9789144132662

Familjeterapi EN U TFORSK ANDE OCH SAMSK APANDE LEK SOM FÖRVANDL AR REL ATIONER

ULRIKA ERNVIK

familjeterapi

En utforskande och samskapande lek som förvandlar relationer

ulrika ernvik

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40339 ISBN 978-91-44-13266-2 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Helena Jansson Omslagslayout: Jan Petterson Omslagsbild: Magnus Ringborg Författarfoto: Otto Ernvik Printed by Dimograf, Poland 2019

INNEHÅLL

FÖRORD

19

FÖRFAT TARENS FÖRORD

21

INLEDNING

25

Del I FAMILJETERAPI – EN KONSTART 1 Vad är familje­terapi?

Vad är psykoterapi?

Vad är en familj?

Vad är ett system?

Vad är familjeterapi?

Familjeterapins mål Familjerådgivning, familjebehandling, familjeterapi I vilka situationer behövs familjeterapi?

Familjens livscykel Livsstress Förändringar och förluster Akuta kriser och traumatiska upplevelser Sjukdom Beroenden Våld och övergrepp Symtombäraren Det inkännande barnet Det deprimerade barnet Det traumatiserade barnet Det diagnostiserade barnet Det skolvägrande barnet 9-åringen, 17-åringen och 23-åringen Familjeterapi i preventivt syfte Mångkulturell familjeterapi © F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

31 31 34 36 40 43 47 50 51 55 57 58 58 58 59 61 62 65 69 74 75 76 78 78

5

Innehåll

Helhetssyn Familjeterapi är politiskt

81 84

2 Familjeterapi som konstart

87

Kreativ magi Process och förändring Problem, symtom, dilemma Familjeterapeutens roll Utrymme för trygghet och glädje Utrymme för barnen Utrymme för utforskande och samskapande lek Berättelser och sagor Metaforer Visualisering Ritande Sandlåda och miniskulptering Handdockor Skulpturer och rollspel Levande stolar Rörelse Skapande i olika former Rum och material Familjeterapi utomhus och online

87 88 94 95 100 107 112 118 121 121 122 123 125 126 127 128 130 130 134

3 Upplägg av sessioner Sessionernas omfattning och längd Vilka ska vara i rummet?

Sessionsstruktur Hemuppgifter Första sessionen Arbetssessioner Sista sessionen

137 137 138 140 143 144 153 154

4 Professionalitet och utveckling Att vara professionell Uppdrag och samverkan

157 157 159

6

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Innehåll

Dokumentation och sekretess Co-terapi och team När arbetet kör fast Utvärdering och uppföljning Handledning, egenterapi, fortbildning och forskning

160 161 162 167 168

Del II FAMILJETERAPI – ATT KOPPLA SAMMAN OCH SKAPA TILLHÖRIGHET 5 Sammankoppling inåt: tillhörighet till mig själv Morotsmodellen – ett inre utforskande Anknytning Stress och trauman Det inre barnet Behov Kärlek Glädje Frihet Makt och kontroll Övriga behov Känslor och kroppsförnimmelser Rädsla Skam Skuld Ilska Sorg Känslor om känslor Längtan och förväntan Livsmanuskript och identitet

177 177 180 187 190 194 197 201 202 203 204 205 209 210 216 216 217 218 219 220

6 Sammankoppling utåt: tillhörighet till varandra i familjen Identitet, mål och visioner Kommunikation Relationsdanser Roller och regler Utrymme och ansvar

227 227 228 236 240 246

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

7

Innehåll

Subsystem och hierarkier Självhörighet och samhörighet Självkänsla och vikänsla Tempo och temperament Gränser och integritet Nej och konflikter Förlåtelse och att släppa taget

248 248 250 252 252 255 257

7 Övriga sammankopplingar Sammankoppling utåt-utåt: tillhörighet till nätverket och samhället – flocken Sammankoppling uppåt: tillhörighet till något/någon högre och större – en livskraft Sammankoppling bakåt: tillhörighet till tidigare generationer Sammankoppling framåt: tillhörighet till drömmar och visioner

261 261 263 264 265

Del III FAMILJETERAPI – EN SAMSKAPANDE LEK 8 Interventioner Skapa tydlighet Sammanhangsmarkering Klarifiering Jag-budskap Tala till varandra i stället för om varandra Berätta en sammanfattande berättelse Öppna för nya sätt att tänka Omformulering Reflexiva frågor Mirakelfrågan Kommatecknet Externalisering Paradoxer och tvärtom Rescripting Psykoedukation och psykopedagogik Reflekterande team och vittnesgrupper Humor

8

269 270 270 271 272 272 273 273 273 274 275 276 276 277 278 279 280 280

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Innehåll

Göra alla delaktiga Aktivt lyssnande Cirkulära frågor I någon annans kropp Närhet och avstånd i rummet Lyfta fram reaktioner och känslor Utforska kroppsförnimmelser och känslor Ansiktsmimik och kroppsspråk Utforska skyddsbeteenden Iscensättning

281 281 281 281 282 282 282 283 284 284

9 Aktiviteter att använda som interventioner Aktiviteter för att ge barnen plats Tv:n Kasta boll Inledningsaktiviteter Fyra rutor Goda stunder I min ask Översiktsaktiviteter Tidslinje Genogram/familjekarta Familjerekonstruktion Nätverkskarta Mitt universum Spektogram Det här är vi Skalfrågor Mer, lagom, mindre De fyra behoven Kärleksbehållaren och stressbehållaren Känslor Känslokort Rita känslor Figurer som representerar känslor Kroppsförnimmelser och kroppssignaler

287 289 289 289 289 289 290 290 291 291 292 295 296 297 298 298 298 299 299 299 300 300 301 301 302

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

9

Innehåll

Utrymme Hur många ord?

Hur mycket plats?

Familjens utrymme Dansa utrymme Metaforer Vår familj i ett fordon Om ert liv var en film, vad skulle den filmen heta?

Hur är det att leva i den här familjen?

Om familjen hade en skyddsängel Den räddande superhjälten Hur ser vägen ut som er familj går på?

