9789127823327

ISBN 978-91-27-82332-7

9 789127 823327

NOK_KIMBER_MOLGAARD_ALSKADE_FORBANNADE_TONARING_nyutgava.indd Alla sidor

BIRGITTA KIMBER Älskade förbannade tonåring

Birgitta Kimber och Virginia Molgaard arbetar båda med forskning som rör risk- och skyddsfaktorer. Birgitta är leg. psykoterapeut, speciallärare, familjeterapeut och med.dr. och har sin hemvist vid Umeå universitet. Virginia är docent vid Iowa State University i USA.

VIRGINIA MOLGAARD

Tonårstiden kan stöka till det ordentligt i familjen och ställer nya krav på föräldraskapet. Älskade förbannade tonåring utgår från vardagssituationer som de flesta tonårsföräldrar kan känna igen sig i: tonåringen talar inte längre med dig, hjälper inte till hemma, bråkar med syskon, vill bara vara med sina vänner eller ifred bakom en stängd dörr. Dessutom finns andra orosmoment: skolresultat, grupptryck, sociala medier. Älskade förbannade tonåring gavs ut första gången 2009 och kom till för att hjälpa föräldrar att hitta sätt att klara av svårigheter med att ha barn i tonåren — något som är lika viktigt och aktuellt när denna uppdaterade utgåva går till tryck nästan tio år senare.

Det finns olika områden där man kan minska riskfaktorerna, öka de skyddande faktorerna och stärka ungas motståndskraft (resiliens) — familjen och skolan är de två viktigaste. Boken visar olika vägar att lotsa tonåringen genom en rad problemsituationer och ger verktyg för hur du som förälder kan skydda ditt barn.

Vår förhoppning är att den här boken kan hjälpa dig att tillsammans med din tonåring bygga och stärka en positiv relation.

BIRGITTA KIMBER VIRGINIA MOLGAARD

Älskade förbannade tonåring Ny omarbetad utgåva

Så får du kontakt med din tonåring Forskning och föräldraverktyg

2018-06-15 10:40

18-44 N&K Ă„lskade, 18 juni.indd 2

2018-06-18 15:59

Innehåll 1. Inledning: Ja, som förälder kan du göra skillnad 7 2. »Jag önskar jag begrep vad som rör sig i deras huvuden!« 19 3. »Han lyssnar inte på något jag säger« 44 4. »Om han bara tyckte bättre om skolan« 59 5. »Hur kan jag veta vad hon gör på nätet?« 88 6. »Jag kan inte få honom att hjälpa till hemma« 100 7. »Varför kan du inte komma överens med din syster?« 108 8. »Han vill vara med sina kompisar hela tiden« 116 9. »Jag önskar att han var mer ansvarstagande« 128 10. »Hur ska vi kunna prata om sånt …?« 142 11. »Han kämpar emot allt jag säger« 155 12. »Jag är orolig för vad han håller på med« 168 13. »Jag har också ett liv!« 188 14. »Jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra« 203 15. »Hur går vi vidare?« 218

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 5

2018-06-18 15:59

Steg för att hantera grupptryck

224

Jag-budskap 225 Förslag till studieplan

227

Referenser och lästips

230

Om författarna

235

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 6

2018-06-18 15:59

1 Inledning: Ja, som förälder kan du göra skillnad När dagens föräldrar ser tillbaka på sin egen ungdomstid minns de en helt annan värld än den som tonåringar i dag upplever. Vad som då förväntades av mammor, pappor och tonåringar var tydligt uttalat. Livet var mycket mer förutsägbart och utstakat än det är i dag. Att veta vad som förväntas av en och vad man själv kan förvänta sig skapar trygghet.

I dag lever vi i en kultur som ger tonåringar en mycket starkare men också mer sårbar position. Medierna vänder sig numera direkt till tonåringar eftersom dessa är attraktiva konsumenter och har mer pengar att spendera än vad deras föräldrar hade när de var unga.

Därmed får de unga en bild av sig själva av att de är mer vuxna än vad de faktiskt är.

Sociala medier är kanaler som påverkar våra barn. Dagens ungdomar kommunicerar på ett sätt som vi inte gjorde när vi var unga.

Detta är naturligtvis på gott och ont. Samtidigt som världen blir 7

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 7

2018-06-18 15:59

mer transparent och nära går allt väldigt fort. Så snart man tryckt på »skicka«-knappen kan man inte ångra sig. I dag sker övergrepp och mobbning också via sociala medier. Hur ska vi skydda våra barn? Knappast genom att förbjuda sociala medier, datorer eller mobiltelefoner. Däremot måste vi prata med våra barn och ge dem verktyg att bli mer motståndskraftiga.

