9789144126821

Med normglasögon i behandlarrollen Med nor mgl a sög on i beh a ndl a r rol l en

Utforskande i gränslandet mellan normer, makt och psykisk hälsa

Lina Bodestad

L I N A B O D E S TA D

Med norm­glas­ögon i behandlarrollen Utforskande i gränslandet mellan normer, makt och psykisk hälsa

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39970 ISBN 978-91-44-12682-1 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted/Lyth & Co Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Lina Bodestad Printed by Dimograf, Poland 2019

I N N E HÅLL

INLEDNING 9

1. Världen genom normglasögon

15

Normer – skrivet och oskrivet

18

Vi är alla normsvampar

20

Normer och makt – två oskiljaktiga parhästar

22

Det är väl inte mer än rätt?

34

Vad innebär ett normkritiskt förhållningssätt?

38

Vanliga argument mot ett normkritiskt förhållningssätt

44

Varför anta ett normkritiskt förhållningssätt?

50

2. En exposé i urval av samhällets normer Ett urval av våra vanligaste normer

61 63

Kulturella mönster av normer och värderingar

73

Normförskjutningar – vad stort sker, sker tyst

107

3. Om normer, privilegier och makt i behandlarrollen

123

Vem jag ser när jag ser mig i spegeln

125

Ett rum med makt

132

Om vikten av att härleda sina sanningar

135

Några tankar kring förhållningssätt gentemot klienten

140

Fler övningar att göra ensam eller i grupp

144

4. Om normers roll i mötet med klienten

147

Normglasögonen synliggör normer och strukturer

152

Vem klienten ser i sin spegel

154

Klientens sociala plats – om valfrihet, handlingsutrymme och behov

168

E P I L O G – VA D B L I R J A G S K Y L D I G ? 183 N O R M K R I T I S K O R D L I S TA 187 R E F E R E N S E R 193 S A K R E G I S T E R 205

K APITEL 3

Om normer, privilegier och makt i behandlarrollen …|

EN FÖRSTA LÄMPLIG HANDLING när du nu fått ett par normglasögon med nya linser framför ögonen, är att rikta blicken mot en plats där du plötsligt har mycket nytt att se – nämligen spegeln.

Att bli mer medveten om hur normer, privilegier och makt formar våra liv, ofta med en osynlig hand, innebär att vi också måste förstå oss själva och vår egen roll i detta normernas skådespel på den sociala scenen. Nu kommer vi därför att fokusera på hur du som behandlare kan utforska, tolka och förhålla dig till dina egna normer, dina privilegier och din maktrelation till klienten (som inte nödvändigtvis måste vara till din fördel).

© F Ö R F A T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Vem jag ser när jag ser mig i spegeln Det är min förhoppning att du som läsare vid det här laget har slagits av frågan: ”Vad betyder det här för mig då? Hur kan jag uppnå en större medvetenhet kring normer och privilegier, och vad kan jag sedan göra med dessa insikter?”

Ratts med flera (2016) beskriver hur en behandlare med kompetens och medvetenhet kring frågor om ”mångkultur och social rättvisa” (multicultural and social justice counseling competence) använder sig av en uppsättning attityder, kunskaper, färdigheter och handlanden för att inlemma sin kunskap och medvetenhet om normer, privilegier, förtryck och social rättvisa i mötet med klienter. De beskriver att detta kan ske inom fyra olika domäner: behandlarens självmedvetenhet, klientens världsbild, den terapeutiska relationen samt interventionerna i behandlingen. Att utveckla en medvetenhet kring mångkultur och social rättvisa börjar alltså, enligt Ratts med flera (2016), med behandlaren själv.

De attityder som återfinns här handlar om behandlarens medvetenhet om vilka värderingar, övertygelser, bias och status behandlaren själv har i egenskap av att själv ha olika mer eller mindre privilegierade identiteter, och hur dessa påverkar behandlarens eget liv och världsåskådning. Detta gör att behandlare kan hålla sig medvetna om sina egna styrkor och utmaningar när det gäller att exempelvis möta klienter från olika marginaliserade grupper. Vad gäller kunskaper handlar det om att som behandlare ha kunskap om hur ens egna uppfattningar, värderingar, övertygelser och bias formar ens världsbild och hur olika privilegier eller former av förtryck påverkar ens erfarenheter. Egenskaper som utmärker en sådan behandlare är en god förmåga till reflektion och kritiskt tänkande, även riktat mot sig själv och sin behandlarroll. Förståelse för normers inverkan på den egna och andras tillvaro och världsbild, och en god analytisk förmåga att göra jämförelser och dra paralleller mellan exempelvis sin egen och andras upplevelse av privilegier och förtryck, är andra viktiga förmågor. Handlingar

