9789186825805

ALLA TIDERS

MUSIKHISTORIA

KG JOHANSSON

Alla tiders musikhistoria © 2017 Notfabriken Music Publishing AB Text och notskrift: KG Johansson Omslag: Ulf Ekwall Grafisk form: Helena Öhman, Studio Indigo Tryck: Dardedze Holografija, Riga 2017 ISBN: 978-91-86825-80-5 Upplaga: 1:1

Förord Att sammanfatta folkmusikens historia – eller jazzmusikens eller rockmusikens – i en enda bok är en svår och grannlaga uppgift. Att dessutom klämma ihop västerlandets klassiska musik tillsammans med jazz och rock, och samtidigt försöka ge en glimt av folkmusik och andra musikkulturer, kan antyda en dumdristighet som gränsar till hybris eller varför inte ren enfald.

Ändå tror jag att det finns en mening med en bok som den här – en bok som skildrar hur musiken har utvecklats i framför allt Europa, men så småningom även Amerika, med korta glimtar från antiken och medeltiden, längre texter om renässansen, barocken, klassicismen, romantiken och 1900-talet, och inte minst ingående kapitel om vår tids musik, jazz och rock. Och lite annat.

En bok som förhoppningsvis är rolig att bläddra i även för den som känner till mycket av historien, men som kanske inte minns vem Beethovens Elise var – men en bok som framför allt ger något att hänga upp mer ingående kunskaper på. Se den här boken som en oklädd gran och de närmare kunskaper om Lady Gaga eller Debussy, som du antingen redan har eller förhoppningsvis får lust att skaffa dig, som julgransprydnaderna. Om prydnaderna bara ligger i en hög blir de inte lika vackra som när de elegant hängs upp på granen; en sådan här bok kan skissa fram de linjer som ledde till Debussy och Gaga.

Nog med blomstrande metaforer. Bokens format innebär att många storheter skildras kortfattat (upprörda röster: Bara hundra ord om Elton John? eller Bara en halv sida om Bruckner?) – eller, enligt

somliga läsares uppfattning, att viktiga namn kanske fattas helt. Jag beklagar det men tar på mig ansvaret helt och fullt. Boken bygger på fyrtio års liv inom och kring högre musikutbildningar, så en viss bildning anser jag mig ha, och jag har valt bort vissa saker för att framhäva andra; till exempel finns här några ord om musikinstrumentens och orkesterns utveckling, om notsystemets utveckling, om själva musikens utveckling från enstämmig sång till polyfoni, från modalitet till tonalitet till atonalitet, och så vidare.

Jag har också valt att åtminstone försöka nämna några av de kvinnor som så ofta har lyst med sin frånvaro i musikhistoriska skrifter. Just därför att vi inte vet mer om Nannerl Mozarts musik än att den fanns, men att tidens seder gjorde det omöjligt för henne att ägna sig åt en musikkarriär, så är hon värd att tas upp. Kvinnorna har funnits där. Den här boken gör inte anspråk på att skriva deras musikhistoria, men kanske kan boken på något sätt bli ett litet gruskorn i det monument som så småningom måste upprättas.

Varje kapitel inleds med en mycket kort sammanfattning av vad kapitlet handlar om. Sådana ”faktarutor” dyker sedan upp här och där i texten. Det finns också ett antal hänvisningar till filmer som kan vara värda att se eller böcker som kan vara värda att läsa för den som är intresserad av något särskilt. Och förstås en mängd förslag till musik att lyssna på.

Med detta sagt önskar jag till slut åtminstone ett visst nöje under läsningen.

Stockholm december 2016 KG Johansson

Innehåll 1. Antiken 8

Leonarda . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44

Musikinstrument . . . . . . . . . . . . . . . 8

Jacquet de la Guerre . . . . . . . . . . . . 44

Skalor, konsonans och dissonans . . . . . . 9

Vivaldi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

Mesopotamien och lyran . . . . . . . . . . 11

Händel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

Indien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Bach . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

Kina . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Några namn till . . . . . . . . . . . . . . . 50

Grekland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Rom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

5. Klassicismen 52 Nya musikinstrument . . . . . . . . . . . . 52

2. Medeltiden 16

Symfoniorkestern . . . . . . . . . . . . . . 53

Musikinstrument . . . . . . . . . . . . . . 16 Kassia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Guido från Arezzo och notskriften . . . . . 18 Hildegard av Bingen . . . . . . . . . . . . 19 Kyrkomusik . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Världslig musik – musik utanför kyrkan . . 23 Dansmusik . . . . . . . . . . . . . . . . .

24

Sonatform . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Symfoni . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Konsert . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Haydn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Mozart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Maria Anna Mozart . . . . . . . . . . . . . 58 Beethoven . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59

3. Renässansen 26 Musikinstrument . . . . . . . . . . . . . . 27 Tonspråk . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kammarorkester, stråkorkester, stråkkvartett . . . . . . . 54

28

Musikgenrer inom kyrkan . . . . . . . . . 30 Musikgenrer utanför kyrkan . . . . . . . . 31 Palestrina . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Praetorius . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Dowland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34

Elisabet Olin . . . . . . . . . . . . . . . . . 61

6. Romantiken 64 Musikinstrument . . . . . . . . . . . . . . 65 Liszt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 Chopin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 Paganini . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68

Casulana . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

Konservatorier . . . . . . . . . . . . . . . 68

Ytterligare några namn i kronologisk ordning . . . . . . . . . . . 35

Schubert . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

Lied- eller romanssång . . . . . . . . . . . 68 Clara och Robert Schumann . . . . . . . . 69

4. Barocken 38

Mendelssohn . . . . . . . . . . . . . . . . 70

Musikinstrument . . . . . . . . . . . . . . 39

Programmusik . . . . . . . . . . . . . . .

71

Orkestern . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Brahms . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

71

Tonalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40

Wagner . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

72

Generalbas . . . . . . . . . . . . . . . . . 41

Opera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

74

Fugan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

42

Gustav Mahler . . . . . . . . . . . . . . .

75

Sviter och konserter . . . . . . . . . . . .

42

Anton Bruckner . . . . . . . . . . . . . . . 76

Caccini . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

Sophie Bawr . . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Strozzi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

Cécile Chaminade . . . . . . . . . . . . .

