SPRÅKLIG MEDVETENHET
i förskola, förskoleklass & grundskolans tidiga år
Innehåll
Inledning
KAPITEL 1
Vad innebär språklig medvetenhet?
KAPITEL 2
Hur viktig är språklig medvetenhet?
KAPITEL 3
När och hur utvecklas språk och språklig medvetenhet?
KAPITEL 4
Att utveckla språklig medvetenhet
Inledning
ör några år sedan tjuvlyssnade jag på en diskussion om husrenovering mellan några hantverkare och byggherren. Snickaren som höll på att sätta in en gammal dörr i en öppning i en vägg sa ”… och så har vi ett anslag här på en centimeter …”.
Jag undrade förstås vad ordet anslag betydde och blandade mig i diskussionen. Jag fick förklarat för mig att anslaget är den lilla kanten i en dörrkarm, som hindrar dörren från att bete sig som en svängdörr. Dörrbladet (ännu ett nytt ord för mig) slår an mot en kant och stannar därför kvar i karmen när dörren stängs.
Jag ”kunde” ju förstås redan ordet anslag, så diskussionen hade inte breddat mitt ordförråd. Men jag hade lärt mig en ny betydelse av ordet och hade därför fördjupat mitt ordförråd.
Vi började diskutera vilka betydelser ordet anslag faktiskt kan ha. Vi kom på några:
W meddelande som anslås på anslagstavla, fysisk eller digital
W tårtbotten, själva kakan till en tårta
W trycket med vilket en pianist slår an tangenterna på ett piano
W den allra första delen av en film som skapar en stämning
W finansiellt stöd.
Samtalets fokus flyttades från byggteknik till ordkunskap. Vi nöjde oss inte med att förklara det aktuella ordets betydelse och
användning i den konkreta situationen. I stället blev ordet och dess olika betydelser vårt samtalsämne. Detta hade inte varit möjligt utan vår språkliga medvetenhet. Tillsammans betraktade vi ordet anslag som sådant, hur ordet används och vad det kan betyda i olika sammanhang. Verbet slå an visade sig också inte fungera i alla de identifierade kontexterna, egentligen bara i dess användning i musikaliska och byggnadshantverksmässiga sammanhang. Vi kan slå an en tangent, men inte en tårtbotten. Vi kan inte heller slå an en summa pengar. Däremot kan vi anslå en summa och när vi sätter upp något på en anslagstavla säger vi att vi anslår ett meddelande. Vi jämförde andra liknande substantiv som påslag, avslag, inslag, utslag, överslag, underslag, tillslag, bakslag, uppslag, omslag och partikelverben slå på, slå av/avslå, slå in, slå ut, slå över, slå till, slå bak(ut), slå upp och slå om. Vi kunde också konstatera att det finns uttryck som slå dank, slå fast, slå följe, slå larm, slå läger, slå mynt, slå rot, slå slint, slå sönder, slå vad, slå en drill, slå på stort och slå på stora trumman, som följer betoningsmönstret på så sätt att substantivet efter verbet får stark betoning, så kallade partikelverb. Vi hade ett roligt samtal tack vare språklig medvetenhet och intresse. Samtalet avslutades med att jag sa tusen tack, och vi kunde konstatera att det är så man säger. Ingen säger ju hundra tack eller tio tack, utan just tusen tack. Språklig medvetenhet, särskilt fonologisk medvetenhet, förknippas vanligtvis med förskola och förskoleklass men även med grundskolans första årskurser. Den fonologiska medvetenhetens betydelse för läs- och skrivinlärningen är väl känd bland lärare1 och lyfts som ett viktigt syfte med förskolans språklekar. Men det finns många andra sorters språklig medvetenhet som är till både nytta och glädje för såväl barn och
1 Jag använder ordet ”lärare” om alla pedagoger som arbetar i förskola och skola (barnskötare, förskollärare, grundlärare, fritidshemslärare osv.).
elever som vuxna. Språklig medvetenhet handlar om mycket mer än läsinlärning.
Ofta definieras språklig medvetenhet som förmågan att kunna skilja mellan språkets form och språkets innehåll, det vill säga betydelse. Det är kanske inte den bästa definitionen, eftersom språklig medvetenhet, som vi sett i exemplet ovanför, ofta kan handla om ords och uttrycks betydelser, med andra ord språkets innehåll. Betydelseskillnaden mellan till exempel rimord (katt–hatt–ratt), homonymer (dvs. ord med samma form men olika betydelse, som skär, gunga, hov/håv, själ/skäl/ stjäl) och den betydelsemässiga effekten av sammansatta ords struktur (husdjur–djurhus), i synnerhet om orden är nya och okända, är exempel på hur språklig medvetenhet också i hög grad kan handla om det språkliga innehållet, det vill säga betydelsen.
