9789144135236

Hur blir högre studier högre?

Om skillnaden mellan elever och studenter, trampolinhögskolor och katapulthögskolor samt vikten av självständighet, tålamod och samverkan

EDDY NEHLS

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40601 ISBN 978-91-44-13523-6 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Shutterstock Författarfoto: Agnes Jostelius Printed by Dimograf, Poland 2020

INNEHÅLL

FÖRORD 5 INLEDNING 9

Första mötet med högskolan 11 Bokens disposition 15 01 / Om högskolan, lärande och kunskap 17

Skillnaden mellan elever och studenter 17 Viljan att lära 19 Kvalitetssäkrad och målstyrd utbildning? 21 Betyg, ansvar och livslångt lärande 23 Kunskap, komplexitet och betydelsen av att undanröja hinder för lärande 28 Om skillnaden mellan trampoliner och katapulter 33 Vetandets hierarki 37 Förkunskaper 41 02 / Från elev till student 47

Undervisningens tre delar 49 Förberedelse 50 Utförande 51 Efterarbete 52 Vikten av att inse sina begränsningar 53 ”Det är svårt” är inget argument 56 Om stress och vikten av tålamod 60 Plugga till tentan eller lära för livet? 65 Forskarkompetens är användbar även i studier 69 Sömn, planering och allt det där andra 72

Om vikten av att förundras och kunna förlora sig i lusten att lära 76 Om faran med alltför mycket respekt för akademin 80 03 / Lär känna och förstå dina lärare 83

Lektorer, adjunkter och administrativ personal 84 Ett lärarperspektiv på utbildning 86 Frågorna är viktigare än svaren på högskolan 90 Varför delar jag inte med mig av undervisningsmaterialet? 94 Individuell feedback eller hjälp att tänka själv? 97 Om manualer och referenshantering 101 En personlig reflektion över dagens högskola 110 04 / Kunskapen i centrum 117

Om lärande som en relation och kunskap som en process 123 Texter med kunskapen i centrum 130 Några allmänna råd om texter 134 Lyssna mer på vad som sägs än på vem som talar 138 Olika sätt att läsa kurslitteratur 142 För att få information 148 För att söka fakta 148 För att utveckla kunskap 149 För att uppnå bildning 149 För att sträva efter vishet 150 Tyst kunskap och intellektuell förmåga 151 Ytterligare några ord om självständighet 158 Tre sammanfattande pedagogiska grundtips 164 EF TERORD 167 REFERENSER 17 7 SAKREGISTER 181

FÖRORD

Detta är en bok om lärande som är tänkt att inspirera studenter och blivande studenter att utveckla en egen förståelse för högre studier och vad som krävs för att studierna inte bara ska bli framgångsrika utan även meningsfulla utifrån ett lite längre perspektiv. Boken är ett försök att främja utvecklingen av ett antal generiska kunskaper och färdigheter som krävs för att dels ta sig igenom högre utbildning och få sin examen, dels lära sig vad det innebär att tänka och agera akademiskt även i andra sammanhang. Boken riktar sig till alla som vill lära och bli bättre på att förstå vad kunskap är. Boken kan även ses som ett slags inlägg i debatten om skolan och vårt lands hög­skoleutbildningar. Det är en personligt hållen bok, tänkt att inspirera till egen utveckling, som bygger på mina erfarenheter av att vara och verka i högskolan, både som student och som lärare och forskare.

Tanken med boken är att den ska fungera som hjälp och inspira­ tion för att utveckla förmågan till eget, självständigt, kritiskt tänkande, vilket både krävs för och är vad studier på högskolan handlar om. Det finns inte ett sätt eller en väg att klara av högre studier – det finns lika många olika sätt som det finns studenter på högskolan. Utgångspunkten för tankarna som lyfts fram här är att svaren på frågorna man har rörande sin utbildning i hög grad finns hos en själv och utvecklas genom eget arbete och enträgna försök.

Innehållet handlar därför mer om frågor och reflektioner än om svar, och tipsen som ges och tankarna som presenteras handlar om © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

5

F örord

att peka på förslag till konstruktiva vägar fram snarare än om att ge instruktioner. Boken är tänkt att fungera som en karta att orientera sig ut­ifrån i den okända terräng man som student anträder när man söker sig till och påbörjar sina studier på högskolan. Utgångspunk­ ten är att högre studier handlar om lärande och kunskapsutveckling, inte om betyg, examen eller att göra rätt. På högskolan arbetar stu­ denter och lärare tillsammans för att förvalta och utveckla den kun­ skap som är en förutsättning för att värna demokratin och bygga det långsiktigt hållbara samhälle som alla ytterst är beroende av.