Resiliens kan definieras som en framgångsrik anpassning: att man lever i hälsosamma relationer, känner välbefinnande, och inte dukar under vid olika typer av problem vid motgångar, som fattigdom, hemlöshet, sammanbrott i familjen och konflikter. Eller som MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) beskriver begreppet: »När det handlar om en individ beskriver resiliens hur pass bra hon är på att handskas med kriser, förändringar och stress utan att brytas ner av dem. En del männi­skor kan det från början. Andra behöver hjälp med att inte låta sig knäckas av minsta svårigheter, utan snarare kunna se dem som utmaningar som de kan växa av.« Trots samhällets goda intentioner att ha strukturer som skyddar och hjälper barn på bästa sätt hamnar många barn i kläm, inte bara de som kommer som flyktingar eller tillhör kulturella och etniska minoriteter utan alla barn som någon gång ställs inför svårigheter, som till exempel en hög grad av stress, att de förlorar någon nära eller har svårt i kamratrelationer. Alla barn behöver stöd av vuxna, och de behöver också få lära sig förmågor som hjälper dem att göra sin röst hörd och klara av svårigheter på egen hand. Som förälder kan man hjälpa sina barn att bli »flygfärdiga« genom att ge dem verktyg som stärker deras resiliens, till exempel förmåga att 8

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 8

2018-06-18 15:59

kommunicera, goda hälsovanor, uthållighet i skolarbetet och kunskap om hur man samspelar med kamrater och vuxna. Verktygen i denna bok vill hjälpa dig att stärka dina barns motståndskraft, att i din roll som förälder lära ut vissa saker men också genom att vara en förebild. För även om dagens tonåringar lever under stor press från medier och förändrade familjemönster, måste också deras föräldrar kämpa med hur de ska handskas med ungdomar som lever på ett annat sätt än de själva en gång gjorde.

Låt oss lyssna på två pappor: »Jag skulle aldrig ha sagt så till min pappa« Stephen: Vet du, Andreas, Sofia sa så hemska och oförskämda

sa­ker till mig för några dagar sen.

Andreas: Jag vet precis vad du menar. När jag var tonåring kanske jag hade tänkt såna saker, men jag skulle inte ha vågat drömma om att säga dem högt.

Stephen: Varför är det så annorlunda nu?

Andreas: Om man tänker efter så är hela världen annorlunda nu. Tänk på vad ungarna ser på internet, TV, både i serier och reklam, då förstår man ju att de får en bild av att de bestämmer och vet allt. För att inte tala om sociala medier.

Stephen: Visst, om man ser det på det sättet kanske det inte är ungarnas eget fel att de uppför sig som de gör.

Andreas: Nej, men det är ganska svårt att som förälder handskas med tonåringar som uppför sig så olikt mot hur vi gjorde när vi var unga.

9

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 9

2018-06-18 15:59

Stephen: Jag kommer ihåg att jag alltid försökte anpassa mig –

världen kretsade inte runt mig eller oss som var tonåringar. Vi kanske själva tyckte att vi var universums mittpunkt, men vi fick samtidigt tydliga signaler om att det inte var så.

Andreas: Där slog du huvudet på spiken.

Att vara förälder är en av livets största gåvor. För många föräldrar är samtidigt barnens tonårsperiod en av de svåraste utmaningar de ställs inför. Men vad du i dag ser hos din tonåring är faktiskt inte »slutprodukten«. Tonåringen har precis börjat sin resa av växande och mognad till att bli den ansvarstagande vuxna människa hon eller han en dag kommer att vara. Har du inte redan tidigare levt med, följt och guidat en tonåring, vet du kanske inte att mycket av den frustration och oro du känner just nu kommer att avta i takt med att din tonåring mognar. Ytterligare något du kanske inte är medveten om är att den här perioden ger dig en möjlighet att fördjupa er relation. Tillsammans banar ni väg för en varm, kärleksfull vänskap som varar livet ut.

Den här boken har kommit till för att hjälpa dig att hitta sätt att klara av ditt barns tonårsperiod. Den visar hur du som förälder kan skydda din tonåring och hur ni tillsammans kan bygga upp en positiv relation. Det är vår övertygelse att alla föräldrar och ton­ åringar har styrkor och positiva egenskaper – och om ni bygger på dessa hjälper det alla tonårsföräldrar. De flesta av de böcker som finns i ämnet fokuserar på hur man ska vara en bra förälder och undviker ofta de känslor, de problem och den oro som föräldrarna själva har i relationen till sin tonåring. Även om fokus i den här 10

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 10

2018-06-18 15:59

boken ligger på hur du kan vägleda och stödja din tonåring tar varje kapitel också upp dina egna känslor och erfarenheter. Det är viktigt att du tar hand om dina egna behov. Många av de problem som tonårsföräldrar upplever handlar ju om att de enbart fokuserar på tonåringen – hans eller hennes känslor, beteende och attityd.