Den magiska lastbilen Bilder och symboler Bilder som berättar Saker som berättar Kollage Lokogram Nej och ja Utforska det autonoma nervsystemet Fyra hörn Motsatsdiamanten (Diamond of opposites) Geografisk karta Tidslinje och klocka Förändringsbron Sorgeprocessen Lämna bakom och ta emot nytt Levande stolar Tomma stolen Stolskulpturer Rollstolar Heta stolen Tre stolar Den laddade mobiltelefonen Förtryckaren i skallen Maktåtertagandet

10

302 302 303 303 303 303 304 304 304 304 304 304 304 305 305 305 306 306 306 306 308 309 309 310 310 314 315 315 315 316 317 317 318 318 319 319

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Innehåll

Drama Skulpturer Tankeknapp Dubbling Fritt rollspel Magiska affären Rörelse och kroppsspråk Känslor i kroppen Känslor i ansiktet Tankar i kroppen Trädet Flykt- och försvarsrörelser Relationsdanser Spänn och slappna av Ritualer Lämna stenar – plocka juveler Sorgeritual Önskningar för varandra Långvarigt projekt Livsbok

320 320 321 321 322 322 323 323 324 324 324 325 325 325 326 326 326 326 327 327

10 Hemuppgifter Påfyllning av glädje Samla på skratt Tacksamhet Samla det goda Sätt på musik och dansa Stärk familjekänslan Vårt sätt att älska världen Ät middag tillsammans Söndagssnack Promenera 100 önskningar Ta kort Stärk kommunikation Säg hej och hej då

331 331 331 331 331 332 332 332 332 332 333 333 333 334 334

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

11

Innehåll

Hemliga signaler Säg goda saker Argumenteringsstund Reaktionstillstånd Ge två val Bubblor Bygg starkare relationer Fyll kärleksbehållaren Utforska varandras kärleksspråk Väv kärleksnät Time-in Högläsning Bygg förändring Pröva en vardagsstruktur Stäng av skärmarna Ställ tv:n i ett annat rum Byt platser vid matbordet Plats för egna saker Stärk lugn Drick ett glas vatten Ta en promenad Tänk dig en trygg plats med en trygg person Lugna händerna Fjärilskramen Meditation Skapa hopp Tänk kommatecken Lev som om miraklet inträffat Det goda är bara på lite utflykt

334 334 334 335 335 335 335 335 336 336 336 336 337 337 337 337 337 338 338 338 338 338 339 339 339 341 341 341 341

Del IV FAMILJETERAPI – HISTORIA OCH FRAMTID 11 Familjeterapins historia och inriktningar Begynnelsen – familjen in i rummet Systemteorin växer fram – familjen som system Strategisk familjeterapi – förändring kan ske i systemet

12

345 346 347 348

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Innehåll

Experentiella idéer – fokus på känslor och upplevelser i rummet Strukturell familjeterapi – familjen kan omstruktureras Flergenerationsterapi och kontextuell familjeterapi – påverkan av tidigare generationer Fortsatt utveckling av den strategiska familjeterapin – symtomet kan vara en hjälpare Mer experentiell familjeterapi – utforskning av det inre Systemisk familjeterapi – förstärkning av familjesystemet Språksystemisk familjeterapi – förändring sker när samtalet om det som sker förändras Narrativ familjeterapi – en ny berättelse Fortsättning på den språk­systemiska familjeterapin – på jakt efter lösningar Kognitivt baserad familjeterapi – förändring av arbetsmodeller Utveckling av experentiella terapier – för att stärka trygg anknytning Samspelsterapier – förstärkning av samspel mellan barn och föräldrar Mentaliseringsbaserad familjeterapi – att förstå sig själv och andra Manualbaserade familjeterapier – för förändring av beteenden Några andra spännande familje­terapeuter och modeller Familjeterapins utveckling i Norden och Sverige

349 350

12 Integrativ familjeterapi Integration med andra terapeutiska inriktningar Psykoterapier som synliggör livsmönster Psykodynamisk terapi (PDT) Objektrelationsteori Mentaliseringsbaserade terapier (MBT) Psykoterapier som fokuserar på att förändra tankar och beteenden Realitetsterapi Kognitiv beteendeterapi (KBT) Dialektisk beteendeterapi (DBT) Compassionfokuserad terapi (CFT) Acceptance and Commitment Therapy (ACT) Schematerapi Motiverande samtal Enneagrammet – ett sätt att förstå sig själv och andra

371 373 375 375 375 375 376 376 376 376 377 377 377 378 378

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

351 353 353 355 356 357 359 360 360 362 364 364 366 366

13

Innehåll

Psykoterapier som fokuserar på förändring av känslohantering Affektfokuserad terapi (AFT) Lågaffektivt bemötande Bemötandekoden Psykoterapier som fokuserar på kroppsmedvetenhet Sensomotorisk psykoterapi Somatic Experiencing (SE) Rytmisk rörelseträning Psykoterapier som fokuserar på människors behov Behovsfokuserad terapi Nonviolent communication (NVC) Psykoterapier som fokuserar på människors längtan Existentiell psykoterapi Andlig vägledning Psykoterapier som fokuserar på nätverket Nätverksterapi (NT) Psykoterapier som fokuserar på att förändra den inre världen Hypnosterapi Symboldrama Ego State-terapi (EST) Inre familjesystem (IFS) Psykoterapier som fokuserar på att förändra upplevelsen av smärtsamma minnen Minneskonsolideringsterapier Lifespan Integration EMDR Psykoterapier som fokuserar på förändring av relationer Interpersonell psykoterapi (IPT) Relationell psykoterapi Transaktionsanalys (TA) Familjekonstellationer Psykoterapier som använder sig av andra språk än orden Barn- och ungdomspsykoterapi Sandlådeterapi Dramaterapi

14

379 379 379 379 380 380 380 381 381 381 381 382 382 382 382 382 383 383 383 384 384 385 385 385 385 386 386 387 387 388 388 388 389 390

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Innehåll

Psykodrama Gestaltterapi Forumteater Bildterapi Dansterapi Musikterapi Uttryckande konstterapi Trygghetsberättelser – en integrativ metod för att bearbeta trauma Sammanfattning

390 391 391 392 392 393 393 393 398

EF TERORD

399

REFERENSER

401

PERSON - OCH SAKREGIS TER

417

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

15

FAMILJETER API SOM KONSTART

2

KREATIV MAGI All terapi är konst. Det svenska ordet konst har två betydelser. En fokuserar på det kreativa, på att skapa ett konstverk. Familjeterapeuten har förmånen att tillsammans med familjen skapa något nytt, något vackert, av det som var brustet, smutsigt och till synes odugligt. Terapi är konst som skapas här och nu, utifrån vad som händer i rummet. Precis som en konstnär ger en familjeterapeut inte upp i första taget. Vi gör vad som krävs för att hjälpa familjen genom den kris eller det dilemma de fastnat i. Vi prövar nya färger och tekniker, men släpper inte fokus på den bild vi skapar tillsammans.