77

Tjajkovskij . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77

1950-talet: cool och hardbop . . . . . . 130

78

1960-talet: modalt och free form . . . . 134

Rachmaninov . . . . . . . . . . . . . . . . 79

1970-talet och senare: fusion . . . . . . 138

Berwald . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79

Jazz i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . 142

Modest Mussorgskij . . . . . . . . . . . .

7. 1900-talet 82

10. Rock 146

Impressionism . . . . . . . . . . . . . . . 83 Debussy . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Ravel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Les Six och Germaine Tailleferre . . . . . 84 Expressionism . . . . . . . . . . . . . . . 85 Tonalt – fritonalt – atonalt . . . . . . . . . 86 Schönberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 Webern och Berg . . . . . . . . . . . . . . 88 Tolvton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Stravinskij . . . . . . . . . . . . . . . . .

89

Postmodernistisk musik . . . . . . . . . . 90 Konstvärlden . . . . . . . . . . . . . . . . 91 Minimalistisk musik . . . . . . . . . . . . 92 Aleatorik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Elektroakustisk musik . . . . . . . . . . . 93 Gubajdulina och stilblandningar . . . . . . 94

Rockmusikens bakgrund: country, schlager och blues . . . . . . 146 1950-talets rockmusik . . . . . . . . . . 149 1960-talets pop och rock . . . . . . . .

156

1970-talets rock . . . . . . . . . . . . .

177

Hårdrock och metal . . . . . . . . . . . . 189 Punk, new wave och hardcore . . . . . . 194 Reggae . . . . . . . . . . . . . . . . . .

199

1980-talets rock: nya stildrag . . . . . . 201 Hiphop och rap . . . . . . . . . . . . . . 210 Några trender under 90-talet: house, techno och lite annat . . . . .

212

Rock i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . 216 Det nya årtusendet och musikens framtid . . . . . . . . . 219

11. Utomeuropeisk musik 224 Musik i Ryssland och Sovjet . . . . . . . 224

8. Folkmusik i Sverige 98 Folkvisor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 Vallmusik . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Musikinstrument . . . . . . . . . . . . . 100 Spelmän och spelmansmusik . . . . . . 100 Dans- och gånglåtar . . . . . . . . . . .

102

Jojk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

103

Svensk folkmusik under senare tid . . . 103 Världsmusik . . . . . . . . . . . . . . . . 104

Afrikansk musik . . . . . . . . . . . . . . 225 Arabisk musik . . . . . . . . . . . . . . . 224 Kinesisk musik . . . . . . . . . . . . . . 227 Indisk musik . . . . . . . . . . . . . . . . 228 Japansk musik . . . . . . . . . . . . . .

230

Gamelan . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 Australisk musik . . . . . . . . . . . . .

231

Nordamerikansk musik . . . . . . . . . . 232 Sydamerikansk musik . . . . . . . . . .

233

Västindisk musik . . . . . . . . . . . . . 233

9. Jazz 108 Jazzens bakgrund . . . . . . . . . . . .

108

1910- och 20-talet: New Orleans- och Chicagojazz . . . .

112

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . .

234

1930-talet: swing . . . . . . . . . . . . . 119

Bildförteckning . . . . . . . . . . . . . . 234

1940-talet: bebop . . . . . . . . . . . .

Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235

124

1

Antiken

Antikens musik Under många tusen år levde människor som jägare och samlare. Inga skriftspråk existerade och det enda som finns bevarat från den tiden är fynd av vapen, verktyg och smycken. Den här perioden brukar kallas förhistorisk tid.

För ungefär tio tusen år sedan uppfanns jordbruket vilket ledde till att människor blev bofasta.

Byar och städer byggdes i Mellanöstern och på andra platser. Någon uppfann konsten att smälta koppar och tenn och blanda metallerna till brons. De första skriftspråken skapades. Historia började skrivas när högkulturer blomstrade i Mesopotamien, Egypten, Grekland och Rom. Dessa kulturer, under tiden från ungefär år 3000 före vår tideräkning till år 500 e.Kr., brukar kallas antiken. När vi européer talar om antikens musik menar vi i första hand musiken i Grekland och Rom, men musik har funnits i alla mänskliga kulturer.

 Vad du behöver veta Antiken är perioden cirka 3000 f.Kr.–500 e.Kr. De viktigaste högkulturerna fanns i Grekland och Rom. Instrument av olika slag som exempelvis lyra och harpa finns bevarade därifrån, liksom fragment av nedskriven musik, mest från Grekland. Det finns tolkningar av notskrifterna, men de är osäkra.

Musikinstrument

Musikinstrument brukar delas in i blåsinstrument, stränginstrument och slagverk, och från 1900-talet även elektroniska instrument. Ett musikinstrument ger på något sätt ifrån sig ljud. Trummor består av material som låter när någon slår på det, stränginstrument har strängar som vibrerar och blåsinstrument består av rör som innehåller vibrerande luftpelare.

Benflöjt De flesta av oss har någon gång prövat att blåsa i flaskor och med grässtrån. Förmodligen gjorde våra förfäder likadant med de saker de hade tillgång till. De äldsta bevarade musikinstrumenten som har hittats är flöjter som är över fyrtio tusen år gamla. De kom troligen till när någon blåste i en benpipa från en björn eller en hjort och fick fram

8 1. ANTIKEN

Templet Parthenon på klippan Akropolis i Aten.

Målning från antikens Grekland ca 490 f.Kr.

toner. Så småningom kom idén att borra hål på flera ställen så att instrumentet kunde skapa olika toner.

Det ligger i sakens natur att stränginstrument och blåsinstrument i olika kulturer påminner om varandra. Även om strängar kan spelas på olika sätt – de kan anslås med fingrarna eller med plektrum, eller spelas med stråke – och även om antalet strängar kan variera och instrumentet kan ha greppband eller inte, så känner vi igen ett stränginstrument när vi ser ett.

Näverlur.

På samma sätt kan vi känna igen blåsinstrument, om inte annat när vi ser och hör dem spelas.

Grundprinciperna för att skapa ljud är likadana och instrumenten har gemensamma drag. Ändå kan musik låta ytterst olika i olika delar av världen.