Kvaliteten på resultatet av studierna står i direkt relation till graden av engagemang och delaktighet i arbetet. Till högskolan kommer man inte för att få något, utan för att delta i ett ansvarsfullt utvecklingsarbete med andra som är intresserade av samma saker.

Både lärare och studenter befinner sig så pass nära forsknings­ fronten att den kunskap som kurserna bygger på inte alls är lika entydig och säker som i grundskolan och på gymnasiet. Det är av­ görande att man förstår och lär sig hantera insikten om detta, även om det initialt kan ge upphov till frustration. På högskolan studerar man verkligheten, och den anpassar sig inte efter hur individer känner, tycker eller tror. Utan eget ansvar, en god portion tålamod och beredvillighet att anta utmaningen som det innebär att studera, utan förståelse för att det inte finns några genvägar till kunskap och utveckling av det kritiska tänkande som kännetecknar studier på högskolan, kan och kommer verksamheten som bedrivs där inte att kunna sägas vara ”högre”.

Boken vänder sig till alla som söker sig till eller är på högskolan för kunskapens skull. Den som nöjer sig med att ta sin examen och som bara är intresserad av att klara sina kurser så fort som möjligt rekommenderas att läsa andra böcker. Här tas läsaren med på en omväg, för det är där kunskapen finns.

6

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

INLEDNING

Många söker i dag efter genvägar till kunskap, och landets lärare dignar under krav på att snabbare och mer effektivt producera resultat. Den som letar efter något sådant i denna bok kommer att bli besviken, för utgångspunkten för tankarna som presenteras här går helt på tvärs mot den synen på kunskap och utbildning. Ska studierna verkligen kunna bli högre går det inte att leta efter enkla lösningar och snabba svar. Högskolan har, liksom den engelske premiärministern under andra världskriget, Winston Churchill, inget annat att erbjuda dig som student än blod, svett och tårar.

Kunskap är resultatet av envishet, uthållighet och kamp. Ingen kan ge fördjupade insikter åt en, och sina egna intellektuella förmågor måste man utveckla på egen hand. Kunskap uppstår och utvecklas mellan människor, och på högskolan är alla vuxna och måste kunna förväntas ta ett vuxet ansvar. Det gäller både lärare och studenter.

Ansvaret för kvaliteten i all utbildning är således delat, och därför är det lika olyckligt om lärarna klagar på studenterna som om studenterna klagar på lärarna.

Det är inte enbart för ens egen skull man studerar på högskolan, utan lika mycket för demokratins skull och samhällets och dess långsiktiga hållbarhet. Kunskap är inget i sig själv och kan inte på egen hand göra skillnad. Det krävs människor som kan, vet och vill agera med utgångspunkt i resultatet av studier och forskning för att samhällets investering i utbildning ska bära frukt. Många glömmer tyvärr bort att studier är både ett privilegium och ett stort ansvar.

Att läsa på högskolan i Sverige är gratis, och högskoleväsendet har byggts upp för att säkra samhällets framtida kunskapsförsörjning.

Skattebetalarna investerar i dig som student och förväntar sig att du © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

9

I nlednin g

med hjälp av kunskaperna och kompetenserna som utvecklas genom studierna på högskolan ska förvalta och utveckla tidigare genera­ tioners förvärvade insikter och uppnådda resultat. Detta skriver jag inte för att skrämma någon, utan för att påminna om varför vi har en skola och en högre utbildning och för att redan tidigt i boken visa var ansvaret för lärandet ligger: hos dig som student.

När USA:s förre president Barack Obama fick frågan hur han såg på presidentämbetet svarade han att han såg på det som ett stafettlopp. Hans uppgift var att göra sitt bästa för landet under den tid han innehade ämbetet, för att sedan lämna över stafett­ pinnen till nästa president som efter bästa förmåga har att förvalta arvet efter tidigare administrationers arbete. Så ser jag på min roll som lärare också. Jag finns och verkar mellan äldre generationers akademiker och dagens studenter, och mitt uppdrag är att förvalta kunskapen och skapa förutsättningar för lärande samt bidra till den gemensamma kunskapsutveckling som utgör basen i ett vitalt kunskapssamhälle och en fungerande demokrati. Att vara lärare är lika lite som att vara student en soloprestation. Lärande och kunskapsutveckling är resultatet av gemensamma ansträngningar, något man gör tillsammans med andra. Kunskapen uppstår mellan intresserade medskapare – där, när, om och så länge förutsättning­ arna är gynnsamma. Utbildning på akademisk nivå blir aldrig högre eller mer kvalitativ än vad människorna som engagerar sig i den tillåter den att bli.

