9789127462489 by Smakprov Media AB

Anatomi & fysiologi

FREDRIK JOHANSSON

Innehåll

Kroppens delar

2. Rörelseapparaten

4. Sinnesorganen

Respiratoriska

5. Hjärtat och

9. Endokrina organ

Urinorganen

10. Könsorganen

Kvinnans

11. Kroppens yttre

DEL 2 – KROPPENS KEMI

12. Cellen och celldelning

13. Cellens transport

14. Kroppens kemiska

DEL 3 – KROPPENS KRETSLOPP

15.

Ämnesomsättning

17. Människans utveckling 203

16. Retbarhet och rörelse 189

18. Mikroorganismer 217

21. Smittvägar 251

Smittvägar

19. Mikroorganismer och sjukdomar 229

Smitta

22. Smittspridning 257

Förebygga smittspridning

smitta

Svampar,

Sammanfattning

20. Kroppens

Immunförsvaret

Läkemedel

Vinterkräksjuka

DEL 5 – LÄKEMEDEL

23. Läkemedel och läkemedelseffekter 265

Vad är ett läkemedel?

Hur fungerar läkemedel?

Sammanfattning

24. Regler för läkemedelshantering 281

Lagar och förskrivning

25. Läkemedel 287

Vanliga läkemedel

Smärtstillande och febernedsättande 289

Blodtryckssänkande

Blodförtunnande

Blodfettssänkande

Läkemedel mot sura uppstötningar 292

Läkemedel mot förstoppning 292 Diabetesläkemedel

Läkemedel för brist på sköldkörtelhormon

26. Så administrerar du läkemedel 299 Administreringsvägar

Läkemedel via munnen

Yusuf ska ta tabletter

Läkemedel via luftvägarna 303 Övning: Yusuf ska inhalera 303

Läkemedel via ögonen 304 Övning: Aimees läkemedel 305 Läkemedel via näsan 306 Läkemedel via öronen 306 Läkemedel via huden 306 Övning: Aimees depåplåster 307 Läkemedel via ändtarmen 308 Övning: Nahirs läkemedel 309 Läkemedel via slidan 309

Läkemedel med hjälp av sprutor 310 Övning: Nahir får injektion 311

27. Läkemedelsberäkningar

Enheter och omvandling

Volym, massa och enheter 314 Övning: Övningar – vikt 315 Övning: Övningar – volym 316 Rimlighetsbedömning 317 Övning: Rimlighetsbedömning 317 Rubrik? 318 Övning: Yusuf 319 Övning: Aimee 320 Övning: Nahir 321

SAMMANFATTNING

PASSIV OCH AKTIV TRANSPORT

• Transporten av ämnen in i och ut ur cellmembranet sker både passivt och aktivt.

• Vid passiv transport används inte energi.

• Passiv transport kan ske genom diffusion och osmos.

• Transport av syrgas och koldioxid från och till lungblåsorna är exempel på diffusion.

• Ett exempel på osmos är när vätska tar sig från vävnader tillbaka till blodbanan.

• Vid aktiv transport krävs att energi tillförs. Energin som tillförs kommer från energimolekylen ATP.

• Aktiv transport sker till exempel när muskelceller arbetar.

MEDICINSKA TERMER

diffusion när ämnen rör sig in i eller ut ur en cell för att jämna ut skillnader i ämneskoncentration

osmos när vatten rör sig in i eller ut ur en cell för att jämna ut skillnader i ämneskoncentration

aktiv transport när energi tillförs för att föra ämnen in i och ut ur cellen

DEL 2 – KROPPENS KEMI

Kroppens kemiska balans

Kroppen har en kemisk miljö. Med kemisk miljö menas den inre miljö där kroppens biologiska processer pågår. Till den kemiska miljön räknas elektrolyter, vätska, syra-bas och näring. Cellens arbetsuppgifter kräver att kroppens inre miljö är i balans. Därför reglerar kroppen hela tiden nivåerna av vatten, salter, mineraler, surhet och näring. Regleringen går ut på att se till så att vatten finns på rätt ställe och i rätt mängd, att näringsämnen når cellerna och att organen har en balans mellan sura och basiska ämnen. I det här kapitlet får du lära dig hur den kemiska miljön regleras så att kroppens biologiska processer fungerar.