Skalor, konsonans och dissonans

En av de saker som avgör hur musik låter är vilka skalor som används. I Europa, liksom i stora delar av resten av världen efter kolonialismen, använder vi en skala med sju toner, C D E F G A B, de vita tangenterna på en klaviatur. De fem svarta tangenterna gör det möjligt att spela i olika tonarter och dessutom att använda kromatiska toner. Ordet kromatisk har med färg att göra och om du leker med en C-durskala en stund och sedan spelar tonen F# hör du en stark spänning, en stark färg; det är därför jazzmusiker pratar om färgade ackord.

Liksom de flesta skalor i världen växte våra fram på grund av övertonsserien. Tonen C på en klaviatur är den som ligger närmast till vänster om gruppen med två svarta tangenter. Om du spelar tonen C på två ställen samtidigt hör du – om pianot är stämt – hur rent och fint tonerna klingar ihop. Det beror på att de är släkt.

Aulos-spelare i en teatergrupp (mosaik från Pompeji, Italien).

Kolonialism Kolonialism är när en stat eller en grupp erövrar en annan och tar makten över den. Exempel på kolonialism är när några länder i Europa erövrade stora delar av Syd- och Nordamerika, Afrika, Asien och Australien mellan 1400- och 1800-talet. Att sprida kristendomen var en viktig faktor och något som medverkade till att europeisk musik bredde ut sig över världen.

F#

En oktav från tonen C till nästa C.

1. ANTIKEN 9

Mitt-C eller nyckelhåls-C, tonen vid nyckelhålet på ett vanligt piano, svänger med en frekvens av ungefär 261,6 svängningar per sekund. Nästa C en oktav upp, åt höger på pianot, svänger dubbelt så snabbt, ungefär 523,2 gånger per sekund. Nästan alla toner, utom sinustoner från tongeneratorer, innehåller övertoner.

Den första övertonen är den som svänger exakt dubbelt så snabbt som grundtonen. Det är därför ett lågt och ett högt C klingar så bra ihop – deras svängningar stämmer överens.

Det här kan du höra på ett piano genom att trycka ner den högra fotpedalen och spela tonen C. När du lyfter bort fingret men håller pedalen nedtryckt kan du höra hur vissa av strängarna i pianot sjunger med – det är alla de strängar som vibrerar i takt med C eller någon av tonen C:s övertoner.

På en gitarr kan du spela flageoletter. Pröva att spela den låga (tjocka) E-strängen och sedan lätt nudda den med ett finger, precis rakt ovanför tolfte bandstaven. Om du träffar på rätt ställe kommer strängen inte att dämpas och tystna. I stället går tonhöjden upp en oktav. Det du har gjort är att dämpa bort grundtonen (svängningen i hela strängens längd), så att första övertonen (svängningen i strängens halva längd) kommer fram. Om du gör samma sak rakt ovanför sjunde bandstaven kommer du åt den andra övertonen, en oktav plus en kvint högre än grundtonen; den tonen heter B. Rakt ovanför femte bandstaven hittar du den tredje övertonen, ett E två oktaver ovanför grundtonen.

Toner som klingar bra ihop – som samma ton i olika oktaver – kallas konsonanser. Toner som inte klingar lika bra ihop kallas dissonanser.



Ordet dissonans betyder ”särljud”, alltså ljud som inte vill gå ihop, medan konsonans betyder ”samljud”, ljud som går bra ihop. I praktiken kan vi kalla toner som låter ”bra” ihop för konsonanser och sådana som låter ”illa” för dissonanser – även om sådant beror på situation och tid.

10 1. ANTIKEN

Pröva att spela Gubben Noak på piano. Börja melodin på tonen C och låt vänster hand kompa genom att spela tonen C# i basen. Här stämmer övertonerna inte så bra ihop – det låter dissonant eller helt enkelt ”fult”. (Kom ihåg att vad som är ”fult” i musik är något vi lär oss – en tvär dissonans kan vara vacker, ungefär som karg natur!)  Gubben Noak Så här spelar du Gubben Noak: C C C E, D D D F, E E D D, C. Tonen C# är den svarta tangenten närmast till höger om C.

De flesta av världens skalor utgår från toner som klingar bra ihop. Greken Pythagoras, som levde ungefär 570–495 före vår tideräkning, sägs ha varit den som först upptäckte att strängar vars längd stod i enkla förhållanden till varandra (1:2 – den ena strängen är hälften så lång som den andra, 2:3 – den ena strängen är två tredjedelar av den andras längd) gav konsonanta intervall. Pythagoras upptäckt, liksom all text om svängningar och övertoner ovan, bygger på att strängarna i instrumentet är stämda mot varandra. Är det inte stämt låter det dissonant.

Träsnitt från Italien 1492 som visar hur Pythagoras utforskar musiken genom att experimentera med strängar av olika längd och tjocklek.

Mesopotamien och lyran

Ordet Mesopotamien är grekiska och betyder mellan floderna. Mesopotamien anger området mellan floderna Eufrat och Tigris, ett band som sträcker sig från Medelhavets nordöstra hörn och genom Syrien och Irak ner till Persiska viken. I det här området har arkeologer hittat lertavlor med ett slags notskrift.

Tolkningen är osäker, men att det handlar om noter som anger namnen på lyrans strängar tycks forskarna vara eniga om. Men hur musiken faktiskt lät vet vi i stort sett ingenting om.

Lyran var ett stränginstrument som påminde om en liten harpa med strängar utan greppbräda eller greppband; strängarna spelades lösa. De första avbildningarna av lyror är ungefär tre tusen år gamla men lyran är förmodligen betydligt äldre än så.

Lyran spreds till andra kulturer. I Europa ersattes den av harpa men i Östafrika och Asien överlevde den mycket länge. De gamla grekerna använde lyran som bakgrund till poesiuppläsning och därifrån kommer ordet lyrik.

Harpor Ur var en forntida stad i nuvarande Irak. Vid utgrävningar där 1929 hittades delar av fyra lyror eller harpor som nu finns på museer runt om i världen.

Ett av de ofullständiga instrumenten kallades Den tjurhövdade harpan och fanns i Bagdad, men det förstördes tragiskt nog under Irakkriget 2003. Bilder på harpor finns även i egyptiska gravar från ungefär år 1200 före vår tideräkning.

Indien

Indien har en urgammal och avancerad musiktradition som aldrig har använt notskrift. Elever har lärt sig på gehör av mästare, under generation efter generation. Instrument och skrifter finns bevarade från tiden för åtminstone tre tusen år sedan. Nātya Shastra är en sådan skrift som går igenom grunderna för de ragor vi kan höra än i dag.