Vi kommer att påminna dig om att oavsett vilket problemet eller vilken situationen än är, behöver du som förälder lära känna dina egna känslor och reaktioner. Vi kommer att gång efter gång be dig stanna upp, lugna ner dig och vara i dig själv en stund – innan du reagerar på din tonåring.

Alla vet att de tidiga åren är avgörande för ett barns utveckling, värderingar och beteende. Vad man kanske inte är lika medveten om är att tonårsperioden är lika viktig i utvecklingshänseende.

Många föräldrar tror att så fort deras barn har blivit tonåringar finns det inte så mycket de kan göra för att påverka dem, eller för att kunna fortsätta att ha en bra kontakt med dem.

Tonåringars behov av större självständighet kan få föräldrarna att känna att de inte är viktiga längre. Tonåringars »livsviktiga« relationer till vänner, inklusive pojk- och flickvänner, kan få föräldrarna att tro att de inte vill umgås med sina föräldrar. Eftersom tonåringar har egna tankar och ofta mycket bestämda åsikter, kan man som förälder tro att det inte är möjligt att påverka dem. Det är bara en av många förändringar som föräldrar kan tycka är svåra att hantera. Men hur du relaterar till din tonåring har en avgörande betydelse för hans eller hennes fortsatta utveckling.

Man kan säga att tonårsperioden ger en gyllene chans till att fördjupa den anknytning som redan finns mellan dig och ditt barn.

11

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 11

2018-06-18 15:59

Många tror att anknytning bara sker under spädbarnstiden, men att ha en trygg anknytning under ungdomsåren gör det mer sanno­ likt att den unga klarar av steget till vuxenlivet på ett bra sätt. Vi behöver alla vara nära någon och samtidigt vara oberoende, separata individer. Tonåringar har inte samma behov som små barn att vara nära sina föräldrar och de blir heller inte oroliga då de är separerade från dem. Dessutom är det naturligt att ungdomarna vänder sig mer till kamrater, pojkvänner/flickvänner eller andra partner när de behöver känslomässigt stöd. Icke desto mindre behöver de fortfarande sina föräldrars stöd då något blir fel. Man kan säga att anknytningsarenan har blivit större och omfattas nu av föräldrar, kamrater och partner. Utmaningen för tonåringen blir att balansera de nya anknytningarna med den man redan har med sina föräldrar. En sund utveckling mot att bli en självständig vuxen kännetecknas inte av att den unga drar sig undan helt från sina föräldrar utan om en trygg anknytning och känslomässig kontakt med föräldrarna, vilket gör det möjligt för den unga att utforska sin självständighet och nya relationer.

Detta kan jämföras med när det lilla barnet utforskar världen genom att krypa eller gå en bit från föräldern för att sedan komma tillbaka igen. För att summera: anknytning handlar om våra band till andra, i synnerhet till dem vi vänder oss till när tillvaron svajar och vi behöver stöd. Anknytning finns där från vaggan till graven och är inget som försvinner med åren. Våra barn har band med oss, de är beroende av oss både fysiskt och känslomässigt. Även om det känns som om de håller oss ifrån sig så finns banden där och de kan fördjupas och vara till hjälp när den unga ska lotsas ut i livet 12

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 12

2018-06-18 15:59

– och framförallt fungera som modell då hon eller han ska hitta en partner och anknyta till denna. Vi ska titta lite närmare på de förändringar hos tonåringarna som påverkar er kontakt i framtiden och se vad du kan göra för att kunna lotsa dem på bästa sätt. »Nu har vi gjort vårt …« Sara: Jag har hört talas om en kurs på skolan för föräldrar och

tonåringar och vi funderar på att ta med oss Leo. Fatuma: Jaså, tror du verkligen att det kan vara något för er? Jag

tycker att nu när de är tonåringar så har vi gjort vårt. De är ute, är tillsammans med kompisar och gör sina egna saker. De lyssnar inte på oss längre.

Sara: Jo, jag vet att det är annorlunda nu när de är tonåringar.

Min syster jobbar som kurator på en skola och hon säger att ungdomarna kommer till ett vägskäl under tonåren. De vet inte om skolan är viktig eller inte, vilka vänner de ska ha, och hur de ska förhålla sig till droger och alkohol. Men hon säger också att föräldrar kan göra stor skillnad under den här tiden.

Fatuma: Säger du det, det trodde jag inte. Jag trodde att ungarnas värderingar var färdiga och att det inte var någon idé att försöka påverka dem. Vi kan i alla fall inte välja vänner åt dem!

Sara: Vet du, det var faktiskt en annan sak min syster sa. Förr trodde man att det bara var tonåringarnas kompisar som betydde något för hur de väljer. Nu vet man att den relation ungdomarna har med sina föräldrar har en avgörande bety13

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 13

2018-06-18 15:59

delse för vilka vänner de väljer. Om man har ett konstant krig därhemma är det troligare att de hittar andra som kan ge dem en känsla av tillhörighet – och då kanske de väljer vänner som vi helst skulle vilja att de inte valde.