3 . Om nor m e r , p r i v i l e gi e r o c h m a k t …

125

Det börjar med en känsla i magen För mig personligen har de flesta markanta utvecklingssprång i min känslomässiga och intellektuella förståelse för normer och privilegier, börjat i något som relaterat till mig själv. Insikter har ibland smugit sig på mig efter långa perioder av reflekterande – men de har lika ofta slagit mig i huvudet med ett metaforiskt basebollträ. Framför allt har detta inträffat när någon visat för mig att saker som jag aldrig tänkt på, reflekterat över eller mött något motstånd kring, i själva verket är ett privilegium av Guds nåde som har gjort många andra människors liv till en daglig kamp i mötet med ett normativt samhälle.

Som behandlare med ett par normglasögon behöver jag alltså som sagt börja med att rikta min utforskande och normkritiska blick mot mig själv. Och inte bara en eller ett fåtal gånger, utan återkommande, genom hela livet. För så länge jag inte vänder blicken mot mig själv blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att få syn på en eventuell maktobalans mellan mig och klienten, eller på mina fördomar, mina bias och mina stereotypa föreställningar.

Inte förrän jag gjort upp med hur jag själv förhåller mig till samhällets rådande normer eller mina medfödda privilegiers inverkan på de livsval och möjligheter som påverkat mitt eget liv, kan jag göra dessa utforskanden tillsammans med mina klienter.

126

3 . Om nor m e r , p r i v i l e gi e r o c h m a k t …

© F Ö R F A T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

som utmärker en sådan behandlare är slutligen, enligt Ratts med flera (2016), ett ständigt lärande och utforskande som leder till nya insikter och fördjupad förståelse, både inför den egna identiteten och den personliga bakgrunden, och inför andra människors och samhällsgruppers förutsättningar.

Med andra ord, att bli en mer medveten behandlare börjar med att titta på sig själv, och att påbörja en livslång resa mot ständigt utökad och fördjupad förståelse för hur vi människor på olika nivåer påverkas av, och även påverkar, vår omvärld i det komplexa samspel som utmärker vår moderna tid.

ÖVNING: TEFLONTESTET

© F Ö R F A T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Denna övning går ut på att synliggöra vilka områden eller normer som berett dig någon form av social friktion i ditt liv. Vilka normer har låtit dig passera obemärkt och vilka har väckt motstånd – kanske till och med orsakat hotfulla situationer – i mötet med andra? (Teflon är ju som bekant ett friktionsfritt material, därav namnet på testet.)

Skriv först ner ett antal normer, förslagsvis de sju diskrimineringsgrunderna (diskrimineringslag, SFS 2008:567), samt gärna några till som du kommer på: →→ →→ →→ →→ →→ →→ →→ →→ →→ →→

Ålder Kön Könsidentitet och uttryck Sexuell läggning Religion och annan trosuppfattning Etnicitet Funktionsnivå Klass Kroppsstorlek/kroppsform Annan norm, nämligen:________________

Gör sedan tre kolumner – Ofta, Ibland och Sällan. Sätt kryss i de olika kolumnerna för att markera hur ofta en viss norm har orsakat någon form av friktion eller motstånd i ditt liv.

Gör gärna övningen i grupp och reflektera tillsammans – fick du syn på något nytt, som du inte hade tänkt på tidigare? Vad kan det få för konsekvenser för dig att uppmärksamma och reflektera kring detta?

Kan friktionen se olika ut i olika sammanhang och på vilket sätt?

Vilka risker och möjligheter kan du se kopplat till detta?

Och, om ni exempelvis gör testet på en hel arbetsgrupp: Vad innebär era sammanlagda poäng på testet i mötet med era klienter? Finns det levda erfarenheter och perspektiv som helt eller delvis saknas hos er?

Vilka risker och möjligheter ser ni med det i så fall? I den mån ni är en heterogen grupp, hur tar ni vara på bredden av era olika erfarenheter?

Hur skulle ni kunna utvecklas ännu mer?

