Läs mer om Atilla Yoldaş på rabensjogren.se
Till Aydan, Morbrors hjärta
© Text: Atilla Yoldaş 2025
© Bild: Viktor Westberg 2025
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Formgivning: Jonas Lindén
Författarfoto: Kajsa Göransson
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025 isbn 978-91-29-74713-3
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Innehåll
”Hej!”
Om den här boken 7
”Hård och tuff.”
Om mansnormer, machokultur och grupptryck 10
”killar och tjejer är olika som äpplen och köttbullar.”
Om biologi och könsroller 18
”Bit ihop, killar gråter inte.”
Om tårar och känslor 22
”De är fulla av hormoner, inte konstigt att de brottas och härjar.”
Om puberteten 28
”När det börjar pirra.”
Om kärlek, relationer, sex och samtycke 32
”Tjejer får skylla sig själva.”
Om dålig kvinnosyn 38
”Jävla bögjävel.”
Om homofobi 46
”Hockey eller fotboll? Gamer eller nörd?”
Om fritidsintressen 54
”Det är tjejigt att plugga.”
Om antipluggkultur 57
”Pojkar är aggressiva, de har det i sig!”
Om våld och gäng 59
”Det här är mitt problem och jag måste lösa det själv.”
Om psykisk ohälsa 65
”Vem är din Spider-Man?”
Om förebilder 73
”Vad är en machoperson?”
Om Andrew Tate och andra negativa förebilder 79
”Jag tror på dig.”
Dags att avrunda 84
Till dig som är vuxen 88
”Hej!”
Om den här boken
Är du en kille? Då tror jag att du kommer känna igen mycket i den här boken. Jag hoppas också att den kommer väcka nya tankar hos dig.
Är du tjej? Eller kanske föredrar du att inte kallas kille eller tjej? Då tror jag att den här boken kommer vara nyttig för dig också. Det du får lära dig i dessa kapitel påverkar oss alla – oavsett om vi vill eller inte.
Jag som har skrivit den här boken heter Atilla Yoldaş. Det var ett tag sen jag var i din ålder, men jag minns de åren som om de svepte förbi alldeles nyss. Både det bra och det dåliga. Sanningen är att det dåliga påverkade mig väldigt mycket.
När jag var i tioårsåldern var jag ganska tyst, höll mig för mig själv eller med mina vänner och hade intressen som var ganska ovanliga. Redan då märkte jag att jag inte passade in bland de andra killarna. De flesta var mycket tuffare än jag och jag blev ofta retad. För att mina intressen och hobbys var ”konstiga”, för att min klädstil stack ut för mycket eller
något annat som de ”tuffa killarna” tyckte var fel. Ofta handlade det om hur jag var som person. Jag blev många gånger kallad saker som mesig, för känslig, omanlig, fjollig, töntig och tjejig, till exempel. Jag har också blivit nerbrottad, slagen och sparkad på. De ”tuffa killarna” har tagit strypgrepp, hotat och betett sig riktigt illa mot mig under min uppväxt.
Jag försökte länge strunta i deras beteenden och inte bry mig om att de inte visade mig respekt. Jag ville inte låta det påverka mig eller ändra mig som person. Men åren gick och de fortsatte trampa på och förödmjuka mig. Min metod fungerade inte. Jag blev snarare mer upprörd, frustrerad och arg. Och till slut brast det.
”Nu räcker det!” tänkte jag. ”De ska inte trampa på mig en enda gång till. Från och med idag ska de visa mig respekt. Oavsett vad jag måste göra för att de ska sluta trampa på mig så kommer jag göra det.”
Jag förstod att det inte skulle bli enkelt. Att jag, en av de minst tuffa killarna på skolan, skulle få respekt från de mest tuffa skulle bli en rejäl utmaning. Men det var bara att sätta igång.
Jag hade tidigt förstått att det finns förväntningar på oss killar. Att vi borde vara, bete oss och prata på vissa sätt eftersom vi är killar. Det kunde handla om intressen, klädstil, färger, leksaker och personlighet. Så jag tänkte: ”Om jag börjar leva upp till de här förväntningarna så kanske de tuffa grabbarna låter mig vara. Om jag blir lite mer som dem kanske de börjar visa mig respekt.”