Fatuma: Jo, men jag vet bara inte hur vi ska kunna komma överens. Antingen ignorerar Amina mig eller så svarar hon emot och jag står bara inte ut med det …

Sara: Jag förstår precis vad du menar: många tonåringar är såna.

Det är just därför vi vill gå på den där kursen så att vi kan lära oss hur vi ska kunna fortsätta att ha en bra kontakt med Leo. Fatuma: Berätta för mig vad du får reda på. Jag skulle verkligen vilja att det var bättre mellan mig och Amina.

Eftersom du läser den här boken håller du nog redan delvis med Sara. Som förälder kan du göra skillnad. Genom att lära dig hur du på olika sätt kan stödja, lotsa och påverka din tonåring, kommer du att hjälpa honom eller henne att välja vänner som har en positiv påverkan. Ni kan också tillsammans göra vägval som leder din tonåring till en bra framtid.

Det kan, som ett exempel, vara intressant att veta att i en undersökning där tonåringar svarade på vad som påverkade deras inställning till alkohol och droger, satte de sina föräldrar högst upp på listan. En annan studie visade att föräldrars attityder till sin ton­ årings drickande var avgörande för hur tidigt ungdomarna började dricka alkohol.

Föräldrar spelar alltså en avgörande roll – inte bara när barnen är små, utan genom hela deras tonårsperiod och ända in i vuxenlivet.

14

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 14

2018-06-18 15:59

* En omfattande forskning kring frågor och olika problem som föräldrar har ligger till grund för de konkreta ämnen som den här boken tar upp. Bland annat: • Hur kan jag få honom att tala med mig?

• Vad kan jag göra för att hjälpa henne att klara skolan bra?

• Finns det något jag kan göra för att skydda honom från att hamna i farligheter/problem på nätet?

• Hur kan jag få henne att hjälpa till hemma?

• Kan man göra något åt bråk mellan syskon?

• Vad kan jag göra för att hjälpa henne att hantera grupptryck?

• Hur kan jag få honom mer ansvarstagande?

• Hur hanterar jag frågor om sex och relationer?

• Vad kan jag göra för att undvika maktkamp?

• Hur vet jag om han eller hon har råkat illa ut?

• Jag då? Får inte en förälder också ha behov?

• Hur kan vi fortfarande ha en bra kontakt fast han eller hon blir mer och mer självständig?

• Vilka är de viktigaste sätten jag kan hjälpa min tonåring på?

15

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 15

2018-06-18 15:59

Vi som har skrivit denna bok är båda forskare. Vi arbetar med forskning som rör risk och skyddsfaktorer. Birgitta har sin hemvist vid Umeå universitet och Virginia vid Iowa State University i USA. Forskningen inom området handlar huvudsakligen om hur man minimerar riskfaktorer och främjar skyddande faktorer och resiliens så att barn och ungdomar kan växa upp och få ett bra liv. Riskfaktorer är sådana omständigheter som utsätter barn för faran att hamna i olika typer av problemsituationer eller att själva få problem. Skyddande faktorer hjälper barn och ungdomar till större motståndskraft mot yttre tryck och olika faror som lockar.

Några av de riskfaktorer som har visat sig vara särskilt skadliga för tonåringar är: dålig inställning till skolan, misslyckande i skolan, negativt grupptryck, dålig relation till familjen, brist på positiva mål för framtiden, att inte kunna hantera starka känslor, brist på tydliga förväntningar inom familjen samt mobbning. Det har visat sig att barn som har en positiv inställning till skolan är bättre på att hantera negativt grupptryck; de kan känna igen och förstå sina egna känslor och lära sig att hantera dem. De barn som har föräldrar som både kan sätta gränser och visa kärlek samt förstår deras behov, för att nämna några få skyddande faktorer, blir gladare barn. De kommer också bättre överens med andra och hamnar inte lika ofta i svårigheter.

Det finns många olika områden där man kan minska riskfaktorerna och öka de skyddande faktorerna samt stärka den ungas resiliens. Familjen är ett av de viktigaste områdena för detta arbete.

En annan viktig arena är skolan. Birgitta har i sitt arbete fokuserat på att stärka barns och ungdomars egna styrkor just genom skolan.

16

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 16

2018-06-18 15:59

Virginias verksamhet handlar om att stärka familjen, för att på så sätt stödja barn och ungdomar. Både Birgittas och Virginias arbete är baserat på den gedigna forskning som finns kring orsakerna till att barn och ungdomar klarar sig bra och utvecklas positivt. De har också genom arbete och forskning bidragit till att öka kunskapen som finns inom området. Referenslistan i slutet av boken tar upp ett antal vetenskapliga artiklar som stödjer och illustrerar detta arbete. Där kan du också hitta mer lättillgänglig litteratur under rubriken »Lästips«.

