Extra stöd och uppmuntran 114
Prata om de motiga dagarna 115
Om det inte fungerar 118
8. När inget någonsin duger 120
Öka din förståelse 122
Missnöje utifrån oro 124 • Missnöje utifrån svårigheter 125
Missnöje på grund av personlighet 126
Prata med barnet 127
Bemötande 135
Dela känslan 136 • Missnöje utifrån oro 136
Missnöje utifrån svårigheter 138 • Missnöje på grund av pessimistisk personlighet 142
Om det inte fungerar 144
9. Svårt att hantera förändringar 147
Förutsägbarhet 151
Förberedelse 152
Förklaring 154
Förändring 156
Extra omsorg 156
Om det inte fungerar 157
10. Starka inåtvända känslor 158
Självdestruktivt beteende 161
Uppmärksamma dina egna reaktioner 165
Validera ditt barns känslor 167
Prata om och visa acceptans för alla slags känslor 174
Om det inte fungerar 180
11. Trots 182
Destruktiva normbrytande beteenden 184
Tillitsbrist 185
Från trotsmonster till trotskompis i tre steg 187
När barnen är mycket små förväntar sig både föräldrar och omgivningen att det är skrik, gråt och bråk. Men när barnet blir äldre förväntar man sig mer. Nu har hen väl ändå lärt sig att det går över? Nu borde hen väl ändå klara lite mer? I mellanåldern, 5–11 år, efter de överväldigande småbarnsåren och innan de stormiga tonåren –hur gör man då? Hur ska man förstå de starka känslorna och hur hjälper man sitt barn igenom dem? Det går ju inte att fortsätta på samma sätt som under de första åren, men man kan heller inte ställa samma krav som på en vuxen.
Jag vill tillföra en liten bit kunskap och stöd i föräldraskapet om just detta: hur vi hjälper våra barn att ta hand om sina känslor när de är lite större, men ändå så små.
Boken handlar om hur vi lär barnen förstå, acceptera och uttrycka sina känslor. Dessa färdigheter är nödvändiga för att kunna lugna känslorna istället för att bara stänga av eller ta bort dem. Tanken är att skapa modiga barn som vågar känna det de känner. Barn som inte blir rädda för sina känslor behöver inte undvika dem utan får tillgång till alla olika nyanser. Och eftersom känslor talar om för oss vad vi behöver och vill, kommer modet att våga känna känslor hjälpa ditt barn att både må bättre och att hitta rätt i livet.
Vad du kan förvänta dig
Boken har fyra delar. Den första delen tar upp barn och starka känslor samt vanliga reaktioner hos föräldrar. Den andra delen beskriver generella förhållningssätt som hjälper både dig och ditt barn att ta er igenom känsloladdade stunder. Du får veta hur du bemöter barnet i det känsloladdade läget och hur du kan förebygga att svåra lägen uppstår. Den tredje delen vägleder dig i konkreta strategier vid olika slags starka känslouttryck. Den fjärde och avslutande delen handlar om hur man kan tänka och göra i en familj med flera
för oss – eller kanske framförallt då. För om vi försöker stänga ute de känslor vi inte uppskattar tenderar även de känslor som vi vill uppleva att minska. Om vi undviker ångest och ilska kan det bli svårare att känna glädje och nyfikenhet. Känslorna vi håller undan ligger kvar och grumlar nästa känsloläge, som vi hellre vill befinna oss i. Och om vi tar bort våra känslor tar vi bort det som gör oss till människor. Om vi inte lyssnar på känslorna riskerar vi att tappa bort oss själva och vad vi vill, eftersom de talar om när något är bra eller dåligt för oss som unika individer.
Känslor behöver alltså få finnas i våra liv. Men när de tar över behöver vi lära oss att leva med känslorna på ett nytt sätt. Det nya sättet handlar om hur vi agerar när känslorna kommer, hur vi bemöter dem i våra tankar och hur vi sedan beter oss.
Barn som har starka känslor som tar över livet, kanske för hela familjen, behöver hjälp med detta av sina föräldrar. Detta gäller särskilt barn som är känsligare än andra barn, som är ovanligt känslostarka i sin kommunikation, eller som fastnar längre än andra i sina känslolägen. Det är dessa känslostarka känsliga barn som denna bok handlar om. Och om deras föräldrar.