Familjeterapi är också en konst som kräver mycket av både kunskap, erfarenhet och intuition. Att leda en grupp trasiga individer mot helhet – både inom dem själva och som grupp – kräver trygghet, tydlighet och tilltro hos terapeuten. I hantverket, som sker utifrån en kombination av tidigare kunskap och erfarenhet samt inkännande och intuition i stunden, skapas ny kunskap – vi är med om ett samskapande. Den kunskapen behöver förankras i tidigare kunskap, sättas ord på, utforskas och prövas, för att så småningom bli till ny kunskap, som sedan används i det fortsatta konstutövandet. Varje person eller familj som kommer för terapi, lär terapeuten något nytt. Vi har var och en ett ansvar att samla den kunskapen, att utveckla och pröva den, och att dela med oss av den till andra. Det är viktigt att sätta ord på den, både tillsammans med familjen, men också för sig själv som terapeut. Ha gärna en anteckningsbok eller ett dokument i din dator, där du efter varje session skriver ner vad du lärt dig. Det är ett fantastiskt sätt att utvecklas som terapeut. (Det är till stora delar så som den här boken kommit till!) Du kan också skriva ner vad som blev svårt, och när du tyckte att du körde fast – både för att ta med till handledning,

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

87

D e l I F a m i l j e t e r a p i – e n k o n s ta r t

men också för att kunna gå tillbaka till och se att ibland var det just i de stunderna som något hände. Ett sådant dokument hör inte till familjens journalanteckningar, och måste därför vara helt fritt från all information som kan härledas till familjen. Det är ditt dokument, om dig själv, om det du lär dig och dina utmaningar.

När vi skapar tillsammans vet vi aldrig vad som kommer att hända. Det är det som gör terapi magiskt. Något händer som vi inte riktigt har kontroll över, men som ger nya perspektiv och därmed ny makt (ordet magi är besläktat med det senlatinska ordet för ”makt”). När det omedvetna kopplas ihop med det medvetna, sker magi. Det blir ofta aha-upplevelser, och det kan ibland riktigt synas hur makt och glädje växer i rummet. Eftersom vi är flera tillsammans i familjeterapirummet, blir familjeterapin ännu mer magisk. Det är en del av konsten. Ibland uppstår det jag kallar heliga stunder. Det sker ofta när de som befinner sig i rummet plötsligt når varandra, förstår varandra och känner med varandra. Familjemedlemmarna får kontakt med varandra, inte via intellektet utan på ett djupt berörande sätt. Ofta kombinerat med att de får en upplevelse av mening och kontakt med något djupare inuti dem själva och/eller utanför dem själva. Då vill jag som terapeut bara sitta helt stilla och ta in det som händer. Efter en stund kan vi prata om det, men det är viktigt att inte prata sönder sådana stunder, utan mer låta dem få sjunka in.

Familjeterapi får dock inte bli något konstigt eller komplicerat, utan behöver vara något högst naturligt, vardagligt och begripligt. Allt som händer i rummet ska familjen kunna fortsätta att göra hemma.

De behöver förstå vad som händer, och vad de kan göra för att det ska kunna hända igen.

PROCESS OCH FÖRÄNDRING När en familj kommer för familjeterapi kommer de ofta med ett problem de vill ha löst, och vill fokusera på vad. Eftersom terapeuter inte är några trollkarlar (även om magiska stunder förekommer), är det sällan situationen kan förändras med ett kast med trollspöet. Som terapeuter fokuserar vi till stor del på hur: ”Hur kom familjen till den situation där de är nu?” och ”Hur kan de komma vidare?” Genom att fråga hur hjälper terapeuten familjen att se och hitta förhållningssätt och strategier som kan hjälpa dem. Vårt mål och vår uppgift är inte att lösa problem. Vårt

88

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 F a m i l j e t e r a p i s o m k o n s ta r t

mål är att förändra dysfunktionella processer till funktionella processer, så att problemen kan upplösas. Det händer när alla känner sig trygga, alla känslor valideras, och nya perspektiv på situationen förs in och utforskas.

Det händer när rädslan får ge vika för trygghet och glädje. Väldigt ofta handlar det om att släppa taget. Ibland kan den största förändringen vara att acceptera att det är som det är.

Jim Wilder (Warner & Wilder, 2016) konstaterar, att för att förändras behöver vi vara tillsammans med människor som

• ger mig trygghet och glädje • validerar det jag känner • påminner mig om vem jag är när jag är mig själv, som ser det bästa i mig och lockar fram det, i stället för att anklaga och döma

• ger mig nya perspektiv • visar mig nya sätt att göra och agera • hjälper mig att se vad jag behöver lära mig och träna på, och är rollmodeller.

Familjer kommer ofta i en situation där de känner sig ensamma, och har en upplevelse av att sitta fast. Ofta sitter de fast i någon av de sex stora känslorna rädsla, ilska, förakt, skam, sorg eller hopplöshet. Upplevelser av ensamhet och av att sitta fast kan väcka rädslosystemet och starta traumaresponser i hela familjen. Därför är det första steget i förändringsarbetet alltid att få alla att känna sig trygga. En människa kan inte förändra sig om hon inte känner sig trygg – känner sig hörd och sedd, respekterad, känd och älskad, får sina behov tillgodosedda och vet vad som ska hända.