Jag ser mig fortfarande som student – alternativt ser jag alla som finns och verkar på högskolan som lärare. På högskolan är och verkar man för att lära, och kunskapen utvecklas genom egna s­ tudier och utbyte av tankar med andra. Skillnaden mellan lärarna och studen­ terna är därför mindre än man i förstone kanske tror. Utbildning på högskolan är något man gör, och resultatet av studierna står i direkt relation till det arbete och den tid och möda som läggs ner i arbetet.

Det krävs inga exceptionella förmågor för att lyckas på högskolan.

Det märks kanske inte direkt, men med tiden har jag kommit att inse att människorna som läser och arbetar på högskolan inte är 10

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

I nlednin g

finare, annorlunda eller bättre än människorna jag känner och umgås med utanför högskolan. Som student kommer man långt på nyfikenhet, tålamod och förmågan att fortsätta försöka även om man misslyckas ibland.

Förutsättningen för att studierna som bedrivs på högskolan ska kunna sägas vara högre, vilket är vad denna bok handlar om, är att kunskapen placeras i centrum och att man studerar av intresse och inte enbart för att få en examen. Framgång i studierna handlar till stor del om inställning och vart man riktar fokus. Utan ett ärligt intresse och en verklig vilja att faktiskt lära sig saker blir det svårt.

Det är dock inget man måste ha med sig från början – har man bara rätt inställning och utrustar sig med tålamod kommer man snart att märka att det oftast finns någon aspekt av det man studerar som man kan ta fasta på och intressera sig för, och med tiden och i takt med att man lär sig mer blir det lättare att se nya och spännande aspekter av allt fler olika ämnen, vilket leder till att intresset och viljan att lära sig mer ökar. Ser man vägen framåt som målet kan åren som student mycket väl bli den lyckligaste tiden i ens liv.

Första mötet med högskolan Jag ser det som viktigt att man som lärare håller sina egna minnen av hur det var att vara student vid liv, och därför delar jag här med mig av mina första intryck av högskolan, den allra första dagen på den allra första kursen. Om jag bara fick använda ett enda ord för att beskriva känslan inför mina år på universitetet och den utbild­ ning jag fick är tacksamhet ordet som först kommer till mig. Jag är tacksam för att jag fick chansen och för att jag lyckades bevisa för mig själv att jag kunde ta en högre examen. Som skoltrött dyslek­ tiker lämnade jag grundskolan med urusla betyg och gick ut i livet med känslan av att vara misslyckad. Efter fem år ute i arbetslivet bestämde jag mig dock för att ta tag i mitt liv och verkligen ge mig själv chansen att visa vad jag var kapabel till. Först läste jag in gymnasie­betygen på komvux. Sedan sökte jag mig till högskolan. © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

11

I nlednin g

Berättelsen som följer skrevs medan jag fortfarande var student och hade händelsen i färskt minne. Jag återger den här för att påminna om att även den som börjar sina studier som osäker och ensam student, tvivlande på sin egen förmåga, kan göra karriär inom högskolan.

