KLINISK MIKROBIOLOGI FÖR SJUKSKÖTERSKOR Åsa Melhus
KLINISK MIKROBIOLOGI FÖR SJUKSKÖTERSKOR Åsa Melhus
Tredje upplagan
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 38002 ISBN 978-91-44-11626-6 Upplaga 3:1 © Författaren och Studentlitteratur 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Werner Schmidt Layout inlaga: Jesper Sjöstrand Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Cell under attack av ebolavirus. Courtesy: National Institute of Allergy and Infectious Diseases Printed by Dimograf, Poland 2019
INNEHÅLL
FÖRORD 9
01 / Den mikrobiella världen 11
04 / Vårdhygien 37
Balans på makroskopisk nivå 11
Vårdrelaterade infektioner 37
Balans på mikroskopisk nivå 15
Vårdhygienisk verksamhet 39 Basala hygienrutiner 41
02 / Mikrobiologin växer fram 19 Från biblisk tid till antiken 19 Antiken 20 Från antiken till medeltiden 20 Från 1600-talet till det viktiga 1800-talet 21 1800-talet 21 Vårdhygieniska framsteg under 1800-talet 23 Litteratur 27
03 / Dagens smittskydd 29 Smittskyddslagens inriktning och ansvarsfördelningen 30 Lagens omfattning och anmälningsplikten 30 Individens skyldigheter och rättigheter 33 Smittskydd i ett internationellt
Skydd som inte ingår i de basala hygienrutinerna 44 Förebyggande av vårdrelaterade infektioner 45 Lokaler 54 Avloppsvatten, tvätt och avfall 56 Rengöring, desinfektion och sterilisering 60 Vård utanför landstinget 71 Hundar i vård och omsorg 71 Litteratur 73
05 / Våra mikroorganismer 75 Mikroorganismers indelning och uppbyggnad 75 Linnés nomenklatur 77 Sjukdomar orsakade av mikroorganismer 77 Litteratur 79
perspektiv 33 Litteratur 35 5
INNEHÅLL
06 / Grundläggande bakteriologi 81 Mikroskopisk morfologi 81
11 / Bakterier som kan orsaka urinvägsinfektioner 173
Makroskopisk morfologi 86
Våra urinvägspatogener 173
Metabol aktivitet 91
Urinvägsinfektioner 175
Proteinprofiler 92
Diagnostik av urinvägsinfektioner 177
Antigena egenskaper 93
Behandling av UVI 180
Resistensmönster 93
Infektioner i närliggande organ 180 Litteratur 181
07 / Bakteriell patogenes 95 Patogenesens olika steg 95 Litteratur 104
12 / Bakterier som orsakar sexuellt överförbara infektioner 183 Svårigheter med prevention 183
08 / Normalfloran 105 Normalflorans funktioner 106 Normalflorans uppbyggnad 107 Betydelsen av normalfloran vid sjukdom 112 Litteratur 116
09 / Bakterier som orsakar infektioner i luftvägar 117 Övre luftvägsinfektioner 118 Nedre luftvägsinfektioner 131 Litteratur 145
Smittvägar 184 Vanliga symtom vid STI 184 Bakterier som går under smittskyddslagen 185 En nykomling – Mycoplasma genitalium 192 Litteratur 193
13/ Bakterier som orsakar infektioner i hud, mjukdelar och skelett 195 Bakterier som orsakar infektioner i hud och mjukdelar 195 Infektioner i hud och mjukdelar 201 Infektioner efter bett 206
10 / Bakterier som orsakar infektioner i mag-tarmkanalen 147
Infektioner i skelett och leder 207 Litteratur 209
Gastroenteriter ur ett nationellt och globalt perspektiv 147 Tarmens försvar 149 Infektionsdoser vid gastroenteriter 149 Bakteriella strategier i mag-tarmkanalen 150 Matförgiftningar 152 Regelrätta infektioner i mag-tarmkanalen 155 Litteratur 171
6
14 / Biofilmer och främmandekroppsinfektioner 211 Biofilmer – definitioner och utveckling 211 Biofilmsassocierade infektioner och bakterier 213 Litteratur 224
INNEHÅLL
15 / Anaeroba bakterier och deras infektioner 225
19 / Virologi 269 Den virusinfekterade cellen 270
Grampositiva anaerober 226
Den virusinfekterade organismen 270
Anaeroba gramnegativa stavar 230
Virus som orsakar barnsjukdomarna 274
Diagnostik och behandling av anaeroba
Virus som ger upphov till akuta
infektioner 231 Litteratur 233
luftvägsinfektioner 280 Virus som ger upphov till akuta tarminfektioner 284
16 / Bakterier som orsakar infektioner i centrala nervsystemet 235 Meningit 235 Hjärn- och subduralabscesser 245 CNS-infektioner där de naturliga barriärerna skadats 246 Litteratur 248
