Del2 : Förrädaren
Läs mer om IJustWantToBeCool
på rabensjogren.se
© Text: Joel Adolphson, Emil Beer och Victor Beer 2023
© Bild: Kalle Landegren 2023
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2023
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2023
ISBN 978-91-29-73941-1
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Back to school
Stephanie kastade sig kallsvettig ur sängen och ut ur mardrömmen. Det var den 47:e gången det här jullovet som hon haft samma mardröm. Och för 47:e gången var hon även tvungen att kasta sig ur sängen för att undvika att bli attackerad av Pelle-Buster.
– JAG SKA LIKVIDEJA DIG!
Den här morgonen hade hennes galna lillebror fått tag på en bit julklappspapper, vars kant han nu försökte dra mellan Stephanies fingrar.
– JAG SKA SKJÄJA UPP DIN SIMHUD MELLAN
FINGJAJNA, vrålade han.
Det fanns två anledningar till denna helt oprovocerade attack. Den första var att Stephanie under det senaste halvåret hade börjat plugga på den ärofulla, fasansfulla och otroligt
6
hemliga Skurkskolan. Något som Pelle-Buster, som hatade allt som hade med brott och skurkar att göra, förstås avskydde mer än allt annat. – LAGEN STÅJ ÖVEJ ALLT!!! tjöt han och viftade med julklappspappret.
Den andra och betydligt större anledningen, var att Stephanie sekunden hon kommit hem från skolan stulit
Pelle-Busters mest värdefulla ägodel: Skurkarnas skurks tå. – GE TILLBAKA TÅN TILL MIG! VAJ HAJ DU GÖMT
DEN?! JAG BET AV DEN SJÄLV! DEN ÄJ MIN!
Skurkarnas skurk var den mest kraftfulla skurken i hela skurkvärlden, och Pelle-Buster hade med hjälp av 100 procent tur lyckats bita av henne tån i slutet på förra terminen.
VAJ HAJ DU GÖMT DEN?
– Jag har gömt den på ett så grymt ställe att du aldrig nånsin kommer hitta den! skrek Stephanie tillbaka.
SÄG VAJ, ANNAJS FÅJ DU SMAKA PÅ DÖD!
Pelle-Buster gick återigen till attack.
Men bryter inte du mot lagen nu? I och med att du försöker mörda mig? svarade Stephanie medan hon enkelt
undvek Pelle-Busters attacker samtidigt som hon drog på sig kläderna och fortsatte ut i köket.
– JAG GÖJ DET FÖJ THE GREATEJ GOOD! vrålade
7
–
–
–
Pelle-Buster och rusade efter henne.
Tre sekunder senare var han inslagen i en fin liten julklapp, med en ännu finare rosett.
– Nämen, är det en försenad julklapp, Stephanie? sa deras pappa Johan som vandrade in i köket med en kopp kaffe i handen. Och så fint inslagen! Har du lärt dig det på Skurkskolan?
– Ja, på lektionen ”Hur du besegrar dina fiender på ett kreativt vis”, sa Stephanie stolt.
– Fiender?
Johan tittade förvirrat på julklappen som plötsligt började röra på sig.
– SLÄPP UT MIG! JAG ÄJ INGEN JULKLAPP! DET
ÄJ BAJA JULTOMTEN SOM FÅJ SLÅ IN JULKLAPPAJ!
Paketet sprang runt i köket tills det knockade sig själv mot ett av bordsbenen.
En kvart senare satt de alla i bilen på väg mot tågstationen
där Tåg Tjuv 3000 skulle ta Stephanie tillbaka till sin andra termin på Skurkskolan.