MÅLET ÄR ATT DU EFTER DETTA KAPITEL SKA KUNNA

• beskriva hur kroppen reglerar vätskebalansen

• beskriva hur kroppen reglerar elektrolytbalansen

• beskriva hur kroppen reglerar syra-basbalansen

• beskriva hur kroppen uppnår näringsbalans

• använda lämpliga medicinska termer i dina beskrivningar.

Vätskebalans

ÖVERSIKT

Kroppen består av cirka 60 procent vatten.

Vätskebalansen regleras genom törst, antidiuretiuskt hormon och salter i urinen.

Vätskebrist kan leda till uttorkning, dehydrering.

MEDICINSKA TERMER

intracellulär vätska

extracellulär vätska

osmolaritet dehydrering

Kroppen består av cirka 60 procent vatten. Vattnet hjälper till att transportera näringsämnen, ta bort avfall och reglera blodtrycket. Vattnet i kroppen innehåller även andra ämnen utöver vattnet självt, till exempel salter och mineraler. Vatten som innehåller fler ämnen än bara vatten kallas vätska. När kroppen har rätt mängd vätska och vätskan är fördelad på rätt ställen, kallas det att kroppen har vätskebalans.

Att ha vätskebalans är viktigt för att kroppen ska fungera bra. För mycket vätska, för lite vätska eller vätska på fel plats kan leda till problem. Den totala mängden vatten som finns i kroppen är till exempel avgörande för att upprätthålla blodtrycket, så att cirkulationen fungerar.

Att kroppen består av cirka 60 procent vatten innebär att en person som väger 75 kg har 45 liter vatten i kroppen. Av det vattnet finns 30 liter inuti cellerna, 10 liter i utrymmet mellan cellerna och 5 liter i blodomloppet. Den vätska som finns i cellerna kallas intracellulär vätska. Vätskan utanför, det vill säga den mellan cellerna och i blodet, kallas extracellulär vätska. Kroppen består av cirka 60 procent vatten.

Vätskan i kroppen finns i cellerna, mellan cellerna och i blodet. intracellulär vätska extracellulär vätska blodet

Reglering av vätskebalansen

För att behålla vätskebalansen behöver kroppen kunna kontrollera både den totala mängden vatten och kroppens osmolaritet. Osmolariteten är koncentrationen av ämnen som påverkar vattnets rörelse i kroppen. Både vattenmängd och osmolaritet regleras på tre sätt:

• Törst. Hjärnan påverkar hur mycket vatten vi tillför genom att få oss att dricka.

• ADH. Hjärnan justerar hur mycket ADH (antidiuretiskt hormon) som når njurarna. Mängden ADH talar om för njurarna att ta tillbaka mer eller mindre vatten från primärurinen innan den färdiga urinen släpps ut. På så vis behåller vi mer eller mindre vatten.

• Salter i urinen. Salter har osmotisk effekt på vatten, det vill säga drar åt sig vatten. Om njurarna släpper ut mycket salter i urinen, dras vatten med och urinmängden blir större. Om njurarna fått signaler om att spara på vatten kommer de i stället att släppa ut mindre salter i urinen. Det gör att mängden vatten i urinen blir mindre.

KROPPENS REGLERING AV VATTENMÄNGD OCH OSMOLARITET

Hjärnan skickar signaler som får oss att bli törstiga.

ADH är ett hormon som talar om för njurarna hur mycket primärurin de ska släppa ut.

Salter påverkar njurarna med hjälp av osmos.

Blodvolymen

För att uppskatta den totala mängden vatten mäter kroppen av hur mycket vätska som cirkulerar i blodet, den så kallade blodvolymen. Det gör den med hjälp av speciella celler som sitter vid vissa blodkärl. Cellerna känner av blodvolymen och kommunicerar det de har upptäckt till hjärnan och till njurarna.

Om kroppen har för mycket vatten vill den göra sig av med överskottet. Det sker genom att:

• Törstkänslan minskar: Den minskade törstkänslan gör att vi inte känner behov av att dricka

• Mängden ADH minskar: Den minskade mängden ADH gör att njurarna tar tillbaka mindre vatten från primärurinen vilket gör att mer vatten kissas ut.

• Njurarna släpper ut mer salter: Mer salter i urinen gör att vatten drar dit och följer med urinen ut ur kroppen.

