« ♥
EN MÖJLIGHET TILL
C «
FUNGERANDE SKOLGÅNG
Aiman Jihar • Marit Sahlström
Innehållsförteckning
Förord 4
Bakgrund 7
Vad är en resursskola? 12
Vem är resursskolan till för? 15
Resursskola eller inte? 31
Hur avgörs vem som är i behov av resursskola? 36
Att börja på resursskola 42
Organisation och lärmiljö 52
Att sluta på resursskola 80
Resursskolans framtid 84
Drömmar bortom resursskolan 90
Tack till 92
Referenser 93
Förord
Vad händer om du samlar hundratals barn med omfattande behov av särskilt stöd, låg impulskontroll, autism, adhd och trotssyndrom och ger dem var sin innebandyklubba? I vår organisation anordnade vi en årlig innebandyturnering där sjutton resursskolor från hela Sverige samlades i en idrottshall. Varje resursskola hade ett innebandylag.
Inför den första turneringen fanns en del oro kring hur det skulle gå. Några inom organisationen såg riskerna och ställde sig tveksamma till att delta i turneringen. Barnen kände inte varandra, de hade svårt för socialt samspel – problemlistan kunde göras lång. Det visade sig att det enda som skedde var att barnen spelade innebandy. Inga slagsmål, inga konflikter eller problem. Tio år senare är turneringen årets höjdpunkt för de flesta av verksamheterna och arrangemanget visar hur väl elever kan fungera ihop när vi lyckas skapa trygghet i ett sammanhang.
När man jobbar med barn i behov av stöd är det naturligt att fördjupa sig i sådant som barnen inte klarar av. Det är viktigt att bredda det perspektivet till en salutogen syn där barnets styrkor och förmågor tas till vara på. Att fokusera på det som fungerar samtidigt
som barnen får verktyg för att hantera det som är svårt stärker barns möjligheter till utveckling.
Den här boken riktar sig till dig som arbetar med elever i behov av särskilt stöd, till kommuner och aktörer som vill starta resursskolor samt till dig som är närstående och vill veta hur resursskolan fungerar. I boken introducerar vi modeller som vi skapat och modifierat såsom skollinjen och SUS-bedömning. Vi ger tips och råd till både skolpersonal och föräldrar samt lyfter verktyg och frågeställningar som vi anser relevanta vid arbete i resursskolor.
Vi vill stärka föräldrar som är oroliga för sina barns skolgång och alla professionella som dagligen stödjer elever i behov av särskilt stöd. Framför allt vill vi synliggöra de barn som blir hjälpta av att gå i resursskolor, de som annars ofta faller mellan stolarna och som allt för ofta missförstås och kategoriseras som stökiga eller omotiverade.
Vi som har skrivit boken arbetar på Magelungen Utveckling som har bedrivit resursskolor i över tjugo år. Många gånger har våra elever haft en väldigt tuff tid bakom sig. Tidigare skolgång har inte fungerat och det behövs tålamod för att vinna tillbaka tillit och en tro på att skolan faktiskt är något man kan klara av och tycka om. Vi vill skapa hopp och göra skillnad för unga som utan rätt stöd riskerar att hamna i långvarigt utanförskap.
Ungas röster får sällan utrymme i den allmänna skoldebatten. Därför har vi intervjuat unga och vårdnadshavare med erfarenhet av resursskola. Utgångspunkten är att sprida kunskap om resursskolor och dela vittnesmål från elever och vårdnadshavare vars liv har påverkats av en brokig skolgång.
Aiman Jihar och Marit Sahlström, juli 2024
Jag tror att utan resursskola hade jag legat i sängen varje dag, kanske gått på droger eller varit död nu. Men nu tänker jag att jag kan rädda världen.
Gabriel, 17 år
Bakgrund
Resursskola infördes som begrepp i svensk skollagstiftning i juli 2022 men idén att samla elever i behov av stöd i en gemensam skolkontext är äldre än så. På 1960talet startades så kallade skoldaghem som motsvarar det vi i dag kallar för resursskolor (Lönnqvist, 1985).
Sedan dess har flera stora skolreformer ägt rum och förutsättningarna för kommunala resursskolor ändrats. I och med den läroplan som introducerades 1980, Lgr 80, infördes begreppet en skola för alla i det svenska skolsystemet. Runt samma tid började begreppet inkludering (inclusion) ta plats i den västerländska skollitteraturen. Ett decennium senare skrev Sverige under Salamancadeklarationen, en överenskommelse mellan 92 länder om att elever i behov av särskilt stöd ska få sin utbildning tillsammans med andra barn, i sitt ordinarie skolsammanhang. Tanken var att stärka alla barns rätt till utbildning, minska diskriminerande attityder och bygga en grund för ett integrerat samhälle (Svenska Unescorådet, 2006).
Parallellt med utvecklingen av inkluderingsbegreppet har kommuner periodvist byggt upp särskilda undervisningsgrupper och resursskolor för att senare lägga ner dem. Vi har gått fram och tillbaka i utvecklingen
men i dag råder ett etableringsklimat där resursskolor och resursgrupper startas upp runt om i landet. Pendeln har påverkats av olika strömningar. Å ena sidan finns
inkluderingstanken, med en del forskningsstöd om de pedagogiska vinsterna för elever med funktionsnedsättningar i den ordinarie undervisningssituationen (Kefallinou, 2020). Å andra sidan finns de praktiknära erfarenheterna av misslyckanden och utanförskap som en konsekvens av utmaningarna i den ordinarie skolsituationen.