Så det var den vägen jag valde att gå.
Jag började härma sådant som de andra killarna gjorde.
Jag försökte vara tuffare, kaxigare, mer dominant, aggressivare, hårdare, drygare, elakare, okänsligare och taskigare.
Jag skulle bli mindre känslosam, aldrig fälla en enda tår igen, hålla tillbaka när jag mådde dåligt, inte berätta för någon om jobbiga saker och bita ihop, oavsett vad jag gick igenom.
Jag skulle bli mindre som jag och mer som dem.
”Snart kommer respekten”, tänkte jag, samtidigt som jag kämpade hårt med att få ihop mina nya, hårdare beteenden.
Men respekten kom aldrig.
Nu förstår jag varför. Och det är därför jag har skrivit den här boken. Så att vi kan förstå – tillsammans.
Kram Atilla
”Hård och tuff.”
Om mansnormer, machokultur och grupptryck
Är det skillnad på att vara tjej och kille? Föds vi olika eller blir vi olika för att vi förväntas vara olika? Finns det egenskaper som är typiska för killar?
Den här boken handlar om att det finns vissa förväntningar på killar, nästan som osynliga regler. Som att du ska vara tuff och hård och inte visa dina känslor eller prata om dem. Eller att du ska gilla fotboll och hockey snarare än balett och gymnastik. De här osynliga reglerna kallas också för normer.
Många normer har uppkommit för att göra det lättare för oss att fungera tillsammans i samhället. Du har säkert lärt dig att inte tränga dig före i en kö, att hälsa tillbaka när någon säger hej och att inte avbryta när någon annan pratar. Sådana normer behövs.
Men normer kan också vara något som begränsar oss och blir som krav, till exempel att killar ska vara på ett vis och tjejer på ett annat.
mansnormer
Idéer om hur killar och män är eller borde vara kallas för mansnormer. Det kan vara sådant som att ”killar är tuffare” eller ”män måste bita ihop”. Vissa får det att låta som ett krav och att man inte har något val.
Det finns många mansnormer. Här är några av de vanligaste.
Du ska:
• vara självsäker
• ta mycket plats
• vara modig
• ta hand om familjen
• vara hård och tuff
• jobba hårt och aldrig klaga
• vara rolig
• vara muskulös och stark
• gilla färger som svart och blå
• vara bra på populära sporter
Känner du igen dig?
Mansnormerna kan förstås vara positiva saker. Som att vara självsäker, träna för att må bra, ta hand om familjen
och att vara rolig. Plocka på dig hur många du vill av dessa positiva normer!
Men när det känns som om man måste vara på ett visst sätt bara för att man är kille är det ett problem. Ingen ska bli tvingad att vara på ett särskilt sätt.
Ett annat problem är att vissa drar dessa normer för långt, tills de blir negativa. Att vara hård och tuff behöver inte vara ett problem – men det beror på vad man menar att det betyder.
Hård och tuff som att man står upp för vad som är rättvist? Jättebra!
Hård och tuff som att man trampar på andra och sårar folk för att visa att man är bättre än andra? Inte alls bra!
Jag tror du förstår vad jag menar.
”Det var roligt när man kunde gå till fritids och leka ’under hökens vingar’ utan att någon skrattade.”
Edward, 12 år
Machokultur
Det finns flera negativa normer som många killar och män tyvärr tror att de måste följa. Alldeles för ofta tycker jag att man blandar ihop de normerna med ”manlighet” och jag menar att det är dessa negativa mansnormer som kallas för machokultur.