【 Verktyg för föräldrar 】 När det gäller att komma överens med tonåringen och lotsa honom eller henne under de här åren, klarar föräldrar det bäst om de är medvetna om sina egna känslor och behov – samtidigt som de ska förstå tonåringens känslor och behov.

Detta är lättare sagt än gjort.

Målet med den här boken är som sagt att ge dig redskap för att skapa god kontakt med din tonåring. Precis som en snickare behöver sina verktyg för att bygga ett hus, behöver du som förälder en låda verktyg att välja ur. Varje kapitel i boken ger exempel på vardagliga situationer som ni kan hamna i tillsammans och innehåller olika redskap som ni kan ha nytta av i samspelet med varandra. Kom ihåg att trots

➞ 17

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 17

2018-06-18 15:59

att det finns svårigheter och problem, har ni båda styrkor att bygga vidare på.

Under tiden du läser kommer du att upptäcka områden där du och din tonåring faktiskt fungerar väl tillsammans.

Du ser kanske också områden som ni kan förbättra – ta då hjälp av verktygen i slutet av varje kapitel.

Samma verktyg återkommer i flera kapitel. Som exempel kan vi ta att ha roligt tillsammans. Detta hjälper till att skapa en positiv kommunikation inom familjen och när ni ska skapa regler kring hushållssysslor och läxor. Du kommer kanske också att märka att du har mer nytta av somliga redskap än av andra; du är den som avgör vad som fungerar bäst i din familj.

Tro inte för ett ögonblick att vi som har skrivit den här boken själva har hittat på alla verktyg (eller har förmått använda oss av samtliga med våra egna barn). Så här i efterhand önskar vi att vi både haft kunskapen och möjligheten att använda den i våra egna familjer!

Men varje verktyg vi beskriver är bevisat effektivt för att hjälpa tonåringar och deras familjer. De olika tillvägagångssätten har också visat sig vara till hjälp för tonåringarna själva, eftersom de utvecklar ungdomarnas möjlighet att bli till vuxna som har förmåga att bry sig om andra och lyckas med det de vill.

18

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 18

2018-06-18 15:59

2 »Jag önskar jag begrep vad som rör sig i deras huvuden!« För att kunna göra skillnad i våra tonåringars liv, måste vi förstå och använda både huvudet och hjärtat. Följande avsnitt kommer att hjälpa dig att använda ditt huvud genom att förstå hur din tonåring är i sitt huvud. Du får lära dig vilka förändringar tonåring­ ar går igenom, inte bara fysiskt utan också emotionellt, samt hur deras hjärna utvecklas.

Nästan alla älskar vi våra tonåringar även under stunder då de gör oss helt utmattade. Genom vinjetterna i slutet av kapitlet får du lära dig hur man använder sitt hjärta, och du får lära dig sätt att dagligen relatera till din tonåring så att den kärlek som finns mellan er kan växa och blomstra.

Men vi börjar inne i huvudet.

De senaste årtiondena har vi som föräldrar blivit än mer medvetna om de emotionella bergochdalbanor som är vanliga under tonårsperioden. På senare tid har vi också kunnat ta del av forsk19

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 19

2018-06-18 15:59

ning som visar hur tonåringars hjärnor utvecklas och hur olika tonåringars hjärnor är jämfört med vuxnas. Nuförtiden är det ju möjligt att filma vad som händer inne i hjärnan och ta fram bilder på hur en tonårings hjärna ser ut. Dessa bilder visar inte enbart hur stora de olika delarna i hjärnan är, utan ger också en bild av hur olika delar av hjärnan fungerar under olika typer av upplevelser.

Innan vi går in på hur tonåringens hjärna fungerar kan det vara bra att veta lite om hur våra hjärnor fungerar generellt. De närmast följande avsnitten är ganska teoretiska till sin natur. Om du så önskar, kan du börja med att läsa vinjetterna på sidan 28 och framåt för att sedan återvända till denna text.

Den tänkande och kännande hjärnan Man kan säga att vi har två olika minnesbanker i hjärnan. En finns i hjärnbarken, där lagras allt vi har lärt oss. Vi har också olika upphämtningsmekanismer, alltså sätt att komma åt den information som finns lagrad. Om man inte kommer ihåg något man har lärt sig, är det just dessa upphämtningsmekanismer som inte fungerar.

Du har nog varit med om situationen: du letar och letar efter ett namn, men får bara inte fatt i det. Sedan, efter en tid, dyker minnet plötsligt upp. Kunskapen fanns där hela tiden, men du fick inte tag i den.