8
Stephanie vred sig otåligt i baksätet. Hon ville inte erkänna det för någon, men hon var faktiskt lite nervös. Under första terminen hade hon nästan blivit halshuggen av en bödel, som senare skulle se över sitt liv och bli trädgårdsmästare, deltagit i en turnering där hjältar och skurkar ställdes mot varandra och bara där nästan dött åtminstone 24 gånger, och som kronan på verket hade hon även ingått i en komplott med två ondskefulla elever för att förvandla alla elever på Hjälteskolan till korvar. En plan som till en början hade verkat otroligt rolig, men som senare hade fått en sjuk vändning när det visade sig att skurkeleven Waldemar förrått dem och samarbetat med den mest ondskefulla skurken som existerade där ute, Skurkarnas skurk, vars mål var att förgöra varenda hjälte och skurk i hela världen. Stephanie hade med nöd och näppe kommit undan, men hennes
ärkerival på Hjälteskolan, Kajsa, hade inte haft samma tur. Det gick inte många minuter utan att Stephanie funderade på vad som hade hänt med Kajsa. Och vad Skurkarnas
skurks nästa drag var.
Stephanie väcktes ur tankarna när Johan skrek i panik:
Nej, släpp ratten, Pelle-Buster. SLÄPP!
Pelle-Buster hade gjort ett sista desperat försök att stoppa
Stephanie från att ta sig till skolan, denna gång genom att
9
–
försöka styra bilen rakt ner i diket, men Johan fick lyckligtvis undan honom.
Stephanie slösade ingen energi på att engagera sig, utan återgick till sina tankar. Även om hon var nervös för att återvända till skolan, var det mycket som hon såg fram emot också. Inte minst att få lära sig fler skurktekniker. Hittills hade hon lärt sig att smyga så tyst att inte ens marken hon
smög på märkte det. Hon hade också lärt sig avancerad nunchuckteknik och kunde nu förmodligen besegra vilken
normal icke-skurk-hjälte-människa som helst. Men det hon såg mest fram emot var nog att få träffa …
SVEN!
De hade äntligen kommit fram till tågstationen där Tåg
Tjuv 3000 snart skulle bege sig av mot Skurkskolan, och på parkeringen stod ingen mindre än Stephanies bästa vän Sven.
Sven, som förmodligen hade stått och väntat på Stephanie, vände sig oerhört långsamt emot henne varpå han ställde sig bredbent med armarna i sidorna och försökte se så cool ut det bara gick.
– Stephanie, som du kanske märker är jag inte längre
samma Sven som du sa farväl till för tre veckor sen. Jag har
tränat otroligt hårt i åtminstone två timmar på att skurka
och har gått från att vara en värdelös skrutt-skurk till att vara
10
–
förmodligen en av de bästa skurkarna i världshistorien. Jag …
KRASCH!
Sven, som verkade ha glömt att han hade en stor och till brädden fylld ryggsäck på sig, hade lutat sig en centimeter för långt bak och därmed tappat balansen och fallit pladask.
Nej Stephanie! Hjälp mig inte! TITTA INTE PÅ MIG! tjöt han där han låg på ryggsäcken och viftade med händer och armar likt en sköldpadda som hamnat upp och ner. Tårarna strömmade ur hans ögon.
–
– Stephanie, jag ljög, jag har inte tränat. Inte en sekund har jag lagt ner på skurkerier. Jag har ägnat hela jullovet åt att skriva den mest romantiska lapp som nånsin har skrivits. En lapp som förklarar min hemliga kärlek till Rosmilda.
Han skyndade sig att torka bort snoret som rann från näsan och tog sedan upp en knölig lapp ur fickan.
– Jag vet att det kanske kommer som en liten chock för dig, Stephanie, men under hela förra terminen har jag haft känslor för Rosmilda, och bland dessa känslor finns det en som dominerar. Och den känslan är … kärlek.
Därefter försökte han klumpigt ta sig upp på fötter igen.
Efter någon minut utan önskat resultat suckade Stephanie och sträckte ut handen för att dra upp honom.