17 / Sepsis och septisk chock 249 Den äldre definitionen 249 Den nya definitionen – Sepsis-3 250 Mikroorganismer som orsakar sepsis 251 Riskfaktorer och symtom 252 Diagnostik 252 Behandling 254 Litteratur 255
Virus som orsakar persisterande eller kvardröjande infektioner 286 Vektorburna virus 297 Andra virus med stor klinisk betydelse 300 Litteratur 313
20 / Mykologi 315 För- och nackdelar med svamp 316 Skillnader mellan jäst- och mögelsvampar 316 Mykoser (svampinfektioner) 318 Opportunistiska mykoser 320 Litteratur 326
21 / Parasitologi 327 Protozoer (encelliga urdjur) 328
18 / Bakterier med hög smittsamhet 257 Yersinia pestis 257 Bacillus anthracis 259 Francisella tularensis 262 Coxiella burnetii 263 Brucella spp. 264 Leptospira interrogans 266 Litteratur 267
Helminter (inälvsmaskar) 336 Ektoparasiter (löss, loppor, skabbdjur, fästingar) 343 Litteratur 348
22 / Mikrobiologisk diagnostik – metoder och principer 351 Provtagning 351 Mikrobiologiska metoder 355 Provtagning vid olika symtom 364
7
INNEHÅLL
23 / Vårt försvar mot mikroorganismer 369 När barriärerna sviktar – det ospecifika försvaret 370 Det specifika försvaret 377 Tillstånd med ökad risk för infektioner 391 Feber 395 Litteratur 399
24 / Vaccin och passiv immunisering 401 Aktiv immunisering 401 Passiv immunisering 407 Litteratur 408
25 / Antimikrobiella läkemedel 409
Farmakokinetik 420 Insättning av antibiotika 421 Antibiotikas spektrum och indikationer 422 Medel mot mykobakterier 433 Antivirala medel 434 Antifungala medel 436 Antiparasitära medel 438 Litteratur 441
26 / Bakteriell antibiotikaresistens 443 Resistensmekanismer 443 Resistenta bakterier som går under smittskyddslagen 448 Faktorer som påverkar resistensläget 451 Framtida perspektiv för antibiotikaresistenta bakterier 454
Historik och utveckling 409
Resistensbestämning 455
Varför producerar en del
Litteratur 459
mikroorganismer antibiotika? 413
8
Verkningsmål och verkan 413
O R D L I S TA 4 6 1
Farmakodynamik 419
P E R S O N - O C H S A K R E G I S T E R 47 9
03 / Dagens smittskydd
© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T ER AT U R
Än i dag är smittskyddet basen för all bekämp ning av smittsamma sjukdomar som sprider sig i samhället. En ny smittskyddslag trädde i kraft 2004 (SFS 2004:168). Den har därefter fortlöpande kompletterats/ändrats och åter finns i Svensk författningssamling (SFS) på Sveriges riksdags webbplats. Sedan den 1 juli 2015 kan nya författningar, publikationer och information inom smittskyddsområdet hittas på Folkhälsomyndighetens webbplats. Folk hälsomyndigheten fick vid denna tidpunkt ansvaret för de uppgifter som Socialstyrelsen tidigare hade haft enligt smittskyddslagen och som även berörde Sveriges åtaganden enligt internationella hälsoreglementet, ofta förkor tat IHR. I dessa uppgifter ingår ■ det nationella samordningsansvaret för smittskyddsfrågor ■ de nationella vaccinationsprogrammen ■ samordning av den nationella sam verkan mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner ■ skydd mot internationella hot mot människors hälsa (IHR) ■ att vara nationell kontaktpunkt gent emot EU och WHO med beredskap för hot mot människors hälsa samt samar bete kring smittsamma sjukdomar
■ att vara föreskrivande myndighet avseende författningar på smitt skyddsområdet. Dessutom ansvarar Folkhälsomyndigheten för 1. beredskapslager av smittskyddsläkemedel 2. pandemiberedskap inklusive upphand ling av garantiavtal för pandemivaccin. Allt som har med smittskyddsrelaterade frågor att göra har emellertid inte överförts till Folkhälsomyndigheten. När dessa frågor berör perspektiven hälso och sjukvård samt patientsäkerhet har Socialstyrelsen fortsatt ansvar. I detta ansvar inkluderas ■ vårdrelaterade infektioner och vård hygien ■ blodsäkerhet ■ medicinsk teknik ■ sprutbyten ■ antibiotikaresistens ■ yrkesmässig hygienisk verksamhet, till exempel piercing och tatuering ■ smittsamt avfall från hälso och sjuk vården.