Människan har en liten mandelformad körtel, amygdala, innan­ för tinningsloberna. Amygdala är en del av limbiska systemet, en mycket gammal struktur i hjärnan. I amygdala finns starka känslo­ mässiga minnen lagrade, framför allt upplevelser av ilska och rädsla.­ 20

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 20

2018-06-18 15:59

Om amygdala känner igen något som kan vara farligt för oss eller något som väcker ilska, har den förmåga att »kidnappa« den tänkande hjärnan och försätta oss i attackberedskap eller göra oss redo till flykt. I det läget kopplas alla kloka tankar bort och människan bara agerar, utan att tänka först. Säg att du är ute på gräsmattan och helt plötsligt tycker dig se en orm. Du kanske hoppar och skriker eller tar en käpp för att slå ihjäl den. Efter en stund upptäcker du att det inte var en orm utan en repstump som rörde sig i vinddraget – och då kanske du känner dig lite dum.

När vi ser eller hör något processar hjärnan informationen på följande sätt: två signaler skickas vidare, en signal som är mycket detaljerad går till ett sinnescentrum, exempelvis syncentrum, och når så småningom amygdala. En annan signal går direkt till amygdala. Denna signal är inte lika exakt som den som går via syncent­ rum, utan mer grovkalibrig (i exemplet med »ormen« skulle det kunna vara en bild av något som krälar), men den når amygdala dubbelt så fort som den signal som går via ett sinnescentrum. Det gör att vi reagerar blixtsnabbt på företeelser som påminner om exempelvis farliga situationer.

Eftersom amygdala har ett eget minneslager kan vi alltså agera innan vi ens vet riktigt vad vi har sett eller hört. Det är just det som ligger bakom att vi kan reagera starkt på något, exempelvis plötsligt bli rädda, och sedan först i efterhand se att det inte var någon fara. Amygdala tolkade situationen som farlig, även fast den inte var det. Vidare når signalerna, som ovan beskrivits, amygdala dubbelt så fort som de signaler som går via ett sinnesorgan, exempelvis syncentrum. Detta gör att vi agerar instinktivt om amygdala 21

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 21

2018-06-18 15:59

uppfattar informationen som något vi exempelvis borde bli rädda för eller arga över.

Att amygdala har ett eget minne är det som ligger bakom posttraumatisk stress. Låt oss ge ett exempel: Paul har bott i ett krigshärjat land innan han flyttade till Sverige. En dag är han ute och går och ett bildäck exploderar i närheten. Paul kastar sig ner på marken eftersom hans amygdala reagerar på explosionen innan han själv vet vad han egentligen har hört. När han ligger där på marken inser han att han befinner sig i ett land där det inte råder krig, reser sig upp och känner sig kanske lite fånig.

Amygdala har alltså en mycket viktig funktion, man skulle kunna säga att den är hjärnans vakthund. Den skannar av alla utifrån och inifrån kommande signaler och gör en omedelbar avvägning huruvida situationen är så farlig att vi måste agera. I det läget har vi inte längre kontakt med hjärnbarken – vår tänkande hjärna.

När den andra signalen – till exempel från syn- eller hörselcellerna – når fram reagerar vi kanske med att bli lättade eller känna oss dumma för att vi reagerade »primitivt«. Andra gånger är vi tacksamma över att vi reagerade så snabbt – annars hade vi kanske inte överlevt. Om du till exempel är på väg över en gata och plötsligt hör skrikande bromsar reagerar du instinktivt med att hoppa åt sidan, och detta kan rädda ditt liv.

Vi kan också bli »amygdalakidnappade« när vi är i affekt, det vill säga när vi blir mycket arga eller rädda för något. Det är då vi får »spel«. Det har de flesta föräldrar varit med om; man reagerar och gör dumma saker innan man ens hunnit tänka efter. När man är amygdalakidnappad för att man är arg, är det lätt att säga eller 22

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 22

2018-06-18 15:59

göra saker man senare ångrar. Du kommer till exempel hem från jobbet och ser att det är ovanligt stökigt hemma. Sinnet rinner till och då kan det hända att du far ut och skäller och skriker på den person som är närmast till hands, du kanske till och med kallar den personen för saker du senare ångrar. Du är helt i känslans våld.

Den känslomässiga delen av hjärnan lär sig också på ett annat sätt än den tänkande hjärnan (hjärnbarken). Den tänkande hjärnan lär sig genom att förstå, medan den känslomässiga delen av hjärnan lär sig genom att handla, genom att öva. Om du någonsin har förstått Arkimedes princip (»en kropp som är helt eller delvis nedsänkt i en vätska påverkas av vätskan med en uppåtriktad kraft som är lika stor som tyngden av den undanträngda vätskan vilken är lika med den undanträngda vätskans tyngd«, enligt NE ), har du förstått den för resten av livet. Du kanske inte kan förklara principen rent vetenskapligt, men du vet ungefär hur mycket vatten du kan ha i badkaret utan att det skvimpar över när du ska bada. Du vet att det handlar om hur stor den nedsänkta kroppen är: ju större kropp, desto mindre vatten får plats.