En av de sista dagarna i augusti, sensommaren 1991, tog jag mig på skakiga ben uppför trappan och passerade tröskeln till Sveahuset på Västra Hamngatan i Göteborg. Med spänd förväntan hade jag några dagar innan rekognoserat området och försökt föreställa mig hur det såg ut där inne i det stora vita gamla bankpalatset och hur det skulle bli att läsa på universitetet. Jag hade tittat in genom den tunga gallerdörren men inte vågat mig in. Att gå uppför trappan den första dagen kändes högtidligt. Vad skulle vi få lära oss? Skulle det vara mycket att läsa? Kommer jag att klara av det? Jag var på plats i god tid. Trekvart före uppropet. Gripen av stundens allvar irrade jag runt en bra stund och försökte komma underfund med huset – först nere i ljusgården på bottenplanet och sedan där uppe, på andra våningen. Etnologen låg på plan två, och efter en stunds letande hittade jag äntligen sal F2. Akademisk kvart hade jag ingen aning om vad det var, eller ens att det fanns något som hette så. Först av alla tog jag plats ganska långt bak i den stora salen, och jag hann fundera mer än en gång på om jag verkligen kommit rätt. Jag var ensam och ingen rörde sig i korridorerna. Men efter hand fylldes rummet. Först kom det andra uppenbart osäkra och försiktiga studenter som spred ut sig på stolarna som var uppställda i rader. De som kom lite senare var mer självsäkra, och strax innan den akademiska kvarten var slut kom ett högljutt gäng insläntrande och satte sig tillsammans på raderna längst fram. Säkert har de redan läst andra kurser på universitetet, tänkte jag beundrande, samtidigt som osäkerheten växte och jag sjönk ihop på min stol. Ensam, utlämnad, sårbar och utan en aning om vad som skulle hända satt jag där med svettiga händer och väntade. Jag är uppvuxen i ett hem utan studievana och var den första i min familj som började på universitetet. Alla, precis alla, tänkte jag, märker naturligtvis att jag är nybörjare.

12

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

I nlednin g

När vi suttit och väntat en stund kom en kvinna in och presen­ terade sig som doktorand och lärare på institutionen. Hon berät­ tade att det var hon som skulle ansvara för den första delkursen på två poäng i etnologi, som var ett slags översiktskurs. Efter att hon klarat av de praktiska sakerna som schema och skrivit upp sitt telefonnummer på tavlan sa hon det jag befarat. Hon ville att vi, en och en, skulle ställa oss upp och berätta vad vi hette och något kort om vår bakgrund och varför vi sökt oss till etnologiämnet, och även vilka ämnen vi eventuellt läst tidigare. Apart var ett ord jag inte använde då, om jag ens visste vad det betydde, men det var precis så jag kände mig, på ett sätt som jag aldrig gjort vare sig förr eller senare. Redan när den första personen längst fram började berätta om sig själv gick pulsen upp på max och jag började svettas över hela kroppen. Jag minns bara fragment av presentationerna och att jag var oerhört imponerad av de andras förkunskaper.

Vad skulle jag säga, inför så många som läst så mycket mer än jag?

Tänk om jag svimmar. Tänk om det bara blir svart och jag inte får fram ett ord. Tänk om alla skrattar. Detta är inte min värld.

Vad gör jag här?! Tankarna for runt i huvudet på mig och paniken växte. En efter en avverkade studenterna sina historier, och i takt med deras berättande sjönk jag sakta ihop alltmer. Ord som B- och C-uppsatser uppfattade jag, även om jag inte visste vad det var. Men det lät enormt stort och totalt oöverkomligt. Det talades om andra ämnen som jag inte kände igen. Ett helt nytt universum öppnade sig för mig och jag fick svindel av dess storlek. Konst­ vetenskap, historia, vetenskapsteori och filosofi. Är jag den enda som inte läst tidigare? tänkte jag förtvivlat. Plötsligt var det bara några få kvar innan det skulle bli min tur. Hjärtat bankade innan­ för tröjan. Munnen var knastertorr. Vad skulle jag säga? Killen bredvid mig var från Dalarna. Han hade gått på folkhögskola och var engagerad i politiken, ”på vänsterkanten”, som han sa. Han var vältalig och van att tala inför grupp, det var uppenbart. Men alldeles för fort tystnade han och satte sig ner. Och allas ansikten riktades mot mig. © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

13

I nlednin g

Det blev tyst. Jag kände paniken växa inom mig och var säker på att alla såg hur hjärtat bultade i bröstet. Huvudet var tomt och jag sökte förtvivlat efter ord som inte fanns. Tiden gick. Alla väntade.

Jag skulle tala inför universitetsstudenter. Skräckslagen, och med en känsla av att jag inte hade något att förlora, tog jag så ett djupt andetag och reste mig upp. Jag fick svindel och mådde illa. Varifrån orden som kom ur min mun hämtades förstod jag inte. Men jag sa något i stil med: ”Ja … jag heter Eddy och kommer från komvux.

Har läst in grundskolebetygen där.” Jag famlade efter en fast punkt att luta mig mot men fann ingen. Jag fortsatte: ”Innan det jobbade jag som bagare”, sa jag i ett fåfängt försök att göra någon form av intryck. Någon typ av reaktion tänkte jag mig att det skulle bli. Folk brukade reagera positivt och intresserat när jag presenterade mig som bagare. Men där och då var det ingen som rörde en min. Det var i alla fall så jag uppfattade det där jag stod. Hettan i ansiktet tilltog.