I vissa familjer uppstår situationer som den här oftare än i andra. Hos vissa familjer är katastroferna och kaoset oupphörligen ett andetag bort, medan det i andra familjer verkar kunna hända vad som helst utan minsta krusning på ytan. Föräldrar i en familj av det första slaget har ofta fått många goda råd och förmaningar från föräldrar i familjer av det andra slaget. Råd som inte fungerar och förmaningar som endast får en att känna sig usel. För om man tillhör en familj av det andra slaget är det svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå vad det innebär att ha en så känslostark vardag. Det är svårt att förstå hur det påverkar hela familjesystemet och de val man gör i vardagen, medvetet och omedvetet. Hur det påverkar ens humör, och ens ork och lust att anstränga sig så mycket som man vet att man borde. Man får faktiskt sämre förutsättningar att ta hand om sitt känslostarka barn helt enkelt för att man har ett känslostarkt barn.
Däremot har föräldrar till känsliga barn ofta en intuitiv förmåga att veta när de behöver backa, minska krav och vara extra varsamma. I situationer där andra kanske anser att föräldern låter barnet komma undan vet hen att det är absolut nödvändigt just då, att inget annat kommer fungera. Men även med den vetskapen kan det vara svårt att hålla fast vid att man gör rätt, när omgivningen anser att man gör barnet en otjänst.
Men det är just detta många föräldrar har kommit till insikt om, att deras känslostarka barn också är känsligt. De har förstått att det inte bara är den överröstande ilskan som påverkar barnet, utan också ledsenhet, självkritik eller oro. Låt denna insikt, och din unika förståelse för ditt barn vägleda dig.
Att kunna påverka sitt känsloläge
Inom psykologin talar man om känsloreglering, eller förmågan att reglera sina känslor. Att reglera sina känslor innebär att få käns-
lorna att återgå till ett mer neutralt läge. Vid mindre starka eller okomplicerade känslor sker detta ofta automatiskt, man noterar eller tänker knappt på det. Men vid känslor man inte vill ha kan det krävas ansträngning. Det är lätt att tro eller tycka att känsloregleringen även då borde ske automatiskt, eller att man lätt ska kunna styra över känslorna. Att påfrestande känslor självmant borde återgå till ett neutralt läge när det passar en själv och omgivningen. För
människor med ett lugnare känsloliv och med goda förutsättningar i omgivningen stämmer detta säkerligen. Men inte för alla. Och framförallt inte för alla barn.
Människor är olika, barn är olika. Vissa är lugna och jämnmodiga, andra har ett intensivt känsloliv och de allra flesta befinner sig någonstans mittemellan. De som ofta hamnar och fastnar i ledsenhet, ilska, oro eller nedstämdhet drabbas mer när dessa känslor kommer eftersom känsloläget varar längre. De behöver också ägna mer energi åt att må bra igen jämfört med dem som lätt ställer om från jobbiga känslor.
Utöver att man mår sämre om man inte kan ta sig ur jobbiga känslolägen är det också viktigt att kunna välja att inte alltid visa vad man känner. Man kan behöva hålla känslorna inom sig för att fungera i sociala sammanhang och i samhället. Om man ofiltrerat skulle leva ut allt man kände skulle man sannolikt varken må bra eller ha fungerande relationer. Detsamma om man blir innesluten i nedstämdhet som man inte kan bryta eller kommunicera om. Förmågan att reglera känslor är livsviktig för oss människor.
Mognad och förväntningar
Små barn behöver hjälp och stöd från sina föräldrar för att reglera olika känslolägen. Bebisar skriker för att få uppmärksamhet, närhet och för att få hjälp med att bli av med något som känns obehagligt. Under denna tidiga period i livet är föräldrarnas hjälp helt
nödvändig för att det lilla barnet ska kunna bli lugnt och nöjt igen. Ju äldre barnet blir, desto mer klarar hen själv av att ordna det hen behöver och att reglera sina känslor. Kanske kan barnet uttrycka vad som är fel, kanske har hen lärt sig vad som hjälper i olika situationer.