Lyraspelare från Ur.

Indiska musikinstrument som omnämns i Nātya Shastra.

Kina

Från antikens Kina finns framför allt instrumentet qin eller guqin bevarat. Qin var ett slags cittra med fem eller sju strängar. Instrumentet låg i spelarens knä eller på ett bord, och ursprungligen användes bara de lösa strängarna. Både instrument och notskrift finns kvar från tiden för ungefär 2000 år sedan. Experiment med qin ledde så småningom till att kineserna, liksom européerna, upptäckte den tempererade stämningen. Mer om den kommer i kapitlet om barocken.

1. ANTIKEN 11

Grekland

Liksom från andra länder finns fragment av notskrift bevarade från antikens Grekland; ungefär fyrtio fragment av antik grekisk notskrift har kunnat tolkas.

Under 1900- och 2000-talen har försök gjorts att tolka notskriften, och det är möjligt att lyssna på hur sådana tolkningar låter – se Music of ancient Greece på engelska Wikipedia och klicka på någon av External links längst ner på sidan. Både hur instrumenten lät och hur notskriften ska tolkas är emellertid osäkert.

Forskarna tycks emellertid vara eniga om principen för grekernas notskrift – bokstäver angav tonernas namn och tecken ovanför dem visade rytmen.

Det är från gamla Grekland vi har ordet musik.

Ordet kommer från musa; de nio muserna var poesins och andra konstarters gudinnor och grekerna ansåg att musik var gudomlig.

Grekerna kategoriserade musik utifrån olika folkstammar och andra företeelser, och filosofen Platon (427–347 före vår tideräkning) skrev om de olika egenskaper olika slags musik hade: dorisk eller frygisk musik kunde göra soldater starkare medan lydisk, mixolydisk och jonisk musik försvagade dem.

Aristoteles (384–322 före vår tideräkning) tyckte ungefär likadant och skrev att mixolydisk musik orsakade ”sorg och ångest” medan dorisk musik gav ”måttlighet och fasthet” och frygisk skapade ”extatisk upphetsning”.

Det bör sägas att grekernas doriska och frygiska musikstilar inte är samma sak som de modala skalor vi använder i dag – men det är ändå intressant att se hur filosoferna ansåg att olika typer av musik kunde påverka människor i olika riktning. Sådant händer också i vår tid. Då och då dyker det upp tidningsartiklar om att en viss musik, oftast något nytt som ungdomar tycker om, kan vara skadlig, leda till våld eller orsaka drogmissbruk, eller vad faran nu påstås vara – och för ungefär tjugo år sedan hade den så kallade Mozarteffekten en kort tid i rampljuset: det påstods att den som lyssnade på Mozarts musik kunde höja sin intelligens.

12 1. ANTIKEN

Antik grekisk musik var ofta enstämmig sång till instrument men även instrumentalmusik förekom. År 586 före vår tideräkning vann musikern Sakadas en musiktävling genom att på sin aulos – ett oboeliknande blåsinstrument – återge Apollons kamp mot draken Python. I den grekiska teatern förekom både solosång och körpartier.

Muserna Clio, Euterpe och Thalia (målning av Eustache Le Sueur).

De nio muserna Clio Historieskrivning Erato Lyrisk poesi Euterpe Sång och elegisk poesi Kalliope Episk poesi Melpomene Tragedi Polyhymnia Hymner Terpsichore Dans Thalia Komedi Urania Astronomi

Rom

Från gamla Rom finns nästan ingenting bevarat, kanske på grund av att kyrkofäderna ansåg att den äldre musiken hörde ihop med avgudadyrkan – romarna tillbad ju Jupiter, Juno och så vidare, Greklands gamla gudar fast med nya namn – och därför förstördes allt.

De gamla romarna anses inte ha varit nyskapande inom musikområdet utan övertog i stort sett grekernas musik.

De som kom att utveckla västerlandets musik efter antiken arbetade från början mest inom den kristna kyrkan, vilket vi kommer att se i följande kapitel.

”Vilken konstnär dör inte i mig!”

Kyrkofadern Sankt Augustinus (målning av Antonio Rodríguez).

Nero Nero, egentligen Nero Claudius Caesar Augustus Germanicus, var kejsare i Rom år 54–68 efter vår tideräkning och hyste en obesvarad kärlek till musiken. Då och då anordnade han konserter där han framträdde som sångare, varav några ägde rum på en amfiteater i Neapel. Konserterna var långa men publiken var tvungen att visa stor uppskattning eftersom kejsarens makt var absolut. Hans spioner fanns överallt och ingen fick lämna amfiteatern innan programmet var slut, inte ens gravida kvinnor – och flera barn föddes under konserterna. Somliga åhörare blev så desperata att de klättrade över väggarna och riskerade ett hopp från hög höjd – andra föll ihop och låtsades vara döda. När Nero själv låg döende sade han: ”Vilken konstnär dör inte i mig!”

1. ANTIKEN 13

2

Medeltiden

Medeltidens musik Medeltiden är perioden mellan antiken och renässansen. Antikens slut räknas i större delen av Europa från romarrikets fall, ungefär år 500, och renässansen anses börja ungefär 1500. Sverige och andra nordiska länder berördes ju inte av romarriket så här anses medeltiden i stället börja vid vikingatidens slut och kristendomens införande, alltså ungefär år 1000.

När Rom föll splittrades Europa upp i en mängd mindre feodalstater som vid medeltidens slut började enas till de länder vi fortfarande kan känna igen i dag. Trots splittringen deltog många av de små staterna i korstågen som under 1000- och 1200-talen försökte befria Jerusalem från arabiskt styre, dock utan att lyckas.

I mitten av 1300-talet kom digerdöden till Europa, en pest som spreds under några årtionden och dödade var tredje europé.

 Vad du behöver veta Medeltiden började efter romarrikets fall, ungefär år 500. Kyrkan var en maktfaktor under medeltiden och blev viktig även för musiken. De skalor som vi använder i dag började ta form. Munken Guido av Arezzo skapade det som blev vår tids notskrift, och mycket av den äldsta bevarade musiken är kyrkomusik, som till exempel gregoriansk sång. Den gregorianska sången blev så småningom flerstämmig. En annan typ av flerstämmig vokalmusik är madrigaler som också finns bevarade i noter. Dock har det mesta av både dansmusiken och trubadurernas enstämmiga visor, ofta kompade på luta eller något annat stränginstrument, gått förlorade.