Paniken var nära. ”Etnologi … det verkade intressant. Därför sökte jag hit”, fortsatte jag mer eller mindre på tomgång. ”Tack”, sa läraren och riktade blicken mot näste man. ”När ska kulturvetarna komma?

Hittills har vi ju bara haft en här framme. Det brukar alltid vara några till.” Vad hade jag väntat mig? Stående ovationer och applåder?

Nej, men kanske: Åååh, en arbetare, så exotiskt, spännande och intressant! Eller åtminstone: Dig ska vi ta hand om och hjälpa så att du finner dig till rätta på bästa sätt! Även om det allra första mötet med högskolan både var skräm­ mande och gjorde mig besviken har jag aldrig någonsin ångrat att jag fortsatte – tvärtom. Kunskaperna jag fått möjlighet att utveckla och erfarenheterna jag skaffat mig genom åren, vännerna jag mött och det faktum att jag i dag är docent och har ett jobb där jag får utveckla kunskap tillsammans med likasinnade, fyller mig varje dag med tacksamhet. Har det varit jobbigt? Ja, det har det. Har jag under vägen tvivlat på min förmåga? Definitivt, många gånger! Har det varit mödan värt? Utan någon som helst tvekan!

14

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

01

Om högskolan, lärande och kunskap I detta kapitel fokuseras högskolan som verksamhet och olika sätt att se på kunskap och lärande som livshållning. Resonemanget utgår från mina erfarenheter snarare än forskning på området, och det finns en viktig poäng med det. Jag leder inget i bevis utan försöker i stället bjuda in till ett samtal om kunskap, lärande samt högskolan och dess roll i samhället. Jag hävdar inte att jag vet vad som är bäst.

Ambitionen är i stället att skapa ett underlag för reflektion över möjliga svar på frågan som ställs i bokens titel.

Skillnaden mellan elever och studenter Många blivande studenter går i dag direkt från gymnasiet till högskolan utan att göra uppehåll mellan, vilket innebär att en ansenlig del av dagens studenter efter examen kan blicka tillbaka på en skolgång som utan avbrott sträckt sig från förskolan, över nio år i grundskolan, tre år på gymnasiet och sedan tre, fyra, fem eller fler år på högskolan. Det är inte konstigt om man som elev inte ser skillnaden mellan de olika stadierna, men det är lika fullt viktigt att man som student uppmärksammar den. Annars kan studierna © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

17

0 1 / O m hö g s k olan , l ä rande och k uns k a p

inte bli högre, och risken är att åren på högskolan ses som en för­ längning av gymnasiet, som kanske i sin tur betraktats som endast en förlängning av grundskolan. Tänk på att ingen annan än du själv bestämmer över innehållet och dina ambitioner. Både kunskapen och akademin blir vad vi gör dem till. Det är alltså upp till oss att tillsammans sträva efter att göra den högre utbildningen högre.

Samhället satsar väldigt mycket pengar på utbildning, och det talas allt oftare om att fler behöver utbilda sig på högskolan. För att samhällets investeringar i utbildning ska kunna betala sig krävs dock att alla inblandade inser, uppmärksammar och anpassar sig efter de krav som kunskapen ställer på den som vill studera, forska och undervisa på högskolan. Politiker och företrädare för närings­ livet talar ibland om att det är dyrt att studera på högskolan, både för samhället och för individen; man ser det som en kostnad. Talar och tänker man så förväxlar man emellertid mål och medel och ­r iskerar därmed att underminera förutsättningarna för högre ­studier och kunskapsutveckling. För både samhället och student­ erna som läser på högskolan är utbildning och studier långsiktiga investeringar som inte är tänkta att ge avkastning i det korta perspektivet. Ser man utbildning och studier som en kostnad prioriterar man pengarna framför kunskapen, och det är en dålig förutsättning för att nå kvalitet och långsiktighet i lärandet.

Ett sätt att sänka kostnaderna för utbildning på högskolenivå är att korta tiden på utbildningarna som ges, genom att öka studie­ hastigheten. Det finns dock inget stöd för tanken att utbildning skulle kunna effektiviseras, det vill säga att lärande skulle kunna gå att skynda på. Den snabbaste vägen mellan okunskap och insikt är inte en rak linje. Lärande är en omväg eller ett äventyr (jfr Liedman 2001). Idén om effektivisering av studier bygger på att man kan korta tiden i utbildning utan att kunskapskvaliteten påverkas. Det går inte. Utbildning är en investering som direkt påverkar utfallet.