För att däremot lära sig hantera känslor och beteenden måste du öva. Om du till exempel har ett beteende eller en vana som du tycker är besvärlig och skulle vilja ändra på, räcker det inte med att förstå. Du måste öva tillräckligt många gånger på ett nytt sätt att handla eller vara, tills det nya beteendet kommer med automatik.

Personer som har en fobi eller ett tvångssyndrom kan inte prata bort detta, de måste öva upp sätt att bete sig. De måste också se till att det nya beteendet hela tiden hålls levande genom övning, 23

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 23

2018-06-18 15:59

a­ nnars tar den gamla vanan över. På samma sätt måste exempelvis en brandman göra då han ska lära sig att rökdyka. Han kan inte läsa sig till hur han ska gå till väga, utan måste öva mängder av gånger för att hans beteende ska fungera i en krissituation. Visst behöver han kunskap också, men utan träning är risken stor att han inte kommer att göra rätt när det verkligen gäller.

Som sagt, för att ändra ett beteende, exempelvis hantera starka känslor, måste vi öva – hela tiden. Det gäller både oss vuxna och våra tonåringar. En del jämför detta med att trampa upp en stig på en äng. Man måste gå många (tusentals) gånger för att det ska bli en stig, det räcker inte att gå en eller två gånger över ängen. Sedan får man inte sluta att gå där, för då växer stigen igen. Det gäller med andra ord att trampa upp stigen i hjärnan och se till att den inte växer igen. För dig som vill veta mer om hjärna och amygdala rekommenderar vi att du söker på »Le Doux« på nätet. Joseph Le Doux är professor i neurovetenskap och det finns föreläsningar av honom på YouTube. Han har också kommit ut med en ny bok som heter Anxiety.

När vi i denna bok exempelvis uppmuntrar dig som förälder att lugna ner dig vet vi att du måste öva på detta för att det ska funge­ ra. Om du inte tränar på de olika verktygen blir de inte effektiva redskap, utan hamnar i ett bortglömt fack i verktygslådan. Du måste med andra ord öva, öva och åter öva.

Som tur är finns det även här en specifik förmåga i hjärnan som hjälper oss. Det är en unik sammankoppling mellan frontalloberna och det limbiska systemet, där ju amygdala finns, som gör att det går att öva upp nya reaktioner och beteenden. En del 24

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 24

2018-06-18 15:59

kallar denna sammankoppling för »civilisationens vagga«. Människan kan med hjälp av frontallobskontroll träna sig i att hejda impulser (exempelvis att slå till någon) och träna in nya förnuftiga reaktioner (exempelvis att lugna ner sig och uttrycka sig med olika jag-budskap). Observera bara att det inte handlar om att tränga undan sina känslor, utan att lära sig att förmedla känslorna på ett bättre sätt – till exempel att tala i stället för att slåss.

Tonåringens hjärna Eftersom vi inte alltid förstår hur en ung hjärna fungerar, och vi vet att den fortfarande har begränsningar, kan vi få för oss att det är något fel på vår tonåring eller att hon eller han gör saker bara för att irritera oss. Det är så mycket lättare att förstå småbarns begränsningar. En 2-åring tar på saker han inte borde ta på, och en 10-åring är inte alltid är medveten om trafiken runt omkring när han cyklar. Det hela blir svårare när barnen blir tonåringar. Deras kroppar ser vuxna ut, de ger uttryck för tankar som verkar mogna och de lär sig (och förstår) svåra saker i skolan.

Men vår hjärna utvecklas hela tiden, från det att vi är barn tills vi blir vuxna och kan fungera på en mer komplex nivå. En viktig skillnad mellan vuxna och tonåringar är att frontalloberna genomgår en kraftig förändring under tonåren. Under tiden dessa förändringar pågår kan det verka som om tonåringens mentala förmåga ibland är bortkopplad och att det saknas självkontroll. När den här delen av hjärnan har mognat (det sker först i 25–30-årsåldern), hjälper den oss att planera, vara uppmärksamma, koncentrerade, att använda 25

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 25

2018-06-18 15:59

vårt samvete, vara empatiska och att göra bra saker för andra utan att förvänta oss något tillbaka. Ofta klagar föräldrar på att tonåringar saknar just dessa förmågor. Nu när vi vet att ton­åringens hjärna inte är färdigutvecklad får vi en annan förståelse för dessa beteenden.

Frontallobsområdet i hjärnan styr hur vi hanterar svåra situationer, som konflikter och problemlösning. Det hjälper också till att sortera i alla syn- och ljudintryck, vad vi känner och vad vår kropp talar om för oss. När du som förälder klagar över att din tonåring inte lyssnar på vad du säger, inte har en aning om hur hans eller hennes agerande påverkar andra i familjen eller »får spel« över något som verkar vara en bagatell, observerar du egentligen bara hur en tonårings hjärna fungerar.