Musikinstrument

Orgeln växer fram under medeltiden och under 1300-talet placeras fler och fler orglar i de enorma katedraler som byggs över hela Europa. Säckpipan kan ha varit världens mest spridda instrument – varianter av säckpipor har hittats både i Asien, den arabiska världen och Europa.

Rötterna till många moderna instrument går att hitta i medeltiden; olika typer av fiddlor och vevliror (besläktade med nyckelharpa, alltså stränginstrument som inte spelades med stråke utan hade ett slags hjul som vevades runt och rörde vid strängarna) skulle så småningom bli vår tids violiner, celli och kontrabasar. Blockflöjten fick sällskap av traversflöjten som utvecklades till den moderna tvärflöjten. Blåsinstrumentet skalmeja var en föregångare till oboen, och lutans och gitarrens tidiga former dök upp.

16 2. MEDELTIDEN

Orgeln i Duomo di Milano, Italien, från 1395.

En känd medeltida melodi är den engelska visan Greensleeves, möjligen skriven av den engelska kungen Henrik VIII och senare ofta spelad som solostycke på luta eller gitarr.

Musiker och skådespelare kallades i Sverige för ”lekare” och en sinnebild av en medeltida musiker är lekaren som håller sin enhandsflöjt i ena handen och slår på en trumma med den andra. Skalmejans nasala klang ger också medeltida associationer.

Instrumentalmusik var ofta dansmusik, men instrumenten kunde också spela melodier unisont med sångare eller hitta motstämmor eller ackompanjemang till sångmelodierna.

Kassia

Kassia (cirka 810–865) var en bysantinsk abbedissa, poet och tonsättare. Bysans eller Bysantinska riket anger den del av romarriket som styrdes av Konstantinopel, numera Istanbul, från 395 till 1453.

Kassia är en av de tidigaste tonsättarna vars verk både finns kvar och kan tolkas. Ungefär femtio av hennes psalmer finns bevarade och ungefär tjugotre av dessa ingår i den ortodoxa kyrkans liturgiska böcker. Det är svårt att avgöra exakt vilka verk som är Kassias eftersom musik från den tiden som förekommer i olika handskrifter kan ha olika uppgifter om vem som skrivit den.

Vid den här tiden valde bysantinska kejsare ibland ut sina hustrur genom en så kallad bruduppvisning där kandidater radade upp sig varpå kejsaren gav ett gyllene äpple till sin utvalda. Kassia lär ha varit mycket vacker och tre olika krönikörer hävdar att hon visades upp i en sådan föreställning för den blivande kejsaren Theophilus. Theophilus slogs av Kassias skönhet och sade till henne: ”Genom kvinnan föddes synden”, en referens till Eva och syndafallet. Kassia svarade: ”Och genom kvinnan föddes frälsningen”, en referens till jungfru Maria. Theophilus tyckte inte om det svaret och valde en annan av kandidaterna.

Kassia och Theophilus hade olika uppfattningar i fråga om religionen. Theophilus var ikonoklast eller

bildstormare och ville rensa bort alla helgonbilder för att undvika risken för avgudadyrkan. Kassia försvarade helgonvördnad – som det kallas i dag – vilket ledde till att kejsaren lät piska henne. Kassia fortsatte att försvara traditionen och lär bland annat ha sagt: ”Jag hatar tystnad när det är dags att tala.”

Ovanstående är väl belagt i historiska källor, medan legenderna går något längre. En av dem berättar att den åldrande Theophilus sökte upp Kassias kloster för att träffa henne en sista gång. Kassia var ensam i sin cell och arbetade på sin komposition Hymn. Hon hade känslor för kejsaren och gömde sig i en garderob för att inte riskera att bryta mot sina klosterlöften.

Hon lämnade sina papper på bordet där Theophilus fann dem. Kassia iakttog honom från garderoben.

Theophilus började gråta vid tanken på att han hade förkastat Kassia men läste sedan vad Kassia hade skrivit. Han lade till en rad, på svenska ungefär: ”just de fötter som Eva hörde vid skymningen i paradiset och som fick henne att skräckslaget gömma sig”. Det sägs också att Theophilus förstod var Kassia gömde sig men respekterade hennes önskan att inte träffa honom. När han hade gått läste Kassia vad han hade skrivit och använde det i sin hymn.

Kassia, bysantinsk abbedissa, poet och tonsättare.

2. MEDELTIDEN 17

Sök Kassia på nätet för att lyssna på verket. Hymn är en solosång som framförs mycket långsamt; beroende på tempot kan den ta mellan tio och tjugo minuter att framföra. Numera sjungs den ibland av unison kör med en bordun till, en långt liggande ton. Verket sjungs oftast kring påsk, antingen på askonsdagen, två dagar före långfredag, eller kvällen innan.

Guido från Arezzo och notskriften

Munken Guido levde från cirka 990 till 1030. Han fick sin utbildning i Pomposaklostret i Codigoro i norra Italien.

De kyrkliga hymnerna hade lärts ut till nya generationer på gehör – barnen fick helt enkelt härma det som äldre lärare gjorde. Guido började söka efter ett mer effektivt sätt att lära ut nya sånger. Sångtexten kunde ju skrivas ned, men hur kunde melodier fästas på papper? Det fanns tidigare försök med linjer som visade olika tonhöjder och Guidos insats var att förbättra systemen. Guido använde olika antal notlinjer i olika situationer, och eftersom allting fortfarande skrevs för hand visade han var halvtonstegen låg genom att göra vissa linjer gula eller röda.

Några rytmer fanns inte i hans system utan alla noter var svarta nothuvuden utan skaft.

Guido sammanfattade sina idéer i boken Micrologus som korgossarna fick studera.

Boken tar också upp Staty i Arezzo av munken Guido som skapade vår tids notskrift. tonsystemet, olika

18 2. MEDELTIDEN

Minnestavla som sitter på huset i Arezzo där Guido bodde. Texten lyder: ”Qui nacque e abito Guido Monaco” (Här föddes och bodde Guido, munken). Noterna beskriver en stigande och fallande sextonsskala (hexakord) med tonnamnen Ut Re Mi Fa Sol La La Sol Fa Mi Re Ut.

moden, sätt, att sjunga skalor, komponerande och flerstämmighet.