Pengar är en universell valuta som kan bytas mot alla möjliga typer av varor och tjänster, men kunskap är varken en vara eller en tjänst, utan ett slags universalverktyg som krävs för att producera 18

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

0 1 / O m hö g s k olan , l ä rande och k uns k a p

varor, skapa tjänster och hantera problem i vardagen. Utan respekt och förståelse för kunskapens komplexa väsen och dynamik kan resultatet av studier på högskolan inte bli högre, och därmed blir det bortkastade pengar för samhället och ett meningslöst slöseri med tid för studenterna.

Ser man kunskap som en vara eller ett mätbart resultat och utbildning som en tjänst eller något man får, blir det svårt att förstå skillnaden mellan elever och studenter. Och när allt fler får allt svårare att se skillnaden blir det allt svårare för lärarna på hög­ skolan att förklara för studenterna vad studier på högskolan innebär.

Tänker man sig att det finns endast en marginell skillnad mellan högskolan och grundskolan/gymnasiet (som för länge sedan inför­ livades som en närmast obligatorisk del av utbildningssystemet), påverkar det både samhällets och blivande studenters förväntningar på högre utbildning. Om den här synen på studier sprider sig finns en uppenbar risk att respekten för det unikt akademiska urholkas.

Studier på högskolan är och måste vara självständiga, och utan förståelse för detta blir det oerhört svårt för lärarna att bedriva utbildning på högskolenivå. Det blir också svårt för lärare i grund­ skolan och gymnasiet att förbereda eleverna för övergången till högre studier och tillvaron som student. På sikt ökar därmed risken att kunskapen utarmas i samhället och att värdet av högskoleutbild­ ningarna devalveras för varje år och för varje ny kull studenter som går ut högskolan med examensbevisen i hand.

Viljan att lära Som lärare kan man varken hota eller locka studenter att förstå och ta till sig samt använda kunskap. Ju högre upp i utbildnings­ systemet man rör sig, desto mer flyttas det pedagogiska ansvaret för studierna från lärarna till studenterna. Målet är att bli helt själv­ ständig, eftersom det är vad som krävs för att klara av att ta nästa utbildningssteg, från student till doktorand och senare forskare, alternativt för att ansvara för kvalificerade uppgifter ute i arbets­ © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

19

0 1 / O m hö g s k olan , l ä rande och k uns k a p

livet. Syftet med högre utbildning är inte att överföra kunskap utan att främja förståelsen för och utvecklingen av ny kunskap. Viljan att lära – alltså viljan att ta till sig och utveckla kunskap, inte strävan efter att skaffa högskolepoäng och examina – är en nyckfull kraft som man måste förstå och respektera för att högskolestudierna verkligen ska kunna sägas vara högre. Viljan att lära kommer inifrån individen och växer till sig mellan intresserade medmänniskor.

Som lärare kan man skapa en god miljö för att hjälpa studenter att utvecklas, men det går inte att ta över ansvaret för kvaliteten i resultatet av studenternas arbete med att lära. Den högre utbild­ ningen och dess akademiska kvaliteter står och faller med lärarnas och studenternas gemensamma intressen att värna det som är högre i högre utbildning och deras ömsesidiga förmåga att samverka med mer och bättre kunskap som mål.

För att utbildningarna på högskolan verkligen ska kunna leda till att befolkningens generella kunskapsnivå höjs krävs helt andra metoder och en annan syn på verksamhetens mål än dagens fokus på ekonomi och genomströmning samt produktion av nyckeltal. Det krävs mer akademisk frihet och tillit för att akademin ska kunna visa vägen för samhällsutvecklingen (Bexell 2011). Lärarna måste lita på studenterna och studenterna måste lita på lärarna, och samhället måste lita på att alla gör sitt bästa för att föra kunskapens stafettpinne vidare in i framtiden. I dag saknas ofta marginaler i vardagen, tid att tänka tankar till slut och långsiktighet – inte bara för lärarna utan också för studenterna. Det är olyckligt, för utan eget ansvar, kritiskt tänkande, tålamod och tillit kan ingen kunskap utvecklas. Det kritiska tänkande som här åsyftas ska inte uppfattas som en egenskap i sig, frikopplad från kunskaperna som granskas.