Om kroppen i stället har för lite vatten så blir det tvärtom på alla tre punkter.

NEFRON I NJUREN

Nefronen i njurarna reglerar mängden urin som ska kissas ut med hjälp av hormonet ADH.

SANT ELLER FALSKT?

1. ADH styr hur mycket primärurin njurarna ska släppa ut.

2. Salter har osmotiskt effekt på vatten.

3. Känslan av törst styrs av njurarna.

4. Om kroppen har för mycket vatten kommer njurarna att släppa ut mindre mängd salt i urinen.

Vätskebrist

Kroppen förlorar naturligt vatten som behöver ersättas. Den största mängden förloras via urin och avföring, men kroppen förlorar vatten även när vi andas och svettas. En fullvuxen person behöver få i sig lite mer än 2 liter varje dag. Vätskan vi får i oss från maten är cirka 1 liter. Vi behöver med andra ord dricka lite mer än 1 liter varje dag. Det finns också sammanhang där vi förlorar extra mycket vatten och behöver få i oss mer än den normala mängden. Så kan det vara om

• det är varmt eller vi är fysiskt aktiva

• kroppstemperaturen höjs på grund av feber

• vi har vattnig avföring på grund av diarré

• vi drabbas av kräkningar.

Ett tidigt kännetecken på vätskebrist är mörk urin. Den mörka färgen visar att urinen innehåller för liten andel vatten. Om vätskebristen blir värre börjar andra symtom att visa sig. Blodtrycket sjunker och vi blir förvirrade, illamående, trötta eller svimmar av. Om sådana symptom uppstår kallas det för uttorkning, dehydrering.

Vätskebrist är relativt vanligt, men att ha för mycket total vätska i kroppen, övervätskning, är ovanligt. Njurarna är bra på att göra sig av med extra vätska genom urinen.

TESTA! Skriv upp hur mycket vätska du får i dig under en dag. Dricker du tillräckligt med vätska?

FÖRKLARA

1. Förklara begreppen intracellulär vätska, extracellulär vätska, osmolaritet och dehydrering.

2. Förklara hur kroppen reglerar

a) mängden vatten med hjälp av natriumklorid.

b) koncentrationen av ämnen med hjälp av ADH.

3. Förklara hur begreppen osmolaritet och dehydrering kan hänga ihop.

SEX VANLIGA TECKEN PÅ VÄTSKEBRIST

torr mun törst

huvudvärk snabb puls

torr hud minskad mängd urin

Elektrolytbalans

ÖVERSIKT

Elektrolyter är ämnen som innehåller rörliga joner.

Joner är viktiga för många funktioner i kroppens celler.

EXEMPEL PÅ LIVSMEDEL MED

MEDICINSK TERM

elektrolyter

Kroppen behöver ha en lagom mängd av bland annat salter och mineraler, så kallade elektrolyter. Elektrolyterna finns lösta i vattnet i kroppen. När mängden elektrolyter är i jämvikt kallas det för elektrolytbalans. Kroppen strävar efter att upprätthålla elektrolytbalansen. Elektrolyter är ämnen som innehåller rörliga joner när de lösts upp i vatten. Joner är molekyler med elektrisk laddning. De viktigaste jonerna i kroppen är kalium (K+), kalcium (Ca2+), natrium (Na+), klorid (Cl-), magnesium (Mg2+) och bikarbonat (HCO3-).

Joner är viktiga för många funktioner i cellerna, till exempel muskelcellers kontraktioner och nervcellers signalering.

Reglering av elektrolytbalans

Elektrolytbalansen regleras främst av njurarna. Joner följer med primärurinen och reabsorberas, tas tillbaka, i njuren beroende på kroppens behov. De joner kroppen inte behöver för tillfället följer med urinen ut. Elektrolytbalansen regleras delvis också av maten vi äter. Hjärnan kan till exempel signalera att vi behöver äta mer salt genom att ge oss ett sug efter salt mat. På grund av hur salter påverkar osmos är elektrolytbalansen direkt kopplad till vätskebalansen.

Elektrolytbrist

Om vi förlorar vatten i kroppen försvinner också elektrolyter. En rubbad elektrolytbalans kan orsaka stora hälsoproblem. Hjärtat och hjärnan är extra känsliga om elektrolytbalansen är rubbad. Uttorkning, muskelkramper, oregelbunden hjärtrytm och mental förvirring är vanliga symptom.