29
Smittskyddslagens inriktning och ansvarsfördelningen
Lagens omfattning och anmälningsplikten
Smittskyddslagen omfattar smittskyddsåt gärder som riktar sig mot människor, medan andra lagar reglerar åtgärder som riktar sig mot djur och vad som brukar gå under benäm ningen objekt (såsom vatten och livsmedel). Smittskyddslagen ger samhället möjlighet att vidta åtgärder för att skydda sin befolkning, men under historiens gång har det ibland skett på bekostnad av den enskilda individen. När den nya lagen omformulerades var det för att skapa en bättre balans mellan samhällets behov och den smittades integritet och rättssäkerhet. Utgångspunkten var att alla människor är lika mycket värda och att smittskyddet inte får var mer långtgående än vad som är försvarligt med tanke på andra människors hälsa. Tyngdpunk ten för smittskyddet ligger nu på det frivilliga och förebyggande arbetet, där information om smittvägar, hur man skyddar sig och behand ling av redan smittade ingår. Landstinget har ansvaret för smittskydds åtgärder som riktar sig till människor medan kommuner och en del myndigheter vidtar åtgärder för djur och objekt. Det samlade ansvaret inom landstinget har smittskyddslä karen. Folkhälsomyndigheten ansvarar i sin tur för samordningen av smittskyddet på natio nell nivå och för tillsynen och föreskrifterna. Att vidta de direkta smittskyddsåtgärderna vilar dock ofta på den behandlande läkaren eller annan vårdpersonal. På mottagningar för sexuellt överförda infektioner finns det till exempel ofta en kurator eller liknande som sköter smittspårningen.
Smittskyddslagen omfattar ”alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som kan innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa”. Man skiljer här på allmän farliga, samhällsfarliga och vissa andra smitt samma sjukdomar som är anmälningspliktiga men inte allmänfarliga. De allmänfarliga sjuk domarna tillåter mer omfattande smittskydd såtgärder, och de måste både anmälas och smittspåras. (Se tabell 3.1 för detaljer). För när varande anses tre infektioner så farliga att de kategoriseras som inte bara allmänfarliga utan även samhällsfarliga. Till dessa hör smittkop por, sars och infektion med ebolavirus. Skulle de spridas så skulle det kunna få förödande konsekvenser, och viktiga samhällsfunktioner skulle kunna slås ut. I en sådan situation har smittskyddsläkaren möjlighet att ta till extra ordinära smittskyddsåtgärder, som att sätta misstänkt smittade patienter i karantän eller att avspärra ett område. Vi har således fortfa rande kvar en rest av pestens karantänlagar. Smittskyddsanmälan görs till smitt skyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten av behandlande läkare, läkare vid mikrobio logiska laboratorier och obducerande läkare. Även verksamhetschefer vid mikrobiologiska laboratorier kan anmäla oberoende av profes sion. Anmälningarna ska göras skriftligt senast dagen efter den dag då läkaren misstänkt eller konstaterat ett anmälningspliktigt fynd. Syftet med anmälningarna är att snabbt kunna vidta åtgärder och att mer långsiktigt utvärdera smittskyddet och hur dess strategier fungerar. Smidigast är det om anmälningarna sker elek troniskt via SmiNet. Genom smittspårning kan man identi fiera smittkällan och hitta de personer som
30
© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T ER AT U R
03 / DAGENS SMIT TSk yDD
03 / DAGENS SMIT TSk yDD
TABELL 3.1 Sammanfattande lista över vilka smittsamma sjukdomar som är anmälningspliktiga, smittspårningspliktiga, allmänfarliga och samhällsfarliga. För eventuella uppdateringar, se Folkhälsomyndighetens webbplats.
