Av David Walliams har utgivits:
Stinkis
Dennis hemlighet
Råttburgare
En ganska otrevlig elefant
Miljardärkillen
Gangsterfarmor
Världens värsta tandläkare
Fasansfulla faster
Farfar på rymmen
Skurkpappan
Ismonstret
Midnattsgänget
Slajm
Gjej
Gangsterfarmor slår till igen!
Megamonstret
Översättning: Sabina Söderlund
Illustrationer av Tony Ross
jupt inne i tidens dimma, långt från den värld vi känner till, ligger ett uråldrigt stenslott. Slottet ligger på en enorm, svart klippa som sticker upp ur ett stormande hav. Klippan är en vulkanö. Ingen vet säkert när vulkanen senast hade ett utbrott eller när den kan få ett igen.
I slottet finns en skola. Inte vilken skola som helst. En skola dit de styggaste barnen i världen skickas. Den kallas DEN GRYMMA SKOLAN.
Det finns inte en chans att rymma därifrån. Ön ligger långt från fastlandet och havet som omger den är fullt av hajar – hungriga hajar som gärna slukar stygga barn i ett nafs.
Det finns alla möjliga sorters skräckinjagande saker på DEN GRYMMA SKOLAN. Lärarna är
skräckinjagande, skolmiddagarna är motbjudande och lektionerna skulle ge dig mardrömmar.
Så fortsätt läsa, men bara om du vågar.
Hjälten i vår berättelse fick sitt smeknamn på grund av att
hon alltid busar. Hon kan bara inte låta bli! Busan älskar
fåniga skämt och inget gör henne gladare än att få alla att
skratta.
Den stora pojken på DEN GRYMMA SKOLAN med tappade tänder, bruten näsa och ett blomkålsöra ser skrämmande ut, men han kanske bara är en vänlig jätte.
Lusen är minst på skolan, men är kanske också den elakaste.
Flickan med de stora händerna har en ännu större attityd.
Den här flickan verkar befinna sig på en annan planet eftersom hon alltid säger de fånigaste saker.
Pongo njuter av att vara det mest illaluktande barnet på hela skolan –om inte i hela världen. Vart han än går följs han av ett stinkande, brunt moln.
Bom är en flicka som alltid har något att säga och hon säger det också RIKTIGT HÖGT!
Den mystiska, fågelliknande läraren i naturvetenskap på DEN
GRYMMA SKOLAN har små ögon, vass näsa och en slängkappa
som fladdrar efter henne som vingar. Doktor Doktur ingjuter skräck i alla barnen. Den elev som skickas till henne för kvarsittning blir sig aldrig lik igen.
Doktor Dokturs laboratorieassistent pratar bara med grymtningar.
”NÖFF!” En grymtning för ja. Två för nej. Något mer än så och ingen har en aning om vad han säger. Inte ens han. Grymt är helt skallig, men har en alldeles extraordinär peruk. Peruken är en enbent katt som sitter hopkrupen på huvudet.
Den kusliga vaktmästaren är lång och bred, med ett skägg som går ner till naveln. Lusk har enorma nyckelknippor i bältet.
Professor Doktur är doktor Dokturs gamla mamma. Hon har varit rektor på
DEN GRYMMA SKOLAN så länge någon kan minnas, men det märkliga är att ingen har sett henne på flera år. Det finns de som tror att professorn mystiskt försvann från skolan för många år sedan.
Stank är skolans mattant från dina värsta mardrömmar. Hon är stolt över att servera mat som ingen kan behålla.
DEN GRYMMA SKOLANS
bibliotekarie är oerhört
mycket mer intresserad
av kakor än böcker.
Klomp är den hemska läraren från Busans ursprungliga skola. Hon avskyr Busan av hela sitt hjärta.
Båtsmannen är den mystiska, huvklädda figuren som transporterar barn från fastlandet till vulkanön där
DEN GRYMMA SKOLAN ligger.
Matteläraren har en metallhand med sex fingrar på. Fingret har elva fingrar totalt, men tror att han bara har tio. Så när Fingret räknar på fingrarna för att lösa ett matteproblem har han alltid fel. Det är synd för hans stackars elever som aldrig kan få ett svar rätt.
Konstläraren, med svart hår, svart bockskägg och helsvarta kläder, kräver att hans elever bara målar med svart färg.
Idrottslärarens matcher är så tuffa att hennes elever skickas direkt till sjukstugan efteråt.
Den skäggige geografiläraren tycker om att ta med sig farorna från världen utanför in i sitt klassrum.
Läraren ger lektioner på ett språk som hon själv har hittat på, följaktligen kallat pladderspråket. Problemet är att pladderspråket är ett nonsensspråk och helt omöjligt att förstå. Alla barn som gör ett prov på det språket är dömda att misslyckas.
Den sjaskige trädgårdsmästaren kallas för ”Masken” eftersom han alltid har maskar i fickan. Han tillbringar den mesta tiden med att plantera i krukor i sitt skjul utan att prata med någon annan än sina maskar. Han har tillbringat hela sitt liv på DEN GRYMMA SKOLAN eftersom han var elev där innan han blev trädgårdsmästare.
