9789127827271

Anders Broberg är professor emeritus i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och certifierad utbildare i Anknytningsintervjun. Pia Risholm Mothander är docent, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och f.d. universitetslektor vid Stockholms universitet.

Pehr Granqvist är professor i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet och certifierad utbildare i Anknytningsintervjun.

ISBN 978-91-27-82727-1

9 789127 827271

Anknytningsteori

Anknytningsteori är skriven för studerande och yrkesverksamma inom psykologi, psykiatri, socialt arbete, pedagogik, medicin och till vidareutbildningar i psykoterapi.

AND ER S BRO BERG P IA RIS HO LM MO THA ND ER PEHR GR A NQ VIS T

Anknytningsteorin är en av de viktigaste teorierna om nära relationer. Den beskriver betydelsen av tidiga anknytningserfarenheter för den fortsatta utvecklingen av nära känslomässiga relationer under barndom, tonår och vuxenliv.

Denna andra utgåva av grundboken Anknytningsteori tar upp den senaste anknytningsforskningen och beskriver hur anknytningen utvecklas från vaggan till graven. Den är grundligt reviderad och utökad med bland annat flera uppdaterade kapitel från Anknytning i praktiken, exempelvis om desorganiserad anknytning, anknytningsbedömningar i olika åldrar samt anknytningsbaserade interventioner. Nya kapitel som tillkommit behandlar bland annat genetik och kultur.

Boken ger således en heltäckande och aktuell presentation av anknytningsteorin och flera av dess tillämpningar.

Anknytningsteori Andra utökade utgåvan

AN D E R S B RO B E RG P I A R I S H O L M M O TH AN D E R P E H R G R AN Q VI S T

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 2

2020-06-26 08:08

Innehåll Förord till den andra utgåvan 13 Något om vilka boken vänder sig till 14

En introduktion till anknytningsteorin 15 Definition av anknytning 17 Pappor och andra omvårdnadspersoner 18 Primär omvårdnadperson 19 Föräldrarnas och de första årens betydelse 19 Kunskap baserad på djurförsök – etiska aspekter 21 Ingen allomfattande teori om människans natur 21 Sammanfattning 22

1. Anknytningsteorins framväxt och utveckling 23 Tiden efter andra världskriget 24 • WHO-rapporten 25 • Robertsons studier av separationer mellan små barn och deras mödrar 27 • Olika reaktions­faser: protest, förtvivlan och losskoppling 30 • Förändrad vård av barn på sjukhus 31 Teoribygget inleds 33 • Den etologiska anknytningen 33 • Samspels­ observationer 35 Anknytningsteorin formuleras 38 Teorin prövas 40 • Främmandesituationen 41 • Trygg bas 42 • Teorin sprids 43 • Den andra generationens anknytningsforskare 44 • Studier av ­anknytningsteorins giltighet 45 • Kunskapsspridning 46 Anknytningsteorin på 2000-talet 46 • Anknytningsteorin etableras ­alltmer 47 • Nya utmaningar 48 Sammanfattning 49

2. Anknytningens utveckling under späd- och småbarnsår 51 Begreppet anknytning 52 Små barns reaktioner vid längre separationer 53 • Protest 54 • Förtvivlan 54 • Losskoppling 55 Ett systemteoretiskt perspektiv 57

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 5

2020-06-26 08:08

Anknytningen under de första levnadsåren 58 • Fas I: Förstadium till anknytning 59 • Fas II: Anknytningen påbörjas 61 • Fas III: Anknytningens höjdpunkt 63 Informationsprocessande 64 Kommunikationsförmåga 65 Empati och prosocialt beteende 65 Sociabilitetssystemet 67 Rädslosystemet 67 Trygg bas och säker hamn 68 Skillnaden mellan att knyta an och anknytningens kvalitet 69 Flera anknytningsrelationer och anknytningshierarki 69 En kritisk eller känslig period för utveckling av anknytning 73 • Känslo­ mässigt övergivna barnhemsbarn 73 Individuella mönster av anknytning 75 • Trygg och otrygg anknytning 76 • Trygg anknytning i Främmandesituationen 78 • Otrygg/undvikande anknytning i Främmandesituationen 79 • Otrygg ambivalent/ motspänstig anknytning i Främmandesituationen 80 • Desorganiserad anknytning i Främmandesituationen 81 Sammanfattning 81

3. Bindning och omvårdnad 83 Omvårdande – en mänsklig egenskap 84 • Spädbarnsskrik – en stres­ sande signal 85 Omvårdnadens karaktär 87 • Lyhördhet 88 • Trygg bas och säker hamn 89 Erfarenheter av omvårdnad 90 • Änglar och spöken i barnkammaren 90 Mammors och pappors omvårdnadsbeteende 92 • Föräldraskap – ett samarbete 94 Multipel omvårdnad 95 Omvårdnadens betydelse för barns anknytning 96 • Bedömning av lyhördhet 99 • Andra aspekter på omvårdnad 101 • Förälderns reflek­ terande förmåga 102 Omvårdnad i en social kontext 103 Sammanfattning 105

4. Anknytning ur ett evolutionsperspektiv 107 Grundläggande evolutionsteori 107 • Syfte kontra funktion – problemet med teleologiska förklaringar 108 • Den biologiska selektionens byggstenar 109 • Selektion på olika nivåer 110 • Selektion, biprodukter och brus 111 Utveckling av klassisk evolutionsteori 113

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 6

2020-06-26 08:08

Selektion på gruppnivå 113 • Kulturell evolution och gen–kultur-samevolution 114 • Gen–kultur-samevolution 115 Har evolution något med psykologi att göra? 116 • Ett systemteoretiskt perspektiv 118 Människans härkomst 119 • De miljöer vi evolutionärt sett är anpassade till 122 Evolution och anknytning 125 • Anknytning – nomaders sätt att skydda sin unge 126 • Olika reproduktiva strategier 130 • Konflikten mellan förälder och barn 131 Sammanfattning 133

5. Anknytning och kultur 135 Individen i samspel med kulturen 136 Fyra hypoteser i tvärkulturell anknytningsforskning 137 Tvärkulturella studier 138 • Studier i Afrika 140 • Sydamerikanska studier 144 • Asiatiska studier 145 • Barn från nio länder 150 • Anknytning i Sverige 151 Kan hypoteserna bekräftas? 152 Monotropi, hierarki eller multipel anknytning? 154 Exempel från djurvärlden 156 Anknytning verkar vara universell 157 Sammanfattning 159

6. Biologiska aspekter på anknytning och omvårdnad 161 Biologiska kontrollsystem 161 • Fixerade handlingsmönster 162 • Enkla kontra komplexa beteendesystem 163 • Organisering av beteende­system 164 Anknytning – ett komplext beteendesystems utveckling 165 • Beteendet riktas mot ett begränsat antal personer 166 • Ökad komplexitet 167 • Ökad funktionalitet 167 Anknytningssystemet 168 • En vidareutveckling av tidigare försvarssystem 169 • Aktiverande och avslutande faktorer 170 • Anknytnings­ systemets biologiska funktioner 171 Anknytning hos fåglar och däggdjur 171 • Prägling är inte samma sak som anknytning 172 • Anknytning hos däggdjur 173 • Gnagare 174 • Anknytning hos apor 178 Anknytningens neurobiologi 185 • Neurobiologiska processer av betydelse för anknytningen 186 • Oxytocin och vasopressin 188 • Endorfin 189 • Neurotransmittorer 190 Sammanfattning 190

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 7

2020-06-26 08:08

7. Genetiska aspekter på anknytning 191 Genetik – en introduktion 191 • Hur barnets gener bidrar till vem barnet blir 193 • Beteendegenetik – arv eller miljö 195 • Molekulärbiologi – ­studier av gener och genom 196 • Arv och miljö 197 Genetiska aspekter på anknytning 200 • Nyfödda är genetiskt programmerade att knyta an 200 • Genetisk bakgrund till olika anknytningstrygghet? 201 • Epigenetik och anknytning 208 Sammanfattning 210

8. Anknytning, temperament – och senare utveckling 211 Temperament 212 • Olika typer av temperament 213 • Temperamentsdrag 214 • En individuell temperamentspalett 217 Temperament och anknytning 217 • Temperament och individuella ­skillnader i anknytningsmönster 218 • Temperament – omvårdnad – ­anknytning 223 Rädsla och anknytning 225 • Rädsla, temperament och anknytning 228 Sammanfattning 229