För att lyckas med inkluderingen måste skolan ge det stöd som behövs. Inkluderingstanken behöver dock inte krocka med idén om att ge stöd genom specialundervisning utanför klassrummet. Det senare möjliggörs med stöd i skollagen och kan ske undantagsvis när det bedöms vara det bästa för att eleven ska kunna tillgodogöra sig undervisningen.
När skollagen (SFS 2010:800) infördes tolkades formuleringarna i den som att kommunen inte fick bedriva skolverksamheter som begränsade mottagandet till elever i behov av särskilt stöd. Med andra ord kunde kommuner inte längre bedriva resursskolor medan det var tillåtet för fristående verksamheter att göra det. Linköpings kommun fick rätt gentemot Skolinspektionen 2017 när högsta förvaltningsdomstolen dömde att kommunala resursskolor var förenligt med skollagen (mål nr 3086-16 dom 2017-06-28). Sedan dess har lag-
stiftningen uppdaterats och det är numera klarlagt i skollagen att både fristående och kommunala resursskolor är tillåtna.
En skola för alla
Vad betyder det i praktiken att vi ska ha en skola för alla? Hur mäter vi om vi lyckats med målet? Att alla ska klara sina skoluppgifter är en tydlig måttstock för att fastställa om vi lyckats skapa en skola för alla, alltså att samtliga elever lämnar grundskolan med godkända betyg i alla ämnen eller åtminstone med gymnasiebehörighet. Men varje år går ungefär var sjätte elev ut grundskolan utan gymnasiebehörighet (Skolverket, u.å.), vilket är ett icke önskvärt utfall och tyder på ett systemfel. Den svenska skolan levererar inte det som utlovas: en skola för alla.
I dag har vi en skola som endast fungerar för majoriteten.
Däremot har vi en kravbild för alla i skolan. Vi ställer krav på att alla barn ska gå i skolan och uppnå godkända betyg för att ta sig vidare till mer avancerade studier. Vi ställer krav på att elever ska sitta still, ta emot instruktioner, räcka upp handen, vänta på sin tur, skifta fokus, arbeta koncenterarat och så vidare. Skolans kravställning är likvärdig och tillämpas på alla, med visst undantag för elever med intellektuell funktionsnedsättning.
Elever förväntas i regel klara klassrumssituationer med trettio elever under ledning av en klasslärare. Under
lektionen måste läraren fördela sin tid mellan alla som behöver hjälp. På en fyrtiofemminuters lektion innebär det att en lärare har en till två minuter per elev att fördela. Det finns även inbyggda begränsningar i lärmiljön, det vill säga skolans grundläggande utformning och struktur. Denna allmänna utformning innebär att generella krav ställs på barn med olika förutsättningar.
För att förstå varför resursskolor är nödvändiga behöver man förstå att vissa elever behöver ett annat stöd än det den ordinarie skolan kan ge. En del elever behöver en annan lärmiljö och en skola som är utformad för ett fåtal.
Skola kan också definieras som rätten till utbildning och möjlighet att uppnå betyg. Skolan behöver alltså inte vara bunden till en fysisk plats eller ett specifikt klassrum. Inkluderingen kan i stället definieras som möjligheten att nå kunskapsmålen. Resursskolan ska ge elever den möjligheten. När så är fallet blir resursskolan ett exempel på en särskiljande lösning som ger elever en chans att inkluderas – en möjlighet till en fungerande skolgång.
Vanliga skolan är som att ge en apa och en fisk ett rep och säga att de båda ska klättra upp för det.
Det är ju bara apan som kan det.
Liam, 15 år.
Vad krävs för att bli behörig till gymnasiet?
För att bli behörig till gymnasiet behöver en elev bli godkänd (få minst betyget E) i kärnämnena matematik, svenska och engelska samt erhålla ytterligare fem betyg, totalt åtta betyg.
Åtta betyg ger behörighet till yrkesförberedande gymnasieprogram.
Vill man gå ett högskoleförberedande gymnasieprogram krävs, förutom kärnämnena, ytterligare nio godkända betyg, totalt tolv betyg.
Källa: Skollagen (SFS 2010:800, 16 kap. 30–31 §§)
RESURSSKOLA EN MÖJLIGHET TILL
FUNGERANDE SKOLGÅNG
Aiman Jihar • Marit Sahlström
En resursskola är en verksamhet som riktar sig till elever med omfattande behov av särskilt stöd. I boken beskrivs hur resursskolor fungerar och hur undervisningen kan organiseras. Det finns tips på hur arbetet kan följas upp och vilken betydelse bemötande och elevsyn har.
Boken är skriven för dig som arbetar på en resursskola och för dig som vill veta mer om vilka möjligheter en resursskola kan ge elever som behöver en anpassad skolgång.
Författarna har lång erfarenhet av arbete med elever på resursskolor. Aiman Jihar är beteendevetare och utbildningschef. Marit Sahlström är pedagog och författare.
Fler Lärpocket-titlar hittar du på nok.se