Osedda och kränkta människor förändras inte. Som terapeut behöver jag visa värme och respekt för varje person i rummet och också för den relation som de har till varandra, för den längtan de bär, för deras försök att nå varandra och för deras misslyckanden. Jag behöver älska och respektera mig själv, och kunna vara både flexibel och tydlig i rummet. Jag behöver vara tydlig med vad som ska hända, vad som gäller i rummet, vad som förväntas och vad vi ska jobba med. De känslor som finns i rummet behöver lyftas fram och valideras. Då skapas trygghet.

Nästa steg i förändringsprocessen är att utforska vilken syn familjen har på sig själva och varandra – vad de tänker om och känner inför sig själva och varandra. Hur identifierar de sig själva och varandra? Många familjer har © F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

89

D e l I F a m i l j e t e r a p i – e n k o n s ta r t

byggt upp tankar om sig själva och varandra som låser dem, trycker ner dem och försvagar dem. De har glömt bort vilka de egentligen är – vilka de är när de mår bra och är som bäst. Ett viktigt arbete i familjeterapi är att hjälpa dem att förändra sin upplevelse av sig själva och varandra.

Att påminna dem om det goda och starka som finns inom dem, så att de kan börja se på sig själva och varandra på nya sätt. Vi identifierar oss själva utifrån hur andra ser på oss. Andras bild av mig påverkar hur jag tänker och känner om mig själv, och hur jag agerar och reagerar. För att familjen ska kunna förändra och förändras behöver deras syn på sig själva förändras. De behöver påminna sig om sina styrkor och resurser: ”Vem är jag när jag är som bäst?”, ”Vilka är vi när vi är som bäst?” och ”Hur agerar vi när vi är som bäst?” Identiteten byggs utifrån vad andra kommunicerar tillbaka när de tittar på mig, genom sina ansiktsuttryck, kroppsspråk, röster och ögon.

En hälsosam familjeidentitet karaktäriseras av glädje och tillit: ”Det är roligt att vara i den här familjen och vi är glada att vara tillsammans!”, ”Vi kommer att klara det här!” och ”Vi stöttar och beskyddar varandra!”

En ohälsosam familjeidentitet karaktäriseras av rädsla: ”Vi är rädda för varandra, för världen runtom oss, och för oss själva”, ”Vi klarar inte det här och vi klarar inte att beskydda varandra” och ”Vi är på vakt för hot, både från varandra och från världen utanför oss.” När rädsla styr formar det förövare. När glädje styr formar det beskyddare.

Systemtänkandet kan ge familjen nya perspektiv på det som händer. Det hjälper oss att se och förstå hur delarna – familjemedlemmarna – påverkar varandra och hur systemet – familjen – påverkar delarna. När en del förändras, påverkas de andra delarna – något som kallas komplementaritet.

I strategisk familjeterapi talar man om första och andra ordningens förändring. I första ordningens förändring förändras beteendet. I andra ordningens förändring förändras också reglerna som styr systemet. Det kan ske när man förändrar identiteten eller omformulerar problemet (Watzlawick, Weakland & Fisch, 1974). Andra ordningens förändring förutsätter en större rörelse. I systemet kan finnas rädsla som motverkar rörelse, men när trygghet förs in i systemet öppnar det upp för rörelse och öppenhet, som kan leda till en förändring också av de regler som styr systemet, och därmed en förändrad syn på oss själva och problemet. Nya perspektiv är en förutsättning för förändring. Vi är inte benägna att förändras förrän vi tydligt ser att vi kan vinna något på förändringen.

90

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 F a m i l j e t e r a p i s o m k o n s ta r t

Nya perspektiv kan leda till nya sätt att göra och agera, nya livs- och samspelsmönster. Många familjer behöver hitta nya sätt och språk att kommunicera. När kommunikationen förändras, förändras ofta dilemmat.

Kommunikation handlar om process. I familjeterapi jobbar vi med att titta på vad som händer i processen. Det är en utmaning att hålla sig på processnivån. Processen iakttar man mest med magen. (Kan det vara så att orden ”mage” och ”magi” har samma ursprung?) Konsten är att kunna leda samtalet med huvudet och samtidigt känna med magen. Det finns flera olika processer vi behöver titta på för att kunna hjälpa familjen, till exempel:

• Hur kommunicerar och samspelar de med varandra?

• Vad händer inom dem?

• Hur reagerar de på varandra?

• Hur reagerar de på mig som terapeut?

• Vad är det som inte sägs?

• Vilka känslor finns i rummet?

• Vilka processer bevarar problemet?

Genom att föra in glädje och trygghet i rummet kan kommunikationen förändras. När glädje förs in blir relationer viktigare än problemet, och fokus kan flyttas från ”vad” till ”hur”, från fastlåsthet till rörelse. ”Varför” är ett frågeord som både kan leda vidare framåt, men också kan få oss att fastna i det som har varit. Om ”varför” används med en öppen nyfikenhet där vi utforskar tillsammans, så kan det föra in i en process som leder till förändring. Men om ”varför” används på ett anklagande sätt leder det inte till en process, utan till en grop som vi ramlar ner i och kan få svårt att ta oss upp ur. Att arbeta systemiskt innebär att tänka och arbeta cirkulärt. Det kan förenklat beskrivas som att vi hela tiden rör oss i cirklar, det vill säga i tiden: här och nu – bakåt – framåt – här och nu, och i sammanhang: inåt – utåt – inåt. Vi nöjer oss inte med att tro att A är orsaken till att B hände, och därför kommer C att hända. Vi ser i stället en större bild, där allt hänger ihop och där de olika delarna hela tiden påverkar varandra. Vi ser en rörelse som vi är nyfikna på och frågar om, till exempel med frågor som: ”Hur hjälps ni åt att skapa dilemmat?”, ”Hur påverkar dilemmat er?” och ”Hur skulle dilemmat kunna få mindre makt över er?” Vi hjälper familjen att se denna rörelse, och det mönster © F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

91

D e l I F a m i l j e t e r a p i – e n k o n s ta r t

som skapas. Ibland har rörelsen frusit fast, och då hjälper vi dem att se och hitta tryggheten och glädjen som kan föra rörelsen vidare. Vi utmanar hela tiden familjen att se saker på nya sätt.

