskap om rollkaraktären, dennes livssituation, intressen och tankar, för att bättre kunna gå i roll, men det är genom rolltagandet vi tar reda på det. Genom att gå in i roll och vara i samspel med andra utvecklas successivt kunskapen om rollen man är i.

Regissören Konstantin Stanislavskij utarbetade för hundra år sedan en modell för teaterarbete utifrån fem V-frågor: Vem är jag? Var är jag? Vad händer? Varför? Vilken tid? (Stanislavskij, 1949). Brad Haseman och John O’Toole (2017) visar på dramats element ut ifrån följande modell: den mänskliga kontexten (situation, karaktärer, relationer) drivs av spänning, skapas utifrån fokus, manifesteras av plats och tid, organiseras i narrativet/berättelsen, uttrycks i språk och rörelse, skapar känslor och symboler och bildar tillsammans dramatisk mening. När vi arbetar med barnen och bygger ett drama har vi med oss dessa dramaturgiska hjälpmedel. Det här betyder inte att man behöver vara expert på dramaturgiska modeller för att kunna leka en bok. Det fina är att böckerna i sig har en inbyggd dramaturgi att använda sig av. Dessutom har de flesta barn en god dramaturgisk kompetens såsom konsumenter av film och andra media. Vår intention är att erbjuda några begrepp och verktyg som gör det lättare att planera, analysera och genomföra dramatiserad gemensam läsning. För den som sedan vill lära sig mer och fördjupa sig finns det mängder av spännande litteratur att ta del av.

1. Var F ör le K a en bo K ? 21

Narrativa metoder

Det narrativa – berättelser och berättande – är den gemensamma nämnaren i det som presenteras i den här boken: berättelserna som finns i böckerna som ska lekas och de delvis nya berättelser som skapas när böckerna leks och dramatiseras. Det går att förstå berättelser utifrån deras dramaturgi, som är skapad för att väcka nyfikenhet, känslor och engagemang. Det är som en inneboende kraft som drar oss in i dem – vi vill veta mer, förstå varför och samtidigt veta hur det slutar (Bachtin, 1991; Grugeon & Gardner, 2000; Moon, 2010). En inre motivation väcks och med det ett känslomässigt engagemang när vi möter stämningar och känslor, ett före och ett möjligt efter, som vi får chans att visualisera och i det här fallet även iscensätta med hjälp av dramametoder.

De narrativa gestaltande metoder som vi presenterar här har en del gemensamt med det som kallas spelifiering (eng. gamification) och som blivit populärt i digitaliserad undervisning. Först och främst är det berättelsen med roller (avatarer), kontext och problem att lösa (eng. quests) som är helt centralt i båda formerna. Andra gemensamma aspekter är att du gör något tillsammans med andra (en s.k. community), vilket i sig innebär att du är i samspel med andra och får direkt respons, direkt feedback, på det du bidrar med. Den narrativa strukturen gör att du vill vidare, veta mer, kanske till och med lära dig mer. Det som däremot skiljer sig åt mellan de dramametoder vi använder i Lek en bok och i spelifiering är att vi i Lek en bok inte använder yttre belöning i form av poäng eller märken eller att deltagare ”levlar” till en mer avancerad nivå. I dramametoderna litar vi i stället på att det som skapas gemensamt mellan barn och vuxna är nog så intressant för att leda utforskandet vidare mot en fördjupad förståelse.

1. Var F ör le K a en bo K ?

Nu sätter vi i gång!

Nu är det dags att börja planera och genomföra ditt dramaprojekt.

I det här kapitlet får du idéer till hur du kan analysera boken som ska lekas samt strukturera upplägget och förloppet med stöd av planeringsschema, olika tekniker och dramakonventioner.

Vårt sätt att ta oss an ett nytt processdrama att leka utifrån en bok kan sammanfattas så här:

1 Välj en bok som du själv gillar eller är nyfiken på att utforska. Vi brukar leta efter böcker som kan knyta an till universella frågor och etiska dilemman, till exempel om liv, död, ensamhet, trygghet och rädslor (jfr Lindqvist, 1995).

2 Ta reda på tematik som finns i den valda boken. Vad kan intressera barnen? Vad kan de gå i gång på?

Alternativt välj ett tema du vill utforska och välj bok utifrån det.

1 Koppla teman i boken till pedagogiska syften.

2 Hitta ingångar och ramar för att leka boken. Inspireras av och planera med stöd av konventioner och tekniker för processdrama (mer om detta senare i kapitlet).

3 Lek boken!

Planering och sikte på genomförande

Planering av ett förlopp kan gå till på olika sätt. Här delar vi med oss av en modell och ett planeringsschema som vi funnit fungerar bra och som är väl beprövat inom processdrama. Fördelen med ett planeringsschema är att det går att dela med andra. Börja med att välja själva boken utifrån syfte med passet och sammanhanget. Sedan behöver du ställa dig ett antal frågor innan fasen med förberedelser och plan för själva förloppet tar vid:

Ǝ Vilket tema eller budskap har boken i sig? Finns det flera?

Vilket eller vilka vill du främst lyfta fram?

Ǝ Vilken är bokens egen inbyggda dramaturgi? Vilka är karaktärerna? Hur är språket, vilken ton har texten? Vilka känslor lyfts fram? Vilka normer? Gör en kort analys och fundera över vad du vill lyfta fram, förändra eller stryka.

Ǝ Vilket är det pedagogiska syftet med dramat och vilka didaktiska mål har du?