Anmälningspliktig sjukdom
Smittspårningspliktig
Allmänfarlig
Infektion med atypiska mykobakterier Invasiv infektion med betahemolytiska streptokocker (GAS) Botulism
Ja
Brucellos
Ja
Campylobacter-infektion
Ja
Ja
Creutzfeldt–Jakobs sjukdom Infektion med Cryptosporidium
Ja
Denguefeber Difteri
Ja
Ja
Ebolainfektion
Ja
Ja*
Echinokockinfektion
Ja
Infektion med Entamoeba histolytica
Ja
Infektion med Enterobacteriaceae som producerar ESBL (extended spectrum beta-lactamase)** Infektion med Enterobacteriaceae som producerar ESBL av karbapenemastyp (ESBL-carba)
Ja
Infektion med enterohemorragisk E.coli (EHEC)
Ja
Ja
Fågelinfluensa (H5N1)
Ja
Ja
Giardiainfektion
Ja
Ja
Gonorré
Ja
Ja
Hepatit A–E
Ja
Ja
Hivinfektion
Ja
Ja
Infektion med HTLV 1 eller 2
Ja
Ja
Gula febern Invasiv infektion med Haemophilus influenzae
© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T ER AT U R
Harpest (tularemi)
Influensa** Kikhosta
Ja
Klamydia
Ja
Ja
Kolera
Ja
Ja
Legionellainfektion
Ja
Leptospirainfektion Listeriainfektion
Ja
Malaria Forts.
31
03 / DAGENS SMIT TSk yDD
Anmälningspliktig sjukdom
Smittspårningspliktig
Allmänfarlig
Invasiv meningokockinfektion Mers-virusinfektion
Ja
Infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA)
Ja
Ja
Mjältbrand
Ja
Ja
Mässling
Ja
Papegojsjuka
Ja
Paratyfoidfeber
Ja
Ja
Pest
Ja
Ja
Infektion med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G
Ja
Ja
Polio
Ja
Ja
Påssjuka
Ja
Invasiv pneumokockinfektion
Q-feber Rabies
Ja
Ja
Röda hund
Ja
Salmonellainfektion
Ja
Ja
Shigellainfektion
Ja
Ja
Smittkoppor
Ja
Ja*
Svår akut respiratorisk sjukdom (sars)
Ja
Ja*
Syfilis
Ja
Ja
Trikinos
Ja
Tuberkulos
Ja
Ja
Tyfoidfeber
Ja
Ja
Infektion med vankomycinresistenta enterokocker (VRE)
Ja
Vibrioinfektion exklusive kolera
Ja
Sorkfeber (nephropathia epidemica)
Viral meningoencefalit Virala hemorragiska febrar exklusive denguefeber och sorkfeber
Ja
Yersiniainfektion
Ja
* Samhällsfarlig **I nuläget gäller anmälningsplikten endast läkare vid laboratorier i klinisk mikrobiologi och inte de behandlande läkarna. Aktuellt influensaläge återfinns på samma ställe som den frivilliga laboratorierapporteringen på Folkhälsomyndighetens webbplats.
32
Ja
© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T ER AT U R
Stelkramp
03 / DAGENS SMIT TSk yDD
möjligen har blivit smittade. Information och rådgivning är här viktiga bitar. Ibland ordine ras antibiotika eller vaccinering för att hindra smittspridning. Smittskyddslagen är inte oföränderlig. Beroende på att den mikrobiologiska världen är i ständig rörelse måste också de infektions sjukdomar och de åtgärder som lagen omfattar vara det. Det betyder att tabellen ovan kan bli inaktuell efter en tid. Smittskyddsläkaren har dessutom möjlighet att göra en infektion anmälningspliktig och smittspårningsplik tig lokalt. Detta kan vara speciellt viktigt i utbrottssammanhang.
© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T ER AT U R
Frivillig laboratorierapportering Förutom den lagligt reglerade rapporteringen, finns det även en frivillig laboratorierapporte ring till Folkhälsomyndigheten. Den har under senare år omfattat calicivirus, respiratoriskt syncytievirus samt C. difficile. Alla patien ter i denna rapportering är avidentifierade. Rapporterna publiceras en gång per vecka av myndigheten, men för virusen sker det enbart när de har sin säsong under vintern. Genom att följa rapporterna kan man få en inblick i om läget är på väg att förvärras eller om det värsta är överståndet för den här gången, en nog så viktig information vid hantering av akut plats och/eller personalbrist under till exempel calicitider.
Individens skyldigheter och rättigheter Då alla har intresse av att smittor inte sprids har vi alla ett ansvar enligt smittskyddslagen att vidta försiktighetsåtgärder för att skydda oss själva och andra mot att utsättas för risken att drabbas av smittsamma sjukdomar. Det bety
der att om man vet eller misstänker att man bär på en smittsam sjukdom är man skyldig att uppsöka läkare och låta sig undersökas. Man måste också berätta om varifrån man kan ha fått sin smitta och till vem eller vilka man kan ha spritt den vidare. Detta gäller dock enbart om infektionen tillhör de infektioner som är allmänfarliga eller måste smittspåras enligt lag. Vid provtagning för hivinfektion har man rätt att vara anonym. Det finns inte bara en undersökningsplikt utan också en informationsplikt. Det innebär att den som vet att han eller hon bär på en all mänfarlig sjukdom är skyldig att berätta om den för de personer som han eller hon har en sådan kontakt med att det finns en påtaglig risk för smittöverföring. Denna plikt är till för att göra det möjligt för varje individ att själv avgöra vilka smittorisker han eller hon vill utsätta sig för. Är man smittad har man möjlighet att få stöd från samhället i form av till exempel vård, behandling eller psykosocialt stöd. Det är viktigt att information och råd om infektio nen delges via den behandlande läkaren eller smittskyddet, så att man kan ta sitt ansvar och förhindra fortsatt smittspridning.
Smittskydd i ett internationellt perspektiv Även om vår smittskyddslag är nationell finns det internationella organisationer som jobbar med smittskydd utifrån ett europeiskt och globalt perspektiv. En av dessa är EU:s smittskyddsmyndighet, European Centre for Disease Prevention and Control (ECDC). Denna myndighet är förlagd i Solna och bild ades 2005. Världshälsoorganisationen (WHO) har däremot varit i gång under flera år och är en del av Förenta Nationerna. År 2005 antog 33
03 / DAGENS SMIT TSk yDD
Världshälsoförsamlingen IHR, vars syfte är att förebygga, förhindra och hantera gränsöver skridande hälsohot. Reglementet trädde i kraft i juni 2007. För att kunna genomföra dessa åtaganden fick vi en ny lag (2006:1570). Den
innehåller bland annat karantänbestämmelser för fartyg och flyg, och den har kompletterats med en förordning (2007:156) och diverse föreskrifter.
SMITTSKYDD I BACKSPEGELN
Också för ett sekel sedan fanns det smittskyddsbestämmelser, även om de inte var fullt så utvecklade som i dag. Nedanstående sammanfattning av smittskyddande åtgärder är hämtad från en skrift i serien Medicinskt folkbibliotek från 1926 och är skriven av Alfred Pettersson, dåvarande professor i hygien vid Karolinska Institutet i Stockholm.
feber. Befinnes sjukdomen vara någon av dessa, skall den sjuke helst överföras till epidemisjukhus, och om detta ej låter sig göra, isoleras, så att spridning av smitta från honom förhindras. Överhuvudtaget är det klokt att undvika intimare beröring med sjuka, vilkas sjukdoms beskaffenhet man ej känner. Barn, som för många sjukdomar äro särskilt mottagliga, böra därför skyddas
dels sitt ursprung från sjuka människor
även för smekningar av främmande
eller djur. Det är därför av stor betydel-
personer. Renlighet är ett gott skydds-
se att fortast möjligt upptäcka de sjuka
medel mot smitta. En synnerligen god
och vidtaga åtgärder mot spridning av
sed är att tvätta sig före måltiderna.