Förändringsprocessen i familjeterapi sker som en pendelrörelse mellan familjemedlemmarnas inre världar och den yttre värld där de samspelar.

Virginia Satir, som är en av dem som format den experentiella familje­ terapin (se kapitel 11), uttrycker att förändring behöver ske inom en människa först, och att förändringen sedan sprider sig ut i systemet. Hon formulerade fem förutsättningar för förändring (Satir m.fl., 1991):

• Problemet är inte problemet, och därför behöver hela individens system utforskas, både det inre och det yttre. Förändring behöver ske i det inre systemet innan det kan ske i det yttre systemet.

• Terapin behöver vara upplevelsebaserad – med uppmuntran att känna vad som händer i kroppen under sessionen. Det ger en medvetenhet om var i kroppen de negativa minnena och upplevelserna sitter.

• Den terapeutiska processen fokuserar på förändring, mer än på problemets historia. I stället för att fokusera på varför och hur, riktas uppmärksamheten på hoppet inför framtiden. Problemet behöver inte diskuteras, inte heller mål för terapin. Klienten leder dit hon behöver gå.

• Processen fokuserar på positiva intentioner bakom beteenden, på de resurser och möjligheter som finns och på hur de behov och den längtan som finns kan mötas.

• Den terapeutiska processen är beroende av terapeutens fullständiga närvaro i sessionen.

Det är inte familjeterapeuten som förändrar, det är familjen. Men familje­ terapeuten skapar ett tryggt utrymme där förändring kan ske. Det krävs mod att förändra sig, speciellt om de andra i familjen inte verkar vara på förändringsvägen. Förändring leder till något okänt, och ibland känns det tryggare att vara i det kända även om det inte är fungerande. Förändring går lättare om vi skapar en bild av vad vi vill och fokuserar på den, snarare än på allt vi inte vill och allt det som inte är bra. Som familje-

92

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 F a m i l j e t e r a p i s o m k o n s ta r t

terapeuter behöver vi vara tydliga med att vi alla förstår att den enda jag kan förändra i terapirummet är mig själv. Det är inte ovanligt att familjen kommer för att de vill förändra någon annan i familjen. Det sprider en känsla av maktlöshet. Men när var och en börjar se att de faktiskt kan förändra någon – sig själva – så sprids en känsla av makt och hopp. Och när en person förändras, händer också något med det övriga systemet. Ett viktigt tema i familjeterapin är att ge familjen makt, det som på engelska heter ”empowerment”. Om familjen stannar i en känsla av maktlöshet kan de inte nå förändring. Familjen behöver känna att de har makt över sig själva och den terapeutiska processen. Terapeuten leder, men ger hela tiden utrymme för familjen att ge feedback och att påverka processen. Ett sätt att göra familjen delaktig är att föra anteckningarna under samtalet på ett sådant sätt att familjen hela tiden ser vad terapeuten antecknar.

Det kan ske genom att skriva på en whiteboard, eller ännu hellre på ett större papper som ligger på bordet. Att sammanfatta det som sägs genom tecknade bilder kan vara till stor hjälp. Bilder är för många lättare att förstå än skrivna ord. Familjemedlemmarna ska hela tiden känna att de har möjlighet att ändra det som skrivits eller ritats, så att dokumentationen blir deras upplevelse. Ett annat verktyg för att ge familjen makt är att göra sammanhangsmarkeringar. Terapeuten checkar av med familjen: ”Är det okej att vi pratar om detta en stund?” Om samtalet är på väg att byta riktning kollar terapeuten av om alla känner sig färdiga med det ämne som man pratat om, och om alla är redo att gå vidare till nästa ämne.

Innan ett ämne avslutas är det bra att tillsammans göra en sammanfattning av vad som sagts, och att också fråga familjemedlemmarna vad de fått med sig av det samtal eller den aktivitet som nu avslutas. Dessa sammanfattningar blir en del av dokumentationen, som familjen kan få med sig på en gång. Sammanhangsmarkeringar kan också göra tydligt hur mycket tid man kommer att använda åt olika ämnen och aktiviteter.

Kontroll över tiden ger en känsla av makt. Många människor orkar inte fokusera så mycket mer än cirka 15 minuter, och det är bra om alla vet att det efter 15 minuter blir en kortare paus eller att samtalet övergår till en aktivitet. Sammanhangsmarkeringar kan även behöva användas för att sätta upp eller påminna om förhållningssätt i rummet, till exempel att inte avbryta varandra. Ibland måste terapeuten göra en sammanhangsmarkering för att klargöra att ”det här pratar vi om i nästa session när jag bara träffar er som föräldrar” eller ”det här väntar vi med att prata om till nästa © F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

93

D e l I F a m i l j e t e r a p i – e n k o n s ta r t

gång när alla är med”. Ju mer alla delar i systemet är delaktiga i förändringen, desto större möjlighet att både individerna och familjen förändras.

I förändringsarbetet är terapeuten också en viktig förebild. Vi människor lär oss genom att imitera. Den högra hjärnhalvan lär sig inte genom ord, utan genom att göra likadant som någon annan gör. Tera­ peuten är en förebild, och kan också stötta föräldrarna att hitta människor i nätverket som kan ge trygghet och glädje, validera känslor, påminna dem om vilka de är, ge nya perspektiv, skapa nya livs- och samspelsmönster och vara förebilder (Warner & Wilder, 2016).

PROBLEM, SYMTOM, DILEMMA I terapi är det viktigt vilka ord vi använder. Det blir lätt att vi pratar om ”problem”. Problem är något som behöver lösas. Det finns en stress i det, för tänk om vi inte lyckas. Vi pratar också om symtom. Symtom är ett tecken på något. Vi tänker ofta att symtom är något negativt, men det är ju egentligen något positivt, för symtomen gör oss uppmärksamma på något viktigt. Problem och en negativ syn på symtom får ofta en stor plats i terapin, och det kan finnas en risk att vi som terapeuter förstärker problem och symtom genom att ge dem mycket plats, och därigenom makt.

