9789100126643

jag tä n k er pü stor m pet ersen

petter lindgren

Jag tänker på Storm Petersen och andra dikter

a lbert bon n iers för l ag

Av Petter Lindgren har tidigare utgivits: Långtbortistan 1994 Porträtt av en död småbåtsägare 1997 Ett trögare slags bläck 2000 Landskapet 2005 På annat förlag: Slussen 1998 (med bilder av Lena Granefelt)

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012664-3 © Petter Lindgren 2012 Tryckort tryckort

jag tycker till exempel att detta pappersark är vitt

I

enligt lag

området förbjudet att avfotografera avrita eller eljest beskriva men om man nöjer sig med att citera rimfrosten den rimfrost som denna tidiga förmiddag i januari en timme innan affären öppnar täcker alla ting taggtråden och stagen den lilla hisskuren vid mastens fot det kunde bli en bok av det en spröd och kristallisk diktsamling spionen som kom in från rimfrosten

9

parabel om soldaten f

dnepr floden dnepr soldaten f son till en fabriksarbetare i koblenz två bröder en stupad en saknad simmar över den i september ’43 i ett vatten rött av blod kvar på flodstranden står hans befäl varför flyr ni era eländiga ynkryggar! (en ropande askflaga) glödgat splitter tränger in i skuldrorna på den simmande f annat skrot far förbi 10

brummande metaller som river i sensommargrönskan på andra sidan dnepr segelbar och genom kanaler förbunden med dyna och östersjön väntar ytterligare tre timmar av sovjetisk artillerield samt en smärre portion gulasch ett himmelrike på burk efter en kortare sjukhusvistelse är f som redan hunnit med att skada sig svårt vid sevastopol förfrysa sig vid volga få tänderna utslagna av en defekt pansarvärnskanon i stalino åter på benen 11

hans enhet hälsar honom välkommen tillbaka i november träffas han i huvudet av en sovjetisk prickskytt efter månader av brutal närstrid i polen hejdlös flykt tillsammans med män vars moral nått absoluta botten gör f en oförsiktig rörelse i sitt skyttevärn en granat sliter armen i stycken halsduken får duga som kompress slutligen hamnar f på västfronten en granatkastarenhet i saarområdet rena semestern i mars ’45 ger sig enheten av mot heidelberg på flykt undan den egna militärpolisen en häst är med 12

i den lilla staden schleichheim tar de skydd med ortsborna i en källare amerikanarna kommer en pojke får gå ut med en näsduk på en käpp adolf kaputt!

ovanstående efter läsning av max hastings harmagedon nedknackat ur minnet på min blanksvarta och ännu fullkomligt felfria erika inköpt på blocket men tillverkad i dresden ’48 när allt var över för att påminna mig just detta att allt går över 13

att allt är segelbart och rinner ut i ett större vatten som dnepr dyna eller varför inte som svartån så som jag minns den från förr trögt framflytande i vida svängar förbi sjukhuset innan den äntligt och silad genom osets gulnande vassriken överlämnade sin egen tomhet åt hjälmarens grå och större tomhet och förlorade sig under molnens svalka

14

II

66

vid ett rödljus på timmermansgatan där denna korsar hornsgatan ser jag in i en frisersalong människorna därinne låter tiden passera i ett jämnt och fast flöde inramade av skyltfönstret han under skynket frisören som arbetar med lugna rörelser utan brådska de som väntar tidningarna i deras händer rör sig inte skakar inte även på en någorlunda långsam buss som den här tror jag ibland att världen är på väg bort och utom räckhåll

17

norra stjärnhimlen

anteckningar och förstrykningar betraktas som skadegörelse och medföra ersättningsskyldighet anmäl påträffad skada vid bokens återlämnande som det står på en blå dekal i roths och ledeboers lilla atlas tryckt av fritzes 1930 men långt senare och av mig själv som nioåring framtjatad ur stadsbibliotekets magasin norra stjärnhimlen jag har den ännu i mitt förvar

18

blickens gravitation

det finns en krater på månen som heter sven hedin mer än den obetydliga fördjupning i månytan den är liknar den på fotot en mjuk bula synen drar kratern till sig och vill inte släppa taget tittar man lite åt sidan blir emellertid vinkeln för brant gravitationen förlorar sin verkan med en nästan holografisk skärpa träder då ringbergen och stenarna rättvända fram ur synfältets utmarker långt därnere ser man den koka sitt ljus en bland miljoner men ändå sven hedin 19

jämvikten

han hette håkan hade mjäll och bara ett ben och menade att det var solna kyrka man såg från fönstret i hans rum på servicehuset trots att det omöjligt kunde vara solna kyrka håkan rökte commerce de dagar det var håkans tur och jag tog honom med ut på promenad i rullstolen viftade han generöst med det gyllene paketet över axeln det var sommar och fläktade skönt i mina svala kommunalkläder från skogskyrkogården kom en doft av tallbarr och kåda vi rökte commerce 20

och tittade på hundar och moln och ensamma mammor och annat som rörde sig under den högsommarblå förortshimlen jag tänkte att håkan hade allt det där bakom sig själv hade jag det framför mig hjälp tänkte jag

21