3 . Om nor m e r , p r i v i l e gi e r o c h m a k t …

127

Hur förhåller jag mig? Om privilegiets dilemman Låt oss säga att jag nu insett, eller blivit påmind om, att jag är en åtminstone hyfsat privilegierad människa. Att det funnits vidöppna dörrar jag passerat i mitt liv, som jag inte ens insett att någon hade kunnat hålla stängda. Att jag åtnjutit status, undsluppit många hinder och mycket motstånd, passerat obemärkt. Vad ska jag då ta mig till med dessa insikter? Ska jag skuldbelägga mig själv för att jag glidit genom livet utan det motstånd som beretts 128

3 . Om nor m e r , p r i v i l e gi e r o c h m a k t …

© F Ö R F A T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Så hur kan jag göra för att börja granska mig själv med nya glasögon? Ett sätt att bli mer medveten om vilka normer och privilegier som jag själv bär med mig, är att göra övningen ”Teflontestet” ovan.

Att rikta glasögonen mot mig själv i syfte att synliggöra det osynliga, är ett första steg i den transformering som ett par normglasögon kan innebära för behandlarrollen. Och om det första steget innebär att få syn på något nytt, innebär det andra steget att känna eller uppleva något utifrån det jag nyss fått syn på. Vad innebär det för mig att ha eller inte ha vissa privilegier eller viss makt?

Hur känner jag inför det? Gör det mig upprörd, känner jag avund, är det orättvist, väcker det glädje, lycka? Att utforska hur jag själv känner inför något, blir grunden till att landa i hur jag väljer att förhålla mig till det – och hur jag framgent väljer att agera.

På vilket sätt har ditt eget liv påverkats, rent av formats, av områden där du bjudits motstånd av omgivningen? Vad innebär det för dig som behandlare? Vilka erfarenheter ligger det dig särskilt nära till hands att relatera till? Kan – och vill – du använda dig av dessa erfarenheter på ett aktivt och uttalat sätt, i någon form? Hur påverkas maktrelationen i rummet i förhållande till den enskilda klienten, om hen exempelvis har en ”högre” maktposition än du själv? Hur har du tidigare hanterat sådana diskrepanser?

Har du benämnt dem? Har klienten själv uppmärksammat dem?

Håll dessa frågor i bakhuvudet i vårt fortsatta utforskande av olika normers roll.

© F Ö R F A T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

många av mina medmänniskor? Ska jag förbanna orättvisorna?

Demonstrera på gatorna? Omvärdera hela min tillvaro?

Det finns en metafor kring detta, som florerat i sociala medier de senaste åren (Pyle, 2014). En lärare på en högstadieskola i USA skulle en dag hålla en lektion om privilegier för sina elever i samhällskunskap. För att illustrera fenomenet gav han var och en av eleverna ett tomt papper. Han bad dem att knyckla ihop pappret till en boll. Sedan sa han: ”Ni representerar nu USA:s befolkning.

Det finns ett enkelt sätt för var och en av er att bli välbärgad och röra sig uppåt i klasshierarkin. Allt ni behöver göra är att pricka ert papper i papperskorgen här, som i en basketkorg. Men – ni måste sitta kvar där ni sitter just nu.” Eleverna fick kasta pappersbollarna, och självklart var det betydligt lättare för eleverna som råkade sitta längst fram att pricka sina bollar, än för eleverna längst bak. De elever som satt längst bak, blev upprörda och ifrågasatte det orättvisa i att eleverna fick så olika förutsättningar, helt godtyckligt, utifrån var de råkade sitta. Eleverna längst fram, däremot, såg bara det avstånd på några få decimeter som skiljde dem från papperskorgen – inte hur många de hade bakom sig – och klagade därför inte alls på upplägget. ”Där har ni en lektion i vad privilegier är”, förklarade läraren. ”Glöm därför inte att använda de privilegier du har i livet för att ge en röst åt dem som finns bakom dig.”

Med andra ord gäller det att hålla tungan rätt i mun när vi pratar om privilegier, och skilja på vad som är problematiskt i samhället – och vad som inte alls måste vara det. För att fritt citera användaren @itsfeminism på Instagram: Vita människor är inte problemet, rasism är det. Heterosexuella människor är inte problemet, homofobi är det. Män är inte problemet, sexism är det.