Jag tycker om ordet dilemma – det var ett ord som min mamma ofta använde. Det betyder att vi har hamnat i ett bryderi, en förvirring, något vi inte förstår. Vi känner oss villrådiga, ofta handlar det om att vi är i en valsituation. Det franska ordet ”dilemme” – översätts till svenska med ”trångmål”. Det känns trångt. Jag tänker att det vi gör som terapeuter är att skapa utrymme, skapa en rymlig plats där dilemmat kan utforskas och nya möjligheter öppnas.

Jag väljer att inte använda begreppen klient och patient. Det är begrepp som i vissa sammanhang är användbara och till hjälp, men för att göra tydligt att de som kommer för familjeterapi är människor med resurser och kraft, väljer jag att helt enkelt använda orden ”människor”, ”personer”, eller ”barn”, ”tonåringar” och ”vuxna”.

Jag kallar också de stunder vi möter familjerna för sessioner i stället för ”samtal”, eftersom jag vill lyfta fram att kommunikationen kan ske på så många fler sätt än med ord.

94

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 F a m i l j e t e r a p i s o m k o n s ta r t

FAMILJETERAPEUTENS ROLL En familjeterapeut har många roller. Här är några som jag identifierat under åren:

• Vara välkomnande – få alla att känna sig hemma.

• Vara tryggande – få alla att känna sig trygga.

• Vara glad – se på alla med glada ögon och sprida en glädje som bär.

• Vara tydlig – ge en bild av vad som kommer att hända och vad som förväntas.

• Skapa plats – för var och en och för de berättelser – enskilda och familjens gemensamma – som ännu inte är berättade, berättelserna om hur det har varit och är, och framför allt berättelserna om hur det kan bli.

• Skapa ett lekutrymme – en plats där allt kan föreställas, utforskas och skapas. Familjeterapeuten behöver ha nära till lek, kreativitet och fantasi.

• Vara nyfiken – vilka är de här personerna, vad händer i dem och mellan dem?

• Vara inkännande – fånga upp de känslor som finns i rummet och känna med var och en i familjen och med familjen som helhet.

• Vara dirigent – som tydligt leder samtalet, ger varje individ utrymme, men också hjälper familjen att ”spela” tillsammans.

• Vara detektiv – som tillsammans med familjen utforskar var ”roten till det onda” sitter.

• Vara samskapande – och tillsammans med familjen skapa nya lösningar.

• Vara en förebild – som visar familjen hur man kan relatera till varandra på sätt som gör att alla känner sig trygga, hur man kan ta sig igenom situationer som blir svåra, och hur man kan göra när känslor kommer upp. © F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

95

D e l I F a m i l j e t e r a p i – e n k o n s ta r t

• Lyssna – och lyssna så bra så att familjen kan få nya tankar.

• Vara härbärgerande – en trygg hamn (”harbour”) som under samtalet härbärgerar alla de känslor som finns i familjen, så att känslorna kan utforskas och uttryckas.

• Vara ett vittne – familjeterapeuten får förmånen att ta del av familjens liv, både det som varit, det som händer i rummet – både inom varje individ och mellan dem – och det de drömmer om och längtar efter. Ett vittne ser och observerar, och återberättar vad hon ser och hör.

• Vara en spegel – som genom sin feedback hjälper familjen att se sig själva och sina samspelsmönster. En spegel som inte bara speglar det som syns just nu, utan också den bild som vi håller på att måla fram – bilden av det goda och starka som kanske en gång fanns där och behöver ”tvättas fri från lager av smuts”, eller som behöver ”målas ny”.

• Vara en handledare – som sitter bredvid förarsätet när familjen övningskör, eller som Magnus Ringborg kallar det: en familjelots (2009, 2012).

• Hålla i växelspaken – bestämma vilken växel som ska vara i och hur snabbt det ska gå. Ibland lägger terapeuten växeln i neutral och väntar och lyssnar in. Ibland behöver backen läggas i för att gå tillbaka till teman och trådar som behöver utforskas mer.

• Kunna avbryta – både längre monologer, respektlöst beteende, anklagande och annat som inte främjar terapin.

• Våga utmana – familjen har kommit för att de hoppas på någon form av förändring, en förändring som de samtidigt kan vara rädda för.

• Vara lagom stor skillnad – familjeterapeuten blir under samtalen en del av familjesystemet, men behöver vara aktsam så att hon hela tiden är lite annorlunda, och på det sättet kan utmana familje­ systemet – men inte för annorlunda så hon inte välkomnas in.

96

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 F a m i l j e t e r a p i s o m k o n s ta r t

• Vara en resursspanare – se och sätta ord på de resurser och styrkor som finns i familjen, både hos var och en av familjemed­ lemmarna, och i familjen som helhet.

• Ge kunskap – om hur vi människor fungerar i nära relationer.

• Förmedla förundran – och leda familjen in i den förundran som öppnar för nya perspektiv och nya lösningar.

• Ge framtidstro – fånga upp det hopp och de drömmar familjen har, och förstärka dem så att de blir tydliga. Familjeterapeuten behöver själv ha ett hopp och en vision för familjen.

• Lita på processen – tro på familjens förmåga och kraft, och gärna ha någon sorts tro på en större kraft som håller och bär.

En terapeuts uppgift är inte att förändra.

En terapeuts uppgift är att förmedla kärlek till människor precis som de är.

I ordet kärlek ligger en förmåga att se vad som ligger under och bakom – de goda intentionerna, längtan och behov.

I ordet kärlek ligger också en förmåga att se begränsningar, att förstå vad som är möjligt att hoppas, och att skapa inom rimlighetens ramar.

Ett par av rollerna vill jag beskriva lite mer utförligt: detektiven och dirigenten. Vi är detektiver som har en mängd olika teorier kring vad orsakerna till familjens situation kan vara. Vi söker både här och nu men också bakåt i tiden och inom varje individ för att hitta ledtrådar som kan föra oss mot lösningen. Liksom för alla detektiver, finns det en fara att fastna i ett spår – ett spår som om vi inte är uppmärksamma kan föra oss längre bort från lösningen. Familjemedlemmar lägger ibland, helt omedvetet, ut villospår, därför att de anar att det spåret vi skulle behöva följa leder till något som känns för smärtsamt. En familjeterapeut behöver nyfiket tillsammans med familjen utforska de spår som kommer upp, men också kunna säga: ”Det här spåret verkat inte leda någonstans, låt oss pröva ett annat spår.”