ÖVERSIKT

Kroppen reglerar pH-värdet med hjälp av blodet, lungorna och njurarna.

Sjukdomar kan påverka syra-basbalansen.

Syra-basbalans

MEDICINSKA TERMER acidos alkalos hyperventilation

För att cellerna ska kunna fungera optimalt behöver de ha en kontrollerad balans mellan syror och baser. Det kallas syra-basbalans. En syra ger ifrån sig vätejoner (H+) och en bas binder upp vätejoner. Kroppens surhetsgrad mäts utifrån en skala som kallas pH. pH-värdet visar hur sur eller basisk miljön är. Ett pH-värde på 7 är neutralt, medan ett värde under 7 betyder att något är surt. Ett värde över 7 visar att något är basiskt. Kroppen har ett pH-värde något över 7 och är alltså svagt basisk, men vissa organ har ett avvikande pH. Saltsyran i magsäcken gör exempelvis att miljön där är sur. Det som avgör pH-värdet är antalet vätejoner, H+, som finns i miljön. I kroppen finns alltid en viss mängd vätejoner och beroende på mängden blir miljön där antingen neutral, sur eller basisk. Höga koncentrationer vätejoner ger lägre pH-värde och låga koncentrationer vätejoner ger högre pH-värde. Genom att kontrollera mängden vätejoner kan kroppen reglera surhetsgraden.

Reglering av syra-basbalansen

Våra celler fungerar bara som de ska om pH-värdet i blodet ligger mellan 7,35 och 7,45. Syra-basbalansen går därför ut på att reglera så att blodets pH-värde ligger mellan de värdena. Kroppen har tre sätt att styra mängden vätejoner och därmed balansera pH-värdet:

• genom kemiska buffertar i blodet, buffertsystemet.

• genom att reglera andningen, lungfunktionen.

• genom särskilda processer i njurarna, njurfunktionen.

Buffertsystemet

bidrar till syra-basregleringen genom att förhindra att blodet blir surare.

Basiska ämnen har förmågan att ta upp och ta hand omvätejoner. Det gör att mängden vätejoner minskar om basiskaämnen finns närvarande. I blodet cirkulerar hela tiden basiskaämnen som buffertar, som är redo att ta upp vätejoner ochdärmed förhindra att blodet blir surare. Det viktigaste basiskaämnet i blodet är bikarbonat, men det finns flera andra buffertar. Buffertsystemet reglerar pH-värdet snabbt men kan bara kortsiktigtförhindra att det sjunker.

Lungfunktionen

balanserar syra-basbalansen genom att reglera antal andetag.

Koldioxid, som uppstår när cellerna arbetar, reagerar med vatten och bildar en syra, kolsyra. Tvärtemot basiska ämnen ger syrorifrån sig vätejoner och sänker kroppens pH-värde. Mängdenkoldioxid i blodet påverkar därför mängden vätejoner. Genomatt andas ut koldioxid med hjälp av lungorna finns det mindrekoldioxid i omlopp. Då blir även mängden kolsyra mindre, ochlikaså koncentrationen av vätejoner.Genom att andas snabbare kan vi få lungorna att föra bortmer koldioxid och på så sätt se till att pH-värdet inte blir för lågt.Vi kan också andas långsammare så att pH-värdet inte blir förhögt. Att reglera pH-värdet genom andningen har precis som buffertsystemet en snabb effekt, men det är svårt att göra under långtid eftersom det kräver mycket arbete från andningsmusklerna.

Njurfunktionen

bidrar till syra-basregleringen genom att styra mängden vätejoner som följer med urinen.

Njurarna reglerar pH-värdet framför allt genom att styra hur mycket vätejoner som ska försvinna ut med urinen. Om det finns mycket vätejoner i kroppen, det vill säga om pH-värdet är lågt, ser njurarna till att göra sig av med mer vätejoner än annars. Det förhindrar att kroppens kemiska miljö blir sur. Njurarna tillverkar även det basiska ämnet bikarbonat och bestämmer hur mycket bikarbonat som ska vara kvar i blodet. Njurarnas påverkan på pH-värdet är långsam, men med sina olika sätt att hantera vätejoner har njurarna hög kapacitet att reglera pH-värdet över tid.