9. Desorganiserad anknytning 231 Desorganisation 232 Upptäckten av desorganiserad anknytning 233 Avsaknad av mönster 235 Förekomst av desorganiserad anknytning 236 Desorganiserad anknytning, stress och hjärnans utveckling 237 D-anknytning under småbarnsåren 238 • Sekventiella motsägelsefulla beteenden 239 • Samtidiga motsägelsefulla beteenden 240 • ­Beteenden som saknar riktning eller är felriktade, ofullständiga eller avbrutna 240 • Stereotypier, dåligt avvägda asymmetriska rörelser eller egendomliga kroppsställningar 240 • Förvirrade uttryck, tecken på rädsla för föräldern, desorganisation eller desorientering 241 Desorganiserad anknytning i förskoleålder och runt skolstart 241 Barns kontrollerande beteende mot omvårdare 242 Arv eller miljö? 243 Omvårdnad och barns D-anknytning 245 • Skrämt och skrämmande föräldrabeteende 245 • Abdikerad eller hjälplös omvårdnad 249 • D-anknytning som sekundär klassifikation 251 • Omvårdnadsförmåga och social utsatthet 251 Inte enbart en fråga om omvårdnad 252 Desorganiserad anknytning och senare problem 252 • D-anknytning som riskfaktor – en nyansering 254 Sammanfattning 255

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 8

2020-06-26 08:08

10. Inre arbetsmodeller 257 Inre arbetsmodeller utvecklas ur barnets faktiska erfarenheter 258 Hierarkisk organisering av arbetsmodeller 260 Inre arbetsmodellers utveckling och kognitiv mognad 262 • Spädbarns­ åldern 262 • Förskoleåren 263 • Senare barndom och ungdomsår 265 Är inre arbetsmodeller stabila från tidiga till senare år? 266 • Generell kontinuitet 266 • Lagbunden diskontinuitet 269 • Generell kontinuitet och lagbunden diskontinuitet visavi aktuella forskningsresultat 270 Finns det evidens för inre arbetsmodeller? 273 Inre arbetsmodeller och psykologiska försvar 275 • Defensivt uteslutande 277 • Skiftande av uppmärksamhet 279 Inre arbetsmodeller och liknande begrepp i psykoanalytisk forskning respektive kognitionsforskning 280 • Mentala representationer och psykoanalytisk teori 280 • Scheman och kognitionsforskning 283 Överföring av inre arbetsmodeller mellan generationer 284 Sammanfattning 286

11. Anknytning från tre till tolv år 289 Utveckling under förskoleåren 289 • Olika utvecklingsuppgifter 289 • Främlingsrädslan förändras 290 • Den motoriska förmågan ökar drastiskt 291 • Empatisk förmåga och social kompetens 291 Anknytningsutvecklingen under förskoleåren 292 • Anknytningens fas IV: målkorrigerat partnerskap 294 • Inre arbetsmodeller och mentalisering 296 Anknytningsutveckling under mellanbarndomen (sju till tolv år) 302 • Anknytningen aktiveras av nya hot 302 • Fysisk och psykologisk ­tillgänglighet 303 • Ökad grad av ömsesidighet 304 • Föräldrarna är fortsatt centrala för barnet 305 • Trygg respektive otrygg anknytning och känslomässig regleringsförmåga 305 • Könsskillnader 309 • ­Anknytningen börjar bli en del av barnets personlighet 309 Sammanfattning 310

12. Anknytning i tonåren 313 Kulturen sätter ramar för anknytningen 314 Anknytningsutveckling under tonåren 316 • Anknytning i relationer med jämnåriga 316 • Förändrade relationer till omvårdnadspersonerna 318 • En förändrad inre värld 320 • Förändrade relationer till jämnåriga 322 Skillnader mellan ungdomar med trygg och otrygg anknytning 324 Sammanfattning 327

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 9

2020-06-26 08:08

13. Anknytning under vuxenliv och åldrande 329 En föränderlig balans 329 Fara för alltför enkla slutsatser 331 Anknytningens stabilitet 332 Anknytning som ett vuxenfenomen 332 En evolutionär anpassning 332 Anknytningens faser 334 Variationer i parkonstellationer 335 Anknytningsmätning vuxna 336 • Anknytningsintervjun 337 • Skript­ baserad anknytningsmätning 340 • Frågeformulär och skattningsskalor 341 • Självrapporterad anknytning 344 Anknytning från ung vuxen till äldre 345 • Att bli och vara vuxen, cirka 19–40 år 345 • Medelålder, från cirka 40 år 348 • Ålderdom 350 En komplex och föränderlig livsutveckling 353 Sammanfattning 354

14. Anknytning och psykisk ohälsa 355 Varför bör trygg anknytning ha betydelse för psykisk hälsa? 355 Hur skulle otrygg anknytning ha betydelse för psykisk ohälsa? 357 • Vad är psykisk ohälsa? 359 Forskning om anknytning och symtom på psykisk ohälsa hos barn i allmänhet 360 • Tidig anknytning och senare psykisk ohälsa 360 • Studier där man samtidigt mäter anknytning och psykisk ohälsa 363 Anknytning och allvarlig psykisk ohälsa 365 • Otrygg anknytning – ökad sårbarhet för psykopatologi 365 • Reaktiv anknytningsstörning och social distanslöshet 367 • Trotssyndrom och uppförandestörning 369 • Adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) 371 • Autismspektrum­ störning 373 • Anknytning och inåtvända störningar 376 • Ångeststörningar 376 • Depression 380 Sammanfattning 381

15. Metoder för att bedöma omvårdnad och anknytning hos barn och tonåringar 383 Anknytningsmätning under de tre första levnadsåren 384 • Främmandesituationen 385 • Attachment Q-Sort (AQS) 391 Att bedöma lyhördhet och omvårdnadsförmåga 393 Observationer av samspel 393 • Maternal Behavior Q-Sort (MBQS) 393 • Parent–Child-Early Relational Assessment (PC-ERA) 394 • Emotional Availability Scales (EAS) 395 • Care index 396 Intervjuer om föräldraskap 397 • Working Model of the Child Interview (WMCI) 397 • Parent Development Interview (PDI) 399 Anknytningsmätning i åldern två till fyra år 400 • Representations­

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 10

2020-06-26 08:08

metoder 402 • Attachment Story Completion Task (ASCT) från tre års ålder (docklekstest) 402 • Anknytningsmätning runt skolstart (fem till åtta år) 404 • Separationsångesttestet (SÅT) 404 • Manchester Child Attachment Story Task (MCAST) 406 • Rita din familj 407 Anknytningsmätning i åldern 8–14 år 408 • Frågeformulär 409 • ­Narrativa metoder 412 • Child Attachment Interview (CAI) 412 • Friends & Family Interview (FFI) 413 • Secure Base Script Test (SBST) 414 Sammanfattning 416

16. Anknytningsbaserade interventioner 417 Stöd och insatser på tre nivåer 417 Vem interventionerna riktar sig till 419 Föräldraskapsstöd i familjer med yngre barn 420 • Child-Parent Psychotherapy (CPP) 420 • Attachment and Biobehavioral Catch-up (ABC) 423 • Den videobaserade utgångspunkten 426 • Video-feedback Intervention to promote Positive Parenting (VIPP) 427 • Video Informed feedback to promote Positive Parenting-Sensitive Discipline (VIPP-SD) 428 • Circle of Security project (COS) 430 • Olika varianter av COS 432 Stöd till familjer med äldre barn och tonåringar 434 • Connect 434 • Anknytningsteoribaserad familjeterapi (ABFT) 436 Behov av mer forskning och resurser 439 Sammanfattning 440

Avslutning 441 Samspel mellan olika faktorer 442 Desorganiserad anknytning 443 Beslut om barns vårdnad och umgänge 444 • Att erbjuda interventioner 447 Anknytning och kulturell överföring 447 Anknytning och fysisk hälsa 450 Slutord 452

Bilaga 1. Anknytningsteorins tre förgrundsgestalter 453 John Bowlby (1907–1990) 453 • Ungdomsåren 455 • Utbildning, yrkesval och äktenskap 456 • Bowlbys tidiga forskningsinsatser 459 • Bowlbys teoretiska utgångspunkter under åren efter andra världskrigets slut 462 Mary Ainsworth (1913–1999) 467 Mary Main (1943–) 472

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 11

2020-06-26 08:08

Bilaga 2. Studier av anknytningsteorins giltighet 477 The Minnesota Longitudinal Study of Risk and Adaptation 477 The Bielefeld and Regensburg Longitudinal Studies 479 The Berkeley Longitudinal Study 480 The London Parent–Child Project 481 The NICHD Study of Early Child Care 482 Forskning på Främmandesituationen och anknytningsintervjun 483

Referenser 485 Register 555

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 12

2020-06-26 08:08

Förord till den andra utgåvan Boken Anknytningsteori kom ut i en första utgåva 2006. Nu är tiden mogen för en ny utgåva som inkluderar det senaste decenniets anknytningsforskning inom olika områden, med nya kapitel om bland annat genetik och kultur. Boken tar också upp den kritiska granskning som anknytningsteorin – och i synnerhet vissa tillämpningar av den – utsatts för på senare år.