Intervallet tritonus – tre heltoner, exempelvis avståndet mellan tonerna B och F – ansågs vara svårare att sjunga än andra intervall. Dessutom ansågs det vara dissonant, inte välljudande, och undveks därför i kyrkomusiken under den här tiden. (Senare kom rykten om att tritonus skulle ha kallats ”djävulssteget” men det är efterhandskonstruktioner – intervallet undveks vid den här tiden beroende på musikaliska faktorer, inte andliga.) Guido och hans samtida var därför försiktiga med tonen B, och de sex viktiga tonerna i Guidos tonförråd blev 1, 2, 3, 4, 5, 6 – i C-dur lika med tonerna C, D, E, F, G, A. Guido gav tonerna namnen Ut, Re, Mi, Fa, Sol, La. Senare byttes Ut mot det mer lättsjungna Do. Än i dag används dessa som tonnamn i ett flertal europeiska länder.

Den tidiga notskriften hade inga klaver, utan i stället bokstäver längst ut i marginalen som visade var tonerna låg. Antalet notlinjer varierade också. Men från cirka år 1000 kan vi ändå känna igen notskrift, även om Guidos notskrift inte visar några rytmer. Se det layoutmässigt moderniserade exemplet på nästa sida!

Hymn till Johannes Döparen

& œ

Ut

œ

œ

que - ant

& œ

œ

&œ

œ

ges - to

lu - ti,

œ

-

œ

œ

œ

la

-

œ

La - bi

œ

xis,

œ

Fa - mu - li

-

œ i

œ

œ

œ

œ

Re - so - na - re

œ

œ

œ

œ

rum,

œ

œ

œ

œ

tu - o

œ

re - a

œ

-

-

œ

œ

fi - bris,

tum, Sanc

œ

œ

œ

rum,

œ

œ

Sol

œ

-

œ

te

Mi

œ

Ð

œ

œ

œ

-

ra

ve

œ

pol -

œ

œ

œ

Io - han - nes.

Det var troligen Guido själv som skrev den här hymnen, där varje ny fras börjar på en av de sex tonerna Ut, Re och så vidare. På svenska betyder texten ungefär: För att dina tjänare, med befriade röster, ska kunna sjunga om dina under, rena våra befläckade läppar, helige Johannes.

Hildegard av Bingen

Hildegard av Bingen levde 1098–1179. Hennes liv blev ett ytterst säreget människoöde. Hon var abbedissa och mystiker, hon skrev böcker och musik och grundade kloster, och trots att hon inte blev officiellt helgonförklarad förrän 2012 har hon firats som helgon runt om i världen under hundratals år.

Hildegard föddes på ett gods i Rhendalen och hennes far var troligen riddare. Som barn var hon sjuklig, vilket tillsammans med det faktum att hon var familjens tionde barn kan ha påverkat att hon gavs bort till kyrkan. Även hennes egenheter att beskriva platser som hon aldrig hade sett och att förutsäga framtiden kan ha medverkat till föräldrarnas beslut.

Vid åtta års ålder flyttade Hildegard tillsammans med den sex år äldre Jutta von Sponheim in i en egen byggnad inom klostret Disibodenberg, betalad av flickornas föräldrar. Där blev Jutta Hildegards lärare.

Hildegard höll sig gärna för sig själv, inte minst på grund av de visioner som kunde komma över henne när som helst. Trots visionerna studerade hon flitigt

Illumination visar hur Hildegard tar emot en vision och dikterar den för sin skrivare. (Ur hennes bok Liber divinorum operum, cirka 1163–1173). En illumination är en bild som smyckar ut texten, särskilt i medeltida handskrifter.

och någon gång mellan femton och arton års vigdes hon till nunna.

Jutta och Hildegard drog till sig många till klostret på grund av sitt omtalade rena levnadssätt. Flickorna som flyttade in var ofta förmögna och kom med stora hemgifter till klostret, vilket kyrkan inte hade något emot.

1136 dog Jutta och Hildegard blev motvilligt abbedissa på Disibodenberg. 1141 hade Hildegard vad som har kallats hennes mest intensiva vision i vilken hon fick hon veta att hon hade rätt att uttolka Bibeln.

Hon skrev: ”Jag har mottagit visionerna med hjälp av mina inre ögon och öron enligt Guds vilja. För en normal människa är detta svårt att förstå.” Visionen fick henne att övervinna sin osäkerhet, hon började skriva och blev en stark och karismatisk person. Så

2. MEDELTIDEN 19

småningom kom visionerna så snabbt att hon inte hann skriva ned dem själv, och hon anställde därför en skrivare. Visionerna ledde bland annat till bygget av ett nytt kloster på Rupertsberg i närheten av Bingen, vilket öppnades 1150.

Hildegard ansåg att nyttig mat gav en sund själ och därför serverades hälsosam mat vid hennes kloster.

Nunnorna levde inte lika asketiskt som på andra håll utan kunde ibland till och med dansa i sidenkläder och utslaget hår som de ”Kristi brudar” de ansågs vara. Detta medförde protester, men både Hildegard och klostret behöll ändå sin dragningskraft fram till hennes död 1179, efter vilken klostret kom att förfalla.

Hildegard av Bingen gav ut filosofiska skrifter, böcker om naturmedicin och receptsamlingar. Hennes recept har även givits ut i bokform under modern tid. Hon skrev också sjuttio bevarade kompositioner, varav Ordo Virtutum (Dygdernas skådespel) är den mest kända. Den är en moralitet, ett spel för den mänskliga själen – här kallad Anima, det latinska ordet för själ – samt sexton Dygder; förutom de sjutton sjungna rollerna hade dessutom djävulen en talroll.

Musiken är monofon utan ackompanjemang, alltså bara en melodilinje. Hildegard skrev djärva melodier, ofta med större omfång än vad som var vanligt på hennes tid, och texten behandlas melismatiskt, det vill säga med flera eller många toner på varje stavelse.

Eftersom hennes bevarade kompositioner är skrivna med neumer, som inte visar tidsvärden, måste uttolkarna välja rytmerna själva.