– Eh, ja, jag antar att det här är farväl då? sa Stephanies pappa och vände sig bort för att torka undan en tår. Jag måste tyvärr åka nu. Du vet ju att Pelle-Buster ska på sin intervju till Hjälteskolan.
Stephanie nickade ointresserat. Pelle-Buster hade som sagt med hjälp av 100 procent tur och 0 procent skicklighet lyckats bita av Skurkarnas skurks tå, och därmed blivit headhuntad av en hjältetalangscout. Så nu, trots att han bara var tre år gammal, var han redo att börja sin utbildning på Hjälteskolan.
– Sekunden jag blij hjälte ska jag fånga dig, Stjefanie.
12
Och du har inte funderat på att bli en skurk istället då? sa Stephanie, som tyckte att Pelle-Buster hade många egenskaper som skulle göra honom till en ganska bra skurk.
ALDJIG! vrålade Pelle-Buster.
Stephanie ryckte på axlarna och kramade motvilligt sin pappa hejdå. Pelle-Buster fick en hastig klapp på sitt kala huvud, innan hon ilsnabbt drog undan handen för att undvika ett bett från hans sylvassa tänder. Därefter satte hon av med Sven mot tågperrongen.
Drypande av svett stod de några minuter senare på Tåg Tjuv 3000, som i rusande fart åkte mot Skurkskolan. Precis som förra terminen hade de varit tvungna att hoppa på i farten.
Visst känns det som om tåget åker lite snabbare nu än förra gången? sa plötsligt en röst bakom dem.
Stephanie vände sig om och möttes av Rosmilda Miltentons finniga ansikte.
Sven rättade snabbt upp sig.
Ro-ro-ro-osmilda …
Haha, jag såg när ni kämpade för att komma på tåget, sa hon.
Rosmilda, jag har en sak jag måste säga dig, o du vackra ros, började Sven högtidligt och fick fram sin knöggliga
13 –
–
–
–
–
–
och lite lätt snoriga papperslapp ur byxfickan.
Han tog ett djupt andetag och skulle just …
– Ah okej, avbröt Rosmilda, men ni måste hälsa på min pojkvän Constantin först!
Hon sträckte in handen i kupén bakom henne.
– Vadå … pojkvän? mumlade Sven.
En vältränad, välklädd, men framför allt, välkammad kille med tjockt svart hår klev ut ur kupén. Hans imponerande längd fick Stephanie och Sven att böja huvudet långt bakåt för att kunna möta hans blick.
Nämen, allå där, sa han med fransk brytning och lade armen runt Rosmilda.
– Ja, det här är alltså Constantin.Vi träffades i Paris när min familj var på rånresa över julen. Constantin pluggar på en skurkskola där, sa Rosmilda och såg mer än nöjd ut.
– Ja precis, men nu ska jag vara utbytesstudent på er skola denna termin, sa Constantin.
Sven bara gapade och stirrade på honom.
– Hallå … Sven?
Stephanie trampade honom diskret på tårna för att få honom att komma ur sin trans.
– Ja, Sven, du skulle ju säga nåt, sa Rosmilda.
Sven vaknade till med ett litet ryck och pillade nervöst på
14
–
lappen han hade i sina händer innan han sa:
Eh, va nej, eller asså … det ska ni ta och skita i!
Med bestämda steg stormade Sven iväg, rakt in i en stängd glasdörr.
–
foto: kajsa göransson
Stephanie ser fram emot en ny termin på Skurkskolan, trots allt som hände under den första. Men när elever på skolan kidnappas av en mystisk figur och rektorn fortfarande inte vill berätta vad han vet om Skurkarnas skurk, förstår Stephanie att det är något som inte står rätt till. Och att det är hon som måste lösa det hela …
(IJWTBC) är en humorgrupp bestående av Emil Beer,Victor Beer och Joel Adolphson. I tio års tid har de gjort succé med sina sketcher och webb- och ljudboksserier på framför allt Youtube, Storytel och SVT.