Bokens författare är psykologer och universitetsbaserade forskare, och två av oss har lång erfarenhet av arbete med barn och föräldrar inom primärvård samt inom barn- och ungdomspsykiatri.Vi är alla tre föräldrar och två av oss dessutom mor-/farföräldrar så vi har rika personliga erfarenheter av både anknytning och omvårdnad.Vi arbetar dessutom med både forskning och undervisning baserad på anknytningsteorin och ser det som en spännande utmaning att göra teorin tillgänglig för studerande och praktiskt yrkesverksamma.

Någon kanske undrar vem som skrivit vad i boken. Pia och ­Anders har, i kraft av att i huvudsak vara pensionärer, haft betydligt mer tid för skrivande och läsande än vad Pehr haft. Men inte desto mind­re har vi alla läst, lagt oss i och ändrat i varandras utkast tills vi till slut hade en bok vars helhet vi alla kan stå bakom. Därmed finns det inte något behov av att skriva ut författarnamn på enskilda kapitel. Lagarbetet har också i hög grad inkluderat vår förläggare ­Marie ­Söderberg, som läst och kommit med många goda förslag som kraftigt bidragit till en bättre struktur på boken. Tack Marie och tack också Kerstin Kjellin för din slutliga språkgranskning och bearbetning!

Lika lite som den här boken är en persons verk, är anknytningsteorin det. Teorin utvecklas ständigt av forskare som ställer nya frågor och utformar nya undersökningsmetoder för att besvara dessa frågor. Som framgår av referenslistan bygger den här boken endast i mycket begränsad omfattning på vår egen forskning. Du kommer 13

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 13

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

som läsare att stöta på referenser till en lång rad forskare som bidrar till att utveckla teorin med hjälp av empiriska studier. Ett stort tack till dessa forskare, både inom och utom Sverige, som låtit oss ta del av deras forskning, även sådan som ännu inte publicerats och i några fall sådan som fortfarande pågår. Deras generositet har bidragit till att göra boken så aktuell som vi förmått.Vi vill särskilt uttrycka vår stora tacksamhet till Robbie Duschinsky som generöst delat med sig av manuset till boken Cornerstones of Attachment ­Research som han arbetat på parallellt med att vi skrev vår bok. ­Robbie har haft tillgång till alla de arkiv som innehåller material från John Bowlby, Mary Ainsworth, Mary Main och flera andra, och genom honom har vi fått unika inblickar i anknytningsteorins historia.Vi vill också tacka Tord Ivarsson, docent i klinisk barn- och ungdomspsykiatri, som läste och kommenterade kapitlet om Anknytning och psykisk ohälsa, liksom Elia Psouni, docent i psykologi vid Lunds universitet, som bidrog till kapitlet om bedömningsmetoder med beskrivningen både av en metod som hon utvecklat själv och en annan som hon anpassat för användning i Sverige.

Något om vilka boken vänder sig till Som författare måste man alltid ha en läsare i åtanke när man skriver.

Den läsare vi haft framför ögonen går på psykolog-, socionom-, läkar- eller annat vårdprogram på universitet eller högskola, alternativt har hen gått färdigt grundutbildningen och är verksam inom sitt yrke.

Vi tror också att boken ger värdefull kunskap för den som redan är, eller håller på att vidareutbilda sig till, psykoterapeut. Slutligen tror vi att en blivande eller nybliven förälder alternativt en person som rent allmänt är intresserad av betydelsen av nära känslomässiga relationer ”från vaggan till graven” kan ha glädje och nytta av boken.

Boken syftar till att ge en gedigen introduktion till anknytningsteorin och tillräckligt med referenser för att läsaren ska kunna gå ­vidare på egen hand. Vi hoppas kunna sprida kunskap om anknytningsteorin och få fler människor att vilja använda den som utgångspunkt för sitt praktiska arbete. Kanske ett och annat av det som står i boken också kan användas för personlig eftertanke när det gäller den egna livshistorien eller hur man lever sitt liv just nu.

Anders Broberg, Pia Risholm Mothander och Pehr Granqvist 14

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 14

2020-06-26 08:08

En introduktion till anknytningsteorin Med ordet anknytning menas i svenskt språkbruk att något som är mindre står i förbindelse med något som är större. Till exempel har busslinjen mellan Skene och Göteborg anknytning till järn­ vägen mellan Göteborg och Stockholm. När ordet används inom utvecklingspsykologin är det en svensk översättning av det engels­ ka begreppet attachment, med betoning just på betydelsen av något mind­re och svagare som hänger ihop med något större och starkare.

Anknytningsteorin syftar till att förklara den process vars resultat är psykologiska ”band” mellan barnet och dess omvårdnadspersoner.

Teorin beskriver också hur anknytningen utvecklas till mentala representationer (inre arbetsmodeller) hos barnet – av barnet självt, viktiga närstående och samspelet mellan barnet och dem. I och med att anknytningen på så sätt ”präntas in” i barnets hjärna under barndomen blir den en viktig beståndsdel i personlighetsutvecklingen och får därigenom betydelse för människan under hela hennes levnad.

Idag anses anknytningsteorin vara en av de viktigaste psykologiska teorierna när det gäller kunskapen om hur människor balanserar närhet, beskydd och omsorg å ena sidan mot självständighet, upptäckarglädje och betoning av egen styrka och förmåga å den ­andra.

Anknytning handlar alltså om vårt behov av – och hur vi fungerar i – nära relationer. Teorin uttalar sig om den verklighet som vi alla lever i till vardags, till exempel relationen mellan barn och förälder ­eller den mellan två parter i ett kärleksförhållande.

Psykologiska teorier är tidsbundna; de växer fram som svar på aktuella samhällsfrågor, och de formuleras av personer som har en stark drivkraft att utforska just dessa frågor. Så var det i hög grad när anknytningsteorin växte fram för sjuttio år sedan, i skuggan av de påfrestningar som barn och föräldrar utsatts för under och efter ­andra världskriget.

15

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 15

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

Anknytningsteorin har varit kontroversiell, och är det i viss mån fortfarande, eftersom den har bäring på frågor som det finns ­starka uppfattningar om, till exempel små barn i förskolan, växelvis ­boende, om förälderns kön har någon betydelse för hur lämpad man är att vara småbarnsförälder. Anknytningsteorin sågs framför allt under 1960- och 70-talen av en del som ett uttryck för att mödrar borde stanna hemma och ta hand om sina barn i stället för att lämna dem på daghem (som det hette då) och arbeta utanför hemmet. Så såg det ut i många borgerliga hem, och John Bowlby, som var den som först formulerade anknytningsteorin, levde själv ett högst traditionellt liv när det gällde uppdelningen av sysslor i hemmet med en hemarbetande hustru som tog hand om parets fyra barn, vilket spädde på kritiken.

Bowlby anslöt sig också begreppsmässigt till den då förhärskande traditionen, framför allt inom psykoanalysen, som var den tankemässiga disciplin han utbildades i och utgick ifrån. Det innefattade bland annat att använda begreppet moder som beteckning för den person som hade det primära omvårdnadsansvaret för ett litet barn, oavsett om denna person var den biologiska mamman eller ej. Följaktligen använde han också de sammansatta begreppen moderssubstitut och modersdeprivation på samma sätt. Dagens läsare av ­Bowlbys texter, framför allt det han skrev fram till 1969, får lätt intrycket att allt handlar om relationen mellan barnet och dess biologiska mamma.