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

97

D e l I F a m i l j e t e r a p i – e n k o n s ta r t

Terapeuten är dirigenten, som bestämmer takten, och också vem som ska spela när. Dirigenten slår in takten i början av sessionen, ser till att alla får spela sina olika delar i stycket, och bjuder sedan in till ett maffigt slut där alla är med. Dirigenten ser till att styckets tema regelbundet återkommer. Ibland behöver tempot vara långsamt, för att vi riktigt ska kunna ta in vad som händer i rummet. Ibland behöver tempot intensifieras för att alla ska vara fokuserade och med. Dirigenten bestämmer om en del av stycket ska tas om, så att alla kan vara med och spela det. Dirigenten kan uppmana någon att spela högre, och någon annan att spela tystare, och har ansvar för rytmen och volymen i terapin. Ju fler som spelar tillsammans, desto viktigare att någon håller takten. Dirigenten kan också visa att det är dags för paus, och förlänga pausen för att ge mer effekt. Dirigenten vet att en del instrument är mer ansträngande att spela, och att en del musiker behöver regelbundna pauser under framförandet. Barn behöver ofta en rytm med kortare meningar och mer utrymme för reaktioner. Vuxna kan ha ett behov av att fylla det utrymmet med prat, så det är viktigt att dirigenten – terapeuten – ger plats för de pauser som barnen behöver, både för reflektion och för att släppa ämnet en stund. Barn visar ofta tydligt att de behöver varva mellan svårare och lättare ämnen. Terapeuten behöver vara trygg med att ”gå upp till ytan och hämta luft tillsammans med barnet”, och med att vänta. Även vuxna behöver tystnad. Det är i tystnad som mycket av det viktiga händer. Då kan de inre samtalen som pågår inom varje individ få plats. Det är i växlingarna mellan våra inre och yttre samtal som grogrunden finns för reflektion. Reflekterandet hjälper oss att se situationer på nya sätt och att hitta nya lösningar. Det behöver därför finnas en rytm där det ges utrymme för pauser. För att sedan föra processen vidare kan terapeuten upprepa vad som just sagts, eller berätta om vad hon ser i bilder eller i lek. Det hjälper familjen att förstå att någon lyssnat till och tagit in deras upplevelse, samtidigt som de kan lyssna in vad de själva sagt och förändra det. Terapeuten kan också härma och förstärka ansiktsuttryck och kroppsrörelser. Upprepningar och sammanfattningar för processen vidare. Frågor får ofta processen att stanna av. Ibland behöver vi skruva upp intensiteten i rummet, ibland behöver vi skruva ner den.

När vi uppmuntrar familjemedlemmar att tala direkt till varandra skruvar vi upp. När de i stället talar till terapeuten skruvas intensiteten ner. När terapeuten fokuserar på var och en, skruvas både tempo och intensitet ner, likaså när vi börjar berätta berättelser.

98

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 F a m i l j e t e r a p i s o m k o n s ta r t

En familjeterapeut är ofta mer aktiv i rummet än terapeuter som arbetar med enskilda individer. Att förhålla sig till flera personer samtidigt, och att ”dirigera” vad som händer i rummet, kräver mer aktivitet. Det aktiva förhållningssättet kräver att terapeuten använder mer av hela sig, för att kunna känna in och känna med de olika personerna i rummet, och samtidigt kunna leda processen vidare. För att ha tillgång till hela sig, behöver terapeuten göra sig mer synlig. När terapeuten gör sig mer synlig blir hon också personligare. Att vara personlig betyder att man bjuder på sig själv och hela sitt register av kunskap och känslor. För att kunna vara personlig behöver terapeuten vara trygg. I ett rum med en hel familj finns det ingenstans att gömma sig. Terapeutens fullständiga närvaro behövs hela tiden. Här kan dock aktiviteter som familjen arbetar med självständigt under en stund, ge terapeuten andrum. Och självklart kan terapeuten när som helst säga: ”Nu behöver vi stanna upp en stund, jag behöver tänka lite.” Terapeuten kan sitta kvar i rummet och fördjupa sig i sina anteckningar en stund, eller lämna rummet för att få nya tankar. I båda fallen kan det vara bra att ge familjen en uppgift under tiden.

En familjeterapeut blir en del av systemet, men ändå inte. Familjeterapeuten rör sig hela tiden in i och ut ur systemet. Ibland behöver terapeuten vara närmare familjen – genom att bekräfta och stötta, och ibland längre bort från familjen – och bli mer auktoritär och tydlig. Däremellan finns ett mellanläge där terapeuten lyssnar in och bär processen med sin trygghet. Ibland behöver terapeuten vara lik familjen, ibland olik. Familjen behöver båda delar. En roll som är lätt att hamna i som familjeterapeut är papperskorgen – familjemedlemmarna kommer och berättar om hur jobbiga de andra är, men är inte beredda att förändra sig. Den rollen blir inte till någon hjälp.

Vad ska barn och vuxna som kommer för familjeterapi kunna förvänta sig?

• Att bli sedda och hörda.

• Att terapeuten kan känna in vad var och en i familjen känner.

• Att bli respekterade.

• Att känna sig trygga.

• Att bli medvetna om och få förståelse för sina egna och andra familjemedlemmars känslor, känslor om sina känslor, tankar, behov och längtan. © F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

99

D e l I F a m i l j e t e r a p i – e n k o n s ta r t

• Att upptäcka vilka tankesystem som styr familjen.

• Att få uttrycka vad de behöver.

• Att få lära sig lite om hur vi människor fungerar i relationer, och vad vi behöver för att fungera bra.

• Att utforska nya sätt att vara tillsammans, kommunicera med varandra och fatta beslut tillsammans.

• Att få syn på sina styrkor, både enskilt och som familj, och förstå hur styrkorna kan användas.

• Att bli medvetna om sina skörheter, både enskilt och som familj, och få stöd i att vårda dessa.

• Att ha roligt!

• Att få lämna rummet med en känsla av hopp.

• Att få känna att de har fått valuta för den möda, tid och de pengar de lagt på att komma.