Sjukdomars påverkan

Även om kroppen har flera sätt att hantera pH-värdet på kan sjukdomar påverka syra-basbalansen. Till exempel kan lungsjukdomar, diabetes, njursjukdomar, kräkningar och diarré orsaka rubbningar. Rubbningarna beror antingen på att kroppen får svårt att bli av med vätejoner eller att för mycket vätejoner försvinner på kort tid.

Acidos

Om kroppen har svårt att bli av med vätejoner blir pH-värdet för lågt. Det kallas acidos. Acidos kan uppstå vid till exempel njursvikt och diabetes. Njursvikt gör att njurarna inte längre kan göra sig av med vätejoner, vilket sänker pH-värdet. Vid diabetes, där kroppen saknar tillräckligt med insulin, kan ketonkroppar bildas. Ketonkroppar är sura och gör att mängden vätejoner ökar och pH-värdet sjunker.

Alkalos

Om kroppen i stället tappar för mycket vätejoner blir pH-värdet för högt. Det kallas alkalos. Alkalos kan uppstå vid till exempel stora kräkningar eller vid oro och smärta. När vi kräks förlorar vi saltsyra från magsäcken. Saltsyran innehåller mycket vätejoner, vilket gör att pH-värdet blir högre. Vid oro eller smärta andas vi ofta snabbare än vanligt, så kallad hyperventilation. Då andas vi ut mycket koldioxid och därmed också vätejoner, vilket gör att pH-värdet stiger.

FÖRKLARA

1. Förklara begreppen acidos, alkalos och hyperventilation.

2. Förklara hur kroppen reglerar pH-värdet med hjälp av

a) buffertsystemet

b) andningen

c) njurarna.

3. Förklara hur sjukdomar kan påverka vätejoner och pH-värde.

Näringsbalans

ÖVERSIKT

För att få näringsbalans behöver vi äta en lagom mängd fetter, kolhydrater, proteiner, mineraler och vitaminer.

Fetter kan vara mättade, enkelomättade eller fleromättade.

MEDICINSKA TERMER

makronutrienter mikronutrienter

Näringsbalans gör att organen kan utföra sina dagliga uppgifter och att kroppen kan reparera vävnader. Det råder näringsbalans när vi har fått i oss tillräckligt men inte för mycket av de näringsämnen kroppen behöver. Hur hormoner och ämnesomsättning fungerar påverkar också balansen. Näringsämnen delas in i makronutrienter och mikronutrienter. Makronutrienter är de ämnen kroppen omvandlar till energi: fetter, kolhydrater och proteiner. Mikronutrienter är mineraler och vitaminer som kroppen inte kan tillverka själv och som vi behöver få i oss genom maten.

Fetter

Fetterna vi äter bryts ner till fettsyror, som kroppen behöver för att få energi, tillverka hormoner, laga skadade celler och ta upp fettlösliga vitaminer från maten. Fett är en koncentrerad form av energi som kroppen kan lagra som energireserv för att använda senare.

Fetter delas ofta in i mättade, enkelomättade och fleromättade fetter. Ost, smör och kött är exempel på livsmedel som innehåller mättat fett, medan oliv- och rapsolja, nötter, frön och avokado är exempel på livsmedel med enkelomättat fett. Fleromättat fett är den typ av fett som kroppen inte kan tillverka själv och som vi därför behöver få i oss genom maten. Fleromättat fett finns i feta fiskar som lax, sill, strömming och makrill, men det finns också i mindre mängder i till exempel solros- och linfröolja. De fleromättade fettsyrorna är bra för hjärnan och immunförsvaret. Det gäller dock att vara försiktig. Fetter innehåller mycket energi per gram och därför är det lätt att äta för mycket av dem.

Kolhydrater

Kolhydrater är kroppens främsta energikälla och finns i till exempel bröd, pasta och ris. När vi får i oss dem bryts de ner till sockerarten glukos. Alla celler använder glukos som energikälla och får tillgång till den via blodet. Glukosen som kroppen inte gör sig av med lagras i levern och musklerna och kan användas när blodsockernivån blir låg. Det finns snabba och långsamma kolhydrater. Snabba kolhydrater, som läsk, godis och vit pasta, bryts snabbt ner till glukos och ger en snabb ökning av sockernivån i blodet. Långsamma kolhydrater, som fullkornspasta, bönor och fullkornsbröd, tar längre tid att bryta ner och ger därför en jämnare blodsockernivå.