Kritiskt tänkande är en utvecklingsprocess som växer fram i sam­ spel med kunskaperna man tillägnar sig, och i takt med att nya insikter fogas till den kropp av kunskap som byggs upp förändras kunskapen. Kritiskt tänkande handlar alltså om en dynamisk för­ ändringsprocess och om förädling av kunskap, inte om en egenskap som ersätter fakta och vetande.

20

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

0 1 / O m hö g s k olan , l ä rande och k uns k a p

Kvalitetssäkrad och målstyrd utbildning?

Sedan jag var student har både samhället och den akademiska världen förändrats. Mycket har blivit bättre, men det har tyvärr även vuxit fram en problematisk tendens eller uppfattning om att det går att flytta kunskap från högutbildade lärare till kvalitets­ säkrade, målstyrda system. Det sägs borga för kvalitet att standardi­ sera kurserna, trots att något avgörande därmed riskerar att gå förlorat. Kännetecknande för högre utbildning och akademiska miljöer är den unika kvalitet som respektive lärare och kurs har och som odlas på varje lärosäte. Akademisk kunskap utgår från och är förkroppsligad av undervisande lärare och engagerade, intresserade och ansvarstagande studenter. Högskolelärare kan och får aldrig vila på lagrarna eller upprepa sig, kurserna måste ständigt förändras och utvecklas i samverkan mellan lärarna som undervisar och studenterna som läser kurserna. Vill vi ha en högre utbildning som inte bara till namnet är högre måste alla tänka om. Försöken att standardis­era högskolekurserna och strävan efter effektivisering riskerar att leda till en utarmning av utbildningens intellektuella kvaliteter och en avakademisering av högskolan som samhälls­ institution (jfr Rider & Jörnesten 2007).

Kanske kan en liknelse med restaurangvärlden fungera som illustration? Den som kommer till en snabbmatskedja och kräver en lyxkrogsupplevelse ställer helt orimliga krav. Och placerar man en stjärnkock i köket på McDonald’s blir kanske burgaren något mer elaborerad, men för att kockens kunskaper och kompetenser verkligen ska kunna komma till sin rätt och för att matupplevelsen ska bli högklassig måste stjärnkocken få friheten att agera efter eget huvud, i ett välutrustat kök och med råvaror av högsta kvalitet.

Det krävs vidare att gästerna förstår att kvalitet kostar pengar och låter tillagningen ta den tid den tar samt avsätter tid för att verk­ ligen smaka på och njuta av maten som tillagats. Liknelsen haltar visser­ligen, för högskolestudenter kommer inte till dukat bord och blir inte serverade, men budskapet går förhoppningsvis ändå © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

21

0 1 / O m hö g s k olan , l ä rande och k uns k a p

fram. Högskolan skulle kunna ses som en välutrustad stjärnkrog med den bästa utrustningen och verktygen, med skafferiet fyllt av hög­kvalita­tiva råvaror och en erfaren krögare med visioner som leder arbetet. Lärarna kan ses som stjärnkockar och studenterna som lärlingar. För att verksamheten ska bli akademisk och studierna högre räcker det inte att lärarna är kunniga och kompetenta. Liksom på en stjärnkrog krävs att alla arbetar tillsammans för att skapa en unik meny som sedan avsmakas och utvärderas gemensamt, med stöd i de kunskaper och den erfarenhet som hårt och dedikerat arbete tillsammans med likasinnade leder till. Studier på högskolan är lika lite som undervisning en soloprestation. ”Du blir vad du äter”, brukar man säga. Och man får vad man betalar för både när man går på restaurang och tar sig an studier på högskolan. Alla vet att det inte går att få den bästa kvaliteten till det lägsta priset, så varför ens försöka? Standardiserade läroböcker (som är ett sätt att flytta kunskap från enskilda lärare till system, ett led i effektiviseringen av högre utbildning) må vara exakt desamma, och genom att tryckas i gigantiska upplagor blir produktionen kost­ nadseffektiv, men vad händer med mångfalden och hållbarheten i samhället när alla läser exakt samma saker? Upplevelsen av att läsa en lärobok anpassad till alla är kanske densamma över hela linjen, men det är ingen läsupplevelse och den utmanar inte intellektet. Det kan bara personligt hållna böcker göra, böcker utan formkrav och skrivna av bildade, erfarna akademiker som delar med sig av sina unika tankar och kunskaper. Ingen äger kunskapen, som dessutom hela tiden förändras i ljuset av nya forskningsresultat. Ska kunska­ pen kunna placeras i centrum för den akademiska verksamheten och den högre utbildningen krävs förståelse för kunskapens kom­ plext föränderliga och dynamiskt undflyende och oöverblickbara karaktär. Kvalitetssäkrad och målstyrd akademisk utbildning är en självmotsägelse och ett fatalt feltänk, menar jag. Högre utbildning kan per definition bara vara kontext- samt personbunden, och ytterst handlar studier på högskolan om att utmana, förändra och överskrida kursmålen. Nöjer man sig med att bara nå målen uppnår 22