Odjuret är den elakaste katt som någonsin funnits och har bara ett öga och ett ben. Men det där benet slutar i en tass med de längsta, vassaste och dödligaste klorna du någonsin sett, och hon är inte rädd för att använda dem. Odjuret bor uppe på Grymts kala huvud.
Skriet är en pelikan som sitter fastkedjad vid det högsta tornet på slottet som är DEN
GRYMMA SKOLAN . Pelikanen används i stället för skolklockan som gick sönder för många år sedan. Fågeln skriker för att signalera att skoldagen börjar eller slutar.
Maskis är Maskens fantasifullt uppkallade daggmask som han har som husdjur.
Den här varelsen förblir ett mysterium, ett tag till …
För många år sedan i ett land långt ifrån vårt
eget sträckte sig en träbrygga ut i havet. Vårt
äventyr börjar en så stilla natt att det var kusligt.
Det enda ljuset kom från månen och det enda ljudet kom från vågorna som slog mot bryggan.
På bryggan stod två figurer som avtecknades i silhuett av månen när de såg ut över havet. En var kort. Den andra var lång.
Den korta var ett barn.
Flickan var kort för sin ålder men blev alltid uppmärksammad för sitt fantastiskt uppnosiga
leende. Hon var klädd i en urgammal duffel över den slitna skoluniformen. Det var hål i stövlarna.
Det var faktiskt så många hål i stövlarna att det skulle vara lättare att säga att hålen hade stövlar i sig. Hon var föräldralös.
Flickan hette Busan. Det var inte hennes riktiga namn, men alla kallade henne Busan, så det gör jag också. Hon fick det smeknamnet eftersom hon alltid busade.
”Varför rodnade bläckfisken?” frågade hon och log.
”Inte ett till av dina fåniga skämt, Busan. Jag hade hoppats att du skulle ha lärt dig en läxa!”
skällde den vuxna. Hon var den långa, en lärare vid namn fröken Klomp. Klomp klämde fast en monokel i ögat. Hon hade en frisyr som såg ut att ha skapats med en skål och en sax.
”Bläckfisken rodnade för att den såg havets ända där nere!”
”Det där är inte roligt!” snäste Klomp.
”Jag tycker att alla skämt är roliga om det har ordet ’ända’ i sig!”
”JAG FÖRBJUDER DIG ATT
SÄGA ORDET ’ÄNDA’!”
”Ända?” frågade Busan och fyrade av ett strålande leende.
”JA! ’ÄNDA’!”
”Men, fröken, du sa precis ’ända’!”
”Ja, men bara för att tala om för dig att inte säga ’ända’!”
”Du sa precis ’ända’ två gånger!”
”SLUTA SÄG ’ÄNDA’!” sa Klomp och stampade frustrerat med foten.
STAMP!
De murkna träplankorna i bryggan knakade.
KNAK!
För att hålla balansen lade Klomp handen tungt på flickans axel.
DUNS!
”Fröken?”
”Vad är det nu?”
”Vad är det för skillnad mellan lärare och godis?”
”Jag vet inte och jag bryr mig inte!”
”Barn gillar godis!”
”HÅLL TRUTEN!”
”Mamma och pappa lärde mig att man måste skratta även när det är som mörkast.”
”Jaha, men de är inte här nu, eller hur? Så inte ett ord till!”
Busan böjde sorgset på huvudet. Hennes hjärta
värkte varje dag för att hennes föräldrar var borta för alltid. Det var därför hon älskade att skämta hela tiden. Hon visste hur sorg kändes och ville inte att andra också skulle vara ledsna. Det gjorde henne glad att göra andra människor glada.
I samma ögonblick dök en lång roddbåt i trä upp ur dimman som hängde över vattnet som en spöklik gardin.
”Aha! Precis i tid”, sa Klomp och såg på klockan. ”Varje natt vid midnatt kommer båten från
DEN GRYMMA SKOLAN för att hämta det senaste, stygga barnet.”
En mystisk figur med huva rodde båten.
Busan flämtade till.
”Är du rädd?”
spann Klomp.
”Nej, nej!” ljög Busan. ”Jag känner mig bara lite raptastisk.” Sedan tvingade hon fram en liten rap. ”RAP! Så där!” tillade hon och dunkade sig i bröstet. ”Nej, jag ser verkligen fram emot det. Jag kan knappt vänta! DEN GRYMMA
SKOLAN! Det låter så kul! En liten sak bara?”
”Ja?”
”Hm, ska jag stanna länge?”
Klomp flinade hemskt. ”Bara resten av ditt liv!”
Det finns en skola dit de elakaste barnen i världen skickas när de varit extra elaka. Chansen att lyckas rymma är noll, för skolan ligger på en ö och runt ön simmar massor av hungriga hajar. Lektionerna är trista, maten äcklig och lärarna hemska, särskilt
naturvetenskapsläraren doktor Doktur. Den som får kvarsittning hos henne blir sig aldrig lik igen …
När Busan kommer till skolan inser hon snart att något väldigt märkligt pågår. Det verkar ha att göra med doktor Doktur och en underlig maskin som kallas monsterskaparmaskinen. Men det är när Busan plötsligt står öga mot öga med det skräckinjagande MEGAMONSTRET , som det blir riktigt farligt.
Illustrerad av Tony Ross