En människas privilegium måste inte i sig vara något problematiskt. Vi har ju trots allt redan konstaterat att hur mycket eller

3 . Om nor m e r , p r i v i l e gi e r o c h m a k t …

129

130

3 . Om nor m e r , p r i v i l e gi e r o c h m a k t …

© F Ö R F A T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

lite privilegier vi har, till stor del beror på medfödda och därmed icke-påverkbara faktorer. Däremot blir det problematiskt när en privilegierad människa exempelvis underlåter att inse att något är ett problem, bara för att det inte utgör ett problem för hen personligen. Eller när högt privilegierade personer är helt omedvetna om sina privilegier – och därmed utgår från att alla deras medmänniskor har samma möjligheter, handlingsutrymme, makt eller möjlighet att påverka och ta ansvar som de själva har. (Fors, 2018, ger goda exempel på detta.) En privilegierad tillvaro kan då utmålas som något valbart, något som det står lika fritt för var och en att erövra, oavsett bakgrund eller förutsättningar.

Att ta på sig ett par normglasögon handlar därmed inte enbart om att se saker och ting i ett nytt ljus. Det handlar också, som vi nämnt tidigare, om att få syn på allt det – och alla de – som vanligtvis inte syns alls. Vilka personer kommer inte till er mottagning eller arbetar inte på din arbetsplats? Vem sitter inte på den stol du sitter på, metaforiskt talat? När du sitter i ett rum med en klient i behandling – vilka normer, privilegier och maktordningar i samhället har lett fram till att rollerna är som de är – att du är behandlaren och hen är klienten, och inte vice versa?

Samma dilemma kan ibland framträda även i behandlarrollen. Å ena sidan åligger det ju mig som behandlare att förhålla mig öppet, icke-dömande och icke-vetande gentemot klienten och hens unika upplevelser. Det kan då finnas en önskan från min sida att betona att jag på något sätt accepterar klienten och hens identitet och livsval, eller inte dömer klienten på grunder som samhället i stort kan göra. Å andra sidan kan jag som behandlare, med normglasögon på näsan, här behöva ställa mig själv några frågor: Vänta ett tag – vem gav mig rätten och tolkningsföreträdet att visa att just jag accepterar klienten? När kom vi överens om att hen ansökte om min acceptans? Vem är jag att säga att jag accepterar eller inte dömer klienten? Vilken makt har jag, som har möjlighet att ge eller inte ge klienten denna acceptans och bekräftelse? Självklart menar jag inte att vi ska sluta visa accep-

Ö V N I N G : ”J A G A C C E P T E R A R D I G ”

En annan övning jag rekommenderar dig att göra med dina kollegor eller vänner om du vill skapa en riktigt spänd stämning, är att sätta er i ett rum och para ihop er två och två, och sedan turas om att bedöma den andra utifrån synliga attribut, och bekräfta att ni accepterar varandra utifrån dessa. Det kan låta såhär: ”Lasse, jag ser att du har grön tröja på dig. Men det är lugnt med mig, jag accepterar dig, det är ditt val.” Eller: ”Tack Maylin, och jag ser att du har glasögon. Jag accepterar dig för det. Jag har inga problem med det, alls, faktiskt.” © F Ö R F A T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Jag kan garantera dig att denna övning kommer att väcka både obehag och aha-upplevelser hos dem som deltar. Övningen belyser ett dilemma som handlar om tolknings­ företrädet i en relation där det råder någon form av makt­ obalans. Vem har rätt att bedöma vem? Vem bör känna sig ”tacksam” över att bli accepterad av någon annan? Om jag uttryckligen säger att jag accepterar dig, säger jag ju också mellan raderna att alternativet hade varit att jag inte accepterat dig och att det är min fulla rätt att göra denna bedömning, oavsett vad du själv anser om saken eller känner inför det.

tans, bekräftelse och empati gentemot våra klienter. Vad jag menar är att vi behöver få syn på hur normer och makt på ett osynligt sätt vävt in oss alla i ett samspel där förväntningar och roller kopplas till olika människor – där en behandlare har rätt att skänka acceptans och bekräftelse åt en klient, men inte nödvändigtvis vice versa. Vi återkommer än en gång till en springande punkt: att det normkritiska förhållningssättet handlar om att lyfta fokus från individ till struktur och synliggöra outtalade och förgivettagna maktförhållanden.