UTRYMME FÖR TRYGGHET OCH GLÄDJE Människan söker hela tiden efter trygghet och glädje. Det är inte den starkaste som överlever, det är den tryggaste. Bara trygga människor kan utvecklas och förändras. Bara trygga människor kan lyssna. Terapeutiskt arbete förutsätter trygghet. Därför behöver terapeuten måna om att skapa trygghet i rummet, och så mycket som möjligt i familjen. Glädje föds och växer i relationer där vi känner oss trygga. Glädje är en djup känsla av välmående. Glädje är bränslet som ger motivation till förändring. Utan glädje tappar vi både nyfikenhet och hopp. Nyfikenhet kan göra oss trygga, och i trygghet växer nyfikenheten. Allt terapeutiskt arbete behöver vara grundat i trygghet och glädje, och behöver leda till trygghet och glädje.

Det betyder inte att vi inte kan utmana. Vi bygger upp en trygghet som gör det möjligt att utmana.

Trygghet kan handla om både yttre trygghet och inre trygghet. Den yttre tryggheten handlar om att veta vart jag ska, hur jag kommer in, var jag kan vänta, var toalett finns och var jag kan hitta något att dricka. Det handlar också om att veta vad jag kan förvänta mig och vad andra förväntar sig av mig. Föräldrar glömmer ofta att förklara för barn vart de ska och vad som kommer att hända. Vid en första kontakt med föräldrarna kan det vara bra att påminna dem om det, och också kanske skicka med lite information om hur de kan förklara för sina barn. Det är bra att ge tydlig

100

© F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

2 F a m i l j e t e r a p i s o m k o n s ta r t

information vid första träffen om vad som förväntas av var och en, vad de kan göra om de tycker att det blir jobbigt, vart man kan ta vägen om man känner att man behöver gå ut ur rummet, och att det är okej att tycka att det är jobbigt. Det är alltid bra att ha kuddar och filtar tillgängliga, som man kan skydda sig med och gömma sig under. En klocka på väggen, och att veta ungefär vad som kommer att hända under tiden vi är tillsammans, kan ge trygghet.

Inre trygghet skapas i rummet när vi är tillsammans. Terapeuten behöver vara trygg och fylla rummet med sin trygghet. Om jag som terapeut inte känner mig trygg, behöver jag fundera på vad som bidrar till min otrygghet, och vad som skulle kunna hjälpa mig att känna mig tryggare.

En tydlig struktur på sessionen, med aktiviteter som ger en ram och dragkraft, kan bidra till stor trygghet. En tanke om målen för just den här sessionen, utifrån de mål som familjen tidigare satt upp, ger trygghet.

Som terapeuter har vi ansvar för att fördela makt- och pratutrymmet.

För att alla ska känna sig trygga och kunna öppna sig för varandra, kan det vara bra att komma överens om några regler som gäller i terapirummet. De kan vara:

• Var och en deltar i samtalen så mycket som känns okej – och det kan förändras hela tiden.

• Vars och ens bidrag är viktigt.

• Var och en har rätt att berätta sin egen historia.

• Var och en har rätt att säga både ja och nej.

• Vi respekterar varandras tankar och känslor, även när vi inte förstår dem.

• Vi bevarar i våra hjärtan det vi hört från varandra, och sprider det inte till andra.

• Denna respekt för varandra och det som händer i terapirummet tar vi med oss även när vi lämnar terapirummet.

En avgörande faktor för att uppleva trygghet är att ett språk används som alla förstår. Om någon inte har det språk du använder som förstaspråk, eller om barn är med i terapin, är det viktigt att inte prata för fort, och att inte använda krångliga ord och fackuttryck. Försök att lyssna in det språk familjen använder, och använd de ord och uttryck de känner sig hemma med. Det kan vara svårt att börja prata innan man känner sig © F Ö R F AT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

101

Ulrika Ernvik är auktoriserad socionom och legitimerad psykoterapeut med inriktning familjeterapi. Hon har många års erfarenhet av familjerådgivning, familjebehandling och familjeterapi, och har arbetat både i Sverige och internationellt.

Familjeterapi EN UTFORSKANDE OCH SAMSKAPANDE LEK SOM FÖRVANDLAR RELATIONER Familjeterapins utmaning är att ge barnen plats i terapirummet. Därför behöver terapin använda sig av fler språk än det talade. Bilder, drama, fantasi och lek hjälper många, både barn och vuxna, att leda den terapeutiska processen djupare i utforskandet av det som har varit och det som kan bli.

Terapeuten behöver skapa ett lekutrymme för hela kroppen och hjärnans alla delar. Det förutsätter att det finns en trygghet i rummet som kan leda till glädje – vilka båda är viktiga förutsättningar för förändring.

Boken beskriver det familjeterapeutiska arbetet och familjeterapeutiska teman, samtidigt som den ger läsaren förslag till interventioner, aktiviteter och hemuppgifter som passar alla åldrar. Författaren uppmuntrar till en integrativ psykoterapi, och ger en överblick över terapeutiska modeller som går att använda både med enskilda och med familjer.

Familjeterapi riktar sig till personer som utbildar sig till familjeterapeuter men även till redan yrkesverksamma. Den vänder sig också till redan utbildade inom individualterapi samt till socionomer, psykologer och psykiatriker som arbetar eller vill arbeta mer med familjer. ”Den här boken är något så ovanligt som en bok om familjeterapi skriven utifrån ett svenskt perspektiv. Den ger barnen en plats i svensk familjeterapi som tidigare har saknats.”

Björn Holmberg, socionom, legitimerad psykoterapeut med inriktning familj, psykoterapihandledare/utbildare. ”Familjeterapi av Ulrika Ernvik har en viktig undertitel – En utforskande och samskapande lek.

Det beskriver väl tonen i boken. En sådan bok har saknats länge på svenska.”

Magnus Ringborg, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, handledare och utbildare i familjeterapi.

En bättre lärobok för att stretcha sitt terapeutiska arbetsfält till familjeterapi kan jag inte tänka mig.”

Lasse Övling, legitimerad psykolog, diplomerad gestaltterapeut, SE-Trauma Practitioner och Radiopsykolog i P1.

Art.nr 40339

studentlitteratur.se