Under uppväxten lär barnet sig att ta hand om känslorna samtidigt som nervsystemet mognar och ökar hens tålighet. När barn blir större förväntar vi oss därför mer och mer av dem. De förväntas klara av att klä på sig själva, sätta ord på tankar och känslor, städa sitt rum, lära sig läsa och skriva. Vi börjar även förvänta oss att de har egna relationer där de kommer överens, leker, bråkar och blir sams – utan att en vuxen ingriper. Det blir viktigt för barnet att kunna reglera sina känslor när de är tillsammans med andra. Vissa barn klarar det bra, utan större ansträngning och utan att stöd behövs från vuxenvärlden. För andra blir det en för stor utmaning att klara av på egen hand, och ibland fungerar det inte ens när de vuxna runtomkring försöker hjälpa till. I vissa familjer leder detta till återkommande konflikter, till att barnet får svårt att klara av vardagen, till uppslitande bråk. Det brukar ta mycket energi och tid i vardagen när det blir på det sättet.
När känslorna tar över
Svårigheter med känsloreglering kan visa sig på olika sätt. För barn i åldern 5–11 år är det vanligt med utbrott, mycket ilska, att barnet drar sig undan och sluter sig, låsningar, dagar när allt blir fel eller trotsigt beteende. Barnet lider nästan alltid av de starka känslorna och av konsekvenserna av sitt eget beteende. Som vuxen kan det vara svårt att förstå att barnet har ett eget lidande, när det man har framför ögonen är en liten person som bråkar, säger fula ord eller vägrar göra som man säger. Det är också lätt hänt att man som vuxen agerar utifrån det man ser: Man bemöter ilskan eller olydna-
den och inte eventuella andra känslor som också finns där, exempelvis ledsenhet och besvikelse. Som du säkert har märkt leder det sällan dit man vill när man som förälder bemöter barnet utifrån endast det som syns på ytan. Istället tenderar problemen att eskalera och återkomma gång på gång, eftersom barnet inte har fått möjlighet att förstå och ta hand om känslorna, eller fått lära sig hur hen kan göra annorlunda nästa gång. Ilskan kan eskalera även när du som förälder har ansträngt dig och försöker förekomma ilskan på olika sätt. Eller när du inte har något annat val än att ta upp något som du vet kommer göra barnet upprört.
– Vadå, ska vi inte åka till farmor och farfar längre? Oleksiy 9 år låter upprörd. Pappa Pavlo och mamma Halyna försöker förklara varför de har behövt ändra planerna:
– Nej, det går inte. farmor är sjuk och behöver vila. Och vi vill inte bli smittade heller.
– Men vi hade ju bestämt! Ni sa att vi skulle! Oleksiy knyter händerna och stirrar från den ena till den andra.
– Ja, men det förstår du väl att vi inte kan åka nu. Och vi sa ju att vi ska till leklandet istället, det är ju också kul?
– Håll käften!
Det är inte svårt att förstå att Oleksiys ilska gör föräldrarna frustrerade. De kan inte kontrollera omständigheterna som har gjort honom arg och de har gjort vad de kan för att förbättra situationen. Samtidigt är Oleksiys känslor som de är. Han är besviken och har svårt att acceptera att det inte blev som det var tänkt. Men hur föräld rarna gör påverkar hur Oleksiys känslor utvecklas. Föreställ dig att föräldrarna skulle säga åt honom att skärpa sig och att han inte får säga saker som »håll käften«. Det skulle antagligen inte göra honom lugnare. Om de istället skulle säga att de förstår att det känns jobbigt, att de också är besvikna, och sedan ger honom en
stund att känna sig arg och ledsen så skulle det förhoppningsvis ge honom möjlighet att ställa om.