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

0 1 / O m hö g s k olan , l ä rande och k uns k a p

man endast lägsta godtagbara standard, vilket är slöseri med både samhällets resurser och den egna tiden.

Betyg, ansvar och livslångt lärande När jag inledde min lärargärning uppstod det sällan några diskussio­ ner om betyg och omdömen, trots att jag var mindre erfaren och att mina kunskaper inte var lika utvecklade som i dag. Något har hänt med den akademiska kulturen och med respekten för kunskapen och den som kan och vet. Allt fler studenter väljer i dag tyvärr att förhandla om betyget i stället för att ägna sig åt studier, det vill säga ta självständigt ansvar för sitt eget lärande. Det är lätt att förstå studenterna, och det är inte deras fel att det blivit så här. Felet ligger i systemet och dess underliggande kunskapssyn. Och problemet är kollektivt, det berör oss alla, för det är vi som samhälle som i slutändan tvingas leva med och hantera effekterna av utbildnings­ reformernas förändrade fokus. Det kan och får aldrig vara så att lärare eller lärosäten avkrävs ansvar för underpresterande studen­ ters misslyckande. Då är högskolan ingen högskola längre. Samtidigt måste lärare givetvis finnas där för att stötta och hjälpa, vilket tar tid och kräver planering.

Jag ser med oro hur fokus i högskolesverige steg för steg flyttas från kunskapen, som är komplex och okontrollerbar, till ­organiserande, kontroll och styrning av det som går att styra (se t.ex. Rombach & Sahlin-Andersson 2003, Svallfors 2012, Karlsson 2017). Eftersom högskoleväsendets uppdrag är att skapa kunskap och främja lärande får ett sådant fokus fatala följder för synen på vad som är kloka prioriteringar, vad som är huvuduppdraget och vilka metoder och åtgärder som är bäst för att uppnå målet. Även synen på var ansvaret för lärande ska läggas påverkas. Vissa själv­ klara saker måste uttalas om och om igen för att budskapet ska fastna, och synen på vad som leder till verklig kunskapskvalitet är ett exempel på en sådan sak. Om och när man antar att allt måste kontrolleras och målstyras, och att kvaliteten i verksamheten måste © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

23

Eddy Nehls är docent i etnologi och lektor i kulturvetenskap vid Högskolan Väst. Han forskar och undervisar om kunskapsteori, kultur och hållbarhet inom olika utbildningar på både grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Vid sidan av arbetet driver han bloggen Flyktlinjer.

Hur blir högre studier högre?

Om skillnaden mellan elever och studenter, trampolinhögskolor och katapulthögskolor samt vikten av självständighet, tålamod och samverkan Hur blir högre studier högre? är en bok om lärande som är tänkt att inspirera studenter och blivande studenter att utveckla en egen förståelse för högre studier och för vad som krävs för att studierna inte bara ska bli framgångsrika, utan även meningsfulla i ett lite längre perspektiv. Boken är ett försök att främja utvecklingen av ett antal generiska kunskaper och färdigheter som krävs för att studenterna dels ska kunna ta sig igenom en högre utbildning och få sin examen, dels lära sig vad det innebär att tänka och agera akademiskt även i andra sammanhang.

Studenternas framgång i högre studier står i direkt relation till deras grad av självständighet och tålamod, samt till deras förmåga att utveckla ett kritiskt förhållningssätt i och till studierna. Med rätt inställning kan till och med misslyckanden leda till lärande och fördjupad kunskap. Utgångspunkten för bokens resonemang är att det inte finns en väg eller ett sätt att lyckas som student, utan att det finns lika många sätt och vägar som det finns studenter. Det gör att det gäller för den enskilda att hitta sin väg. I boken diskuteras även skillnaden mellan att vara och agera som elev och student, liksom vad som kännetecknar en trampolinhögskola och en katapulthögskola.

Art.nr 40601

studentlitteratur.se