Ungdomars hjärnor skiljer sig alltså från vuxnas. Även om deras hjärnor till stor del är utvecklade volymmässigt, sker det en del viktiga förändringar under tonåren. Hjärnbarken mognar långsamt och det är pannloberna som blir »färdiga« sist eftersom denna mognad börjar längst bak i hjärnbarken och gradvis fortsätter framåt.

Den del av hjärnan som »ansas« och finslipas sist är den del som kan kallas hjärnans vd, prefrontala cortex. Där finns alla exekutiva (verkställande) funktioner, som förmågan att planera, prioritera, organisera tankar, stoppa impulser och kunna väga in vilka konsekvenser ens handlingar får. Man kunna säga att det är den delen av hjärnan som hjälper tonåringen att bestämma sig för att »i dag ska jag först och främst göra mina läxor, sedan ska jag dammsuga och först därefter ska jag chatta med mina vänner på nätet«.

Den här kunskapen har forskarna fått med hjälp av magnetreso­ nansavbildning (MRI), en teknik med vars hjälp man kan avläsa 26

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 26

2018-06-18 15:59

hur hjärnan är uppbyggd och vad som händer inuti den. Att tonåringar har svårt med en del eller många av de exekutiva funktioner som finns i pannloberna är väl inte någon nyhet för tonårsföräld­ rar, men det är inte alla som vet att det finns en vetenskaplig förklaring till detta.

Eftersom prefrontala cortex inte är färdigutvecklad förrän långt upp i 20-årsåldern är tonåringar också oerhört riskbenägna, den vd som ska bestämma finns inte på plats. Någon har sammanfattat det här på ett målande sätt: »En tonåring kan jämföras med ett flygplan; maskinen är i topptrim men kontrolltornet är ur funktion.« Hjärnan är under denna tid mycket känslig för påverkan av till exempel alkohol och andra droger. Studier har visat att ju senare alkoholdebuten sker desto bättre. Helst ska alkoholdebuten ske först efter 18 års ålder.

Ett annat intressant forskningsfynd gjordes med hjälp av en vidareutvecklad­MRI-teknik (så kallad fMRI). Forskarna undersökte hur ungdomar och vuxna tolkade bilder av olika känslo­ uttryck och fann att ungdomar använde amygdala när de skulle tolka känslor, medan vuxna i större utsträckning använde sig av frontalloberna. Det innebär att tonåringars tolkningar i högre grad är snabba och emotionella, medan vuxna människors mognare hjärna låter frontallobernas mer strukturerade informationsbearbetning dominera. Detta kan vara en förklaring till att ungdomar så ofta misstolkar andra. De kan säga saker som: »Den där läraren hatar mig«, trots att läraren i själva verket bara var stressad. Tonåring­ens amygdala tolkade då lärarens ansiktsuttryck som 27

18-44 N&K Älskade, 18 juni.indd 27

2018-06-18 15:59

ISBN 978-91-27-82332-7

9 789127 823327

NOK_KIMBER_MOLGAARD_ALSKADE_FORBANNADE_TONARING_nyutgava.indd Alla sidor

BIRGITTA KIMBER Älskade förbannade tonåring

Birgitta Kimber och Virginia Molgaard arbetar båda med forskning som rör risk- och skyddsfaktorer. Birgitta är leg. psykoterapeut, speciallärare, familjeterapeut och med.dr. och har sin hemvist vid Umeå universitet. Virginia är docent vid Iowa State University i USA.

VIRGINIA MOLGAARD

Tonårstiden kan stöka till det ordentligt i familjen och ställer nya krav på föräldraskapet. Älskade förbannade tonåring utgår från vardagssituationer som de flesta tonårsföräldrar kan känna igen sig i: tonåringen talar inte längre med dig, hjälper inte till hemma, bråkar med syskon, vill bara vara med sina vänner eller ifred bakom en stängd dörr. Dessutom finns andra orosmoment: skolresultat, grupptryck, sociala medier. Älskade förbannade tonåring gavs ut första gången 2009 och kom till för att hjälpa föräldrar att hitta sätt att klara av svårigheter med att ha barn i tonåren — något som är lika viktigt och aktuellt när denna uppdaterade utgåva går till tryck nästan tio år senare.

Det finns olika områden där man kan minska riskfaktorerna, öka de skyddande faktorerna och stärka ungas motståndskraft (resiliens) — familjen och skolan är de två viktigaste. Boken visar olika vägar att lotsa tonåringen genom en rad problemsituationer och ger verktyg för hur du som förälder kan skydda ditt barn.

Vår förhoppning är att den här boken kan hjälpa dig att tillsammans med din tonåring bygga och stärka en positiv relation.

BIRGITTA KIMBER VIRGINIA MOLGAARD

Älskade förbannade tonåring Ny omarbetad utgåva

Så får du kontakt med din tonåring Forskning och föräldraverktyg

2018-06-15 10:40