Du ska:
• ta onödiga risker för att bevisa att du inte är en fegis
• vara mer aggressiv
• vara våldsam
• aldrig gråta
• aldrig prata om jobbiga känslor
• alltid vilja ha sex
• vara heterosexuell (är du kille ska du bli kär i tjejer, alltså)
• tycka illa om och vara elak mot homosexuella (killar som gillar killar, framför allt)
• vara hotfull och skrämma andra
• vara känslokall
• vara retsam, taskig och dryg
• vara lång
• aldrig säga nej till sex även när du inte vill
• strunta i när andra säger ”nej” eller ”stopp”
• se tjejer och kvinnor som sämre än killar och män
• reta andra killar som pratar om jobbiga känslor
• alltid bita ihop även när du går igenom något jobbigt
• sprida dåliga idéer om tjejer och kvinnor
• bete dig illa mot andra med dina ord och handlingar
• framstå som farlig för att skrämma andra
Jag hoppas du har sluppit uppleva machokultur, men tyvärr vet jag att de här negativa normerna inte är särskilt ovanliga.
Några av sakerna i listan ovan, som vår sexualitet och längd, kan vi inte ens styra över! Våldsamhet, hotfullhet och elaka beteenden skadar oss själva eller andra, men målas ändå upp som något vi är eller borde vara. Är inte det helt galet?!
Machokultur är inte bra för någon. Ingen ska tro att den här listan med dåliga normer är bra. Därför är det så viktigt att vi, framför allt vi killar och män, pratar mer om vad som är manlighet och tydligt tar avstånd mot machokulturen.
Grupptryck
Machokultur bygger ofta på grupptryck. Alltså att fler än en person försöker hetsa, pressa eller tvinga andra att bete sig på vissa sätt, utföra vissa handlingar eller säga vissa saker.
Om andra ber dig göra sådant som känns konstigt, skaver eller väcker en jobbig känsla i magen är det förmodligen ett tecken på att du inte vill göra det som efterfrågas. Eller att det som krävs av dig inte är rätt.
Om andra säger saker som ”visa att du är en man” eller ”kom igen, är du feg, eller?” kan du anta att de inte beter sig schyst mot dig och att de egentligen inte bryr sig om dig.
I och med att machokultur bygger på att flera killar hakar på de skadliga förväntningarna används ofta grupptryck för att pressa andra att bete sig lika illa.
Har du upplevt grupptryck? Har du pressats till att göra något som inte känts bra?
Du kanske har varit taskig mot någon fast du egentligen inte ville, men var rädd för att själv bli utsatt om du inte gjorde det? Du har kanske gått med på att snatta något i en affär för att andra tjatat på dig och hotat med att du inte får vara med annars?
I stunden var det kanske det som kändes som enda vägen ut, eftersom alternativet – att säga nej och stå emot –var så mycket läskigare?
Att stå emot grupptryck är svårt, det vet jag. Men att gå emot sin inre känsla av vad som är rätt blir aldrig bra i längden. Oftast hänger den dåliga känslan av vad man gjort kvar långt efteråt och fyller dig med skuld och skam och magont.
Så försök lyssna på vad som känns rätt för dig. Vad du vill och känner är rätt är mycket viktigare än vad andra tycker och tänker. Det finns alltid ett val.
Och hur gärna du än vill vara kompis med de där som försöker få dig att göra saker du inte vill, glöm inte att de kanske inte är de bästa kompisarna för dig. För en bra kompis pressar och hotar inte.
Hamnar du i sådana här jobbiga situationer, kan du alltid ta hjälp av en vuxen som du har förtroende för.
”Ingen vill visa att man inte fattar vad dom andra killarna skrattar åt så ibland är det några som skrattar och sen vet man inte varför. Man vet inte när man ska sluta skratta eller om det är på allvar.”
Kille, 12 år
Killar gråter inte.
De ska vara bra på fotboll och ha stora muskler.
Och de kan inte hjälpa att de bråkar och stökar – de är ju killar!
Eller?
Det finns många konstiga idéer om hur killar ska vara. Det kallas för negativa mansnormer, eller machokultur, och de här idéerna kan göra det svårt att vara kille.
Den här boken handlar om det. Hur machokulturen påverkar oss och hur den hänger ihop med våld, homofobi, psykisk ohälsa och dålig kvinnosyn. Men också hur du kan välja en annan väg och vara den du är.
Det är dags att bryta ner machokulturen en gång för alla.
Killboken är en livsviktig handbok för mellanstadiekillar och alla andra.