3 . Om nor m e r , p r i v i l e gi e r o c h m a k t …

131

Ju mer vi börjar vänja våra ögon vid de nya glasögon som lägger ett filter av förståelse över tillvaron, desto tydligare kommer det sannolikt att bli att ett möte mellan en behandlare och en klient inte enbart är ett möte mellan två individer, utan att samhället obemärkt smyger med in i rummet innan dörren hinner glida igen. Vi ser det inte, vi tänker många gånger inte på det – men likväl sitter vår tredje part där i den lediga fåtöljen och styr och påverkar det som händer, ofta helt utan vår vetskap.

Redan vid den första handskakningen kan med andra ord en maktobalans etableras mellan en akademiskt utbildad terapeut och en person som sökt hjälp för psykologiska besvär. Behandlaren besitter sannolikt teoretisk kunskap, kännedom och erfarenhet som klienten saknar. Om behandlaren och klienten dessutom skiljer sig åt vad gäller andra maktordningar som kön, ålder, klass eller etnicitet, kan gapet i makt bli ännu större. Det är därför av största vikt att jag som behandlare är medveten om vilken maktobalans som råder (oavsett om den är till min egen fördel, nackdel, eller ser ut på något annat sätt), och vilka personliga erfarenheter jag som behandlare själv saknar i förhållande till min klients bakgrund.

I sin mycket tänkvärda och personligt förankrade bok A grammar of power in psychotherapy skriver Fors (2018) om privilegier och makt i relationen mellan behandlare och klient. Hon illustrerar olika möjliga maktförhållanden mellan klient och behandlare genom att elegant ställa upp dem i en fyrfältsmatris, där behandlarens och klientens grader av privilegier antingen kan vara liknande eller skilda åt, och där antingen behandlaren eller klienten kan ha fler privilegier än motparten. Dessa fyra kombinationer – liknande privilegier, privilegier till terapeutens fördel, privilegier till klientens fördel och liknande icke-privilegier (fritt översatt ur Fors, 2018) – skapar olika dynamiker och maktbalanser som alla kan påverka relationen och behandlingen på olika sätt. Framför allt, menar Fors (2018), kan de påverka behandlingens process och utgång

132

3 . Om nor m e r , p r i v i l e gi e r o c h m a k t …

© F Ö R F A T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Ett rum med makt

norm 19 R begränsande 20, 44 rape culture 86 binär norm 63 representation 112 funktionsnorm 71 klassnorm 70 S mansnorm 63 är leg. psykolog med flerårig sexuellerfarenhet läggning 66 Lina Bodestad från skolans och möjliggörande 20, 44 självmedkänsla 180 elevhälsans värld.

I dag driver hon konsultbolaget Normpsykologen, där nativitetsnorm 69 skola 97, 101 hon utbildar, föreläser, skriver böcker, bloggar och podcastar, främst normkritiskt förhållningssätt 42 stereotyphot 74, 76 sekularitetsnorm 71 jämställdhet och stigmatisering med fokus på normer, inkludering. 175 tvåsamhetsnorm 68 utbildningsnorm 72 T vithetsnorm 70 tolerans 41 vuxennorm 96 tolkningsföreträde 31, 131 normalitetsbegrepp 57 transidentitet 159 normkritik 38, 40 transperson 159 normpyramid 108

Utforskande i gränslandet mellan normer U , makt och psykisk hälsa

O

othering 30

unna sig 92

I ett individorienterat samhälle somVSverige, tenderar människor P valfrihet 52, 168som åtminstone i dag att personligen ta på sig skulden för sådant passera 23, 24 delvis orsakats av rådande pojkflicka 43 i samhället. 135, 143 privilegieskam privilegium 34, 128, 141

blaming 87förhållanden normer, victim strukturer och våld 116

I boken Med normglasögon i behandlarrollen tar Bodestad ett samlat grepp kring hur normer, stereotyper och förväntningar formar vår uppfattning av oss själva och världen och bidrar till psykisk ohälsa. Hur hänger normer samman med makt, privilegier och individens möjligheter – och vad behöver vi förstå om oss själva och våra klienter och medmänniskor för att hantera detta på ett fruktbart sätt? Vilka frågor behöver vi ställa oss själva och dem vi möter, för att synliggöra rådande normer och strukturer?

Hur kan vi konkret träna oss på att ifrågasätta begränsande normer och hjälpa våra klienter att göra detsamma?

Boken vänder sig till alla som arbetar i en behandlande roll, eller som studerar till ett sådant yrke: till exempel psykologer, socionomer och psykoterapeuter.

Art.nr 39970

206

studentlitteratur.se

S a k r e gi s t e r

© F Ö R F A T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Med normglasögon i behandlarrollen