Nu för tiden använder vi begreppet förälder på ungefär samma sätt som Bowlby använde modersbegreppet, väl medvetna om att det kan röra sig om en biologisk förälder, adoptivförälder, styvförälder, bonusförälder, mor- eller farförälder eller till och med familje­hemsförälder. Det som definierar föräldraskapet är att man har/tar ett omvårdnadsansvar för ett barn. Bowlby var också, framför allt i sina vetenskapliga texter, noga med att framhålla att barn under sina första levnadsår utvecklar flera anknytningar, i allmänhet till mamma, pappa, en eller flera mor-/farföräldrar eller andra personer som har ett omvårdnadsansvar för barnet på en regelbunden basis. Man ska också komma ihåg att familjetyper som till exempel regnbågs­familjer (samkönade föräldrapar eller familjer med fler än två föräldrar) naturligtvis förekom också på Bowlbys tid, men de diskuterades inte öppet.

Vi som skrivit den här boken är övertygade om att anknyt16

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 16

2020-06-26 08:08

en introduktion till anknytningsteorin

ningsteorin inte hade fått sådant genomslag om den varit en poli­ tisk ideo­logi i vetenskaplig förklädnad. Vi ser det som vår främsta uppgift att bidra med kunskap om teorin, och vad de på teorin grundade forskningsresultaten visat, så att läsaren kan bilda sig en egen uppfattning om teorins och forskningens styrkor, svagheter och användbarhet i dagens samhälle. Men innan vi kan ta itu med anknytningsteorin måste läsaren veta vad som avses med begreppet anknytning som vetenskaplig term.

Definition av anknytning Anknytning beskrevs av Bowlby och hans närmaste medarbetare Mary Ainsworth som ett specialfall inom en större grupp av känslo­ mässiga band. Gemensamt för sådana band är att de: • • • • •

har varaktighet över tid, riktas mot en specifik individ som inte är utbytbar, har känslomässig relevans för individen, kännetecknas av att personerna söker varandras närhet, innebär att personerna upplever obehag vid ofrivillig separation från den andra.

Tillägget, som gör relationen till en anknytningsrelation, är att den som är anknuten: • söker trygghet, tröst och beskydd hos sin(a) omvårdnadsperson(er).

Om individen får trygghet och beskydd när den söker den andras närhet kallas anknytningen trygg, medan den kallas otrygg om närhetssökandet inte leder till ökad känsla av trygghet och beskydd.

Definitionen av anknytning gör det viktigt att skilja barnets relation till sin(a) omvårdnadsperson(er) från omvårdnadspersonens relation till barnet (se kap. 3). Man kan alltså inte tala om att barn och förälder är anknutna till varandra.

Definitionen gör det också viktigt att inte karakterisera anknytningen som stark eller svag. Det viktiga är om barnets sökande ­efter trygghet, tröst och beskydd leder till att det får vad det behöver, ­alltså om anknytningen är trygg eller otrygg. Ett barn kan klänga vildsint på föräldern och samtidigt skrika i högan sky. Det ger då 17

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 17

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

förvisso uttryck för starka anknytningssignaler, men förälderns sätt att besvara signalerna (nu och tidigare) kanske inte får avsedd effekt, det vill säga att barnet lugnar ner sig efter en stund. Då är det inte meningsfullt att beskriva anknytningen som stark, däremot kanske ytterligare undersökningar visar att den är otrygg.

För det lilla barnet är, åtminstone i relation till minst en omvårdnadsperson, anknytningen den centrala aspekten av relationen. Ju äldre barnet blir, och ju större socialt nätverk det skaffar sig, desto mindre central blir anknytningen till föräldern, vilket inte betyder att den har blivit mindre betydelsefull när den behövs. Det är helt enkelt så att den inte behövs lika ofta.

Anknytning är endast en aspekt av barnets relation till föräldern.

Som förälder har man också till uppgift att vara barnets lekkamrat, lärare och uppfostrare. De här rollerna står inte i motsättning till varandra och samma förälder kan fylla alla rollerna. Om barnet själv får välja kan man se att en del barn föredrar den ena föräldern som lekkamrat men den andra i stunder av hot eller fara, det vill säga som anknytningsperson. För att begreppet anknytning ska kunna fortsätta att ha det förklaringsvärde som det hittills haft, är det viktigt att skilja ut de olika aspekterna av en nära relation. Annars tunnas anknytningsbegreppet ut till att bli en sorts samlingsbeteckning för allt trevligt som försiggår i nära relationer.

Pappor och andra omvårdnadspersoner En stor del av boken handlar om relationen mellan barn och förälder, samtidigt är den överväldigande majoriteten av forskningen gjord med barn och mammor som deltagare. Redan 1992 påtalades frånvaron av fäder i den utvecklingspsykologiska forskningen ­(Phares, 1992). Att frågor om barn av tradition är en kvinnlig domän är ju knappast något som utmärker just forskningen. För att bidra till att bryta denna tradition måste vi som forskare helt enkelt bli mer aktiva när det gäller att bjuda in pappor och andra omvårdnadspersoner i vår forskning. Men utvecklingspsykologers oförmåga att i tillräcklig utsträckning engagera pappor i sin forskning kan kanske också avspegla att engagerat föräldraskap fortfarande till stor del – tyvärr – utmärker mammor mer än pappor. Det är naturligtvis viktigt att vi som utvecklingspsykologiska forskare inte bidrar till att befästa detta, och där finns det mycket kvar att göra.

18

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 18

2020-06-26 08:08

en introduktion till anknytningsteorin

Populärpsykologi, i synnerhet sådan som handlar om relationer, fokuserar gärna på könsskillnader. Inom anknytningsteoretisk forskning har man dock funnit väldigt få könsskillnader; de egenskaper och förhållningssätt som utmärker bra mammor verkar i allt väsentligt vara samma som utmärker bra pappor. Därför har vi t­agit oss vissa friheter i den här boken.Vi har till exempel ibland använt begreppet förälder även om undersökningen, eller original­texten som vi refererar till, enbart undersökt mammor, helt enkelt därför att det inte finns något rimligt skäl att anta att undersökningsresultatet skulle ha blivit annorlunda om även pappor studerats. I de fall där forskningen antyder att förälderns kön kan ha betydelse har vi naturligtvis angett det.

Primär omvårdnadperson Ett angränsande problem rör begreppet primär omvårdnadsperson.

En av de ståndpunkter som Bowlby, i linje med dåvarande såväl psykoanalytisk som inlärningsteoretisk/behavioristisk utvecklings­ psykologi, förde fram var att barn börjar med att knyta an till en person, och att det därefter under loppet av sitt andra levnadsår utökar skaran med ytterligare några anknytningspersoner (Bowlby, 1951). Den person som barnet enligt Bowlby först knöt an till, i allmänhet barnets biologiska mamma, kallade han för barnets primära omvårdnadsperson.

Senare forskning har, som vi beskriver i flera av bokens kapitel, betonat att barn utvecklar flera anknytningsrelationer parallellt under de första levnadsåren – på basis av varje relations specifika förutsättningar. Utifrån barnets perspektiv ligger det ändå uppenbar­ ligen något i begreppet primär omvårdnadsperson, men då mer i betydelsen av vilken person som för tillfället har åtagit sig det största omvårdnadsansvaret. Denna person har därmed i allmänhet blivit den som barnet i första hand vänder sig till när det behöver skydd, tröst eller trygghet – det vi i boken kallar anknytningsrelevanta situa­tioner.

Föräldrarnas och de första årens betydelse Den tidiga uppväxtens betydelse för den fortsatta utvecklingen har behandlats väldigt olika inom psykologin. Å ena sidan har man sett 19

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 19

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

den som ren determinism – våra tidiga upplevelser formar våra liv oberoende av vad som sker när vi blir äldre. Eller som motsatsen – vare sig de tidiga åren eller våra föräldrar har någon större inverkan på våra liv. Det är i stället våra gener och vilka vi umgås med u ­ nder barndomen och ungdomsåren som bestämmer hur vi utvecklas.