Bättre är att definiera språklig medvetenhet som en förmåga att byta perspektiv och uppmärksamma, fundera över och samtala om hur och varför något sägs, skrivs eller är, inte bara vad som sägs eller att något sägs. Språklig medvetenhet handlar helt enkelt om att kunna ha språket som samtalsämne, vilket kan ta sig uttryck som kommentarer och frågor om exempelvis:
W Språkliga strukturer: uttal, stavning, morfologisk struktur, meningsbyggnad.
W Språkliga betydelser: ordval, ords och uttrycks betydelser.
W Språklig användning: val av ord och uttryck beroende på sammanhang och syfte.
Språklig medvetenhet innebär förmåga att uppmärksamma mönster och detaljer i språket. Det handlar om att upptäcka och reflektera över uttal, vilka ljud som ingår i ord, hur ord är uppbyggda av ljud och morfem, hur ord är besläktade, hur meningar är uppbyggda, ords betydelser, hur ord används, vad
bildliga uttryck betyder, och det handlar om att förstå sådant som är underförstått och så vidare. Denna uppmärksamhet kan riktas mot både andras språk och det egna språket och yttra sig som spontana kommentarer, som svar på frågor eller som eget formulerade frågor.
Språklig kompetens, eller språkförmåga, handlar om att kunna använda ett språk. Språklig medvetenhet handlar om att kunna uppmärksamma och reflektera över sina kunskaper.
Språklig medvetenhet utvecklas inte ”av sig själv” hos alla barn, men en språkligt kompetent lärare kan hjälpa barn att upptäcka och utveckla den. Många förskolebarn och många elever i förskoleklass och årskurs 1–3 får sällan träna på att tala om och undersöka språket i sig, det vill säga språket som system. Språklig medvetenhet kan väckas, läras och fördjupas hos alla genom medveten undervisning eller spontana samtal och den sortens undervisning och samtal brukar barn tycka mycket om. Barn och elever borde regelbundet och strukturerat få upptäcka, uppmärksammas på och resonera om olika språkliga aspekter med fokus på struktur, betydelse och användning. Utan språklig medvetenhet finns risk att en individs språk lätt blir ”torrare”, mindre nyanserat och mindre färgstarkt. Barns språkutveckling kan bromsas och begränsas utan språklig medvetenhet. Den som är språkligt omedveten går miste om språkets äventyrligare sida.
En förutsättning för god undervisning i språklig medvetenhet är att lärare kan och vill bedriva denna undervisning. Andrews (2007) pekar på problemet med lärare som inte själva är språkligt medvetna, men trots detta ändå förväntas stödja barns och elevers tal- och skriftspråksutveckling i allmänhet och deras språkliga medvetenhet i synnerhet.
Har då alla lärare i förskola och grundskola tillräckliga kunskaper om den språkliga medvetenhetens komplexitet och bety-
delse för språkutvecklingen? Bruce med flera (2016) betonar hur viktigt det är ”att den undervisande läraren själv har goda kunskaper om språklig medvetenhet för att kunna undervisa eleverna …” (Bruce m.fl., 2016, s. 163) och att ”det krävs en stor portion språklig medvetenhet hos läraren för att kunna både stödja och stimulera elever utifrån olika språkliga förutsättningar” (Bruce m.fl., 2016, s. 135). I kölvattnet av detta krävs också att landets lärarutbildningar betonar vikten av språklig medvetenhet i kursinnehållet och att universitets- och högskolelärare på utbildningarna dels får möjlighet att öva upp en egen stark språklig medvetenhet, dels inhämtar teoretiska kunskaper om språklig medvetenhet och dess betydelse för barns och elevers hela språkutveckling. Karlsson och Kilborn (2024) hävdar att det inte räcker att lärare lär elever att räkna om eleverna inte får möjlighet att delta i fördjupade matematiska resonemang. På samma sätt hävdar jag att det inte räcker att lära elever att läsa och skriva. Lärare måste också skapa och bjuda in till fördjupade resonemang om språk – ord, orddelar, språkljud, betydelser, strukturer med mera – i syfte att utveckla språklig medvetenhet.
Verksamma lärare i Sverige har dessvärre inte stöd av läroplanerna, vare sig i förskola eller grundskola, eftersom språklig medvetenhet faktiskt inte nämns där. Samtidigt förutsätter flera av Skolverkets kartläggnings- och bedömningsmaterial att barn och elever kan visa upp språklig medvetenhet, vilket skapar något av ett moment 22 för lärarna.