Ǝ Vilken koppling till förskolans eller skolans läroplan kan du göra?

Därefter behöver du ta reda på i vilket sammanhang boken ska lekas:

Ǝ Vilken typ av grupp är det? Hur många är deltagarna?

I vilken ålder är de?

Ǝ Hur ser lokalen ut? Vad finns där och vad behöver du på plats?

Ǝ Hur lång tid har du på dig?

Ǝ Finns det andra vuxna på plats? Hur kan de involveras? Ska de vara hjälpledare eller deltagare?

Ǝ Vad behöver du förbereda barngrupp och pedagoger på innan? Det är bra att ge de vuxna instruktioner för vilken position de bör inta under dramat. Ska de vara observatörer, deltagare, extra stöd eller dokumentera?

6. n u sätter V i i gång!

Förslag på förlopp

Hittills har vi ägnat oss åt de byggstenar som Lek en bok består av. Hur blir det när alla dessa sätts samman till en helhet i mötet med barnen? I det här kapitlet presenteras åtta förlopp i detalj för att ge en bild av hur ett drama kan planeras konstnärligt och pedagogiskt samt genomföras praktiskt.

I det följande presenteras ett antal förlopp utifrån var sin bok. Se på dessa förlopp som förslag på hur du skulle kunna göra och genomföra Lek en bok. Dramat behöver anpassas efter gruppen och deltagarna liksom efter dig själv som ledare. Ibland behöver något kortas ner och ibland behöver något få bli större och fördjupas. Det finns många möjligheter!

FIGUR 7.1 De åtta böcker som förloppen i kapitlet utgår ifrån.

Förlopp 1

Spöket Laban

Inspirerad av Inger och Lasse Sandbergs bok Lilla spöket Laban. Skapare av processdramaförloppet: Eva Hallgren, 2020/2021.

Processdramaförloppet, som inriktas på Pappa Spökets bekymmer med Laban som inte vill spöka, är ett exempel på ett friare närmande till en bok. Det kan vara bra att vara två vuxna, där en vuxen alltid är ur roll och tillsammans med barnen när de möter den andra pedagogen i olika roller. Det utskrivna förloppet är ett förslag på hur dramat kan ledas. Du kan alltid lägga till, dra ifrån eller bara inspireras och hitta ett eget sätt att leka boken.

Ålder

4–9 år

Tematik

Rädsla, att få vara rädd, att hantera rädsla, normer

Lärområden

Ǝ Känslor och normer

Ǝ Drama: expertroll, ledare-i-roll

Ǝ Socialt: samspel, ta ansvar tillsammans, få chans att agera med makt

Material och rumslig förberedelse

Ǝ Olika sorters spökmusik: lätt och luftig musik, till exempel

Crystal forest (Nox Arcanas), och mer spöklik, till exempel

Necromonicon (Nox Arcana)

Ǝ Olika sorters tyg (gärna svarta och vita)

7. Förslag på F örlopp

Ǝ Brev till barnexperterna

Ǝ Spökdräkter (lakan eller örngott med ögonhålor à la Laban, tejp att måla mustasch på, kedjor att rassla med, plommonstop/hatt, ficklampa)

Sammanfattning av förlopp

1 Röra sig till spökmusik

2 Spökkull

3 Brev till barnexperterna → rolltagande som barnexperter

4 Brevet läses

5 Pappa Spöket kommer på besök (ledare-i-roll)

6 Packar väska för vandring ner i källaren

7 Barnexperterna möter spöket Laban

8 Vad händer nu?

7. Förslag på F örlopp 99

FIGUR 7.2 Lilla spöket Laban

Med dessa åtta förlopp hoppas vi att du fått vägledning och inspiration så att du känner dig redo att genomföra Lek en bok med en barngrupp. Tänk på att du kan komma att behöva anpassa förloppen efter de förutsättningar som råder för deltagarna och dig själv som ledare. Planera och förbered väl, men var öppen för inspel från barnen.

Drama som ämne och metod i utbildning och forskning är det område som förenar bokens författare Sofia Cedervall, Eva Hallgren och Peter Sundebrant. De är dramapedagoger på Institutionen för ämnesdidaktik vid Stockholms universitet och undervisar om dramats och konstens möjligheter för lärande och nya perspektiv.

Lek en bok

Drama och gemensam läsning för språkutveckling och estetiskt engagemang

När barn bjuds in i eget skapande och gestaltar tematiken i en berättelse, öppnas nya möjligheter för att levandegöra läsningen och reflektera intryck, tankar och känslor. Barnet blir en aktiv, kreativ deltagare som på ett lustfyllt sätt får möjlighet att gå in i och utforska nya världar, påverka dessa, vända och vrida på saker och ting och i det upptäcka nya perspektiv.

I Lek en bok ges en mängd idéer och konkreta modeller för hur drama och gemensam läsning kan kombineras för språkutveckling och estetiskt engagemang, med utgångspunkt i läroplaner och aktuell forskning. Författarna beskriver läsfrämjande genom lek och skapande, äventyr i och utanför roll samt engagerande möten mellan barn och vuxna som utforskar teman tillsammans. Särskilt fokus läggs på metoden processdrama och hur dramaturgin i en bilderbok eller kapitelbok kan anpassas till ett semistrukturerat förlopp.

Boken kan med fördel användas i förskollärar- och lärarutbildning samt av verksamma pedagoger, bibliotekarier och andra aktörer inom skola, omsorg och barnkultur.

152

Art.nr 44689

7. Förslag på F örlopp