Forskningen visar att vi redan från och med befruktningsögonblicket är en produkt av arv och miljö. Detta i form av ett ständigt pågående utbyte mellan den individ vi på grund av vår historia är i ett givet ögonblick, och den miljö vi i samma ögonblick befinner oss i (Behrens & Nelson, 2019; Dismukes Shirtcliff & Drury, 2019; NRC, 2000).Vi påverkas hela tiden, men är inte för alltid präglade av vad vi varit med om tidigare i livet. Den särställning som vi i vissa avseenden tillmäter de tidiga åren har att göra med att våra erfarenheter då kan starta en utveckling som, om den får pågå under längre tid, tenderar att bli självgenererande.Våra tidiga erfarenheter gör att vi tenderar att handskas med senare relationer så att dessa kommer att bekräfta våra förväntningar – och därigenom förstärka dem.

Begreppen transaktionell modell, utvecklingsuppgift och utvecklings­ linje är centrala för att förstå hur utvecklingen beskrivs inom anknytningsteorin. Anknytningsteorins utgångspunkt bygger på en transaktionell modell enligt vilken utvecklingen i varje ögonblick bygger vidare på tidigare erfarenheter, men där också varje ny erfarenhet har möjlighet att omforma de tidigare.

I varje ålder finns det vissa centrala uppgifter som barn behöver lösa för att kunna gå vidare i utvecklingen på ett optimalt sätt. En mindre lyckad lösning av en sådan så kallad utvecklingsuppgift får konsekvenser för hur senare uppgifter kan lösas. Beroende på vilken utvecklingsuppgift barnet brottas med ställs olika krav på de vuxna kring barnet, vars uppgift det är att hjälpa barnet att lösa den aktuella uppgiften så bra som möjligt – utifrån barnets förutsättningar. Under de första två åren i livet är den viktigaste utvecklingsuppgiften att knyta an till en eller flera omvårdnadspersoner.

Med begreppet utvecklingslinje avses det enskilda barnets utveckling under barndomen, vilket kan sammanfattas som hur barnet successivt förmått lösa olika utvecklingsuppgifter i samspel med omvårdnadspersoner, andra vuxna och jämnåriga.

Transaktion i begreppet transaktionell modell betyder utbyte eller avtal; det krävs alltså två parter som båda ger och tar för att en transaktion ska komma till stånd. I linje med den allmänna system20

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 20

2020-06-26 08:08

en introduktion till anknytningsteorin

teorins principer utvecklas organismen (barnet) som resultat av ett ständigt utbyte mellan olika system, där utbytet i varje ögonblick bildar ­basen för vilka utbyten som blir möjliga i nästa stund. Inom psykologin innebär en transaktionell modell att tiden ses som en viktig faktor för hur utvecklingen gestaltar sig (Sameroff, 2009).

Den läsare som vill fördjupa sin kunskap om de här begreppen hänvisas till Klinisk barnpsykologi (Broberg m.fl., 2015).

Kunskap baserad på djurförsök – etiska aspekter I kommande kapitel redovisar vi bland annat kunskap om biologiska aspekter på anknytning som bygger på djurstudier. Studierna visar att det finns stora likheter i anknytningsutvecklingen mellan människa och framför allt olika sorters apor, men också att vissa grundläggande aspekter på anknytning går att spåra även hos andra djur, både däggdjur och fåglar.

Det ligger ett etiskt dilemma i att å ena sidan framhäva männi­ skors likhet med andra djurarter i viktiga psykologiska avseenden, och samtidigt utföra studier som orsakar dessa djur lidande. Många forskningsfrågor, till exempel om betydelsen av långvarig separation från omvårdnadspersonen för avkommans utveckling, är av etiska skäl inte möjliga att studera experimentellt hos människa.

Eftersom frågorna är angelägna, inte minst därför att barn i många delar av världen fortfarande tvingas utstå längre separationer, kommer vi likväl att beskriva resultat från djurstudier för att belysa effekter som kan vara relevanta även för att förstå anknytningens betydelse hos människan. Vi vill dock uppmärksamma läsaren på att en del av dessa studier har kritiserats skarpt på etiska grunder av bland andra John Bowlby (se t.ex. Singer, 1975). I kapitel 6 återkommer vi till moderna biologiska studier av anknytning hos andra däggdjursarter än människan.

Ingen allomfattande teori om människans natur Under en stor del av 1900-talet dominerade inlärningsteori och psykoanalytisk teori som förklaringsmodeller för människans psykologiska natur och beteende. Båda teorierna var breda i bemärkelsen att de menade sig ha förklaringar på en lång rad olika aspekter av människans psykologiska natur.

21

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 21

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

Anknytningsteorin är speciell som utvecklingspsykologisk teori genom att den är både smal och bred på samma gång. Den är smal i bemärkelsen att den inte är en allmän utvecklingspsykologisk ­teori – den gör inte anspråk på att förklara alla möjliga aspekter av utvecklingen (sexualitet, aggression, kognition etc.). Studieområdet begränsar sig i stället till människors nära känslomässiga relationer.

Teorin är däremot bred i bemärkelsen att den tagit in influenser från så olika områden som psykoanalys, evolutionsbiologi, kognitionsvetenskap och systemteori. Det är alltså ingen enkel teori att presentera trots att dess studieområde är ganska begränsat. Att anknytningsteorin inte i någon större utsträckning tar upp till exempel aggression och sexualitet, innebär inte att dessa aspekter anses oviktiga utan enbart att anknytningsforskningen ännu inte i någon större utsträckning fogat in dessa aspekter i ett anknytningsteoretiskt ramverk.

Sammanfattning Anknytningsteorin är en av de viktigaste psykologiska teorierna när det gäller kunskapen om hur människor balanserar närhet, beskydd och omsorg å ena sidan mot självständighet, upptäckarglädje och betoning av egen styrka och förmåga å den andra. Det som gör en relation till en anknytningsrelation är i synnerhet att den som är anknuten söker trygghet, tröst och beskydd hos sin(a) omvårdnadsperson(er).

Om individen får trygghet och beskydd när den söker omvårdnadspersonens närhet kallas anknytningen trygg, medan den kallas otrygg om närhetssökandet inte leder till ökad känsla av trygghet och beskydd.

22

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 22

2020-06-26 08:08

1.

Anknytningsteorins framväxt och utveckling I mitten av 1900-talet presenterade den brittiske barnpsykiatern John Bowlby, i nära samarbete med den amerikanska utvecklingspsykologen Mary Ainsworth, sin anknytningsteori om betydelsen av nära känslomässiga relationer. Från slutet av 1980-talet anses Mary Main, en av Ainsworths många framstående doktorander, ha bidragit med särskilt viktiga teoretiska och metodologiska tillskott (se Bilaga 1 för en närmare beskrivning av dessa tre personers ­personliga och akademiska bakgrund). Därefter har en lång rad forskare, främst från USA och Europa, bedrivit anknytningsbaserad forskning som genererat vidareutvecklingar och fördjupningar av anknytningsteorin.

I detta kapitel beskriver vi anknytningsteorins framväxt från början av 1950-talet och fram till cirka 1970. Därefter ger vi en kort presentation av de mest betydelsefulla longitudinella studierna om den tidiga anknytningens och omvårdnadens betydelse för barnets fortsatta utveckling som gjorts efter 1970. I bokens senare kapitel återvänder vi flera gånger till resultaten från dessa studier och framför allt till de metastudier som gjorts baserade på dessa och senare data. Efter den mer historiska inledningen avslutas detta kapitel med ett avsnitt om den viktigaste anknytningsteoribaserade forskningen under 2000-talet och vad vi tror om anknytningsteorins betydelse i framtiden.

23

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 23

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

Tiden efter andra världskriget John Bowlby, som var utbildad barnpsykiater och psykoanalytiker, anställdes efter krigsslutet 1945 som avdelningsläkare vid Tavistockkliniken, en av de två psykoanalytiskt baserade instituten i London för behandling av barn med psykisk ohälsa.Vid sitt tillträde döpte han om den barnpsykiatriska avdelningen till ”Enheten för barn och föräldrar” för att markera sin ståndpunkt att man inte kan förstå barns psykiska ohälsa, eller hjälpa dem till bättre hälsa, utan att också förstå deras familjesituation. Bowlby fick tillräckliga ekonomiska resurser för att skapa en liten forskningsenhet, ”the Tavistock Separation Research Unit”, där han 1948 kunde anställa James Robertson som forskningsassistent. Robertson, en ung skotsk kväkare, hade under kriget gjort vapenfri tjänst som vaktmästare vid Hampstead Wartime Nurseries i London, en institution som drevs av Anna Freud och Dorothy Burlingham.