Proteiner

Proteinerna vi äter bryts ner till aminosyror. Cellerna använder aminosyrorna för att bygga ihop olika proteiner som kroppen behöver. Proteiner finns i många olika livsmedel till exempel ärtor, bönor, linser, kött, fisk, fågel och ägg. Både vegetariska och animaliska livsmedel kan ge kroppen det protein den behöver.

Mineraler

Mineraler är grundämnen som kroppen behöver för att fungera normalt. Några mineraler som har nämnts tidigare är kalcium, kalium, natrium, klorid och magnesium. Andra viktiga mineraler för kroppens funktion är fosfor, zink och järn:

• Fosfor behövs för benuppbyggnaden. Mineralen är även viktig för uppbyggnaden av DNA och bildandet av energimolekylen ATP. Fosfor finns i mejeriprodukter, kött, fisk och baljväxter.

• Zink behövs bland annat för uppbyggnaden av hud och hår. Det finns i exempelvis kött, mejeriprodukter och inälvsmat.

• Järn behövs för att kroppen ska kunna bilda hemoglobin, det ämne som transporterar syre och koldioxid. Störst mängd järn finns i inälvsmat, men även kött, ägg och skaldjur är järnrika.

Proteiner finns i både animaliska och vegetariska livsmedel. Bröd, pasta, socker och ris är exempel på kolhydrater.

Mineraler är nödvändiga för att upprätthålla många av kroppens funktioner.

Vitaminer

Vitaminer är livsnödvändiga ämnen som kroppen behöver, bland annat för att ämnesomsättningen och nervcellernas funktion ska fungera normalt. Några av de viktigaste vitaminerna är dessa:

• Vitamin A behövs bland annat för vår syn. A-vitamin finns framför allt i inälvsmat men även i mättade fetter och ägg.

• Vitamin B finns i flera varianter. Vitamin B9, folsyra, är viktig för fosterutvecklingen. Det rekommenderas därför alltid att gravida får i sig det som kosttillskott. Vitamin C behövs för immunförsvaret och sårläkning.

• C-vitamin finns främst i frukt och grönsaker. Vitamin D är viktigt för uppbyggnaden av skelettet, tänderna och musklerna, eftersom det reglerar mängden kalcium i kroppen.

• D-vitamin har även en särskild roll i blodets förmåga att koagulera. Vitaminet finns i feta fiskar, mejeriprodukter, kött och ägg. Kroppen kan tillverka D-vitamin själv men bara om huden utsätts för solens UV-strålar. I länder med få soltimmar vissa perioder av året, exempelvis Sverige, riskerar därför befolkningen att få brist på D-vitamin. För vissa delar av befolkningen kan det vara nödvändigt att få i sig D-vitamin som kosttillskott på vintern.

• Vitamin K är viktigt för blodets förmåga att koagulera. K-vitamin finns i kål, gröna bladgrönsaker, kött, ägg och mejeriprodukter. Kroppen behöver vitaminer för att fungera.

TESTA! Skriv upp vad du äter under en dag. Får du i dig de vitaminer du behöver via kosten?

FÖRKLARA

1. Förklara begreppen makronutrienter och mikronutrienter.

2. Förklara hur kroppen använder kolhydrater.

3. Förklara hur begreppen makronutrienter, mikronutrienter, fetter, vitaminer och mineraler kan hänga ihop.

DIN ROLL

Du har fått lära dig om vätskebalans, elektrolytbalans, syra-basbalans och näringsbalans. Med dina kunskaper kommer du lättare förstå de bakomliggande orsakerna till många av de sjukdomar och tillstånd som dina vårdtagare och patienter kan ha. Du vet hur viktigt vatten är för att kroppen ska fungera.

Du vet ungefär hur mycket vi behöver dricka varje dag och du känner till vanliga symptom på uttorkning. Du vet också att vi vid vissa tillstånd som feber, kräkningar och diarré behöver mer vätska.

Likaså vet du hur kroppen balanserar pH-värdet och att lungsjukdomar, diabetes och njursjukdomar kan orsaka rubbningar i syra-basbalansen. Med dina kunskaper om näringsämnen och hur de påverkar kroppen förstår du även varför det är så viktigt att äta en balanserad kost.