Ett annat verk av Hildegard är Symphonia armoniae celestium revelationum, ungefär Välljudande samklanger över himmelska uppenbarelser, som behandlar kvinnans drifter och har kallats sapfiskt efter poeten Sappho.

Kyrkomusik

Katolska kyrkans gudstjänst kallas för mässa. Ordet mässa har också en svensk betydelse som verb, och än i dag hör vi svenska präster mässa fram delar av guds-

20 2. MEDELTIDEN

Gregorius den store (målning av Antonello da Messina (cirka 1472).

tjänsten, som exempelvis ”Herren vare med eder”. Ur den typen av mässande växte kyrkliga sånger fram.

De var först enstämmiga, men runt år 800 började tonsättarna experimentera med flerstämmighet.

Gregoriansk sång Påven Gregorius den store levde ungefär 540–604 och var påve från 590. Han var den som satte ihop listan över de sju dödssynder som fortfarande nämns i vår tid: högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och ligiltighet. Han gav också namn åt det som i dag kallas gregoriansk sång, även om forskarna i dag inte tror att Gregorius själv utformade stilen. Gregoriansk sång är monofon, rytmiskt fri och utan ackompanjemang.

1) 1) Överstämma

& 44 œ T A B

0

bœ

ú

3

5

2) 2) Understämma

œ

0

3) Tillsammans Tillsammans 3)

œ

ú

œœ

b œœ

úú

3

5

0 0

3 3

5 5

Flerstämmighet Flerstämmigheten var först mycket enkel: melodin sjöngs som överstämma och under den sjöngs exakt samma melodi, fast en kvart eller en kvint lägre.

Den som kan spela riffet till Deep Purples Smoke On The Water har faktiskt prövat sådan flerstämmighet – tonerna på G-strängen är melodin och tonerna på D-strängen, som följer med precis likadant, är under-stämman. Eftersom melodin och stämman rör sig precis parallellt säger musikteoretikerna att de spelas i just paralleller. I Smoke On The Water-fallet, liksom i en hel del tidig kyrkomusik, rör det sig om kvartparalleller.

Organum Ordet organum (med betoning på första stavelsen) betyder både på grekiska och latin instrument eller verktyg. Den första flerstämmiga kyrkosången kom att kallas organum. Eftersom de allra tidigaste varianterna sjöngs parallellt med melodin kallas de för parallellorganum.

I början och slutet av fraserna kunde melodin och stämman hamna på samma ton (unisont). Melodin var noterad medan understämman sjöngs på gehör, och sångarna kunde alltså variera sina stämmor. Så småningom blev understämmorna friare och vi fick det som kallas för polyfoni. Monofoni betyder ungefär ”en-ljud” och är en enda melodi som sjungs och spelas utan komp. Homofoni är en melodi som spelas till exempel på flöjt medan en pianist eller en stråkkvartett spelar ackord bakom, det viktiga är att melodin dominerar och ackorden inte krånglas till för mycket

Här är ett sentida exempel på organum med kvartparalleller – överstämma, understämma och båda tillsammans, med tabulatur för gitarr.

i bakgrunden. Om någon i stråkkvartetten skulle börja spela egna små melodier så får vi polyfoni, ”flerljud”, där två eller flera melodier behandlas som lika viktiga.

När polyfon musik började skrivas ner följde alla stämmor melodins rytm. Musiken skrevs ”not mot not” eller på latin punctus contra punctum, vilket ledde till order kontrapunkt, ett begrepp som behölls även när stämmorna senare fick olika rytmer. Från ungefär år 1000 och ända fram till barockens slut kom polyfoni att vara ett av de viktigaste uttryckssätten i europeisk musik.

Frankrike: Ars antiqua och ars nova Ars antiqua, ”den gamla konsten” växte fram i Paris, särskilt i Notre Dame-katedralen som byggdes under nästan tvåhundra år, från 1163 till 1345. Här började för första gången rytmer skrivas ned, om än inte på samma sätt som senare. I stället användes något som kallades rytmiska moden, där nothuvuden skrevs i grupper om två eller tre. Nothuvudenas gruppering visade vilken gruppering som skulle användas och vilka toner som skulle vara långa respektive korta.

Modena hade samma namn som versmåtten i poesi och de vanligaste var: • lång–kort (troké) • kort–lång (jamb) • lång–kort–kort (daktyl) • kort–kort–lång (anapest) • lång–lång (spondé)

2. MEDELTIDEN 21

Den snillrike poeten Alf Henrikson skrev en gång en vers som sammanfattar versmåtten, och alltså även rytmiska moden, på ett elegant sätt. Pröva att läsa varje rad med den rytm som raden handlar om. De understrukna stavelserna ska betonas.

Havet är fullt av daktyler som lägger sig.

I sömntung jämvikt rörs spondéns boj.

På stranden dansar jamb vid jamb.

Där står fem trokéer stelt på linje.

Anapester till häst rycker fram.

I Ars antiqua kunde de lugnare rytmiska modena, som spondén, sköta understämman medan överstämman eller överstämmorna fick rörligare rytmer.

Ars nova, ”den nya konsten”, hade sitt centrum i södra Frankrike, närmare bestämt i Avignon. Polyfonin och notskriften utvecklades parallellt. Någon gång kring 1360 skrev Guillaume de Machaut Messe de Nostre Dame, den första polyfona mässan och den första som finns fullständigt bevarad i notskrift.

Messe de Nostre Dame är skriven för fyra röster.

Den har fem delar samt en avslutning och än i dag finns de här delarna i katolska mässor:

Om du kan noter, läs raderna i Alf Henriksons dikt med följande rytmer: Första raden Åttondel–två sextondelar (upprepas) Andra raden Långsamma åttondelar Tredje raden 3/8 med upptakt: Åttondel–fjärdedel (upprepas) Fjärde raden 3/8 – fjärdedel-åttondel (upprepas) Femte raden Två sextondelar–åttondel (upprepas)

Kyrie – Herre förbarma dig Gloria – Ära vare Gud i höjden Credo – Jag tror, trosbekännelsen Sanctus – Helig Agnus Dei – O Guds lamm Ite, missa est – avslutningen: mässan är över I Ars nova förbjöds parallella kvinter och oktaver.

Skälet till detta var att ge stämmorna så självständiga rörelser som möjligt, vilket gav varje stämma en viktigare roll än om de sjöng parallella rörelser.