Av Anna Freud och av sin fästmö Joyce, som arbetade där som barnskötare, lärde sig Robertson den noggranna metod att observera och dokumentera små barns beteende som all personal vid Hampstead Nurseries tillämpade (Freud & Burlingham, 1943).

Robertson uppmuntrades av Anna Freud att studera vidare och utbildade sig efter krigs­slutet till socialarbetare med psykoanalytisk inriktning. Det var alltså en mycket metodkunnig och välutbildad forskningsassistent som Bowlby anställde.

John Bowlby, foto av hans son Richard Bowlby.

24

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 24

2020-06-26 08:08

1.

anknytningsteorins framväxt och utveckling

Vid slutet av 1940-talet do­minerade två teoretiska förklaringar till barnets tidiga känslo­mässiga relation till modern; båda var kopplade till att hon var den som gav barnet mat (Cassidy, 2016). Den första, som formulerades av den psykoanalytiska teorin, lyfter fram att barnets hunger är en primär drift. Eftersom modern är den som mättar barnet ses behovet av henne som en sekundär drift, en väg för barnet att nå det primära driftmålet. Den andra var det inlärningsteoretiska perspektivet, som behaviorismen utgick från. Där betonas att när barnets hunger tillfredsställs av modern så kommer hennes yttre beteende att förknippas med en positiv känsla, en betingning som sedan generaliseras till att också gälla andra möten med henne.

Bowlby accepterade inte någon av dessa förklaringar utan kände ett starkt behov av att arbeta fram ett tredje teoretiskt alternativ för att förklara det starka känslomässiga bandet mellan mor och barn.

Bowlby var övertygad om att människobarn behövde vara nära sina mammor av andra skäl och för att betona den känslomässiga aspekten av vad barn upplevde vid en separation från modern kal­ lade han förlusten för modersdeprivation. Som vi påpekade redan i introduktionskapitlet anslöt sig Bowlby till det gängse språkbruket och använde konsekvent ordet ”moder”, utan de förbehåll om att andra personer också kan uppfylla funktionen att stå närmast barnet, som varje nutida författare gör. Vi väljer i detta kapitel att följa Bowlbys språkbruk eftersom texten till största delen handlar om teorins framväxt. Bowlby menade att ett barn kunde uppleva moders­deprivation om en mor, eller den som uppfyllde moders­ rollen, inte var känslomässigt tillgänglig eller plötsligt hade försvunnit ur barnets vardag – temporärt eller permanent. Bowlby insåg dock att han måste ha empiri för att hans teoretiska alternativ skulle kunna påverka den framtida synen på barns omvårdnad.

WHO-rapporten

Frågorna om betydelsen av kontinuitet i relationen mellan barn och förälder var viktiga och mycket aktuella i den situation som rådde i Europa efter andra världskrigets slut. Många barn hade förlorat sina föräldrar, andra barn hade skiljts från dem under längre tid och vårdades i fosterhem, på institution eller annat slag av kollektiv omvårdnad. Mentalvårdsbyrån vid Världshälsoorganisationen (WHO) erbjöd sig att finansiera fyra konferenser där dåtidens tvärvetenskap25

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 25

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

liga auktoriteter kunde mötas och dela med sig av sina respektive kunskapsområden. Bland de inbjudna var biologen Ludwig von Bertalanffy, psykoanalytikerna John Bowlby och Erik Homburger Erikson, psykologerna Bärbel Inhelder och Jean P ­ iaget, etologen Konrad Lorenz samt antropologerna Margaret Mead och John Whiting. En svensk representant var också inbjuden, den svenske barnläkaren Karl-Axel Melin från Stora Sköndal i Stockholm, en expert inom EEG (elektrofysiologi) som var specialintresserad av barn med epilepsi (WHO, 1958).

WHO tog vidare initiativ till en rapport om mentalhygieniska aspekter på frågan om Europas ”föräldralösa barn”. Bowlby fick i slutet av 1949 i uppdrag att sammanställa kunskap om dessa barns behov och redovisa förekommande socialpolitiska insatser. Under sex veckor i början av 1950 reste han runt i Europa och intervjuade forskare och kliniker, för att därefter göra en motsvarande studieresa till USA. Bowlby besökte Sverige under en mycket kall vintervecka och träffade tongivande experter inom området: psykoanalytiskt orienterade barnkliniker samt framträdande barnpsykiatrer med mer medicinsk inriktning (Zetterqvist Nelson,Van der Horst & Van der Veer, 2017). Trots sin skepsis mot barn på institution uttryckte han sig positivt om barnbyn Skå, ett behandlingshem som startats 1947 på Ekerö utanför Stockholm. Han gjorde ett besök hos den ansvarige socialläkaren Gustav Jonson (även kallad Skå-Gustav), men Bowlby var tveksam till hur man på ett vetenskapligt acceptabelt sätt skulle kunna värdera effekterna av den där tillämpade behandlingen. Han träffade också barnpsykiatrer, vars vetenskapliga skolning imponerade på honom, men deras övertygelse om ärftlighetens stora betydelse för uppkomsten av barnpsykiatriska problem kunde han inte dela. Bowlby förmedlade med viss munterhet i sina anteckningar att den senare gruppen tyckte att det var olämpligt att en psykoanalytiker hade fått WHO-uppdraget.

I Sverige tyckte man att Bowlby presenterade en alltför ensidig syn på faran med separation och experterna varnade för den moralism och de ökade skuldkänslor som kunde skapas hos redan olyck­liga mödrar som inte kunde ta hand om sina barn (Zetterqvist Nelson, 2009). De svenska politikerna var ideologiskt upptagna av att bygga en välfärdsstat med bra bostäder, god hygien och allmän barnhälsovård som främsta mål. Det fanns redan en utvecklad fosterhems- och 26

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 26

2020-06-26 08:08

1.

anknytningsteorins framväxt och utveckling

institutionsvård baserad på uppfattningen att samhället bättre kunde sörja för barns behov än vad olämpliga föräldrar kunde.

Bowlbys erfarenheter från Sverigebesöket nämns inte mycket i hans WHO-rapport. Han skriver dock positivt om de små familjeliknande grupperna på Skå, medan han använder det stora Nyboda­ hemmet, där alla barn som omhändertogs i Stockholm passerade, som ett avskräckande exempel: ”Man kan inte rekommendera uppförandet av stora mottagningshem dit barn av alla slag förs samman för observation och sållning, ehuru Nybodahemmet i Stockholm har denna karaktär […].” (Bowlby, 1951; sv. övers. 1954, s. 111).

Bowlbys slutliga WHO-rapport, Maternal care and mental health, presenterades 1951. Den översattes till 14 språk inklusive svenska (1954). Boken fick ett stort gensvar och den publicerades senare i en populärversion kallad Child care and the growth of love (Bowlby, 1953/1965). Bowlby avslutar sin WHO-rapport: ”Vi utgår från att det material som nu föreligger är sådant att det inte längre ger rum åt tvivel i fråga om det allmänna antagandet – att de mindre barnens förlust under någon längre tid av moderns omvårdnad kan få allvarliga och långtgående verkningar på deras karaktär och därmed på hela deras liv”. (1951; sv. övers. 1954, s. 47). Med WHO-rapporten blev Bowlbys arbete känt även utanför Storbritanniens gränser.

Robertsons studier av separationer mellan små barn och deras mödrar

Bowlby blev dock alltmer övertygad om att ett barns separation från sin mor, det vill säga den som ger barnet sin kontinuerliga omvårdnad, kan leda till långsiktiga negativa konsekvenser för barnets utveckling. Han spred detta budskap både i veckopressens rådgivningsspalter och i föredrag, där han använde ett vardagligt språk för att budskapet skulle nå fram till föräldrar, allmänhet och besluts­ fattare.Även om han menade att huvudtesen om tidiga separationers negativa effekter kunde anses bekräftad genom WHO-rapporten så var detaljkunskaperna om barns reaktioner ännu inte tillräckliga.