smittan. Epidemilagen av år 1919 åläg-
Icke blott sin egen kropp, framförallt
ger också hushållsföreståndare att till
på densamma genom skador upp-
tjänsteläkare, hälsovårdsnämnd, lands-
komna sår, bör man skydda för förore-
fiskal eller pastor på landet göra an -
ning, utan även kläder, mat och dryck,
mälan om varje sjukdomsfall, som kan
bostad och bostads omgivning. Hälsan
antagas vara pest, kolera, smittkop-
är det värdefullaste vi äga, men tyvärr
por, fläckfeber, nervfeber, paratyfus,
kommer insikten därom ofta först då
rödsot, scharlakansfeber, difteri, akut
den gått förlorad. Det är vanligen också
barnförlamning, epidemisk hjärnhin-
billigare att förekomma sjukdom än
neinflammation och epidemisk hjärn-
att häva den. © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T ER AT U R
Smittsamma sjukdomar leda mesta-
34
03 / DAGENS SMIT TSk yDD
KUNSKAPSNYCKLAR
1. Vem har det samlade ansvaret för smittskyddet inom landstinget? 2. Vilken myndighet ansvarar för samordningen av smittskyddet på nationell nivå? 3. Vilken myndighet ska man vända sig till när det gäller vårdhygieniska frågor? 4. Ge tre exempel på allmänfarliga sjukdomar. 5. Ge ett exempel på en samhällsfarlig sjukdom. 6. Vad innebär det att man har en undersöknings- och informationsplikt enligt smittskyddslagen?
Litteratur Ekdahl K, Giesecke J (redaktörer). Smittskyddsboken. Lund: Studentlitteratur, 2003. Folkhälsomyndigheten. www.folkhalsomyndigheten.se SFS 2004:168. Smittskyddslagen. Socialstyrelsen. www.socialstyrelsen.se
© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T ER AT U R
■ Smittskyddslagen omfattar smittskyddsåtgärder som riktar sig mot människor. ■ Landstinget tillsammans med smittskyddsläkaren har ansvaret för dessa åtgärder. ■ I lagen skiljer man på allmänfarliga och vissa andra smittsamma sjukdomar. De allmänfarliga sjukdomarna tillåter mer omfattande smittskyddsåtgärder och ska både anmälas och smittspåras. ■ Har man blivit smittad med någon allmänfarlig sjukdom eller en sjukdom som måste smittspåras är man skyldig att uppsöka läkare och låta sig undersökas. ■ För allmänfarliga sjukdomar finns också en informationsplikt om det finns en påtaglig risk för smittöverföring. ■ Smittskyddet går över nationella gränser och finns på både europeisk och global nivå.
UPPGIFTER
35
Åsa Melhus är professor i klinisk bakteriologi vid Uppsala universitet och överläkare på Akademiska sjukhuset och Linköpings universitetssjukhus. Hon är engagerad i undervisningen inom sitt ämnesområde på programmen för biomedicinska analytiker, sjuksköterskor och läkare.
KLINISK MIKROBIOLOGI
FÖR SJUKSKÖTERSKOR
Klinisk mikrobiologi för sjuksköterskor beskriver en värld av smittsamma och skadliga bakterier, virus, svampar, parasiter och de infektioner de orsakar. Boken tar även upp andra, både praktiska och teoretiska ämnen inom området klinisk mikrobiologi som är nödvändiga att känna till i omvårdnadsarbetet. Det handlar om infektionsimmunologi, antimikrobiella substanser, antibiotikaresistens, smittskyddslagstiftning, diagnostik och, inte minst, vårdhygien. I den nya, utökade upplagan har föreskrifter och lagar uppdaterats, och nya trender tagits upp vad gäller mikroorganismer, resistens och vårdhygien. Som tidigare kompletteras texten av ett rikt urval av sammanfattande tabeller, diagram, fotografier och förklarande illustrationer. Sist i varje kapitel finns studieuppgifter samt litteraturtips och i slutet av boken ligger en omfattande ordlista. Boken är i första hand avsedd som lärobok för sjuksköterskeprogrammet, men den fungerar också utmärkt som referensverk för yrkesverksamma sjuksköterskor och annan personal inom vården. Oavsett vilken roll man har som läsare är det lätt att fångas av den fascination för den mikrobiella världen som texten förmedlar.
Tredje upplagan
Art.nr 38002
studentlitteratur.se