Barns känslor behöver vuxenstöd
Barn som Oleksiy behöver stöd och hjälp av vuxna för att förstå och reglera sina känslor – ibland ända upp i vuxen ålder. Innan
tonåren vänder de sig i bästa fall till sina föräldrar. Under tonårstiden växlar det ofta från föräldrar till jämnåriga, eller till andra vuxna de har förtroende för. Ju bättre erfarenhet ditt barn har av att prata med dig om svåra saker under uppväxten, desto större är sannolikheten att hen fortsätter ta emot stöd och hjälp även under tonåren. Tonåringar har ofta ett stort behov av både stöd och vägledning, även om de kan ha svårare att ta emot hjälp eftersom de samtidigt strävar efter att bli självständiga och frigöra sig från sina föräldrar.
Även vi vuxna behöver stöd och vägledning i svåra stunder, till exempel när vi inte vet hur vi ska hantera konflikter, relationer, starka känslor eller ovälkomna tankar. Vi behöver någon att anförtro oss åt som vi vet är på vår sida och som kommer göra sitt bästa för att hjälpa till. På samma sätt behöver våra barn känna sig trygga med att deras känslor tas emot med välvilja och förståelse. En skillnad är dessutom att de har mindre erfarenhet av att hantera både känslor och andra svårigheter i livet. De gör många saker för första gången och saknar ibland de färdigheter som krävs för att ta sig vidare. Dessutom har de omogna hjärnor som försvårar långsiktigt tänkande och ansvarstagande för det egna beteendet. Det är därför föräldrar eller andra närstående vuxna är ytterst viktiga för att barnet ska få en chans att lära sig förstå och lösa problem och utmaningar. Barn behöver få information de inte har och lära sig färdigheter de ännu inte lärt sig. Vi vuxna kan bidra både med vår kunskap och med att förmedla att allt kommer ordna sig. Barnet
behöver uppleva känslomässigt stöd och trygghet för att dels kunna lugna känslorna, dels våga prata om hur det känns och berätta om eventuella svåra händelser. Vissa barn har lätt för att ta emot stöd och är öppna med sina tankar och känslor, medan andra barn behöver mer uppmuntran för att våga slappna av och sätta ord på det som pågår. Ytterligare andra har svårt att veta hur de ska sätta ord på tankar och känslor, även när de vågar.
Vissa barn är känsligare än andra
Alla barn går igenom perioder med stormiga känslor som kan ta sig uttryck i beteenden som blir utmanande för föräldrarna. Det är helt normalt och förväntat, eftersom allt är nytt för ett barn samtidigt som hjärnan och nervsystemet fortfarande utvecklas. Stormiga perioder kan dock vara nog så utmanande för dig som förälder, även om de är naturliga och ingår i hur barn vanligtvis är.
Det finns också barn som har svårare med känsloreglering än andra barn. Barn är olika på många vis och även i detta avseende.
Det som går enkelt för föräldrar och barn i en familj kan vara en kamp i en annan. Det finns olika anledningar till att vissa barn har svårare än andra att reglera sina känslor. Vissa barn har inte fått det stöd de behövde under uppväxten för att lära sig hur man tar hand om känslorna. Andra barn lever under svåra omständigheter som ställer alltför stora krav på deras förmåga att reglera känslorna. Ytterligare andra har ett temperament, eller personlighet, som försvårar för dem. Med personlighet menas ett varaktigt mönster i sättet att tänka, känna och bete sig. Alla föds med sin egen personlighet och den anses kunna påverkas bara delvis under livet, även om ålder och utveckling givetvis påverkar oss alla.
Kanske har barnet en personlighet som innebär ett mer aktivt känsloliv jämfört med andra i samma ålder. Kanske har barnet svårare att ta sig ur starka känslolägen. Eller så har barnet i stunden låg
tillräckligt med sömn och att måltiderna blir tillräckligt energirika och täta går det också att förebygga vissa stormar.
Yttre stressfaktorer kan också skapa övergående svårigheter med känsloreglering. Det kan handla om konflikter i kompisgruppen, byte av skola, problem i familjen eller oroande händelser. Även positiva förändringar, som en resa, att få ett eget rum eller en ny bostad kan skapa stress. Det kan vara förvirrande att barnet reagerar negativt på något som hen själv länge har önskat, att känslorna svämmar över och vardagen blir svårare när det äntligen är som hen velat. Anledningen är att även om barnet önskar förändringen, som ett eget rum, tar det energi att ta in och förhålla sig till det nya. Det kan vara krävande även för oss vuxna med nya situationer, men för ett barn med begränsad livserfarenhet blir det än mer att lära sig och därmed mer energikrävande.