För att få mer underlag för sina uttalanden genomförde Bowlby på 1950-talet, tillsammans med Robertson, en observationsstudie om effekterna av små barns separation från sina primära vårdnadshavare. I detta första skede var det viktigt att studera ”barn i allmänhet”. Anledningen till separationen skulle inte vara att barnen varit 27

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 27

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

utsatta för dålig behandling av sina föräldrar, eftersom det då inte gick att veta om barnens reaktioner var en följd av separationen i sig, eller av den mindre goda omvårdnaden som varit anledning till separationen. Bowlby argumenterade också för värdet av longitudinella studier. Han ville kunna göra uppföljningar flera år senare för att studera eventuella långsiktiga effekter av de, som Bowlby antog, negativa upplevelser som tidiga separationer ledde till. Skälet till att han just valde att undersöka betydelsen av separation var att det var en situation som av flera skäl var praktiskt möjlig att studera empiriskt: 1. Det var relativt enkelt att, också i efterhand, konstatera om en viss typ av separation inträffat i ett barns liv eller inte.

2. Barn separerades från sina mödrar av olika skäl. Det behövde inte ha att göra med att barnet måste omhändertas på grund av exempelvis vanvård. I många fall rörde det sig om sjukhusvistelser, till exempel på grund av egen sjukdom hos barnet eller att modern skulle föda ett syskon, alternativt att hon skulle vistas på annan ort där hon inte kunde ha barnet med sig.

3. De flesta separationer som skedde i små barns liv i England på 1950-talet gjordes därför att samhällets rutiner var sådana; separationerna var alltså inte föräldrarnas ”fel”. Forskningen behövde därför inte skuldbelägga föräldrarna om det skulle visa sig att separationerna haft skadliga effekter på barnens utveckling.

Robertson fick i uppdrag att kontakta sjukhus och barnhem i ­London för att få tillstånd att göra barnobservationer. Bowlby och Robertson ville studera barnens reaktioner på att plötsligt flyttas från sin hemmiljö och under flera dagar vårdas av främmande människor utan att, i enlighet med dåtidens rutiner, få besök av sina föräldrar.

Där det var möjligt besökte man hemmet före barnets flytt för att värdera omvårdnadsmiljön innan separationen ägde rum.

Det insamlade materialet var omfattande (observationer fanns från ca 50 barn) och Bowlby insåg att observationsprotokollen måste sammanställas och analyseras för att kunna användas som stöd för hans antaganden om separationernas negativa effekter. Bowlby annonserade efter ytterligare en assistent och den till London nyligen inflyttade Mary Ainsworth sökte och fick jobbet.

När de första sammanställda resultaten lades fram stötte Bowlby 28

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 28

2020-06-26 08:08

1.

anknytningsteorins framväxt och utveckling

och Robertson dock på kraftigt motstånd från kolleger som ifråga­ satte resultatens sanningshalt. På Robertsons initiativ inköptes en filmkamera för att bättre kunna dokumentera observationerna.

A two-year old goes to the hospital var den första filmen som spelades in och presenterades i artikelform (Bowlby, Robertson & Rosenbluth, 1952; Robertson, 1953). Joyce Robertson, nu gift med James, gjorde observationer och antecknade det hon såg medan maken filmade barnets beteende med en enkel filmkamera.

Det första barn som filmades var den 29 månader gamla flickan Laura som lades in på sjukhus i åtta dagar för operation av ett navel­ bråck. Bowlby och Robertson hade förväntat sig att hon skulle visa tydliga protester mot att vara på sjukhus. Deras besvikelse var stor när filmen inte bekräftade deras hypotes och de var beredda på att lägga ner hela projektet. Men Joyce gjorde dem uppmärksamma på att det just var frånvaron av gråt, det vill säga att flickan höll tillbaka sina känslor, som var den allvarligaste reaktionen på den åtta dagar långa separationen. Robertsons gjorde senare en kontrasterande film om Sally, 17 månader, som tillbringade fem dagar på sjukhus, men där hennes mamma tilläts vara tillsammans med henne på dagarna. S­ ally visade inte samma depressiva tendenser som Laura, utan lyckades upprätthålla relationen med sin mamma trots sjukhusvistelsen.

Makarna Robertson bestämde sig för att fördjupa studierna av barns reaktioner på separationer. I motsats till Bowlby, som menade att det fanns en etologisk förklaring till barns reaktion på separation, ansåg Robertsons att det var förlusten av känslomässigt stöd som var grunden till barnens starka reaktioner.

De inledde en serie fallstudier som fick namnet Children in brief separation. För att belysa vikten av att barn erbjuds ett gott ”moders­substitut” om en separation är nödvändig så erbjöd sig familjen Robertson att vara jourfosterfamilj åt barn vars mammor var på sjukhus för att föda barn. Fyra placerade barn (under 10–27 dagar) dokumenterades noggrant med hjälp av anteckningar och film: Jane, 17 månader, Lucy, 21 månader, Thomas, 28 månader, och Kate, 29 månader, fick en lyhörd omvårdnad av Joyce medan James filmade barnens beteende vid olika tider på dagen (Robertson & Robertson, 1971). Filmerna illustrerade med tydlighet att barnens reaktioner också var relaterade till omgivningens stöd före, under och efter separationerna (Van der Horst & Van der Veer, 2009). Den femte filmen i makarna Robertsons filmserie utgörs av den hjärt29

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 29

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

skärande dokumentationen av John, 17 månader, som tillbringade nio dagar på barnhem utan någon vuxen som speciellt brydde sig om och tröstade honom. Han var i stället omhändertagen av ett arbetslag bestående av välvilligt inställda – men opersonliga – barnsköterskor.

Olika reaktionsfaser: protest, förtvivlan och losskoppling

Sammantaget visade filmerna tydligt hur barn under en, för dem långvarig och obegriplig, separation genomgick olika faser i sina reaktioner, samt hur de psykiskt och fysiskt handskades med sin upplevda smärta (Robertson, 1958). Bowlby beskrev barnens beteendefaser i termer av protest, förtvivlan och losskoppling (eng. detachment; Bowlby, 1969/1982). Den första reaktionen var protest; barnen uttryckte tydligt ilska och letade efter sin trygghetsperson.

När de inte längre orkade lägga energi på att söka trygghetspersonen hämmades deras negativa affekter och de försjönk i ett depressivt tillstånd, där de till synes verkade anpassa sig till sin nya och främmande omvärld. Men barnen betalade ett högt pris; deras utforskande avtog, de lekte inte utan drog sig tillbaka, ofta med en snuttefilt eller något annat känsloladdat substitut. Den tredje fasen beskrevs i samband med återföreningen med föräldern, då barnen initialt visade ett affektfyllt avvisande innan de slutligen accepterade förälderns erbjudande om närhet och tröst. Robertson kallade denna fas för förnekande (eng. denial) men Bowlby valde att använda termen losskoppling.

Ainsworth, som ju blev väl insatt i det dokumenterade materialet, var inte heller nöjd med begreppet losskoppling som hon ansåg var missvisande; barnen hade inte kopplat loss, utan de var oförmögna att känslomässigt hantera den situation de försatts i. Begreppet var dock redan lanserat, det hade fått fäste i samhällsdebatten så varken hennes eller Robertsons ifrågasättande fick gehör. Bowlby var inte en man som så lätt ändrade sig (Van der Horst & Van der Veer, 2009).

Vidare förekom en diskussion mellan Robertson och Bowlby, som utgick från att olika barn tycktes använda olika psykologiska försvar för att hantera först separation och sedan återförening (Duschinsky, 2020).Vissa barn blev väldigt svårhanterliga och klängiga vid återföreningen med föräldern, medan andra barn vände sig bort och avvisade förälderns kontakterbjudande. Denna sista fas 30

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 30

2020-06-26 08:08

1.

anknytningsteorins framväxt och utveckling

kunde vara olika lång för olika barn; en del barn behövde veckor på sig för att förstå att separationen var över. Resultaten av separationsstudien rapporterades i en artikel (Bowlby m.fl., 1956) vars innehåll särskilt inspirerade Ainsworth, som ju senare skulle återkomma till barns individuella reaktionsmönster för att hantera upplevd stress (se kap. 2).