Ballader Utanför kyrkan blev balladen och motetten två genrer i Ars nova-stil. I dag betyder ordet ballad oftast en

22 2. MEDELTIDEN

Bilden visar hur Machaut (till höger) tar emot Naturen och tre av hennes barn: Känsla, Retorik och Musik (parisisk handskrift från 1350-talet).

långsam låt inom pop, rock eller jazz. Under medeltiden och i folkmusik var balladen en sång med lång och berättande text. Mycket få melodier till medeltida ballader finns bevarade.

Den svenska balladen om Per Tyrssons döttrar är en tragisk historia som börjar så här: Per Tyrssons döttrar i Vänge, kaller var deras skog.

De sovo en sömn för länge medan skogen hann lövas.

Först vaknade den yngsta, kaller var deras skog. så väckte hon upp de andra, medan skogen han lövas.

Så satte de sig på sängastock.

Så flätade de varandras lock.

Så togo de på sina silkesklär.

Så gingo de sig åt kyrkanom.

Men när som de kommo till Vänge lid så möta dem tre vallare: ”Å antingen viljen I bli vallareviv eller viljen I mista ert unga liv?”

Flickorna vill inte bli vallareviv (gifta sig med vallare, alltså någon som vallar eller vaktar boskap) och fortsättningen av balladen handlar om hur de tre vallarna gör allvar av sitt hot. Ingmar Bergmans film Jungfrukällan är inspirerad av den här balladen.

Motett Motetten växte fram ur organum-traditionen under 1300-talet. Motetter sjöngs av körer utan ackompanjemang och var under medeltiden utpräglat kontrapunktiska. Motettens texter var oftast andliga. Under senare tider har ordet motett använts för körsång med bibliska texter, oavsett musikstil. Lyssna på medeltida stycken av Johannes Ciciona eller John Dunstable.

Världslig musik – musik utanför kyrkan Trecento-madrigal Trecento-madrigalen var en italiensk musikstil under 1300-talet, närmare bestämt under åren ungefär 1300–1370. Trecento-madrigalen hade inget annat än namnet gemensamt med senare madrigaler under 15- och 1600-talen. Den sjöngs av två eller tre röster, ibland tillsammans med något ackompanjerande instrument. Tvåstämmiga trecento-madrigaler hade en melodi (tenor, med betoning på första stavelsen) och en mer rörlig och avancerad överstämma. Lyssna på musik av till exempel Jacopo da Bologna eller Niccòlo da Perugia.

Trubadurer och minnesångare I Frankrike dök troubadourer eller trouvèrer upp kring 1100. De var poeter och sångare som sjöng utan ackompanjemang eller ackompanjerade sig själva. Sångerna var strofiska, det vill säga de bestod av många verser med samma melodi men olika text.

Texterna handlade oftast om kärlek. Fransmannen Adam de la Halle (cirka 1237–1288) kan ha varit den förste som ensam skrev genomarbetade sångspel, det vill säga teaterstycken med viktiga inslag av musik.

Ett av hans sångspel var Le Jeu de Robin et Marion, Spelet om Robin och Marion.

Tysklands minnesångare dök upp vid samma tid.

Minnesånger handlade också ofta om kärlek men kunde också ha religiösa motiv. Minnesångarna kompade ofta sig själva på luta.

Medan kvinnor hade haft ”en tid av relativ makt och frihet” under tidig medeltid (Maria Coldwell i sin artikel Jougleresses and Trobairitz: Secular Musicians in Medieval France) förlorade de sådant under 1200-talet. Ändå finns bevis på att kvinnor just i Frankrike ingick i musikergillen, spelade och sjöng och skapade egen musik. En enda sång av en sådan trobairitz finns bevarad: comtessan (grevinnan) de Dias A chantar m’er de so que no volria (Jag måste sjunga om det jag helst skulle undvika), en sång om olycklig kärlek i den AAB-form som var vanlig under 2. MEDELTIDEN 23

troubadourernas tid och där A-delen är en fras eller musikalisk sektion som upprepas och sedan får en kontrast i B-delen. Än i dag kan vi höra AAB-former i bluesmusik, men de härstammar alltså åtminstone från 1200-talet.

Dansmusik

Att det förekom dans och dansmusik under medeltiden är välkänt. Hur musiken lät vet vi däremot inte mycket om eftersom den nästan alltid spelades på gehör. Men den tycks ha liknat vår tids dansmusik på så sätt att den byggde på en fast puls (i dag oftast från bastrumman), tydlig taktindelning, formdelar som återkom (i dag vers, refräng och så vidare) och förutsägbar melodik. Pardans dök inte upp förrän under 1800-talet. Dessförinnan var danser oftast ringdanser, line dances eller andra gruppaktiviteter.

Tips på filmer om medeltiden Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet handlar om en riddare som kommer hem från ett korståg, spelar schack med Döden i en berömd scen och sedan stöter på pesten, gycklare och andra medeltida företeelser.

Andrej Tarkovskijs Den yttersta domen (engelska: Andrei Rublev) berättar om en rysk ikonmålare.

Jean-Jacques Annauds Rosens namn (The Name of the Rose, efter Umberto Ecos roman) är ett slags detektivhistoria som utspelas i ett medeltida kloster.

24 2. MEDELTIDEN

3

Renässansen

ALLA TIDERS

ALLA TIDERS MUSIKHISTORIA

MUSIKHISTORIA Alla tiders musikhistoria är en överskådlig och in-

bjudande bok om musikens utveckling, från antiken och fram till våra dagar. Boken skildrar framför allt musiken i Europa, men så småningom även Amerika.

Här finns kortare glimtar från antiken och medeltiden, längre texter om renässansen, barocken, klassicismen, romantiken och 1900-talet, något om folkmusik och utomeuropeisk musik, och inte minst ingående kapitel om jazz, rock och annan musik i vår tid. Dessutom finns mängder med bilder samt tips på filmer att se, böcker att läsa och – naturligtvis – musik att lyssna på.

Boken vänder sig till alla som studerar eller undervisar i musik samt alla andra musikintresserade.

KG Johansson är gitarrist, lärare, professor i rockmusik samt författare till ett stort antal musikpedagogiska böcker.

ISBN 978-91-86825-80-5

9 789186 825805