Långt, långt ute på havet, på toppen av en liten vindpinad ö, låg ett ensamt radioobservatorium.
Där bodde en gång en kvinna som hette Nadine.
Det var inte lätt att få syn på henne. Hon brukade vara gömd mellan sprakande apparater, slingriga ledningar och stora instrument. Nadine justerade dem, reparerade dem, och lämnade helst aldrig sin plats.
Men vad höll hon på med egentligen, undrar du säkert.
Jo, hon lyssnade efter tecken på liv i universum, liv ute bland stjärnorna. För visst skulle det kännas bra att veta att vi inte är helt ensamma här? År efter år efter år sökte hon. Men hon hittade aldrig något.
En vårnatt rullade en våldsam storm in över ön. Den slog sprickor i havsisen. Den rev och slet i allt som försökte hålla sig kvar vid klipporna.
Nadine väcktes av ett stort brak. Hon sprang upp i det nedsläckta laboratoriet. Kablarna låg slappa, skärmarna stod svarta. Det luktade konstigt. Och det gick inte att få liv i någon av apparaterna.
Det var en stor dimsedutt som hade brunnit av. Utan den fungerade ingenting.
Nåja, det är väl inget problem, tänkte Nadine. Det var ju bara att gå in på lagret och hämta en ny?
Men när hon gick dit för att hämta en, upptäckte hon att hyllorna gapade tomma. Helt tomma.
På en enslig ö vid världens utkant finns ett observatorium. Där, bland maskiner och apparater, sitter Nadine och letar efter liv i universum.
Bjarke Stenbæk Kristensen debuterade 2024 med bilderboken Ålens nyckel.