Några av barnens reaktioner vid återförening var emellertid särskilt förbryllande. Robertson lade märke till hur ett fåtal barn verkade uppvisa ett slags desorienterande förvirring, ett slags avbrott i sitt sätt att närma sig föräldern som han inte kunde förstå inne­ börden av. Bowlby försökte tillsammans med Robertson att beskriva detta fenomen i bokform, men trots att de arbetade med manuset i tio år blev arbetet aldrig publicerat, något som Ainsworth explicit beklagade (Duschinsky, 2020). Först senare när en av ­Ainsworths doktorander, Mary Main, som arbetade med det insamlade materia­ let i Baltimorestudien, uppmärksammade liknande beteenden blev barnens svårigheter dokumenterade. Main beskrev att barnens beteende speglade att de inte kunde hantera den känslo­mässiga påfrestning de utsattes för och hon benämnde detta desorganiserad anknytning (Main & Solomon, 1986) (se vidare kap. 9).

Den viktigaste följden av Robertsons filmer var dock att de bekräftade Bowlbys teoretiska antagande om att barn reagerar generellt negativt på oförberedda separationer. När filmerna visades i olika professionella sammanhang blev responsen stark, men mottagandet var inte så positivt som Bowlby väntat sig, utan minst sagt blandat.

Några av filmerna vållade stor uppståndelse, och Bowlby fick utstå stark kritik. Filmerna antogs vara manipulerade eller klippta. Det hävdades att innehållet inte gav en rättvisande bild av verkligheten.

De barn som under separationen fått ett syskon ansågs visa mer syskon­svartsjuka än separationsreaktioner. I USA påstod forskare och kliniker att barn i Europa, som hade varit med om krig, möjligen kunde reagera på det sätt som filmerna visade men att detta inte alls gällde för barn i USA! Förändrad vård av barn på sjukhus

Trots det initiala kollegiala motståndet fick WHO-rapporten tillsammans med filmerna från separationsstudien så småningom effekter på samhällets syn på hur barn lämpligast bör tas om hand 31

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 31

2020-06-26 08:08

anknytningsteori

i samband med sjukhusvistelser och omvårdnad utanför hemmet.

Idag menar vi att känslomässigt hänsynstagande är en självklar rättig­het inom vården, för både barn och vuxna. Men ideologin på barnsjukhus runt om i västvärlden, liksom på barnhem och sociala barnavårdsinrättningar av olika slag, betonade på 1950-talet att rutiner, renlighet, prydlighet och social skötsamhet var långt viktigare än det känslomässiga bandet mellan det lilla barnet och dess vårdare.

Barnadödligheten var fortfarande hög och rädslan för smittsamma sjukdomar motiverade stränga krav på hygien. Så länge ett barn blev väl omskött, fick mat på bestämda tider, värme och kläder, ansågs det spela mindre roll vem som skötte om det. Föräldrar uppmanades därför att inte hälsa på sina barn på sjukhus eller barnhem, eftersom detta ansågs öka infektionsrisken, störa sjukhusrutinerna och göra barnen mer svårhanterliga.

I början av 1960-talet inleddes dock en gradvis förändring av vårdrutinerna inom barnsjukvården, huvudsakligen i Västeuropa.

Föräldrar välkomnades alltmer att vara tillsammans med sina sjuka barn när dessa behövde heldygnsvård. Extrasängar eller madrasser användes och så småningom skapades övernattningsrum för föräldrar.

På 1990-talet började ideella stiftelser bygga särskilda föräldra­ hotell i anslutning till större regionala barnsjukhus. I Sverige får idag endast de mest allvarligt sjuka barnen heldygnsvård på barnklinikerna. Så långt det är möjligt anses, inte bara av ekonomiska skäl, att dagvård eller poliklinisk vård är att föredra och att barn mår bäst av att vara i sin hemmiljö när de är sjuka.

Parallellt med den förändrade synen på barn på sjukhus ändrades också den sociala barnavården. Den svenske barnläkaren Bertil Söder­ling tog del av Bowlbys WHO-rapport och han varnade för att den ”modersdeprivation” som skedde vid institutionsvård kunde leda till att barn senare fick personlighetsskador (Söderling, 1967).

Nybodahemmet med sina 250 platser (som Bowlby hade besökt), liksom andra stora barnhem lades ner, och mindre så kallade utredningshem eller senare HVB-enheter (hem för vård och boende) inrättades. Sedan början av 2000-talet placeras små barn som bedömts behöva akut omhändertagande i de allra flesta fall i så kallade jourfamiljehem, om de inte kan placeras på institution tillsammans med en förälder för till exempel utredning.

32

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 32

2020-06-26 08:08

1.

anknytningsteorins framväxt och utveckling

Teoribygget inleds Under 1950-talet var Bowlbys namn helt förknippad med frågan om tidiga separationers negativa inverkan på små barns utveckling.

Samtidigt fanns det, som vi påpekat, en del kritiska röster – inte bara i Sverige – som menade att barns sociala behov behövde prioriteras (Zetterqvist Nelson, 2009; Duschinsky, 2020).

Bowlby behövde svara på kritiken. Han avundades sina psykoanalytiska kolleger som kunde göra goda barnkliniska insatser utan att ha vad han menade var en relevant utvecklingsteoretisk ram som bas för sitt arbete. Själv kunde han inte förmå sig att arbeta på detta vis; han behövde en trovärdig teoretisk grund och kände sig pressad att skapa en ny allmän teori för att beskriva barns primära behov. Utgångspunkten var antagandet att förälderns attityd till, och sätt att erbjuda omvårdnad till sitt barn, var avgörande för barnets känslomässiga utveckling. Problemet var emellertid att denna fråga inte gick att besvara med hjälp av vetenskapliga studier, eftersom det inte fanns någon lämplig metodik att använda.

De studier som fanns var retrospektiva fallbeskrivningar, liknande dem han själv hade gjort på barnen vid sin barnpsykiatriska mottagning, och andra anekdotiska psykoanalytiska beskrivningar (t.ex. Bowlby, 1944). Det var alltså de metodologiska svårigheterna som gjorde att Bowlby initialt bestämde sig för att studera just separationer och deras effekter på barnens utveckling och beteende, inte att han var ointresserad av barns utveckling i ett bredare perspektiv.

Den etologiska anknytningen

Bowlby frågade sig varför den tidiga relationen mellan förälder och barn utvecklas till att bli så stark och han antog att den måste vara kopplad till barnets evolutionsbiologiska chanser att överleva.

Redan i arbetet med WHO-rapporten hade han genom Konrad Lorentz blivit bekant med det etologiska forskningsområdet (läran om djurs beteenden och deras orsaker). Betydelsen av prägling, ett begrepp som Lorentz (1935/1957) använde för att beskriva nyfödda fågelungars instinktsstyrda behov av att följa efter någon, vanligtvis modern, men även andra som betedde sig på ett artliknande sätt, intresserade Bowlby (se kap. 6). Med en evolutionsbiologiskt orienterad teori antog Bowlby att han skulle kunna tydliggöra att också 33

978-91-27-82727-1_inlaga.indd 33

2020-06-26 08:08

Anders Broberg är professor emeritus i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och certifierad utbildare i Anknytningsintervjun. Pia Risholm Mothander är docent, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och f.d. universitetslektor vid Stockholms universitet.

Pehr Granqvist är professor i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet och certifierad utbildare i Anknytningsintervjun.

ISBN 978-91-27-82727-1

9 789127 827271

Anknytningsteori

Anknytningsteori är skriven för studerande och yrkesverksamma inom psykologi, psykiatri, socialt arbete, pedagogik, medicin och till vidareutbildningar i psykoterapi.

AND ER S BRO BERG P IA RIS HO LM MO THA ND ER PEHR GR A NQ VIS T

Anknytningsteorin är en av de viktigaste teorierna om nära relationer. Den beskriver betydelsen av tidiga anknytningserfarenheter för den fortsatta utvecklingen av nära känslomässiga relationer under barndom, tonår och vuxenliv.

Denna andra utgåva av grundboken Anknytningsteori tar upp den senaste anknytningsforskningen och beskriver hur anknytningen utvecklas från vaggan till graven. Den är grundligt reviderad och utökad med bland annat flera uppdaterade kapitel från Anknytning i praktiken, exempelvis om desorganiserad anknytning, anknytningsbedömningar i olika åldrar samt anknytningsbaserade interventioner. Nya kapitel som tillkommit behandlar bland annat genetik och kultur.

Boken ger således en heltäckande och aktuell presentation av anknytningsteorin och flera av dess tillämpningar.

Anknytningsteori Andra utökade utgåvan

AN D E R S B RO B E RG P I A R I S H O L M M O TH AN D E R P E H R G R AN Q VI S T