Känslighet som ett personlighetsdrag
Det finns barn som »alltid« har varit extra krävande för sina föräldrar, som redan från början visade tecken på ett mer svårhanterligt känsloliv. Dessa barn kan ha haft svårt att komma till ro, varit lättstörda, svåra att trösta eller behövt mycket närhet och omsorg för att vara nöjda. Under uppväxten fortsätter de att ha större behov än andra barn, vilket tar sig olika uttryck i olika åldrar. Under förskoleåren kanske de söker mer närhet och stöd, är svåra att lämna eller inte vill leka ensamma. När de blir lite äldre kan det övergå i ilska eller trots riktat mot föräldrarna. Det är lättare att ge stöd och kärlek till ett barn som söker tröst än till ett barn som avvisar eller skriker på en. Men barn som är arga eller avogt inställda behöver stödet minst lika mycket.
Sådana mer varaktiga svårigheter med känsloreglering kan bero på vad man kan kalla ett känsligt nervsystem, temperament eller personlighet. Vissa människor har helt enkelt ett stormigare käns-
loliv än andra. De har svårare att lugna och trygga sig själva, det krävs mer av dem för att känslorna ska återgå till ett neutralt läge. Men även om denna känslighet är medfödd innebär det inte att den inte går att påverka eller göra något åt. Barns förmåga att lära sig nya saker och att ändra inställning är fantastisk. Som förälder har du möjlighet att påverka ditt barns utveckling i en positiv riktning och – framförallt – att i stunden stötta och hjälpa ditt barn med de svårigheter ni upplever just nu.
När svårigheter skapar känslor
En annan orsak till varaktiga problem med känsloreglering kan vara att barnet har svårigheter inom andra områden. Barn som har svårt med socialt samspel, är impulsiva, har inlärningssvårigheter, svårt att ställa om eller blir stressade av stora och små förändringar i vardagen kan som följd få problem med att reglera sina känslor när de konfronteras med det som ställer för höga krav på dem. Du kan jämföra det med att du själv skulle gå till en arbetsplats varje dag där du förväntades utföra uppgifter som är långt över din förmåga, men där alla andra verkar klara dem utan problem. Du skulle antagligen anstränga dig för att hänga med och prestera i nivå med andra, men när du kom hem skulle all energi vara slut. Att hela tiden behöva kämpa för att klara det som andra inte behöver ägna en tanke åt är dränerande. För barn är detta ännu tuffare, eftersom de sällan förstår att det inte är likadant för alla. De kan börja uppfatta sig själva som annorlunda och sämre än andra. Det är inte konstigt att de då får svårt att fortsätta anstränga sig när de väl är hemma i tryggheten, eller att de protesterar inför situationer som är alltför krävande för dem. Dessa barn behöver anpassningar och rimliga krav i vardagen för att må bra och ha energi över till att hantera motgångar.
Barn som har varaktiga svårigheter av något slag har också bätt-
UTBROTT, TÅRAR, TROTS OCH ILSKA – eller att barnet drar sig undan och sluter sig. Barns starka känslor och känslighet kan visa sig på olika sätt. Ofta påverkas hela familjen av ständiga bråk, att gå som på äggskal eller av att man inte riktigt når varandra. Hur ska man förstå de starka känslorna och hur hjälper man sitt barn igenom dem? Hur ser man till att syskon inte kommer i kläm?
Det hoppfulla är att du som förälder kan bryta den negativa spiralen med ganska små och enkla medel.
Psykologen Anna Rosengren ger dig kunskap om barns känslor, känsloreglering och vanliga reaktioner hos föräldrar. Du får veta både hur du hjälper barnet när känslorna svallar och hur du kan förebygga stormarna. Många exempel visar hjälpsamma strategier för en mängd olika situationer.
Boken är skriven för dig som är förälder till barn som är i 5–11-årsåldern. Även du som möter föräldrar och känslostarka, känsliga barn i ditt yrke har stor behållning av boken. ISBN 978-91-27-46373-8