PLACERA

Placera ut begreppen makronutrienter, fosfor, joner, mineraler, koldioxid, aminosyror, hemoglobin intracellulär vätska, kalium, extracellulär vätska, osmolaritet, natrium, dehydrering och bikarbonat under rubrikerna Vätskebalans, Elektrolytbalans, Syra-basbalans och Näringsbalans.

SAMMANFATTNING

VÄTSKEBALANS

• Kroppen består av cirka 60 procent vatten. Vattnet hjälper till att transportera näringsämnen, ta bort avfallsprodukter och reglera blodtrycket.

• Den vätska som finns i cellerna kallas intracellulär vätska. Vätskan utanför cellerna kallas extracellulär vätska.

• Vätskebalansen regleras främst av njurarna.

ELEKTROLYTBALANS

• När mängden elektrolyter och vatten i kroppen är i jämvikt kallas det för elektrolytbalans.

• Till elektrolyter räknas salter och mineraler, det vill säga ämnen som består av joner. De viktigaste jonerna i kroppen är kalium, kalcium, natrium, klorid, magnesium och bikarbonat.

SYRA-BASBALANS

• Surhetsgraden i kroppens miljöer mäts utifrån en skala som kallas pH.

• Genom att kontrollera mängden vätejoner kan kroppen reglera surhetsgraden, pH. Det kallas syra-basbalans.

• För lågt pH-värde kallas acidos. Acidos kan uppstå vid till exempel njursvikt och diabetes.

• För högt pH-värde kallas alkalos. Alkalos kan uppstå vid till exempel stora kräkningar eller tillstånd som gör att vi hyperventilerar.

NÄRINGSBALANS

• Näringsämnena delas in i makronutrienter och mikronutrienter.

• Makronutrienter är de ämnen kroppen kan omvandla till energi: proteiner, fetter och kolhydrater.

• Mikronutrienter är vitaminer och mineraler som kroppen inte kan tillverka själv och som vi därför behöver få i oss genom maten.

• Det råder näringsbalans när vi har fått i oss de näringsämnen kroppen behöver.

MEDICINSKA TERMER

intracellulär vätska den vätska som finns i cellerna

extracellulär vätska den vätska som finns utanför cellerna

osmolaritet koncentrationen av ämnen i kroppens vävnader

dehydrering uttorkning

elektrolyter ämnen som innehåller joner

acidos för lågt pH-värde i kroppen

alkalos för högt pH-värde i kroppen

hyperventilation andas snabbare

makronutrienter de ämnen kroppen kan omvandla till energi

mikronutrienter vitaminer och mineraler som kroppen inte kan tillverka själv

DEL 3 – KROPPENS KRETSLOPP

Ämnesomsättning

För att hålla i gång och omsätta biologiska processer i kroppen behövs energi. Energi bildas i olika kemiska reaktioner. Kroppens celler kan sedan använda den för att utföra sina livsnödvändiga uppgifter. I det här kapitlet får du lära dig hur det går till när kroppen omsätter näringsämnen och skapar energi.

ÄR ATT DU EFTER DETTA KAPITEL SKA KUNNA

• beskriva hur näringsämnen bryts ner

• beskriva hur hormoner styr energibalansen

• beskriva hur energi frigörs

• beskriva hur kroppen säkerställer att den har energi under fasta

• använda lämpliga medicinska termer i dina beskrivningar.

15

NIVÅ 1B

Anatomi & fysiologi

Anatomi & fysiologi nivå 1b för Gy25 är en lärobok skriven för elever som utbildar sig till undersköterska. Läroboken är indelad i fem delar där varje del utgår från ämnets centrala innehåll. Boken fokuserar på att förklara och befästa begrepp med hjälp av pedagogiska bilder och språkanpassade texter. Bilderna är utformade för att förtydliga och komplettera textens innehåll. Löpande i boken finns också olika typer av uppgifter som underlättar bearbetningen av innehållet. Varje kapitel avslutas med ”Din roll”, där textens teoretiska innehåll konkretiseras utifrån elevens framtida yrkesroll.

Anatomi & fysiologi nivå 1b består av:

• Lärobok

• Lärobok Digital

• Elevwebb

• Lärarhandledning

Läs mer om de olika komponenterna på nok.se/vardochomsorg

ISBN 978-91-27-46248-9