Mitt syfte med den här boken är inte att ge en lång förteckning över olika aktiviteter, lekar och övningar som stimulerar utvecklingen av språklig medvetenhet hos barn och elever. Det finns många bra böcker som gör det. I första hand vill jag uppmärksamma betydelsen av och vinsterna med en starkt utvecklad språklig medvetenhet, hos både vuxna och barn. Jag vill betona vikten av ett språkutvecklande förhållningssätt, inte
bara i undervisningssituationer utan i all samvaro med barn och elever och jag vill ge exempel på hur aktiviteter kan utformas av språkligt medvetna vuxna. Min önskan är också att inspirera vuxna till kollegiala samtal om språklig medvetenhet och därigenom en fördjupad språklig kreativitet.
Den som har läst min tidigare bok, Ordkunskap i förskola, förskoleklass och grundskolans tidiga år, kommer att känna igen mitt sätt att resonera kring frågor som rör språk, språkutveckling och språklig kompetens. I den här boken, Språklig medvetenhet i förskola, förskoleklass och grundskolans tidiga år, fördjupar jag mina tankegångar och jag hoppas att boken kan vara till hjälp när det gäller att uppmärksamma och utveckla den språkliga medvetenheten i förskolans och grundskolans verksamheter. Bokens upplägg
I kapitel 1 presenteras begreppet språklig medvetenhet och hur det förhåller sig till begreppen språklig förmåga eller språklig kompetens. Olika typer av språklig medvetenhet beskrivs, liksom det resonemangsspråk som behövs för att kunna delta i metaspråkliga diskussioner, det vill säga samtal om språk.
I kapitel 2 behandlas fördelarna med att undervisa i och samtala om språklig medvetenhet i förskola och skola. Att språklig medvetenhet underlättar läsinlärningen är allmänt känt, men medvetenheten gynnar all språkförståelse och språkanvändning och ger dessutom individen ett rikare språk och större möjligheter att uttrycka sig och förstå språk, både muntligt och skriftligt.
Kapitel 3 presenterar en kortare genomgång av små barns språkliga utveckling och hur deras språkliga medvetenhet kan visa sig tidigt i utvecklingen. Språklig medvetenhet knyts också
samman med den språkliga kreativitet som präglar barns erövrande av språket. Flera exempel kommer från barn i 1–2-årsåldern och syftet med detta är att visa vad så små barn faktiskt klarar av när de är vana att delta i samtal om språk. Ingen är för liten för att kunna uppmärksamma olika språkliga aspekter.
Kapitel 4 handlar om den faktiska undervisningen och de vardagliga samtalen om språket som sådant. Vad är viktigt att uppmärksamma? Vad kan uppmärksammas? Hur och när kan undervisning i språklig medvetenhet genomföras? Vad kan vara viktigt för lärare att tänka på?
Vad innebär språklig medvetenhet?
pråklig medvetenhet är inte detsamma som språkförmåga eller språklig kompetens. Språklig kompetens handlar om att ha förmåga att uttrycka sina tankar, åsikter och känslor språkligt med hjälp av ett begripligt uttal, en någorlunda korrekt grammatik och ett adekvat ordförråd. Talaren har då fonologisk kompetens (behärskar språkljud och uttalsregler), grammatisk kompetens (kan böja ord och placera dem i yttranden enligt språkets ordföljdsregler) och lexikal semantisk kompetens (har ett ordförråd och förstår vad ord och uttryck betyder). Dessutom har den språkligt kompetenta talaren pragmatisk kompetens och vet hur språket kan användas på ett funktionellt och förväntat sätt i olika situationer och sammanhang. Den språkliga kompetensen är för många människor en omedveten och automatiserad förmåga – vi bara pratar på utan att fundera särskilt mycket över vad vi gör. Med språklig medvetenhet är det, som namnet säger, fråga om medvetenhet. Det handlar om en medvetenhet om språket som system, om språket och språkliga aspekter som sådana. Det innebär att kunna samtala och resonera om språk och språkliga aspekter – att ha förmåga att göra språket till samtalsämne. Detta förutsätter ett perspektivbyte, från att fokusera på
den huvudsakliga innebörden av vad som sägs eller skrivs och i stället uppmärksamma språkets form och struktur, alltså hur och varför något uttrycks språkligt – hur något låter, hur något skrivs, hur något blir om man säger eller skriver på ett annat sätt och så vidare. Den som är språkligt medveten kan snabbt och lätt växla mellan de båda perspektiven i en och samma situation och resonera kring skillnader mellan vad som sägs och hur det sägs.
Språklig medvetenhet handlar om att kunna rikta uppmärksamheten mot språkliga strukturer eller mönster – hur språk är uppbyggt av ljud, ord, fraser och satser. Till språklig medvetenhet räknas förstås också att kunna fokusera på betydelseaspekter i språket och förmågan att reflektera över sådana frågor. Slutligen handlar språklig medvetenhet om att kunna rikta uppmärksamheten mot hur språk faktiskt används, med skilda syften i olika sociala situationer.
Språkliga strukturer
Hur låter ordet/uttrycket/meningen?
Hur uttalas ordet/uttrycket/meningen?
Hur är ordet/uttrycket uppbyggt eller meningen uppbyggd morfologiskt?
Hur är meningen uppbyggd av ord, uttryck, fraser och satser?
Språkliga betydelser
Vad betyder ord/uttryck/meningar?
Språklig användning
Vilka ord/uttryck/formuleringar ”hör hemma” i olika sammanhang?
Vad är mest ändamålsenligt för att uttrycka en viss funktion?
Vilka konsekvenser kan användningen av olika ord/uttryck/ formuleringar få?
Språklig medvetenhet inbegriper ett visst mått av självständighet – att självständigt kunna reflektera över och kommentera språkliga tankar och denna självständighet kan övas upp.
Det är viktigt att skilja mellan språklig kompetens och språklig medvetenhet. En person kan ha en väl utvecklad språklig kompetens och samtidigt vara mycket språkligt medveten, men det är också möjligt att ha en eller ingen av dessa färdigheter. Människor är inte alltid medvetna om sitt beteende och även om en person kan tala och lyssna med hjälp av sin språkliga kompetens är det inte säkert att personen är språkligt medveten. Ofta räcker det med att kunna förmedla och ta emot information och för detta är det tillräckligt med språklig kompetens.
Det finns också exempel på personer som har en stark språklig medvetenhet, trots att deras språkliga kompetens inte är väl utvecklad. Detta är något som kan observeras hos en del andraspråksinlärare, vuxna eller äldre skolbarn, som trots att de ännu inte har en utvecklad grammatik eller ett särskilt omfattande ordförråd kan uppmärksamma mönster och detaljer i språket. Det är ofta likadant med någon som lärt sig ett främmande språk i skolbänken. Trots att vare sig uttal, grammatik eller ordförråd är idiomatiska ”vet” personen ändå hur det ”ska” vara.
Figur 1a nedan illustrerar hur högt utvecklad språklig kompetens och hög språklig medvetenhet samverkar och skapar en stark bas för språkanvändning. Om vi behåller en högt utvecklad språklig kompetens men kombinerar den med en låg grad av
språklig medvetenhet, figur 1b, ser vi att basen för språkanvändningen blir mer begränsad. Basen för språkanvändning är också begränsad när lågt utvecklad språklig kompetens kombineras med både hög (fig. 1c) och låg (fig. 1d) språklig medvetenhet.
hög språklig kompetens
språkanvändning
hög språklig medvetenhet
Figur 1a. Högt utvecklad språklig kompetens och hög språklig medvetenhet samverkar och skapar en stark bas för språkanvändning.
hög språklig kompetens
språkanvändning
låg språklig medvetenhet
Figur 1b. Högt utvecklad språklig kompetens i kombination med låg grad av språkligt medvetenhet gör att basen för språkanvändning blir mer begränsad.
låg språklig kompetens B hög språklig medvetenhet
språkanvändning
låg språklig kompetens
språkanvändning
låg språklig medvetenhet
Figur 1c–1d. Basen för språkanvändning är begränsad när lågt utvecklad språklig kompetens kombineras med hög eller låg språklig medvetenhet.
råklig medvetenhet stärker en individs språkliga repertoar och utvecklar språket, ordförrådet och språkförståelsen. Den gör språkanvändningen mer uttrycksfull, nyanserad och färgstark. Språklig medvetenhet bemäktigar.
Denna bok ger en fördjupad förståelse för, och konkreta tips på, hur språklig medvetenhet kan fungera som arbetsredskap för både pedagoger och elever. Därigenom kan de kollegiala samtalen fördjupas och hela förskolans eller skolans språkmiljö gynnas.
Språklig medvetenhet i förskola, förskoleklass & grundskolans tidiga år riktar sig till alla yrkesverksamma i förskolan och skolan, liksom till lärarutbildare och blivande lärare. Den passar även barn och skolbibliotekarier, föräldrar och alla som är nyfikna på hur viktigt det är med rövarspråket (jojätottotevovikoktotigogtot, fofakoktotisoskoktot!), vad det är för skillnad på Pakistan och Gamla stan eller kanske undrar hur mormors bil låter och om ”jaskabagåpåtoa” är en förkortning eller inte.